Inventering med översiktliga elfisken av Ljustorpsån till Lagfors och några biflöden sommaren 2004

Transkript

1 Inventering med översiktliga elfisken av Ljustorpsån till Lagfors och några biflöden sommaren 2004 Fisk o Vattenvård i Norrland AB Säte i Timrå VAT nr Köpenhamnvägen FAGERVIK Innehar F-skattebevis Bg Tel & Fax Pg Mobiltel , fisk.vattenvard@swipnet.se

2 Fisk- o Vattenvård (17) Inledning På uppdrag av Timrå kommun har vi genom Erik Sjölander genomfört översiktliga elfisken under vecka 29 och Inventeringen har genomförts för att i första hand studera förhållanden för havsöring, både vandring, lek- och uppväxtområden samt i vissa fall kontrollera effekter av utplanteringar. De områden som inventerats har varit: - Ljustorpsån ( ) mellan Edstabäckens utlopp och Lagfors - Aspån ( ) mellan mynningen i Ljustorpsån och förbi vägen vid Ribodarna - Masugnsbäcken/Snägdåbäcken ( ) från mynningen i Ljustorpsån och förbi f.d. Snägdådammen - Färbäcken ( ) från mynningen i Ljustorpsån och förbi kalkdoseraren - Stavrebäcken ( ) från mynningen i Ljustorpsån och förbi landsvägsviadukten Vid inventeringsperioden har vädret varit mestadels soligt och vattenföringarna har varit låga, d.v.s. normala för årstiden. Tack vare den varma början av maj är öring 0+ i allmänhet redan över 40 mm. 1. Ljustorpsån ( ) Datum Plats Tid på dagen Kond (ms/m) Vattentemp (ºC) Vid Edstabäcken Eftermiddag 2,89 16, Edstabäckens mynning Eftermiddag 3,95 13,8 Figur 1A visar den inventerade delen av Ljustorpsån mellan Edstabäckens mynning och Lagfors med bokstavsbeteckningar som anknyts till i den beskrivande texten. Ljustorpsån inventerades från forsen nedströms Edstabäckens mynning (A i Fig 1A) till Lagfors kraftverksdamm (E i Fig 1A). Det är denna del av Ljustorpsån, nedströms Lagfors kraftverk, som har reproduktionsområden för havsöring, lax, flodnejonöga och harr. Det betecknande för hela sträckan var att det var medelvattenföring för högsommar, d.v.s. LQ. Det som också var betecknande var att vattenföringen skiftade upp emot 1 dm med ganska kort periodicitet. De på sträckan förekommande biflödena hade stabila flöden men också lågvatten, varför de bidrog relativt lite till Ljustorpsåns flöde i denna delen under högsommarperiod.

3 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 1B visar en typisk bild av området uppströms Edstabäckens inflöde, den här ungefär 300 m uppströms. Här är ån relativt flack med ibland ganska branta stränder. När dessa stränder ligger i ytterkurvor, som här, så medför det ras och tillförsel av sand och annat finpartikulärt material. Forsen nedströms Edstabäckens inflöde har utmärkta öringbiotoper med lagom vattenhastighet och substratstruktur för att passa öring av alla storlekar likväl som harr och stensimpa. Den enda fångsten var sparsamt med stensimpa och elritsa. Samma nedslående fångst gav Edstabäckens mynningsområde. Området upp till Nylandsforsen (B i Fig 1A) består mestadels av grunda strömmande partier med grus och småsten (Fig 1C) utmärkta lekområden för öring, lax, harr och däremellan djupare partier. Figur 1C visar ett typiskt område för sträckan Edstabäckens utflöde Nylandsforsen. Grusbotten är ganska lös och alltså inte lika full med sand och finpartikulärt material som det varit tidigare. De fina strykorna som finns på denna del innehåller mycket lite fisk. Enstaka öringar fångades, men mycket mycket sparsamt. Detsamma gäller stensimpa. Elritsa och småharr fanns däremot i något större mängder, men ojämnt fördelat. Vid partier med rena stenar kunde man skönja en möjlig förklaring till den fåtaliga förekomsten av strand- och bottenbundna fiskar som stensimpa och öring 0+. I Fig 1D kan man se att stenarna är fuktiga upp till 1 dm, trots att de är rena och i övrigt torra. Det verkar alltså som att vattenföringen skiftar med ganska kort periodicitet på upp till 1 dm. Figur 1D visar hur stenarna är fuktiga upp till 1 dm upp trots att de är rena och det inte förekommer någon vågbildning. Denna bild är från området vid Storvålen, men samma tecken syntes efter hela sträckan.

4 Fisk- o Vattenvård (17) På området upp till Nylandsforsen förekommer sporadiskt med gädda, harr och elritsa. Nästan ingen stensimpa eller öring 0+ fångas. I ett normalt vattendrag balanserar stensimpa och öring så att om det är fåtalig öring ökar stensimpan i numerär, men är det talrik förekomst av öring hålls stensimpan ner. Här är det fåtalighet av bägge arterna. På sträckan finns en del metallutfällningar och tydliga tecken på bäverförekomst, men dessa gör ingen nämnvärd skada på vattenmiljön i denna storlek på vattendrag. Figur 1E visar nedre delen av Nylandsforsen. Även vid så här låga flöden erbjuder forsen mycket fina biotoper. Nylandsforsen består av en längre forssträcka med hällar och större block i den övre delen och grus-stenbotten i den nedre. I den nedre delen förekommer även flera öar som gör att ån skapar bifåror med utmärkta öringbiotoper. Trots de utmärkta områdena i nedre delen av Nylandsforsen kunde endast enstaka öring 0+ och stensimpa fångas. Några större öringar (upp emot 1,5 kg) och ett 10-tal öring 1+ fångades dock. Uppströms Nylandsforsen blir vattenföringen lugnare och vattenhastigheten jämnare. Den här delen erbjuder mycket fina harrbiotoper. Även här lyser öring 0+ och stensimpa med sin frånvaro. Situationen är ungefär densamma upp till området som kallas Hugstern vid Stenbitbäckens utlopp (C i Fig 1A). Här blir biotoperna grundare med mer sten-grusbottnar (Fig 1F). Figur 1F visar den typiska miljön vid området Hugstern. Här är utmärkta harr- och laxområden (Länsstyrelsen fångade laxyngel 2003 och en ortsbo hade fångat 3 laxar här förra sommaren). I övre delarna av Hugstern ändrar biotopen lite form och får mer sten- och blockbotten. De grunda partierna utgör mycket fina uppväxtområden för öring. I denna har Länsstyrelsen en kvantitativ elfiskelokal. Vid elfisket 2003 fångades rikligt med öring 0+ och stensimpa, men även några laxar av olika storlekar. Vid upprepning fångades rikligt med öring 0+, men ingen lax och betydligt färre stensimpa. Förklaringen till förekomsten öring 0+ var utplanteringen av öring 0+ i Lagfors drygt en vecka tidigare. Vid inventeringsfisket 20/7 fångades endast sparsamt med öring 0+ inom området Hugstern, vilket betyder att de spritt sig från Lagfors under den veckan.

5 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 1G visar biotoperna från övre Hugstern upp till Lagfors kraftverkskanal. Även om området tydligt är påverkat av mänsklig biotopåterställning så är biotoperna mycket fina för öring av alla storlekar. Från Hugsterns övre del till kraftverkskanalen från Lagfors kraftverk är biotopen återställd med grävmaskin. På sina ställen är det fortfarande tydligt mänskligt skapat, men biotoperna är bra. Vid inventeringsfisket 20/7 fångades de första lite större tätheterna öring 0+ ungefär 600 m nedströms kraftverkskanalen. En del större stensimpor fångades också, även om tätheterna var blygsamma, men inga av årets stensimpor kunde observeras. Figur 1H visar området uppström kraftverkskanalen. När man jämför med Fig 1G kan man förstå känsligheten i flöden. När man passerar förbi kraftverkskanalen inser man att flödena i Ljustorpsån regleras genom kanalen och turbinhuset. Mycket lite vatten rinner i den ursprungliga fåran mellan kraftverksdammen och utloppskanalen (Fig 1H). I denna del är biotopen fin för öring, men p.g.a. de låga och jämna flödena är det mycket sedimentation på botten. Närmast kraftverkskanalen var öring 0+ av två olika storlekar och färger, men närmare dammen fanns endast de mörkare och mindre kvar. Här förekom öring 0+ och stensimpa i förväntade tätheter och på de platser man kunde förvänta sig, trots att vattnet nästan stod stilla på sina ställen. Väl framme vis kraftverksdammen (Fig 1I) syns hur lite vatten som utgör basflödet i Ljustorpsån.

6 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 1I visar hur lite vatten som sipprar genom de ännu inte helt täta dammluckorna. Det är denna lilla mängd vatten som utgör basflödet i Ljustorpsån nedströms Lagfors. Man kan också förstå hur förödande ett stopp i turbinen får för hela vattendragets biologi. Under några timmars tid observerades inte att luckorna i kraftverksdammen rördes. Av sedimentationen på botten nedströms dammen att döma så användes heller inte luckan särskilt frekvent. Det verkar som att regleringen av vatten sker genom tuben och turbinhuset. Därmed skapas också stora faror för de fall tuben stängs av något skäl. De undersökta biflödena visar normala förhållanden och normala förekomster av fisk, men Ljustorpsån avviker. Avvikelsen visar sig i stora brister på fiskarter och storlekar som är bundna till grundare partier och relativt orörliga under vår och försommar. Det gäller i första hand öring och stensimpa 0+, men även larver av flodnejonöga (vilka inte hittades annat än på någon enstaka lokal i låga tätheter). Eftersom biflöden på båda sidor av Ljustorpsån, likväl som upp- och nedströms Lagfors, visar normala förhållanden kan naturlig variation uteslutas som förklaring till bristerna i Ljustorpsån nedströms Lagfors. Den enda möjliga förklaringen är att vattenflödet stoppats avsiktligt eller oavsiktligt under någon period under april-maj Detta skulle ha kunnat förorsaka en omfattande död av unga öringar, stensimpor, flodnejonögon m.fl. Sammantaget är biotoperna uppströms Edstabäcken varierade och ganska fina för havsöring, lax, harr, flodnejonöga m.m. Även grus-sten-bottnarna är mindre täta, i synnerhet på nackar, vilket tyder på lite mindre drift av finpartikulärt material (färre hyggen i avrinningsområdet?). Fortfarande skapas rasbranter i ytterkurvor varifrån sand fylls på i alltför stor utsträckning. Det allvarligaste hindret för att Ljustorpsån ska kunna fungera som den naturtillgång den har potential till är vattenregleringen i Lagfors. Regleringen i Stor-Laxsjön kan väl också spela in, men flödena från Bredsjöån och Ådalsån borde räcka för att bidra till säkra vattenföringar i den viktiga sträckan mellan Lagfors och Edstabäckens mynning.

7 Fisk- o Vattenvård (17) 2. Aspån ( ) Datum Plats Tid på dagen Kond (ms/m) Vattentemp (ºC) Nedstr Kvarndammen Morgon 3,36 14,8 Figur 2A visar den inventerade delen av Aspån med bokstavsbeteckningar som anknyts till i den beskrivande texten. Aspån elfiskades från mynningen och upp till och med det övre utplanteringsområdet uppströms vägen till Ribodarna. Med början nedifrån är det inga problem med mynningsområdet i Ljustorpsån. Figur 2B visar den typiska miljön i nedre delen av Aspån med rasbranter och mängder av nedfallna träd över och i ån. I denna del är ån ganska lugnflytande med dominans av sand och grus som bottensubstrat. Fiskfaunan är ganska sparsam, men domineras av stensimpa, elritsa och öring 0+ & 1+ samt enstaka lakar. I främst lugna partier finns relativt stora mängder larver av nejonöga, vilka sannolikt är flodnejonöga. Ungefär halvvägs till vägen/fallet (Fig 2C) ändrar ån karaktär. Lutningen och vattenhastigheten ökar, vilket resulterar i grövre bottensubstrat. På den delen av Aspån dominerar öring (0+ och 1+) fiskfaunan, men det finns även en del stensimpa och elritsa där. Trots de stora förändringarna denna del av fåran tagit vid de höga flödena härom året så är elfiskesträckan i stort sett intakt. Det var även högst tätheter öring 0+ inom den sträckan, trots att det fortfarande läcker in metaller på sträckan. Området närmast nedströms fallet är det storblockig biotop och mängder med rasade träd över ån.

8 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 2C visar en del av fallet (A i Fig 2A) i Aspån som ligger under landsvägsbron. Vid även denna låga vattenföring torde öring >2+ ta sig upp, men genom smärre justeringar för att definiera fåran borde vandringsvägen säkras ytterligare. I fallet fångade enstaka öringar >1+ och stensimpa. Sträckan direkt uppströms fallet är ganska flack med grus- och stenbotten, vilka utgör utmärkta öringbiotoper. Trots detta dominerar större öringar (inget bäckmete på denna sträcka?). Området är skuggat av främst äldre granskog, vilket gör att botten ibland täcks av Fontinalis. Eftersom sträckan är ganska flack så får ån ett meandrande förlopp, vilket tillsammans med bitvis höga nipor skapar rasbranter (som Fig 2D). Figur 2D visar miljön på sträckan närmast uppströms fallet. I den här högerkurvan tillförs fint material som innebära att öring fortsätter få svårigheter med sin reproduktion där inte vattenhastigheterna är tillräckligt höga. Strax nedströms detta parti finns ett mycket fint lekoch uppväxtområde för öring (med en liten ö i mitten), men förvånansvärt få yngre öringar. I området fanns däremot enstaka gäddor. Något 100-tal meter nedströms markering B i Fig 2A blir lutningen större, vilket medför grövre substrat och högre vattenhastighet. I det området minskar antalet öringar och stensimpor. Botten är rörlig, men inte tillräckligt för att motivera det fåtalet fiskar. Strax nedströms vägtrummorna (Fig 2E) ökar tätheterna öring, men endast äldre än 2-somriga.

9 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 2E visar vägtrummorna nerifrån vid markering B i Fig 2A. Vid omläggningen vid de senaste höga flödena lades 2 trummor ner för att säkra avbördningen. Trummorna ligger i princip vågrät, men minst 0,5 m högre än den ensamma trumman, och dessutom ligger de på samma nivå (jmfr med trummorna i Fig 2H). Dessa trummor utgör det nedersta vandringshindret i Aspån just nu. Området mellan Pakkanens trummor (Fig 2E) och Kvarndammen utgör varierade och fina öringbiotoper. Här förekommer måttligt med öring i flera åldersklasser, även en del 0+. Dessutom förekommer sparsamt med stensimpa och enstaka gäddor. På vänster sida närmast bassängtrappan är ett relativt nyupptaget hygge. Vid kalhuggningen har även alar kapats och välts ut i vattnet så att det blivit helt rent ända till stranden. Marken närmast ån lutar och området ligger på åns norra sida, varför det kan förorsaka problem. Bassängtrappan är i drift och utgör inget vandringshinder. Fällan är inte i drift vid tillfället, utan ligger på land mellan de bägge utloppsfårorna från Kvarndammen. Sträckan mellan Kvarndammen och markering C (i Fig 2A), som är den nedre lokalen för yngelutsättningar, är ganska lugnflytande med massor av bävergnag och gamla bäverdammar. Nästan upp till C är ån meandrande och lugnflytande med företrädesvis sandbotten. Så snart lutningen ökar och bottensubstratet blir lite grövre finns öring av olika åldrar, men också gäddor. Från cirka 100 m nedströms utsättningslokalen är biotoperna goda för öring. Mest öring 0+ finns i nedre och övre delen av utsättningslokalen. Genast uppströms minskar mängden öring till att betecknas som sparsam förekomst, trots lämpliga biotoper. Hygget på åns högra sida har växt upp med sly, vilket medför mindre sanddrift till ån och därmed renare botten på utsättningslokalen. Biotoperna är lämpliga varierande sten-block-botten på hela sträckan fram till markering D i Fig 2A (Fig 2F). Figur 2F visar den nedre bäverdammen, under vägen. Ungefär 50 m uppströms ligger nästa damm, vilket gör att hela sträckan upp till markering E i Fig 2A är överdämt område. Jag tror att det var i denna del av ån som flodpärlmusslor fanns kvar, men dessa är nog utrotade av bäverns härjningar nu.

10 Fisk- o Vattenvård (17) Området uppströms området utgörs återigen av fina öringbiotoper med måttlig till riklig förekomst av öring av olika åldrar. Även gädda förekommer åtminstone måttligt i denna del, och gynnas även av bäverdämningen. Området närmast vägen till Ribodarna är grumlig och beväxt (Fig 2G). Figur 2G visar den grumliga botten som på (i synnerhet belysta områden) var täckt av grönslem och andra gröna trådalger. En boende sa att det var första året någonsin som han sett vattnet så grumligt och bottnen så beväxt. Kan det vara någon form av övergödning, orenat avlopp? Figur 2H visar de fint anlagda vägtrummorna nerifrån, under vägen till Ribodarna. Trummorna ligger vågrät med nivåskillnad så att allt vatten rinner i vänster trumma vid annat än höga flöden. Det är dessutom tätt mellan trummorna så att det inte silar vatten mellan och underminerar vägen. Uppströms vägen till Ribodarna är den övre utsättningslokalen för yngel, och här kunde man se olika storlekar på öring 0+ (där de större var >10 mm längre och från havsöring). Området hyser numera måttligt till rikligt med öring av alla storlekar man kan förvänta sig. Sammanfattningsvis är Aspån fortfarande hårt drabbat av sanddrift från rasade nipor (men endast i viss mån från hyggen numera). Metallutfällningar, i synnerhet i de nedre delarna (efter järnbruksepoken) utgör allvarliga hot mot öringungar och stensimpa, men främst flodnejonöga. Flera artificiella vandringshinder vägtrummor och bäverdammar påverkar havsörings reproduktionsmöjligheter menligt. Främst bör bävern hållas efter så att den inte både förorsakar vandringshinder och slammar igen lekområden.

11 Fisk- o Vattenvård (17) 3. Masugnsbäcken/Snägdåbäcken ( ) Datum Plats Tid på dagen Kond (ms/m) Vattentemp (ºC) Landsvägen Morgon 3,83 13,2 Figur 3A visar den inventerade delen av Masugnsbäcken/Snägdåbäcken med bokstavsbeteckningar som anknyts till i den beskrivande texten. Masugnsbäcken (som också har andra namn som t.ex. Snägdåbäcken och Kontorillbäcken) rinner genom den nordligaste delen av Lögdösjön innan den mynnar i Ljustorpsån. Förr lär den ha mynnat i Ljustorpsån innan den nådde Lögdösjön (ungefär vid C i Fig 3A). Mynningsområdena i Ljustorpsån och Lögdösjön utgör inga problem i sig, men i Lögdösjön är det vassbeväxta områden (lämpliga för gädda). Figur 3B visar en karaktäristisk form av bäcken mellan Lögdösjön och Ljustorpsån (ungefär vid A i Fig 3A). Det är lugnflytande med sandbotten, trots att det är lövträd runt omkring (fast mest gammal gran) så finns det ingen bäverdamm på sträckan. Fiskbeståndet består av typiska sjöbundna arter som mört, abborre och gädda, men inte i några större mängder. Området uppströms Lögdösjön är också lugnflytande under m. På denna sträcka finns det två aktiva bäverdammar (B i Fig 3A). Figur 3C visar den karaktäristiska vattenbiotopen de m uppströms Lögdösjön. Allra närmast sjön är det vass och ljusare, men därefter blir det mer skuggat och mörkt, men fortfarande flackt. Fiskbeståndet är sparsamt med abborre och mört samt enstaka gädda.

12 Fisk- o Vattenvård (17) Vid markering C i Fig 3A ändrar bäcken karaktär. Härifrån blir lutningen större med högre vattenhastighet och grövre bottensubstrat. Härifrån blir också riskerna för bäverdammar mindre. Med en varierad sten-block-botten och rikliga överhäng utgör området fram till vägen och vägtrumman utmärkta öringbiotoper. Trots detta förekommer endast sparsamt med öring (mest >1+) samt enstaka gäddor och lakar. Sista delen fram till vägen (inom masugnens område) är det öppnare med mindre vegetation närmast bäcken, vilket resulterar i ännu färre fiskar. Den ombyggda vägtrumman (Fig 3D) utgör inte något vandringshinder för någon fisk, vilket t.ex. visade sig genom att en gädda fångades direkt uppströms vägtrumman. Detta var den gädda som fångades eller observerades högst upp i vattendraget. Figur 3D visar den vägtrumman under landsvägen vid masugnen (markering D i Fig 3A). Såväl trummans placering och anslutning till bäcken upp- och nedströms är mycket bra. Strax uppströms vägen har sedan länge funnits ett vandringshinder för gädda, men inte för öring. Under arbetet med vägtrumman fördjupades gropen nedanför gäddhindret så att det blev säkrare för öringvandring även vid låga flöden (Fig 3E). Inga gäddor observerades heller uppströms gäddhindret. Figur 3E visar vandringshindret för gädda ungefär 20 meter uppströms vägen vid masugnen. Gropen nedanför fallet är nästan 0,5 meter. Området mellan gäddhindret och hällan (markering E i Fig 3A) går genom bebyggelse med hästhagar och elstängsel. Hästarna har inte trampat sönder stränderna, som kor brukar göra, varför biotoperna är utmärkta för öring. Varierad grus-sten-block-biotop med olika djup och rikligt med överhäng. Inom denna sektion fångades rikligt med öring, men mest >1+. Den rumsliga fördelningen av öringen var ojämn och inga andra fiskarter påträffades. Figur 3F visar hällan vid E i Fig 3A. Hällan utgör inget vandringshinder för öring vare sig vid låga (normala sommarlågvatten) eller höga flöden.

13 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 3G visar en karaktäristisk bild av sektionen mellan hällan och markering F i Fig 3A (som markerar en bäverdamm, vilken utgör vandringshinder för alla fiskarter) Området mellan markeringarna E och F i Fig 3A karaktäriseras av ganska liten lutning, men varierad botten och därmed lämplig för öring. Vissa delar är lugnflytande med sandbotten och ganska djupt, vilket gör den lämplig även för större öring. Mängden öring (vilket var den enda fångade fiskarten) var sparsam, men de djupare och lugnare partierna elfiskades inte. Omgivningen domineras av äldre granskog (vilket gör det mindre aptitligt för bäver) och inom vissa delar ganska branta stränder och ravinliknande område. Avverkningar i ravinerna kan bli förödande för bäcken, i synnerhet på den norra sidan. Området uppströms F i Fig 3A karaktäriseras av relativt låg lutning och gott om lövskog. Detta är en utmärkt miljö för bäver, vilket även märks på alla bävergnag och hur deformerad bäckens botten är av all sedimentation från bäverdammar. Snägdådammen är sedan några år utriven och den fåra som bäcken gör över den gamla dammbotten börjar få vegetation efter stränderna, men botten är lera och sand, vilket inte inbjuder till några mängder fisk (=öring). Inom hela denna sträcka upp till markering H (Fig 3A) fångades relativt få öringar, men inga andra fiskarter. Vid den gamla munken från dammen finns ett litet fall som tillsammans med bäverinverkan kan skapa vandringshinder. Under flera år har matningsfärdiga havsöringungar planterats ut uppströms Snägdådammen. Detta område har nu blivit helt förstört genom några stora bäverdammar (Fig 3H). Figur 3H visar den näst nedersta bäverdammen uppströms den f.d. Snägdå-dammen. Hela området är förstört som reproduktionsområde för öring. Sammantaget är det stora hotet för Masugnsbäcken bäverns härjningar. Trots bebyggelse efter bäcken och att den rinner delvis genom Lögdösjön är dessa delar inga problem för tillfället. Masugnsbäcken har en fin potential för havsöring och flodnejonöga eftersom inga andra fiskarter finns uppströms gäddhindret.

14 Fisk- o Vattenvård (17) 4. Färbäcken ( ) Datum Plats Tid på dagen Kond (ms/m) Vattentemp (ºC) Viadukten Morgon 10,96 11, Kalkdoseraren Morgon 4,37 10,5 Figur 4A visar den inventerade delen av Färbäcken med bokstavsbeteckningar som anknyts till i den beskrivande texten. Färbäcken inventerades från mynningen i Ljustorpsån till ungefär 100 m uppströms doseraren (D i Fig 4A). Mynningen utgör inget större problem vid låga flöden, men eftersom det ligger en massa bråte över fåran kan träd och annat lätt bygga upp vandringshinder. Den nedre delen, upp till m uppströms landsvägen (A i Fig 4A), karaktäriseras av svag lutning med sand-lerbotten. Sektionen är formad som smal fåra med 2-4 m höga branta slänter. Bäcken går genom åker-/ängsmark och det förekommer en hel del träd och annat bråte i bäcken. De fina minerogena materialen gör att det blir kladdigt (Fig 4B). Figur 4B visar den typiska miljön i Färbäckens nedre delar. Figur 4C visar den korta sträcka under landsvägsbron med sten och grusbotten. Där förekom inte annat än elritsa.

15 Fisk- o Vattenvård (17) I området mellan A och B i Fig 4A är bottenmaterialet mycket fint (mjäla eller mjälaliknande) med en hel del metallutfällningar. Lutningen är liten och vattnet ganska lugnt flytande eller stillastående. Där bottenmaterialet är tillräckligt fint försvinner hela bäckfåran i botten så att kvicksand uppstår (Fig 4D). Vid denna låga vattenföring försvinner allt vatten på en sträcka av m. Figur 4D visar en del av bäckfåran som är helt torr på ytan. När man kliver där så blir det vatten i fotspåret. Något nedströms så sjunker man ner i blött fint material. Detta förhållande utgör säkert inga problem vid något högre flöden, och det verkar inte finnas någon onaturlig förklaring till det. Från B i Fig 4A blir botten tillräckligt tät för att hålla en vattenfåra. Detta förhållande gäller även för resten av bäcken uppströms. Härifrån och nästan fram till bäverdammen vid C (Fig 4A) har mycket branta stränder och en hel del rasbranter (Fig 4E). Det är båda sand och finare material som spolas ut i bäcken. Eftersom bäcken periodvis går mycket nära vägen får den också utgöra soptipp. Figur 4E visar exempel på rasbrant efter Färbäckens högra sida. Rasbranter finns efter båda stränderna och är mer eller mindre akuta. Förutom fint material som spolas ut i bäcken och lägger sig över bottnarna så kommer även träd att bröta ihop sig. Detta tillsammans med det ganska lugna flödet och förekomst av bäver innebär uppenbara risker för dämmen och vandringshinder. Det har tippats hela och delar av bilar liksom allt möjligt annat skräp. Bottensubstratet är lämpligt i området och det finns öring, främst 0+, på alla lokaler där de kan förväntas. Även i rimliga tätheter. Figur 4F visar exempel på biotoper där botten är tillräckligt tät (vid B i 4A).

16 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 4G visar den stora bäverdammen vid C (Fig 4A). Även om bilden inte är så tydlig (skuggan) så är dammen rejält stor och är ett definitivt vandringshinder nu och för lång tid framåt, om inget görs. I och med bäverdammen så förhindras kontakten mellan utsättningsområdet, som är mellan bäverdammen och kalkdoseraren. Såväl nedströms bäverdammen som uppströms, där vattnet börjar strömma, finns det gott om öring av alla storlekar, men 0+ och 1+ dominerar. Öring är den enda fiskarten här och deras kondition är mycket bra, så det finns i alla fall ingen brist på mat eller för hård konkurrens. (Fotot på öring på framsidan kommer härifrån.) Inom området där matningsfärdiga havsöringar planterats ut kan man skönja skillnader i storlek på öring 0+, vilket visar att det även finns en naturlig reproduktion nedströms doseraren, men denna verkar vara av stationär öringstam. Figur 4H visar de kalkbankar som ligger kvar ända upp till 200 m nedströms doseraren. Vattnet verkar inte vara tillräckligt turbulent på sträckan närmast nedströms kalkdoseraren. Inom det området finns inga öring 0+, men väl några öringar >2+, vilka simmade runt öppet och ogenerat. Direkt uppströms kalkdoseraren är biotopen bättre än direkt nedströms. Dels är lutningen lite större och därmed bottensubstratet mer varierat. Dessutom finns det inga kalksedimentationer som täppte till botten. Här fanns också klart mycket mer öring än de m närmast nedströms doseraren. Figur 4I visar markeringar på ett block strax uppströms kalkdoseraren. Motsvarande markering fanns även nedströms doseraren (på ett icke representativt område). Dessa markeringar kunde tyda på elfiskelokaler, men det finns inga sådana registrerade hos Fiskeriverkets elfiskeregister. Sammantaget så är Färbäcken en näringsrik och i långa stycken mycket produktiv bäck, vilket stämmer väl med äldre muntliga uppgifter om att den var mycket viktig för havsöringreproduktionen. Dock förorsakar försurning (delvis åtgärdad med kalkdoserare), metallutfällningar, rasbranter med sedimenttransport och bäverdammar problem för både havsöring och andra organismer.

17 Fisk- o Vattenvård (17) 5. Stavrebäcken ( ) Datum Plats Tid på dagen Kond (ms/m) Vattentemp (ºC) Viadukten Eftermiddag 4,19 15,3 Figur 5A visar den inventerade delen av Stavrebäcken med bokstavsbeteckningar som anknyts till i den beskrivande texten. Stavrebäcken inventerades från mynningen i Ljustorpsån till området under landsvägen. Mynningsområdet var inget vandringshinder, men eftersom det fanns en hel del bråte (t.ex. järnvägsräls) så finns alltid en risk att annat samlas till brötar som därmed skapar dämmen eftersom mynningsområdet är format som en ganska smal ravin. Den nedersta delen är ganska lugnflytande med företrädesvis sandbotten med inslag av grus. Figur 5B visar en typisk miljö för den nedre delen av Stavrebäcken. Det är en frodig vegetation med löv och örter närmast bäcken och barrträd därutanför. I den nedre delen finns det rikligt med öring 0+ och sparsamt med öring >0+, stensimpa och elritsa, dock få små av de två senare. Öringungarna står ganska exponerat och har mycket god kondition. Biotoperna är goda för öring 0+, men dessa är rumsligt ojämnt fördelade så att det finns en hel del områden som inte är besatta. Tätheterna öring 0+ varierar från ungefär 0 st/100m 2 till 40 st/100 m 2. Elritsa är som vanligt grupperad och ojämnt fördelad. Stensimpa finns endast i denna nedersta del av bäcken. Figur 5C visar en av de ställen i den nedre delen av Stavrebäcken där det finns tecken på bäverförekomst. Eftersom denna nedre del är lugnflytande med ganska branta stränder och en del lövskog ligger det ett riskmoment i att bäver ska kunna dämma upp bäcken, och därmed skapa vandringshinder samt förstöra reproduktionsområden.

18 Fisk- o Vattenvård (17) Figur 5D visar hur biotopen förändras lite högre upp. Här är lutningen lite större och därmed skapas högre vattenhastighet och grövre bottensubstrat. Även här är det områden som är obesatta av öring 0+, även om de på sina områden finns i bra tätheter. Även äldre öring förekommer, men inte i några större tätheter. Vid A i Fig 5A och en bit uppströms ligger utplanteringsområdet. Här kan man se en tydlig storleksskillnad på öring 0+. De utplanterade är tydligt större än de öring 0+ som finns längre ner. Utplanteringen verkar ha fungerat bra med goda mängder av de något större ungarna. Figur 5E visar en del av området (uppströms bron) där utplanteringar genomförts. Man kan tydligt se det erosionsskydd som anlades vid de stora flödena härom året. Man kan även se att erosionsskyddet redan börjat beväxas och att det håller formen bra. Även den anlagda fåran är god öringbiotop utan vandringshinder, men är fortfarande för exponerad för att kunna hålla riktigt stora tätheter öring. I området uppströms A i Fig 5A är fåran säkrad genom erosionsskydd. Det har bidragit till att behålla lämpliga öringbiotoper. Uppströms B i Fig 5A (Fig 5F) har Vägverket anlagt någon form av bäck, vilken utgör vandringshinder och saknar öring. Figur 5F visar (pm än lite vagt) området under landsvägen. Detta är inget vidare bra öringområde, och innehåller heller ingen öring. Sammantaget har Stavrebäcken fortfarande en god potential för havsöringreproduktion (tidigare lär det ha varit en av de viktigaste i Ljustorpsån). Det är viktigt att hålla bävern under uppsikt eftersom den kan förstöra den korta sträcka som finns kvar. Det kan även bli värdefullt att återställa Vägverkets sträcka under viadukten så att vegetation återkommer och att den inte utgör vandringshinder.