Utvärdering av samverkansprojekt med remissgrupper och samverkansteam i Norra Dalsland

Utvärdering av samverkansprojekt med remissgrupper och samverkansteam i Norra Dalsland 2009-05-05 Bengt Åhgren

Bakgrund Lagen om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet (2003:1210) syftar till att befrämja effektiv rehabilitering av särskilt utsatta grupper i samhället. Detta är tänkt att ske genom en ökad samverkan mellan de myndigheter som har kontakt med dessa grupper av individer. Lagen möjliggör för berörda myndigheter att bilda finansiella samordningsförbund för att underlätta denna samverkan. De myndigheter som i första hand är berörda av denna lagstiftning är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting/regioner. Den 1 april 2005 bildades Samordningsförbundet Norra Dalsland av kommunerna Bengtsfors, Åmål samt Dals-Ed, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Västra Götalandsregionen, med syftet att förbättra den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inom de tre berörda kommunerna. Målgruppen omfattar individer i yrkesverksamålder med behov av ett samlat stöd från minst två av de nämnda myndigheterna. Inom målgruppen prioriteras unga vuxna som står utanför arbetsmarknaden samt personer med psykisk ohälsa och/eller diffus värkproblematik. Målet är att 30 procent av dessa individer ska helt eller delvis uppnå egen försörjning. Vidare ska 50 procent av personerna förbättra sina möjligheter till egen försörjning. Samordningsförbundet Norra Dalsland leds av en styrelse bestående av fyra ledamöter utsedda av kommun- samt regionfullmäktige och av försäkringskassans samt arbetsförmedlingens direktörer. En ansvarig tjänsteman leder förbundets utveckling av samverkansinsatser. Därutöver finns det en Lokal Ledningsgrupp (LLG), tillika beredningsgrupp till samordningsförbundet, som består av lokala chefstjänstemän från de ingående parterna i samordningsförbundet; Vårdcentraler (3), vuxenpsykiatri, försäkringskassa, arbetsförmedling, IFO enheter (3) och arbetsmarknadsenheter (3) i kommunen. Syftet med utvärderingen Utvärderingen ska ge ett underlag till parterna i Samordningsförbundet Norra Dalsland rörande beslutet om samverkansprojektet ska permanentas i en konventionell organisationsform eller avslutas efter projekttidens slut, d.v.s. med utgången av år 2009. 1

Utvärderingen är formativ, d.v.s. den genomförs under tiden samverkansprojektet pågår och syftar till att stödja, forma och förändra det. Genomförandet av utvärderingen Utvärderingen har genomförts på följande sätt: NCHSA läste inledningsvis in basal dokumentation om verksamheten. Ett självvärderingsinstrument konstruerades, vilket stämdes av och korrigerades i dialog med uppdragsgivaren (se bilaga 1). Självvärderingen är en kritisk reflektion över de egna erfarenheterna avseende den samverkan som bedrivs. Självvärderingar genomfördes i samverkansteamet vecka 44 år 2008 och i remissgrupperna vecka 5 år 2009. Under vecka 45 genomförde utvärderaren semistrukturerade intervjuer med 21 personer som representerar beredningsgrupp/lokal ledningsgrupp (LLG), remissgrupper samt samverkansteamet. Utgångspunkt för frågorna var bl.a. resultatet av självvärderingen. Kommunvisa gruppsamtal med deltagare under vecka 51. Fokus för dessa samtal var deltagarnas upplevelse av rehabiliteringsprocessen med avseende på initiering, remisshantering samt kontakterna med samverkansteamet. Löpande avstämning med uppdragsgivaren. Preliminära resultat presenterades för representanter för styrelsen, LLG och samverkansteamet 2008-12-16 och denna slutrapport presenterades för samma gruppering 2009-04-30. Empiri Empirin utgår från data presenterade i officiella dokument från Samordningsförbundet Norra Dalsland, självvärderingarna som gjordes i samverkansteamet och remissgrupperna, intervjusvaren från de 21 respondenterna, samt utsagor som gjordes i gruppsamtalen med sammantaget 11 deltagare. 2

Redovisningen är uppdelad på aspekter som berör deltagare, personalen samt samordningsförbundets parter. Inom dessa tre kategorier görs en ytterligare uppdelning på dimensionerna struktur (förutsättningar), process (hur arbetet bedrivs) och resultat. Den senare indelningen är ett klassiskt och väl beprövat förhållningssätt till hur kvalitet i verksamheter kan belysas och värderas. Deltagare Struktur Många deltagare har det gemensamt att de behöver pushas. Detta för att de ska lyfta sig från ett inaktivt vardagsliv, vilket ofta är befäst tackvare en låg självkänsla. Inom gruppen av remitterade individer finns inslag av psykisk ohälsa, värkproblematik och andra somatiska besvär. I starten av samordningsförbundet remitterades en del personer som, i ett senare skede, visade sig inte vara rehabiliteringsbara. Några respondenter beskriver det som att remittenterna tog chansen att bli av med besvärliga fall, d.v.s. att det fanns inslag av ett Svarte-Petter syndrom. Numera bedöms dock i stort sätt alla remitterade personer ha en problematik som matchar samverkansteamets kompetens och uppdrag, inte desto mindre innehåller gruppen både de som står nära och längre ifrån arbetsmarknaden. I den sistnämnda gruppen finns framförallt deltagare remitterade av landstinget, medan deltagare från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har ofta närmre till arbete. Process De deltagare som kommer ut i arbetslivet eller till någon annan form av egen försörjning har ofta, med stöd av samverkansteamet, utvecklat en beredskap och vilja att förändra sin livssituation. I denna förändring gör coacherna en viktig insats genom att ge deltagarna struktur och innehåll i vardagen samt att peppa dem att ta nya steg i sin personliga utveckling. Några deltagare uppnår inte egen försörjning, vilket bland annat kan förklaras av bristande motivation som kan vara kopplat till att vissa deltagare har känt sig mer eller mindre tvingade att delta i rehabiliteringen. Resultat Av samverkansförbundets redovisning för år 2008 framgår att 31 personer har avslutats och 42 personer har skrivits in. Av de 31 som avslutats har 16 fått arbete och egen försörjning, 2 har påbörjat studier samt 13 är inte aktuella för rehabilitering i dagsläget eller är avslutade av 3

andra skäl. Totalt sedan starten av samverkansprojektet har 101 personer skrivits in. 47 personer har avslutats, varav 26 fått egen försörjning eller påbörjat studier. Vidare indikerar intervjuerna med aktuella deltagare att flera har fått bättre struktur på sin vardag och känner en allt större tilltro till sin förmåga att arbeta eller studera. Deras tidigare otillfredsställda behov av samordning mellan myndigheter har blivit tillgodosedda. På senare tid har deltagarnas allmänna optimism har dock dämpats något på grund av de växande problemen på arbetsmarknaden. I tider med ökande arbetslöshet bedömer flera deltagare att de är i underläge och att det har blivit svårare att konkurrera om de få arbetstillfällen som finns. Personal Struktur LLG har styrnings- och ledningsuppdraget för Samverkansteamet Norra Dalsland. Detta består av tre coacher, en arbetsterapeut och en arbetspsykolog. Till teamet kan alla samverkande myndigheter/vårdgivare remittera personer med behov av insatser från fler än en myndighet. Remisserna bedöms i en av remissgrupperna, av vilka det finns en i varje kommun. En kontaktperson från försäkringskassa, arbetsförmedling, sjukvården och kommunen ingår i varje remissgrupp. Kontaktpersonerna ska inom sin respektive myndighet stödja processen att identifiera och erbjuda personer med samverkansbehov att få stöd av samverkansteamet. Ingången är ett skriftligt samtycke följt av en remiss som tydliggör individens förväntan och vårdgivaren/handläggarens frågeställning. Remissgrupperna träffas cirka en gång per månad för att bereda remisser, föreslå insatser och följa upp pågående arbete. Berörda myndigheter har kvar sitt ansvar för individen och fattar således de formella besluten om insatser. Vid behandlingen av remisserna i de lokala remissgrupperna har det ofta utvecklats samsyn om den remitterade individen har en problematik som överensstämmer med målgruppen för samverkansteamet eller inte. Sammanställda underlag från de myndigheter som har kontakt med den remitterade individen bedöms ofta hålla hög kvalitet. Respondenter har dock påtalat behovet av att förtydliga förväntningar och mål med den enskilda remissen. Vilka resultat förväntas? En vägledning av detta slag underlättar beslutet om när deltagare ska skrivas ut från samverkansteamets verksamhet. Detta gäller främst de individer som inte skrivs ut på grund av att de fått arbete eller att de börjat studera. 4

Samverkansteamet har en bred kompetens, dels genom att dess medlemmar har olika utbildningar och yrkeserfarenhet men också genom att man representerar olika åldrar och kön. Coacherna är placerade i var sin kommun, men de arbetar vid behov över kommungränserna. Arbetsterapeuten och arbetspsykologen arbetar i alla tre kommunerna med företrädesvis utredningar avseende deltagarnas arbetsförmåga. Flera respondenter har påtalat svagheten i att samverkansteamet inte har en formell teamledare. Att så är fallet beror bland annat på att tre team-medlemmar är anställda av vårdcentralen i Åmål (en coach, arbetsterapeuten och arbetspsykologen). De två andra coacherna är anställda av arbetsmarknadsenheterna i Bengtsfors respektive Dals-Ed. Till bilden hör att den ansvarige tjänstemannen inledningsvis intog en aktiv roll i teamets etablering och utveckling, men har, i takt med att detta behov reducerats, successivt minskat sitt engagemang. I verksamhetsplan för 2009 föreslås en förstärkning av samverkansteamet med en arbetsförmedlare som dessutom får i uppdrag att vara processledare, vilket av allt att döma kommer tillgodose det påtalade behovet av ett samlat ansvar för teamets dagliga arbete. Team-medlemmarnas olika organisatoriska tillhörighet innebär också att de har olika organisationskulturella plattformar. Regler, normer och värderingar skiljer sig åt mellan sjukvården och primärkommunerna, vilket gör samverkansteamets plattform onödigt spretig (citat). Process Under förutsättning att deltagaren samtycker och det finns behov av insatser från mer än en part kan remiss skickas till någon av de tre remissgrupperna. Under 2007-2008 remitterade kommunernas individ och familjeomsorg flest personer (39 individer). Arbetsförmedling är också en stor remittent (36 individer). Försäkringskassan har i första hand utryckt behov av förrehabilitering för personer som behöver uppnå 10 timmars arbetsförmåga för att få del av resurser inom handlingsplanen mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Denna grupp av individer är förhållandevis liten (6 individer). Resterande remisser (19 individer) kom huvudsakligen från vårdcentralen i Åmål. När en remiss är initierad plockar representanter från samtliga fyra parter fram information om den remitterade individen. Detta material utgör tillsammans med informationen i remissen underlaget för remissgruppens bedömning om individen ska erbjudas hjälp av samverkansteamet eller inte. Någon bedömning av alternativa insatser för individen, t.ex. genom samverkan mellan två eller flera av samordningsförbundets parter (utanför 5

samverkansteamet) görs däremot inte i remissgrupperna. Utvecklingen för de inskrivna deltagarna följs upp löpande vid de remissgruppernas månatliga möten. Arbetet i de lokala remissgrupperna bedöms i stort fungera bra. Grupperna upplevs som slagkraftiga på grund av den breda kompetenssammansättningen. Flera har dessutom lyft fram att det finns vilja till samarbete inom remissgrupperna. Arbetet är starkt inspirerat av den s.k. arbetslinjen. Några respondenter har påtalat smärre brister i de månatliga mötenas innehåll och struktur. Denna typ av brister tycks dock vara sparsamt förekommande idag. Ibland uteblir kontaktpersoner från remissgruppernas möten på grund av tidsbrist och/eller att den egna verksamheten prioriteras högre, vilket bottnar i man inte blir premierad för samverkansarbete i sin hemmaorganisation. Detta är ett arbete som inte syns i myndighetens verksamhetsstatistik. Representanter för remissgrupperna anser att det finns inslag av förmyndarmentalitet i deras diskussioner. Vi tycker åt individen (citat), vilket kan resultera i förväntningskonflikter när samverkansteamet tar sig an den remitterade deltagaren och möter dennes förhoppningar och planer för framtiden. Det senare är inte alltid dokumenterat i remissen. Nuvarande rutiner inom samverkansteamet innebär att alla deltagare har en primärkontakt med coachen. Detta trots att inte alla är i behov av coachning. Det finns även förväntningar att coacherna ska fixa saker och ting (citat) till deltagarna, vilket sammantaget innebär att coachernas uppdrag uppfattas som komplext. Dessutom upplever man inom samverkansteamet att det finns en viss otydlighet rörande rollfördelningen mellan teamets medlemmar. Det råder en bra balans mellan antalet inskrivna deltagare per team-medlem, vilket i sin tur innebär att de kan ha täta kontakter som bland annat möjliggör snabb återföring av resultatet från olika aktiviteter. Arbetsförmedlingen har utsett en kontaktperson som har ansvar för alla tre kommunerna och som sålunda ingår i samtliga tre lokala remissgrupper. Internt på Arbetsförmedlingen innebär detta att ansvariga handläggare måste ha löpande kontakt med deras kontaktperson för remittering och uppföljning av individer från Arbetsförmedlingen. Denna konstruktion har försvårat dialogen mellan samverkansteamet och Arbetsförmedlingens kärnverksamhet. 6

Resultat Personalens insatser i remissgruppernas och samverkansteamets arbeten bedöms hålla en hög professionell nivå. Merparten av deltagarna uppskattar coachernas insatser. Flera känner sig mer motiverade att ta nya steg för att klara sin egen försörjning. Ett hinder för denna utveckling är de omvittnade svårigheterna att hitta meningsfulla praktikplatser. Arbetet i remissgrupperna är avgränsat till bedömning av individers potentiella behov av stöd från samverkansteamets medlemmar. Denna inriktning av remissgruppernas arbete innebär att de inte gör några bedömningar av rehabiliteringsbehov som kan tillgodoses på annat sätt än via insatser från samverkansteamet, t.ex. genom samverkan mellan två eller flera av samordningsförbundets parter. Samordningsförbundets parter Struktur Samordningsförbundet Norra Dalsland bildades som nämnts 2005 och är ett samarbete mellan arbetsförmedlingen, försäkringskassan, Västra Götalandsregionen, Åmåls kommun, Dals-Eds kommun och Bengtsfors kommun. Genom finansiell samordning vill parterna utveckla och förbättra stödet till den enskilde på vägen mot arbete. Samordningsförbundet ska kunna komplettera eller förstärka de ordinarie insatser som erbjuds idag. Baserad på parternas överenskommelse finansierar samordningsförbundet samverkansteamets stöd och samordnade planering av rehabiliteringsinsatser för individer i de tre kommunerna. Därutöver finansieras tjänsten som ansvarig tjänsteman inom samordningsförbundet. Samordningsförbundet har dessutom finansierat utbildningsdagar för samverkande personal i gemensamma frågor. Inledningsvis fanns en viss tveksamhet till bildandet av samverkansteamet och de lokala remissgrupperna. Man såg det som ytterligare ett samverkansprojekt (citat) som vissa inte såg någon direkt nytta av. Nu ser många myndighetsrepresentanter mer tydligt fördelen med att samordna verksamheterna kring den aktuella målgruppen. Vi är små och måste därför samverka (citat). Närvaron i de lokala remissgruppernas och LLG:s möten tycks styras av arbetssituationen i hemmaorganisationen. Hög arbetsbelastning och prestationskrav får som konsekvens att möten i de nämnda grupperna lågprioriteras, vilket i sin tur innebär att grupperna inte bygger 7

beslut/rekommendationer på den helhetssyn som är tanken bakom samordningen av de fyra myndigheterna. Frånvaro vid LLG:s möten kan även förklaras av att man ser små fördelar att samverka, detta gäller t.ex. primärvården i Bengtsfors och Dals-Ed. Därutöver bedöms projektets tidmässiga begränsning till och med år 2009 vara en återhållande faktor för att engagera sig. De partgemensamma utvecklingsdagar som har genomförts av samordningsförbundet bedöms vara viktiga för att skapa samsyn kring arbetets innehåll och inriktning. Dessa sammankomster har varit uppskattade bland deltagarna, men samtidigt kan konstateras att deltagandet varierar mellan de fyra myndigheterna. Av bland annat prestationsmässiga krav i regionens verksamheter har potentiella deltagare inte kunnat närvara vid några av dessa utvecklingsdagar. Process Olika regler och förordningar inom de berörda myndigheterna försvårar stundtals samverkan dem emellan, vilket ibland kan innebära att deltagaren får vänta onödigt länge på grund av dålig koordination mellan myndigheter. Samverkansteamet och de lokala remissgrupperna har successivt utvecklat det interna samarbetet, medan annan samverkan utanför dessa grupper är fortfarande svagt utvecklad (citat). Dessutom kan flerpartssamtal vara svåra att etablera på grund av att det råder viss osäkerhet om team-medlemmar får ta direkt kontakt med en handläggare inom arbetsförmedlingen utan att först få detta sanktionerat av vederbörandes chef. Det kommer relativt få remisser från Försäkringskassan och Västar Götalandsregionen. Enligt uppgift har läkare aldrig initierat någon remiss. Ett alltför starkt medicinskt fokus (citat) anges som en avgörande förklaring till det marginella remissflödet från vårdcentralerna. När det gäller Försäkringskassans verksamhet kan de relativt få remisserna delvis förklaras av att behovet av samverkansteamets insatser oftast är begränsade till s.k. förrehabilitering av den försäkrade innan deltagaren går in Försäkringskassans egna rehabiliteringsprojekt (Rprojektet). Till bilden hör också att Försäkringskassan startade tillsammans med studieförbundet SENUS ett EFS-projekt riktat till långtidssjukskrivna. Via detta projekt tillgodoses också Försäkringskassans behov av förrehablitering för individer. Detta är också en förklaring till att det kommer få remisser från Försäkringskassan. De representanter som är aktiva i remissgruppernas arbete visar på ett stort engagemang, medan detta tycks vara mindre i representanternas hemmaorganisationer. Detta kan innebära 8

att det man kommer fram till i remissgrupperna inte får fullt genomslag i de olika myndigheterna. Socialtjänsten i de tre kommunerna anses vara mest beroende av samverkansteamets insatser. Detta återspeglas i att fyra av tio deltagare är remitterade från socialtjänsten och att många andra deltagare är kända av inom individ och familjeomsorgen även om denna myndighet inte är remittent. Resultat Remisserna till samverkansteamet består av individer som både står nära och långt ifrån självförsörjning, vilket kan tyda på att det finns delvis olika syn på vilken som är samverkansteamets huvudsakliga målgrupp. Baserat på att det i princip inte kommer några remisser från vårdcentralerna i Bengtsfors och Dals-Ed kan man dra slutsatsen att samverkansteamets och de lokala remissgruppernas arbete har svag legitimitet inom dessa verksamheter. Detta gäller i viss mån också för Försäkringskassan. Några respondenter pekar på att det blivit lättare att ta informella kontakter mellan myndigheterna, vilket bedöms vara en positiv bieffekt att samverkansarbetet. Slutsatser Utvärderingen ska bedöma om: insatta resurser, arbetsformer och metoder leder till önskat resultat? man i samverkan lyckas möta individens behov av insatser bättre än utan samverkan? Av den redovisade empirin framgår att ingen dessa två frågor kan besvaras med ett entydigt ja eller nej. Ett viktigt skäl till detta är att utvärderingen avser ett pågående utvecklingsarbete och sålunda inte ger en summativ bedömning av verksamheten. Som redovisats har samverkansteamet och remissgrupperna successivt utvecklat både arbetsformer och innehåll. Samtidigt kan konstateras att utveckling av intersektoriell samverkan kräver tid. Berörda myndighetsrepresentanter förväntas samarbeta trots att man i utgångsläget har olika 9

lagstiftning, professionella normer och syften med sina verksamheter. Av förklarliga skäl är detta svårt initialt. Det behövs tid för att utveckla insikt och förståelse för andra myndigheters arbete samt helhetssyn på deltagarnas behov. Utan denna, över tiden vunna erfarenhet, är det svårt att etablera och bibehålla myndighetsövergripande samverkan. Med denna reflektion i åtanke kan de två frågorna kommenteras enligt följande. Uppnås önskade resultat? Utvärderingen visar på att en majoritet av de utskrivna deltagarna har kommit ut i arbetslivet eller till annan försörjning. Vägen ditt har gått via en förbättrad struktur av deltagarnas vardag och en ökad tilltro till förmågan att arbeta eller studera. Att deltagare skrivs ut av annat skäl än att man har gått ut i egen försörjning tycks delvis bero på att det finns en inte fullt realistiskt bedömning av deltagarens reella arbetsförmåga. Med andra ord, om de deltagare som remitteras till samverkansteamet har behov som är bättre avstämda mot det stöd samverkansteamet kan erbjuda, skulle andelen deltagare som skrivs ut till egen försörjning öka. Har det blivit bättre med samverkan? Samverkansteamet och de lokala remissgrupperna har efter hand utvecklat det interna samarbetet och numera fungerar detta i stort sett bra. Annan samverkan kring enskilda individer utanför dessa grupper är dock fortfarande svagt utvecklad. Olika regler och förordningar inom de fyra myndigheterna lägger hinder i vägen för samverkan dem emellan. D.v.s. samordningsförbundets verksamheter har inte nämnvärt påverkat utformningen av parternas egna verksamheter för att främja samverkan dem emellan, vilket kan innebära att deltagaren får vänta onödigt länge på insatser på grund av dålig samordning mellan myndigheterna. Det bör dock påpekas att det tycks blivit lättare att ta informella kontakter mellan myndigheterna, vilket ska bedömas som positiv bieffekt av samordningsförbundets verksamhet. 10

Avslutande kommentarer och rekommendationer Utveckling av samverkan mellan samordningsförbundets parter måste ha ett långsiktigt perspektiv. Kontinuiteten i ett sådant arbete bör säkerställas genom att projektformen för arbetet i remissgrupper och samverkansteam ersätts med en permanent lösning. Detta kan komma att ge mer stabila och långsiktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av intersektoriell samverkan inom samordningsförbundet Norra Dalsland. Samtidigt bör prövas om det går att samla alla anställningar kopplade till samordningsförbundet i en av parternas organisationer. Detta skulle i sin tur minska den idag spretiga organisationskulturen som beror på att samverkansteamet har medlemmar anställda både inom primärvård och av kommunernas arbetsmarknadsenheter. Även om det finns ett långsiktigt perspektiv i utvecklingen av samverkan är detta inte tillräckligt. Det måste också finnas strukturella förutsättningar för att man ska bli framgångsrik. Dessa inkluderar bland annat villkor för representanternas deltagande i samverkan. Av denna utvärdering framgår att samordningsförbundets arbete påverkas negativt av att intrasektoriellt arbete ges högre prioritet jämfört med intersektoriell samverkan. Chefer i de berörda myndigheterna har i detta avseende en viktig uppgift i att skapa incitament för, eller på annat sätt stimulera medarbetare till, samverkan med andra myndigheter. Att ge finansiella medel för samordningsförbundets verksamhet är inte detsamma som att samverka. För detta krävs strategiska och aktiva handlingar som möjliggör för medarbetare att aktivt delta i samordningsförbundets arbete och även i direkt samverkan med andra myndigheter. Utan ett normerande stöd av detta slag från myndighetscheferna finns en risk för att samordningsförbundets betydelse successivt går förlorad. Ett ledningsstöd av detta slag kan eventuellt kompletteras med en finansiell kompensation för representanterna som deltar remissgruppernas arbete. Detta skulle sannolikt öka prioriteten av detta arbete tackvare att eventuellt intäkts- och produktionsbortfall i hemmaorganisationen blir ekonomiskt kompenserat. En finansiell kompensation av detta slag kräver dock en tilläggsfinansiering från parterna till samordningsförbundet. 11

En annan viktig aktivitet för att gagna verksamhetens varaktighet är att fortsätta med de partsgemensamma utvecklingsdagarna, eller liknade aktiviteter. Dessa befrämjar samsyn kring inriktningen och utformningen av arbetet i remissgrupper och samverkansteamet. Chefer i de fyra myndigheterna bör verka för att deltagandet i dessa sammankomster blir högt och aktivt. Utvecklingsdagarna är viktiga för att utveckla och förstärka samverkan. De är också betydelsefulla för att markera vikten av detta arbete och på det sättet skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete. Dessa förutsättningar vilket förstärkas ytterligare genom en aktiv och helhjärtad marknadsföring av samordningsförbundets verksamhet från chefer i de fyra myndigheterna. Verksamheten har vissa inslag av förmynderi. Speciellt remissgrupperna rekommenderar ibland insatser baserat på att man tror sig veta vara bäst för deltagaren. Detta skapar av och till förväntningskonflikter mellan deltagaren och samverkansteamet, men är också en form exkludering av den viktigaste resursen i rehabiliteringsarbetet, d.v.s. deltagaren. Samverkan i sin mest utvecklade form inkluderar inte bara kompetens från berörda myndigheter utan även den erfarenhet som deltagaren besitter. En samverkansform av detta slag bör befästas och förstärkas. Detta måste dock balanseras mot de krav som finns på den enskilda deltagaren utifrån det myndighetsansvar som finns för deltagarna. Detta kvarstår även om deltagaren är föremål för insatser av samverkansteamet. Remissgruppen har rollen att bedöma inkomna remisser avseende en eventuell arbetslivsrehabilitering med hjälp av samverkansteamet. Som tidigare kommenterats fungerar detta arbete på ett bra sätt, möjligtvis med undantag för en ibland förekommande förmyndarmentalitet rörande deltagarna behov. Uppdraget är sålunda avgränsat till om deltagaren är lämplig eller inte för insatser från samverkansteamet. Denna avgränsning kan ifrågasättas. Varför kan inte remissgruppen även ha mandatet att föreslå andra insatser för individen, t.ex. samordnade insatser mellan två eller flera myndigheter (utan någon medverkan av samverkansteamet)? En av fördelarna med ett sådant förfarande är att mer än ett alternativ kan erbjudas den remitterade deltagaren. En annan fördel är att enbart de som är i verkligt behov av samverkansteamets insatser blir remitterade dit. Detta skulle i sin tur göra deltagargruppen som tas om hand av samverkansteamet mer homogen och bättre avstämd mot samverkansteamets kompetenser. Ett utvidgat mandat av detta slag för remissgrupperna innebär även att man öppnar upp för en verklig samverkan mellan samordningsförbundets parter kring enskilda deltagares 12

sammansatta behov. I linje med en förändring av detta slag bör man överväga ett namnbyte från lokal remissgrupp till lokal samordningsgrupp eller någon synonym benämning. Fem tjänster; tre coacher, en arbetsterapeut och en arbetspsykolog, ingår i samverkansteamet. Dessa kompetenser ska ses som komplement till de resurser inom arbetslivsrehabilitering som finns inom de fyra parterna i samordningsförbundet. Enligt uppgift var motivet för att inkludera en arbetspsykolog i samverkansteamet att det tidigare rådde en brist på denna kompetens inom Arbetsförmedlingen. Denna situation är numera delvis förändrad tackvare att Arbetsförmedlingen har inrättat fler tjänster av detta slag, vilket i sin tur medför att behovet av tjänsten som arbetspsykolog i samverkansteamet bör prövas. Detta under förutsättning att tjänsten enbart ses som en resurs likvärdig med tjänsterna på Arbetsförmedlingen och som därmed inte tillför verksamheten någon kompletterande kompetens. Samverkansteamets insatser är uppskattade av deltagarna och insatserna är dokumenterat framgångsrika. Det senare gäller framförallt deltagare som står nära självförsörjning när de blir remitterade till samverkansteamet. Detta indikerar på ett behov av att göra gruppen av deltagare mindre heterogen. Detta kan ske genom att koncentrera insatserna till deltagare som bedöms kunna vara självförsörjande inom en nära framtid och samtidigt erbjuda övriga deltagare andra insatser utanför samverkansteamet, vilka kan vara baserade på samverkan mellan två eller flera av samordningsförbundets parter. Som en konsekvens av ett eventuellt namnbyte på de lokala remissgrupperna till lokala samordningsgrupper bör även samverkansteamet byta namn så att det inte uppstår några namnmässiga förvecklingar mellan de två grupperna. Ett nytt namn för samverkansteamet skulle kunna vara gemensam resurspool alternativt samordningsförbundets resurspool. Att släppa benämningen team kan motiveras av att det förekommer mycket lite egentligt teamarbete mellan coacherna, arbetsterapeuten och arbetspsykologen. Ett namnbyte kan även motiveras med att samverkan och teamarbete i detta sammanhang kan uppfattas som en tautologi. 13

Bilaga 1: Underlag till självärdering av Samordningsförbundet Norra Dalsland Den externa utvärderingen utgår ifrån en självvärdering som görs i två steg, först individuellt och därefter i samverkansgrupper. Självvärderingen innebär en kritisk reflektion över de egna erfarenheterna av den samverkan som bedrivs. Frågorna utgår ifrån nedanstående tankestruktur, som sammanfattar relevanta kvalitetsaspekter och vad dessa innebär för olika inblandade individer, grupper och organisationer. I. Angående deltagare (målgrupp) 1. Hur sker urvalet av deltagare? Hur kommer de in i verksamheten? 2. Hur analyseras deltagarens behov? Används information från olika myndigheter? Är analyserna tillräckligt ingående för att göra handlingsplaner? Är handlingsplanerna skräddarsydda och realistiska? 3. Är deltagandet aktivt? Är aktiviteterna relevanta? Vilka möjligheter finns från deltagarens sida att påverka? Får deltagaren det stöd de behöver? Får de den tid de behöver? 4. Hur fungerar de personliga relationerna mellan deltagarna och personalen? Har deltagarna förtroende för personalen? 5. Kan verksamheten (remissgrupperna och teamet) tillfredställa behoven? Upplever deltagaren förbättringar i sin situation? Har deras självförsörjning ökat? 6. Finns det någon individuell återföring eller systematisk uppföljning och utvärdering av resultat? II. Angående personal (samverkansgrupperna och coacherna) 1. Är mål, syfte och arbetsuppgifterna (för remissgrupperna och teamet) klara och tydliga? Fungerar arbetsprocessen mellan ingående handläggare? Finns en klar rollfördelning? 2. Vad innebär teamets olika roller? Vad tillför de samverkan? Vilken betydelse har de för deltagarna i samverkan? 14

3. Finns det någon ledare? Finns det något behov av ledare? Vilka uppgifter ska en ledare ha? (Ordförande? Samordnare? Ansvarig chef?) 4. Finns alla nödvändiga kunskaper och färdigheter representerade? Finns alla nödvändiga yrkesgrupper representerade? Finns tillräcklig kompetens i remissgrupperna och i teamet? Är alla lika engagerade i remissgruppen? 5. Hur fungerar information och kommunikation? Finns det en öppenhet och tillit i remissgruppen och i teamet? Finns det konflikter och i så fall löser man dem? Hur fattas beslut? 6. Har samarbetsförmågan förbättrats? Har man utvecklat en samverkanskompetens och hur ser den i så fall ut? Påverkas yrkesrollerna i samverkan? 7. Har personalen i remissgrupperna och teamet utvecklat sina kunskaper? Har metoderna utvecklats? Hur påverkar samverkan arbetstillfredsställelsen för personalen i remissgrupperna? 8. Har helhetssynen och helhetsgreppet förbättrats genom samverkan? Har effektiviteten ökat? III: Angående involverande organisationer (myndigheter) 1. Hur aktivt deltar de olika organisationerna/myndigheterna i förhållande till remissgrupperna? Är alla lika intresserade? 2. Ställer myndigheterna tillräckliga resurser (Personal, pengar, lokaler utrustning, m.m.) till förfogande för remissgrupperna (teamet)? 3. Får verksamheten (remissgrupperna och teamet) tillräckligt stöd från de involverande organisationerna? Får remissgrupperna och teamet den legitimitet som är nödvändig? Hur belönas personal som arbetar med samverkan? 4. Hur sprids erfarenheterna av arbetet i samverkan i de olika myndigheterna? 5. Förbättras myndigheternas prestation genom samverkan? Kan myndighetspersonerna uppleva ett effektivare resursutnyttjande? Vilka andra effekter har samverkan haft för myndigheterna? 15