Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi

Transkript

1 Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Bakgrund och definitioner Det finns olika mekanismer bakom utarmning av biologisk mångfald. För att bedöma påverkan av en exploatering i form av en vindkraftpark är det viktigt att precisera begrepp som habitatförlust, fragmentering och habitatförsämring, samt hur dessa begrepp hänger samman. Det är inte ovanligt att begreppen används alltför generellt, vilket medför att i stort sett varje förändring av en miljö innebär antingen en förlust av habitat eller en fragmentering. Däremot utelämnas omfattningen av habitatförlust, vilka arter som påverkas eller betydelsen av habitatförlusten utifrån tillgången på andra habitat i området. Begreppen blir då otydliga och kommunikation om de verkliga ekologiska effekterna försvåras. För att underlätta resonemanget om effekter beskrivs inledningsvis begreppen habitatförlust, fragmentering och habitatförsämring. Därefter redovisas allmänt vilka konsekvenser en vindkraftetablering kan få genom påverkan på dessa mekanismer. Avslutningsvis bemöts de frågor som länsstyrelsen ställt i ett yttrande om effekter av vindkraftetablering vid Loungastunturi. Habitatförlust Habitatförlust innebär förlust av livsmiljö för en population av en art eller förlust av framtida habitat för arten. Avverkning av ett område med naturskog innebär habitatförlust för vissa arter som är beroende av detta område, medan det inte behöver innebära habitatförlust för andra arter. Det är därför viktigt att inte diskutera habitatförlust generellt utan att koppla begreppet till en organism eller en grupp av organismer som har likartade krav på sin livsmiljö. Avverkning av naturskog är exempel på omedelbar habitatförlust i skogsmiljöer. Habitatförlust kan även ske mer successivt t ex i störningsberoende miljöer. Exempel på successionsbiotoper, d v s olika stadier efter en störning, i skogslandskap är brännor och vindfällor. Habitatfragmentering Fragmentering innebär att en arts livsmiljö försämras eller försvinner på grund av isolering, kanteffekter eller på grund av att livsmiljön inte är tillräckligt stor. På samma sätt som med begreppet habitatförlust måste fragmentering relateras till en viss art eller artgrupp för att bli meningsfullt. Fragmentering är mycket nära kopplat till spridningsförmågan hos arten i fråga. Små isolerade värdekärnor av naturskog i en övrigt produktionspräglad skog med kalhyggen är ett exempel på fragmentering för en del arter. Detta eftersom stora områden utan t ex gamla och döda träd omöjliggör spridning för t ex många insekter och mossor. ECOCOM Storgatan Kalmar Växel: info@ecocom.se

2 Habitatförsämring Habitatförsämring innebär att habitatet finns kvar men att det inte har inte har tillräcklig kvalitet för att populationen av en art ska vara livskraftig. Habitatförsämring orsakas oftast av förändrade biotiska och abiotiska grundförhållande samt av ekologiska processer. Habitatfragmentering är en vanlig orsak till habitatförsämring. Exempel på habitatförsämring för stora rörliga arter som stora rovdjur och rovfåglar är minskad födotillgång på landskapsnivå och störningar vid boplatser. Liksom med habitatförlust och habitatfragmentering behöver begreppet habitatförsämring relateras till en viss art eller artgrupp. Ett ingrepp kan ha stor betydelse för vissa arter samtidigt som det inte har någon påverkan på andra arter. Vad som är habitatförlust respektive habitatförsämring eller habitatfragmentering beror till viss del på vilken art man utgår från. Detta kan åskådliggöras av att avverkning av ett område med gamla tallar kan innebära habitatförsämring för en fladdermus genom att insektstillgången minskar. För en vedlevande skalbagge innebär avverkningen av boträd däremot en habitatförlust då arten förlorar hela sin livsmiljö. Generell påverkan vid en vindkraftetablering i skog Den exploatering som sker vid etablering av vindkraftverk kan innebära risker för biologisk mångfald genom habitatförlust, fragmentering och habitatförsämring. Vanliga ingrepp i samband med uppförandet av vindkraftverk är avverkning av skog i samband med uppställningsytor för vindkraftverk och nydragning av vägar. Andra vanligt förekommande störningar som uppkommer vid byggnation och drift är ökad närvaro av människor, buller och belysning. Den omedelbara effekten av uppförande av vindkraftverk med nya vägdragningar är att de berörda områdenas ekologiska funktion förändras fullständigt. Detta innebär vanligen en habitatförlust för några arter eller artgrupper. För att bedöma betydelsen av habitatförlusten görs vanligen en värdering av dessa arters bevarandestatus samt tillgången på motsvarande habitat. I områden som domineras av produktionsskog är det få arter som berörs av habitatförlust vid en exploatering. Konstruktion av vägar och vindkraftverk kan dock medföra att områden som är av stor betydelse för ett antal arter eller artgrupper separeras från varandra. För att bedöma om avståndet mellan habitaten är så stort att man kan tala om en fragmenteringseffekt blir arternas förmåga till förflyttning mellan habitaten avgörande. Markberedning och avverkning kan även leda till en förändrad hydrologi som påverkar andra områden än de som ligger i direkt anslutning, exempelvis vattendrag och sumpskogar. Om dessa miljöer förändras kan det leda till habitatförsämring för vissa arter och habitatförlust för andra. Anläggande av vägar och vindkraftverk skapar också öppna ytor vilket medför en kanteffekt som påverkar omgivande marker, t ex förändrar luftfuktigheten. Denna indirekta påverkan omfattar, beroende på vilken miljö det gäller, ofta större ytor. Den sammanlagda yta som påverkas, både direkt och indirekt, kan försvåra spridningen av vissa arter av insekter, spindeldjur, landsnäckor, mossor m m som har begränsade spridningsmöjligheter. Fragmenteringseffekter kan ofta minskas genom att öppna ytor, som vägar, anläggs i miljöer som i liten grad påverkas av öppna ytor. Exempel på sådana miljöer kan vara kalhyggen, planteringar, glesa skogar m m. Kanteffekten ökar ju större kontrasten är mellan vägen och omgivande miljö (Kotliar och Wiens 1990, Angelstam 1992). Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Sida 2 / 6

3 Utformningen av vegetationen i kanten mot den öppna ytan samt omgivande markers storlek är också av betydelse för kanteffektens omfattning (Essen 2006). Under uppbyggnad och drift kan mer direkta störningar i form av buller, ljus, ökad mänsklig närvaro leda till habitatförsämring för vissa störningskänsliga arter. Det kan exempelvis röra sig om stora rovdjur och rovfåglar. Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Sida 3 / 6

4 Värdering av risker för biologisk mångfald vid Loungastunturi nturi I det följande besvaras några viktiga frågeställningar i Länsstyrelsens yttrande ( ) nr angående etablering av vindkraft vid Loungastunturi. Vi har främst inriktat oss på att besvara avsnittet om Naturvård, stycke fem och sex. För enkelhets skull har vi försökt urskilja separata frågeställningar och besvara dem var och en för sig: Länsstyrelsens fråga 1: Vindkraftetablering försvårar brand Att branden, som är den enskilt viktigaste störningsfaktorn i våra boreala skogar, ska kunna verka även i framtiden i tillräckligt stor omfattning, kräver stora områden. Fragmentering av stora, sammanhängande områden försvårar spridningen av bränder och möjligheten att låta större områden få brinna inom givna gränser. Det verkar osannolikt att man kan låta skogen brinna när vindkraftverk finns insprängda i skogen. Denna fråga bör belysas i miljökonsekvensbeskrivningen. Svar på fråga 1 Brand har onekligen haft en nyckelroll för hur naturen utformats vid Loungastunturi. Grandominerad brandsuccession med ett rikligt inslag av klenstammig björk dominerar området. Beståndsstrukturen är genomgående gles och luckig. Brännan är uppskattningsvis 150 år gammal (Falck 2007). Vi tolkar Länsstyrelsen i Norrbottens fråga som att man eftersträvar en fri utveckling av området avseende brand. Detta är dock mycket ovanligt att branden får brinna inom givna gränser och det förekommer endast inom några få områden i Sverige där alla omfattas av någon form av områdesskydd som naturreservat eller nationalpark. Ett problem med naturliga bränder är att sannolikheten för blixtantändning, som är den enda naturliga formen av antändning, är mycket liten i områden som inte uppgår till arealer om flera tiotusentals hektar (Granström, 2009). Det är inte heller rimligt att förlita sig på att det börjar brinna i angränsande områden och att elden sedan sprider sig in i det aktuella området eftersom merparten av Sveriges yta ligger under brandskydd och att skogsbränder därmed slås ner så fort de uppkommer och därför inte tillåts sprida sig in i området. Möjligheterna att kontrollera en brand som uppkommit spontant är också betydligt sämre än vid naturvårdsbränningar, vilket är av betydelse för markägare i anslutning till det aktuella området, som betraktar naturlig antändning som ett hot. Både vid naturvårdsbränningar och vid blixtantändningar innebär vägdragningar i området ett mindre hinder för eldens spridning. Skogsvägar kan dock vara en tillgång då de kan fungera som brandgator för att kontrollera bränder (Mats Niklasson, Skogssällskapet, muntl.) Vid en kontrollerad naturvårdsbränning borde förutsättningar finnas för att hitta former för att bränning och vindkraft skulle kunna samexistera. Liksom Länsstyrelsen antyder är det inte möjligt att från O2 Vindkompaniets sida tillåta naturliga bränder i området efter utbyggnad, då brand kan skada känslig elektronik. Kontrollerad naturvårdsbränning i vissa områden skulle kunna vara en lämplig kompensationsåtgärd. Senaste större branden uppskattas ha skett för 150 år sedan. Detta pekar på att tidsintervallet mellan bränderna i området är relativt långt. En etablering av vindkraftverk skulle endast innebära en tillfälligt minskad potential för bränder under tillståndets tidsbegränsning på ca 30 år. Därefter kommer området att återställas om inget nytt tillstånd söks och beviljas. Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Sida 4 / 6

5 Länsstyrelsens fråga 2a. Exploatering av området innebär habitatförlust Skogarna i området håller genomgående höga naturvärden bara genom att de är orörda, d v s genuina urskogar. Rödlistade arter som kräver skog i sen succession med rikligt med död ved och mycket gamla träd blir hänvisade till de landskapsavsnitt där sena successioner finns. Svar på fråga 2a Den avverkning som sker i samband med vägbyggen och uppställningsplatser för vindkraftverk tar ofta relativt liten yta i anspråk. Förutsatt att lokalisering av vägar och vindkraftverk görs i enlighet med de rekommendationer som föreslagits av Pelagia i rapporten Översiktlig naturvärdesinventering av den tilltänkta vindkraftanläggningen Luongastunturi (Falck, 2007) kan dock effekterna av habitatförlust begränsas. Rekommendationerna är utformade utifrån de skyddsvärda miljöer och hotade arter som påträffats under naturvärdesinventeringen. Utöver detta kommer även särskild hänsyn tas i de fall nämnda strukturer skulle påträffas utanför identifierade miljöer. Länsstyrelsens fråga 2b. Exploatering av området innebär fragmentering Hela mosaiken av ursprunglig skog i olika utvecklingsstadier efter störning är i sig mycket värdefull och är en krympande naturresurs i vårt land. Just fragmenteringen av sammanhängande områden med höga naturvärden är ett av de allvarligaste problemen för den biologiska mångfalden varför de få kvarvarande naturliga landskapsavsnitten och urskogsresterna blir allt viktigare att bevara. Denna fråga bör belysas i miljökonsekvensbeskrivningen. Svar på fråga 2b Hotet mot biologisk mångfald i skogslandskapet är främst habitatförlust för många arter genom avverkning men fragmentering kan även vara ett stort problem. Sena granskogssuccessioner är i allmänhet känsliga för fragmentering då flertalet av de arter som har sitt livsrum där är beroende av en jämn luftfuktighet. Däremot är de sena granskogssuccessionerna i området naturligt glesa och bör ha en artsammansättning som har viss tålighet mot uttorkning. Försiktighetsprincipen bör dock tillämpas och exploatering av de sena gransuccessionerna bör undvikas (Falck, 2007). På detta sätt minimeras effekten av fragmentering om områden med sena granskogssuccessioner undviks vid vägdragning. Från Pelagias naturvärdesinventering (Falck, 2007) framkommer även att det finns goda möjligheter att planera vägdragningarna så att områden med sena granskogssuccessioner inte exploateras. Brännemiljöerna, som dominerar området, är naturligt glesa och luckiga. Brännemiljöernas artsammansättning gynnas av exponering och halvexponering, vilket innebär att vägdragningar inte har någon större effekt på naturvärdena i dessa miljöer. Sumpskogarna i området riskerar att skadas av vägdragningar genom fragmentering och ändrad hydrologi. Det är därför viktigt att identifiera dessa miljöer och beakta dem vid en exploatering (Falck, 2007). Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Sida 5 / 6

6 Länsstyrelsens fråga 3. Habitatförlust och fragmentering för fåglar Andra arter, t e x den nordiska taigans typiska stannfågelfauna såsom talltita, lappmes, lavskrika, tallbit och tretåig hackspett, är hårt drabbade av habitatförluster och fragmentering av det boreala skogslandskapet. Svar på fråga 3 Fragmentering är ett generellt problem för dessa arter i Sverige, framförallt i och med att mycket stora arealer naturskog försvinner och ersätts med produktionsskog. Det är dock inte sannolikt att vindkraftetableringen skulle innebära en habitatfragmentering för dessa arter; De arter som Länsstyrelsen angivit är samtliga fågelarter med god förmåga till förflyttning. För dessa arter torde inte etableringen av vägar och vindkraftverk innebära någon fragmentering i det aktuella fallet. Vägar i området kommer ha en total bredd på 8-10 m och en mindre yta kommer också att vara öppen runt varje vindkraftverk. Det är inte troligt att anläggningen av dessa nya strukturer kommer att medföra någon fragmenteringseffekt för aktuella fågelarter. Däremot kommer det att ske en viss förlust av habitat. Relaterat till områdets storlek blir habitatförlusten dock liten. Beståndsstrukturen är genomgående gles och luckig, vilket innebär att kanteffekten blir liten och vägarnas påverkan främst kommer att utgöras av den mark de tar i anspråk. Habitatförlusten för nämnda fågelarter bedöms ha mycket liten påverkan på populationen i området. Dessa fåglar tillhör inte heller någon fågelgrupp med hög kollisionsrisk. Referenser Angelstam P Conservation of communities - The importance of edges, surroundings and landscape mosaic structure. - I: Hansson L. (ed.), Ecological principles of nature conservation. Elsevier Appl. Science, London. p Esseen, P.-A Edge effects on the old-growth forest indicator lichen Alectoria sarmentosa in natural ecotones. Journal of Vegetation Science 17: Falck, J. (Pelagia) Översiktlig naturvärdesinventering av den tilltänkta vindkraftanläggningen Luongastunturi. Granström, A. Brandplan för den utvidgade Hamra nationalpark. SLU Kotliar N. B. och Wiens J. A Multiple scales of patchiness and patch structure: a hierarchical framework for the study of heterogeneity. - Oikos 59: Lennartsson T., 2009, Biologisk mångfald och traditionell markanvändning Att förstå biologiskt kulturarv i Sverige och Rumänien, fältkompendium Habitatförlust, habitatförsämring och fragmentering vid Loungastunturi Sida 6 / 6