tillging pa dod ved (Zackrisson & Osflund 1991, Linder & Ostlund 1992). Skogarna i Gcitaland

Barrskogsfj iillflyet, Xestia sincera (Lepidoptera, Noctuidae), och det moderna storskaliga skogsbruket NILS HYDEN & PER STOTvIsT Hyd6n, N. & Sjdkvist, P.: Barrskogsfjallflyet, Xestia sincera (Lepidoptera, Noctuidae), och det moderna storskaliga skogsbruket. fxestia sincera (Lepidoptera, Noctuidae) and the modern large scale forestry.] Ent. Tidskr. l,l4 (l2):111. Uppsala, Sweden 1993. ISSN 0013886x. Det storskaliga rationella skogsbruket har radikalt fdriindrat praktiskt taget hela det svenska skogslandskapet. Skogen avverkas ldngt innan de naturliga processerna gett upphov tiu dtid ved samt den luckighet och variation som karaktiiriserar naturskogen. Inte heller den lavflora som hdr till gammelskogarna hinner utvecklas innan bestfrnden avverkas. Vidare kan den fragmentering av skogslandskapet som uppkommer genom kalhyggesbruket innebdra betydande svdrigheter fdr vissa arter att sprida sig och diirmed dverleva pd sikt. Barrskogsfjiillflyet (omslaget!) iir en fjiiril som i hdg grad missgynnas av dagens skogsbruksmetoder. Viirldsnaturfonden, WWF, sttider ett forskningsprojekt som undersdker fjiirilens ekologi och hur det moderna skogsbruket pdverkar arten. Fdrfattarna ger hiir ndgra inblickar i det pdgdende projektet. Nils Hydin, Ilerkulesviigen2T, 5745 42 Enkdping, Sweden Per Sjdkvist, Gondolgatan9, S122 51 Enskede, Sweden Inledning Minskningen av arealen gammal skog i Sverige iir dramatisk. PA statlig mark nedanfcir skogsodlingsgriinsen i Norrland inklusive Dalarna utgjorde ir 1915 andelen utpriiglat overarig skog, dvs skog 2ildre iin 150 Ar, hela 43,5"/" av skogsmarksarealen (Statens offentliga utredningar 1922). Andelen skog iildre iin 140 Ar anges idag varaso/o i hela Norrland (Laurell 1990, Anonym 1991, Anonym 1,992). Bara under 1980talet har arealen skog iildre iin 140 6r minskat med 20Y" och f<ir skog iildre iin 160 ir iir minskningen iinnu storre (Angelstam et al. 1993). Idag bestar niistan 4lo/o av den svenska produktiva skogsmarken av bestind som iir 40 ir eller yngre (Anonym 1992). Linder & Ostlund (1992) konitaterar ati Sverige i historisk tid aldrig har haft sa lite gammal skog, sa lite grova trad och sa lite ddd ved som nu under 1900talet. Artrikedomen i naturskogarna beror bl a pfl deras kontinuitet och varierade utseende. Bruksmetoderna har i mycket stor skala fcirandrat skogens utseende mot ensartade, likildriga och "stiidade" bestand utan en varierad struktur och god tillging pa dod ved (Zackrisson & Osflund 1991, Linder & Ostlund 1992). Skogarna i Gcitaland figor 21."/o av landets stog.areil och har under perioden 79251985 statt for 41Y" av landets <ikning av virkesfrirrfldet. Det betyder samtidigt att barrskogen i Gcitaland iir som tiitast, mest sluten och minst varierad (Laurell 1990). Det iir viil befogat att betrakta omstruktureringen av svensk barrskog nedanfcir skogsodlingsgrdnsen till dagens kultursko.gar som ett byte av skogsekosystem (Linder & Ostlund 1992). De gamla barrskogarna rymmer flera specialiserade insekter som missgynnas av det moderna storskaliga skogsbruket. Till denna grupp hrir barrskogsfjiillfly et, X estia sincera (HerrichSchiiffer 1851) (Fig. 1 och 4), som i Sverige fcirekommer slillsynt i iildre, ofta senvuxen, lavrik graneller barrblandskog. Utbredning Xestia sincera tillhor undersliiktet Anomogyna med Atta arter i Sverige och nio i Europa (sensu Fibiger & Hacker 1991). Fjarilen har varit kend i

Nils Hydin & Per Sjokvist landet i mer iin 110 Ar och iir sdkerligen en gammal medlem av den svenska faunan. Den dr noterad fr6n Smiland till Norrbotten. Flertalet fynd hiirror frin delar av Mellansverige med en koncentration till Dalarna (Nordstrrim et al. 1969, Hyd6n opubl.). I s<idra Sverige har inga fynd gjorts viister om en linje Kinnekulle Almhult. Det Zir troligt att arten inte fcirekommer utmed vdstkusten. Soder om en linje Miilaren Karlstad Arjeng iir idag endast en forekomst kiind (Sm6land, Skurugata). I Uppland forekommer den pa nagra fa k2inda platser. Arten iir idag att betrakta som utrotningshotad pa m6nga hall i landet (Ehnstrom & Wald6n 1986) och har hotkategoriklassats som "sirbar" (Enstrom et al. 1993). Bland svenska storfjiirilar har den angetts som den art som biist indikerar orord barrskog (Imby & Palmqvist 1978). Arten har liinge uppfattats som holarktisk, senast av Skou (1991) och Fibiger (1993). Ferguson (1965) har dock civertygande visat att Xestia fabulosa (Ferguson) istiillet upptriider i de nordliga delarna av nearktis. Enstaka fynd av X. sincera har gjorts genom Ryssland (t ex Zolotarenko 1970) till Primoryeterritoriet (Kononenko 1990). dock inte cister om floden Kolyma i tistligaste Sibirien (Kononenko et al. 1990). I omradet kring floden Lena i nordostra Sibirien har pi 1880talet patraiffats n6gra fa exemplar som tidigare betraktats som en varietet av X. sincera men som numera istiillet anses representera en egen art (Poole 1989). Den verkliga utbredningen i oster for X. sincera f6r diirfcir tills vidare betraktas som nagot oklar. En revision av undersldktet Anomogyna pagir av J. D. Lafontaine, K. Mikkola och V. S. Kononenko. Habitatval Xestia sincera iir till skillnad fran flera av de ovriga Anomogynaarterta en utpriiglad laglandsart i Nordeuropa. Endast ett fynd finns fran de fjiiilnera barrskogarna (alldeles innanfor skogsodlingsgriinsen vid Viillistefjiillet i J2imtland, utan hojdangivelse). I ovrigt flnns niirmast skogsodlingsgr6nsen ett fynd 660 m ti h fran 61 1990 niira Transtrand i NV Dalarna. Fjiirilens helt dominerande utbredningsomr6de i landet ligger saledes nedanfor skogsodlingsgransen i de produktiva skogsomridena. Naturvflrdsproblematiken och hotbilden for X. sincera kvarstar diirfor praktiskt taget helt trots det sedan ett par Ar minskade intresset fcir storskaligare skogsbruk i de fjiillniira barrskogarna. Ent. Tidskr. 114 (1993) Xestia sincera har liinge fcirknippats med gamla, mcirka och lavrika graneller barrblandskogar (t ex Mikkola & Jalas 1977, Skou 1991). Mellaneuropeiska uppgifter anger att den forekommer i barrurskogar invid myrmark eller i gamla barrskogar i bergen (Bergmann 1954, Forster & Wohlfahrt 197L, Koch 1972, Spitzet 1977 Fig. 1. Variation hos svens.ka exemplar av barrskogsfjdll' flyet, Xestia sincera. Ovre tvd raderna: hannar; (frdn viinster till hdger) 15, Dalarna, Boda, juni 19891990;6, Viirmland, Stbllet 24.6.1983. Nedersta raden: honor; samtliga Dr, Boda, juni 1990. Leg. et coll. N. Hyd n. Foto: N. Hydbn. Imagines showing the variation in Swedish specimens. Two uppermost rows: males; (from left to right),2, the hitherto only found specimen with somewhat melanistic tendencies, 4, somewhat abberative specimen. Last row: females; all Dr, Boda, lune 1990. Fig.2. Habilat fdr X. sincera Cirka 201firigt grandominerat bestrtnd av frisk ristyp (bldbiirstyp), stdllvis luckigt, skiktat och ljusoppet med rik fbrekomst av friimst skiigglavar, garnlav, grd tagellav och niiverlav. Dr, Ffigelsid, N iiverfrsens domiinres ervat. Xestia sincera fd re kommer ofta dven i torra granskogsbestdnd. I sfrdana bestfind saknas ofta fiiltskikt av ris och marken liicks Aver stbrre eller mindre ytor ov moss, fdnslerlov och renlavmatlor. Foto: N. Hyddn. Habitat for X. sincera at Fdgelsid, province Dalarna' Approximately 200year old Sprucedominated stand of Blueberrytype. The stand is stratified and includes some tight gaps. Rich occurrence of pendant lichens such as (lsnea spp., Alectoria sarmentosa, Bryoria capillaris and Platismatia glauca Xestia sincera oflen occurs also in dry stonds dominated by spruce. In such forests the grot^)th of Vaccinium myrtilltrs in many places is replaced by thick coverings of mosses and lichens such as Cladina spp. giving the forest a different appearance. Fig. 3. Rationellt skiitt barrblandskogsbestdnd niira Boda i Dalarna. I detta bestfind finns inga fdrutsiittningar for X. sincera ott fdrekomma. Bestdndet iir genomgallrat och enskiktat. De levande grenvarven bdriar fdr hbgt upp och iir fdr lavfattiga. Pd detta safi ser huvuddelen av rationellt skdtt skog i Sverige ut idag Foto: N. Hydin. A rationally managed coniferous stand. near Boda in the province Dalarna. Here no possibilities exist for X. sincera to reproduce. The stand is thoroughly thinned and completely nonstralified. Practically no undergrowlh has been left and the relatively sparse growth of lichens on the twigs consists nearly completely of Hypogymnia physodes. Much of the Swedish rationally managed forest stands nowadays looks like this. 2

Ent. Tidskr. 114 (1993) B a rr s ko gsfj ii llfly e t o ch s ko gsb ruke t

Nils Hyd n & Per Sidkvist och skriftl. medd. 1992). Pulliainen & Itamies (1988) har i en flerirsstudie undersoktbl a Ano' mogynaafternas fcirekomst i olika biotoper inom ett omride i Kuusamo i Finland. Aven denna undersokning indikerar att X. sincera iir knuten till granskogsbiotoper iiven om fyndmaterialet av denna art var mycket litet. Samma bundenhet till granskog har noterats av Mikkola et al. (1991). Ytterst fi fynd har noterats utanfor barrskogsbestand och inga fynd har satts i samband med migration (Hyd6n opubl.). VAra hittills giorda observationer indikerar att X. sincera f<irekommer i ljuscippna, ojamna och fullskiktade best6nd och inte i helt slutna, enskiktade skogar. Arten forekommer i Norden i barrskogar av frisk blflbiirstyp samt i torra grandominerade best6nd, t ex pa isar, dndmortiner eller andra isalvsavlagringar Sannolikt iir riklig fdrekomst av gren och hiinglavar betydelsefull fcir arten, bland annat genom att erbjuda kamouflage f<ir larverna, vilket tidigare diskuterats av Skvortsov & Thomson (1973) samt av Valkeila (1963). Man kan utgi fr6n att luftfciroreningssituationen i framforallt artens sodra utbredningsomr6de, inklusive sodra Sverige, paverkar arten negativt genom att grenoch hiinglavarna f<irsvunnit fr6n stora omriden. Flera av de gren och hiinglavar som viixer i habitat for X. sincera (se Fig. 47) ar kiinsliga eller mycket kiinsliga for luftfororeningar (t ex Carlin & Swahn 1977, Westman 1986, Lindqvist & Nyberg 1989). I stcirre delen av landet iir dock skogsbruket den avgiort stdrsta orsaken till minskningen av "gammelskogslavarna" (Databanken fcir hotade arter & NaturvArdsverket 1991, Esseen et al.1992). Alla de <ivriga europeiska Anomogynaatterna har samma eller liknande habitatkrav vilket gcir underslaktet till en enhetlig grupp av mer eller mindre boreala "gammelskogsfjiirilar". Utvecklingsbiologi Tills helt nyligen har det varit kiint att larverna av X. sincera overvintrar tva ganger och att pupptiden iir kort, ca 23 veckor. Diiremot har uppgifterna gitt isiir om larvernas fcidoval fcirsta och andra iret, Iiksom om hur larven fcirpuppar sig fifr. Imby & Palmqvist 1978). Vi har hittills under studierna gjort observationer som klargdr stora delar av utvecklingsbiologin hos X. sincera. FrAn skymningen och nagra iimmar framat sitter de obefruktade honorna pa nagon stam eller gomda i en lavtofs pi ca t2 melers hdjd och lockar. Bida kcinen flyger fran strax ovan markniva till uppit 3 meters hojd Ent. Tidskr. 114 (1993) (oftast i br<isthdjd) i samma raka, relativt lingsamma flykt som ockst karaktiriserar de andra arterna i undersliiktet Anomogyna. Efter parningen tycks niiringsintag vara viktigt fcir honorna. Vi har vid nigot tillfalle observerat enstaka flygande honor som satt sig intill ansamlingar av barkloss (sannolikt Cinara piceaepanzet 1801, R. Danielsson pers. medd. 1.992) tor att suga honungsdagg. I Kuusamo har vid ett tillfiille ett antal hannar petreffats pi bladlusangripna r6nnar i en gammal granskog (H. Krogerus pers. medd. 1993). Niiringsintaget har visat sig vara viisentligt for honornas f<irmaga till iiggproduktion ndr de placerats i burar for aggliiggning. Honorna liigger iiggen i losa samlingar med upp till ca 50 2igg, eller ibland enstaka, pa ca 1',52 meters hojd pi undersidan av grenar och i tofsar av hiinglavar. De nykliickta larverna tar sig ner till faltskiktet i spinntridar och lever av allt att d<ima enbart pa blhbdr (Vaccinium myrtilh.rs), friimst av bladen men iiven av bdr. fram till den fdrsta <ivervintringen, som dger rum i markskiktet. Tidigt niista var, troligen omedelbart efter sncismiiltningen, kvicknar de ca 1520 mm langa larverna till och kryper tills de hittar en l2implig gran att ta sig upp i (vi har giort observationer som tyder pi att de krupit upp till ca 10 meter). Larverna ater det andra Aret enbart granbarr och upptrider i samma hojdskikt (13 m hojd) som honorna liigger sina iigg i. De iir under det andra lret aktiva endast pa natten och fodan intas niistan alltid i de yttre delarna av grenarna. Under efternatten har vi observerat en larv inta foda ner till ca 2' C. Vi har ocksi iakttagit att larverna byter grenar i sidled ganska ofta. Pi dagen sitter de gcimda liingre in pa undersidan av lavrika grenar och iir da kamouflerade intill osynlighet (fr. Valkeila 1963). I Dalarna 5r larverna normalt fullvuxna redan i juli och gir in i en sensommardiapaus pi grenarna. Den andra civervintringen sker som fullvuxen larv. Var denna iiger rum iir fortfarande nagot oklart men den tycks inte ske pa marken. I norra Finland har i november vid ett tillfiille en fullvuxen larv pitriiffats pa 1,5 m h6jd i en murken bjorkstubbe (J. Itemies 4

Ent. Tidskr. 114 (1993) den iir ca 23 veckor och fjiirilarna kliicks normala Ar vid midsommartid. Skillnader i flygtid pi fyra veckor har dock observerats mellan Aren \98792, sannolikt beroende pa skillnader i virens och forsommarens temperatursumma. Lokala populationer tycks kliickas pifallande samtidigt: nykliickta imagines upptriider normala flr de fcirsta ca23 dagarna av flygperioden. BAda konen flyger om natten, honorna huvudsakligen under skymningen och hannarna fram till sennatten. De pflfallande ljusa fjiirilarna iir latta att observera flygande. Vi har bl a i de glesare partierna av undersrikningsomridet kunnat iaktta att fjiirilarna sa gott som enbart flyger under 3 meters h6jd. Dessa observationer overensstiimmer med de erfarenheter som flera finliindska fjiirilskiinnare glort pa lokaler i Kuusamo dar arten regelmassigt h6vas (bl a M. Ahola samt O. Peltonen pers. medd. 7992). Antalet observerade friflygande fjiirilar har iiven under gynnsamma niitter i undersokningsomridet dock aldrig <iverstigit antalet fjiirilar lockade till kvicksilverljus. Fjiirilarna (friimst hannarna) lockas saledes bra till kvicksilverljus vilket iir viktigt eftersom flera av vira metoder baseras pa ljusfangstmetodik. Under mycket varma dagar kan fjiirilen ibland ses flyga aktivt 6ven i solsken i en annorlunda mer kastande och ryckigare flykt. Fjiirilen lockas endast siillsynt till lockbete, till skillnad fr6n vissa andra arter i undersliiktet Anomogyna. Xestia sincera flyger i Sverige varje ir. Inga tecken har framkommit som skulle tyda pa att den regelmiissigt har flygtoppar vartannat 6r (jfr. Imby & Palmqvist 1978). Skillnader i upptriidande mellan olika Ar har troligen helt andra orsaker, t ex klimatiska (fr. Hyd6n 1993). Mikkola (1976) och Mikkola et al. (1989) har diskuterat vartann atarsfl ygningen hos X e s tia arterna. Upptriidande och hot Flera arter av barrskogsfjiirilar har under de senaste 20 fuen tilldragit sig ett betydande intresse hos bland annat svenska och flnliindska fjiirilskdnnare som med hjlilp av elverk och effektiva ljuskiillor har bedrivit insamlingar i barrskogar i langt stdrre utstriickning iin tidigare. Detta har inte forvinande resulterat i flera nya fyndplatser for X. sincera, men iinda har vid ytterst fl tillfillen mer iin entva individer patraffats (Hyd6n opubl.), undantaget Kuusamo i Finland dlir arten tagits i stdrre antal. (flera fjerilskennare pers. medd. 199293). Aven fran andra l2inder rapporteras fjiirilen upptriida glest (exempelvis B ar r s ko gsfj dl lfly e t o c h s ko gs b ruket fr6n Baltikum: V. Skvortsov & I. Sulcs pers. medd. 1,992; Tyskland: Bergmann 1954; fd Tjeckoslovakien: K. Spitzer pers. medd. 1992). I Finland har pa de biista lokalerna en larv per i genomsnitt 12 timmars hart arbete patraffats (M. Ahola pers. medd. 1992).Yhra egna erfarenheter av larvletande vid den jiimfdrelsevis mycket rika fcirekomsten vid Boda i Dalarna overensstammer helt med de flnska (se nedan samt Fig. 7). Sammantaget indikerar dessa observationer att arten vanligen fdrekommer i 15g abundans tiver hela utbredningsomridet fifr. iiven Pulliainen & ItZimies 1988). Den troliga f6rklaringen till detta iir att arten utsatts fdr kraftig predation. Predatorerna Zir emellertid inte kiinda. Inga steklar eller flugor har beskrivits som parasitoider (KJ. Hedqvist pers. medd. 1991). Bland stcirre djur utovar siikert f6glar, inte minst mesar, ett betydande predationstryck, vilket har visats fcir spindlar pa grangrenar (Gunnarsson 1993). Xestia sincera bedoms vara hotad av framforallt det storskaliga och rationella skogsbruket vars brukningsmetoder minskar tillgangen pa lemplig miljo for arten (fr. Fig.23). Forutom de hiir angivna uppgifterna om dess utvecklingsbiologi iir de ekologiska kraven for X. sincera emellertid diligt kiinda i detalj. Biotopkraven iir siledes viisentliga att klarlagga. Likasi hur X. sincera p6verkas av att det tidigare vidstriickta gamla barrskogslandskapet nu fragmenteras i sm6, fran varandra isolerade best6nd. Vad innebiir detta for artens m6jligheter att uppriitthilla den naturliga genetiska kommunikationen? Ar lokala populationer idag s6 smfl och isolerade att de riskerar att dci ut p g a slumpmiissiga orsaker? Fragmenteringen av naturskogar eller naturskogslika bestand har med siikerhet en avg<irande inverkan pi mojligheterna fcir manga arter som iir knutna till dessa biotoper att pe sikt <iverleva (t ex Ebenhard et al. 1992).Lokala populationer riskerar att d<i ut iiven i "bra" habitat p g a slumpmiissiga populationsfciriindringar. SAdana utdoenden Ar en naturlig del av en arts utbredningsdynamik och balanseras naturligt i en livskraftig metapopulation genom ny eller Aterkolonisering av "tomma" habitat (se t ex Ehrlich & Murphy 1987, Sjogren 1989). Fcirutsiittningen fdr detta Ar att arten har mojligheter till spridning mellan olika delpopulationer eller frin en "reservoarpopulation" (se t ex Sjcigren 1989, Murphy et al. 1990). Dagens kunskaper om metapopulationsdynamik och ribiogeografi har lett fram till insikten att den fram till nu anviinda strategin fcir artbevarande i enstaka reservat inte riicker (t ex

Nils Hyddn & Per Sjdkvist Angelstam et al. 1993). Med dagens skogsbruksmetoder skulle enligt Liljelund et al. (1992) ca l5y" av den produktiva skogsarealen behova skyddas i ett system av reservat och biotopkorridorer fcir att hindra en fortsatt forlust av den biologiska mangfalden (for deflnition, se Angelstam et al. 1993) i de svenska skogarna. Undersiikningsomride For populationsstudier har valts ut ett mindre skogsomrade vid Br<idlcisberget niira Boda samhiille i Dalarna, som iir beliiget pi en kuperad Andmordn med mager och viildranerad mark (Fig. 57). Skogsbestindet iir totalt ca 3 ha stort och bestir av nagra delbestind av lite olika utseende och Alder. Upp till 180Ariga granar flnns vilket antyder att omradet aldrig helt kalavverkats. Skogen har brukats friimst genom plockoch luckhuggning och kan karaktiiriseras som "tras" eller "restskog". Den dr i stort sett isolerad frin annan mer hrigvuxen skog genom nyligen genomf<irda avverkningar och gallringar. I scider avgrdnsas bestindet delvis av myrmark. I omrfldet flnns en ovanligt rik fcirekomst av Xestia sincera. Aven barrskogslavflyet, Victrix (Poliobrya) umovii, f<irekommer hdr men har hittills upptriitt mer oregelbundet och mindre talrikt dn X. sincera. Genom viilvilligt arbete frin Skogsvirdsstyrelsen och finansiering fran Naturskyddsfcireningen har omridet for atminstone nigra Ar, med markdgarens medgivande, kunnat undantas fran en ndra nog genomford avverkning. Xestia sincera har flertalet av sina kdnda svenska f<irekomster i Dalarna och V. umovli i stort sett sina enda diir. Forekomsten av gammal skog i Kopparbergs liin iir diirfor av stor betydelse for arterna: i liinet utgcirs idag knappt 6% av skogsmarksarealen av bestind iildre 2in 140 6r (Anonym 1992). Kolmodin (1953) anger att granskogen i Orsa besparingsskog, som omfattar drygt 56 000 ha, Ar 1885 i regel var 160 Ar. Idag utgdrs endast 10% av samma skog av bestand iildre iin 120 Ar (Anonym 1991). Alla viktigare fyndplatser i landet fcir s6viil X. sincera som V. umovii kommer att bescikas, ftir att faststiilla skogstyp, bestindens utseende, Alder, vegetationstyp mm. Aven forekomster i utlandet friimst i Finland och Norge, avser vi besoka. Projektuppliiggning och metodik I underscikningsomrfldet studerar vi bl a fjiirilarnas flygvanor och fddosok, var och hur honorna liigger sina iigg, bflde friflygande och i burforsrik (Fig. 5) samt larvernas biologi. Ent. Tidskr. 114 (1993) Vi fcirsoker gcira populationsuppskattningar med tva av varandra oberoende metoder. Den forsta genom miirkning6terf6ngster av fjiirilarna. Detta gcirs med hjiilp av flera kvicksilverlampor uppsatta under s6 gott som hela flygperioden pa olika platser i omrfldet diir vi av erfarenhet vet att X. sincera upptriider mest talrikt. Infingade individer numreras och slapps ut igen. Med hjiilp av 6terfingstfrekvensen kan lokalens populationsstorlek uppskattas. Den andra metoden 96r ut pi att vi under sommaren letar igenom ett stickprov av granar efter 2irslarver. Eftersom vi kdnner det sammanlagda antalet granar i undersokningsomr6det kan vi skatta det totala antalet larver i det, samt fi en bild av ndstkommande flrs populationsstorlek av fjiirilar. Med hjalp av en l6ng kiipp stcits eller bankas granarnas grenverk till varvid larverna faller till marken. Alternativt bankas viil madrasserade stammar till med en pflk (Fig. 7) varvid larverna mycket liitt sliipper sig ner. Larvernas relativt karaktiristiska gnagspar kan patriiffas i ndstan samtliga fall (hittills alltid under 3 meters hojd) och ligga till grund for slutsatser om deras upptriidande. Arbetet iir dock mycket tids och arbetskriivande. I Kuusamo diir de biista finliindska fcirekomsterna fdr X. sincera finns, patreffas larverna likasi pi markniira grenar h<igst ca 3 meter upp (M. Ahola m fl fjiirilskiinnare pers. medd. 199293). Den dnnu ok2inda larven av X. brunneopicta har i Kuusamo sokts pi grangrenar 46 meter upp i bestind ddr X. sincera petraffas regelbundet. Nflgra fi Xestialarver som mojligen tillhor X. brunneopicta har efter manga timmars m<idosamt arbete patraffats men inga larver av X. sincera (M. Ahola pers. medd. 1993). Vidare studerar vi de hinder som awerkningar kan tdnkas innebdra for fjiirilarnas mojligheter att sprida sig till andra liimpliga bestand. Kvicksilverlampor st6r placerade pa platser med likartad nattemperatur, dels i ett nygallrat ca 25flrigt talldominerat bestind strax utanfrir bestandsgrdnsen och dels mitt i en luckhuggen yta i undersokningsomr6det (Fig. 6). Vid kvicksilverlamporna riiknar vi varje natt antalet individer av X. sincera och antalet individer av tio olika nattfjiirilsarter som visat sig vara vanliga i omradet och som inte dr kanda for att vara patagligt knutna till nigon siirskild biotoptyp. Kvoten mellan antalet X. sincera och summan av antalet individer av de vanliga arterna anviinds som relativt mett pa upptriidandefrekvensen av X. sincera. Metoden innebiir att hiinsyn kan tas till att lamporna st6r olika morkt samt till eventuella temperaturskillnader. 6

Ent. Tidskr. 114 (1993) B a r r s ko gsfj a llfly et o c h s ko gs b ruket Fig. 4. Fullvuxen nidrslarv av barrskogsfjiillfuet Xestia sincera. Tvdfrrslarverna sitter alltid pfr undersidan av Brenarna, iiven pfr natten nlr de iiler. Liingd: 45 mm. Dalarna, Boda, Brbdldsberget,23.6.1992. Foto: N. Hydin. Fully grown 2year larva. The larvae alwoys rests on the underside of the twigs, also at night when feeding. Length:45 mm. Fig. 6. Ljusduk placerad i luckhuggen yta milt i undersdkningsomrfidet. Dr, Boda, Brddldsberget. Med hjiilp av sfidana lampuppsdttningar fdrsdker vi studera i vilken utstriickning gallringar och kalavverkade ytor kan utgdra spridningshinder fdr X. sincera mellan tiinkbara habitat. Fdr att i nfrgon mfrn kompensera fi)r de ljusa niitternas minskande effekt pd lampornas dragningskraft anviinds enbart klara 250 W kvicksilverlampor. Foto: N. Hydin. Fig. 5. I en natbur studerar vi honornas iiggliiggningspreferenser samt larvernas beteende. Dr, Boda, Brddliisberget. Foto: N. Hyddn. In a net cage we are studying the behaviour of egglaying females and of the larvae. Notice the stratification of the stand. For att studera eventuella skillnader i insolation och lokalklimat i olika typer av bestand utfdrs temperaturmatningar. Naturvirdsaspekter Xestia sincera forekommer i iildre, garna senvuxna, flerskiktade, luckiga lavrikare gran eller barrblandskogar. Fjiirilen anvdnder under alla Light trap placed in the middle of a gap created by gap felling at the study site in prov. Dalarna, Boda. With such light traps we are studying to what exlent X. sincera can spread from reproduction areas that have been isolated from other possible or inhabitated stands by modern forestry methods. Only clear 250 W Hglamps are used to decrease the influence of the bright nights at this lotitude. utvecklingsstadier flera resurser som hrir till naturskogen: riklig lavpiviixt pa grenarna fdr kamouflage och iiggliiggning, larven iir knuten till ymnig fcirekomst av markniira grona och lavrika grangrenar, samt larven rivervintrar och fcirpuppar sig bl a i drid ved. Den skiktning som aterfinns i naturskogen Aterspeglas ocks6 i fjiirilarnas flykt och iigglziggning upp till 3 m h<ijd. Dessutom nytt

Nils Hydin & Per Sjdkvist jas effekterna av luckiga bestand direkt eller indirekt genom den cikade insolationen, som ger ett gynnsammare lokalklimat och gynnar tillviixten av blabiirsris och lavpiviixten pi markniira grangrenar. Detta gcir sammantaget att skogens utseende framforallt i skiktet 03 meter troligen iir avgcirande frir fcirekomst av X. sincera. Modern rationell skogsvard missgynnar starkt just detta skikt, dels genom att de yngre triiden h6lls f<ir tiitt sa att de markniira grenarna dor och dels genom att underviixten aktivt gallras ut fcir att skapa jtimna och likaldriga bestand. For att siikersthlla civerlevnaden av X. sincera brir liimpliga habitat givetvis inte kalawerkas. Vi kan liimna friljande preliminiira och kortfattade r8d f<ir att bevara lokala populationer: brukning och skcitsel bor inriktas pe att habitat eller liimpliga bestand far behalla sin olikaldrighet, utvecklade skiktning och innehall av gamla triid och dtid ved. I forekommande fall bor sktitseln iiven inriktas pfl att tidigare luckhuggna bestands oj6mna eller luckiga utseende bibehalls. Fcir att siikra regionala populationers langsiktiga <iverlevnad iir det sannolikt nodviindigt att liimpliga habitat knyts ihop via korridorer av iildre skog fcir att underliitta spridning och ny eller Aterkolonisering av habitat. Barrskogslavflyet Aven barrskogslavflyet, Victrix (Poliobrya) umovil, som ocks6 tillhcir hotkategori 2, ingir i projektet. Dess kiinda utbredning i Sverige begriinsar sig till friimst Dalarna men nigra f6 fynd som antyder fdrekomster finns ocksa fran Viirmland och Giistrikland. Av det totala antalet fynd av arten till och med L992 har minst 80% gjorts i Sverige. Savitt kant hiirrcir samtliga fynd frin lag Iandsmarker, i Sverige genomgaende under 370 m o h (Hyd6n opubl.). Baserat pa vad som iir kiint om dess fcirekomst och biologi iir det sannolikt att ocksi I/. umovii har habitatkrav som piminner om de for X. sincera. Deras naturvardsproblematik iir diirf<ir troligen likartad. Det oregelbundna upptriidandet hos V. umovii forsv6rar dock p6tagligt regelm[ssiga studier av artens biologi. Utvecklingsbiologin hos V. umovii har tills helt nyligen varit okand (Hyd6n 1993). Upprop Vi vill slutligen rikta ett upprop till alla lepidopterologer: rapportera alla fynd (iiven kommande) av Xestia sincera och Victrix umovii till oss. Vi upprattar kompletta fyndkataloger och dessa kan 8 Ent. Tidskr. 114 (1993) bidra med viktig kunskap om fjiirilarna. Vi tackar pfl fcirhand for detta. Tack Mark?igarna, familjen Wiborgh, Boda, tackas f6r forstflelse och viilvilja att undanta omradet fran planerad avverkning. Tack till Naturskyddsfdreningen som med intresse och viilvilja finansierar nyttjanderattsavtalet fdr omradet. Tack ocksa till Hans Ljungkvist, SkogsvArdsstyrelsen i Falun, f6r allehanda rad och dad, bl a i samband med upprettandet av nyttjander5ttsavtalet. Ett stort tack till SvenAke Berglind, Uppsala universitet, f6r alla viirdefulla rad och kommentarer pi manuset. Tack till Lars Ericson, Umefl universitet, f<ir kommentarer pe tidigare manusversioner liksom till Per Sjogren, Uppsala universitet. Tack ocksl till alla dvriga som hittills pfl olika siitt bidragit med stort och smatt under arbetet. Slutligen ett stort tack till Viirldsnaturfonden, WWF, som viilvilligt st6der projektet finansiellt. Litteratur Angelstam, P., Danell, S., Kautsky, L., Kautsky, N., Liljelund, L.E., Lingdell, P.E. & Lofroth, M. 1993. Biologisk mangfald. Miljdn i Sverige tillstand och trender (MIST). Naturvflrdsverket, rapport 4138. Stockholm. Anonym. 1991. HushAllningsplaner och indelningsplaner 19101991. Taxeringsunderlag f6r skogshushflllningsplan 1991. Orsa besparingsskogs arkiv. Orsa (opubl.). Anonym. 1992. Skogsstatistisk Arsbok. J6nkdping (Skogsstyrelsen). Bergmann, A. 1954. Die Grosschmetterlinge Mitteldeutschlands, Bd. 411, Eulen. Jena (UraniaVerlag Gmbh). Carlin, G. & Swahn, U.1977. De svenska Usneaarterna (skiigglavar). Sv. Bot. Tidskr. 71: 89100. Databanken f6r hotade arter & Naturvflrdsverket. 191. Hotade v2ixter i Sverige 1990. Karlviixter, mossor, lavar och svampar fdrteckning och liinsvis fdrekomst. Uppsala och Solna (Databanken for hotade arter, NaturvArdsverket och Viirldsnaturfonden WWF). Ebenhard, T., Sj6gren, P., Wid6n, B. & Andr6n, H. 1992. Enskilda arters reaktion pa biotopfragmentering och bevarande av smapopulationer. In: Larsson, TB. (Ed.). MAI f6r naturvard. En strategi fdr bevarandet av den biologiska mtngfalden. Naturvflrdsverket, rapport 3986. Stockholm. Ehnstrom, B. & Wald6n, H. 1986. FaunavArd i skogsbruket, Del 2 Den liigre faunan. Jdnkdping (Skogsstyrelsen). Ehnstrdm,B., Gdrdenfors, U. & Lindeldw, A. ISSS. Rodlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala (Databanken f6r hotade arter). Ehrlich, P. & Murphy, D. 1987. Conservation Lessons from Longterm Studies of Checkerspot Butterflies. Conserv. Biol. 1(2): 122737.

Ent. Tidskr. 114 (1993) B ar rs ko gsfj dllfly et och s ko gsb ruket Fig. 7. Metod fdr letande av larver av X. sincera Presenningar liiggs ut fdr att med god marginal tiicka granens yta och ffinga in nedfallande larver. Tvddrslarverna sitter mycket glest. Goda frr upryrader i genomsnitt I larv pfr ca var 6:e gran. Som jiimfdrelse upptriidde det mycket dfrliga dret 1992 1 larv pfr 250 genomsdkta granar. Deua gdr larvletandet till ett mycket tidskriivande arbete. Resultaten ger ocksd en indikation pd hur glest en X. sincerapopulation upptriider dven pfr en rik lokal som undersdkningsomrddet. Gnagspfir efter pdtiiffade larver kan i niistsn samtliga fall lokaliseras och ge ledtrfrdar om larvernas upptriidande. Dr, Boda, Brddlbsberget. Foto: N. Hyddn. Method for searching larvae of X. sincera The ground is thoroughly covered. with tarpaulins to detect larvae fallen to the ground. The twoyear larvae occur at low density, even in favourable years only I larva occurs on approximately every 6th spruce. In poor years such as 1992 only I larva was found on 250 spruces, showing the scarcity of the species. This makes searching for larvae a very timeconsuming work. Our results also indicate the low density of a population even at a favourable locality such as this. Gnaw taces after larvae could be found in almost all cases. Dr, Boda. Esseen, P.A.. Ehnstrrim, B., Ericson, L. & Sjdberg, K. 1992. Boreal Forests The Focal Habitats of Fen noscandia. 1n: Hansson, L. (Ed.). Ecological Principles of Nature Conservation. Applications in Temperate and Boreal Environments, (Conservation ecology series). London & New York (Elsevier Science Publishers Ltd.). Ferguson, D. C. 1965. A new North American Noctuid of the genus Anomogyna (Insecta, Lepidoptera). Postilla (New Haven), 89: 111. Fibiger, M. 1993. Noctuinae ll. In: Tremewan, W. G. (Ed.). Noctuidae Europaeae, Vol. 2. SorO (Entomological Press). Fibiger, M. & Hacker, H. 1991. Systematic List of the Noctuidae of Europe. Esperiana, Bd. 2. Staffelstein und Schwarzfeld (Delta Druck u. Verlag). Forster, W. & Wohlfahrt, Th. A. 1971. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Bd. 4, Eulen (Noctuidae). Stuttgart (Franckh'sche Verlagshandlung). Gunnarsson, B. 1993. Maintanance of melanism in the spider Pityohyphanes phrygianus: is bird predation a selective agent? Heredity 70:520526. Hyddn, N. 1993. The first observations on the developmental biology of Victrix (Poliobrya) umovii (Eversmann 1846) (Lepidoptera, Noctuidae). Ent. Tidskr. 114 (In press). Imby, L. & Palmqvist, G. 1978. De svenska Anomogynaarternas utseende, biologi och utbredning. Tidskr. Ent. 99 (34): 97 107. Inoue, H., Sugi, S. Kuroko, H., Moriuti, S. & Kawabe, A 9

Nils Hyd n & Per Sjdkvist 1982. Moths of Japan, Vol. 12. Tokyo (Kodansha). Koch, M. 1972. Wir bestimmen Schmetterlinge, III Teil. Leipzig (Verlag J. NeumannNeudamm). Kolmodin, G. 1953. Besparingsskogen. In: Boethius, J. & Veiruli O. (Eds.). Orsa, en sockenbeskrivning, del II. Stockholm (Orsa jordiigande sockenmiin). Kononenko, V. S. 1990. Synonymic Check list of the Noctuidae of the Primorye Territory, the Far East of U.S.S.R. Tinea 13 (Suppl. 1): 140. Kononenko, V. S., Lafontaine, J. D. & Mikkola, K. 1990. An annotated checklist of Noctuid Moths (Lepidoptera, Noctuidae) of Beringia. Entomol. Rev.69 (1): 117138. Laurell, M. 1990. Framtidsskogen. Stockholm (Naturskyddsf6reningen). Liljelund, L.E., Pettersson, B. & Zackrisson, O. 1992. Sv. Bot. Skogsbruk och biologisk mingfald. Tidskr. 86:227232. Linder, P. & Ostlund, L. 1992. Foriindringar i Sveriges boreala skogar 18701991. Sveriges Lantbruksuniversitet, rapport. Umefl. Lindqvist, M. & Nyberg, H. 1989. Lavarna och luftmiljrin. Stockholm (Faltbiologerna & frirfattarna). Mikkola, K. 1976. Alternateyear flight of northern Xestia species (Lep., Noctuidae) and its adaptive significance. Ann. Ent. Fenn. 42:1,91199. Mikkola, K. & Jalas, I. 1977. Suomen Perhoset, Yokk6 set 1 (Noctuidae 1). Helsingfors (Otava). (Pfl finska.) Mikkola, K. & Kononenko, V. S. 1989. Flightyear of the altemateyear Xestia moths (Lepidoptera, Noctuidae), a character from the IceAges? Nota Lepid.12 (\: M4152. Mikkola, K., Lafontaine, J. D. & Kononenko, V. S. 7997. Zoogeography of the Holarctic species of the Noctuidae (Lepidoptera): importance of the Beringian refuge. Ent. Fenn. 2 (3):157173. Murphy, D., Freas, K. & Weiss, S. 1990. An Environmentmetapopulation Approach to Population Viability Analysis for a Threatened Invertebrate. Conserv. Biol. 4 (1): 4151. Nordstrdm, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. & Douwes, P. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning, Noctuidae. Lund (CWK Gleerup). Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104 (2): 5558. Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 198'7. Ent. Tidskr. 109 (2):5964. Poole, R. W. 1989. Fascicle 118, Noctuidae, parts 13. /n: Heppner, J. B. (Ed.). Lepidopterorum Catalogus (New Series). Leiden, New York (E. J. Brill/Flora & Fauna Publications). Pulliainen, E. & Itamies, J. 1988. Xestia communities (Lepidoptera, Noctuidae) in eastern Finnish Forest Lapland as indicated by light trap sampling. Holarct. Ecol. 11: 235240. Sj0gren, P. 1989. Orsaker till sma populationers utddende. Metapopulationsdynamik hos gdlgrodan och andra arter. Naturvlrdsverket, rapport 3686. Stockholm. Ent. Tidskr. 114 (1993) Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks Dyreliv, Bd. 5. Stenstrup (Apollo Books). Skvortsov, V. & Thomson,8. 1973. Uber Vorkommen und Okologie von Amathes sincera (Lep., Noctuidae) in Estland. Ent. Zeitschr. 83 (10): 117120. Statens offentliga utredningar. 1922. Fdrslag till kolonisation 6 kronoparker i Norrland och Dalarna, del 2. SOU 1922.,22. Stockholm. Spitzer, K. 1977. Mura Anomogyna sincera H. S. (Noctuidae, Lepidoptera) nov6 pro faunu ceskoslovenska. Act. sci. nat. Mus. Bohem. merid. cesk6 Budejovice. 15: 210. (PA tjeckiska.) Spitzer, K. 1980. The Sumava Mountains as an environment for montane and alpine Lepidoptera. Acta Musei Reginaehradecensis Ser. A., 8. Symp. Int. Entomofaunisticum Eur. Centralis (Supplementum): 1141 18. Valkeila, E. 1963. Zum Kenntnis der Raupe von Anomogyna sincera H.S. (Lep., Noctuidae) und ihrer Lebensweise. Ann. Ent. Fenn. 29:249252. Westman, L. 1986. Lavars indikatorviirde vid studier av luftfdroreningar och skogsskador. Naturvirdsverket, rapport 3187. Stockholm. Zackrisson, O. & Ostlund, L. 1991. Branden formade skogslandskapets mosaik. Skog och Forskning 4: 7327. Zolotarenko, G. S. 1970. Cutworms of West Siberia (Lepidoptera, Agrotinae). Novosibirsk. (Pl ryska.) Summary The boreal coniferous forests of Fennoscandia harbour a number of specialized insect species conflned to latesuccessional stands with a long continuity, that is, stands that have not been clearfelled and managed using modern rational and large scale forestry methods. These methods have dramatically changed the Swedish boreal forests towards younger, uniform and evenaged stands. Most likely, these changes together with the fragmentation and isolation of remaining suitable habitats have a profound effect on the possibilities for populations of many specialized forest insect species to survive in the future. Xestia sincera a;nd Victrix (Poliobrya) umovii (Lepidoptera, Noctuidae) are today considered as rare and classifled as vulnerable on the Swedish Red Data List. The occurrence ofthese two species is considered to be inversely correlated to the development and usage of the rational and large scale forestry methods of today. In 1989 we commenced a project, supported by the World Wildlife Fund, to study the ecology of. X. sincera. Here we present the project and detailed observations on the developmental biology of the species. 10