Rapport Hällevik, Hörvik, Lindskog, Mjällby- Hydrogeologisk utredning samt förslag på zonindelning 2015-12-04 Upprättad av: Li Stenberg Granskad av: Saskia Eriksson
Hällevik, Hörvik, Lindskog, Mjällby- Hydrogeologisk utredning samt förslag på zonindelning Kund Sölvesborg Energi, SEVAB Kontaktperson: Charlotta Wildt-Persson, VA-chef Konsult WSP Environmental Box 574 20125 Malmö Besök: Jungmansgatan 10 Tel: +46 40 35 42 00 Fax: +46 40 35 43 99 WSP Environment & Energy Sweden Org nr: 556057-4880 Styrelsens säte: Stockholm www.wspgroup.se Kontaktpersoner Saskia Eriksson 2 (49)
Sammanfattning Den kommunala dricksvattenförsörjningen i Sölvesborgs kommun baseras i nuläge på 15 grundvattentäkter. Flertal av dessa täkter har vattenskyddsområde som är från 1974 dvs. är framtagen innan miljöbalkens införande och behöver således ses över. Därutöver finns även uttagsbrunnar som idag saknar helt skyddsområde. De aktuella vattentäkterna är: 1. Hällevik (brunn 220) - äldre vattentäkt med en uttagsbrunn och ett vattenskyddsområde från -74. 2. Lindskog (brunnar 0903, 0904 och 0905) - ny vattentäkt med tre nya uttagsbrunnar och utan vattenskyddsområde. 3. Hörvik (brunn 216) - äldre vattentäkt med en uttagsbrunn och ett vattenskyddsområde från -74. 4. Mjällby Ljunga (brunnar 0901 och 0902) - ny vattentäkt med två nya uttagsbrunnar och utan vattenskyddsområde. 5. Nogersund (brunn 218)- äldre vattentäkt med en uttagsbrunn Vid framtagande av skyddsområdesgränser följdes Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområde. Initialt studerades vattentäkternas naturliga förutsättningar, dvs. geologin och hydrogeologin. Alla vattentäkter hämtar sitt vatten från den sedimentära berggrunden (kalksten och/eller sandsten) som utgör ett utbrett grundvattenmagasin. I området sker grundvattenbildning främst via höjdområdena samt i gränsen mellan de sedimentära avlagringarna och urberget. I dessa områden kan nederbördsvatten lätt tränga ner och nå kalkstenen och/eller sandstenen. Det går inte att utesluta att nybildning även kan ske via Lörbyåsen som sträcker sig från norr till söder mellan höjdområdena. Grundvattnets rörelse i tillrinningsområdet är riktat från höjdområdena ner mot slätten och mot kusten. I en öst-västlig ritning finns en grundvattendelare vars läge beroende på uttag från de talrika bevattningsbrunnarna i område kan förskjutas mot norr eller söder. Ett steg i arbete var att studera sårbarheten inom tillrinningsområdet. Genom att titta på markens och berggrundens förmåga att släppa igenom t.ex. föroreningar ges en förståelse för hur hög skyddsnivå som krävs inom tillrinningsområdet. För det användes befintligt underlag som sedan kompletterades med geofysiska undersökningar inom utvalda områden. Sårbarheten har delats in i fyra klasser, extrem, hög, medelhög och låg sårbarhet. Det genomfördes en riksinventering inom tillrinningsområdet. Baserat på genomförda utredningar av bl.a. områdets geologi, hydrogeologi, hydrologi samt genomförd sårbarhetsklassificering och riskinventering har gränser för ett nytt skyddsområde tagits fram. Det framtagna förslaget till nytt vattenskyddsområdet har delats in i vattentäktszoner, primära skyddszoner, sekundära och tertiära skyddszoner. Primär skyddszon (områden med störst skyddsbehov): Kring brunnarna baserat på teoretiskt uträknade strömningshastigheter för minst 100 dagar samt övergångszoner och berg i dagen. Sekundär skyddszon (områden med stort skyddsbehov): Lörbyåsen utan påvisade leriga sediment, gränsen för influensområde, urbergshöjder med jordtäcke, bedömd strömningshastighet >365 dagar. Tertiär skyddszon (långt tids-/flergenerationsperspektiv): Övriga delar av tillrinningsområdet för att tydliggöra vattenskyddsintresset för framtida planer. 3 (49)
Innehåll 1 Områdesbeskrivning 6 2 Geologi 8 2.1 Allmänt 8 2.2 Berggrund 9 2.3 Jordlager 11 2.4 Karstvittring 13 2.5 Brunnarnas lagerföljd mm 13 2.5.1 Hällevik 13 2.5.2 Lindskog 13 2.5.3 Hörvik 14 2.5.4 Mjällby Ljunga 14 2.5.5 Nogersund 15 2.6 Geofysiska undersökningar 15 2.6.1 Tolkning område 1 16 2.6.2 Tolkning område 2 17 2.6.3 Tolkning område 3 18 3 Hydrogeologi 19 3.1 Grundvattenmagasin 19 3.1.1 Grundvattenströmning 19 3.2 Grundvattennivåer 20 3.3 Grundvattenbildning 22 3.4 Saltvatteninträngning 23 4 Avrinningsområde 23 5 Influensområdets storlek 27 6 Tillrinningsområde och grundvattenbildning 28 7 Strömningshastighet 29 8 Markanvändning och naturvård 29 8.1 Markanvändning 29 8.2 Riksintressen och skyddsområden 31 8.2.1 Natura 2000-område 31 8.2.2 Riksintressen 32 9 Planförhållanden 36 9.1 Översiktsplan 36 9.2 Detaljplaner 38 10 Skyddsområde 38 10.1 Allmänt 38 10.2 Sårbarhetsklassificering 39 10.3 Risker 41 10.3.1 Potentiella föroreningskällor 41 10.3.2 Klimatförändringar 44 10.3.3 Riskinventering 45 11 Avgränsning av vattenskyddsområde 45 11.1 Vattentäktzon 46 11.2 Primär skyddszon 47 11.2.1 Avgränsning enligt handboken 47 11.2.2 Bedömningsgrund för föreslagen avgränsning 47 11.3 Sekundär skyddszon 48 11.3.1 Avgränsning enligt handboken 48 4 (49)
11.3.2 Bedömningsgrund för föreslagen avgränsning 48 11.4 Tertiär skyddszon 48 11.4.1 Avgränsning enligt handboken 48 11.4.2 Bedömningsgrund för föreslagen avgränsning 48 Bilaga A Redovisning av geofysiska undersökningar; Stångslingram och CVES B Riskinventering 5 (49)
Inledning Den kommunala dricksvattenförsörjningen i Sölvesborgs kommun baseras i nuläge på 15 grundvattentäkter. Flertal av dessa täkter har vattenskyddsområde som är från 1974 dvs. är framtagen innan miljöbalkens införande och behöver således ses över. Därutöver finns även uttagsbrunnar som idag saknar helt skyddsområde. Därför har Sölvesborg Energi och Vatten AB, SEVAB, påbörjat arbetet med framtagning av förslag till nya vattenskyddsområden samt tillhörande föreskrifter för fem av deras allmänna dricksvattentäkter. Dessa fem täkter ligger på Listerlandet och deras uttagsbrunnar utnyttjar samma grundvattenakvifär. De aktuella vattentäkterna är (se även figur 1): 1. Hällevik - äldre vattentäkt med en uttagsbrunn och ett vattenskyddsområde från -74. 2. Lindskog - ny vattentäkt med tre nya uttagsbrunnar och utan vattenskyddsområde 3. Hörvik - äldre vattentäkt med en uttagsbrunn och ett vattenskyddsområde från -74. 4. Mjällby Ljunga - ny vattentäkt med två nya uttagsbrunnar och utan vattenskyddsområde 5. Nogersund äldre vattentäkt med en äldre brunn samt en uttagsbrunn och med vattenskyddsområde från -74. WSP har fått i uppdrag att hjälpa SEVAB vid framtagning av förslaget. Följande rapport ska redovisa underlag och utfört analysarbetet för avgränsning av det föreslagna vattenskyddsområdet. Vid arbetet följdes riktlinjerna som anges i Naturvårdsverket Handbok om vattenskyddsområde (2010:5). 1 Områdesbeskrivning Det gamla fiskeläge Hällevik ligger 10 km sydost om Sölvesborg i den södra delen av Sölvesborgshalvön, vid Hanöbukten. Det anses vara Listerlandets äldsta fiskeläge med anor från medeltiden. Trots många förändringar är det idag ett välbevarat kust- och skepparsamhälle med två fiskrökerier, fiskindustri, en fiske- och småbåtshamn. Hällevik är även känd för att ha en av kommunens finaste sandstränder. Den kommunala uttagsbrunnen 220 ligger den äldre bebyggelsen nära Fiskehamnen. Brunnens läge visas i figur 1. Här bor ca 800 personer (ÖP 2010). Eftersom det har funnits har ett högt exploateringstryck i området med stor efterfråga på nya bostäder så har på senare tid Hällevik byggts ut österut och således närmat sig samhälle Nogersund. I Nogersund bor ca 500 personer (ÖP 2010) och det finns en uttagsbrunn 218. Strax norr om Hällevik ligger Naturreservatet Stiby backe, vilket är ett höjdområde med delvis ädellövskog. Höjden, vars högsta nivå ligger kring 70 möh, utgörs av s.k. restberg dvs. beständigare urberg som har kunnat motstå erosion. Även Listers huvud som ligger några kilometer nordöst om Hällevik räknas till kategorin restberg. Strax norr om samhället Hällevik finns ligger Lindskog med tre borrade brunnar; 0903, 0904 och 0905. Området ligger i närheten av två våtmarksområden på totalt 4 ha. Brunnarnas läge visas i figur 1. Ca 10 km öster om Sölvesborg i den södra delen av Sölvesborgshalvön, vid Hanöbukten, ligger det gamla fiskeläge Hörvik. Bykärnan vid hamnen uppvisar fortfarande äldre småskalig bebyggelse som är typisk för Listerlandets fiskesamhälle. Kring den äldre bebyggelsen har sedan tillkommit ytterligare bostäder. Norr om Hörvik ligger ännu ett fiskeläge, Krokås. Allteftersom dessa båda fiskesamhällen byggts ut har de närmat sig varandra. Här bor ca 750 personer (ÖP 2010). Den kommunala uttagsbrunnen s.k. brunn 216 ligger tillsammans med vattenverksbyggnaden på slättlandet ca 2 km väster om Hörviks fiskehamn och 3 km öster om Mjällby, i korsning mellan väg 512 och väg 518. Brunnen omges av bördig jordbruksmark. Listerlandet är 6 (49)
känd för intensivt jordbruk med stora bevattningsbehov men också för omfattande djurhållning (pälsdjur, kycklingar och grisar). Strax söder om Hörvik ligger urbergshöjderna Listershuvud och Getabjär, som omfattas även av naturreservatet Listershuvuds. Den högsta höjden ligger på nivå 84 möh. Området är bl.a. känt för sina välutbildade strandvallar, sammanlagd 29 stycken, en grottlabyrint vid Hallahåle, och för ett område med Sveriges största sammanhängande avenbokskog, vilket finns på östra sidan av urbergshöjden. Urbergshöjden kallas även restberg dvs. beständigare urberg som har kunnat motstå erosion. Ett annat mindre restberg ligger norr om Krokås, Spraglehall. Även det omfattas av ett naturreservat. Området har hällmark, havsstrandäng, ängsmark, och kärrstråk. Ca 2,5 km nordväst om Hörvik ligger Mjällby-Ljunga med de kommunala uttagsbrunnarna 0901 och 0902. Orten klassades som en småort fram till och med år 2000. Brunnarnas läge visas i figur 1. Figur 1. Översikt över områdena Hällevik (gul), Hörvik (blå), Lindskog (röd) Mjällby-Ljunga (grön) och Nogersund (lila). 7 (49)
2 Geologi 2.1 Allmänt Listerlandet tillhör geologiskt sett Kristianstadslätten med ett urbergbäcken fyllt av yngre sedimentära bergarter. Urberget har en vågig överyta med uppstickande urbergshöjder. I urbergssänkor finns vittringsleror såsom kaolinlera och därpå sedimentär sandsten och kalksten samt övergångsformer däremellan. Ovanpå de sedimentära bergarter avsattes kvartära avlagringar som morän, isälvsvalagringar och glacial lera. De ytliga sedimenten svallades sedan i samband med havsnivåförändringar efter den sista nedisningen. Schematiska profiler visas i figur 2 och 3. Figur 2. Schematisk profil över Listerlandets geologiska lagerföljd (SGU, 1983) 8 (49)
Figur 3. Schematiska profilens läge samt kritberggrundens överyta i möh (SGU, 1983) 2.2 Berggrund Urberget i den södra och östra delen av Listerlandet utgörs endast av Karlshamnsgranit (figur 4) medan det förekommer metavulkaniska bergarter i den norra och västra delen t ex. vid Ryssberget. Karlshamnsgranit, som är en rödaktig, medelgrovkornig, porfyrisk granit, utsattes för genomgående vittringsprocesser innan krittiden (Krittid betecknas den geologiska perioden som började för ca 130 miljoner år och varade i ca 60 miljoner år). Ett varmt och fuktigt klimat gav goda förutsättningar för bl.a. bildning av kaolinlera. En del av dessa vittringsprodukter kan finnas kvar i sprickor och andra håligheter i urberget. På grund av kraftiga jordskorpsrörelser under krittiden steg havsnivån och krithavet intog tidigare landområden. Urbergshöjder som Listershuvud och Stiby backe stack upp ur havet som skärgårdsöar. Vittringsprodukter tvättades ur och omlagrades som sedimentär lera, medan de grövre fraktionerna bildade sandstenar och övergångsformer mot överlagrade kalkstenar. Således kan det fläckvis finnas lera underst i den sedimentära stratigrafin, oftast i urbergssänkornas lägsta partier. Ovanpå vittringslerorna finner man ofta en lös sandsten med inslag av det gröna mineralet glaukonit. Sanden kallas även grönsand. Glaukonitsandstenens mäktighet är vanligtvis 20-30 m. Som näst i lagerföljden finner man varierande typer av kalkstenar, kalksandsten eller sandkalksten, som är uppbyggda av olika skalfragment från havslevande organismer som exempelvis musslor, sjöborar och bläckfiskar. Kalkstenen kan även innehålla flinta. Även om de sedimentära bergarternas mäktighet varierar över Sölvesborgshalvön så kan den generellt uppgå till ca 60 m. 9 (49)
Figur 4. Berggrundskarta Af 167 över södra Listerlandet i skala 1:50 0000 (SGU, 1990) 10 (49)
2.3 Jordlager Inom Listerlandets kritberggrundsområde, som i stort sett sammanfaller med det lågt liggande slättområde, överstiger jorddjupet vanligen 10 m. Jorddjupen varierar mellan 10 m och 20 m på slättlandet, se figur 6. De flesta områden med jorddjup större än 20 m tycks hänga samman med överfördjupning av kritberggrunden i omedelbar närhet av en urbergshöjd. Urbergsytan stupar i allmänhet brant, varför jorddjup ofta är relativt stort även i hällområdena. Jorddjupen redovisas i figur 6. Moränen med en mäktighet på 10-20 m överlagrar relativt heltäckande kalksten i området. Den är även dominerande i ytan på de uppstickande höjderna. De lägre liggande områdena domineras i allmänhet av svallsediment och glaciallera, vilka dock underlagras av morän. Ytligt är moränen till största del blockfattig och, som en effekt på svallningsprocesser, sandig och moig. På större djup indikerar borrningar en högre lerhalt i moränen. Tunna grovsediment har områdesvis påträffats mellan kalkstenen och moränen. Under senaste inlandsissavsmältning låg stora delar av Listerlandet under vatten (Baltiska issjön). Vid smältvattentunnlarnas mynningar avsattes då rullstensåsar och längre ifrån isfronten på större vattendjup finare sediment som glacial lera. Det finns två större isälvsavlagringar på Listerlandet, Sölveavlagringen och Lörbyåsen, som är en flacka, utbredda avlagringar som till största del saknar ryggform. Lörbyåsens huvuddel ligger på en sträcka av 2 km mellan Djupekås och Lörbyskog, där åsen är ca 500 m bred. Söder om Djupekås är avlagringen inte så tydligt avgränsad. Enligt SGUs beskrivning till jordartskartan Ae 116 (1995) har det inte säkert kunnat klarläggas om isälvsmaterial förekommer där under de på kartan markerade svallsedimenten. Lörbyåsen är huvudsakligen uppbyggd av sand och grusig sand. I övrigt avsattes glaciallera som täcker stora delar av området men är ofta överlagrad av postglaciala sediment (se figur 7). Högsta kustlinjen i området ligger i kring 55 möh. Svallsedimenten på nivåer nära HK består vanligen av klapper och grus. Mäktigheten är ca 2-3 m. På successiv lägre nivåer avtar klapperns grovlek. Baltiska issjöns sjunkande strandlinje avsatte en rad strandvallar ner till nivå 15-20 möh. Sådana strandvallar finns exempelvis på Listerhuvudets och Getabjär. De finare svallsedimenten på slättlandets lägre nivåer varierar i mäktighet, men är ofta endast 1-3 m mäktiga. Stora delar av Listerlandets täcktes även av Littorinahavet, vars högsta nivå här nådde kring 7 möh. Vid denna nivå utbildas strandhak. Utmed kusten markeras Littorinagränsen av en strandvall av klapper, grus och sand. Det finns även områden med organiskt material, kärrtorv, i närheten av Hosaby och öster om Mjällby Ljunga (se figur 5). Förekomsten av torv kan dock vara mera utbrett eftersom det även kan finnas under svallsediment. Det finns även eoliska sediment dvs. flygsand som täcker stora arealer av de övriga jordarterna på slättlandet. 11 (49)
Figur 5. Jordartskarta över aktuellt område (SGU, WMS-jordartskarta 1:50 000). Figur 6 och 7. (t v) Karta över jorddjupet på Listerlandet. (t h) Glacial lerans utbredning. Underlaget är huvudsakligen hämtat från brunnsborrningar (SGU, 1995) 12 (49)
2.4 Karstvittring Kalkberget på södra Listerlandet utsattes under senkvartär tid för karstvittring, dvs. underjordiska vattenströmmar utlöste kalciumkarbonat så att grottor bildades. En av dessa grottor är Hörviksgrottan, som finns ca 400 m VNV om Lister huvuds fyr. Grottan är ca 50 m lång. Därutöver finns flera spår efter instörtade grottor i kalkstenen inom kalkbergsområdet. Sådana rastrattar s.k. doliner rapporteras exempelvis från ett flertal platser kring Listers huvud (SGU, 1995). 2.5 Brunnarnas lagerföljd mm Generellt för brunnarna är att mäktigheten avtar successivt mot urbergshöjderna Getabjär, Listers huvud, Spraglehall backe. Mot höjderna dominerar sedan sandig morän med delvis mycket block i ytan. Närmare höjden överlagras moränen delvis av grus och sand. Uppe på höjder finns områden med kalt urberg dvs. jordtäcke saknas där helt. Brunnarnas läge presenteras i figur 1. 2.5.1 Hällevik Brunn 220 längs i söder har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 18 m lerblandad morän (2 m fyllnad av sten och morän) 18 22 m sand 22 38 m hård kalksten 38 43 m kalksten, okonsoliderad och sandig 43 50 m kalksten, grovkornig med flinta 50 60 m sand, grov, ljus Enlig figur 6 ska jorddjupet kring uttagsbrunnen ligga på > 20 m. 2.5.2 Lindskog Brunn 0903 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 5 m sand 5 7 m något grusig sand 7 30 m lerig morän 30 44 m kalksten 44 50 m sandsten, okonsoliderad glaukonitsand Brunn 0904 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 3 m sand 3 16 m lerig morän 16 20 m sand 20 21 m fingrusig sand 21 26 m finsand 26 28,5 m sand 28,5 50 m kalksten (flinta) 13 (49)
Brunn 0905 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 3 m sand 3 4 m sand med inslag av torv 4 18 m sand 18 19 m stenigt grus 19 35 m kalksten (rikligt med flinta) 35 58 m glaukonitsandsten, konsoliderad Enlig figur 6 ska jorddjupet kring uttagsbrunnarna 0903, 0904 och 0905 ligga på 10-20 m. Av figur 2.5 framgår att det förekommer glacial lera under annan jordart kring uttagsbrunnen 0905. 2.5.3 Hörvik Brunn 216 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 2,5 m sand, jord 2,5 11 m sten, block, morän 11 22 m morän 22 59,5 m kalksten 59,5 60 m sand, okonsoliderad > 60 m urberg Enlig figur 6 ska jorddjupet kring uttagsbrunnen ligga mellan 10 och 20 m. Av figur 7 framgår att det förekommer glacial lera under annan jordart kring uttagsbrunnen. 2.5.4 Mjällby Ljunga Brunn 0901 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 3 m sand (överst m torv) 3 6 m silt 6 23 m lerig morän 23 28 m kalksten, glaukonitisk 28 40 m sandsten, okonsoliderad glaukonitsand 40 59 m sandsten, okonsoliderad något glaukonitsand Brunn 0902 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 2 m sand (överst m torv) 2 7 m sandig silt 7 13 m lerig morän 13 27 m kalksten, lerig-sandig 27 47 m sandsten, okonsoliderad glaukonitsand Enlig figur 6 ska jorddjupet kring uttagsbrunnen ligga mellan 10 och 20 m. Av figur 7 framgår att det förekommer glacial lera under annan jordart kring uttagsbrunnarna. 14 (49)
2.5.5 Nogersund Brunn 218 har följande jordlagerföljd enligt borrprotokollet: 0 1,5 m fyllnadsmassor 1,5 19 m pinnmo, sten och block 19 26 m kalkblandad sand 26 31 m sandblandad kalk 31 82 m kalk 82 90 m konsoliderad sand 90 100 m okonsoliderad sand Enlig figur 6 ska jorddjupet kring uttagsbrunnen ligga på > 20 m. 2.6 Geofysiska undersökningar Geofysiska undersökningar har utförts vid Hällevik, Lindskog, Hörvik och Mjällby Ljunga. Undersökningen har utförts med elektromagnetisk profilering och resistivitetsmätning. Resultaten har presenterats i två separata resultatrapporter (daterade 2014-11-19 respektive 2015-02-16, se Bilaga A). Undersökta områden redovisas i figur 8. Figur 8. Översiktskarta. Undersökningsområden markerade med raster. 1 = Hällevik, Lindskog 2 = Hosaby, Hörvik 3 = Mjällby Ljunga 15 (49)
2.6.1 Tolkning område 1 Sammanvägd tolkning av stångslingramsdata och resistivitetsdata visar att det förekommer leriga och/eller organiska jordarter strax norr om brunn 0905, se orangemarkerat område i figur 9. I sydligaste delen av området bedöms leriga och/eller organiska jordarter förekomma som ett någon meter tjockt lager med överytan på ett djup av ca 3 m under markytan. Lagret täcks där av sand. I mellersta och norra delen ligger jordarterna ytligt och bedöms ha en tjocklek mellan 1 och 3 meter. Sannolikt förekommer även ett område med leriga och/eller organiska jordarter längre österut, se orangemarkerat område i figur 9. Detta område är tolkat enbart med stöd av geologiska kartor och fältobservationer. Området mellan de två områdena upptas av en damm med okända jordlagerförhållanden. Eventuellt kan även här förekomma leriga och/eller organiska jordarter. Figur 9. Sammanvägd tolkning område 1. Det undersökta området är markerat med svart raster och där finns ingen lera tolkad. 16 (49)
2.6.2 Tolkning område 2 Sammanvägd tolkning av stångslingramsdata och resistivitetsdata visar att det sannolikt förekommer leriga jordarter inom området, se rödmarkerat område i figur 10. De leriga jordarterna bedöms ha en utsträckning även norr om det rastrerade området (orangemarkerat område i figur 10), men inga undersökningar har gjorts som kan verifiera detta. De leriga jordarterna bedöms förekomma som ett 1-3 m tjockt lager med överytan ca 3 m under markytan. I de högre liggande västliga delarna bedöms lerhalten minska. Figur 10. Sammanvägd tolkning område 2. Det undersökta området är markerat med svart raster och där finns ingen lera tolkad. 17 (49)
2.6.3 Tolkning område 3 Sammanvägd tolkning av stångslingramsdata och resistivitetsdata visar att det sannolikt förekommer leriga och/eller organiska jordarter inom området, se orangemarkerat område i figur 11. De leriga och/eller organiska jordarterna kan ha en utsträckning även söder om det markerade området, men inga undersökningar har gjorts som kan verifiera detta. Inom de västra delarna (kring brunn 0902) förekommer ett uppskattningsvis 2 3 m tjockt lager med mer eller mindre leriga jordarter med överytan på ca 3 m djup. Inom de nordöstra delarna (öster om brunn 0901) förekommer ett diskontinuerligt någon meter tjockt lager med lerig silt/lerig sand. I de sydöstra delarna förekommer ett uppskattningsvis upp till 3 m tjockt lager med organiska jordarter vilka kan underlagras av leriga jordarter. Figur 1. Sammanvägd tolkning område 3. Det undersökta området är markerat med svart raster och där finns ingen lera tolkad. 18 (49)
3 Hydrogeologi 3.1 Grundvattenmagasin De geologiska förhållandena ger underlag för flera olika grundvattenmagasin på Listerlandet. De viktigaste finns i den sedimentära berggrunden. I botten av den sedimentära lagerföljden utgör den övervägande okonsoliderade glaukonitsanden en bra porakvifär, där vattnet rör sig främst i porer. Denna akvifär har stora uttagsmöjligheter (ca 25-35 % effektiv porositet). Det finns många brunnar på Listerlandet som utnyttjar denna akvifär. Så är även uttagsbrunnarna 220 (Hällevik), 0903 (Lindskog), 0905 (Lindskog), 216 (Hörvik), 0901 (Mjällby Ljunga), 0902 (Mjällby Ljunga) och 218 (Nogersund) är borrad ner till glaukonitsanden. Men även den mera konsoliderade kalkstenen utgör en bra akvifär. Vattnet rör sig här främst i spricksystem, således sprickakvifär. Kalkstenens sammanlagda effektiva porositet bedöms ligga kring ca 15-25%. Uttagsbrunnen 0904 (Lindskog) är borrad ner till kalkstenen som överlagrar Glaukonitsandstenen. Det finns även mindre grundvattenmagasin i jordlagren och urberget. Grundvattenmagasin brukar delas in i två huvudtyper: slutna och öppna grundvattenmagasin. Det slutna magasinet är täckt av ett tätt lager, vilket medför att grundvattnet står under tryck och att grundvattenytan är en tryckyta. I grundvattenmagasinet vid Hörvik råder slutna förhållanden. När tryckytan i ett slutet magasin ligger ovan markytan talas det om artesiska förhållanden. Sådana förhållanden har kunnat observeras i dalgången väster om Stiby backe och i sydvästra delen av Hällevik. Ett öppet magasin däremot har inget tätt lager ovanför sig och grundvattenytan är således fri och är den samma som atmosfärens tryckyta. Det sedimentära grundvattenmagasinets utbredning redovisa bl.a. i berggrundskarta i figur 4. En närmare avgränsning är inte känd. 3.1.1 Grundvattenströmning SGU har genomfört ett flertal utredningar och provpumpningar av > 100 st. brunnar på Sölvesborgshalvön. Resultaten av undersökningarna fick sedan bilda underlag för en grundvattenmodell över Sölvesborgs kommun (SGU, 2005). I modellen ingår data från ca 250 brunnar. Enligt modellen är grundvattenströmningen i kalkberggrunden riktad från urbergshöjderna mot slätten och havet. Olika grundvattendelare skiljer Listerlandet i olika grundvattenområden. 19 (49)
Figur 12. Översiktskarta över områdets grundvattendelare (SGU, 2005) Som framgår av SGU s underlag finns en lokal grundvattendelare i kalkstensmagasinet mellan urbergshöjderna Stiby backe i väster och Listershuvud i öster, se figur 12. Grundvattendelaren styr grundvattenströmningen i kalkstensmagasinet norr om mot Pukaviksbukten och Östersjön. Beroende på varierande uttag kan det finnas lokala avvikelser från denna översiktliga strömningsbild. Så kan exempelvis i takt med det ökande uttaget under sommaren grundvattendelaren norr om Hällevik förskjutas norrut. Även grundvattendelaren som ligger i nord-sydlig riktning öster om Mjällby kan pga. stora uttag förskjutas österut under sommartid/växtperioden. 3.2 Grundvattennivåer Grundvattennivåer i kalkberget framgår av figur 13. Trycknivå i kalkberggrunden som redovisas återspeglar förhållanden som rådde under våren 2002, då de högsta grundvattennivåer råder. Enlig figur 13 ligger trycknivån vid brunn 216 kring ca 5 möh. Vid provpumpningen av de kommunala uttagsbrunnarna 0901 och 0902 i Mjällby Ljunga oktober 2009 mättes förutom i pumpbrunnarna även grundvattennivåer i ett antal enskilda brunnar. Det visade sig att uppmätta trycknivåer innan provpumpningsstart överensstämmer ganska väl med tryckförhållanden som redovisades för våren 2002. 20 (49)
Figur 13. Grundvattennivåer i kalkstensmagasinet våren 2002 (SGU, 2005) Grundvattennivåer brukar variera under året pga. minskad eller ökad grundvattenbildning som är kopplad till väderförhållanden. Men även uttag ur de kommunala brunnar och enskilda bevattningsbrunnar brukar variera starkt under året (figur 14). Behovet för bevattning är störst under växtperioden och uttaget ur de kommunala brunnarna ökar nästan samtidigt på grund av det stora antalet av fritidsfastigheter i området. Sedan 2001 registrerar SGU hur grundvattentrycket i kalkstensmagasinet kring Mjällby varierar. Kontinuerliga grundvattenmätningar i en övergiven bevattningsbrunn i Lörby visar att grundvattentrycket under sommarmånaderna sjunker ca 6 m ned till 2-3 möh för att snabbt återhämtar sig efter bevattningsperiodens slut. 21 (49)
Figur 14. Grundvattennivåer i Lörby (Mjällby) 2001-2004 (SGU, 2005) Vid normala förhållanden ligger grundvattennivån jordlagren någon till några meter under markytan och styrs mer av topografin, men strömningsbilden sammanfaller i stort sett med grundvattenströmningen i berggrunden. Grundvattennivån i jordlagren är normalt beläget på en högre nivå än i berggrunden. 3.3 Grundvattenbildning Den för grundvattenbildning och ytavrinning tillgängliga vattenmängden i Sölvesborg motsvarar ca 200 mm/år (SGU, 2005). Hur stor andel som bildar grundvatten beror på de olika geologiska förhållandena, typ av grundvattenmagasin, jordarter och strömningsgradient. Det finns även stora variationer under året. Merparten av grundvattenbildningen sker under höst och vinter. För sin grundvattenmodell antog SGU att 85 mm/år nådde ner kalkstensmagasinet (SGU, 2005). Geo Scania (2010) redovisade att under normalår 100-120 mm läckte ner till kalkstensmagasinet. Grundvattenbildning till grundvattenmagasinet i kalkberget sker genom läckage från ovanliggande magasin. Läckagets storlek beror på de ovanliggande lagrens genomsläpplighet, deras mäktighet samt tryckgradientens storlek och riktning. För att grundvatten ska kunna söka sig ner till kritbergsmagsinet krävs en nedåtriktad tryckgradinet mellan grundvattennivån i jordlagren och trycknivån kritbergsmagsinet. Det finns oftast en nedåtriktad gradient mellan grundvattennivå i jordlagren och berggrunden (dvs. nivå i jordlagren ligger ovan bergets trycknivå) och därför tillförs kalkstensmagasinet grundvatten från jordlagren. Men om tryckgradient är uppåtriktad dvs. trycknivån i kalkberget ligger ovan markytan sker inget läckage nedåt utan istället kan vatten söka sig uppåt. Sådana förhållanden råder närmast Hälleviksbukten. Kring Hörviks vattentäkt har inga uppåtriktade förhållanden registrerat. Här antas en nedåtriktade gradient råder. Stora delar av kritberget täcks dock av morän med låg genomsläpplighet som försvårar läckage. 22 (49)
Däremot är kalkstensmagasinets randområden, dvs. områden där urberget gränsar mot kritberggrunden, av större betydelse för grundvattenbildning. Här är jordlagren ofta mer genomsläppliga samt av mindre mäktighet och således finns bättre förutsättningar för större grundvattenbildning samt inflöde av grundvatten till kalkstensmagasinet. För det aktuella området betyder det att höjdområdena söder och öster om Hörviks vattentäkt, dvs. Getabjärs och Listerhuvuds norra och västra sluttningar samt norra delen av Stiby backe, är mycket viktiga som nybildningsområde för grundvatten. Här går urberget även delvis i dagen. Nederbördsvatten kan lätt söka sig ner till övergångszonen mellan urberg och det sedimentära kalkberget. Även områden där kalksten överlagras av isälvsmaterial kan anses vara viktiga för nybildningen. 3.4 Saltvatteninträngning Förhöjda kloridhalter i grundvatten kan ha olika ursprung. Förutom olika föroreningskällor som deponier och halkbekämpning är den vanligaste, mest svåråtgärdade orsaken till förhöjda kloridhalter i grundvatten påverkan av salt havsvatten, recent eller fossilt. På Listerlandet finns stora områden som tidigare varit grunda havsvikar. Allt land som ligger lägre än 9 möh täcktes av det Littorinahavet saltvattenstadie. Därför finns här områden som har pekats ut som riskområden för fossilt saltvatten. Kring Vesan förekommer grundvatten med höga kloridhalter i isälvsavlagringar. I en kustzon kan två separata grundvattenenheter urskiljas. Under havet består grundvattnet av saltvatten, och under land är grundvattnet söt. På grund av densitetsskillnader är gränsen inte vertikal utan sluttar inåt mot land. På Listerlandet finns ett visst kustriktat flöde av sötvatten ut till havet, varför gränsen mellan salt- och sötvatten antas ligga en bra bit utanför kusten. Om dock de naturliga grundvattenförhållandena förändras, kan denna relation rubbas och detta kan sedan leda till saltvatteninträngning. En avsänkning av grundvattennivån under havsnivån medför att grundvattengradienten vänder inåt land och saltvatten flödar mot grundvattenytans lägsta punkt. Ännu har inga förhöjda kloridhalter i brunnarna registrerats. Så länge grundvattenmagasinets höga trycknivå, dvs. en trycknivå som ligger ovan havsnivå, bevaras anses risken för saltvatteninträngning längs kusten vara liten. 4 Avrinningsområde Listerlandet ligger enligt VISS (Vatten Informations System Sverige) inom Gallån- Orlundsåns avrinningsområde (86/87), se figur 15. Dess areal uppgår till 394 km 2. Förutom Siesjön saknar området större sjöar. 23 (49)
Figur 15. Huvudavrinningsområde 86/87 (VISS, 2015) De aktuella vattentäkternas tillrinningsområde ligger inom tre mindre delavrinningsområde: 4924 som Rinner mot västra Hanöbuktens kustvatten (figur 16), 937 som Rinner mot västra Blekinge skärgård (figur 17) och 862 som Rinner mot yttre Pulkaviksbukten, (figur 18) (Källa: VISS, 2015). Enligt VISS-databas har de tre delavrinningsområdena en total areal av 49,9 km 2. Markanvändningens fördelning inom respektive delavrinningsområde redovisas i tabell 1. Tabell 1. Sammanställning av markanvändningen inom delavrinningsområde (VISS, 2015) 4924 Rinner mot V Hanöbuktens kustvatten (km 2 ) 937 Rinner mot V Blekinge skärgård (km 2 ) 862 Rinner mot yttre Pukaviksbukten (km 2 ) Totalt (km 2 ) Skog 7,8 3,7 1,8 13,3 Öppenmark 1,8 2 0,4 4,2 Jordbruk 8,3 9,1 0,9 18,3 Hygge 0,1 0,1 0,02 0,22 Sankmark 0,5 0 0 0,5 Tätort 3,2 1,5 0 4,7 Hav 1,4 0,03 0,06 1,49 Totalt 23,2 16,5 3,2 49,9 24 (49)
Figur 16. Delavrinningsområde 4924 (VISS, 2015) Figur 17 och 18. (Tv) Delavrinningsområde 937, (Th) Delavrinningsområde 862 (VISS, 2015) 25 (49)
Av figur 19 framgår kommunens ytvattenförhållanden. Listerlandet utgörs idag till stor del av mark som dräneras genom kanaler och åar men som tidigare varit en dela av ett större våtmarksområde. Inom Djupekås delområde avvattnar en kanal Lörby- och Ysanemosse. Hela Vesanområdet ligger under havsnivå och dräneringsvattnet pumpas upp till havet efter invallningsföretag som genomfördes på 1920-talet. Vesankanalen avrinner norrut och möter Västra Orlundsån innan den mynnar i Pukaviksbukten vid Norje. Östra Orlundsån rinner norrifrån och mynnar även den i Pukaviksbukten. Tre vattendrag avvattnar Listerlandet i söder: Siretorpskanalen, Lörbybäcken och Mjällbybäcken. Figur 19. Sölvesborgs kommuns viktigare avvattningsområden (MKB, 2010). 26 (49)
5 Influensområdets storlek Influensområdet 1 för de olika brunnarna varierar beroende på de geologiska förhållandena (figur 20). En samtidig provpumpning för brunnarna 0903, 0904 och 0905 utfördes under tiden 12-26 oktober 2009. Under de första tre dygnen uppgick den sammanlagda, provpumpade vattenmängden till 397 l/min (6,6 l/s), varav 95 l/min från 0903, 108 l/min från 0904 och 194 l/min från 0905. Vid dessa uttag uppkom ett stationärt tillstånd. Brunn 0903, 0904 och 0905 har en total påverkan åt söder på ca 820 m, norr ca 1240 m, öster ca 780 m och åt väster ca 750 m. En samtidig provpumpning av brunn 0901 och 0902 utfördes undertiden 28 oktober -16 november 2009. Under de första sex dygnen uppgick den sammanlagda, provpumpade vattenmängden till 670 l/min (11,2 l/s), varav 390 l/min (6,5 l/s) från 0901 och 280 l/min (4,7 l/s) från 0902. Vid dessa uttag uppkom ett stationärt tillstånd. Brunn 0901 och 0902 har en sammanvägd påverkan på maximalt 1800 m i nordöstlig riktning. Figur 20. Influensområde för brunnar 0903, 0904, 0905 i de södra delarna samt brunnarna 0901 och 0902 i de norra delarna (Geo Scania, 2010). 1 Påverkansområde vid uttag av vatten. 27 (49)
6 Tillrinningsområde och grundvattenbildning Grundvattentäktens tillrinningsområde är det område inom vilket vattenpartiklar kan nå brunnen genom grundvattenströmning eller som en kombination av ytvattenströmning och grundvattenströmning. I figur 21 redovisas de aktuella vattentäkternas tillrinningsområde. Tillrinningsområdet till brunn 220, 0903, 0904 och 0905 begränsas i väster av en topografisk ytvattendelare längs med Stiby backes krön. I öster bildar den södra delen av Listers huvud en topografisk ytvattendelare. Grundvattendelaren norr om Hällevik bildar tillrinningsområdets norra gräns. Tillrinningsområdet till brunn 216, 0901 och 0902 begränsas i väster av kalkmagasinets grundvattendelare som följer den topografiska ytvattendelaren längs med Stiby backens krön i riktning mot norr. I öster bildar Listers huvud en topografisk ytvattendelare. Grundvattendelaren norr om Hällevik bildar tillrinningsområdets södra gräns. Tillrinningsområdet till brunn 218 begränsas i norr av den södra delen av Listers huvud. I området sker en grundvattenbildning främst via höjdområdena samt i gränsen mellan de sedimentära avlagringarna och urberget. I dessa områden kan nederbördsvatten lätt tränga ner och nå kalkstenen och/eller Glaukonitsandstenen. Det går inte att utesluta att nybildning även kan ske via Lörbyåsen som sträcker sig från norr till söder mellan höjdområdena. Grundvattnets rörelse i tillrinningsområdet är riktat från höjdområdena ner mot slätten och mot kusten. I en öst-västlig ritning finns en grundvattendelare vars läge beroende på uttag från de talrika bevattningsbrunnarna i område kan förskjutas mot norr eller söder (SGU, 2005). Figur 21. Översikt över tillrinningsområde till vattentäkten. 28 (49)
7 Strömningshastighet För att få en översiktlig uppfattning om en eventuell förorenings transporthastighet har en beräkning av grundvattnets strömningshastighet i olika geologiska material utförts. Resultaten redovisas i tabell 2. Grundvattnets hastighet styrs i huvudsak av grundvattenytans gradient samt materialets vattengenomsläpplighet. För att beräkna transporttiden i grundvattnet för en eventuell förorening har Darcys lag använts. Denna ger en transporthastighet enligt följande: v = (-K dh/dx)/p (v = transporthastighet/horisontell nettohastighet (m/s); K = hydraulisk konduktivitet (m/s); dh/dx = hydraulisk gradient; p = effektiv porositet, dvs. andel av marken tillgänglig för strömning) Osäkerheten i den redovisade beräkningen ligger främst i bedömningen av den hydrauliska gradienten som var föga känd. Denna osäkerhet gör att resultatet bör användas med aktsamhet. Tabell 2. Översikt över strömningshastigheter i olika geologiska enheter Glaukonitsand Kalksten Morän Urberg Sand Enhet V (horisontell nettohastighet) K h (hydraulisk konduktivitet) dh/dl (hydraulisk gradient) 4E-06 7E-07 1E-06 1 E-06 2 E-05 m/s 1E-04 1E-05 1E-07 1E-07 1 E-03 m/s 1E-02 1E-02 2E-01 2E-01 5E-03 m/m P (porositet) 0.25 0.15 0.02 0.02 0.25 % i decimalform 1 dygn 0.35 0.1 0.09 0.1 1.7 m/dygn 100 dygn 35 6 1 9 173 m/100 dygn 365 dygn 126 21 3 32 631 m/ 365 dygn 8 Markanvändning och naturvård 8.1 Markanvändning Markanvändningen inom tillrinningsområdet till vattentäkterna utgörs förutom av bostadsbebyggelse av odlad mark, barr- och blandskog, lövskog och öppen mark. Figur 22 visar fördelning och tabell 3 är en sammanställning av olika markanvändningar inom tillrinningsområdet. 29 (49)
Figur 22. Markanvändning inom tillrinningsområdet. Tabell 3. Sammanställning över markanvändning inom tillrinningsområdet. Markanvändning Area (km 2 ) Andel av tillrinningsområde (%) Bebyggd mark 3.80 18 Odlad mark 7.32 35 Skog (löv+barr) 7.46 35 Övrig öppen mark 2.50 12 Vatten 0.03 <1 Tillrinningsområde 21.12 100 Naturreservat inom tillrinningsområdet Stiby Backe 0.74 4 Listershuvud 0.80 4 Spraglehall 0.02 <1 Naturreservat total 1.56 8 30 (49)
8.2 Riksintressen och skyddsområden 8.2.1 Natura 2000-område De fem Natura 2000-områden som finns inom tillrinningsområdet redovisas kort här nedan samt i figur 23. 1 Stiby backe (områdeskod SE0410010) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). Betesmarkerna på Stiby backe har höga kvaliteter som är anslutna till floran. Den avenbok skogen har en intressant flora, rik på arter. Den ganska ovanligt, men inte rödlistad, orkidé Neottia nidus-avis finns i skogen. 2 Listershuvud (områdeskod SE0410012) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). På platsen finns ett av de största och viktigaste aven skog i Sverige. Floran är mycket rik och påverkas av kalksten i marken. Den Hallahåle grottan är den enda kalkstensgrotta i distriktet. 3 Spraglehall (områdeskod SE0410066) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). En vacker plats med en artrik flora. Fina exempel på förekommande livsmiljöer. 4 Pukaviksbukten (områdeskod SE0410068) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). Pukaviksbukten är en extremt viktig plats för lax. Avelsresultatet för lax i Mörrumsån (site SE0410128) beror i hög grad på situationen för fiskbestånden i viken. 5 Kråkenabben nordväst (områdeskod SE0410189) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). Denna plats har en hög mångfald av arter. 6 Kråkenabben (områdeskod SE0410157) Område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet som inte har samband med annat Natura 2000-område (SCI). Platsen inkluderar yttre delarna av Kråkenabben halvön. Denna plats är viktig för rödlistade växter och ryggradslösa djur. 31 (49)
3 4 1 2 5 6 Figur 23. De fem Natura 2000-områdena; 1 Stiby backe, 2 Listershuvud, 3 Spraglehall, 4 Pukaviksbukten, 5 Kråkenabben nordväst och 6 Kråkenabben (Vic Natura, 2015) 8.2.2 Riksintressen 8.2.2.1 Naturvård: Listerlandet-Hanö I figur 24 redovisas naturvårdsområdeområdet Listerlandet-Hanö. Detta odlingslandskap på södra Listerlandet innehåller representativa och artrika naturbetesmarker med bl a förekomst av rödlistade växtarter. På och i anslutning till restbergen finns artrika ädellövskogar som hyser rödlistade arter av främst lägre flora och fauna. Karstlandskapet och grottsystemet på Listershuvud saknar motsvarighet i landet. Klapperfälten och strandvallarna är väl utbildade. På Hanö finns ädellövskog och strandområden av stort ekologiskt värde samt väl utbildade klapperfält och strandvallar (Vic Natura, 2015). 32 (49)
Figur 24. Grönt område redovisar riksintresse för naturvård: Listerlandet-Hanö (Vic Natura, 2015). 8.2.2.2 Friluftsliv: Listerlandet-Hanö Området, som redovisas i figur 25, har en rik och mångformig natur med flera intressanta och delvis unika geologiska bildningar, artrik flora och fauna, stora ädellövsskogar, strandängar och grunda havsområden. Havsområdena är viktiga för en rad olika fisksorter (Vic Natura, 2015). Figur 25. Blått område redovisar riksintresse för friluftsliv: Listerlandet-Hanö (Vic Natura, 2015). 33 (49)
8.2.2.3 Vattenresurser Enligt VISS finns två utpekade vattenresurser inom tillrinningsområdet: Listerlandet och Lörbyåsen. Nedan följer en kort faktasammanställning inklusive statusbedömning (VISS, 2014). Listerlandet (SEA7SE621427-142888) Figur 27 visar vattenresursen Listerlandets utbredning. Status Kemisk status: God (bedömning 2013-11-03) Kvantitativ status: God (bedömning 2013-11-01) Motivering: Tillgången på grundvatten är vanligen god. Emellertid förekommer problem under kraftiga torrperioder då vattenuttag förändrar grundvattnets normala strömningsmönster. För närvarande pågår tillståndsprövningar av vattenuttag inom förekomsten. När tillstånd finns för alla större vattenuttag inom förekomsten bör det säkerställs att vattenuttagen i området står i balans med nybildningen av grundvatten. Riskbedömning Kemisk status: Det är risk att God kemisk status ej uppnås år 2021. Motivering: Växtbekämpningsmedel detekteras vid ca 20% av dricksvattentäkterna (BAM, Simazin och Mekoprop). Vid drygt 10% av täkterna ligger årsmedelhalten för BAM över 0,1 ug/l (riktvärde för God/Ej god status enligt föreskrift SGU- FS 2008:2), och växtbekämpningsmedel har detekterats vid samtliga rapporterade analyser. Detektion av bekämpningsmedel innebär att det är risk för att god status inte uppnås år 2015 (enligt föreskrift SGU-FS 2008:2). Kvantitativ status: Det är risk att God kvantitativ status inte uppnås 2021. Motivering: Under kraftiga torrperioder har grundvattnets normala strömningsmönster inom förekomsten förändrats av vattenuttag för dricksvatten, industriprocesser och jordbruksbevattning. För närvarande pågår tillståndsprövningar av större vattenuttag inom förekomsten. När tillstånd finns för alla större vattenuttag inom förekomsten bör man kunna utgå ifrån att nybildningen av grundvatten i området står i balans med vattenuttagen. Innan dess bedöms det finnas en risk för att god kvantitativ status inte kommer att uppnås till 2021. Figur 27. Registrerad grundvattenresurs för dricksvatten, Listerlandet, SE621427-142888 (VISS databas 2014-01-21) 34 (49)
Lörbyåsen (SE 621503 143207) Figur 28 visar vattenresursen Lörbyåsens utbredning. Status Kemisk status: Otillfredsställande (bedömning 2013-11-03) Vattenförekomsten uppnår ej god kemisk status på grund av höga nitrathalter (data från regional miljöövervakning). Medelvärdet xx övers tiger 50 mg/l, som är gränsen för God/Ej god status (enl. föreskrift SGU-FS 2013:2). Det finns inga givna skäl att anta att nitrathalten är högre i provpunkten än inom grundvattenförekomsten i övrigt. Kvantitativ status: God (bedömning 2013-11-01) Tillgången på grundvatten är vanligen god varför förekomsten bedöms ha god kvantitativ status. Riskbedömning Kemisk status: Förekomsten bedöms vara i riskzonen att inte uppnå god kemisk status 2015 på grund av höga nitrathalter (se Kemisk status: nitrat). Höga blyhalter har noterats, och utgångspunkten för att vända trend (2,0 ug/l) har överstigits vid två av fyra mättillfällen. Kvantitativ status: Det finns inga indikationer på att grundvattenuttagen kommer att öka till den grad att kvantitativ status skulle hotas år 2015. Figur 28. Registrerad grundvattenresurs för dricksvatten, Lörbyåsen(blåmarkerat), SE 621503-143207 (VISS databas 2014-01-21) 35 (49)
8.2.2.4 Naturreservat Figur 29 redovisar naturreservaten i området. 1. Stiby backe: NVR_ID 2000090, objekt id 3742, 1971-21-31; Länsstyrelsen i Blekinge län 2. Listershuvud: NVR_ID 2000100, objekt id 277, 1993-10-11; Länsstyrelsen i Blekinge län II 1 2 I III Figur 29. Naturreservat Stiby backe och Listershuvud och befintliga vattenskyddsområden. 8.2.2.5 Befintliga vattenskyddsområden Det finns tre befintliga vattenskyddsområden (alla från -74) inom vattentäkternas tillrinningsområde: I. Hällevik II. Hörvik III. Nogersund. 8.2.2.6 Strandskydd Längs kusten finns rådande strandskydd. 9 Planförhållanden 9.1 Översiktsplan Den aktuella översiktsplanen för Sölvesborgs kommun antogs av kommunfullmäktige den 25 oktober 2010 och vann laga kraft den 6 juli 2011. 36 (49)
Figur 30 visar översiktsplanen för Hällevik och Nogersund. Aprikosfärgade områden markerar var nya bostäder är planerade. Framförallt området sydväst (Grönslätt) samt norr om Hällevik som ligger i anslutning till brunn 0905 står i konflikt med vattenskyddsintressen. De blå områdena markerar verksamheter. Figur 30. Översiktsplan över Hällevik och Nogersund. Figur 31 visar översiktsplanen för Hörvik. Även här finns område som pekas ut för nya bostäder och som samtidigt ligger inom vattentäktens tillrinningsområde, vilket kan leda till konflikt med avseende på vattenskyddsintresse om planerna genomförs. Figur 31. Översiktsplan över Hörvik. 37 (49)
9.2 Detaljplaner För området norr om Hällevik (figur 30) har Sölvesborgs kommun tagit fram ett koncept till detaljplan för Hörby 45:1 (norra delen) och del av Hörby 3:112. Konceptet för detaljplan är upprättades 2014-01-27. Detaljplanen ska fastställas genom enkelt förfarande. Området ligger omedelbart öster om SEVAB s nya grundvattenanläggning Lindskog, med brunn 0905som närmast. Planområdets area är ca 2 ha och beläget i östra delen av Hälleviks samhälle i anslutning till befintlig bebyggelse omedelbart norr om Nogersundsvägen. Den framtida markanvändningen omfattar 11 tomter för villor (friliggande enfamiljshus) grupperade kring en inre gemensam friyta som också ger möjlighet till en komplementbyggnad för gemensam användning. Det bör anses som olämpligt att genomföra byggnadsplaner på Hörby 45:1 utan att framlägga bevis för naturlig eller tekniska skyddsbarriär för att upprätthålla vattenskyddet. För området sydväst om Hällevik (figur 30) planerar Sölvesborgs kommun ett bostadsområde med framför allt villatomter i Hällevik - Grönslätt. Marken är inköpt och nu pågår obligatoriska utredningar. De ska mynna ut i en detaljplan under 2015. 10 Skyddsområde 10.1 Allmänt För avgränsningen av ett skyddsområde är det vattenresursen som sådan som ska skyddas och inte bara området närmast vattentäkten. Grundvattenresursen är ofta knuten till en avgränsad geologisk formation, vilken innehåller ett grundvattenmagasin som kan utnyttjas för vattenförsörjning. Skyddsområdet för en grundvattentäkt bör enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden, om möjligt, omfatta hela den areal inom vilket vatten kan nå det grundvattenmagasin eller del av ett sådant grundvattenmagasin som utnyttjas eller i framtiden kan komma att utnyttjas för vattenförsörjning, dvs. tillrinningsområdet för vattentäkten. För vattentäkter med mycket stora tillrinningsområden kan en snävare avgränsning tillämpas om riskerna i de uteslutna områdena kan accepteras. Ur allmänna råd till 7 kap. 21 MB: Ett vattenskyddsområde bör omfatta vattentäktens tillrinningsområde, såvida inte beslutsunderlaget visar att skyddssyftet kan uppnås genom fastställande av ett mindre område som vattenskyddsområde. Vattenresursen bör skyddas mot tillfälliga likväl som kontinuerliga föroreningar. Förorening av vattenresursen kan antingen ske via punktutsläpp eller via mer diffust utsläpp. Vattenresursen bör därför även skyddas mot markanvändning som på sikt kan påverka vattenkvalitén negativt och i värsta fall ge irreversibla skador. I Naturvårdsverkets Handbok om vattenskyddsområde ges utgångspunkter och principer för hur avgränsning av skyddsområden ska utföras. Huvudregeln är att hela tillrinningsområdet skall skyddas. För vattenförekomster med mycket stora tillrinningsområden, där huvudregeln frångås bör avgränsningen av vattenskyddsområdet baseras på barriär- och riskfokusering. Avgränsningen av skyddsområden där endast delar av tillrinningsområdet innefattas av skyddet kan i dessa fall utgå från några eller en kombination av följande principer: Grundvattendelare/ytvattendelare Avstånd från vattentäkten Uppehållstider/transport i grundvattnet Sårbarhetsbedömningar och -klassificeringar Risker/riskacceptans 38 (49)
Enligt Handbok om vattenskyddsområde kan vattenskyddsområdet delas upp i fyra olika zoner, dessa är: Vattentäktszon Primär skyddszon Sekundär skyddszon Tertiär skyddszon Det kan vara praktiskt att förlägga skyddsområdesgränserna till redan befintliga gränser såsom vägar, fastighetsgränser, vegetationsgränser eller andra naturliga gränser. Syftet är att det ska vara lättare att i naturen hitta de gränser som på ritningar utmärker skyddsområdesgränserna. 10.2 Sårbarhetsklassificering Vid framtagande av skyddsområdesgränser ingår det enligt Handbok om vattenskyddsområde att även studera sårbarheten inom tillrinningsområdet. Genom att titta på markens och berggrundens förmåga att släppa igenom t.ex. föroreningar ges en förståelse för hur hög skyddsnivå som krävs inom tillrinningsområdet. Sårbarheten kan delas in i fyra klasser, extrem, hög, medelhög och låg sårbarhet. I figur 32 visas markens och berggrundens sårbarhet inom tillrinningsområdet för alla vattentäkterna. När jordarterna bedömts är det jordarternas kornstorleksfördelning och sorteringsgrad som har störst betydelse, ju grövre korn och bättre sortering desto större risk för föroreningsspridning. Vid bedömningen av urbergsgrunden ligger fokus på den hydrauliska kontakten mellan berg- och kalkberggrunden. Extrem hög sårbarhet Övergångsområdet mellan sedimentära avlagringar och urberg har kartsvittring samt urbergsområden med tunt eller helt utan jordtäcke bedöms ha störst sårbarhet, detta eftersom föroreningar lätt kan rinna av eller tränga ned i sprickor vilka kan stå i hydraulisk kontakt med kalkbergsmagasinet. Detta innebär korta transporttider och att en förorening snabbt kan nå grundvattnet. Områden där grundvattenmagasinet direkt överlagras av sandiga sediment, svallsediment och isälvsmaterial (ex. Lörbyåsen) bedöms tillhöra denna sårbarhetsklass. Isälvssediment kan vara överlagrade av glacial lera vilket kan utgöra en naturlig barriär mot nedträngning av föroreningar till grundvattnet. Sådana områden klassificeras inte med extremt hög sårbarhet. I området är dock utbredningen av lera mindre känd eftersom den till största del överlagras av svallsediment. Hög sårbarhet Jordlagren på urbergshöjderna utgörs av sandig morän eller svallsediment som sand/grus eller klapper. Till skillnad från kala urbergsområden utgör jordlagren en fördröjning/buffert för föroreningar att nå grundvattenmagasinet. 39 (49)
Medelhög sårbarhet Områden där grundvattenmagasinet överlagras av organiska jordarter som sannolikt ligger på lera eller en annan tät grund, sandig morän och/eller svallsediment bedöms ha medelhög sårbarhet. Sandens genomsläpplighet medför att en förorening lätt kan infiltrera i jordlagren och kan således lätt nå grundvattnet. Finns det sedan områden där tryckgradienten är nedåtriktad kan föroreningen även läcka ner till kalkberggrunden. Medelhög sårbarhets finns på lågområdena. Låg sårbarhet Områden där grundvattenmagasinet överlagras av lerig morän eller lera som är flera meter mäktig klassas som låg sårbarhet då transporthastigheten i materialet är mycket långsam och man har större möjlighet att förhindra att föroreningen når vattentäkten. Figur 32. Sårbarheten för områdena Hällevik, Lindskog, Hörvik, Mjällby-. 40 (49)
10.3 Risker I samband med framtagandet av ett vattenskyddsområde ska risksituationen inom hela tillrinningsområdet studeras (Naturvårdsverkets Handbok med allmänna råd). Riskinventeringen ska utgöra en del av underlaget för beslutet av vattenskyddsområdet och till eventuella framtida beredskapsplaner. Riskobjekt för vattentäkten kan delas in i fyra huvudkategorier: Vattenverksamhet Sabotage, kris och krig Klimatförändringar Verksamheter och markanvändning i tillrinningsområdet Sölvesborgs kommun har möjligheter att hantera riskkategorierna genom egen planering och egna åtgärder. Riskobjekten behandlas lämpligen i kommunens beredskaps- och saneringsplaner. Vanliga verksamheter och typer av markanvändning i tillrinningsområdet som kan utgöra risk för förorening av vattentäkten är: 1. Jord- och skogsbruk 2. Bostadsbebyggelse 3. Industri 4. Vägar 5. Kommunalt spillvattensystem 6. Olyckor 7. Avfallsdeponier 8. Täktverksamhet och andra markarbeten 9. Övriga risker Föroreningshoten kan indelas i tillfälliga eller akuta punktutsläpp (t.ex. tankbilsolycka), långvarigt pågående punktutsläpp (t.ex. avloppsinfiltration) samt långvariga diffusa utsläpp (t ex bekämpningsmedel och gödning i samband med växtodling). 10.3.1 Potentiella föroreningskällor 10.3.1.1 Jord- och skogsbruk Jord- och skogsbruksfastigheter omfattar ett flertal potentiella risker för spridning av oönskade ämnen till ytoch grundvatten; - Växtnäringsämnen - Bekämpningsmedel - Villaolja - Enskilda avlopp - Drivmedelsupplag - Uppställningsplatser för maskiner - Djurhållning - Timmerupplag - Avverkning 41 (49)
Inom jordbruket är det framförallt spridning av bekämpningsmedel och växtnäringsämnen såsom handelsgödsel, naturgödsel och urin som kan förorsaka försämrad vattenkvalitet. Även spridning av slam från reningsverk eller enskild reningsanläggning utgör ett stort hot mot vattenkvaliteten. Dessutom förekommer andra, för vattenkvaliteten, riskfyllda företeelser såsom lagring av gödsel och näringsläckage. Skogsbruk innebär en risk för försämrad vattenkvalitet genom spridning av organiskt material och markpartiklar till vattendrag, näringsläckage och spridning av bekämpningsmedel. Även timmerupplag kan utgöra en risk för vattenkvaliteten då bl a fenolföroreningar kan spridas från dessa. Avverkning och markbearbetning kan också ge förhöjda humushalter i vattendrag och grundvatten. En del av ovanstående föroreningskällor är knutna till åkermark, betesmark respektive skogsmark. Däremot är hanteringen och påföljande risker för spill och dyl. av bekämpningsmedel, gödsel, växtnäringsämnen och drivmedel mm i princip knutna till lantbrukens ekonomibyggnader. Vid gårdarna finns ytterligare potentiella föroreningsrisker knutna till bostadsbebyggelse såsom enskilda avlopp och energianläggningar (bergvärme/jordvärme/villaolja). 10.3.1.2 Bostadsbebyggelse Inom samlad bostadsbebyggelse kan den sammanlagda effekten av ett stort antal små risker bli stor. De risker som huvudsakligen bedömts vara aktuella att beakta är användningen av bekämpningsmedel i trädgårdar, förekomst av enskilda avlopp och energianläggningar (bergvärme/jordvärme/villaolja). Vid samlad bostadsbebyggelse kan det finnas kommunalt dag- och spillvattensystem. Vid otäta ledningar finns risk för spridning av orenat spillvatten till omgivande mark. Även driftproblem med pumpstationer och dylikt kan orsaka läckage till omgivande miljö. 10.3.1.3 Industri De riskkällor som generellt kan förknippas med industrimiljöer är: - Förorenat dagvatten och spillvatten - Hantering av miljöfarliga ämnen - Tunga transporter (farligt gods) - Brand (förorenat släckvatten) - Cisterner, förvaringstankar - Förorenad mark Även om en industri inte är i drift kan risker kvarstå i form av kvarvarande förvaringstankar och markföroreningar etc. 10.3.1.4 Vägar De riskkällor som är relaterade till vägar är: - Olyckor - Transport av farligt gods - Slitage på vägar och fordon (oljedropp, partikelspridning mm) - Beläggningsarbete - Läckage av bränsle - Vägsalt 42 (49)
I samband med väghållning förekommer olika typer av upplag av bland annat oljegrus, vägsalt och asfalt, vilket utgör en risk för föroreningsspridning till yt- och grundvatten. Även upplag av snö, vilken kan innehålla en mängd föroreningar utgör ett hot mot vattenkvaliteten. Saltning av vägar för halkbekämpning kan leda till omfattande spridning av salt till yt- och grundvatten. Nyanläggning av väg och förbättringsarbeten på vägar utgör ett hot mot vattenkvaliteten, dels genom förekomsten av materialupplag, men även på grund av att risken för olika typer av olyckor är stor i samband med vägarbeten. Vidare kan markarbeten lösgöra mycket material, vilket i anslutning till vägar i många fall är förorenat, som kan transporteras till yt- och grundvatten. 10.3.1.5 Kommunalt spillvattensystem Risker med orenat spillvatten kan förekomma vid avloppsreningsverk, spillvattenledningar, och pumpstationer. Då avloppsreningsverken överbelastas förekommer ibland bräddning vilket innebär att orenat vatten tillförs recipienten. Även driftproblem med pumpstationer och otäta spillvattenledningar kan orsaka läckage till omgivande mark och grundvatten. 10.3.1.6 Olyckor De olyckstyper som vanligtvis är relevanta för vattenskydd är: - Brand - Översvämning - Vägolycka Olycka med brand kan knytas till verksamhet och bebyggelse där ämnen förekommer som vid brand kan bilda förorening som med släckvatten kan tillföras yt- och grundvattnet. Därmed finns, avseende brand, en generell risk knuten till bebyggelse men även till brand i samband med vägtrafikolycka. Därtill kan risk för förorening i samband med skogsbrand tilläggas. Vid översvämningar kan föroreningar tillföras vattendrag från översvämningsområdena, antingen via dagvattenledningar och diken eller direkt från områden som översvämmas i anslutning till vattendrag. 10.3.1.7 Avfallsdeponier Deponier kan utgöra stora hot mot yt- och grundvattenresurser. Graden av risk är avhängig av vilken typ av avfall som finns i deponin såväl som utbredning och eventuell urlakning av föroreningar. 10.3.1.8 Täktverksamhet och andra markarbeten Det finns flera olika typer av markarbeten som medför ökad risk för negativ påverkan på vattenresurser. Schaktning, muddring och borrningsarbeten i närheten av vattentäkter utgör risker dels genom uppslamning av finmaterial i vattnet och dels genom risk för spridning av förorenande ämnen från arbetsmaskiner o dyl. I samband med täktverksamhet sker ofta bortgrävning eller minskning av omättad zon där rening av infiltrerande vatten till stor del sker. Vidare förekommer ibland bortledning av yt- eller grundvatten och återfyllning med förorenade massor i avslutade täkter. 10.3.1.9 Övrigt En övrig risk som identifierats är idrottsplaner, där framförallt spridning av bekämpningsmedel och växtnäringsämnen kan förorsaka försämrad vattenkvalitet. 43 (49)
En annan potentiell riskkälla utgör tranformatorstationer. Beroende på transformatortyp kan dessa innehålla upptill 225 liter olja. 10.3.2 Klimatförändringar Framtida ändringar av klimatförhållandena kan medföra en kraftig ökning av nederbördsmängder samt en höjning av havsytan. (a) Översvämningsrisk Översvämning uppstår när vatten täcker ytor utanför den normala gränsen för sjö, vattendrag eller hav. Även markområden där vatten från kraftiga regn blir stående räknas som översvämmade. Översvämningar beror ytterst på att mer vatten tillförs än vad mark eller vattendrag klarar att leda bort. En betydande risk i samband med översvämningar utgör eventuella föroreningar som kan dras med vattenmassorna och på det sättet försämra vattenkvaliten eller göra vattentäkter i otjänliga. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har sedan 1998 inventerat och prioriterat vilka svenska vattendrag som ska karteras med avseende på översvämning. Inget av de prioriterade vattendragen finns dock i Sölvesborgs kommun. Vattendragen i Sölvesborgs kommun anses inte utgöra någon potentiell översvämningsrisk. De största översvämningsriskerna utgörs istället av dagvatten- och avloppsnätet. Vid kraftiga regnoväder kan dagvattenledningssystemen bli mättade, vilket medför att vägar och gator kan bli stående under vatten. Vattnet kan även tränga in i byggnader som befinner sig i lågpunkter. I nuläget bedöms de aktuella vattentäkternas översvämningsrisk som låg. (b) Havsnivåförändring Figur 33 visar översvämningsområden enligt två scenarier för den globala havsnivån år 2100. Enligt scenarierna beräknas medelhavsnivån vid Blekingekusten till 0,4-1,5 m och högvattennivån till 1,8 2,8 m (höjdsystem RH 2000). I kartbilden har markområden som ligger på lägre höjdnivå än 1,76 respektive 2,78 m blåmarkerats (höjdsystem RH2000). 44 (49)
Figur 33. Bilden visar alla markområden som ligger på lägre höjdnivå än 1,76 respektive 2,78 m (Länsstyrelsen, Framtida högvatten - Scenarier för havsnivå och översvämningsområden i Blekinge år 2100; 2012:11) 10.3.3 Riskinventering I samarbete med bl. a. kommunen, Miljöförbundet Blekinge Väst och Länsstyrelsen i Blekinge län har en översiktlig riskinventering genomförts inom tillrinningsområdet och dess gränsområden. Inventeringen redovisas i bilaga B. 11 Avgränsning av vattenskyddsområde Baserat på genomförda utredningar av bl.a. områdets geologi, hydrogeologi, hydrologi samt genomförd sårbarhetsklassificering och riskinventering har gränser för ett nytt skyddsområde tagits fram. 45 (49)
Vattenskyddsområdet har delats in i vattentäktszoner, primär skyddszoner, sekundär och tertiär skyddszoner. Avgränsningen redovisas på karta i figur 33. En motivering till indelningen sammanfattas i följande avsnitt med bakgrund av slutsatser dragna från texten ovan. Vattenskyddets indelning följer Naturvårdsverket Handbok om vattenskyddsområde (2010:5). 11.1 Vattentäktzon Vattentäktszonen skall säkra ett effektivt närskydd för en vattentäkt och omfattar därför närområdet kring brunnen. Principen som rekommenderas är att området skall vara otillgängligt för andra än verksamhetsutövaren. Vattentäktszonen skall markeras eller inhägnas med staket. Baserat på genomförda utredningar av bl.a. områdets geologi, hydrogeologi, hydrologi och topografi har gränserna för det skyddsområdet tagits fram. Avgränsning av skyddsområdet utgår från vattentäktens tillrinningsområde. Gränsdragningen för de olika skyddszonerna följer Naturvårdsverkets allmänna råd (2010) och finns presenterade i figur 34 samt in zoomat i figur 35. Nedan beskrivs bakomliggande resonemang för gränsdragningen. Figur 34. Indelningen av primär-, sekundär- och tertiärzon inom tillrinningsområdet. 46 (49)
Figur 35 Inzoomad karta över respektive vattentäktzon. 11.2 Primär skyddszon 11.2.1 Avgränsning enligt handboken Primär skyddszon bör avgränsas på ett sådant sätt att uppehållstiden i grundvattnet medger att en olyckshändelse hinner upptäckas och åtgärder vidtas innan föroreningen når vattentäktszonen. Från den primära skyddszonens yttre gräns till uttagsbrunnarna bör transporttiden inte vara mindre än 100 dygn. 11.2.2 Bedömningsgrund för föreslagen avgränsning Den primära skyddszonen omfattar områden med störst skyddsbehov och extremt sårbara inströmningsområden. Sådana kan vara områden med kort transporttid, områden med hög sårbarhet eller områden med många riskobjekt. I tillrinningsområdet till vattentäkt har den primära skyddszonen avgränsats till att omfatta delar kring brunnarna baserat på teoretiskt uträknade strömningshastigheter för minst 100 dagar. Inom tillrinnings- 47 (49)