EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för rättsliga frågor 15.6.2011 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA (0049/2011) Ärende: Motiverat yttrande från Republiken Italiens senat över förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden (KOM(2011)0126 C7-0096/2011 2011/0059(CNS)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får de nationella parlamenten, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt översänds, till Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för rättsliga frågor ansvar för respekten för subsidiaritetsprincipen. För er kännedom bifogas ett motiverat yttrande från Republiken Italiens senat över ovannämnda förslag. CM\870418.doc PE467.147v01-00 Förenade i mångfalden
RESOLUTION ANTAGEN AV UTSKOTTET OM UNIONSRÄTTSAKT (KOM(2011)0126) (Dok. XVIII, nr 96) BILAGA Justitieutskottet har undersökt unionsrättsakten (KOM(2011)0126) om förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden och tagit hänsyn till de bifogade anmärkningarna från EU-utskottet och kommit fram till att det inte kan godkänna förslaget. /underskrift/ PE467.147v01-00 2/5 CM\870418.doc
OBSERVATIONER OCH FÖRSLAG FRÅN DET 14:e STÄNDIGA UTSKOTTET Observationer angående unionsrättsakten: (EU-politik) I enlighet med artikel 144.1 i arbetsordningen (Föredragande: Fleres) Rom, den 25 maj 2011 Förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden (KOM(2011)0126) Det 14:e ständiga utskottet har undersökt rättsakten KOM(2011)0126. Ett av EU:s mål är att skapa ett rättsligt område som grundas på principen om ömsesidigt erkännande av beslut. Den fria rörligheten för domar svarar mot ett socialt behov som grundar sig i det faktum att allt fler personer flyttar från en medlemsstat till en annan, vilket ger upphov till familjer som består av personer av olika nationaliteter eller med hemvist i olika medlemsstater. Internationella par ställs inför stora svårigheter, framför allt vid upplösning, separation, skilsmässa eller makens/makans bortgång, på grund av att de nationella rättsordningarna skiljer sig åt. För att överbrygga dessa hinder har EU nyligen antagit en förordning om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad och man håller på att förhandla om en förordning om arv. Genom dessa förordningar inrättas objektiva kriterier för att fastställa tillämplig lag och behörig domstol vid separation, skilsmässa eller arv för internationella par. Syftet med den aktuella rättsakten är att komplettera ovannämnda rättsliga ram så att den reglerar frågor som rör makars förmögenhetsförhållanden. Rättsakten innehåller framför allt bestämmelser om a) behörig domstol, b) tillämplig lag och c) fri rörlighet för domar. Kommissionen hävdar att förslaget omfattas av tillämpningsområdet för familjerätten, som EU-lagstiftningen inte innehåller en tydlig rättslig definition av. Artikel 2 i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier föreskriver dock att i detta direktiv används [bland annat] följande beteckningar för familjemedlem a) make eller maka. Begreppet äktenskap skiljer sig åt från medlemsstat till medlemsstat, och i förslaget definieras äktenskapsförord som varje avtal varigenom makarna organiserar sina förmögenhetsförhållanden sinsemellan och gentemot tredje man. Det handlar följaktligen om en företrädesvis förmögenhetsrättslig definition som avser de aspekter av äktenskapet som definieras som förhållande. Däremot verkar inte definitionen omfatta äktenskapet som handling, vilket däremot är fallet i medlemsstaternas nationella rättsordning, i enlighet med skäl 10 i förslaget. I artikel 29.1 i den italienska konstitutionen bekräftas att republiken erkänner familjens rättigheter som en naturlig enhet byggd på äktenskapet. CM\870418.doc 3/5 PE467.147v01-00
Man bör dessutom erinra sig om konstitutionsdomstolens rättspraxis som, genom sin dom nr 138 av den 15 april 2010, har slagit fast att civillagen från 1942 fastställde (och fastställer) att makar måste vara personer av olika kön. Inte heller Lissabonfördragets ikraftträdande, som ger stadgan om de grundläggande rättigheterna samma rättsliga status som fördragen, medför att man kan gå emot bestämmelserna i civillagen som fastställer att äktenskapet är en förening mellan personer av olika kön. Det stämmer förvisso att artikel 9 i stadgan, genom att fastställa rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj som redan föreskrivs i artikel 12 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för giftasvuxna män och kvinnor, kan ses som ett steg mot ett erkännande av äktenskap mellan personer av samma kön. Artikel 9 i stadgan och artikel 12 i konventionen hänvisar dock konkret till nationella lagar, vilket innebär att området faller under parlamentets behörighet. Konstitutionsdomstolen tillägger i ovannämnda dom att det finns förklaringar till artikel 9 i stadgan som, även om de inte har rättslig status, otvetydigt utgör ett tolkningsinstrument. I förklaringen till artikel 9 förtydligas att i artikeln varken förbjuds eller föreskrivs att partnerskap mellan personer av samma kön ges äktenskaplig status. Denna ståndpunkt måste därför komma till de europeiska lagstiftande organens kännedom, så att de kan ta hänsyn till den under de fortsätta förhandlingarna och undvika att en osäker situation uppstår, med tveksamheter kring och invändningar mot definitionerna. EU-domstolen framhöll genom sin dom i mål C-267/06, Makuro, den 1 april 2008 att frågor som har med civilstånd att göra faller under medlemsstaternas befogenheter, vilka inte får inskränkas av EU-rätten. Domstolen påminde dock om att medlemsstaterna, när de utövar sina befogenheter i civilståndsfrågor, måste följa EU-rätten och i synnerhet de bestämmelser som grundar sig på principen om icke-diskriminering, i detta fall i direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. Kommittén framför därför följande invändningar mot förslaget: Den rättsliga grund som kommissionen anger är artikel 81.3 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ger rådet behörighet att anta beslut som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder. Rådet ska därvid tillämpa ett särskilt lagstiftningsförfarande, dvs. agera enhälligt efter att ha hört Europaparlamentet. Såsom framhålls ovan är familjen enligt artikel 29 i den italienska konstitutionen en naturlig gemenskap på äktenskapets grund, och därför har vi inga invändningar i fråga om valet av rättslig grund i förslaget, som handlar om vissa förmögenhetsförhållanden mellan makar. Den föreslagna rättsliga grunden skapar dock en del problem när det gäller huruvida personer av samma kön som sammanlever ska jämställas med familjer. Det är oklart i vad mån förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Det stämmer att målen att främja fri rörlighet för personer inom EU, att göra det möjligt för makar att fördela tillgångar mellan sig och att öka rättssäkerheten endast kan uppnås med hjälp av gemensamma regler på EU-nivå. Det är också sant att förslaget inte innebär någon harmonisering av den materiella rätten i fråga om makars äganderätt. Det påverkar inte heller medlemsstaternas nationella skattelagstiftning. Likväl gör problematiken kring den rättsliga grunden att det måste utredas huruvida förslaget överensstämmer med subsidiaritetsprincipen eller inte. Med förbehåll för detta förefaller inte förslaget strida emot proportionalitetsprincipen, eftersom det inte är mer långtgående än vad som fordras för att nå de uppställda målen, och PE467.147v01-00 4/5 CM\870418.doc
enligt kommissionens uppskattningar i konsekvensbedömningen borde det tillsammans med förslagen i KOM(2011)0127 medföra kostnadsminskningar i storleksordningen 0,4 miljarder euro jämfört med nuläget. När det gäller sakfrågan bör begreppet äktenskap definieras bättre, för att undvika osäkerhet. Mot bakgrund av konstitutionsdomstolens dom nr 138 av den 15 april 2010, vars innehåll refereras ovan, kan Italien svårligen betrakta ett giftermål mellan personer av samma kön som ett äktenskap, och därmed tillerkänna dessa personer samma äganderätt som makar har enligt förslaget. Sådana giftermål strider mot artikel 29 i konstitutionen, också i den tolkning som konstitutionsdomstolen gjorde 2010. För att komma till rätta med denna problematik föreslår vi, bland annat för att bibehålla möjligheterna för samkönade par att reglera sina ägandeförhållanden och för att tillämpa artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, där principen om icke-diskriminering tas upp, att äktenskap mellan personer av samma kön åtminstone när det gäller Italien ska lyda under det regelverk som föreslås i KOM(2011)0127 om registrerade partners förmögenhetsförhållanden. Alternativt kan man överväga att a) lägga in en klausul i artikel 5 i förslaget analog med artikel 5.2 i förslaget om registrerade partners förmögenhetsförhållanden, KOM(2011)0127 om att den domstol som har behörighet att avgöra frågor om förmögenhetsförhållanden mellan makar på grundval av olika kriterier som har med begreppet hemvist att göra kan förklara sig obehörig om medlemsstaten i fråga inte erkänner registrerade partnerskap, b) ändra artikel 23 så att medlemsstater som har särskilda konstitutionella problem med att erkänna äktenskap mellan personer av samma kön kan lägga dessa hinder till grund för bedömningen av vad som är uppenbart oförenligt med grunderna för domstolslandets rättsordning, c) ändra artikel 27 så att medlemsstater som har särskilda konstitutionella problem med att erkänna äktenskap mellan personer av samma kön kan vägra att erkänna domar på grund av detta. Salvatore Fleres /namnteckning/ CM\870418.doc 5/5 PE467.147v01-00