Metodutveckling av den årliga uppföljningen

Redovisning av regeringsuppdrag avseende Metodutveckling av den årliga uppföljningen Planeringsprocessen 2003:3

Redovisning av regeringsuppdrag avseende Metodutveckling av den årliga uppföljningen 1

Titel: Redovisning av regeringsuppdrag avseende metodutveckling av den årliga uppföljningen Utgiven av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) Original: West Studios AB Tryck: Elanders Gotab AB Upplaga: 100 ex ISBN: 91-85053-24-4 Dnr: 0513/2002 Planeringsprocessen 2003:3 2

Innehåll Sammanfattning av slutsatser och förslag samt hemställan... 5 1. Uppdraget och tolkning av uppdraget...8 1.1 Uppdraget...8 1.2 KBM:s tolkning av uppdraget...8 1.3 Organisation och avgränsning...9 2. Den årliga uppföljningens syfte...11 3. Processen... 12 3.1 Förmågebedömning... 12 3.2 Anpassning och förmåga på medellång och lång sikt... 14 3.3 Mål för samverkansområden... 14 3.4 Uppföljning uppdelad på verksamhetsområden... 15 3.5 Omvärldsbeskrivning... 17 3.6 Mätsystem... 17 3.7 Behov av tydliga anvisningar... 17 3.8 Dubbelredovisning...18 3.9 Tidplan för den årliga uppföljningen...18 4. Dokumentet... 20 4.1 Disposition av den årliga uppföljningens slutdokument... 20 4.2 Uppföljning av verksamhet... 20 4.3 Uppföljning av ekonomi... 21 4.4 Analys av samhällets samlade förmåga... 21 4.5 Sekretess...22 5. Fortsatt arbete...23 Bilaga 1 Disposition för den årliga uppföljningen...24 Bilaga 2 Vidtagna åtgärder under 2002 uppdelade per verksamhetsområde...26 Bilaga 3 Exempel på ifyllda tabeller... 28 3

4

Sammanfattning av slutsatser och förslag samt hemställan Denna rapport innehåller KBM:s bedömning av hur metoder för årlig uppföljning kan utvecklas. Förslagen har tagits fram i samarbete med företrädare för myndigheter inom samverkansområdena. Åtgärder och förslag syftar till att komma tillrätta med problem, svårigheter och ofullkomligheter som vidlåder den befintliga processen och som identifierats under arbetet med denna rapport. KBM betonar inledningsvis i rapporten att de förslag som presenteras i första hand är till för att förbättra metoderna i det system som nu råder och med de villkor och restriktioner som gäller idag. KBM vill emellertid starkt framhålla betydelsen av att planeringsprocessen inom krisberedskapen ses över och förnyas. Det finns med andra ord ett betydande behov av att förnya de villkor som omgärdar den nuvarande planeringsprocessen. Indelningen i politikområden och verksamhetsområden speglar inte den verklighet som krishanteringssystemets aktörer idag har att hantera. Inte heller finansieringsprinciperna är i takt med tiden, och samverkansområdena saknar tydliga mål mot vilka förmåga och åtgärder kan bedömas. Målen innehåller inte heller fastställda uthållighetskrav vilket är en förutsättning för likhet i planering och tillämpning. De förslag som KBM redovisar i denna rapport är huvudsakligen av sådan karaktär att de har betydelse för regeringens (regeringskansliets) arbete med uppföljningsfrågorna. Under metodutvecklingsarbetet har emellertid ett antal andra förbättringsförslag av mera detaljerad art kommit fram. Dessa redovisas dock inte inom ramen för denna redovisning. KBM:s förslag i denna rapport handlar i första hand om processen samt om det dokument som skall lämnas till regeringen varje år. Dessa två områden redovisas nedan var för sig. Processen KBM behandlar inledningsvis frågor som rör bedömning av förmåga. Här framhålls betydelsen av att se samverkansområdena som olika samarbetsmönster. Detta samarbete syftar till att få till stånd en gemensam planering och skapa förutsättningar för att upptäcka beroendeförhållanden och sårbarheter som påverkar de ingående aktörernas förmåga. Det är alltså inte samverkansområdena som hanterar en kris utan aktörerna inom dessa. Därmed måste diskussionen om samverkansområdenas förmåga kvalificeras och en sådan bedömning avse såväl sårbarhet som krishanteringsförmåga inom samverkansområdet. KBM föreslår att en mera omfattande bedömning görs inför varje totalförsvarsbeslut (motsvarande). Åren däremellan kan en enklare bedömning göras av karaktären avvikelserapportering. Som ovan framhållits måste statsmakterna fastställa tydliga mål för samverkansområdena om ett effektivt uppföljningsarbete skall kunna utvecklas. KBM föreslår att regeringen tar initiativ i syfte att dessa mål skall utvecklas och förtydligas. Därvid måste kravet på uthållighet fastställas. Dessa mål bör kunna ingå i Planeringsinriktningen för samhällets krisberedskap. Målen skall också kunna revideras i takt med omvärldens utveckling. 5

Vidare behandlar KBM det problem som hänger samman med att de flesta åtgärder som myndigheterna vidtar berör två verksamhetsområden (Det civila försvaret och Svåra påfrestningar). Åtgärderna inom ett område medför nästan alltid en ökad förmåga även i det andra. Det innebär att det inte är oproblematiskt att se dessa områden som separata områden, eftersom det inte speglar den verklighet som myndigheterna eller andra aktörer ha att hantera. Om en fördelning av åtgärder skall göras mot den nuvarande indelningen måste denna fördelning bli högst pragmatiskt. KBM föreslår att de åtgärder som inte uttryckligen vidtas för det civila försvaret hänförs till verksamhetsområdet Svåra påfrestningar. KBM berör också i detta avsnitt svårigheterna att göra en sådan bedömning i efterhand. KBM redovisar också under processkapitlet ett antal tankar och förslag som rör omvärldsbevakning, mätsystem och KBM:s hemställan till myndigheterna. I detta sammanhang framhåller KBM att anvisningarna till myndigheterna måste bli ännu tydligare för att få in underlag med likartad disposition, struktur och innehåll. Tydliga instruktioner och avgränsningar är avgörande för att myndigheterna skall kunna lämna in jämförbara underlag. Avslutningsvis lyfter KBM fram problemet med dubbel redovisning. Ett antal myndigheter måste enligt sina regleringsbrev, utöver sin årsredovisning, rapportera sin beredskapsverksamhet och sitt beredskapsläge till sina moderdepartement. Vid sidan av det krav på uppföljning som här diskuteras ställer detta alltså krav på en dubbel redovisning, vilket medför betydande merarbete för de berörda myndigheterna. KBM föreslår att regeringen låter utreda denna fråga i syfte att skapa enhetlighet i kraven på myndigheternas beredskapsredovisning. Dokumentet Under detta kapitel tar KBM upp åtgärder och förslag som är ägnade att utveckla ett dokument som är så användbart som möjligt för uppdragsgivaren (regeringen). KBM föreslår därför bland annat att dokumentet delas upp i två delar. I den första delen presenteras myndigheternas verksamhet och bedömning av förmåga. Här redovisas även samverkansområdenas bedömning av förmåga. I den andra delen återfinns KBM:s analyser och slutsatser. Förslag till disposition av dokumentet finns i bilaga 1. KBM för också en diskussion om fördelar och nackdelar med en redovisning av effektkedjor i tabellform. Slutsatsen är att en redovisning på detta sätt endast bör ske av de viktigaste åtgärderna som genomförts under året. KBM lämnar också förslag på hur myndigheternas redovisning till KBM:s årsredovisning och den årliga uppföljningen kan synkroniseras. Vidare diskuteras vilken karaktär ett uppföljningsdokument skall ha. KBM framhåller betydelsen av det blir ett KBM-dokument. Detta skall ske genom att KBM genomför en självständig analys av de uppgifter som myndigheterna redovisar och kritiskt granskar verksamhet och förmåga. En sådan analys och granskning sker i syfte att ge statsmakterna en så rättvisande bild som möjligt av samhällets krisberedskap. KBM har 6

även ambitionen att utforma detta analysavsnitt så att det kan tjäna som underlag för regeringskansliets arbete med budgetpropositioner, regleringsbrev m.m. Avslutningsvis anser KBM att en utvärdering bör göras när uppföljningen för år 2003 är avslutad. I det fortsatta arbetet bör också sambandet mellan planeringsinriktningen, planeringsunderlaget och den årliga uppföljningen analyseras. KBM avser att under de kommande åren utveckla metoder för att följa upp samtliga aktörer som får statliga medel från anslag 6:5. Hit hör bland annat kommuner och frivilliga försvarsorganisationer. Hemställan Mot ovanstående bakgrund hemställer KBM att regeringen vidtar åtgärder i syfte att förnya planeringsprocessen inom krisberedskapen. Härvid bör indelningen i politikområden och verksamhetsområden ses över samt finansieringsprinciperna revideras, att regeringen tar initiativ för att utveckla och förtydliga målen för samverkansområdena. I detta sammanhang förtjänar uthållighetsaspekterna särskild uppmärksamhet samt att regeringen låter utreda frågan om dubbel redovisning i syfte att skapa enhetlighet i kraven på myndigheternas beredskapsredovisning. 7

1. Uppdraget och tolkning av uppdraget 1.1 Uppdraget Krisberedskapsmyndigheten (KBM) har, enligt förordning (2002:518) med instruktion för Krisberedskapsmyndigheten, till uppgift att kontinuerligt genomföra uppföljning och utvärdering av genomförda beredskapsåtgärder. Regeringen har i Uppdrag avseende ekonomiska beräkningar m.m. för det civila försvaret och svåra påfrestningar på samhället i fred samt övergripande inriktning för samverkansområdena (Fö2002/2764/CIV) uppdragit åt KBM att bl.a. utveckla metoderna för årlig uppföljning av det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Uppdraget har följande lydelse: Krisberedskapsmyndigheten skall i samverkan med berörda myndigheter upprätta en årlig uppföljning för det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred avseende 2002. Den årliga uppföljningen skall delas upp i två delar. En skall avse metodutvecklingsfrågor, den andra delen en förenklad årlig uppföljning för 2002. Uppföljningen skall innehålla en översikt av under året genomförda åtgärder samt deras påverkan på förmågan, jämte en kostnadsfördelning per samverkansområde och verksamhetsområde Uppdraget har underhand förtydligats av tjänstemän på Försvarsdepartementet. Bland annat har framförts att den årliga uppföljningen skall redovisa under året genomförda åtgärder och investeringars utfall samt hur dessa påverkat förmågan. Dessutom skall en kostnadsfördelning göras. Uppföljning skall göras på samverkansområdesnivå, verksamhetsområdesnivå samt myndighetsnivå. I detta sammanhang har önskemål framförts om att den årliga uppföljningen skall presentera KBM:s analys av samhällets samlade förmåga samt följa upp vad fördelade medel från anslag 6:5 Civilt försvar använts till och hur dessa åtgärder påverkat förmågan. 1.2 KBM:s tolkning av uppdraget KBM har tolkat uppdraget på så sätt att den del av den årliga uppföljningen som avser metodutvecklingsfrågor skall innehålla förslag till förbättringar inom ramen för de villkor som gäller idag. De förslag som KBM presenterar i denna rapport sker därför i detta syfte. I arbetet med denna rapport har emellertid ett antal omständigheter identifierats som försvårar en rationell årlig uppföljning. KBM redovisar nedan de viktigaste faktorerna. Nuvarande indelning i politikområden och verksamhetsområden avspeglar inte den verklighet myndigheterna har att hantera. Verksamhetsområdena beskriver inte verksamheter som enkelt går att skilja åt. De flesta åtgärder som vidtas bidrar till att 8

höja eller vidmakthålla förmågan inom bägge områdena. Denna problematik finns belyst i avsnitt 3.4 Uppföljning uppdelad på verksamhetsområden. Till det ovan nämnda problemkomplexet hör principerna för finansiering. Eftersom resurstilldelning sker via ett politikområde (Totalförsvar) och avser verksamhetsområdet Det civila försvaret, medan åtgärderna huvudsakligen återfinns inom ett annat politikområde (Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar) och avser verksamhetsområdet Svåra påfrestningar, är det förenat med stora svårigheter att tydligt och logiskt följa upp såväl verksamhet som ekonomi. Även detta berörs i avsnitt 3.4 Uppföljning uppdelad på verksamhetsområden. Indelningen av verksamhet i samverkansområden syftar till att skapa ett samarbetsmönster för att effektivisera planering och åtgärder inom det nya krishanteringssystemet. Denna indelning är emellertid inte anpassad till den normala modellen för statlig verksamhetsstyrning. Samverkansområdena är inte aktörer i det nya systemet vars förmåga enkelt kan bedömas eller mätas. Däremot kan de enskilda aktörerna i första hand myndigheterna inom dessa anmodas att redovisa sin förmåga. Det innebär att en redovisning som utgår från samverkansområdena kommer att utgöra en samlad bild av vad de enskilda aktörerna inom dessa förmår. Utvecklade synpunkter finns i avsnitt 3.1 Förmågebedömning. Ett ytterligare problem som hänger samman med samverkansområdenas roll är avsaknad av tydliga mål. Dessa mål måste dels vara möjliga att revidera i takt med den säkerhetspolitiska utvecklingen, dels vara fastställda av regeringen så aktörerna utgår från samma grunder. Det är angeläget att fastställa till exempel vilken uthållighet som skall gälla för aktörernas förmåga. Om detta inte sker finns risk för att aktörerna gör olika antaganden och krishanteringsförmågan blir beroende av vitt skilda bedömningar. Ett resonemang om detta förs i avsnitt 3.3 Mål för samverkansområden. Mot denna bakgrund vill KBM framhålla betydelsen av att planeringsprocessen inom krisberedskapen ses över och förnyas. Om regeringen väljer att göra en sådan översyn skulle indelningen av politikområden och verksamhetsområden kunna moderniseras och bättre överensstämma med den verklighet krishanteringssystemets aktörer har att möta. Finansieringsprinciperna behöver också ses över och revideras. Vidare behöver samverkansområdenas roll och mål bli föremål för en djupare analys. Därvid är det angeläget att målen blir tydliga, fastställs av regeringen och utgår från gemensamma grunder. 1.3 Organisation och avgränsning Arbetet har bedrivits med hjälp av två referensgrupper, en intern grupp på KBM och en extern grupp där en företrädare för varje samverkansområde deltagit. De myndigheter som på detta sätt företrätt samverkansområdena har varit: Socialstyrelsen, Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Tullverket och Vägverket. Den årliga uppföljningen skall enligt uppdrag omfatta samtliga samverkansansvariga myndigheter. De samverkansansvariga myndigheter som inte erhållit medel ur anslag 9

6:5, och därmed inte har någon verksamhet som skall följas upp, bör dock redovisa en förmågebedömning avseende myndighetens ansvarsområde, samt delta i arbetet med att skapa en bedömning av den sammantagna förmågan för de i samverkansområdet ingående myndigheterna. För vidare information kring detta, se avsnitt 3.1 Förmågebedömning. Även länsstyrelser och frivilliga försvarsorganisationer erhåller medel från anslag 6:5 och skall följas upp. Denna uppföljning sker i annan ordning. Uppföljning av kommunernas verksamhet har ej beaktats i metodutvecklingen. KBM driver ett separat projekt avseende hur kommunernas verksamhet och förmåga skall följas upp. För att uppnå så stor klarhet som möjligt i planerings- och uppföljningsprocessen är det viktigt att innehållsmässigt hålla isär de dokument som det åligger KBM att årligen producera. För en avgränsning gentemot de övriga dokumenten i KBM:s planeringsprocess hänvisas till kapitel 2. 10

2. Den årliga uppföljningens syfte Syftet med den årliga uppföljningen är att åstadkomma en samlad uppföljning och utvärdering av det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Den årliga uppföljningen skall därmed ersätta Årsbok civilt försvar som Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) årligen sammanställde i samma syfte. Den årliga uppföljningen är den verksamhet som avslutar ett givet års planering. Det första dokumentet i planeringen för ett års verksamhet är planeringsinriktningen. I denna konkretiserar KBM regeringens övergripande direktiv till riktlinjer för årets planering. Utifrån bland annat planeringsinriktningen utarbetas ett planeringsunderlag till regeringen. Planeringsunderlaget innehåller förslag till åtgärder och till fördelning av medel. Då året är slut skall verksamhet och ekonomi följas upp. Detta görs dels i årsredovisningarna hos de aktörer som erhållit medel och dels i den årliga uppföljningen. Den årliga uppföljningens syfte skiljer sig från årsredovisningarnas dels genom att den syftar till att ge en samlad bild av aktörernas förmåga och av den beredskapsverksamhet som finansierats via anslag 6:5, dels genom att den syftar till att utifrån uppnådda slutsatser redogöra för eventuella behov förändringar. I den årliga uppföljningen skall KBM redogöra för samhällets samlade förmåga avseende det civila försvaret och svåra påfrestningar på samhället i fred. Den årliga uppföljningen syftar även till att tydliggöra hur mål, uppgifter och resurser relaterar till förmåga och under året vidtagna åtgärder. Dokumentet skall även innehålla en ekonomisk uppföljning. Det årliga uppföljningsdokumentet syftar även till att ge regeringen texter som kan tjäna som underlag till budgetpropositionen och förslag till uppdrag och till förändringar i KBM:s regleringsbrev. Då syftet är att åstadkomma en samlad uppföljning av det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred ser KBM att den årliga uppföljningen på sikt skall omfatta samtliga statligt finansierade beredskapskostnader samt en bedömning av beredskapsförmågan hos kommuner, landsting, länsstyrelser, trossamfund, frivilliga försvarsorganisationer och samverkansansvariga myndigheter. 11

3. Processen 3.1 Förmågebedömning Regeringen redovisar varje år för riksdagen förmågan inom det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Från myndighetshåll har det framförts att förmågebedömningen är onödig att redovisa varje år eftersom förmågan inte förändras i den takten. Myndigheterna har även framfört att bedömning av förmåga är ett av de mest arbetskrävande elementen i den årliga uppföljningen. Att få ihop dessa båda synpunkter har varit en av huvuduppgifterna i utvecklingsarbetet. Förmågebedömning skall enligt uppdrag redovisas för båda verksamhetsområdena (Svåra påfrestningar och Det civila försvaret). Bedömningarna skall även göras per myndighet och samverkansområde. I praktiken innebär detta att varje samverkansansvarig myndighet måste göra en bedömning av förmågan (för båda verksamhetsområdena) inom sitt ansvarsområde. Därefter möts myndigheterna samverkansområdesvis och tar fram en gemensam text som beskriver den sammantagna förmågan, för båda verksamhetsområdena, hos de i samverkansområdet ingående myndigheterna. När bedömningarna på samverkansområdesnivå är gjorda skall KBM väga samman dessa och göra en bedömning för samhällets totala förmåga inom de båda verksamhetsområdena. I myndigheternas förmågebedömningar kommer de kunskaper som framkommit genom risk- och sårbarhetsanalyserna att utgöra en viktig del. För många myndigheter kommer bedömningarna av förmågan för Det civila försvaret respektive Svåra påfrestningar att flyta ihop och vara svåra att skilja åt. En diskussion kring dessa problem presenteras i avsnitt 3.4 Uppföljning uppdelad på samverkansområden. Samverkansområdena är skapade för planering, inte för krishantering. Samverkansområdena bör ses som olika mönster myndigheterna samarbetar i för att höja samhällets krisberedskap. Detta samarbete syftar till att få till stånd en gemensam planering, och skapa förutsättningar för att upptäcka beroenden och sårbarheter som påverkar de ingående myndigheternas förmåga. Det är myndigheterna inom ett samverkansområde som hanterar en kris, inte samverkansområdet. Det är dessutom väldigt få kriser som skulle engagera samtliga aktörer inom ett samverkansområde. Detta gäller särskilt de samverkansområden som har en stor bredd avseende de ingående myndigheternas verksamhet. Bedömningar på samverkansområdesnivå bör därför ses som ett tillfälle för samverkansområdena att formulera var de ingående myndigheterna ser gemensamma styrkor och svagheter, snarare än en bedömning av samverkansområdets förmåga att hantera en kris. Det är av stor vikt att den samverkansområdesvisa bedömningen inte sammanfattas i ett kortfattat godtagbar eller icke godtagbar. Det är troligen inte heller någon risk att detta skulle ske eftersom det inom varje samverkansområde är så många verksamheter som skall täckas in att det kommer att vara närmast omöjligt att enas om en kortfattad text. Bedömningarna bör vara texter som specificerar inom vilka gränssättande områden 12

som samverkansområdet anser att de ingående myndigheternas gemensamma förmåga är godtagbar och inom vilka områden förmågan är icke godtagbar. De samverkansområdesvisa bedömningarna kommer att utgöra mycket viktiga uppgifter. I den process där bedömningen tas fram måste alla de ingående aktörerna diskutera vilket stöd de behöver av varandra och av aktörer från andra samverkansområden för att kunna fullfölja sin del av krishanteringsarbetet. I dessa diskussioner kan det framkomma var både brister och överkapacitet finns. En viktig uppgift för samverkansområdena blir också att analysera och identifiera gemensamma behov, bland annat de resurser som flera myndigheter kommer att behöva vid en kris. Till exempel har Tullverket ömsesidiga beroendeförhållanden med polisen och Kustbevakningen som innebär att myndigheterna kan begära medverkan av varandra för att lösa vissa uppgifter. Sådana resurser måste identifieras och dimensioneras för att svara upp mot denna typ av efterfrågan. Det är i bedömningen av sammantagen förmåga som samverkansområdena kan formulera vilken förmåga som finns, och det är bland annat i arbetet med att ta fram den gemensamma bedömningen som de ser var framtida insatser måste göras för att höja förmågan. Bedömningen skall på så vis ses lika mycket som en framåtblickande som en uppföljande text. Bedömningarna kommer att innebära att den årliga uppföljningens fokus hamnar på analyser och överblick istället för en detaljerad redovisning av vidtagna åtgärder. Om dessa texter utarbetas och formuleras på så vis att de samverkansansvariga myndigheterna når ny kunskap, och får en möjlighet att föra fram sina åsikter, bör uppfattningen att uppföljning stjäl tid från övrig verksamhet komma att nyanseras eller bortfalla. Det skall betonas att det kommer att kräva mer tid och arbete att ta fram förmågebedömningar på samverkansområdesnivå än vad förmågebedömningen i funktionssystemet gjorde. Att varje år genomföra en genomgripande förmågebedömning på samverkansområdesnivå skulle innebära ett mycket omfattande arbete. Många myndigheter behöver avsätta flera personer för att kunna täcka in de olika sakområden som berörs. Dessa personer skulle sedan mötas samverkansområdesvis och diskutera med sina motparter på andra myndigheter. Dessa diskussioner skulle kunna sträcka sig över flera möten och dagar. KBM anser inte att detta är en rimlig arbetsinsats i förhållande till vad nytt det tillför. Förmågan förändras inte så mycket under ett år att det är försvarbart att göra en så arbetskrävande förmågebedömning varje år. I de fall förmågan förändras avsevärt beror det framför allt på att hotbilden förändras på grund av yttre händelser. KBM anser därför att det under åren mellan två totalförsvarsbeslut borde vara tillräckligt med en avvikelserapportering gentemot den gemensamma bedömningen av förmågan. Inför ett totalförsvarsbeslut bör däremot myndigheter, samverkansområden och KBM genomföra väl underbyggda förmågebedömningar och ordentliga analyser. Dessa mer genomarbetade bedömningar ligger sedan fast under åren fram till nästa totalförsvarsbeslut. Tanken med att förlägga de fördjupade bedömningarna till året före ett totalförsvarsbeslut är att det på så vis skapas ett väl genomarbetat och aktuellt underlag som kan användas i arbetet med totalförsvarsbeslutet. 13

Förmågebedömningarna skall varje år kompletteras med en kortare löpande text som återger de förändringar under året som bedöms påverka förmågan. Det kan till exempel tänkas att åtgärder som var prioriterade i inledningen av en totalförsvarsbeslutsperiod visar sig vara överflödiga eller i behov av att prioriteras upp eller ned som följd av förändringar i omvärlden. Om det inträffar något som bedöms på ett avgörande sätt påverka förmågan, måste dock samverkansområdena göra en ny, genomgripande, förmågebedömning. Utifrån myndigheternas och samverkansområdenas förmågebedömningar bör KBM varje år göra en analys och bedömning av samhällets samlade krishanteringsförmåga som skall ingå i den årliga uppföljningen. 3.2 Anpassning och förmåga på medellång och lång sikt Anpassning och förmåga på fem till tio års sikt behandlas i de anpassningsplaner som varje myndighet kommer att påbörja under år 2003. Det har i samband med detta arbete förts en diskussion kring huruvida dessa frågor skulle behöva behandlas i den årliga uppföljningen. Planerna är till skillnad från den årliga uppföljningen dock inte tänkta att vara återkommande dokument. Den årliga uppföljningen bör därför följa upp anpassning och förmåga på längre sikt. 3.3 Mål för samverkansområden En avgörande parameter för ett bra uppföljningssystem är tydliga mål för samverkansområdena. Avsaknaden av mål försämrar kvaliteten på förmågebedömningen på ett avgörande sätt. Ju vagare samverkansområdenas mål är desto mer oprecisa blir också deras förmågebedömningar. Samverkansområdena kan redovisa vad de kan åstadkomma, men i avsaknad av mål kan de inte avgöra om detta är godtagbart eller icke godtagbart. Det behövs ett politiskt beslut om hur god förmåga, avseende uthållighet, som myndigheterna skall utveckla. KBM föreslår att dessa mål på sikt anges i Planeringsinriktning för samhällets krisberedskap. Det är viktigt att myndigheter som skall samarbeta för att hantera en kris inte har olika ambitionsnivåer för att hantera en viss situation. Detta är en av de situationer som det nya planeringssystemet konstruerades för att undvika. Det får inte uppstå en situation i en kris där en myndighet tvingas avbryta eller trappa ned sin insats medan andra myndigheter kan fullfölja krishanteringen. Mål för uthållighet bör därför sättas på samverkansområdesnivå så att de samverkansansvariga myndigheterna i praktiken kan samverka så effektivt som möjligt. Tidigare har myndigheterna styrt om sitt arbete utifrån förändringarna i omvärlden medan målen har legat kvar med ett inaktuellt fokus. Om inte målen omformuleras i takt med omvärldsförändringarna blir förmågebedömningarna meningslösa, eftersom förmågan i så fall mäts mot en situation som inte längre är aktuell. 14

3.4 Uppföljning uppdelad på verksamhetsområden Regeringens uppdrag specificerar att verksamhet, kostnadsfördelning och bedömning av förmåga skall följas upp och presenteras uppdelat per verksamhetsområde. Då myndigheterna i ett tidigare skede begärde de medel som nu skall följas upp behövde de inte specificera till vilket verksamhetsområde en åtgärd och dess kostnad hörde. Detta nya krav innebär att myndigheterna i uppföljningen av åren 2003 och 2004 måste göra en sådan indelning i efterhand. I detta kapitel nämns några av de problem som kan väntas uppstå vid en sådan uppdelning samt förslag på hur problemen kan lösas. De medel som finansierar den verksamhet som skall följas upp i den årliga uppföljningen ligger under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Under utgiftsområdet finns två politikområden. Dessa är Totalförsvar samt Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar. Under politikområdet Totalförsvar ligger verksamhetsområdena Det militära försvaret och Det civila försvaret. Under politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar ligger verksamhetsområdena Svåra påfrestningar och Skydd mot olyckor. Samverkansområdena förenar två verksamhetsområden från två politikområden (se nedan). Medlen, anslag 6:5 Civilt försvar, kommer dock enbart från ett politikområde (Totalförsvar) och ett verksamhetsområde (Det civila försvaret). Utgiftsområde 6 Politikområde Totalförsvar Politikområde Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar Samverkansområden Verksamhetsområde Det civila försvaret Verksamhetsområde Svåra påfrestningar Verksamheten inom politikområdet Totalförsvar skall bidra till att bevara Sveriges fred och självständighet. Sverige skall kunna möta militära hot som direkt berör landet. Internationellt skall Sverige bidra till fred och säkerhet i omvärlden genom gemensamma fredsfrämjande och humanitära insatser både inom och utom Europa. Totalförsvarsresurserna skall kunna användas för att försvara Sverige mot väpnat angrepp, hävda Sveriges territoriella integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden, samt bidra till att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. 15

Målet för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar är att minska risken för och konsekvenserna av olyckor och svåra påfrestningar på samhället i fred och att minska lidande och skadeverkningar av olyckor och katastrofer i andra länder. Det är mot denna bakgrund viktigt att definiera vad som skall redovisas under de båda verksamhetsområdena. Om inte myndigheterna gör samma bedömningar blir materialet mindre jämförbart och mindre lämpligt för analys. Indelningen av verksamheten i de båda verksamhetsområdena är inte oproblematisk. De flesta åtgärder som vidtas bidrar nämligen till att höja eller vidmakthålla förmågan inom båda verksamhetsområdena (se bilaga 2). Att se verksamhetsområdena som två separata fält motsvarar inte hur arbetet ser ut i praktiken. De flesta åtgärder som vidtas inom ramen för det ena verksamhetsområdet innebär också en ökad förmåga att hantera situationer inom det andra verksamhetsområdet. Detta medför problem i uppföljningen. En åtgärd vidtagen för Det civila försvaret skall redovisas under Det civila försvaret, men om åtgärder vidtagna för Det civila försvaret samtidigt väsentligt stärker förmågan för Svåra påfrestningar så framstår det i uppföljningen som att förmågan inom Svåra påfrestningar grundar sig på de åtgärder som är vidtagna just för Svåra påfrestningar. Den del av förmågan som grundar sig på åtgärder inom det andra verksamhetsområdet syns inte i uppföljningen. Fördelningen av medel görs efter av statsmakterna fastställda finansieringsprinciper. Hittills har dock myndigheterna inte behövt ta hänsyn till vilket verksamhetsområde de enskilda åtgärderna hör. Detta innebär som tidigare nämnts att myndigheterna fram till och med år 2004 i efterhand måste göra en uppdelning av vilka åtgärder som hör hemma under respektive verksamhetsområde. Politiskt har fokus flyttats från Det civila försvaret till Svåra påfrestningar. En lämplig förändring skulle därför kunna vara att även flytta fokus när det gäller finansiering och uppföljning. I anvisningarna till den årliga uppföljningen skulle det till exempel kunna anges att alla åtgärder som inte uttryckligen vidtas för Det civila försvaret skall föras in under Svåra påfrestningar. En sådan förändring skulle innebära att verksamhetsområdet Det civila försvaret i uppföljningssammanhang skulle få ett minskat utrymme och att Svåra påfrestningar skulle omfatta alla åtgärder som ligger i gränslandet mellan de båda verksamhetsområdena. Det är inte bara uppföljningen av verksamheten utan även uppföljningen av ekonomin som på detta vis (fram till och med 2004) i efterhand måste klassificeras in under något av verksamhetsområdena. Eftersom denna uppdelning inte gjordes i samband med att medel fördelades måste uppdelningen alltså ske i efterhand. KBM kommer dock att begära in denna uppdelning i underlaget för årsredovisningen. För att myndigheterna skall göra en enhetlig bedömning föreslås här samma lösning som för uppföljningen av verksamheten. De åtgärder som enbart syftar till att höja förmågan vid höjd beredskap redovisas under verksamhetsområde Det civila försvaret. Övriga åtgärder höjer eller vidmakthåller förmågan inom båda verksamhetsområdena och skall redovisas under verksamhetsområde Svåra påfrestningar. 16

3.5 Omvärldsbeskrivning För att göra förmågebedömningarna så jämförbara som möjligt krävs att de utgår från en gemensam hotbild och en gemensam omvärldsbeskrivning. KBM har därför som ambition att skapa ett sådant dokument som skall vara färdigt till det nya planeringsvarvets början i oktober 2003. Dokumentet skall vara skrivet direkt för myndigheter och samverkansområden och fokusera på just de aspekter de efterfrågar för att kunna göra en förmågebedömning. Underlag för en omvärldsbeskrivning är bland annat KBM:s planeringsinriktning, ordinarie omvärldsanalys och omvärldsbevakning och inte minst diskussioner och intervjuer med experter på myndigheterna. Fokus måste hela tiden ligga på att besvara de frågor som kan tänkas komma upp i samband med myndigheternas och samverkansområdenas förmågebedömningar. 3.6 Mätsystem En viktig parameter som saknas i skapandet av en bra årlig uppföljning är ett mätsystem utvecklat för den civila förmågan. Hittills har Föreskrifter och allmänna råd för informationsförsörjning inom totalförsvarets civila del (FARIT-C) använts. Det är ett mätsystem skapat för det civila försvaret och det är inte anpassat för att mäta förmåga mot svåra påfrestningar. I väntan på ett modernt system för att bedöma civila myndigheters förmåga bör aktuell redovisning av förmåga kunna ske med samma terminologi som användes i FARIT-C (gott/ godtagbart/ icke godtagbart). 3.7 Behov av tydliga anvisningar I syfte att korta ned det utdragna remissförfarande som drabbade Årsbok civilt försvar bör målet för redovisningen av myndigheternas åtgärder i framtiden vara att behålla deras texter så intakta som möjligt. Detta ställer emellertid också höga krav på de texter myndigheterna lämnar in. Om texter, både löptext och text i tabeller, inte är jämförbara i utförlighet, klarhet och form måste KBM gå in och ändra i dem. Det går inte att redovisa en myndighets åtgärder i tabellform och en annans i löpande text eller att redovisa en verksamhet på så sätt att en oinvigd ej förstår vad texten handlar om. På denna punkt måste anvisningarna från KBM vara klara. Det är inte en redovisning av detaljer som eftersträvas utan en redovisning av de viktigaste åtgärderna och sammanhangen. Fokus i tabeller och texter skall ligga på varför åtgärder vidtagits, resultat och effekt (med effekt avses hur åtgärderna bedöms påverka förmågan). Myndigheterna har framfört att det är mycket svårt att visa att en enskild åtgärd har inverkan på myndighetens förmåga. Det som efterfrågas under kolumnen effekt är inte heller en förmågebedömning efter varje åtgärd utan en text som förklarar vilken typ av förmåga åtgärden skapat eller vidmakthållit det vill säga vad det innebär för samhället att åtgärden vidtagits. Hur myndighetens vidtagna åtgärder påverkat myndighetens totala förmåga redovisas bäst i löptext. Det måste vara tydligt vad som skall redovisas under olika åtgärdskategorier. Tydliga instruktioner och avgränsningar är grundläggande för att myndigheterna skall kunna lämna in ett jämförbart underlag. 17

3.8 Dubbelredovisning Ett antal myndigheter måste enligt sina regleringsbrev, utöver sin årsredovisning, rapportera sin beredskapsverksamhet och beredskapsläget till sina moderdepartement. Att dels rapportera till KBM, dels redovisa liknande uppgifter, fast med en annan skärning, till respektive departement innebär ett dubbelarbete. Vissa myndigheter har dessutom ytterligare instanser som kräver rapporter om beredskapsläget. Inom samverkansområde Teknisk infrastruktur finns myndigheter som skall redovisa i stort sett samma uppgifter i fyra olika dokument. KBM föreslår att denna fråga utreds och att det på sikt borde gå att utforma den årliga uppföljningen på sådant sätt att övriga intressenter kan få de uppgifter de eftersträvar ur detta dokument. KBM anser att arbetet med att komma tillrätta med denna dubbelredovisning bör inledas snarast. 3.9 Tidplan för den årliga uppföljningen I andra halvan av februari skall myndigheternas årsredovisningar vara färdigställda. Eftersom de uppgifter och den skärning KBM efterfrågar i den årliga uppföljningen inte är de samma som de myndigheterna använder i sina årsredovisningar innebär februari månad en intensiv arbetsbelastning på de personer som lämnar underlag till årsredovisningar och den årliga uppföljningen. I syfte att sprida belastningen över tiden och samtidigt ge KBM mer tid för den övergripande analysen bör vissa förändringar införas jämfört med tidigare års uppföljningar. Förmågebedömningarna skall vara KBM tillhanda redan vid årsskiftet vilket sprider belastningen på myndigheterna över tiden samtidigt som det ökar den tillgängliga tiden för KBM:s analys. För att minska den mängd underlag myndigheterna skall leverera till KBM kommer de ekonomiska uppgifter som behövs för den årliga uppföljningen att begäras in i det underlag som används till KBM:s årsredovisning. Detta innebär att det enbart är uppföljning av verksamhet som kommer att begäras in i slutet av februari. Både länsstyrelser och frivilliga försvarsorganisationerna kommer att följas upp, men eftersom KBM vid tidpunkten för den årliga uppföljningen redan kommer att ha redogörelser för dessas verksamhet och kostnader kommer de att beröras i mindre utsträckning av den årliga uppföljningen. Myndigheter och samverkansområden har hösten på sig att göra förmågebedömningar Hemställan om underlag avseende åtgärder Underlag sänds till KBM, det behandlas och den årliga uppföljningen går på remiss Den årliga uppföljningen lämnas till regeringen den 1 april sept okt nov dec jan feb mars april maj juni juli aug Ekonomiskt underlag till KBM:s årsredovisning inhämtas. Detta används även till den årliga uppföljningen 18

Tidslinjalen visar hur den årliga uppföljningen kommer att fördelas över ett planeringsår. Som framgår föreslås att arbetet med den årliga uppföljningen delas upp i två delar. Först utförs ett förmågebedömningsarbete under hösten. Detta kommer att variera i omfattning beroende på omvärldsutveckling och på hur nära förestående ett försvarsbeslut är. Därefter följer en uppföljning av åtgärder under februari och mars. De ekonomiska uppgifter som behövs kommer redan att vara KBM tillhanda eftersom de uppgifterna tas in i januari, som underlag till KBM:s årsredovisning. Då arbetet med att bedöma myndigheternas och samverkansområdenas förmåga påbörjas under hösten bör det finnas dels mål för samverkansområdena, dels en omvärldsbeskrivning som ger samtliga aktörer en gemensam grund för bedömningarna. Omvärldsbeskrivningen behöver därför utarbetas under sommaren. 19

4. Dokumentet 4.1 Disposition av den årliga uppföljningens slutdokument En erfarenhet från arbetet med Årsbok civilt försvar är att om ändringar görs i myndigheternas underlag kan detta innebära ett utdraget remissförfarande, med ökad arbetsbelastning för både KBM och myndigheterna som följd. KBM föreslår därför att det årliga uppföljningsdokumentet bör bestå av två huvudsakliga delar. En del där myndigheternas verksamhet och förmågebedömningar presenteras relativt oförändrade (se dock avsnitt 3.7 Behov av tydliga anvisningar, angående de ändringar i myndigheternas underlag som kan vara aktuella). I denna del redovisas även de samverkansområdesvisa förmågebedömningarna. Den andra delen av den årliga uppföljningen består av KBM: s analyser och slutsatser. Ett förslag till disposition för slutdokumentet presenteras i bilaga 1. Åtgärder och ekonomi redovisas uppdelade efter samverkansområden, myndigheter och verksamhetsområden. Varje samverkansområde utgör ett kapitel (inom dessa kan en eventuell underindelning i plattformar ske). Varje samverkansområdeskapitel är indelat i två delar en del där åtgärder för Svåra påfrestningar redovisas och en del för Det civila försvaret. Under varje sådan del presenteras myndigheternas åtgärder. Strukturen i åtgärdsredovisningen skall, liksom i den förenklade årliga uppföljningen av 2002, utgå från åtgärdskategorierna. Grunden för redovisning av vidtagna åtgärder är även i den nya årliga uppföljningen tabeller men de kompletteras med löptext. Tabellerna är uppdelade efter åtgärdskategorier. 4.2 Uppföljning av verksamhet Inför utvecklingsarbetet av en ny årlig uppföljning framfördes från myndighetshåll kritik mot att tabellerna var svårlästa och arbetskrävande att fylla i. I den externa referensgruppen har meningarna varit delade men mot slutet av arbetet har den externa referensgruppen vägt över till fördel för tabeller. De argument som har vägt tyngst har varit att det är lättare att få överblick över en verksamhet i tabellform och att det är lättare att leta i en tabell än i en löptext. En nackdel med tabellformatet är att det är svårt att förklara komplexa sammanhang, eftersom texterna måste vara kortfattade. Större projekt som antingen omfattar flera åtgärdskategorier, flera myndigheter eller flera samverkansområden kan behöva en längre text som förklarar sammanhangen. Sådana texter, och längre förklarande texter kring avvikelser, bör redovisas i löptext. Denna löptext bör placeras där myndigheten anser att den bäst hjälper läsaren att förstå sammanhangen. Redovisning i effektkedjor (tabeller) skall endast ta upp de viktigaste åtgärder som genomförts under året. Om varje myndighet försöker begränsa sig till att endast redovisa de viktigaste åtgärder som genomförts under varje åtgärdskategori, får läsaren en 20

tydligare bild av till exempel den utbildning och övning som genomförts hos respektive myndighet. Ett specialfall är dock åtgärdskategorin Investeringar där uppdraget specificerar en mer detaljerad redovisning. Detta avser dock ej åtgärdskategorin Investeringar i andras anläggningar. 4.3 Uppföljning av ekonomi I januari begär KBM in underlag för sin årsredovisning. För att minska belastningen på myndigheterna kommer KBM att använda samma ekonomiska underlag till både KBM: s årsredovisning och den årliga uppföljningen. Detta innebär att myndigheterna måste göra en fördelning per verksamhetsområde i detta underlag. Att använda samma underlag till båda dokumenten har även den fördelen att risken för att skillnader skall uppstå mellan uppgifterna i KBM:s årsredovisning och den årliga uppföljningen minimeras. Eftersom KBM vid den tidpunkt då hemställan går ut, kommer att ha de ekonomiska uppgifter som skall följas upp sänds dessa ut med hemställan. Myndigheterna får en tabell för varje samverkansområde de tillhör. Trots att medel enbart kanaliseras genom Det civila försvaret krävs en uppdelning i verksamhetsområden även för den ekonomiska uppföljningen. Myndigheterna måste själva göra en bedömning av hur stor del av rekvirerade medel som bekostat åtgärder inom respektive verksamhetsområde. Den enklaste metoden att lösa problemet med att myndigheterna inte har delat upp sina åtgärder efter verksamhetsområden är att myndigheterna avgör vilka åtgärder som vidtagits enbart för Det civila försvaret och tar fram vad de åtgärderna kostat. Denna summa subtraheras sedan från totalsumman för rekvirerade medel och det som blir kvar är den summa som skall föras in under Svåra påfrestningar. Från och med 2005 kommer KBM att ha uppgifter om planerade medel per åtgärdskategori. Myndigheterna kan då kommentera skillnader mellan planerade och rekvirerade medel. För 2003 och 2004 hänvisas till KBM:s årsredovisning där man kan finna planerade och rekvirerade medel på total nivå, men inte uppdelade per åtgärdskategori. Det innebär att det för 2003 och 2004 kommer att gå att utläsa skillnader mellan en myndighets planerade och rekvirerade medel. Det går dock inte att utläsa detta ner på åtgärdskategorinivå. 4.4 Analys av samhällets samlade förmåga KBM:s roll i planeringssystemet är bland annat att ge statsmakterna och aktörerna inom krishanteringssystemet en helhetssyn över behov, åtgärder och förmåga. Genom denna överblick skapas ett mervärde utöver vad en ren sammanställning av vidtagna åtgärder skulle ge. Ett sätt att skapa ett sådant mervärde är att KBM analyserar samhällets samlade förmåga i den årliga uppföljningen. Här bör ett samverkansområdesövergripande perspektiv vara grundläggande. 21

Den årliga uppföljningen skall främst vara ett KBM-dokument och inte enbart en sammanställning av myndigheternas material. Till sammanställningen måste fogas en självständig analys och bedömning utförd av KBM. För att genomföra analysen behöver KBM troligtvis mer detaljerad information från myndigheterna än vad som presenteras i analysen och det färdiga dokumentet. Syftet med analysen är att ge en samlad bild och analys av samhällets krisberedskap. I sin analys skall KBM kritiskt granska verksamhet och förmåga i syfte att skapa en så rättvisande bild som möjligt av samhällets krisberedskap och vilken riktning framtida insatser bör ha. Analyskapitlet skall vara så utformat att delar av det skall kunna användas i arbetet med budgetpropositionen med mera. I analyskapitlet skall även lämnas förslag på uppdrag och på förändringar i KBM:s regleringsbrev. 4.5 Sekretess KBM:s ambition är att hela den årliga uppföljningen skall vara ett öppet dokument. I första hand eftersträvas att känsliga uppgifter omformuleras på så sätt att de kan nämnas i ett öppet dokument, men i de fall detta inte är genomförbart placeras uppgifterna i en hemlig bilaga. 22

5. Fortsatt arbete När den nya strukturen för årlig uppföljning för första gången prövas i praktiken, vid uppföljningen av år 2003, kommer sannolikt ett antal problem och frågor att uppstå. Det första året måste därför ses som en läroprocess. Erfarenheterna från uppföljningen av 2003 måste tillåtas att forma uppföljningen av 2004. Det har vid diskussioner kring de förslag som KBM här presenterat, framkommit att det från myndighetshåll finns generella önskemål om att minska den tid som läggs ner på uppföljning och redovisning. Då de förslag som här presenterats har prövats i praktiken (i uppföljningen av 2003) bör en utvärdering göras där värdet av den information som framkommit vägs mot arbetsinsatsen hos myndigheterna. En fråga som kräver fortsatt analys är kopplingen mellan planeringsinriktning, planeringsunderlag och årlig uppföljning. Detta är dock mindre brådskande då det gäller den årliga uppföljningen. Formerna för planeringen innebär att det förlöper två år från det att planeringsunderlaget för ett visst år skrivs, till dess att det årets verksamhet följs upp. Det innebär att det finns två års tid att anpassa den årliga uppföljningen till en förändring i planeringsunderlagets struktur. KBM kommer under de kommande åren att utveckla metoder för att följa upp samtliga aktörer som får medel från anslag 6:5. De som här avses är framför allt kommuner och frivilliga försvarsorganisationer. 23

Bilaga 1 Disposition för den årliga uppföljningen Sammanfattning 1. Uppdrag, bakgrund, m.m. 2. Förmågebedömningar 2.1 Inledning 2.2 Bedömning av sammantagen förmåga för myndigheter inom samverkansområde X Här presenteras, i ett kapitel för varje samverkansområde, de texter som tagits fram i arbetet med den sammantagna förmågebedömningen för de i ett visst samverkansområde ingående myndigheterna. Både den sammantagna bedömningen av förmåga och myndigheternas egen bedömning skall redovisa bedömd förmåga för båda verksamhetsområdena. 2.2.1 Bedömning av sammantagen förmåga för myndigheter inom samverkansområdet avseende verksamhetsområde Svåra påfrestningar 2.2.2 Bedömning av sammantagen förmåga för myndigheter inom samverkansområdet avseende verksamhetsområde Det civila försvaret 2.3 Förmågebedömning för myndighet XXX Här presenteras de samverkansansvariga myndigheternas egna förmågebedömningar inom detta samverkansområde. 2.3.1 Den bedömda förmågan avseende verksamhetsområde Svåra påfrestningar 2.3.2 Den bedömda förmågan avseende verksamhetsområde Det civila försvaret 3. Åtgärder och ekonomi Myndigheterna redovisar här de åtgärder de vidtagit och de tillhörande kostnaderna. Till strukturen är det sex identiska kapitel ett för varje samverkansområde. Varje kapitel är strukturerat enligt dispositionen nedan. 3.1 Samverkansområde XXX 3.1.1. Inledning Här presenteras de samverkansansvariga myndigheterna, eventuella problem i gränsdragning gentemot andra samverkansområden m.m. 3.1.2 Tabell för Svåra påfrestningar Här presenteras de åtgärder som vidtagits för Svåra påfrestningar, samt de som hamnar i gråzonen (se avsnitt 3.4 Uppföljning uppdelad på verksamhetsområden ) uppdelade efter åtgärdskategori. Det är alltså åtgärdskategorierna som styr presentationen, inte 24

vilken myndighet som vidtagit åtgärden. Efter tabellerna finns utrymme för text som förklarar och utvecklar frågor som inte fick plats i tabellen. 3.1.3 Tabell för Det civila försvaret Här presenteras de åtgärder som vidtagits uppdelade efter åtgärdskategori. Även här är det åtgärdskategorierna som styr presentationen, inte vilken myndighet som vidtagit åtgärden. Efter tabellerna finns utrymme för text som förklarar och utvecklar frågor som inte fick plats i tabellen. 3.1.4 Tabell för ekonomi Här redovisas planerade respektive rekvirerade medel uppdelat per samverkansområde, verksamhetsområde och myndighet. Dessa uppgifter är KBM tillhanda redan i januari (de begärs in i samband med underlaget till KBM:s årsredovisning). 3.1.5 Sammanfattning Här sammanfattas erfarenheter, presenteras identifierade problem och framtida arbetsområden. Här finns också en möjlighet att påpeka om åtgärder vidtagna för Svåra påfrestningar även höjer förmågan för Det civila försvaret. I denna avslutande text skulle myndigheterna även kunna beskriva var de befinner sig i större projekt och hur de ser på framtiden för dem. 4. Samhällets samlade förmåga Här gör KBM en analys och en sammanvägd bedömning av samhällets förmåga. Analyskapitlet skall ge en samlad bild och analys av samhällets krisberedskap. Kapitlet skall kritiskt granska verksamhet och förmåga i syfte att skapa en klar bild av samhällets krisberedskap och vilken inriktning framtida insatser bör ha. Kapitlet skall vara så utformat att delar av det skall kunna användas i arbetet med budgetpropositionen. Analyskapitlet skall även föreslå behov av uppdrag och förändringar i KBM:s regleringsbrev. 25