Stresshanteringsgrupp

Stresshanteringsgrupp En behandlingsmetod vid långvarig stress? Författare: Maria Winterkvist Handledare: Björn Karlson, Yrkes- och miljömedicin, Lund Projektarbete, 5 p, Vidareutbildning i företagshälsovård för sjuksköterskor 2003-2005 Oktober 2004 Ansvarig examinator: Professor Staffan Skerfving Avd för yrkes- och miljömedicin Lunds universitet 221 85 LUND

Stresshanteringsgrupp En behandlingsmetod vid långvarig stress? Författare: Maria Winterkvist Handledare: Björn Karlson, Yrkes- och miljömedicin, Lund Oktober 2004 Abstrakt En orsak till att sjukskrivningarna ökar i samhället uppges vara stressen. En av behandlingsformerna vid stressrelaterade diagnoser kan vara stresshanteringsgrupp. Syftet med studien var att utvärdera om stresshanteringsgrupp är en verksam behandlingsform vid stressrelaterad diagnos samt beskriva vilka huvudsakliga teman som diskuterades i gruppen. Utvärderingen genomfördes med självskattningsformuläret SCL-35 vid kursens början samt efter tre respektive sex månader efter avslutad kurs. Gruppen bestod av sju personer samtliga med stressrelaterade diagnoser. Resultatet visade vid uppföljningen sex månader efter avslutad kurs att symtomen somatiska besvär, depression och ångest minskade hos fyra av de sju deltagarna. En av dessa fyra minskade sin sjukskrivning men hos de övriga var den oförändrad. De övriga tre hade ökade besvär i samtliga symtomgrupper. Sjukskrivningen minskade hos två av dessa tre. Genom kursen har deltagarna ökat sin självinsikt och kunskap om hur de undviker stressade situationer, om de utsattes för stress kunde de hantera sin situation och ingen ökad sjukskrivning behövdes. Nyckelord Stresshantering, sömn, coping Avd för yrkes- och miljömedicin Lunds universitet 221 85 LUND

Innehållsförteckning Introduktion... 3 Problemområde... 3 Bakgrund Vad händer i kroppen vid stress... 3 Vad minskar stressupplevelsen i arbetslivet... 4 Behandling och rehabilitering.... 4 Syfte... 6 Specifika frågeställningar... 6 Metod... 6 Urval... 6 Datainsamling... 7 Genomförande... 7 Etisk avvägning... 8 Analys/Bearbetning... 8 Resultat... 9 Symtom på somatiska besvär... 9 Symtom på depression och nedstämdhet...10 Symtom på ångest och oro...11 Medelvärdet av alla frågorna i enkäten...12 Gruppmedlemmarnas sjukskrivning före och efter behandling...13 Temans om diskuterades i grppen vid de olika träffarna...14 Diskussion...16 Metoddiskussion...16 Resultatdiskussion...16 Referenser...19 Bilaga 1 (2)...20 Bilaga 2 (2)...27 2

Introduktion Problemområde Stress har funnits i alla tider sedan människan började gå på vår jord. Från början var den ändamålsenlig eftersom den förberedde människan för fysisk aktivitet och ökat muskelarbete för att kunna ta till kamp eller flykt när en fara hotade. Människosläktet skulle ha dött ut om det inte reagerat som det gjorde. Idag är det ökade tempot i samhället som jagar oss och som leder till att stress reaktioner uppstår. Ständigt är vi uppkopplade och nåbara var vi än befinner oss (1). Upplever som företagssköterska att människan inte lyssnar på kroppens signaler om att ta det lugnare. I stället tas en tablett mot huvudvärken eller den svidande magen och springer vidare för att spara så mycket tid som möjligt. Symtomen behandlas, men orsaken till problemet tas inte på allvar. Individen undertrycker sina behov och anstränger sig ännu hårdare trots att orken är slut. Kontakt med sjukvården sker vanligtvis sent i förloppet och kan då bero på en akut försämring som sin tur leder till sjukskrivning (1). På företagshälsovården i Hyltebruk upplevde personalen att det fanns ett behov hos de anställda på företagen att öka sin kunskap om hur stressen påverkar kroppen och vad den enskilde själv kan göra för att uppnå en bättre hälsa samt att träffa andra för att öka sin självinsikt. Hösten 2003 startade företagshälsovården i Hyltebruk den första stresshanteringsgruppen och har sedan genomfört ytterligare två grupper. Bakgrund Vad händer i kroppen vid stress? Våra muskler aktiveras vid akut stress, detta sker genom kroppsmekanismer som vi inte själva kan styra. Det är en reaktion för att vi skall överleva vid fara. Kroppen gör sig beredd för att varva upp och engagerar centrala nervsystemet, hormoner och immunsystem. Samtidigt lågprioriteras kroppens underhåll och återuppbyggnad samt minskad aktivitet i mag- och tarmkanalen. Ett ständigt högt påslag utan några perioder med återhämtning så att kroppen kan återgå till normalläge kan leda till fysiska och psykiska symtom (1-5). Påfrestningar 3

under en längre tid i form av överkrav eller underkrav, förväntningar som inte infrias, understimulering eller rollkonflikter kan leda till stressreaktioner. Stressreaktionerna som individen söker för kan delas in i fyra kategorier emotionella, (oro, ängslan och nedstämdhet) kognitiva, (minnet sviker, svårt att lära sig nya saker och att koncentrera sig) beteendemässiga (röker mer, dricker mer alkohol, tröstäter) och fysiologiska (ökad hjärtfrekvens och andhämtning, ökad muskel spänning) (1-4). Ytterligare en vanlig orsak till att söka sjukvård är ihållande trötthet och sömnstörning, i form av svårigheter att somna, tidigt uppvaknande eller stort behov av sömn (1,6). Vad minskar stressupplevelsen i arbetslivet? Höga arbetskrav och liten egenkontroll över situationen innebär en betydande risk för negativ stress. För att uppnå balans mellan omgivningens krav och den egna kontrollmöjligheten bör det finnas inflytande och beslutsutrymme över det egna arbetet samt att den anställde har möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter. Detta ökar möjligheterna att hantera både hög och låg belastning och den anställde stärker sin självkänsla. Återhämtning bör ske efter en tids belastning i form av pauser under dagen eller en längre paus i ett par dagar beroende på belastningens längd. Under sömnen återhämtar och reparerar kroppen t.ex. trötta muskelceller. God sömn, regelbundna matvanor och en god fysisk kondition har en stor betydelse för att orka med stress och att bibehålla hälsan. Enligt vetenskapen minskar risken för sjukdom vid stöd från chefer och arbetskamrater. Medmänskligt stöd kan vara att någon lyssnar på vad som oroar eller bekymrar den anställde (1-5). Behandling och rehabilitering Vid behandling och rehabilitering är det viktigt att uppmärksamma och ta tillvara individens inre kraft och egna resurser för att bevara eller återvinna optimal hälsa. Målet med behandlingen och rehabiliteringen är att göra patienten till en expert på sina specifika villkor, så att han eller hon kan hantera olika situationer som kan inträffa. Detta kallas för coping inom psykologin. 4

Omhändertagande av personer som söker för stressrelaterade diagnoser kan delas in i tre faser. Första fasen av sjukperioden kan vara några dagar till ett par veckor. Längden beror på hur långvarig stressexponeringen varit. Personen som söker är stresskänslig och är mer eller mindre utslagen. Vid första omhändertagandet bör mycket stöd och förståelse ges för situationen. Behandlingen består av sjukskrivning samt behandling av de symtom som följer med stressammanbrottet. Vanligt är att personen upplever sig nedstämd och har sömnproblem. Eventuellt kan antidepressiva- och sömnpreparat vara till hjälp. Målsättningen är att stärka personen och försöka upprätta en god sömnkvalitet, kostintag, vila, regelbundna vanor och enklare motion samt att få igång de återuppbyggande krafterna i kroppen. I andra fasen efter stressammanbrottet skall man försöka få kropp och själ i balans genom att öka den fysiska träningen av olika slag t.ex. sjukgymnastik, avslappnings- och andningsövningar. För att komma i själslig balans kan det behövas psykoterapeutisk behandling. En annan form av hjälp kan ske t.ex. i en stresshanteringsgrupp. I gruppen finns möjlighet till att föra diskussioner kring stressproblematiken i deras liv, hjälp att förstå kopplingen mellan livsföring och det uppkomna sjukdomstillståndet. Gruppen kan vara till stor hjälp och stöd för de som känner sig ensamma och utsatta. Andra fasen kan vara sex månader eller längre. Enligt Perski behövs multidisciplinära professionella team för att optimalt kunna hjälpa personerna som drabbats av stressammanbrott (6). I tredje fasen är målsättningen att återgå till ett så normalt socialtliv och normalt arbetsliv som möjligt. Stresshanteringen är en av de viktigaste delarna i fas tre. Under perioden kan hjälp behövas från kuratorer, försäkringskassan, företagshälsovården eller personalchef för att åstadkomma bra förutsättningar så att personen kan återgå till arbetslivet igen. En del av målsättningen med behandlingen är att hjälpa personen att kunna undvika stressreaktioner eller förebygga att hamna i stressituationer. För en lyckad rehabilitering kan det behövas en individuell hjälp, även förändringar på arbetsplatsen i form av ändrade arbetstider, arbetsuppgifter, arbetsplats och arbetslag bör genomföras för att personen skall kunna återgå till arbetslivet (1,2). Vid återgång till arbetet igen är det en anpassningsprocess från arbetstagaren, arbetsledare och arbetskamrater. Arbetstagaren har förändrats och har inte samma arbetsförmåga som före sjukskrivningen såsom sämre kroppskraft, förlust av sin yrkeskunskap, att återerövra sin roll i arbetsgruppen och anpassa sig till de förändringar som skett på arbetsplatsen. För att kunna genomföra förändringarna krävs det en flexibilitet och anpassning hos arbetsledare och arbetskamrater men även hos personen som varit sjukskriven bör vara beredd att ändra sitt handlingsmönster. Arbetstagaren kan behöva en stödgrupp på 5

arbetsplatsen när han kommer tillbaka från sjukskrivningen. Stödgruppen bör bestå av arbetsledare, arbetskamrater och facklig förtroendeman. Stödgruppens uppgift är att ge den sjuke ett stöd för att kunna återgå till arbetslivet. Stödet kan behövas under en längre tid (2). Syfte Syftet var att utvärdera om en stresshanteringsgrupp är en verksam behandlingsform vid stressrelaterad diagnos samt beskriva vilka huvudsakliga teman som diskuterades i gruppen. Specifika frågeställningar Leder deltagandet i en stresshanteringsgrupp till minskade kroppsliga symtom, depression och ångest och minskat antal sjukskrivnings dagar under en uppföljningsperiod på sex månader. Metod Urval/Deltagare Urvalet av deltagare till stresshanteringsgruppen skedde genom att tillfråga de som sökte företagshälsovården för stressrelaterade symtom (sömnsvårigheter, långvarig trötthet som inte går att vila bort, minskad minnes- och koncentrationsförmåga, huvudvärk, muskelvärkbröstsmärtor, hjärtklappning, magbesvär) om de ville ingå i gruppen. Gruppen bestod av sju deltagare från olika företag i Hylte kommun. Könsfördelningen i gruppen var fyra män och tre kvinnor. Deras medelålder var 46,4 år med en spridning 35-56 år. Majoriteten var gifta eller sambo. Mer än hälften av deltagarna arbetade med personal eller direkt med kunder. Fem av sju deltagare hade varit sjukskrivna helt eller delvis i sex månader eller längre. Två deltagare hade inte varit sjukskrivna före deltagandet i stresshanteringsgruppen. Samtliga i gruppen hade stressrelaterad diagnos. 6

Tre personer avböjde att vara med i gruppen. Orsaken till att de avböjde medverkan i gruppen var att kurstillfällena var förlagda på dagtid och man ville inte att arbetsgivaren skulle bli kontaktad och informerad om personens situation. Personerna upplevde sig inte så stressade så att de behövde ingå i en grupp. Ingen av dessa tre var sjukskrivna när de tillfrågades. Datainsamling Självskattningsformuläret Symptom Checklist -90 (SCL-90) (bilaga 1) användes vid utvärderingen av behandlingseffekten för stresshanteringsgruppen. Skalan avser att mäta hur en person upplever sig ha mått psykiskt och fysiskt under den senaste veckan. Formuläret består 35 frågor utformade med bundna svarsalternativ. Svarsalternativen var graderade enligt en femgradig skala från inte alls (0 poäng), lite grand (1 poäng), måttligt (2 poäng), ganska mycket (3 poäng) till väldigt mycket (4 poäng). Frågorna grupperades i tre primära subskalor, somatiska besvär, depression och ångest. Medelpoäng räknades ut för var en av subgrupperna samt för varje enskild person. Under subskalan somatiska besvär sorteras 12 frågor (1,3,5,13,20-25,27,29). Frågorna omfattar upplevelsen av kroppsliga besvär. Under subskalan depression sorteras 13 (4,6,7,9,10,12,14-17,26,30,32) frågor om upplevelsen av nedstämdhet samt under subskalan ångest sorteras 10 frågor (2,8,11,18,19,28,31,33-35) om upplevelsen av starkt obehag eller panik. Globalt svårighetsindex (GSI) är medeltalet av samtliga frågor och visar hur man mår generellt (7). Uppgifterna om sjukskrivning inhämtades via journalen. Vid varje kurs tillfälle fanns ett tema som diskuterades och anteckningar fördes. Huvudsakliga teman för kursen var, vad är stress, vad stressar oss, sömn och vila, kostens betydelse för hälsan, motion och avslappningsteknik och hur hanterar vi stressituationen? (bilaga 2). Genomförande Kursen genomfördes från december 2003 till februari 2004. Under förmiddagen träffades gruppen sex gånger under två timmar varannan vecka. Ansvariga för kursen var företagsläkare, företagssköterskor och företagssjukgymnast. Syftet var att ge en ökad insikt om vad stress är, stressens konsekvenser, hur kroppen påverkas samt hur personen själv kan påverka sin situation genom kost, motion, avslappning och sömn. Vid varje träff genomförde 7

företagssjukgymnasten en praktisk genomgång av avslappningsteknik. Vid varje träff gavs en kort information enligt ovanstående ämnen. Merparten av tiden användes sedan till diskussion. Deltagarna hade möjlighet att diskutera med varandra om sitt stressbeteende samt om sin situation, och kunde därigenom öka kunskapen om sig själva. Varje deltagare fick i kursens början en bok att föra anteckningar i, som sedan diskuterades i gruppen. Efter cirka tre respektive sex månader genomfördes uppföljning. Vid uppföljningarna frågades om hur de upplevt sin situation mellan träffarna och hur de handlat vid stressade situationer. Etisk avvägning Vid första träffen informerades gruppmedlemmarna muntligt och skriftligt om studien och dess syfte. Gruppen gav därefter skriftligt medgivande att delta i studien. Information gavs vid första mötet om att allt som sas vid träffarna stannar inom gruppen och avhandlas bara där. Analys/Bearbetning Metoden var enkätundersökning med självskattningsformuläret SCL -90. Enkäten lämnades ut tre gånger, vid första träffen, vid uppföljningen cirka tre till fyra månader efter avslutad kurs samt vid andra uppföljningen ca sex månader efter avslutad kurs. Vid kursens start fick deltagarna enkäten med sig hem för att fyllas i och vid uppföljningarna skickades enkäten hem till deltagarna. I förfrankerat kuvert sändes sedan enkäten tillbaka till Hyltehälsan. Varje individs medelvärde i SCL-skalorna redovisas grafiskt i form av linjediagram. Ett diagram visas för varje delskala med de enskilda individerna vid de tre mättillfällena. Den enskilde individen har samma nummer vid samtliga figurer. I anslutning till diagrammen anges hur många personer som återfanns inom normalvariationen, definierat som två standardavvikelser. Detta baseras på ett svenskt referensmaterial som var köns och ålders justerat, och med medelvärde och standardavvikelse för gruppen angivet. De enskilda individernas grad av sjukskrivning vid samma tillfälle redovisas i ett stapeldiagram. Redovisningen av anteckningarna från de olika kurs tillfällena sker i teman såsom kursen var upplagd (bilaga 2). 8

Resultat Vid utvärderingen efter sex månader upplevde fyra av sju personer minskade symtom i samtliga symtomgrupper i jämförelse med före kursens start. Sjukskrivningen under perioden minskade hos en av de fyra personerna. En var inte sjukskriven medan hos de andra två personerna var den likvärdig under perioden. De övriga tre hade ökade symtom i samtliga symtomgrupper. En av de tre var inte sjukskriven men två av dessa har minskat sin sjukskrivning under perioden. Symtom på somatiska besvär 3 2,5 2 Poäng 1,5 1 2 3 4 5 6 7 1 0,5 0 U tv. fö re k urs U tv. e fte r 3 m ån. U tv. e fter 6 m å na d er Figur 1. Figuren visar deltagarnas självskattade somatiska symtom. Efter sex månader och i jämförelse med kursens start hade fyra personer en minskad symtombild och under samma period hade tre personer en ökad symtombild. Tre personer hade en konstant minskning av symtombilden medan en hade en sänkning vid tre månaders utvärderingen och därefter stigande dock till en lägre nivå än vid kursens start. En person hade konstant stigande symtombild medan två hade stigande till tre månaders utvärderingen och därefter avtagande eller oförändrad nivå. 9

Vid utvärdering efter tre månader låg två inom normalvariationen och efter sex månader låg tre inom normalvariationen. Symtom på depression och nedstämdhet 3,5 3 2,5 Poäng 2 1,5 1 2 3 4 5 6 7 1 0,5 0 Utv. före kurs Utv. efter 3 mån. Utv. efter 6 månader Figur 2. Figuren visar deltagarnas självskattade symtom på depression och nedstämdhet. Efter sex månader och i jämförelse med kursens start hade fyra personer en minskad symtombild och under samma period hade tre personer en ökad symtombild. Två personer hade en konstant minskning av symtombilden medan två hade en sänkning vid tre månads utvärderingen och därefter stigande dock till en lägre nivå än vid kursens start. Vid utvärdering efter tre och sex månader låg fyra av sju inom normalvariationen i jämförelse med referensgruppen. 10

Symtom på ångest och oro 3,5 3 2,5 Poäng 2 1,5 1 2 3 4 5 6 7 1 0,5 0 Utv. före kurs Utv. efter 3 mån. Utv. efter 6 månader Figur 3. Figuren visar deltagarnas självskattade symtom på oro och ångest. Efter sex månader och i jämförelse med kursens start hade fyra personer en minskad symtombild och under samma period hade tre personer en ökad symtombild. Två personer hade en konstant minskning av symtombilden medan två hade en sänkning vid tre månads utvärderingen och därefter stigande dock till en lägre nivå än vid kursens start. Vid utvärdering efter tre och sex månader låg två av sju inom normalvariationen i jämförelse med referensgruppen. 11

Medelvärdet av alla 35 frågorna i enkäten (GSI) 3 2,5 2 Poäng 1,5 1 2 3 4 5 6 7 1 0,5 0 Utv. före kurs Utv. efter 3 mån. Utv. efter 6 månader Figur 4. Figuren visar hur deltagarna mår generellt psykiskt och fysiskt. Efter sex månader och i jämförelse med kursens start hade fem personer en minskad symtombild och under samma period hade två personer en ökad symtombild. Fyra personer hade en konstant minskning av symtombilden medan en hade en sänkning vid tre månaders utvärderingen och därefter stigande, dock till en lägre nivå än vid kursens start. Två personer har en ökad symtombild vid tre månaders utvärderingen och därefter oförändrad eller något mindre vid sex månaders utvärderingen. Två av sju personer låg inom normal variationen i jämförelse med referensgruppen vid utvärderingarna tre och sex månader. 12

Gruppmedlemmarnas sjukskrivning före och efter behandling 125 100 Procent 75 50 1 2 3 4 5 6 7 25 0 Sjukskrivning före kurs Sjukskrivning efter 3 mån. Sjukskrivning efter 6 månader Figur 5. Sjukskrivning före behandling och vid uppföljning vid 3 och 6 månader efter avslutad kurs. Två personer var inte sjukskrivna under perioden. Sjukskrivningen hade minskat hos två personer vid utvärderingen efter tre månader, situationen för de övriga tre var oförändrat. Vid utvärderingen efter sex månader hade tre minskad sjukskrivning i jämförelse med kursens start. Teman som diskuterades i gruppen Symtom på stress Sömnproblem, svårighet att läsa, ta till sig skriftlig information och minnesförlust var symtom som nästan samtliga led av vid kursens början. Deltagarna uppgav att minnesförlusten kvarstod vid utvärderingen efter sex månader men var inte lika svår som i början. De kunde ta 13

till sig viss information men upplevde det svårt att läsa mycket på en gång och hade även svårt att läsa böcker på sin fritid. Vad stressade deltagarna Stressen i deras liv hade pågått från något år till många år. Orsaker som man tog upp var att man fyllde sin fritid med uppdrag i t.ex. föreningslivet, tog med sig arbetet hem för att göra det som inte blev gjort på arbetet ex läsa nytillkommen information. Målet var att utföra arbetet bättre och ibland snabbare. Andra orsaker som stressade var att man blev störd av andra t.ex. ständigt avbrutna med telefonsamtal, förfrågan från kolleger om olika lösningar och att man skulle göra andra uppgifter innan de gamla var slutförda. Man hade höga krav på sig själv och vill prestera ett bättre utfört arbete. Ofta sattes för snäva mål för att lösa olika uppgifter. Exempelvis beräknade man att det skulle ta en timme att genomföra arbetet men det tog i själva verket tre timmar, varvid man använde sin fritid för genomförandet. Saker som stressade deltagarna på fritiden var att hämta och lämna barn på olika aktiviteter, en del hade även ett stort ansvar för sina gamla sjuka föräldrar. Samtliga hade svårt att sätta gränser och säga nej när det kom en förfrågan om att göra fler uppgifter. Motion, avslappning och kost Många gånger saknades orken för att motionera efter arbetet. Tröttheten som de upplevde gick inte att vila bort och man upplevde att arbetet tog all kraft. Tiden för återhämtning användes till att slutföra arbetet. En vanlig lösning för att få tiden att räcka till var att hoppa över lunchen, då man upplevde att det inte hade någon betydelse för hälsan. Vid uppföljning efter sex månader hade flertalet av deltagare börjat med någon form av fysisk aktivitet, avslappning och 45-60 minuters lunch som intogs utanför arbetsplatsen. Möjlighet fanns även för en del att promenera på arbetstid. Under arbetsdagen bokades inte varje minut och tid lämnas för återhämtning på fritiden. 14

Sömn Sömnproblemen bestod i början av kursen hos många av att man vaknade efter ett par timmars sömn och var trött men kunde inte somna om pga. tankar och funderingar om morgon dagen och oro över hur de skulle lösa kommande problem. Vanligt var att det kom negativa tankar när det var dags att sova och det uppstod panik över att inte kunna somna. Sömnen var generellt bättre vid uppföljningen sex månader efter avslutad kurs men vissa upplevde fortfarande sömnproblem som tidigare. Stöd Arbetsgivaren hade i början av behandlingen förståelse för arbetstagarens situation och visade vilja att göra förändringar. Förändringar hade skett på vissa arbetsplatser och fungerar bra. Efter cirka nio månader hade det sociala stödet minskat på en del arbetsplaster, omgivningen gav signaler om att den drabbade borde vara frisk och återgå till full arbetstid. Coping, sättet att bemästra problemen Insikten om sin situation ökade under perioden. Deltagarna hade inte tidigare lyssnat på kroppssignalerna utan förnekat symtomen och försökt upprätthålla en positiv fasad mot sin omgivning, när orken sedan inte längre räckte till sökte man sig till företagshälsovården. Många av deltagarna tog upp att de hade haft samtal med företagssköterskan om att göra förändringar i sin situation, men inte tagit detta till sig utan gått vidare i samma takt som förut. Inställningen hos samtliga var att ett stressammanbrott inte skulle drabba dem själva och att de därför inte behövde göra några förändringar före kursen. Vid uppföljningen efter sex månader hade flera personer i gruppen hittat nya vägar för att komma vidare och hantera omgivningens och sina egna krav. De planerade inte in varje minut på dagen och sätter gränser. De säger heller inte ja till alla förfrågningar utan tänker efter innan man svarar ja. Problemet var att omgivningen inte accepterade ett nej och konflikt uppstod. En orsak till att tydligare gränser sattes var minskad stresstålighet. Flera av 15

kursdeltagarna hade gjort förändringar i sitt arbete och i det privata och släppt taget om vissa uppgifter. De kopplade oftare bort arbetet vid dagens slut och tog inte med arbetsuppgifterna hem. De upplevde sig må bättre efter dessa åtgärder men kände ibland en viss frustration och sorg över att inte klara sitt arbete som tidigare. Deltagarna hade kommit olika långt i accepterandet av förändringarna i livet. Diskussion Metoddiskussion Valet av metod för att utvärdera kursen för stresshantering föll på en enkät som var prövad och validerad. En svaghet med enkät undersökningen var att de som svarade på enkäten inte kunde lägga till information som han/hon önskade för att förtydliga någon fråga, och på så vis förlorade man information om orsaken till varför de svarande mår bättre eller sämre i jämförelse med föregående mätning. Enkäten gav endast svar på hur de upplevde sin situation den veckan som de besvarade enkäten. För den som svarar är fördelen med enkäten att de får tid att fundera på frågorna i lugn och ro. Uppföljningsperioden på sex månader var för liten för de mest drabbade och borde förlängas till ett år efter avslutad kurs. Intervjuer och dagböcker skulle kunna ha givit en djupare och bredare information om hur deltagarna upplevde sin situation mellan uppföljningsträffarna. Antalet personer som ingick i studien är få, men kan ändå ge en antydan om ett resultat. Resultatdiskussion Syftet med studien var att utvärdera om stresshanteringsgrupp är en verksam behandlingsform vid stressrelaterad diagnos. Resultatet visade att fyra av sju personer minskade sin symtom belastning från det att kursen startades till utvärderingen sex månader senare. Tre av sju ökade sin symtom belastning under perioden men ökade inte sin sjukskrivning. En möjlig tolkning var att de har förvärvat en ökad beredskap och kunskap om sig själva och om hur de kan 16

undvika att hamna i stressade situationer och att när de utsätts för stress kan de hantera sin situation (1). Symtombilden var varierande hos en del av personerna i stresshanteringsgruppen. En förklaring som stressmottagningen på Karoliniska institutet kom fram till är att återhämtningen sker olika snabbt och har ett ojämnt förlopp (2,6). Fem av sju deltagare i stresshanteringsgruppen kommer att ha en fortsatt kontinuerlig kontakt med företagshälsovården. Vår erfarenhet från föregående kurs är att fortsatta träffar ger stöd för den enskilde. Rehabiliteringen kan bli långvarig beroende på hur länge de kognitiva symtomen kvarstår. En för snabb återgång till arbetet kan leda till en ökad risk för återinsjuknande (2,6). Gruppmedlemmarna hade funnit ett sätt att bemästra och hantera sin stressade situation genom att minska antalet stressorer, bl.a. genom att inte boka in hela dagen och att sätta gränser. Att minska stressorerna i sitt liv är ett mål vilket kan vara svårt att uppnå men genom regelbunden fysisk aktivitet kan man öka sin stresstålighet och förmåga att hantera vardagen (1,2,8,9). Gruppen uppgav att de hade ökat sin fysiska aktivitet efter kursens start. Den ökade aktiviteten kan vara en bidragande del till att gruppmedlemmarna inte ökade sin sjukskrivning. En del personer uppgav vid sista träffen att deras sömn hade blivit bättre men en del upplevde sömnen som tidigare. Trots att de hade vidtagit olika åtgärden för att förbättra sömnen kvarstod sömnproblemet. Orsaken till att sömnen blir störd kan vara att de utsätts för fortsatt upprepade stressade situationer. Detta leder till ytterligare oro inför nästa natts sänggående, vilket leder till fortsatt störd sömn (1,2). En förutsättning för att komma tillbaka till arbetet var att det fanns ett socialt stöd från chef och arbetskamrater och att arbetsförutsättningarna ändrats (1). När personerna gick med i gruppen informerades deras arbetsledare om situationen varefter samtliga deltagare upplevde att de fick en ökad förståelse för sin situation på arbetet. Sex månader efter avslutad kurs upplevde majoriteten av gruppmedlemmarna att omgivningens stöd helt eller delvis hade upphört och tre av sju upplevde sig må sämre. Det minskade stödet från omgivningen kan vara en orsak till att vissa mår sämre. En stödgrupp skulle kunna vara en åtgärd för att bibehålla stödet för den sjuke. Det räcker inte enbart med att personen lär sig hantera 17

uppkomna stressituationer utan arbetssituationen bör också ses över och förändras. Förändringen på arbetsplatsen kan även ses som en förebyggande åtgärd för att förhindra att fler på samma arbetsplats drabbas av stressrelaterad sjukdom (1). Personerna i gruppen som hade erhållit stöd från arbetsledare och möjlighet att anpassa arbetssituationen efter sin kapacitet mår mycket bättre (9). De framtida preventiva åtgärderna på företagen är viktiga och företagshälsovården kan ge kunskap om förebyggande åtgärder för att förhindra stressrelaterade sjukdomar. 18

Referenser 1. Theorell T. Psykosocial miljö och stress. Lund; Studentlitteratur; 2003. 2. Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa. Rapport ISBN 91-7201-786-4. Stockholm;Socialstyrelsen; 2003. 3. Arbetsmiljöverket. Vad händer med våra muskler vid stress- om sambandet mellan fysisk och psykisk belastning. Kalmar:Lenanders Grafiska; 2002. 4. Ekman R, Arnetz B. Stress molekylerna-individen-organisationen-samhället. Stockholm: Liber AB; 2002. 5. Arbetsmiljöverket. Systematiskt arbetsmiljöarbete mot stress. Ödeshög:Danagårds Grafiska; 2002. 6. Perski A, Grossi G. Behandling av långtidssjukskrivna patienter med stressdiagnoserresultat från en randomiserad interventionsstudie. Läkartidningen 2004;101:1292-1294. 7. Malling Andersen S, Johansson M. SCL-90 (symptom checklist). En svensk normering och standardisering. Rapport no 3. Lund: Instutitionen för Tillämpad Psykologi, Lunds Universitet;1998. 8. Glise K, Björkman Å. Utmattningssyndromet-klinisk bild och terapi. Läkartidningen 2004;101:1202-1206. 9. Börjesson M, Jonsdottir I H. Fysisik aktivitet som profylax och terapi vid stressrelaterade tillstånd. Läkartidningen 2004;101:1394-1397. 19

Bilaga 1 (2) Nedan följer en lista över ett antal problem och besvär som man ibland har. Din uppgift är att i de högra kolumnerna kryssa för hur mycket problemet ifråga har besvärat dig den senaste veckan. 1. Huvudvärk 0 Inte alls 2. Nervositet eller inre oro 0 Inte alls 3. Svimningskänsla eller yrsel 0 Inte alls 4. Förlust av sexuellt intresse eller njutning 0 Inte alls

5. Smärtor i hjärttrakten eller i bröstet 0 Inte alls 6. Tröghet eller brist på energi 0 Inte alls 7. Tankar på att ta ditt liv 0 Inte alls 8. Att känna dig darrig 0 Inte alls 9. Att ha lätt för att brista i gråt 0 Inte alls

10. Känslan av att vara snärjd eller fångad 0 Inte alls 11. Att plötsligt känna dig rädd utan anledning 0 Inte alls 12. Att klandra dig själv för saker och ting 0 Inte alls 13. Smärtor i nedre delen av ryggen 0 Inte alls 14. Ensamhetskänslor 0 Inte alls

15. Nedstämdhet 0 Inte alls 16. Alltför mycket oro för saker och ting 0 Inte alls 17. Brist på intresse för saker och ting 0 Inte alls 18. Rädsla och ängslighet 0 Inte alls 19. Hjärtklappning eller andra obehagskänslor från hjärtat 0 Inte alls

20. Illamående eller orolig mage 0 Inte alls 21. Värk eller ömhet i musklerna 0 Inte alls 22. Att ha svårt att andas 0 Inte alls 23. Vågor av kyla eller värme genom kroppen 0 Inte alls 24. Att det domnar eller sticker i olika delar av kroppen 0 Inte alls

25. En känsla av en klump i halsen 0 Inte alls 26. Känslor av hopplöshet inför framtiden 0 Inte alls 27. Svaghet i delar av kroppen 0 Inte alls 28. Att du känner dig spänd eller uppjagad 0 Inte alls 29. Att du känner dig tung i armar eller ben 0 Inte alls

30. Att allt känns ansträngande 0 Inte alls 31. Oro och rastlöshet så att du inte kan sitta still 0 Inte alls 32. Känslor av att vara värdelös 0 Inte alls 33. Känslan att välbekanta saker är underliga eller overkliga 0 Inte alls 34. Att känna dig pressad att få saker gjorda 0 Inte alls

35. Ångest- eller panikattacker 0 Inte alls

Program för stresshanterings kurs Bilaga 2 (2) Träff 1 031203 Presentation av kursens innehåll och upplägg Målet med kursen Vad är stress? Vad händer i kroppen vid akut och långvarig stress? Olika former av stressreaktioner Avslutar med avslappning Träff 2 031217 Vad stressar oss? Generella och personliga stressorer Tiden hur använder vi den idag? Och hur vill vi använda tiden i framtiden? Avslutar med avslappning Träff 3 040114 Sömnens betydelse för hälsan Tips för bättre sömn Avslutar med avslappning Träff 4 040128 Kostens betydelse för hälsan Avslutar med avslappning

Träff 5 040211 Motion och avslappningsteknik Avslutar med avslappning Träff 6 040225 Hur hanterar vi stressituationen? Inflytande och kontroll på arbetet och fritiden Vem ställer kraven? Avslutar med avslappning Uppföljning efter tre och sex månader