Återtillverkning och Industri 4.0 inom fordonsindustrin

EXAMENSARBETE INOM TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP STOCKHOLM, SVERIGE 2018 Återtillverkning och Industri 4.0 inom fordonsindustrin EMMA BOSTRÖM GUSTAV THORSELL KTH SKOLAN FÖR INDUSTRIELL TEKNIK OCH MANAGEMENT

ÅTERTILLVERKNING OCH INDUSTRI 4.0 INOM FORDONSINDUSTRIN EMMA BOSTRÖM GUSTAV THORSELL MG115X EXAMENSARBETE INOM PRODUKTFRAMTAGNING OCH INDUSTRIELL EKONOMI, GRUNDNIVÅ Stockholm, Sverige 2018

SAMMANFATTNING Den svenska industrin har varit och är fortfarande en avgörande faktor för Sveriges välstånd. Industrin utgör en stor andel av vår export och bidrar till en miljon arbetstillfällen. Idag står industrin, i Sverige såväl som i andra länder, inför nya utmaningar med klimatförändringar, ökad internationell konkurrens och den snabba utvecklingen inom digitalisering. Med anledning av detta är två aktuella områden inom industriell produktion cirkulär ekonomi och digitalisering av industrin, som ofta benämns som Industri 4.0. Cirkulär ekonomi är en modell som syftar till att minimera behovet av nyutvinning av naturresurser och genereringen av avfall. Återtillverkning är en verksamhetstyp inom cirkulär ekonomi som innebär att uttjänta produkter återställs till sitt ursprungliga skick. Detta omfattar ofta ett flertal industriella processer som inspektion och bedömning av produktens grad av slitage, demontering, restaurerande av komponenter och återmontering. Industri 4.0 innebär integrering av digitalisering i tillverkande industri. Det kallas också den fjärde industriella revolutionen och förväntas förändra industriell tillverkning såsom de tidigare industriella revolutionerna med industrialisering, elektricitet och IT gjort. De huvudsakliga koncepten inom Industri 4.0 som undersöks i detta arbete är digitala tvillingar och RFID, vilkas syften är att bidra till en förbättrad informationshantering av produkter och produktionsprocesser. Syftet med detta arbete är att med utgångspunkt i Industri 4.0 och dess teknologiska koncept undersöka potentiella förbättringsmöjligheter för återtillverkning inom svensk fordonsindustri. Detta genom att kartlägga de svårigheter som finns vid återtillverkning i dagsläget och utreda om teknologi inom Industri 4.0 kan användas för att minska inverkan av dessa. Problematik och framgångsfaktorer för återtillverkning samt förbättringsmöjligheter med hjälp av Industri 4.0 har kartlagts genom en omfattande litteraturstudie och intervjuer. Resultat av arbetet visar att teknologierna digitala tvillingar och RFID kan användas för att få tillgång till mer information om stommar. Detta innebär i sin tur att osäkerheten i återtillverkningsverksamheten kan minskas och planeringen förbättras. Slutsatsen av arbetet är att Industri 4.0 kan bidra till inkrementella förbättringar av återtillverkning, däremot innebär det inga nya omvälvande incitament att bedriva återtillverkning. 2

ABSTRACT The Swedish industry is and has been one crucial factor for Sweden s prosperity. A major part of Swedish exports are industry sales and the sector has roughly one million employees. Today, Swedish and foreign industries face new climate challenges, higher international competition and fast digitalization. As a consequence of this, circular economy and Industry 4.0 has gained increasing attention. Circular economy is a model with the purpose to decrease the need of raw material extraction and the generation of waste. Remanufacturing is a concept included in circular economy, where used products are restored to new-like condition. The remanufacturing process includes inspection, evaluation of the condition, disassembly, restoration and reassembly of the product. Industry 4.0 is the integration of digitalization in manufacturing industries. It's also referred to as the 4th Industrial Revolution and there are expectations that the concept will have similar revolutionizing effects as the earlier ones concerning industrialization, electricity and IT. In this report, delimitation has been made to focus on two technologies within Industry 4.0. These are the Digital twin and RFID. The purpose for using the Digital twin and RFID is to enhance the level of accessible information about products and production processes. The purpose of this report is to evaluate the possibilities of using technologies included in Industry 4.0 to improve remanufacturing operations in the Swedish automotive industry. This is done by mapping the existing difficulties with remanufacturing and investigates if and how technologies within Industry 4.0 can by used to decrease their influence. By conducting a literature review and interviews the problems and necessary factors of success for remanufacturing and the possible improvement with the use of Industry 4.0 technologies were mapped. The findings show that the Digital Twin and RFID can be used to gain more extensive information about a given core. This means that the uncertainty in operations can be decreased and the accuracy of the process planning can be improved. From this, we have concluded that Industry 4.0 can contribute to incremental improvements of remanufacturing operations, thus it does not have a disruptive effect on remanufacturing. 3

FÖRORD Denna rapport är ett kandidatexamensarbete inom produktframtagning och industriell ekonomi skrivet på temat resurseffektiv produktion i tillverkande företag under våren 2018 på Kungliga Tekniska Högskolan. Vi vill rikta ett stort stor tack till vår handledare Per Johansson för stöd, uppmuntran och vägledning under hela arbetets gång. Vi vill också tacka Elias Ribeiro da Silva och Hans Olofsson som ställt upp på intervjuer och delat med sig av såväl sin kunskap som inspiration och insikter om tillverkningsindustrin. Till sist vill vi också tacka våra opponenter och kurskamrater för ovärderlig feedback. Stockholm, Maj 2018 Emma Boström & Gustav Thorsell 4

INNEHÅLL 1. INLEDNING... 7 1.1 Bakgrund... 7 1.2 Syfte och avgränsningar... 7 1.3 Frågeställning... 8 1.4 Metod... 8 2. ÅTERTILLVERKNING... 9 2.1 Återtillverkningsprocesser... 9 2.2 Motiv till återtillverkning... 10 2.3 Problematik med återtillverkning... 11 3. DESIGN FÖR DEMONTERING OCH ÅTERMONTERING... 14 4. SUPPLY CHAIN FÖR ÅTERTILLVERKNING... 15 4.1 Problematik inom återtillverkning... 15 4.2 Förvärv av stommar... 15 4.3 Omvänd logistik... 16 5. INDUSTRI 4.0... 18 5.1 Introduktion till Industri 4.0... 18 5.2 Internet of things... 18 5.3 Digitala tvillingar... 19 5.4 Radio Frequency Identification... 20 6. INTERVJUER... 23 6.1 Sammandrag av intervju med Elias Ribeiro da Silva... 23 6.2 Sammandrag av intervju med Hans Olofsson på Scania CV AB... 23 7. DISKUSSION... 26 7.1 Problem med återtillverkning... 26 7.2 Implementering av Industri 4.0 i återtillverkning... 27 7.3 Marknaden för återtillverkade produkter... 28 8. SLUTSATS... 30 9. FÖRBÄTTRING OCH FRAMTIDA STUDIER... 31 REFERENSER... 32 BILAGOR... 34 Intervjufrågor till Elias Ribeiro da Silva... 34 Intervjufrågor till Hans Olofsson... 34 5

BEGREPP Design for assembly (DFA) En process där montering av produkter tas till hänsyn redan i konstruktionsfasen. Design for disassembly (DFD) En process där demontering av produkter tas till hänsyn redan i konstruktionsfasen. End-of-Life (EoL) En produkt benämns ha nått End-of-Life när försäljaren anser att produkten blivit omodern eller ersatts av andra produkter att det inte längre finns ett värde i att marknadsföra den. OEM-företag Original Equipment Manufacturer (OEM) är de företag som är originaltillverkare av produkter och utrustning. Stomme En värdefull och grundläggande del alternativt kombination av delar av en uttjänt produkt som kan återtillverkas eller säljas vidare. 6

1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Den svenska industrin har varit och är fortfarande en avgörande faktor för Sveriges välstånd. Industrin utgör en stor andel av vår export och bidrar till en miljon arbetstillfällen. Framgången har skapats genom stark innovationsförmåga och skicklighet i att anpassa produkter och produktion för bibehållen konkurrenskraft trots förändrade utmaningar. Idag står industrin, i Sverige såväl som i andra länder, inför nya utmaningar med klimatförändringar, ökad internationell konkurrens och den snabba utvecklingen inom digitalisering. För att den svenska industrin även i fortsättningen ska kunna vara konkurrenskraftig och bidra till det svenska samhället med både stora inkomster och nya innovationer har Sveriges regering tagit initiativ till en nyindustrialiseringsstrategi. Denna innefattar implementering av Industri 4.0 och digital transformation, hållbarare och mer resurseffektiv produktion, kunskapslyft inom den svenska industrin och målet att Sverige ska bli forskningsledande inom industriell produktion. [1] Cirkulär ekonomi är en modell som syftar till att minimera behovet av nyutvinning av naturresurser och minimera genereringen av avfall. Modellen har uppkommit som ett alternativ till den traditionella linjära ekonomiska modellen som legat till grund för den första industrialiseringen och dagens konsumtionssamhälle. Medan den linjära ekonomiska modellen bygger på take-make-dispose är den cirkulära ekonomins grundstenar återanvändning, återtillverkning och återvinning. I turordning innebär dessa att produkter i största möjliga mån återanvänds tills de är utslitna, att de därefter återställs till nyskick för återanvändning och om detta inte är möjligt tas allt kvarvarande material tillvara. Detta ställer helt nya krav på företag gällande såväl produktdesign, produktionssystem och välanpassade affärsmodeller. [2] Återtillverkning innebär att uttjänta produkter återställs till sitt ursprungliga skick. Detta omfattar ofta ett flertal industriella processer som inspektion och bedömning av produktens grad av slitage, demontering, restaurerande av komponenter och återmontering [3]. Många små och medelstora företag runt om i världen bedriver idag denna typ av återtillverkning men marknaden är liten i förhållande till sin potential. En ledande hypotes till varför är att det idag finns ett glapp mellan den akademiska forskningen och tillämpningen i industrin [4]. 1.2 Syfte och avgränsningar Med utgångspunkt i den svenska nyindustrialiseringsstrategin och konceptet cirkulär ekonomi syftar detta arbete till att utreda eventuella förbättrade möjligheter för svensk industri. En avgränsning har gjorts till att mer specifikt behandla frågan utifrån återtillverkning, Industri 4.0 och svensk fordonsindustri. Dessa utgångspunkter har valts utifrån följande hypoteser: Återtillverkning är en möjlighet för producerande företag att minska sin miljöpåverkan och sänka sina kostnader för tillverkning. Industri 4.0 medför en ökad och förbättrad informationshantering vilket skulle kunna effektivisera återtillverkningsprocessen. Fordonsindustrin tillverkar komplexa produkter med medellång livslängd vilket gör dem lämpliga för återtillverkning. 7

Arbetet utgår främst kring de förändringar som kan göras gällande informationshantering men behandlar också till viss del berörda logistiska frågor som olika sätt att förvärva uttjänta produkter. En avgränsning har gjorts gällande begreppet Industri 4.0 till att främst behandla digitala tvillingar och Radio Frequency Identification (RFID). När begreppet hållbarhet diskuteras tas enbart ekonomisk och miljömässig hållbarhet upp. Social hållbarhet har utelämnats för att inte göra arbetet alltför omfattande. 1.3 Frågeställning Frågeställningen har sin utgångspunkt i Industri 4.0 och dess tekniska koncept med syfte att undersöka potentiella förbättringsmöjligheter för återtillverkning inom fordonsindustrin. Detta genom att kartlägga de svårigheter som finns vid återtillverkning i dagsläget och utreda om teknologi inom Industri 4.0 kan användas för att minska inverkan av dessa. Följande frågeställning har formulerats: Kan Industri 4.0 skapa nya incitament för att bedriva återtillverkning inom svensk fordonsindustri? I sådant fall, på vilket sätt? 1.4 Metod För att kunna besvara frågeställningen utgår arbetet från en litteraturstudie kring återtillverkning och Industri 4.0. Dessa två forskningsområden inom industriell produktion är var för sig välstuderade, men forskning om deras samexistens är knapphändig. Av denna anledning behandlas inledningsvis återtillverkning och Industri 4.0 i olika kapitel, som var för sig smalnar av för att sedan mer specifikt fokusera på fordonsindustrin. Detta innefattar behandling av företags nuvarande motiv till att bedriva återtillverkning och en överblick av de problem återtillverkare möts av idag. Därtill behandlas också produktdesign och supply chain ur ett återtillverkningsperspektiv. För att få djupare insikt i befintliga verktyg inom Industri 4.0 och dess möjliga tillämpningar inom återtillverkning genomfördes två semi-strukturerade intervjuer. Den första med Elias Ribeiro da Silva som forskar inom Industri 4.0 och den andra med Hans Olofsson som arbetar med utveckling av industriell digitalisering på Scania CV AB. 8

2. ÅTERTILLVERKNING 2.1 Återtillverkningsprocesser Återtillverkning innebär att uttjänta produkter återställs till nyskick och är ett hållbart alternativ till nytillverkning. Det råder ofta förvirring kring begreppet återtillverkning och det blandas lätt ihop med återvinning och andra former av underhåll och reparation av använda produkter. Återtillverkning är den mest avancerade processen av dessa och det är den enda som innebär att en använd produkt behandlas för att uppnå samma kvalitet och skick som en nytillverkad produkt. Det är alltså inte samma sak som återvinning eller reparation, vilka syftar till att omhänderta material respektive reparera trasiga produkter till funktionsdugligt skick. Återtillverkning bedrivs främst inom segmentet av komplexa elektromekaniska eller mekaniska produkter. Det beror både på att dessa produkter är möjliga att återtillverka och på att det ofta finns ett ekonomiskt värde att göra det. Grundläggande krav för att en produkt ska vara möjlig att återtillverka är att den går att montera isär, att den har en stomme utan felaktig funktion och att produkten efter att den slutat fungera fortfarande existerar snarare än att den upplöses eller sönderdelas. En billigare återtillverkningsprocess ger möjlighet att sälja den återtillverkade produkten till ett lägre pris, vilket kan ge ytterligare försäljningsargument. Återtillverkningsprocessen kan enligt Matsuto et al. delas upp i sju steg. Först förvärvas stommar vilka inspekteras. Produkter vars skick är så dåligt att det inte är ekonomiskt lönsamt att återtillverka sorteras bort för att istället repareras eller återvinnas. I det andra steget demonteras produkterna till komponentnivå och rengörs. Vid behov sker olika former av ytbehandling, till exempel för att öka motståndskraften mot förslitning. När komponenterna är rengjorda kan de inspekteras och sorteras utifrån skick. Komponenter i nyskick kan användas utan vidare behandling medan komponenter i mycket dåligt skick sorteras bort. De kvarvarande komponenterna återtillverkas med metoder som till exempel svarvning, fräsning och slipning. Därefter sker återmontering av produkten med de återtillverkade komponenterna. Komponenter och aggregat som inte kunnat återtillverkas kan ersättas med helt nya komponenter. Slutligen kvalitetstestas produkten för att säkerställa att den möter samma krav som en motsvarande nytillverkad produkt. [5] Hela processen illustreras i figur 1. Figur 1: Återtillverkningsprocessen 9

2.2 Motiv till återtillverkning 2.2.1 Motiv kopplade till ekonomisk hållbarhet En av de vanligaste anledningarna till att företag bedriver återtillverkning är ekonomisk lönsamhet enligt Östlin. Han hänvisar till Toffel (2004) och konstaterar att kostnadsreduktioner för tillverkning av en produkt kan nås genom att tillvarata den förädling som den ordinarie tillverkningsprocessen gav upphov till. Denna kostnadsreduktion anser Östlin vara den främsta ekonomiska fördelen med återtillverkning i jämförelse med nytillverkning. Vidare refererar han till Gray et al. och påpekar att i de fall nya eller återanvända reservdelar inte kan tillgås, kan återtillverkade delar vara det enda sättet att möta reservdelsefterfrågan. OEM-företag kan ha en skyldighet att tillgodose tidigare levererade produkter med reservdelar. Inom fordonsindustrin kan sådana skyldigheter uppgå till 15 år. Genom att använda återtillverkade reservdelar kan kostnadsbesparingar erhållas då reservdelsproduktionen inte behöver tillverka i samma utsträckning. Denna produktion av reservdelar är dessutom förhållandevis dyr då tillverkningsvolymen generellt är låg. Östlin påpekar att en vanlig anledning till att företag inte vill bedriva återtillverkning är risken för kannibalism. Han lyfter vidare fram att detta inte behöver vara ett problem då de återtillverkade produkterna kan marknadsföras genom andra distributionskanaler till andra marknader. En annan strategi är tjänstefiering vilket innebär att fokus förflyttas från att sälja en produkt till att istället sälja en tjänst. På så sätt kan man optimera användningen av produkten över dess hela livscykel och det förenklar möjligheterna för företaget att tillämpa återtillverkning när en produkt når end-of-life (EoL). Den återtillverkade produkten kan därefter fortsätta användas av kund alternativt säljas vidare av företaget. [6] 2.2.2 Motiv kopplade till miljömässig hållbarhet Många forskare anser att återtillverkning är ett av de mest miljömässigt gynnsamma alternativen vid EoL. Enligt Östlin stöds detta av exempelvis Greadel och Allenby (1996), Ryding et al. (1995), Jacobsson (2000) och Steinhilper (1998). I de fall där en produkt har en lämplig karaktäristik för återtillverkning är energiåtgången för återtillverkningsprocessen avsevärt lägre än vid återvinning [6]. Lämplig karaktäristik innebär enligt Sundin [3] som sammanfattat Lund (1996) att en produkt uppfyller följande villkor: Produkten har en stomme som inte förbrukas, förverkas eller har felaktig funktion Produkten kan återställas till nyskick med befintlig teknologi Produkten kan massproduceras genom industriell produktion Värdet av en återtillverkad produkt är nära värdet av motsvarande nytillverkad produkt Kostnaden för att förvärva en uttjänt eller defekt produkt är låg jämfört med värdet av motsvarande återtillverkad produkt Ingen snabb teknisk utveckling för en produkttyp, då det är svårt att massproducera återtillverkade produkter som förändras konstant. Återtillverkning innebär flera miljömässiga fördelar jämfört med nytillverkning och återvinning, men det kan också uppstå negativa effekter av att förlänga användningen av äldre produkter. Därför är det viktigt att en produkts miljöpåverkan synas över hela dess livscykel. Den ökade återanvändningen av material vid återtillverkning bidrar också till ett lägre behov 10

av nyutvunnet material [6]. Däremot behövs generellt sett ofta längre transport för stommar än för återvunnet material vilket ställer krav på god utformning av logistiken för att minska dessa effekter. Ytterligare en aspekt som behöver tas i beaktning är att uttjänta produkter kan ha en omodern och förorenande teknik som, vid förlängningen av deras användande, bidrar till större negativa effekter på miljön jämfört med användning och produktion av en ny produkt. Detta är av särskild vikt att ta i beaktning när produktens huvudsakliga miljöpåverkan sker under användning snarare än under tillverkning [3]. 2.2.3 Regulatoriska motiv Lagkrav är en viktig motor för resurseffektiv produktion inom industrin. Två direktiv som lett till värdefulla resultat i minskad miljöpåverkan är End-of-Life Vehicles Directive (ELV Directive) och Waste Electrical and Electronic Equipment Directive (WEEE Directive) [4]. ELV Directive är ett direktiv inom EU som syftar till att göra hanteringen av uttjänta fordon mer miljövänlig. Det består av kvantitativa mål gällande återanvändning, återtillverkning och återvinning samt krav på minskad användning av giftiga ämnen vid nytillverkning. Detta direktiv har resulterat i att dagens bilar består av 85 % återvunnet material [7]. Det andra direktivet, WEEE Directive, syftar till att skapa en mer hållbar produktion och konsumtion av elektroniska produkter. Detta ska främst ske genom att motverka uppbyggnad av avfall från denna typ av produkter men också genom att öka tillvaratagandet av uttjänta produkter genom återanvändning och återvinning. Resultatet av detta direktiv är att elektronikbranschen i jämförelse med andra branscher har en hög tillämpning av återtillverkning och återvinning. [8] Lagkrav utvecklas över tid och baseras på framtidsprognoser enligt Asif. Han tror att lagkraven för OEM-företag kommer att hårdna som en konsekvens av förväntningarna på en framtid där befolkningstillväxt, knapphändiga resurser och energianvändning är stora utmaningar. I ett sådant skede menar han att större fokus kommer ligga på att ta rätt på förädlingsvärdet istället för att fokusera på återvinning. Vidare menar han att det finns avsevärd fördröjning från införande av lagkrav till att OEM-företag anpassat sig till dem. De företag som arbetar proaktivt med dessa frågor eller de som snabbt kan anpassa sig efter nya direkt kommer således att få strategiska fördelar. [4] 2.3 Problematik med återtillverkning Guide [9] har utifrån tidigare akademiska arbeten sammanställt sju huvudsakliga aspekter som komplicerar återtillverkning: 1. Osäkerhet gällande skick och tidpunkt för inlämning av använda produkter. Denna uppkommer som en konsekvens av osäkerheten i livslängd hos en produkt men även den tekniska utvecklingen (clockspeed) påverkar tidpunkten för återlämning, då detta påverkar när produkten upplevs som föråldrad. Detta ställer krav på prognoser gällande kvantitet, tidpunkt för tillgänglighet och kvalitet på de uttjänta produkter som återlämnas, för att kunna planera återtillverkningsprocessen. 2. Behovet av att avväga antal och typ av stommar med efterfrågan. Kan vara problematiskt då det efterfrågas en annan typ av produkter än motsvarande stommar som företaget förvärvat. Bidrar till ökad komplexitet genom behovet att väga risken 11

med att inte kunna möta efterfrågan kontra växande lager och eventuellt behov av avyttring, vilket kan medföra ökade kostnader. 3. Demontering av stommar. Demontering och bedömning av skick på komponentnivå behöver koordineras med senare steg i återtillverkningsprocessen, vilket innefattar anskaffning av nya komponenter till montering. Komponenter kan skadas under demontering och stor variation i tidsåtgång förekommer, vilket gör det svårt att bedöma ledtider. 4. Osäkerhet gällande vilket material som kan tillvaratas utifrån stommarna. Det kan skilja sig i andel komponenter som är möjliga att återtillverka mellan två likadana inkomna produkter. 5. Behovet av logistik för återförsel av använda produkter. Omvänd logistik bidrar till ytterligare komplexitet då detta innefattar inhämtning av stommar från olika platser, aktörer och typer av förvärv. Inom detta område behandlas problematiken med att framskaffa uttjänta produkter vilket kan återkopplas till problematiken kring aspekt 2 [9]. Kurilova-Palisaitiene et al. instämmer i att ett av problemen är långa och osäkra ledtider för återtillverkningen. De når även slutsatsen att mellan 83 % och 99 % av den totala ledtiden utgörs av tid på lager (före, under och efter processen), inväntande av reservdelar och inväntade av information om tillgängliga uttjänta produkter [10]. 6. Hur väl efterfrågan på produkter matchar typen av stommar. I fall där kunden har krav på att den återtillverkade produkten har samma specifikation som den inlämnade krävs koordinering mellan demontering och återmontering för att säkerställa att detta uppfylls, vilket i sin tur kräver spårbarhet på de ingående komponenterna. Detta ställer krav på informationssystemens utformning. Vissa företag upprättar buffertar för komponenter som förekommer med hög frekvens för att underlätta planeringen, som vid en förutbestämd mängd ska fyllas på. 7. Osäkerhet gällande vilka processer en inkommen produkt behöver genomgå och tidsåtgången för dessa. För varje given inkommen produkt finns ett maximalt antal processer den behöver genomgå för att uppfylla önskad specifikation. Det är endast i värsta fall alla dessa behöver genomgås och för en majoritet av fallen är endast ett lägre antal nödvändigt. För att underlätta planeringen kan sannolikheten att en given inkommen produkt behöver genomgå en viss process beräknas. På grund av varierande skick på stommarna och därmed olika behov av olika processer över tid gör att flaskhalsar i återtillverkningsprocessen kan flyttas, vilket ytterligare bidrar till den ökade komplexiteten. Vidare kan variationen i skick även ställa krav på att maskinriggningen mellan stommar av samma typ anpassas. Sundin refererar till Seitz et. al. och pekar på att nytillverkare endast behöver anpassa sin verksamhet till en produktgeneration och i fallet för massproduktion kan hela produktionslinor dedikeras till en produkt. Återtillverkare behöver däremot anpassa sin verksamhet efter små batcher med variation mellan produkttyp och generation vilket innebär att de produktionssystem nytillverkare använder sig av i regel inte lämpar sig för denna verksamhet. [3] Problematiken med återtillverkning sammanfattas av Yeo et al. genom fyra faktorer som ökar chansen att lyckas med återtillverkning. Dessa är att produkten har ett högt värde, att den teknologiska livslängden är längre än produktens livslängd, att effektiva tekniker för 12

återställning och reparation är tillgängliga samt att produkter har en potential att bli leasade eller levereras som tjänster snarare än varor. [11] 13

3. DESIGN FÖR DEMONTERING OCH ÅTERMONTERING Vid återtillverkning finns svårigheter att avgöra skicket på en stomme vid EoL på grund av otillräcklig information om den aktuella produkten, vilket istället måste inhämtas genom demontering, test och inspektion för att kunna avgöra om det är lönsamt att återtillverka produkten. Risken är att man kommer fram till slutsatsen att det inte är lönsamt, vilket innebär att insamling, transport och utvärdering var slöseri med resurser [4]. För att komma runt denna problematik föreslår Nasr och Thruston användningen av Design for remanufacturing (DfRem) som en del av hänsynstagandet för framtida återtillverkning under produktutvecklingen. De föreslår även att DfRem ska tillämpas på produktens strategiska nivå (vilket innefattar försäljning, marknadsföring, service och omvänd logistik). För att detta ska kunna ske förutsätts alltså inblandning av OEM-företaget. Genom sin kunskap om dessa processer och produktutformningen kan OEM-företagen erhålla de största fördelarna vid tillvaratagande av produkterna vid EoL. I de fall OEM-företaget inte är villigt eller kapabelt att driva återtillverkningsverksamheten internt kan liknande synergier fås genom att samarbeta med en tredjepartsaktör. [12] En aspekt som påverkar en produkts lämplighet för återtillverkning är möjligheten till icke förstörande demontering. Ett problem är att det ofta uppstår motsättningar mellan modellerna Design for assembly (DFA) och Design for disassembly (DFD), vilket ställer krav på god avvägning under konstruktionsprocessen. Fang et al. föreslår att denna avvägning kan användas som underlag för konstruktörer att kartlägga det mest lämpliga förfarandet vid demontering av en given produkt [13]. För att detta ska kunna underlätta arbetet vid återtillverkning, förutsätter det att aktören som demonterar produkten har tillgång till informationen. Asif pekar på problematiken kring att kriterier och kravspecifikation för en produkt kan gå förlorade eller förändras under dess livscykel, vilket försvårar planeringen av demonteringen. Service och uppgraderingar av produkten kan ha liknande effekter [4]. Fang et al. har föreslagit ett ramverk för planering av demontering med avseende på återtillverkning. Ramverket innefattar identifiering av de faktorer som påverkar möjligheten att återtillverka stommar. Sedan föreslås hur designprocessen ska utformas för att produkten ska bli mer lämplig för återtillverkning. Slutligen innehåller ramverket mjukvarustöd, som har funktionen att bedöma en produkts lämplighet för återtillverkning. Detta sker genom att utreda demonteringen och nödvändiga åtgärder. Som stöd för detta används CAD-modeller som ger information om material, toleranser och dimensioner. [13] 14

4. SUPPLY CHAIN FÖR ÅTERTILLVERKNING 4.1 Problematik inom återtillverkning För att återtillverkning överhuvudtaget ska vara möjligt behöver återtillverkaren kunna förses med stommar. Det finns två huvudsakliga termer som beskriver insamlandet och logistiken av dessa produkter, reverse supply chain (RSC) och closed loop supply chain. Det finns dock en tydlig distinktion mellan dessa begrepp, RSC syftar till när en produkt omhändertas och återtillverkas vid ett tillfälle och sedan distribueras och marknadsförs genom andra kanaler än ordinarie nytillverkade produkt. Med en closed loop supply chain insamlas och återtillverkas en produkt en eller flera gånger. Efter återtillverkningen distribueras och marknadsförs produkten på samma sätt som en nytillverkad. I det här fallet är det antingen OEM-företaget eller en tredjepartsaktör som är underleverantör till OEM-företaget som bedriver återtillverkningen. [4] 4.2 Förvärv av stommar Inom fordonsindustrin förekommer ett flertal typer av relationer och överenskommelser för att förvärva stommar. Nedan följer de huvudsakliga förfarandena enligt Sundin och Dunbäck [14]: Direktbeställning: Leverantör och kund av stomme är samma part. En stomme lämnas in och motsvarande återtillverkade produkt önskas tillbaka. Detta förekommer vanligen för förhållandevis komplexa produkter som motorer och kunden/leverantören är ofta ansvarig för transport av stommen till återtillverkaren. Återtillverkningskontrakt: Leverantör och kund av stomme är återigen samma part, men till skillnad från direktbeställningen bibehåller kunden/leverantören ägandet av stommen och den återtillverkade produkten. Vanligtvis spänner ett sådant kontrakt över längre tid, innefattar en större kvantitet av stommar och sker ofta i samarbete med OEM-företag, där OEM-företaget är kund/leverantör. Depositionsbaserad: Vid köp av en återtillverkad produkt erlägger kunden en deposition. När kunden återlämnar motsvarande stomme till återtillverkaren, får kunden tillbaka den ursprungliga depositionen. Vanligt för billigare komponenter som byts i samband med service av en produkt där komponenten ingår. Sundin och Dunbäck exemplifierar detta med bromsok i fallet för fordon. Tillgodo: Bygger igen på att kund och leverantör av stomme är samma part. Vid inlämningen av en stomme får leverantören exempelvis rabatt på en återtillverkad produkt. Återköp: Återtillverkaren köper stommar. Innebär vanligen inga ytterligare åtagande för varken återtillverkaren eller leverantören. Leverantör och kund av stomme är sällan samma part. Östlin [6] listar ytterligare två typer av förvärv av stommar: 15

Ägande av produkten: Tillverkaren/återtillverkaren äger produkten och kunden använder den genom leasing eller genom tjänstefiering. Ger i regel hög kontroll av produkten och förhållandet styrs ofta av kontrakt. Frivilligt överlämnande: Leverantören skänker stommar till återtillverkaren och kan men behöver inte vara kund. Dessa relationer tillämpas vanligen inte var och en för sig utan snarare i kombination med varandra. Generellt används återköp av de flesta återtillverkare men det är sällan det primära sättet att förvärva stommar. Detta används snarare för att förvärva mer svåråtkomliga stommar eller av strategiska skäl, som att skydda sig från konkurrerande återtillverkare, genom att själva förvärva de mer attraktiva stommarna. Östlin diskuterar hur flertalet faktorer påverkar valet av typ av relation. Han menar att ju viktigare produkten är för kunden desto större intresse finns i att ha ett nära samarbete med återtillverkaren. Detta gäller särskilt i fallen för ägande av produkt, återtillverkningskontrakt eller motsvarande. Dessa typer av relationer innebär oftast tillgång till mer detaljerad information kring användandet av och skicket på de produkter kunden/leverantören använder. Tillgång till denna information underlättar vanligen koordineringen för återtillverkaren. En problematik som Östlin lyfter fram är att kunden kan efterfråga specialiserade produkter vilka ofta är mindre attraktiva för andra kunder. Han menar att konsekvenserna av detta kan minimeras genom standardisering och modularisering som tillåter att produkten byggs om till en annan specifikation vid återtillverkning. Den här typen av relationer lämpar sig främst för OEM-företag. Depositionsbaserade relationer skapar en tillgång på stommar, men skapar också vissa svårigheter då skicket inte är känt på förhand och alla stommar kan inte återtillverkas. För kundrelationerna så beror den upplevda kostnaden för kunden på skicket på den stomme som lämnas in. I de fall där stommen är i ett sämre skick gynnas kunden på bekostnad av återtillverkaren, men även det motsatta gäller. Relationer som bygger på tillgodo tar hänsyn till sådana skillnader och kunden belönas mer för att lämna in särskilda stommar som är av särskilt intresse, men också beroende på skicket av densamma. En viss kontroll av vilka stommar som erhålls kan fås genom att styra belöningen. Genom att kunden kan ackumulera tillgodo hos återtillverkaren borgar detta för ett mer långsiktigt förhållande. Viktigt är att återtillverkaren har förmågan att precist utvärdera stommen för att kunna ge kunden rätt tillgodo. Frivilligt överlämnande förekommer på samma sätt som till exempel för tidningsåtervinning, men kan också vara styrt av lagar och direktiv. Exempel på detta är WEEE och ELV direktiven. Då de ekonomiska motiven för kunden inte finns i detta fall, så bidrar istället de upplevda miljömässiga fördelarna som motivation. En problematik med denna typ av relation är att man riskerar att bygga upp större lager med stommar än den motsvarande efterfrågan på återtillverkade produkter, samtidigt som det kan bli svårare att förvärva andra typer. [6] 4.3 Omvänd logistik Omvänd logistik kallas den process där produkter återtas från slutkunden och återförs i produktens värdekedja. I många fall innebär det att företag återtar använda produkter från kunder för återtillverkning eller återvinning, men det kan också innebära återtagande av 16

produkter som är defekta eller fall där kunden ångrat sitt köp. Syftet med omvänd logistik är att ta tillvara på det restvärde som uttjänta produkter i många fall har (alternativt värdet av oanvända produkter) eller att omhänderta avfall på ett korrekt sätt. Processen inkluderar planering, implementering och kostnadskontroll vid omhändertagande av produkter från kund. [15] Utformningen av den omvända logistiken behöver ta hänsyn till vilken typ av produkt som hanteras. Sundin hänvisar till Fisher som menar att det finns två huvudsakliga strategier vid utformningen, den effektiva, vilken syftar till låg kostnad för logistiken och den responsiva, vilken ska innebära snabb logistik. Inom samma ramverk föreslås att den effektiva utformningen bäst lämpar sig för funktionella produkter. Med funktionella produkter menas sådana med lång livscykel och en långsam minskning i värde över tid, exempelvis elverktyg. Den responsiva utformningen lämpar sig bättre för innovativa produkter, vilket innebär produkter med kortare livscykel och därmed har en större värdeförlust över tid. Exempel på innovativa produkter är bärbara datorer. Placeringen för utvärderingen av stommar bör också anpassas efter produkttyp. Sundin hänvisar till Blackburn som föreslår att för effektiv omvänd logistik bör utvärderingen vara centraliserad för att minska kostnaderna. Omvänt, i fallet för en responsiv strategi bör utvärderingen vara decentraliserad för att minimera tidsfördröjningen för logistiken. Detta ställer krav på att man, vid dessa decentraliserade platser har möjligheten rent tekniskt och kostnadseffektivt, kan genomföra utvärderingen. [3] 17

5. INDUSTRI 4.0 5.1 Introduktion till Industri 4.0 Industri 4.0 är ett brett begrepp som i huvuddrag kan definieras som digitalisering av tillverkande industri. Det har också kommit att kallas den fjärde industriella revolutionen med anledning av att den förväntas förändra industriell tillverkning i lika hög grad som de tidigare industriella revolutionerna med industrialisering, elektricitet och IT gjort. De huvudsakliga begreppen som associeras med Industri 4.0 är Cyber-Physical Systems (CPS), Smarta fabriker och Internet of Things (IoT) [16]. CPS är benämningen för ett övergripande system som hanterar interaktion mellan datorer och tillverkande maskiner. Med hjälp av återkopplade system kan de kommunicera med varandra i båda riktningarna, till skillnad från tidigare teknik där kommunikationen i huvudsak skedde enbart i en riktning från datorer till maskiner [17]. Fabriker där CPS implementerats och hela produktionen är uppkopplad benämns som Smarta fabriker [16]. I detta arbete kommer inte CPS och Smarta fabriker att behandlas vidare i sin helhet då det skulle bli alltför omfattande. Emellertid kommer två grundläggande tekniker som möjliggör både CPS och Smarta fabriker att behandlas djupare, digitala tvillingar och RFID. Först ges dock en mer ingående introduktion till Internet of Things. 5.2 Internet of things Internet of Things (IoT) är ett samlingsbegrepp för uppkopplade produkter samt infrastrukturen för kommunikation mellan sådana fysiska enheter och den virtuella världen. Informationsflödet kan beskrivas ske obegränsat över parametrarna tid, plats och enheter. Mer konkret innebär det att data är åtkomlig för att både läsas och skrivas oavsett tid och plats. Den finns också tillgänglig och kan överföras mellan alla datorer, människor och uppkopplade produkter. Till uppkopplade produkter räknas fysiska produkter, som till exempel industrirobotar och varor, men också virtuella produkter som exempelvis media eller mjukvara. Uppkopplade produkter kan som minst kommunicera med andra enheter. Mer avancerade varianter kan också samla data med hjälp av sensorer och behandla denna eller annan tillhandahållen data för att utföra egna operationer. Data kan tillhandahållas antingen direkt från en annan enhet eller mottas över ett gemensamt nätverk. [18] Uppkopplade enheter är egentligen inget nytt fenomen. Det som hänt på senaste tiden och gett upphov till IoT är att tekniken har blivit billigare, till exempel priset på sensorer och datorkraft. En undersökning bland 651 beslutsfattare inom svenska teknik-, fastighet-, energioch industriföretag som publicerades 2017, visar att i princip samtliga svarande anser att IoT är viktigt för deras bransch eller företag. Undersökningen visade också att bristande kompetens var ett problem och att företag inte vet hur de ska implementera IoT-lösningar i sin verksamhet [19]. Vidare beskriver det strategiska innovationsprogrammet IoT Sweden, i sin trendanalys från 2017 att IoT visat sig vara en stark trend under hela 2017 för samtliga nio undersökta branscher, däribland tillverkningsindustrin. IoT-trenden visar sig också vara stark världen över, framför allt i stora världsekonomier som USA, Kina och Indien [20]. Som tidigare nämnts står tillverkningsindustrin inför ett paradigmskifte med de tekniska möjligheterna att samla data om produkters hela livscykler, från designfas och tillverkning till användning hos slutkund. Detta medför samtidigt en utmaning i hanteringen av de stora datamängder, så kallad big data, som insamlas. I nuläget saknas ofta konvergens mellan fysiska produkter och deras virtuella kopior. Data som sparas är i många fall isolerad och 18

fragmenterad vilket gör den oanvändbar i praktiken. Tao et al. liknar problemet med öar där information samlas och isoleras istället för att analyseras och integreras. För att motverka dessa informationsöar föreslås digitala tvillingar som en lösning på problemet. [21] 5.3 Digitala tvillingar Digitala tvillingar är en grundläggande komponent i Industri 4.0. En digital tvilling representerar produkters design och funktion på ett identiskt sätt som den fysiska produkten. Det finns flera tilltänkta användningsområden för digitala tvillingar varav ett par är att ersätta dyra prototyper vid produktframtagning, tillhandahålla data om produkters skick samtidigt som de används och att kunna överföra information mellan fysiska och virtuella produkter [22]. Ett mål med digitala tvillingar är också att deras samlade data skall utgöra underlag för statistik om identiska komponenters livscykler och att man därmed ska kunna förutsäga livslängden för både enskilda komponenter och sammansatta produkter [23]. Figur 2. Modell över digital tvilling. En digital tvilling består av tre delar: en fysisk och en virtuell produkt samt data som förbinder dem. Fei Tao et al. [21] sammanfattar följande tre karaktärsdrag för digitala tvillingar: 1. Den virtuella kopian är en reflektion av den fysiska produkten i realtid. 2. Det existerar interaktion och konvergens mellan såväl historisk data och data i realtid, fysisk och virtuell värld som fysisk data genererad från olika faser i produktens livscykel. 3. Virtuella modeller kan uppdateras kontinuerligt genom parallell jämförelse mellan virtuell och fysisk värld. 19

En generell metod för framtagandet av en digital tvilling är att en simulerad modell görs utifrån överföring av en fysisk komponents nuvarande skick alternativt utifrån ritningen av en planerad komponent. Därefter jämförs den digitala modellen med den fysiska komponenten för att verifiera dess korrekthet. Den digitala tvillingen kräver därefter att data lagras i molnet för att dess åtkomst inte ska vara beroende av den fysiska produkten och för att data alltid ska kunna uppdateras i realtid. Vanliga problem som identifierats med digitala tvillingar är att kvaliteten på insamlad rörelsedata inte är tillräckligt hög och att det ännu inte finns ett standardiserat sätt att samla data. Den långsamma standardiseringen hindrar också implementeringen av agila och adaptiva system i produktionsanläggningar. [24] Vid produktframtagning kan digitala tvillingar användas för att förutse och testa produkters prestanda innan de tillverkas genom att simulera tillverkningsprocessen. Omgivande faktorer som till exempel temperatur kan tas hänsyn till. För att noggrant förutsäga den faktiska prestandan av produkten kan också historisk data av tidigare producerade produkter användas. Utöver att hitta defekter i designen kan metoden också finna orsaken till dessa och ge förslag på lösningar. De kan också användas till underhåll och service genom att förbättra underhållseffektiviteten och utnyttjandet av produkten. Tack vare att avvikande förändringar och försämrad prestanda kan förutses, kan detta också förhindras med rätt service. Med hjälp av avancerade sensorer och kommunikationsteknologi kan den virtuella kopian uppdateras i realtid till att hela tiden vara en kopia av den fysiska produkten. Till exempel kan energikonsumtionen för olika komponenter i produkten mätas och analyseras tillsammans med historisk data om liknande produkters energibehov. På så sätt kan en prognos för det framtida energibehovet göras och informationen kan också användas i framtida produktutveckling för att skapa produkter med ännu lägre energibehov. Användare har olika behov av produkter och använder dem på olika sätt. Genom att analysera data från användningen kan man få information om hur produkten bör vidareutvecklas och information om hur felaktigt användande av produkten påverkar livslängden. Användare kan också få återkoppling om sin användning av produkten och guidas till hur den ska användas på bästa sätt. Med sådan analys kan produkten också laddas med ny programvara i form av olika servicetjänster. När fel uppstår kan den digitala tvillingen tillhandahålla information till såväl tillverkare som användare om felorsak, hur produkten demonteras på bästa sätt och om behov av utbyteskomponenter. Underhållsprocessen kan dessutom testas virtuellt först innan den utförs på den fysiska produkten. Komplexa produkter kräver i regel komplext underhåll av erfarna reparatörer. Upplärning av nya reparatörer kan ske med hjälp av digitala tvillingar i virtuella miljöer vilket förkortar och effektiviserar inlärningstiden. [21] 5.4 Radio Frequency Identification Radio Frequency Identification Technology (RFID) innebär användandet av en tagg för identifiering och spårning av exempelvis produkter, människor och djur genom radiovågor. RFID tillåter lagring av större mängd data än streckkoder och kan även innefatta sensorer för att exempelvis mäta temperatur [25]. Det innebär att en RFID-tagg kan bära information om en specifik enhet till skillnad från en streckkod som enbart hanterar information om en kategori produkter. Detta utnyttjas exempelvis inom fordonstillverkning. Eftersom det sällan efterfrågas två identiska fordon används RFID för att identifiera enskilda fordon vid olika steg i produktionen så att alla fordon till exempel får rätt utrustning monterad och lack i rätt kulör. 20

Det finns många fördelar med RFID. Identifieringsteknik som endast är läsbar, till exempel streckkoder, kräver ett centralt, pålitligt datasystem för att fungera. Med teknik som är både läs- och skrivbar, det vill säga både kan sända ut befintlig information, ta emot och lagra ny information, finns möjligheten till ett lokalt datasystem. Eftersom varje tagg då fungerar som en egen processor behövs inget centralt datasystem. Fördelen med ett lokalt system är att det är pålitligare. Om det centrala systemet kraschar kommer data om varje enskild produkt fortfarande vara tillgänglig eftersom den lagras lokalt hos den enskilda produkten. För att ett lokalt system ska fungera i praktiken på ett pålitligt sätt måste det vara enkelt att uppdatera information i realtid. Den enda kända identifieringstekniken med stöd för detta i dagsläget är RFID. Att ständigt kunna uppdatera information, till exempel vid olika stationer i en tillverkningsprocess, möjliggör skapandet av ett informationsflöde mellan olika stationer vilket ökar flexibiliteten i systemet. Dessutom är RFID helt okänsligt mot damm, olja, vatten, temperaturförändringar och gaser vilket gör de optimala att använda i krävande miljöer. [26] Användningen av RFID för att förbättra återtillverkningsverksamhet har studerats av Kim et al. Genom att använda RFID kan man inhämta information om en produkt under dess livstid, vilket sedan kan användas som beslutsunderlag vid EoL. Information som lagras är data om tillverkning, inspektion, service, reparation och demontering. Information om tillverkningen kan innefatta ingående komponenter, moduler/aggregat och deras inbördes relationer. Denna ytterligare information kan då användas som underlag vid planering av återtillverkningsprocessen. [25] Zhou et al. föreslår i sitt ramverk, en modell för produktinformation och spårning genom RFID, The Adaptive Learning Module. Denna modell syftar till lärande utifrån insamling av information från produkter som tidigare återlämnats, demonterats och återtillverkats, för att sedan kunna rekommendera en handlingsplan för en given produkt. Vidare ska resultatet från en sådan handlingsplan återkopplas tillbaka till modellen för att öka precisionen på framtida rekommendationer, vilket ska ge upphov till ett iterativt lärande. Genom att utnyttja maskininlärning och RFID kan på så sätt kostnaderna och ledtiden för diagnostiseringen sänkas. För att identifiera fel på uttjänta komponenter krävs ofta flera på varandra följande procedurer. Om RFID används kan information om en enskild produkt spåras och historisk data kan användas för att på lämpligaste sätt hitta felen med så få processer som möjligt. Återtillverkning kan innebära att varje produkt måste demonteras helt och hållet för att varje komponent ska undersökas på individnivå. Ju större variation bland produkterna, desto mer kan RFID effektivisera diagnostiseringen. Vidare kan RFID och maskininlärning också användas för att öka kvaliteten på återtillverkade komponenter. Defekta komponenter i en uttjänt produkt kan bytas ut mot motsvarande, men fungerande, komponenter från en annan uttjänt produkt. Inom traditionell återtillverkning är det vanligt att fungerande komponenter lagerhålls och slumpmässigt väljs ut som ersättare. Detta medför en varierande kvalitet i de återtillverkade produkterna. Med RFID kan den bäst lämpade ersättande komponenten väljas och därmed kan en högre kvalitetsnivå erhållas. [27] Gupta och Ondemir har föreslagit ett ramverk för att effektivisera återtillverkning, vilket bygger på att produkterna har inbäddade sensorer. Dessa produkter benämns som Sensor Embedded Products (SEPs), där de inbyggda sensorerna kan övervaka yttre påverkan som temperatur, tryck och vibration. RFID taggar föreslås som det mest lämpliga valet i kombination med olika sensortyper p.g.a. deras möjlighet att lagra tidigare nämnd statisk såväl som dynamisk data under livscykeln, exempelvis körcykler, arbetstemperatur, vibration och stötar. De anser att återstående livstid för en given komponent är ett lämpligt sätt att 21

kvantifiera dess kvalitet. Ramverket benämns som Remanufacturing-to-Order System (RTO) där produkter skannas med hjälp av RFID-läsare vid ankomst till återtillverkningsanläggningen för att erhålla information om ingående komponenter. Detta innefattar då information om kvarvarande livslängd för att bestämma om en given komponent ska klassas som funktionell eller icke-funktionell och om en given produkt saknar komponenter. Detta ska sedan användas som beslutsunderlag för att avgöra om en produkt ska återtillverkas i sin helhet eller om enskilda komponenter ska tillhandatas. [28] 22

6. INTERVJUER 6.1 Sammandrag av intervju med Elias Ribeiro da Silva Elias Ribeiro da Silva är gästforskare på institutionen för Industriell ekonomi och organisation på KTH. Hans forskning fokuserar på strategier för implementering och hantering av digital tillverkning inom konceptet Industri 4.0. Han studerade ursprungligen industrial engineering på Pontifícia Universidade Católica do Paraná och har tidigare forskat på Renault i Brasilien. Ribeiro da Silva konstaterar att den fjärde industriella revolutionen sker nu och att organisationer förändras snabbt på grund av teknikutvecklingen. Industri 4.0 handlar om att integrera teknik både vertikalt och horisontellt i organisationer. Ett exempel är hur man kan effektivisera inventering av ett lager med hjälp av drönare. En viktig aspekt är också möjligheten att decentralisera produktion. För hundra år sedan producerades allt i samma fabrik och för trettio år sedan ökade outsourcing av tillverkningen markant. Numera möjliggör Internet of Things kontroll över tillverkningen i alla led. Till och med tredjepartsleverantörer kan kontrolleras och detta används hela tiden. Digitala tvillingar kan användas för att förutse resultat genom virtuella tester berättar Ribeiro da Silva. Man behöver inte längre testa produkter i verkligheten utan kan göra det digitalt. I teorin ska alla motorer av samma sort ha samma egenskaper, men i praktiken är det inte så. Med hjälp av digitala tvillingar och big data kan man prognostisera till exempel när det är bästa tiden att utföra service för varje individuell motor. Detta ger stora fördelar eftersom att det kan minimera kostnader och öka kvaliteten. Nackdelen med digitala tvillingar är att de är mycket dyra att implementera. Det är inte självklart att fördelarna väger upp för kostnaden. En annan utmaning är hur man ska hantera den data som samlas in. Det är svårt att veta vilken data som faktiskt är användbar och hur man ska korrelera alla variabler. Tittar man på komplexa produkter som till exempel bilar får man ett stort antal variabler som inte är linjära. Ju fler variabler du försöker se ett samband mellan desto fler samband kommer du att se. Problemet är att alla dessa samband inte är sanna. Ett annat viktigt koncept inom Industri 4.0 är Internet of Things. På Renault användes det bland annat för att lösa problemet med överbokade mötesrum. Sensorer läser av mötesrum när varje bokning påbörjas och om rummet är tomt avbokas rummet och blir tillgängligt för någon annan. Ett annat exempel är för att prognostisera underhållet av tillverkningsutrustning. Genom att samla in data från sensorer om temperatur, vibration och tryck kan man utifrån tidigare information om effektivitet och felhistorik beräkna när underhåll behöver göras. Effekten blir då att underhåll görs vid behov, snarare än vid givna intervall. 6.2 Sammandrag av intervju med Hans Olofsson på Scania CV AB Hans Olofsson är Head of Research and External Contacts within Production & Logistics på Scania CV AB i Södertälje. Han berättar att man på Scania har arbetat med digitalisering och automatisering sedan 1960-talet, men det är sedan år 2010 som arbetet med den industriella digitalisering tagit fart. Med industriell digitalisering menas digitalisering av produktion och logistik. En stor del av tekniken som används har funnits under en längre tid men haft för låg tillförlitlighet eller varit för dyr. Ett exempel är RFID-taggar, motsvarande teknik har funnits sedan 80-talet men taggarna var då stora, mycket dyra och hade litet lagringsutrymme. Idag är 23