Att skotta framför dörren SKTFs snabbenkät till enhetschefer och biståndshandläggare Mars 2005
2 SKTFs snabbenkät till enhetschefer och biståndshandläggare Mars 2005 Inledning Under de senaste åren har många konstaterat att det sociala innehållet i äldreomsorgen urholkas alltmer. Bland annat har Socialstyrelsen lyft fram detta i flera rapporter. I en tillsynsrapport från Länsstyrelsen i Stockholms län påpekas att äldre som bor i särskilda boenden lever i en händelselös vardag som närmast liknar tristess. Anhöriga och frivilliga tvingas att ta ett större ansvar för det sociala innehållet i dagens äldreomsorg - trots att vi har en lagstiftning som säger att Socialnämnden ska verka för att äldre får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. (Socialtjänstlagen 5 kapitel 4 ). Ofta kan inte biståndsbeslut för sociala insatser verkställas i den hårt trängda och resurssnåla verkligheten. I dag vet vi att både demens och psykisk ohälsa hos äldre kan påskyndas av ensamhet och brist på meningsfullhet i vardagen. SKTF organiserar viktiga nyckelgrupper inom äldreomsorgen - enhetschefer inom hemtjänsten och särskilda boenden samt biståndshandläggare. Dessa yrkesgrupper har kompetens och kunskap om social omsorg och frågan är om deras kunskap och kreativitet tas tillvara i en äldreomsorg som inte längre förmår att se till äldres sociala behov. Social omsorg består i att hjälpa människor med olika funktionsnedsättningar och särskilda behov att hantera sin vardagsverklighet. Detta sker i ett möte och dialog mellan omsorgsarbetare och omsorgstagare i syfte att försöka bevara, utveckla, förändra och skapa livsstrategier för och i olika livssituationer Hur upplever chefer och biståndhandläggare situationen i sin vardag idag? Alltför ofta får både chefer och biståndshandläggare bära ansvaret för alla nedskärningar inom äldreomsorgen - och hängs dessutom ut i media. Men egentligen är det kommunens politiker som har det yttersta ansvaret för den omsorg som erbjuds till äldre. Idag har så gott som alla kommuner egna riktlinjer för vilka insatser äldre kan få beviljade. Med riktlinjer frångår man rättsäkerheten och den enskildes behov åsidosätts - kommunerna går därmed emot gällande lagstiftning. Det tillhör ibland vardagen för båda dessa yrkesgrupper att hamna i situationer där man måste fatta beslut som går emot den egna yrkesetiken - oftast utan stöd från ledning eller möjlighet till egen handledning. För att få en ögonblicksbild av dagsläget ställde SKTF frågor till enhetschefer och biståndhandläggare. Dessa frågor gick ut i en webbaserad enkät till de medlemmar som SKTF har e-postadresser till i respektive yrkesgrupp. Enkäterna låg ute från den 12 januari till den 1 februari. Totalt bjöds 727 enhetschefer och 273 biståndshandläggare in att besvara respektive enkät. De frekvenser som redovisas avser andelen svarande på respektive fråga.
3 Enhetschefer inom hemtjänst och särskilt boende. Anhöriga och frivilliga står för det sociala innehållet 36 procent av enhetscheferna kan inte erbjuda sociala aktiviteter inom ramen för sin budget, vilket även kan innebära att biståndsbeslut som har ett socialt innehåll inte kan verkställas på grund av resursbrist, personalbemanning etc. 35 procent av enhetscheferna uppger att de inte kan erbjuda sociala aktiviteter inom ramen för sin budget och ytterligare 46 procent anser att de inte kan erbjuda tillräckligt med sociala aktiviteter. 58 procent av enhetscheferna hänvisar ofta eller ibland sina brukare till aktiviteter som anordnas utanför den egna verksamheten och ytterligare 19 procent uppger att detta sker, men mer sällan. Den vanligaste hänvisningen är till frivilliginsatser, till exempel väntjänst uppger 71 procent. Nästan 40 procent av dem som hänvisar till extern social aktivitet hänvisar till anhörigas eller närståendes insatser. Konflikt mellan beslut och verksamhet - ingen återkoppling till politiker 58 procent av enhetscheferna anser att det ofta eller ibland finns en konflikt mellan beslutade insatser för den enskilde och verksamhetens möjlighet att genomföra dessa. 30 procent av enhetscheferna anser att de inte har någon möjlighet att återkoppla och få förståelse för sitt uppdrag gentemot kommunens politiker. Endast 17 procent uppger att de ofta har den möjligheten. Personal- och omsorgsansvar prioriteras ner På frågan om det händer att de tvingas göra prioriteringar som går ut över något annat uppger 80 procent av enhetscheferna att det händer att de måste prioritera ner sitt personalansvar gentemot sina medarbetare. 54 procent uppger att det händer att de måste prioritera ner sitt omsorgsansvar gentemot sina brukare/anhöriga. Drygt hälften av enhetscheferna anser att dessa prioriteringar ofta eller ibland leder till att de hamnar i etiska konflikter. 63 procent av enhetscheferna uppger att de har begränsade möjligheter att handleda sin personal och ytterligare 16 procent uppger att de inte har någon möjlighet alls att erbjuda handledning. Administrationen har ökat under senare år- tiden har blivit mindre för personalen och för brukarna, för verksamhetsutveckling och uppföljning, säger en av cheferna. Enhetschefens arbetssituation - att skotta framför dörren. Nästan en tredjedel av enhetscheferna har 50 eller fler medarbetare. Det känns som att försöka hålla näsan ovanför vattenytan, men det vore väldigt skönt att någon gång få simma i lugn takt, säger en av cheferna. 22 procent har mellan 40-49 medarbetare. 19 procent har mellan 30-39 medarbetare.
4 20 procent uppger att de saknar eget stöd i sin roll som chef 18 procent har egen handledning och 7 procent har tillgång till egen mentor 63 procent av enhetscheferna har varit på arbetet de senaste 12 månaderna fastän de varit sjuka. Endast 23 procent av enhetscheferna uppger att de aldrig hamnar i situationer som innebär att de känner sig tvingade att fatta beslut som går emot den egna yrkesetiken. - Jag hinner mycket sällan, nästan aldrig gå på djupet i en arbetsuppgift, det blir mest att skotta framför dörren, säger en av cheferna. 45 procent uppger att de måste arbeta övertid varje vecka. Biståndshandläggare- en alltmer komplex yrkesroll. Svar från 159 biståndshandläggare. Ökad arbetsbelastning Över 80 procent av alla biståndshandläggare har mer än ett beslutsärende varje arbetsdag. - Idag sitter jag alldeles för mycket vid datorn istället för att vara ute och möta människor - det är hembesöken vi får dra ner på när vi har för mycket att göra; säger en av biståndshandläggarna. 62 procent av biståndshandläggarna anser att arbetsbelastningen är för hög. 61 procent av biståndshandläggarna har varit på arbetet under de senaste 12 månaderna fastän de varit så sjuka att de borde ha stannat hemma. Fler komplexa ärenden 72 procent av biståndshandläggarna uppger att de även handlägger ärenden som inte är traditionella äldreärenden, till exempel för psykiskt funktionshindrade vilka ofta kan vara mer komplexa. 47 procent av biståndshandläggarna har ingen som helst handledning för sina arbetsuppgifter och ytterligare 20 procent uppger att de har handledning, men att den är otillräcklig. Riktlinjer i kommunen 24 procent av biståndshandläggarna uppger att kommunen inte har tydliga riktlinjer för biståndsbeslut och 89 procent av dem som har tydliga riktlinjer anser att dessa inte går att tillämpa full ut. Alla nedskärningar inom äldreomsorgen får biståndshandläggarna tampas med; säger en av biståndshandläggarna.
5 Brist på förståelse från den politiska ledningen Endast 9 procent uppger att de ofta har möjlighet att återkoppla och få förståelse för sitt uppdrag gentemot kommunens politiker. Politikerna borde ta reda på vilka konsekvenser deras beslut får för verksamheten genom att fråga sina handläggare hur verkligheten är. Politikerna borde ta ett större ansvar genom att klart gå ut med vad eller vilka insatser som man inte längre kan få, säger en av biståndshandläggarna. Att gå emot sin yrkesetik 7 procent av biståndshandläggarna anser att de ofta hamnar i situationer där de tvingas att fatta beslut som strider emot den egna yrkesetiken och ytterligare 37 procent uppger att detta händer ibland. Brist på kompetensutveckling 41 procent av biståndhandsläggarna uppger att de inte får någon som helst egen kompetensutveckling och ytterligare 30 procent uppger att de får egen kompetensutveckling, men att den är otillräcklig. Vi behöver mer kunskap om demenssjukdomar och i samtalsmetodik för att kunna göra bättre behovsbedömningar och för att hantera svåra samtal med anhöriga, säger en av biståndshandläggarna Slutsatser Äldre får i mindre utsträckning hjälp till en meningsfull vardag genom de insatser som erbjuds inom dagens äldreomsorg. Idag vet vi att bristen på sociala aktiviteter kan påskynda demens och psykisk ohälsa hos äldre, vilket på sikt ger ökade kostnader för samhället. Frivilligas och anhörigas/närståendes insatser får idag ibland ersätta eller komplettera det offentliga ansvaret för att tillgodose äldres sociala behov. Frågan är dock hur kommunerna förhåller sig till gällande lagstiftning och de mål som finns formulerade för äldreomsorgen. När Ädelreformens genomförande var i mycket en social reform- nu skulle vi bort ifrån en gammaldags långvård och äldres sociala behov skulle tillgodoses. I socialtjänstlagen som visserligen är en ramlag gjordes så sent som 2002 ett tillägg men att socialnämnden ska verka för att äldre har en meningsfull och aktiv vardag i gemenskap med andra. Om äldres sociala behov helt blir en angelägenhet för frivilliga och anhöriga/närstående kan vi riskera att dessa behov tillgodoses utan samhällets insyn och därmed utan kvalitetskontroll. Om detta inte längre är samhällets ansvar krävs det kanske en annan lagstiftning. För alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre är det ofta det mänskliga mötet i vardagen som ger meningsfullhet åt arbetet. Det mänskliga mötet förutsätter att det finns tillräckligt med tid- tid att tillsammans med den äldre forma en meningsfull vardag - tid för småprat - tid för promenader- tid för att kunna upprätthålla fritidsintressen. Man behöver känna till hur vardagen ser ut för den äldre för att kunna ge en god omsorg.
6 Chefer som på grund av ökad arbetsbelastning kommer allt längre ifrån brukarna får sämre möjligheter att utveckla och följa kvaliteten i verksamheten. Chefer som inte har vare sig tid eller möjligheter att ge sin personal stöd i det vardagliga omsorgsarbetet får sämre möjligheter att utveckla verksamheten. Biståndshandläggare får alltför ofta bära det yttersta ansvaret för att kommunerna snävar in vilka insatser man ger biståndsbeslut till. De får dessutom ta kritik och missnöje från enskilda och anhöriga som inte får sina behov tillgodosedda. Jag vet inte hur länge jag orkar se att de insatser vi beviljar blir allt snävare- hur länge ska jag orka sälja min själ till djävulen - säger en av biståndshandläggarna. SKTF anser att det i varje kommun ska finnas någon som är ansvarig för att säkerställa och utveckla det sociala innehållet och den sociala omsorgen i äldreomsorgen på motsvarande sätt som det idag finns en medicinskt ansvarig sjuksköterska. Återupprätta betydelsen av socialtjänstlagens mål och normer. Ge tid för det mänskliga mötet och möjliggör att biståndsbeslut med ett socialt innehåll verkligen kan genomföras. Mål och resurser ska stå i samklang. Enhetschefer ska inte ha fler än 30 medarbetare för att kunna vara synliga och närvarande chefer för sina medarbetare. De ska ha ett individuellt anpassat stöd och möjlighet att ta både sitt personal- och omsorgsansvar. Kommunens politiker måste ta sitt ansvar för de prioriteringar man gör. Tydliggör vilka insatser man ger biståndsbeslut till och vilka man prioriterat bort. För att biståndhandläggare ska orka med sin arbetsbelastning och alltmer komplexa ärenden krävs att de får egen handledning och kompetensutveckling. Kommunens politiker behöver bli bättre på att ge utrymme för att chefer och biståndhandläggare verkligen får återkoppling och förståelse för sitt uppdrag. Alla yrkesgrupper som finns i äldreomsorgen ska få använda sin kunskap och kompetens. Det måste vara möjligt att arbeta enligt socialtjänstlagens mål och normer. Politiker har ansvar att tillgodose att mål och resurser står i samklang. Äldres alla behov ska vara i fokus. Ann-Britt Aldeman Ombudsman med ansvar för äldre- och handikappomsorg Mobil 070-6696504