Slutrapport Ljustorpsån EU projekt 2006 2006-11-22 Bo Öhman Öhmans Fiskevårdsservice Örnsköldsvik 1
Inledning Ljustorpsån 693892-158295 tillhör en av Timrå kommuns absolut viktigaste vattendrag. Höga naturvärden och stora möjligheter till kvalitativt sportfiske som glädjekälla både för kommuninnevånarna och turister. Vattendraget är av stor betydelse för flera s.k. anadroma fiskarters reproduktion som exempelvis havsöring, flodnejonöga och viss mån lax. Med anadrom menas att fortplantningen sker i sötvatten och tillväxten sker ute i havet. Idag kan dessa arter samt inte förglömma de stationära arterna som harr och öring vandra fritt i systemet upp till Lagfors kraftverk ungefär 18 km från sammanflödet med Mjällån. Kraftverket utgör ett absolut vandringhinder och avskärmar stora reproduktionsområden uppströms som exempelvis Bredsjöån och Ådalsån. Ett av de viktigaste målen för Ljustorpsåns FVO framgent är att verka för en fiskvandringsväg förbi Lagfors kraftverk. En förbivandring har en mycket stor betydelse för säkerställandet av den biologiska mångfalden i vattensystemet och ökar buffertförmågan mot framtida miljöstörningar. Minst lika viktigt är att det ges mycket större naturliga förutsättningar för ett rikt framtida sportfiske som gynnar hela dalgången och verkligen kommer att göra skäl för begreppet levande landsbygd. Beskrivning Ljustorpsån från mynningen till Indalsälven upp till sammanflödet med Mjällån domineras av meandrande lopp med kraftiga erosionszoner och stort sandinslag i botten. Bitvis finns små strömmar med grus och steninslag som exempelvis harren utnyttjar. På sträckan mynnar 3 större biflöden, Masugnsbäcken, Aspån och Stavrebäcken som alla har potentiella reproduktionsområden för exempelvis havsöring och flodnejonöga. Dock finns det negativa faktorer som begränsar bäckarnas produktion idag Masugnsbäcken har ett utlopp i Lögdösjön som kan göra det svårt för lekvandrande fisk att hitta. Aspån partiellt vandringshinder i form av klipphällor under stora vägen, vägtrummor nedströms fiskvägen samt erosionsproblem. Stavrebäcken mycket sediment i partierna nedströms Viksjövägen samt besvärlig passage vägtrumman Viksjövägen Ljustorpsån från sammanflödet med Mjällån upp till Edsta domineras av omgivande jordbruksmark. Ån har ett bitvis kraftigt meandrande lopp och botten domineras av finare material som sand, mjäla och lera. Kortare sträckor med strykande strömmar med mera grus och sten förekommer främst i övre delen mot Edsta, områden som man brukar kalla för typiska harrstryker. Har utförts biotopvårdsåtgärder 2005 2006 på några av dessa sträckor i form av utläggning av sten och större block för att öka havsöringens möjligheter till reproduktion i området. På denna del mynnar ett viktigt biflöde, Hamrebäcken som idag förmodligen tillhör en av de viktigare reproduktionsområdena för havsöring. Viktigt att ha kontroll på mynningsområdet till Ljustorpsån då det finns tendenser till att det sedimenterar igen. Ljustorpsån från Edsta upp till Lagfors en sträcka på drygt 1 mil, har vattendraget en helt annan karaktär med betydligt större fallhöjd och mycket mer varierande biotoper 2
som klart tilltalar havsöring och lax. Det är på detta parti som den stora produktionen av dessa arter sker normalt. Sträckorna nedströms Lagfors kraftverk och Nylandsforsen har återställts av fiskevårdsområdet efter flottning i mitten av 1990talet. Viktigaste biflödet på denna sträck är Stenbitbäcken som har alla de naturliga förutsättningarna som barnkammare åt havsöringen. Problemet är mynningsområdet som däms igen av bävern med jämna mellanrum. Det är A och O att hålla vandringsvägarna öppna. Beräknad möjlig produktion av laxartad fisk De stora produktionsområdena finns på sträckan från Lagfors ned till Edsta. Med en medelbredd på 18-20 meter och längden på strömsträckorna uppgår till drygt 4,4 km så rör det sig om ca 8,5 ha uppväxtområden med varierande kvalité. Nylandsforsen och stora delar av sträckan från Lagfors till Hugstren är ypperliga områden för lax och öring och jämfört med andra liknande vattendrag i Norrland så har man en produktion på minst 10-12 smolt/100 m2 på dessa sträckor. Övriga forssträckor av lite sämre kvalité (beroende på flottrensning mm) Nylandsforsen kan man beräkna en halvering av produktionen till 5 smolt/100m2 under nuvarande förhållanden. Återställs dessa sträckor i framtiden så ökar produktionen i paritet med Nylandsforsen. En Ljustorpså ned Lagfors i full produktion med få miljöstörningar kan producera uppskattat mellan 7000 8500 utvandringsfärdiga havsöringungar per år. Beräkning översiktligt av biflödenas produktionsyta utifrån fältbesök och karta Stenbitbäcken Edstabäcken Hamrebäcken Stavrebäcken Aspån Masugnsbäcken Övriga 2 000 m2 2 000 m2 3 000 m2 1 000 m2 500 m2 500 m2 500 m2 En beräknad årsproduktion på minst 1000 1200 utvandrande havsöringungar under förutsättning att lekfisk har fri uppvandring till lekplatserna i biflödena. Varför Aspån beräknats så lågt är passagen under Lögdöbruksvägen som är ett partiellt hinder för lekvandrande havsöring. För att lekfisk skall kunna passera klippfallet måste både vattenföringen och vattentemperaturen vara idealiska dvs. rejält höstflöde och en temperatur uppåt 10 grader. Aspån har bara den en möjlig produktionskapacitet av 4-500 utvandrande öringsungar per år men då måste alla vandringshinder elimineras inberäknat bäverdammar. 3
Effekter av naturliga och onaturliga nivåsänkningar i rinnande vatten Under normala förhållanden inträffar lågvattenflöden främst under högsommar och under senare delen av vintern fram till att snösmältningen börjar. Livet i vattnet är anpassat efter detta och både fisk och andra vattenlevande arter söker sig ut till djupare vatten under dessa perioder. Lågvattnet kommer inte plötsligt utan fisk o dyl. har tid att känna av den annalkande faran som en intorkning eller infrysning är. Om lågvattenflöde inträffar tidigt på sommaren före mitten av juli får det konsekvenser framförallt för öringsynglet som oftast står mycket grunt 2-5 cm Vid den tiden är ynglet max 25-30 mm och synnerligen obenägen att flytta sig för risken att bli uppäten. Effekterna blir att många yngel stängs in i små lokar och bifåror och ökar inte flödet så torkar dom in. Kommer lågvattenperioden senare på sommaren är ynglen så pass stora 40-50 mm att de följer med det sjunkande vattennivån. Lågflöden vintertid innebär risk för bottenfrysning s.k. iskravning och den kan påverka på olika sätt. I vanliga fall är det strömnackar som fryser och oftast är lekplatserna för exempelvis lax och öring belägen där vilket får konsekvens för den nedgrävda rommen. Hur mycket infrysning rommen tål är inte känd men säkert beroende på tid och hur långt ynglet har utvecklats inuti romkornet. Vissa vintrar med tidigt låga flöden och lite snö drabbas även grunda strömstryker med få större stenar som sticker upp ur vattnet, exempelvis liknande de vid Hugstren av bottenfrysning och ibland kan rejäla isvallar byggas upp på flera meters höjd. Isvallarna är inga större problem men om bottnen blir helt täckt med issörja får fisk och bottenfauna (småkryp) problem med att hitta bra ståndplatser och därmed mycket sämre överlevnad. Även höga flöden vintertid orsakar isbildningsproblem då vattnet drar ned mycket kyla samtidigt som vattenhastigheten är för hög för isen att frysa lock över strömfåran. Vid onormala snabba nivåsänkningar har varken fisk eller andra vattenlevande varelser en inbyggd mekanism att snabbt söka skydd på djupare vatten. Effekten blir att fisken stängs in i små pölar eller i värsta fall hamnar på torra land. Vad som sker med de som hamnar på torra land går att räkna ut!! Sker sänkningarna med jämna mellanrum uppstår en s.k. miljöstress på fisken som leder till ökad dödlighet på grund av fiskarnas begränsade förmåga att bryta ned mjölksyra och andra stressrelaterade ämnen. Snabba sänkningar orsakar störst skada på yngre individer främst 0+ då dessa uppehåller sig på grundområdena. Dylika områden förekommer i stor utsträckning vid Hugstren och nedre delarna av Nylandsforsen. Ljustorpsån har varit känt för sitt havsöringfiske och fram till senare delen på 1990- talet började fångsterna sjunka radikalt för att i dagsläget röra sig om enstaka fiskar som fångas per år. Vid en jämförelse med Mjällån som påminner om Ljustorpsån både i vad gäller vattenflöde och tillgängliga arealer med uppväxtområden för laxfisk så skiljer det markant i fångsterna från det officiella sportfisket. I Mjällån varierar sportfiskefångsterna mellan 10 40 st /år.antalet varierar med höstflödet, bra med vatten gestaltar goda sportfiskefångster och vice versa. Jämförelse med utsättningar som skett i båda vattendraget. Det finns uppgifter från 1980 från Bergeforsens laxodling fram till dags dato. Det utplanterades en hel del 4
laxrom och yngel fram till 1982 sedan är det endast 1995 då det sattes ut ensomrig lax i Mjällån. Resterande är havsöring i olika stadier: Vattendrag Rom Yngel 1-somrigt 1-årigt 2-årigt Summa Ljustorpsån 62 500 114 000 15 500 192 000 80-89 Mjällån 80-31 000 2 000 33 000 89 Ljustorpsån 90 500 1 000 91 500 90-2000 Mjällån 90-249 000 105 000 1 500 355 500 2000 Ljustorpsån 208 000 9 500 217 500 01-06 Mjällån 01-06 184 000 21 500 9 500 215 000 Tittar man på de elfiskeundersökningar som gjorts i Ljustorpsån är det ingen munter läsning. Förekomsten av öring är sporadisk och endast nedströms Lagfors vid Hugstren har det fångats högre tätheter. Men då har det varit i samband med att det skett utsättning av yngel uppe vid Lagforsdammen. I övrigt är det så låga tätheter att det inte går att beräkna statistiskt. Enda förklaring till skillnaden mellan vattendragen är att Ljustorpsån är vattenkraftsreglerad. Innan 2003 har det enligt ortsbefolkningen förekommit snabba stora sänkningar av vattennivån nedströms Lagfors och effekterna har märkts ända ner till Edsta. Efter att detta hade påtalats så byggde bolaget om regleringen av luckorna vid dammen. Man förkortade slaglängden på luckorna så att själva dippen i nivåerna skulle minska. Hösten 2004 beslutades om att loggers skulle sättas ut i ån nedströms Lagfors för att mäta vattennivåerna och ta slut på alla spekulationer om nivåvariationer. Mars 2005 placerades loggers ut vid Lagfors och precis ett år senare placerades det ut loggers vid Hugstren 1,5 km nedströms Lagfors. Resultaten från snart 1,5 års mätningar visar på fortsatta variationer i vattennivåerna. Att nivåamplituderna har minskat efter justeringen av luckorna 2003 kan konstateras men variationerna fortsätter och detta är inte acceptabelt då det fortfarande ger stora störningar på framförallt yngre stadier av exempelvis havsöring som lever mycket grunt de första månaderna. 5
Undersökningar i Sverige visar på kraftiga störningar både på fisk och bottenfauna. Utslagningen av främst öring 0+ har varit nästan total vid upprepade snabba nivåsänkningar, det handlar om uppemot 90%-iga reduktioner av yngeltätheterna. Vissa delar av bottenfaunan som mask, snäckor och musslor klarar nivåsänkningarna bra främst sommartid medan de för öringen så livsviktiga sländearterna tar stor skada, generellt kan sägas att alla individer inom torrlagd yta dör ( Per-Erik Lingdell muntl) Amerikanska undersökningar visar på stor dödlighet på salmonider vintertid och det förklaras av att fisken är mycket mindre benägen att flytta på sig under denna tidsperiod (Saltveit,SJ; Halleraker,JH; Arnekleiv,JV; Harby,A 2001), (Mckinney,T; Rogers,RS; Persons,WR 1999). Tåliga bottenfaunaarter som snäckor och musslor uppvisar betydligt högre dödligheter under denna tidsperiod Grundförutsättningen för att återfå en livskraftig Ljustorpså är att problemen med de onaturliga nivåsänkningarna måste upphöra. Förslag till fiskevårdande åtgärder Själva huvudfåran har använts som flottled och därmed har den varit utsatt för rensningar. Fiskevårdsområdet har under 90-talet utfört maskinell biotopåterställning i samarbete med länsstyrelsen. Huvuddelen av åtgärderna utfördes nedströms Lagfors till Hugstren samt övre delarna av Nylandsforsen. Arbetet inriktades på att lägga ut sten och återskapa ståndplatser för alla storlekar av fisk. Däremot gjordes inga direkta åtgärder för att förbättra lekområdena. I flottrensade vattendrag har så gott som alla naturliga lekplatser spolats bort när de skyddande större blocken togs bort eller sprängdes i strömmarna. Därför är det en viktig åtgärd att återställa dessa områden där det är naturligt möjligt. Det är av stor betydelse att lekbottnen ligger i övre delen av en forssträcka så att de yngel som kläcks har lämpliga biotoper direkt i anslutningen. Man räknar naturligt med en 80%-ig drift nedströms och 20%-ig drift uppströms av ynglena. För att en lekplats skall ha en bra lockeffekt bör den vara av rejäl storlek helst 100 m 2 och större. Fördelen med en stor lekplats är att den rymmer många lekpar, minskar konkurrensen och därmed ger stor effekt i antalet kläckta yngel. I Halland har metoden med stora rejäla lekplatser utvecklats och Edstaforsen nacken man har haft enastående framgångar i sitt fiskevårdsarbete med havsöring och lax. Stora lekplatser och närhet till lämpliga uppväxtområden för yngel. I Ljustorpsån finns 4 platser som uppfyller dessa kriterier och lämpar sig ypperligt för etablering av lekbottnar. 1. Lagfors kraftverk ned koordinat 695054-157135 2. Nylandsforsen övre koordinat 694990-157348 3. Nylandsforsen mitt koordinat 694950 157365 4. Edstaforsen koordinat 694955 157711 6
1 Precis efter sammanflödet kraftverkskanal och torrfåra finns en strömnacke med bra förutsättningar. Lämpligt att anlägga en 100 m 2 stor lekbädd på själva nacken. Botten grävs ur 50-60 cm och fylls med tvättat lekgrus i storlekarna 30 110 mm. Viktigt att det görs på sådant sätt att man får en genomströmning av bädden och hållfasthet så att inte gruset driftar nedströms. Det uppgrävda materialet kan med fördel användas till förbättring av uppväxtområdena nedströms. Bra tillgänglighet med fina körvägar ända fram till vattendraget. Ungefär 500 meter nedströms ovanstående plats finns ytterliggare en strömnacke som har förutsättningarna men tyvärr så finns det idag inga lämpliga körvägar för de maskiner som behövs för att utföra arbetet. 2 En lång utdragen forsnacke precis i slutet av åkröken. Bra tillgänglighet från gammal grustäkt. Finns utrymme för en lekbotten upp mot 150 m 2. Uppgrävt bottenmaterial används till att förbättra uppväxtområdena utefter strandregionerna nedströms. En sådan stor botten ger effekt långt ner i Nylandsforsen. 3 Forsnacke 100 meter innan Nylandsforsens kraftigast fallande del. Tillgängligheten bra från väg förbi vindskydd och hängbro. Dock måste några träd tas bort vid strandregionen för att få utrymme för maskinerna som behövs för jobbet. Det finns utrymme för en lekbotten på 100-150 m 2. Använd det uppgrävda materialet till att förbättra uppväxtområdena både upp- och nedströms lekbottnen. 4 Forsnacken direkt nedströms Edstabäckens utlopp i Ljustorpsån. Bra tillgänglighet med väg ända fram till ån. Anlägg en botten på ca 100 m 2. Ån måste breddas vid Edstabäckens utlopp för att få storlek på lekbottnen. Vid 2001 års stora högflöde spolades stora mängder grus och sten ut i ån och krympte bredden med minst 4 meter. Använd detta material till att förbättra uppväxtområdena nedströms. Steg två i en framtida återställning är att förbättra uppväxtområdena i anslutning till anlagda lekbottnar. Arbetet inriktas på att öppna upp skyddade miljöer som bifåror som oftast stängdes vid flottrensningar och lägga ut sten och block i lämpliga storlekar 200 600 mm främst i huvudfårans strandregioner. Detta för att de uppväxande ynglena skall få ståndplatser och gömslen. Ju mer material ju mer fisk för stenarna avgränsar reviren. I dagsläget är det sträckan vid Edstaforsen som har störst behov av förbättringar då detta parti inte är återställt tidigare. Det finns rensat material Återställning Mjösätt utefter stränderna så det behövs inte tillföras sten utifrån. Sträckan från Lagfors ned till Hugstren återställdes för drygt 10 år sedan och det skulle inte skada att än en gång gå igenom Återställning Mjölsätt 7
och korrigera utförda åtgärder med inriktning på att förbättra uppväxtområdena för yngre fisk och säkerställa vattenflödet över dessa under lågflöden. Ljustorpsåns FVO har under de 3 senaste åren inom sitt EU-projekt omsatt ca 690 000 kr i diverse åtgärder för att förbättra förutsättningarna för både fisk och människor utefter Ljustorpsån. Bland annat har fiskevårdsområdet utfört omfattande biotopvårdsåtgärder vid Tuna och på sträckor uppströms Edstaforsen vid Mjölsätt. Sträckorna som domineras av mer eller mindre goda harrbiotoper återställdes med sten och blockutläggning samt anläggande av lekplatser på strömnackar. Dessa åtgärder kommer redan inom några år ge en klar positiv effekt på harrbeståndet som tyvärr också har minskat kraftigt enligt de ortsbor som fiskar frekvent vid ån. Harren är en mycket betydelsefull art för sportfisket då den uppehåller sig i ån hela året jämfört med havsöring och lax. Återställning Tuna Arbetet med att förbättra harrens livsbetingelser bör absolut fortsätta och de strömmar som finns vid Storvålen är alldeles ypperliga återställningsprojekt med bra tillgänglighet för både grävmaskin och stenframkörning och förutsättningar för ett gott framtida harrfiske. Åtgärder i biflödena Av alla biflöden som mynnar på sträckan Lagfors Stavreviken är det tre vattendrag som i dagsläget har riktigt bra reproduktionspotential för havsöring. Dessa är Stenbitbäcken, Edstabäcken och Hamrebäcken. Edstabäcken är den enda som har fri vandringsväg för lekvandrande öring medan både Stenbitbäcken och Hamrebäcken har problem i mynningsområdet. Stenbitbäckens mynning saboterades av bäverdämmen för ett antal år sedan och Hamrebäckens mynning har problem med sedimentation. En mycket högt prioriterad åtgärd är att säkerställa fri vandring helst redan under 2007. Då det är svåråtkomligt på båda ställena måste åtgärderna ske med handkraft. Dessa bäckar är för värdefulla för att ligga i träda!! Övriga biflöden som varit viktiga för havsöringen men tyvärr kraftigt påverkade av diverse mänsklig aktivitet är Aspån, Masugnsbäcken och Stavrebäcken. Omledning av bäckfåra, dammar och erosion är de största problemen. Av dessa är Aspån det biflöde som har de största naturliga förutsättningarna men problemen är många. Passagen under Lögdöbruksvägen är på gränsen till absolut vandringshinder. Förutsättningarna måste vara absolut idealiska sett ur vattentemperatur och flöde för att havsöring skall kunna passera klippfallet. Vägtrummorna nedströms fisktrappan ligger lite för högt, trummorna skulle vara sänkt minst 40 cm och på olika höjd så att vid låga flöden koncentreras allt vatten till en trumma i stället för som nu två. Tredje problemet är fisktrappan!! Måste finnas en ansvarig för den dagliga driften. Sista problemet och kanske det besvärligaste är den 8
rika förekomsten av bäver i systemet. Detta innebär en tidlös kamp mot detta djurs eminenta byggkonst som i många fall innebär tillfälliga absoluta vandringshinder. Problem med bäver förekommer också i Masugnsbäcken! Stavrebäcken har en besvärlig passage under Viksjövägen som bör åtgärdas så att förbivandring säkras under alla flöden. (Kanske lämpligt med en tabell med förslagna åtgärder och prioritet i tid) Övriga åtgärder Under många år har det överskott av havsöring som uppkommit vid Bergeforsens laxodling planterats ut i Ljustorpsån och Mjällån. Metodiken vid utplanteringarna har varit att ynglena töms ut på ställen där det är möjligt att komma ned med fiskbilen. Överlevnaden av dylika massutsättningar på begränsade ytor brukar vara mycket låg då det inte tas hänsyn till fiskens möjligheter att acklimatisera sig det nya vattnet, temperatur och tillräckligt med lämpliga uppväxtbiotoper inom nära räckhåll. Skall dessa utsättningar fortsätta måste hela metodiken förändras. Först måste ynglena sumpas minst ett dygn för att sedan spridas med exempelvis vattenkannor och små akvariehåvar över lämpliga uppväxtområden. Det tar lite tid men det blir en betydligt högre överlevnad jämfört med tidigare metod. Framtida utplanteringar måste ta hänsyn till uppföljningen av de föreslagna lekbottnarna. För att kunna följa upp effekterna av naturlek får inga yngel planteras ut i närområdena så att det påverkar tätheterna på uppväxtområdena. Samma gäller utsättningar i biflödena. I Stenbit-, Edsta- och Hamrebäcken bör utsättningar undvikas de närmsta åren för att kunna följa upp den naturliga reproduktionen. Visar det sig att det inte existerar någon havsöringföryngring i bäckarna blir situationen en annan. Lämpliga utsättninglokaler i Ljustorpsån de närmaste åren är strömsträckorna vid Mjölsätt Storvålen sam vid Tuna Lövberg. Huvuddelen av utsättningarna i biflödena bör koncentreras till Aspån, Stavre- och Masugnsbäcken. Fångstbegränsningar och trädaläggning är två betydelsefulla instrument i vården av våra fiskbestånd. Som situationen ser ut idag måste fiskevårdsområdet på allvar ta tag i frågan om fångstbegränsningar på både harr och havsöring. Det är ytterst tveksamt om det skall överhuvudtaget vara något allmänt fiske efter havsöring i Ljustorpsån de närmaste åren. När det gäller harren så bör frågan om minimimått diskuteras. Ökat minimimått har prövats i många norrländska vattendrag med framgång för att öka harrens numerär och storlek Trädaläggning kan jämföras med partiellt fiskeförbud där man avlyser allt fiske på speciella sträckor som är känsliga, exempelvis viktiga lek- och uppväxtområden. Avlysningen kan vara tidsbegränsad eller kontinuerlig. Målet är att fisken måste få sköta sin fortplantning ostört och därmed ökad reproduktion!! 9
Förslag till uppföljningsprogram Det är mycket viktigt att redan under 2007 börja uppföljningen så att man får någon status på fiskbestånden. De metoder som är lämpliga är elfiske både som översiktligt för att få ett samlat grepp om tex., ett biflöde och kvantitativt elfiske där man mäter tätheter dvs. hur många öringsungar det finns på 100 m 2. Lämpliga lokaler för kvantitativa elfisken bör väljas ut redan 2007. Lämpligt att lägga dessa i anslutning till planerade lekbottnar i Ljustorpsån och det är viktigt att det elfiskas före åtgärd så man får ett nollvärde för att kunna följa upp effekterna av fiskevårdsåtgärderna. Översiktliga elfisken bör också genomföras under 2007 i Stenbit-, Edsta- och Hamrebäcken för att få en övergripande status på öringbestånden. Genomförs elfisket i senare delen av juli är det möjligt att utifrån fångsten av yngel s.k. 0+ hitta öringens lekplatser. Ynglena är så pass stora att de går att fånga samt att de fortfarande är mycket stationära till sina uppväxtområden. I steg 2 i elfiskeuppföljningen inlemmas övriga biflöden som inventerades 2003. För att få ett mått på hur mycket havsöring som vandrar upp i biflödena är en bra metod att placera ut speciella fiskfällor i bäckarna gärna så långt ned som möjligt för att kunna fånga all fisk som vandrar upp. Det får inte finnas tillgång på fina lekplatser nedströms fällorna för då är risken att mesta fisken leker där i stället för att vandra in i fällan. Fiskevårdsområdet har färdigställt 3 fällor enligt ritningar från en modell som används vid dylika uppvandringskontroller i Gästrikland. Absolut viktigaste biflödena för uppvandringskontroll är Stenbit-, Edsta- och Hamrebäcken och denna bör startas upp sensommaren 2007. För att kunna göra kunna göra en rimlig utvärdering bör kontrollen i dessa bäckar pågå under en 3-årsperiod innan övriga biflöden blir aktuella. Till sist och icke minst lika viktigt som all annan uppföljning är att ha en vakande öga över det aktiva skogsbruket. Främst gäller det skogsmiljöerna runt de mindre vattendragen biflödena. Avverkningar med bristande naturhänsyn i känsligt läge ex. i ett sydläge med kraftig lutning eller en feldragen skogsbilväg med olämplig vattenpassage kan helt förändra förutsättningarna till det sämre och orsaka skador under lång tid på det akvatiska livet. Om det finns mycket lätteroderat material i omgivande mark ex. mjäla och silt kan skadorna tyvärr bli bestående. Att återställa en söndereroderad bäck fylld med sediment är ett omfattande och svårt arbete som kostar stora summor pengar och ändå finns det ingen garanti att återställningen är bestående. Framtida illa utförda avverkningar eller feldragna skogsbilvägar kan på några få år rasera de miljöer som återställts. Därför är det mycket viktigt att förebygga så situationen inte uppstår!!!!!!! Informationsinsatser Det är av stor vikt att få en allmän acceptans från befolkningen utefter Ljustorpsån och sportfiskarna att man måste hushålla med resurserna. För att Ljustorpsån skall kunna bli den pärla som den har förutsättningar för måste man balansera uttaget av fisk till vad ån producerar. Börjar man att nagga av kapitalet dröjer det inte många år för man är nere på ruta ett. Att bygga upp ett nedfiskat bestånd tar lång tid, man räknar med i snitt två fiskgenerationer motsvarande 10 15 år. 10
Andra stora informationsinsatsen skall inriktas mot skogsägare med mark anslutning mot vattendraget. Öka förståelsen och kunskapen om hur viktigt det är att bevara närmiljöerna runt våra vattendrag. Ta hjälp av Skogsstyrelsen som har bra material lämpligt till en kortare studiecirkel. Kombinera teori med praktik i fält. Ta gärna hjälp av en fisksakkunnig vid fältexkursionen. Slutresumé Efter flera år med undersökningar och diverse utredningar är det hög tid att det går från ord till handling. Ljustorpsåns bestånd av salmonider är nere på mycket låga tätheter av olika orsaker och det brådskar med konkreta långsiktiga åtgärder innan det är för sent. Förbättra förutsättningarna för naturlig reproduktion och åtgärda problemen med nivåsänkningarna nedströms Lagfors kraftverk. Alla inblandade från fiskevårdsområde, kraftverksägare och kommun måste ta sitt fulla ansvar och tillsammans aktivt börja återuppbygga fiskbestånden redan under 2007. 11