Definitionen av SJÄLVET/JAGET utifrån några olika psykologiska och filosofiska teorier.

Definitionen av SJÄLVET/JAGET utifrån några olika psykologiska och filosofiska teorier. Carina Johansson SERvt12 Torsås 2012 [1]

Sammanfattning. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det sanna Jaget/ Självet (jag skriver båda benämningarna även här för det är två olika benämningar för samma sak, men beroende av vem som uttrycker det) kräver tid, stilla begrundan, reflektion, medvetenhet, tankekraft, förmåga att känna sina känslor och ev. en upplevd kris för att få uppleva denna känsla av att ha kommit hem till sig Själv. Allt som vi har tillgång till i SERterapin genom att arbeta med t.ex. iscensättningsperpektivet, se delpersonligheterna, det sanna och falska självet, känna och träna närvaro genom regression, visualisering, meditation, mindfulness m.m. Hur mycket arbete vi behöver lägga ner beror på hur vår uppväxt har varit och vad vi vill nå fram till. Efter slutfört arbete förstår jag att upplevelsen av Jaget/Självet har med mänsklighetens framtid att göra! Det är något filosofiskt, andligt över det. Det har gett mig en mycket intressant och meningsfull läsning. Jag ser nya dimensioner i våra liv och vårt levande och tack vare detta fördjupningsarbete har jag även fått bekräftelser och ord på det jag har känt. Slutdiskussionen och denna sammanfattning är en reaktion på och kommer givetvis från mitt levda liv och min tanke om tillvaron och hur världen ser ut det blir givetvis en subjektiv iakttagelse och uppfattning, men så får det vara. Jag blev överraskad över att ämnet jag valt skulle ge mig tillfälle att skriva ner det jag har varit frustrerad över i mitt liv och frustrationen över att jag själv många gånger har fått leva emot det jag tror på för att påverkan från samhället är så starkt. [2]

Innehållsförteckning. Sid. 1. Inledning 4. 2. Frågeställning och syfte 5. 3. Bakgrund 5. 4. Metod 6. 5. Resultat 6. 5.1 Det individuella och universella självet 6. Ytterligare en filosofisk beskrivning 8. 5.2 Den medvetna personligheten 11. 5.3 Det transpersonella Självet 11. 5.4 Delpersonligheter 14. 5.5 Det sanna och falska självet 14. 5.6 Jaget 16. 5.7 Självet / själv 16. 5.8 Antroposofin om Jaget, Självet och existensen 18. 5.9 JAG ÄR 22. Mitt resultat sammanfattat genom R. Assagioli och J. Bradshaw 22. 6. Slutdiskussion 23 Du-Jag 27. 7. Käll-och litteraturförteckning 28. [3]

1. Inledning Min längtan och önskan, som medmänniska och terapeut, har varit att kunna hjälpa en annan människa till ett bättre liv. Jag kände när jag själv började meditera, för många år sedan, vilken läkande kraft och utvecklingsmöjligheter bara meditation hade. Jag ville gärna dela med mig till andra. Jag hade meditationsgrupper då och då, när jag blev tillfrågad. Jag tyckte det var fantastiskt att få ge och se den positiva upplevelsen hos människor. Men jag kände att för att kunna hjälpa människor ytterligare i utvecklingsprocessen behövde jag mer kunskap om samtalet kring meditationen, att tyda detta brev från sig själv, till sig själv. Jag hittade den perfekta utbildningen med helhetstanken som jag sökte i SER-terapin! Det har varit en otroligt utvecklande resa in i mig själv. Jag ser, med vördnad, fram emot att nu få följa andra människor på deras resor. Mitt intresse att jämföra olika teorier och filosofiska tankar kring Jaget/Självet väcktes av att jag slogs av hur lik Roberto Assagiolis syn på människan är Rudolf Steiners. Mycket riktigt hittade jag en enda liten mening på internet om att Roberto Assagioli var influerad av Rudolf Steiner och att Rudolf Steiner hade någon slags åsikt om det men inte vilken. Eftersom den antroposofiska tanken och helhetssynen på människan och hur allt hör ihop har varit av stort intresse för mig i många år blir det ännu mer intressant om jag får titta mer på och jämföra SER-terapins syn på Jaget/Självet med bl.a. antroposofin, eftersom jag valde SER-utbildningen just för helhetssynens skull. Att jag har valt just definitionen av Jaget/Självet är att jag har upplevt att man menar eller tänker på lite olika sätt när man använder uttrycken. Jaget/Självet ska ju vara det centrala i oss och det vi ska sträva efter att finna i terapin. Det har varit intressant att forska inom ämnet och jag har själv fått en tydligare bild över hur jag ska se på uttrycket Jaget/Självet i mitt arbete som terapeut. Att studera psykologi utan att studera Självet, den kärna som finns inom var och en, är som att studera solsystemet utan att studera solen. [4]

2. Frågeställning och syfte 1.Hur förklarar SER-terapiutbildningen. 1. skillnaden mellan Jaget och Självet och hur vet jag när jag är mitt sanna Jag/Själv? 2. När och hur förlorar vi vårt sanna Jag/Själv? 2.Vad säger några andra psykologiska och filosofiska teorier om. 1. vårt Jag/Själv och vår existens och vilka andra uttryck använder vi för det centrala i oss och vad säger de oss? Syftet är att jag som terapeut ska kunna vara tydlig med vad Jaget/Självet innebär för mig i relationen med klienten. 3. Bakgrund SER-terapi - Psykologi Filosofi. I den SER-terapeutiska modellen har terapeuten fått tillgång till en bred kunskapsbank om människans psyke. Terapeuten arbetar integrativt, vilket innebär att man kombinerar olika metoder och psykologiska teorier. Terapins grund är ett psykodynamiskt, humanistiskt/existentiellt och transpersonellt/andligt perspektiv. Att söka och klargöra för processen att bli den man egentligen är, är viktigt i SERterapin, att hitta sitt Själv. Det är därför det blir intressant att fördjupa sig i hur olika teorier ser på det och vad klienten kan ha med sig för uppfattning om det. John Bradshaw beskriver övertygande hur arbetet med det inre barnet är det snabbaste och mest kraftfulla sättet att åstadkomma terapeutiska förändringar hos människor. Att få möjlighet att avsluta sin barndoms olösta sorg är viktigt i arbetet att återfinna sitt sanna Jag/Själv. Mina egna starkaste upplevelser på vägen till medvetenhet och förändring har varit i just mötena med mitt eget inre barn. [5]

Bakgrunden och anledningen till valda ämne är mitt arbete med min egen personliga utveckling i vilken drivkraften har varit att bli FRI, att kunna få känna det jag känner och få vara den jag innerst inne är, att bli fri ifrån rädslans bojor som har begränsat mig så i livet. Att slippa vara fånge i sammanhang där värderingar och egots tävlande med allt och alla tar en så stor del. Min tanke om att bli FRI är nog denna att komma hem till mitt sanna Själv att bli trygg och få känna ett egenvärde, att göra val och ta beslut utifrån det. Jag inser ämnets komplexitet, för samtidigt handlar det ju om hela människan, därför får läsaren följa min tanke om Självet i sökandet efter mer kunskap i ämnet. 4. Metod Jag har samlat information genom att fördjupa mig i kurslitteraturen i SERterapiutbildningen och dess föreläsningar, studerat bibliotekets uppslagsverk i psykologi och filosofi, böcker, antroposofiska tidskrifter och Natur och kulturs psykologilexikon av Henry Egidius på internet. 5. Resultat 5.1. Det individuella självet och det universella Självet. Det individuella självet skrivs med litet s och det universella skrivs med stort S och är Självet ur ett andligt perspektiv. I Psykosyntes -grundläggande principer och tekniker(1965) beskriver Roberto Assagioli det andliga uppvaknandet och skillnaden mellan det individuella självet och det universella Självet. Han beskriver också olika tillstånd eller stadier av existens, vilket jag gärna vill ha med för att existensen är ju direkt kopplat till hur jag upplever mitt själv. Han beskriver även hur man kan hamna i en existentiell kris när man har upplevt tillståndet av att vara i Självet. Det är klokt att skaffa sig en klar uppfattning om vad som är självförverkligande. Roberto Assagioli tycker att Freuds psykoanalys har en sjukdomsinriktad syn och tittar mest på människans lägre aspekter, detta leder till en dyster och pessimistisk bild av den mänskliga naturen. I psykoanalysen har många viktiga realiteter och funktioner [6]

försummats eller nonchalerats: intuition, kreativitet, vilja och det mänskliga psykets kärna Självet. Maslows uttryck självaktualisering menar Roberto. A ska skiljas från den andra typen av självförverkligande, nämligen förverkligandet av Självet. Roberto Assagioli berättar att vi normalt är medvetna om vårt individuella själv- det lilla självet eller jaget. I det över medvetna finns det universella, transpersonella Självet, Självet ur ett andligt perspektiv. När kanalen mellan den medvetna och den övermedvetna nivån, mellan jaget och Självet, öppnas strömmar ljus, glädje och energi in och ger många gånger en underbar befrielse. Det första stadiet som många befinner sig i är vad man kan kalla det materiella eller det rent fysiska: Man låter sig leva, tillfredsställer sina personliga önskningar- strävar kanske efter att bli rik och förverkliga sina ambitioner. Människan hamnar förr eller senare i livskris och funderar på meningen med livet, och kan då få upp ögonen för andra värden i livet. Man är på väg mot ett andligt uppvaknande. Men är personligheten bristfällig och vi bara ser materiella värden då har vi ingen möjlighet att känna av eller uppleva det universella Självet. Det är viktigt att man klart ser skillnaden mellan det individuella självet (den vanliga lilla personligheten, det lilla självet eller jaget)som vi normalt är medvetna om och det universella Självet i dess innersta natur - det som kallats för källan, mittpunkten, det djupaste väsen, spetsen inom oss. Denna oerhört viktiga skillnad får man aldrig glömma! Skillnaden ger oss nyckeln till det mentala tillståndet hos klienten. I extrema fall tillskriver människor sitt personliga själv det universella Självets egenskaper och krafter, t.ex. en människa som tror att han är Gud eller fanatiska sektledare. Men även om det personliga jaget är redo för detta andliga uppvaknande, som karaktäriseras av glädje och en inre upplysning som för med sig insikten om livets mening och syfte, skingrar många tvivel, löser många problem och ger en känsla av trygghet och att livet känns helt och man känner stark kärlek till sina medmänniskor, så kan man hamna i en kris. Man kan plötsligt uppleva en stark och smärtsam känsla av intellektuell inkompetens, förlorad viljestyrka och självbehärskning, bli obeslutsam och handlingsförlamad. Det rätta sättet att behandla personer som är inne i denna typ av kris är att klargöra hur den är beskaffad och peka ut det enda effektiva sättet att komma över den klienten måste få klart för sig att det exalterade tillstånd som han befunnit sig i omöjligt kan vara för evigt och att denna reaktion är ofrånkomlig. [7]

Omvandlingsprocessens faser är det stadium där det står klart att de nödvändiga villkor som måste uppfyllas och det pris som vi måste betala för att förverkliga Självet är en drastisk omvandling och pånyttfödelse av personligheten. Individens energier och uppmärksamhet absorberas så totalt i detta arbete att han får svårt att orka med vardagslivets problem och aktiviteter. Denna prövning är ett av testen på vägen till förverkligande av Självet. Individen lär sig att övervinna sin personliga känslighet och det ger honom tillfälle att utveckla oberoende och självtillit utan bitterhet. De lidanden som orsakas av perioder av nedstämdhet, av att det inre livet ebbar ut, kompenseras rikligen av perioder av förnyat inflöde av övermedvetna energier och av den utsikt till befrielse och förstärkande av hela personligheten som förverkligandet av Självet ger. Denna vision är en mycket mäktig inspiration, en aldrig svikande tröst och en ständig källa till styrka och mod. Man kan alltså förutse och få en allt starkare försmak av medvetandet hos den som har förverkligat sitt Själv. Det är ett tillstånd präglat av glädje, sinneslugn, inre trygghet, en känsla av lugn styrka, klar insikt och överflödande av kärlek. I sina högsta aspekter är det förverkligandet av det inre väsendet, av samhörighet och identifiering med det universella livet. Ytterligare en filosofisk beskrivning av Jaget/Självet och existens: Inom filosofin har man främst koncentrerat sig på Jaget som det som innehar de själsliga egenskaperna och förenar dem till ett medvetande. Med existens avser Kierkegaard människans vara - genomförande som en enhet av tanke, vilja, känsla och handling, en enhet som inte är ursprunglig, utan som är förmedlad och som den enskilde gång på gång måste skapa på nytt. Denna aktivitet, att frambringa sig själv i sitt vara, belyser Kierkegaard närmare med hjälp av begreppet förhållande: att existera innebär att i tanke, vilja, känsla och handling förhålla sig och att i detta förhållande till världen, till medmänniskorna och till Gud samtidigt förhålla sig till sig själv på ett sådant sätt att den motsättning mellan vara och böra (realitet och idealitet, kropp och själ) som utmärker den mänskliga naturen upphävs under självblivelseprocessen genom att den enskilde i sitt vara fritt bestämmer sig som den han bör vara. [8]

Tvivlet är begynnelsen till den högsta formen av tillvaro Kirkegaard (Anti-Climacus) : Människan är ande. Ande är jaget. Men vad är jaget? Jaget är ett förhållande som förhåller sig till sig självt. Representanterna för de tre existenssätten är för Kirkegaard (Anti-Climacus) 1. Hegel (1770-1831) = Det estetiska stadiet 2. Sokrates = Det etiska stadiet 3. Kristus = Den kristna existensen 1.Det estetiska stadiet: De flesta kommer inte vidare från denna princip för sinnlig njutning: den animaliska och driftsmässiga: De med bristande fantasi och kritisk tankeförmåga, genomsnittsmänniskan som bara existerar som en i massan (Sygdomen til Döden sv XI s. 164f) och kälkborgaren som stelnat i trivialitet och andefattigdom, är fångna i det estetiska eftersom de genom inriktningen på det sinnliga och materiella har förlorat det ideella ur syne. Alla estetiska livsformer är enligt Anti-Climacus (Kirkegaard) i sista hand former av förtvivlan eftersom människan istället för att bli sig själv förlorar sig i sin sinnliga natur och därmed aldrig kommer i nivå med möjligheten att kunna vara sig själv. 2.Det etiska stadiet: Ett stadium för verkligt existerande: Det existensiella varats andra stadium kommer först inom synhåll när den som existerar estetiskt lyckas distansera sig så mycket från vad han omedelbart är och gör att han kan förhålla sig kritiskt till sig själv och därmed till den njutningsprincip som bestämmer hans självförståelse. Endast genom att välja obetingat kan man välja det etiska. Övergången från den estetiska till den etiska livsformen sker som ett språng i ett principiellt beslut genom vilket den estetiska dimensionens slutenhet bryts upp och det sedligas horisont öppnar sig. Den människa som etiskt bestämmer sig själv av frihet och för frihetens skull till kategorierna gott och ont, vilket hon fr.o.m. nu har som obetingad måttstock på sitt handlande syftar till. I det etiska valet såsom en akt av självbefrielse och självbestämmande blir den existerande sig själv. En moralisk person. Det etiska jaget skapas inte ur intet i det ögonblick man väljer sig själv utan framspringer ur aktualiseringen av människans ständiga principiella möjlighet att bli sig själv. [9]

3.Den kristna existensen: Liksom övergången från den estetiska till den etiska existensen sker genom ett obetingat val, i vilket man först realiserar ett förhållande som har kvaliteten frihet sker genom övergången från den etiska till den kristna existensen genom ett särskilt slags beslut. Guds människoblivande (Kristus) är inte bara en demonstration av det mänskliga syndafallet och den resulterande vanmakten, utan samtidigt ett erbjudande om ett nytt förhållande till evigheten genom vilket människan kan nygrunda sin frihet och därmed sitt vara som subjekt, sin subjektivitet. Guds nedstigande motsvarar människans upphöjelse till Gud detta är rörelsen i att bli kristen som Kirkegaard definierar som tro. Betingelsen för att vara sig själv skapas inte längre i människans inre förhållande till sig själv som frihetens kvalitet, utan möter henne paradoxalt nog utifrån i form av ett historiskt faktum nämligen att Gud levde drygt 30 år på jorden som människa för att förlossa människorna d.v.s. ge dem möjligheten att befria sig från sin självförvållade ofrihet och upprätta ett nytt förhållande till Gud genom att vända sig till Jesus Kristus. Om människan förnekar det eviga, drar hon undan grunden för sin existens. / De stora filosoferna Offried Höffe 1981/ 5.2 Den medvetna personligheten. Självet, centrum för medvetandet. Får inte förväxlas med den medvetna personligheten. Från en viss synpunkt kan denna skillnad liknas vid den mellan det vita, upplysta området på en filmduk och de bilder som projiceras på den. Det medvetna självet tycks försvinna helt när vi somnar, svimmar, är påverkade av narkos eller droger eller befinner oss i hypnotiskt tillstånd. När vi vaknar framträder självet på något mystiskt sätt igen, vi vet inte hur eller varifrån, ett faktum som är både förbluffande och oroande vid närmare studium. Detta föranleder oss att tro att återinträdandet av det medvetna självet eller jaget beror på att det finns ett permanent centrum, ett sant Själv beläget utanför eller ovanför det. Det högre Självet ska inte förväxlas med Freuds överjag, som inte är något verkligt Själv utan enligt Freuds teori en konstruktion, en artificiell produkt. Det skiljer sig också från alla fenomenologiska begrepp om självet eller jaget. Den skenbara dualiteten: att vi till synes har två jag inom oss. Det är som om det fanns två Själv eftersom det personliga självet i allmänhet är omedvetet om det andra, så till [10]

den grad att det förnekar dess existens. Det andra, det verkliga Självet, är latent och blottar sig inte utan vidare för vårt medvetande. I vardagstillvaron begränsas vi och hålls tillbaka på tusen sätt vi är offer för illusioner och fantasi föreställningar, slavar under komplex som vi inte erkänner för oss själva, vi kastas hit och dit av externa inflytanden, vi bländas och hypnotiseras av bedrägliga sken. Inte undra på att människan i ett sådant tillstånd ofta är missnöjd och osäker och växlar mellan sinnesstämningar, tankar och handlingar. I sitt blinda, lidelsefulla sökande efter frihet och tillfredsställelse revolterar hon ibland våldsamt och försöker dämpa sin inre plåga genom att kasta sig huvudstupa ut i febril verksamhet, ständigt högvarv, stormande känslor och besinningslösa äventyr. R.A. menar att psykosyntesen kan befria oss ur detta slaveri och uppnå en harmonisk inre integration, äkta självförverkligande av Självet och få de rätta relationerna med andra. Stadierna i vandringen mot detta mål kan delas upp enligt följande: 1. Grundlig kännedom om den egna personligheten. 2. Kontroll över dess beståndsdelar. 3. Förverkligandet av det verkliga Självet upptäckten eller skapandet av en enande mittpunkt. 4. Psykosyntes: Bildandet eller ombildandet av personligheten kring den nya mittpunkten. Förverkligandet av det sanna Självet: Vi måste utvidga det personliga medvetandet till Självets, följa tråden eller strålen och nå upp till stjärnan, förena det lägre självet med det högre. 5.3. Det transpersonella Självet. Piero Ferucci, som tolkar och gör intervjuer med Roberto. Assagioli utvecklar psykosyntesen i Bli den du är (2008), talar om det transpersonella Självet: Trots att de transpersonella upplevelserna är så skiftande, tycks det finnas en återkommande faktor i de erfarenheter som människor i många olika kulturer, epoker och samhällsklasser har gjort: En sällsynt glimt av eller rentav fullständig kontakt med ett tidlöst innersta, ett levande väsen som uppfattas som ett oföränderligt, tyst, rent varande. Inom psykosyntesen kallas detta väsen för det transpersonella Självet. En preliminär hypotes är att det transpersonella Självet utgör kärnan i det övermedvetna, precis som det personliga självet eller jag utgör kärnan i den vanliga personligheten. [11]

Varför existerar de? Den rimligaste förklaringen på transpersonella upplevelser är troligen den som hävdar att de representerar nästa steg i vår mänskliga utveckling. I Richard Maurice Bucke jämförde den mänskliga evolutionen med ett träd som växer och säger i sin bok Cosmic Consciousnes : Vi vet att trädet inte upphör att växa, att det även nu, som alltid, skjuter nya knoppar och att de flesta av de gamla skotten, grenarna och kvistarna håller på att öka i storlek och styrka. Ska de sluta växa idag? Det förefaller inte troligt. Det verkar mer sannolikt att andra små och stora grenar som vi idag inte kan drömma om kommer att skjuta skott på trädet, och att huvudstammen som från blott och bart liv utvecklats till kännande liv, enkelt medvetande och jagmedvetande med tiden kommer att nå ännu högre former av liv och medvetande. Piero Feruci berättar att psykologerna är medvetna om den centrala betydelsen av Självet (som ibland kallas Jaget) och har försökt sig på varierande beskrivningar av det. Det har uppfattats som personlighetens verkställande funktion, som samordnaren av beteendet, som mötesplatsen för det medvetna och det omedvetna eller som en konstellation av attityder och känslor som individer har beträffande sig själva. Andra åter skildrar Självet som resultatet av vårt samspel med andra, som hela den psykofysiska organismen eller som en gäckande samling av flyktiga element. Psykosyntesen uttrycker saken ytterst enkelt och tillspetsat när den ser Självet som den mest elementära och karaktäristiska delen av vårt väsen dess kärna, med andra ord. Sett ur detta perspektiv skiljer Självet oss inte bara från andra människor, utan det skiljer oss också från vårt eget ständigt växlande medvetandeinnehåll. Självet kan också definieras som den enda del av oss som evigt förblir densamma. Här vill jag flika in en nutida andlig lärares tes om människans Jag utveckling: Chris Thomas skriver (2011) att förändringen ingår i den Mänskliga planen / The human plan, vilken påbörjades för ca 20 000 år sedan. Den innebar att mänskligheten skulle utvecklas mot att kunna inneha sitt fulla medvetande i sin fysiska tillvaro. P.g.a. den fysiska kroppens tunga densitet uppstod problem med energi utväxlingarna mellan moder Jord och mänskligheten. Detta krävde en justering av energierna. Det mänskliga medvetandet delades i två delar. Den ena delen, Jaget (1/4) skulle delta i det fysiska livet medan den andra delen, det högre Jaget (3/4) förlades utanför den fysiska dimensionen. Det högre Jaget skulle assister det fysiska Jaget vid inlärningsprocessen av kunskapen om den mänskliga existensen under perioden av olika planerade livsspann, d.v.s. [12]

inkarnationer. Parallellt skulle energinivåerna anpassas för att dessa erfarenheter så småningom skulle leda till en återförening av de båda delarna till en komplett mänsklig varelse. Molly Young Brown förklarar i Det utvecklande Självet (2005) att individen består av ett Själv, eller en skimrande källa, som tar sig uttryck genom personlighetens många funktioner under jagets ledning. Självet är medvetandet som agerar och skapar genom viljan. Syftet med livet är i grund och botten att finna former för att uttrycka de egenskaper som utstrålar från Självet, som i sig saknar egenskaper, som rent vitt ljus bryts i en prisma och bildar regnbågens alla färger. För att individen ska kunna uttrycka Självet måste organismen först och främst överleva fysiskt och personligheten måste överleva i mental och emotionell stabilitet och i relation till samhället runt omkring. Tyvärr blir överlevnaden ofta ett självändamål och beteenden som en gång har varit nödvändiga för överlevnaden dröjer sig kvar långt efter det att de pressande förhållandena passerat. Överlevnadsbeteende blir målet, inte ett medel för att skapa en miljö för Självet där det kan komma till uttryck. Maslows behovshierarki(1954) är en välbekant modell hur man studerar vandringen från överlevnad till uttryck för Självet. Längst ner finner vi de grundläggande fysiologiska behoven av mat, sömn, uttömning och så vidare. Därpå kommer behovet av relativ stabilitet, ordning och trygghet (bland annat tak över huvudet). Behoven av att höra till och få kärlek, av familj och vänner för upp oss till känsloområdet. Personligheten som helhet behöver därefter självaktning, respekt och erkännande. Högst upp i hierarkin kommer behovet av självförverkligande, av att utveckla och använda sin förmåga. Molly Young Brown tolkar det som om att om vi stavar självförverkligande med stort S skulle vi kunna säga att dessa behov gäller uttryck för Självet genom personlighetens kapacitet. Tillfredsställelsen av de övriga behoven bildar en bas så att Självet kan uttrycka sig i ett överflöd av tjänande. Vi måste fortsätta att fylla våra lägre behov på lägre nivåer för att förvissa oss om att vår grundval av psyko-fysisk hälsa är stark. Tyvärr är det vanligt i den konsumtionsinriktade värld vi lever i att människor försöker tillfredsställa de mellersta och högre behovsnivåerna med substitut. För att få tillhörighet väljer en del ungdomar att tillhöra destruktiva gäng, och vuxna kan bli delaktiga i olagliga eller omoraliska handlingar som utförs av den organisation de arbetar för. För att känna sig viktiga och värdefulla köper människor t.ex. större och mer förorenande bilar. Vi behöver var och en av oss identifiera, och finna hälsosamma och fungerande sätt att möta våra psykologiska behov. Det ligger i vårt gemensamma intresse. [13]

5.4. Delpersonligheter. Molly Young Brown berättar i Det utvecklande Självet att i det medvetna arbetet på vår personliga tillväxt stöter vi ofta på konstellationer av beteenden, känslor och tankar som finns kvar från en tid då de behövdes för att överleva, för att tillgodose behoven på de lägre nivåerna. De fyller inte längre den funktionen men de trampar lojalt vidare. Dessa konstellationer av beteenden, känslor och tankar kallas delpersonligheter i psykosyntesen. Även de behöver få erkännande för den tjänst de försöker utföra. Många är alltjämt värdefulla i vissa situationer, andra saboterar i själva verket just det behov som de en gång fått uppdrag att fylla. Så t.ex. utvecklar en liten flicka en näpen, småflirtig delpersonlighet för att vinna sina släktingars gillande och tillgodose sina behov av tillhörighet. Medan hon växer upp och fortsätter att handla utifrån denna delpersonlighets begränsas hennes möjligheter att upprätta mogna relationer. Denna delpersonlighet dröjer sig ändå kvar, lojal sin uppgift. Nu har den blivit ett atavistiskt överlevnadsmönster som hindrar andra egenskaper i hennes liv att komma till uttryck. 5.5 Det sanna Självet och falska självet: I objektrelationsteorin har vi fått lära oss att meningsfulla relationer till andra är människans mest grundläggande motiv och behov. Om den vuxne misslyckas med hållandet ( Holding refererar till omsorgspersonens pålitliga förmåga att hålla det beroende barnet både fysiskt och psykiskt, Winnicot), upplevs det inte av barnet som bristande omsorg utan som ett hot mot självets existens. Eftersom självet bara kan bli förstått genom en annan person. Den största lyckan för ett litet barn är att se sig själv i omsorgspersonens ansikte. Den största olyckan är när barnet bara ser omsorgspersonens ansikte (Winnicot) Barnet blir sett av en annan och upplever därigenom sin existens. Annika Tibblin(2011). Patricia Tudor Sandahl ger i Det glömda Självet (1989) exempel på hur barnet inte kan använda förälderns ansikte som en spegel om det inte är villkorslöst är älskat som det är och inte för vad föräldrarna önskar och vill att barnet ska vara. Om speglingen ska fungera positivt för utvecklingen av det sanna Självet måste speglingen ske utan bedömningar eller press på att barnet ska vara någon annan än sig själv. När barnet hela tiden måste ta hänsyn till omsorgspersonernas förväntningar för att inte förlora deras uppmärksamhet och samspel, måste det sanna självet söka skydd. Då utvecklas enligt Winnicot det falska självet vars uppgift är att skydda det sanna självet. Detta [14]

fungerar som en ytlig anpassning till omgivningen, barnet försöker bli det som det tror att föräldrarna förväntar sig av det. Det är enligt John Bradshaw, i Frigör barnet inom dig, viktigt att i terapin sörja över de barndomsbehov som inte tillgodosetts och att använda ett utvecklingsinriktat arbetssätt. Det gäller då att läka varje utvecklingsstadium: spädbarnet, småbarnet, förskolebarnet och ungdomstiden. I SER-utbildningens kurser i regressionsterapi, bildterapi, symbolterapi, gestaltning, anknytningsteori, objektrelationsteori, utvecklingspsykologi, EFB, visualisering och meditation går alla ut på att närma sig och hitta sitt sanna Jag/Själv och då kunna leva mer äkta, sunt och få förmåga att känna äkta livsglädje, kärlek, se sin potential och handla mer utifrån det. Att vara sig själv, sann mot sig själv är ett tema som ständigt återkommer i sagor, filmer, böcker och i symbolterapeutiskt arbete. A.Tibblin, (2011) Symbolterapeut. Sagan står alltid på barnets sida, på det sanna Självets sida. I Natur & kulturs psykologilexikon om den dynamiska psykologin och psykosyntesen förklarar Henry Egidius att Roberto Assagioli knöt an till existentialistisk psykoterapi genom att se sambandet mellan psykosyntes och förmåga att ta ansvar för sitt liv och sin situation. Liksom i den tyska romantiska filosofin i början av 1800 talet och i österländsk filosofi finns hos Assagioli en övertygelse om att vi genom reflektion kan nå fram till det sanna Självet som är identiskt med det som den holländske 1600 talsfilosofen Baruch Spinoza kallade Gud (tillvaron som sådan) och den tyske 1700 talsfilosofen Immanuel Kant kallade tinget i sig (det för oss obegripliga) och där finna det evigt giltiga rättesnörena för en etik. På det sättet förverkligar vi det som vi har gemensamt med tillvaron som helhet, en central tanke i transpersonell psykologi. Denna förening med tillvaron är målet för det som Assagioli kallar psykosyntes. Självförverkligandet sker enligt Assagioli i ökande insikt (det engelska ordet realize i betydelsen inse, förstå) om att man som individ har del i ett högre Själv, en insikt som är mer av upplevelse på ett intuitivt plan än rationellt och empiriskt grundad uppfattning. Den leder till ett förverkligande av det transpersonella Självets natur i vårt dagliga liv och i vår egen person i alla dess aspekter, medvetna och icke- medvetna. Det gör att self awareness, självförståelse, klarhet om den egna personen, är ett viktigt mål i denna typ av filosofi och psykologi. [15]

5.6. Jaget. Transpersonell psykologi = Forskning med rötter i Carl Gustav Jungs (1875-1961) ide er om ett kollektivt omedvetet. Den handlar framför allt om sådana upplevelser som består i att människor känner sig överskrida det personliga jagets gränser: ut ur kroppen - upplevelser, nära döden upplevelser, tidigare liv upplevelser, kosmiska upplevelser, transupplevelser och upplevelser av jagets död och återfödelse. (enl. Natur & kulturs psykologilexikon. Psykologiguiden på internet.) Jaget utgör en sammanhållen form eller gestalt för allt en individ genom erfarenheter och inlärning tanke och känslomässigt refererar till som jag, mig och mitt. Denna kärna ger individen ett sammanhållet mönster för upplevelse och förlåtelse. Detta synsätt är vanligt inom psykoterapi och klient verksamhet. (enl. Fagerberg/ H i Själen och Jaget.) 5.7. Självet/själv. Enligt Natur & kulturs psykologilexikon är vårt själv det den egna personen har som föremål för medveten uppfattning (självmedvetande), föreställningar (självbild), kunskap (självkännedom), kontroll (självkontroll) och värdering (självkänsla). Det som på detta sätt är föremål för uppfattning, kännedom, kontroll, och värdering kallas självet. I många psykologiska och filosofiska teorier spelar självförverkligande en central roll. Beroende på hur man i olika psykologiska teorier uppfattar det mänskliga själslivet kan ord som själv och Självet ha betydelser som är vitt skilda, vilket lätt leder till missförstånd och feltolkningar. Några vanliga betydelser: Allt som människor menar när de talar om sig själva, Man själv som person, hela ens jag eller personlighet (en betydelse som gör att self ibland översätts med jag på svenska). Psyket som helhet och som ansvarig för individens tankar och handlingar, i den teori som utvecklades av Carl Gustav Jung (1875-1961): a) en kärna i psyket som organiserar, uppfinner, skapar och ger upphov till drömmar och b) hela psyket med alla dess resurser inklusive arketyperna och jaget som en kärna i medvetandet, Det upplevda jaget som agenten i personligheten, [16]

Det transpersonella i den enskilda personen, Självet med stort S, som det skrivs i framställningar om och inom psykosyntesen, en del av det kollektivt omedvetna, alltför omfattande för att bli föremål för jagets medvetna aktivitet, men där motsatser efter hand förenas i den process som kallas individuationen. I kognitiv terapi och psykoanalytisk självpsykologi lägger man stor vikt vid de föreställningar och grundläggande antaganden individen har om sig själv (självscheman) och om villkoren för att kunna acceptera sig själv. Till de grundläggande attityder som antas predisponera för utvecklingen av olika typer av psykopatologi hör att självkänslan knyts till lusten att alltid vara omtyckt eller prestera bra. Inom psykoanalytisk självpsykologi söker man tydliggöra individens ambitioner och ideal samt i vilken mån självet är sammanhängande eller fragmenterat. Heinz Kohut (1913-1981) har beskrivit den grandiosa självbilden och den idealiserade föräldrabilden som två patologiska självstrukturer. I utvecklingspsykologin har Daniel Stern (f. 1934) lanserat en teori om självutvecklingen som gäller barnets känsla av själv från spädbarnsåldern till skolåldern: En grundtanke är att barnet inte som i psykodynamisk teori skulle börja sitt liv i symbios med modern, utan från början är en varelse som fungerar interpersonellt. Samhörighet med modern kan ske först efter det att barnet har börjat utveckla sitt kärnsjälv i 2-6 månaders - åldern. Stern urskiljer följande steg i självutvecklingen. Det är inte frågan om faser som avlöser varandra utan om upplevelsekvaliteter och sätt att vara som finns kvar sedan de väl etablerat sig: 0 2 månader: det uppvaknande självet, det gryende självet, barnet befinner sig i känslornas värld och har från början inget sammanhållet själv. 2 6 månader: kärnsjälvet, barnet börjar reagera på omvärlden som en självständig varelse med kontroll över egen aktivitet och egna känslor och börjar få en känsla av kontinuitet i samspelet med andra. 7-15 månader: det subjektiva självet, barnet uppfattar sitt samspel andra och anknytning (bindning till den som har hand om barnet) etableras. 16 månader 3 år: det verbala självet, barnet börjar hantera sig själv och omvärlden med språkets hjälp, kan uppleva att det delar upplevelser med andra, förstår samma saker men får samtidigt en klyvning i personligheten mellan det verbala självet och de övriga, tidigare sätten att uppfatta sig själv. 4 år och framåt: det narrativa självet, det berättande självet. Stern presenterade sin teori i en bok 1985 som kom i svensk nyöversättning 2003, Spädbarnets interpersonella värld. 1991 gjorde han tillägget om det narrativa självet. [17]

Daniel Sterns beteckning på den känsla av själv som utvecklas hos barn i 2-6 månaders åldern. De upplevelser som gör att ett kärnsjälv tar form är: Själv agens: att man själv är upphov till det man gör. Själv koherens : känsla av att man hänger ihop som helhet. Själv affektivitet : känsla av att ens känslor hänger ihop med andra upplevelser av självet. Själv historia : känslan av att man befinner sig i ett tidsskede av nu, förr, framtid. 5.8 Antroposofin om Jaget, Självet och existensen? Jaget Självet och existensen. Jag låter Bo Kjellström beskriva antroposofins tolkning av Jaget/Självet eftersom hans text är mer lättläst än Rudolf Steiners nedskrivna föreläsningar: I antroposofin är begreppet jagutveckling centralt. Jag lever genom livet för att göra fler och fler erfarenheter och utveckla fler och fler förmågor. Och i förlängningen genom flera jordeliv. Likt en skådespelare som utforskar allt fler roller. Egot kan liknas vid det hus som jaget behöver för att leva på jorden. Under uppväxten utvecklar ju varje människa sina egna unika förmågor men under livets gång är det jagets uppgift att leda dessa förmågor in i ett större sammanhang än sitt eget begränsade. Där egot är fokuserat på att äga världen så är jaget öppet för världen och kan förnimma även andra människors jag. Där egot försöker få dramat att kretsa kring sin egen person försöker jaget ikläda sig den roll som scenen saknar. Där egot i nyfikenhet ständigt söker svar på sina frågor har jaget förmåga att hålla tillbaks och öppna sig för världen och ge den utrymme att visa sig. Det är också grunden för det vi kallar empati, alltså förmågan till inlevelse i andra levande varelsers upplevelser. Botten av våra liv brukar vi kalla för jag. Vårt mänskliga centrum. Det finns andra ord som brukar relateras till jaget : Egot anses ofta vara relaterad till den fysiska människan och hennes egna behov och har i allmänhet ganska negativ klang. Egot tjänar främst sina egna intressen. Våra [18]

karriärssträvanden är inte sällan styrda av egot som i konkurrens med andra egon måste skaffa sig egna förmåner. Ändå kan man väl inte leva utan ett ego? I varje fall så länge vi har materiella behov och lever i en värld där var och en känner att de måste vara sin egen lyckas smed. Egot ger ju skydd och hölje och är skolat att fungera i den materiella världen. Risken är att det kan bli ett fängelse för den andliga väsenskärna som vi brukar kalla jaget. Ordet personlighet kommer egentligen ur ordet persona som betyder mask eller förklädnad. Alltså något som vi vill framstå som utåt. Följden blir ofta att vi måste ägna kraft åt att gömma undan sådant vi inte vill visa utåt. Något som psykologin brukar kalla skuggkomplex. Vi stänger in delar av oss själva i ett inre skam-rum där vi undviker att vara. Ordet individ betyder odelbar och uttrycker snarare en starkare kontakt med min egen inre kärna. Som att mitt yttre och mitt inre, min kropp och min själ är odelbara. I vissa förklaringsmodeller skiljer man ut ordet Självet från jaget. Här betraktas jaget som centrum i vårt självmedvetande medan Självet är den totala människan. Helheten av vårt medvetna och vårt omedvetna liv. I religiösa sammanhang ofta i relation till Gud eller alltet. I andra sammanhang används istället ordet det högre jaget som då skiljs ut från det mer driftstyrda lägre jaget som mer relateras till egot. Det kan ibland vara förklätt till termen överjag vilket då istället är en slags förtryckande chef som styr och ställer i medvetandet. Inte sällan med en moralisk framtoning. Ordet identitet betyder i överensstämmelse med alltså att känna igen. Det är ju förstås relaterat till den fysiska personen och egot sätter sin personliga signatur i kroppen genom t.ex. DNA och fingeravtryck. Jaget är min andliga identitet men präglar självklart också den fysiska kroppen vilket speglar sig i bl.a. skelettet, blodet och huden. Ordet integritet betyder oskadad eller okränkt och skapar ett hölje och ett skydd kring min egen person. Rent fysiologiskt är det nära relaterat till vårt immunsystem. När immunsystemet är nedsatt blir vi mer sårbara. Både kroppsligt och själsligt. Man talar om överkänslighet, intolerans och svårigheter att sätta gränser. När det finns ett autoimmunt problem så kan det både bokstavligt och bildligt betraktas som ett självdestruktivt fenomen. Fler och fler kända sjukdomar klassificeras idag som autoimmuna. Vårt immunförsvar kan inte längre känna skillnad på vän och fiende. Själen kan vi kalla för vår motor i livet som alstrar energi till våra tankar, våra känslor och handlingar. Den inspirerar eller tynger ner oss. Men själen är ofta känslostyrd och starkt lierad till egots kortsiktiga perspektiv med dess begär och undvikanden av sådant [19]

som är obekvämt. Själen lever i spänningsfältet mellan sympati och antipati och skapar i hög grad vårt öde. Själen är djupt förankrad i kroppen och tenderar att styras av impulser. Brist på själsligt engagemang är ofta ett tillstånd av depression. Själen har ingen självdistans och kan i sig själv inte bilda omdöme om vad som tjänar oss bäst i längden. Jaget måste vara nära sin själ och vårda den och lyssna på den. Själen tjänar oss och skänker oss alla våra upplevelser genom livet. Själen gör att vi kan känna oss levande. Många människor har upplevt så kallade mystiska tillstånd. En slags direkt kontakt med livet, med allting omkring dem eller med Gud. I dessa ögonblick har de känt vilka de är. Ordet självkänsla brukar i psykologin relateras till min egen grundkänsla inför mig själv. Till skillnad från ordet självförtroende som relateras till i vilken grad jag tror på mina egna förmågor. Om jag står bakom mig själv eller inte. Att ha en dålig självkänsla kan vara en upplevelse av att inte vara någon. Dåligt självförtroende innebär att jag inte tror på mig själv och mina förmågor. Ofta låter jag min självkänsla bli beroende av andra människors bekräftelse. Man talar om prestationsbaserad självkänsla när jag måste prestera och vara duktig för att bli bekräftad av någon annan. Och prestationsmönstret brukar se annorlunda ut för män och kvinnor. Man kan också försöka vara trevlig och tillmötesgående. I många fall gör man sig attraktiv för att bli bekräftad. När det gäller kvinnor har ju utseendet alltid varit centralt medan det hos männen oftast handlat om att ha god ekonomi eller attraktiva ägodelar. En väg att göra sig mindre beroende av andras bekräftelse är att till exempel lära sig något nytt och därigenom kunna ge sig själv bekräftelse på sitt eget värde. Eller att börja ta hand om sig själv eller att börja engagera sig ideellt i ett större sammanhang än sitt eget. Enligt min mening så är denna tolkning av ordet självkänsla begränsad. Det motsvaras bättre av ordet självvärde eller egenvärde. Den djupare innebörden av ordet självkänsla måste handla om att jag har ett känslomässigt förhållandetill mitt eget liv. Till mitt eget vara. Jag kan vila i mitt liv som det är. Jag behöver inte få mitt värde bekräftat av andra eller av mig själv. Jag vet vem jag är. I österländska religioner talar man ju ofta om utsläckandet av jaget vilket ofta medför förenklade föreställningar i västvärlden. Som en flykt undan livet. Men det handlar ju mer om att vidga det begränsade synfält som vårt ego har och att bli öppen och ta in hela världen. Till ett öppet sinne ger sig hela världen hän. Inom buddismen är till exempel ordet tomhet ett positivt ord. Det står för en alltid närvarande öppenhet och mottaglighet för världen omkring mig. I kristendomen har tvärtom ordet tomhet ofta haft en negativ klang relaterat till övergivenhet och [20]

meningslöshet. För att motverka detta har man ofta försökt fylla tomheten med positiva föreställningar för att skydda sig mot tomheten. Under de senaste årtiondena har vi också i väst bokstavligen fått upp våra sinnen för detta. Inte minst genom Mindfulness som ju blivit ett modeord i tiden och som bidrar till att det österländska perspektivet blivit mer hanterbart för oss i väst. Mindfulness är en övningsväg för själen som gör verkligheten mer tillgänglig och bjuder in jaget att bli mer närvarande i medvetandet och delaktigt i världen. Rudolf Steiner beskriver också hur vi kan bli mer närvarande i våra sinnen men även i våra tankar, i våra känslor och i våra handlingar. Som en väg till kunskap. Man brukar tala om självhygieniska övningar som en väg att hålla själens spegel ren och få en ökad frihet till omvärlden. Men detta hjälper mig inte automatiskt att på samma sätt nå den djupare känslan av att vara en levande människa. Jag måste ner till min egen grund och förnimma mitt eget väsen. Detta är gradvis förkroppsligande. Jag måste leva allting. Det finns inga genvägar. Vi vet aldrig när vi kommer fram eller vad vi ska komma fram till. Att kunna vila i själva vandringen mot labyrintens centrum i tillit till att vi finner oss själva när vi är mogna för det. Det är att leva i nuet. Mindfulness är att bli vaken i sina sinnen. Det brukar kallas för medveten närvaro. Jag blir autentisk i självmedveten närvaro. När jag är nära mitt eget vara. Man kanske kan tala om beingfulness? Uppmärksamheten kommer till ro. JAG ÄR. Skamkänslor hindrar ofta egot att frivilligt släppa ifrån sig kontrollen över våra liv. Ibland skapar detta skuggkomplex fram en livskris eller en sjukdom som en nödvändighet för att egot ska öppna sig och bli mer medveten om sitt innersta väsen. Så att jaget kan förbinda sig vid livet igen. (Bo Kjellström. FALK-bladet nr 4. 2010 sid 6-10.) Rudolf Steiner AMK 1919: Man måste lära sig förstå hela människan som andligt, själsligt, fysiskt väsen. Det är så att det oavbrutet bildas något i människan, som alltid har en tendens att bli andligt. Men därför att man i stor kärlek, visserligen egoistisk kärlek, vill hålla kvar det i kroppen, kan det aldrig bli något andligt, det rinner bort i sin kroppslighet. Vi har i oss något som är materiellt, men som hela tiden vill övergå från det materiella tillståndet till ett andligt tillstånd. [21]

5.9 JAG ÄR. Här följer Eckhart Tolles tankar om medveten närvaro från En ny jord (2005): Medvetenheten är den kraft som ligger dold i nuet. Det är därför vi också kan kalla den för Närvaro. Det yttersta syftet med människans existens, det vill säga syftet med ditt liv, är att föra in denna kraft i den här världen. Det är också orsaken till att frihet från egot inte kan göras till ett mål att sträva efter och uppnå någon gång i framtiden. Det är bara Närvaro som kan befria dig från egot, och du kan bara vara närvarande i Nuet, inte i går eller i morgon. Endast Närvaron kan upphäva effekterna av det förflutna i dig och på så sätt omvandla ditt medvetandetillstånd. Vad är andlig insikt? Tron på att du är en själ? Nej, det är en tanke. Den ligger lite närmare sanningen än den tanke som säger att du är den person som din födelseattest säger att du är, men den är fortfarande en tanke. Andlig insikt är att se klart att det jag uppfattar, upplever, tänker eller känner inte är den jag är, att jag inte kan finna mig själv i alla de saker som ständigt passerar förbi och försvinner. Buddha var troligen den första människa som såg detta klart, och därmed blev anata (utan jag) ett av de viktigaste elementen i hans undervisning. Och när Jesus sa förneka dig själv menade han i själva verket: Förneka (och omintetgör på så sätt) illusionen om vem du är. Om jag verkligen är jaget egot skulle det vara absurt att förneka det. Det som finns kvar i medvetenhetens ljus, i vilket varseblivning, upplevelser, tankar och känslor kommer och går. Det är Närvaron, det är det djupare sanna jaget. När jag känner mig själv på det sättet är händelserna i mitt liv inte längre av absolut utan endast av relativ betydelse. Jag erkänner och respekterar dem, men de förlorar sitt absoluta allvar sin tyngd. Det enda som någonsin betyder något är det här: Kan jag känna min inre Närvaro, detta jag är, i bakgrunden i mitt eget liv i varje ögonblick? Närmare bestämt, kan jag förnimma min egen Närvaro här i detta nu? Kan jag uppleva att min innersta identitet är själva medvetenheten? Eller förlorar jag mig i det som händer, förlorar jag mig i sinnet, i världen? Allt jag har skrivit här i resultatdelen i sökandet efter svaren på vad det sanna Jaget/Självet är och upplevelsen av det, tycker jag att Roberto Assagioli beskriver bäst och tydligast för mig: När kanalen mellan den medvetna och den övermedvetna nivån, mellan jaget och Självet, öppnas strömmar ljus, glädje och energi in och ger många gånger en underbar befrielse. Även Bradshaws beskrivning av underbarnet, det naturliga barnet, stämmer in på beskrivningen och känslan av det sanna Jaget/Självet: När vi skrattar hjärtligt, när vi är kreativa och spontana eller när vi hänförs av en fantastisk utsikt, ser naturens skönhet eller när vi känner äkta glädje och kärlek. [22]

6. Slutdiskussion: Ur människans upplevelser som barn skapas hennes verklighet idag. Vi iscensätter ofta gång på gång vårt förflutna i nuet. Alla reaktioner på övergivenhet, maktlöshet med mera är skuggor av avstängda känslor som lagrats i kroppen. Så fort en känsla stängts inne av försvaren börjar själen/psyket att försöka återskapa det som hänt så att man kan bli fri från känslan. Alla dessa lagrade känslominnen hindrar en från att leva sitt liv fullt ut, så det finns en stor vinst med att börja möta sig själv istället för att fly sig själv. (Anki Persson Akademin för SER-terapi 2012). De orden får inleda min slutdiskussion som handlar om den nya tiden och den nya tidens barn och vuxna som vi ska möta som terapeuter. SER-terapin är en modern terapi som möter den nya tidens människa, tycker jag. Slutsatsen jag drar efter mina undersökningar bland psykologiska och filosofiska teorier är att föräldrar, förskollärare, dagbarnvårdare och barnskötare har den viktigaste uppgiften i världen! Det är deras förhållningssätt till dessa fantastiska nya små människorna som kommer till vår jord som avgör om de ska kunna känna sig värdefulla och välkomna till världen, om de ska få vara dem de är och hur det ska gå för mänskligheten i framtiden. Barndomen är utgångsläget och grunden för resten av våra liv. Vi föds med alla möjligheter som finns i världen och vårt sanna fantastiska Själv lyser! Möjligheterna och det sanna Självet blir svagare och krymper drastiskt när omgivningen börjar forma barnet. Nu ska jag generalisera lite och tycka: Vi lever ju alla i mannens värld (den rädde mannens), det har vi gjort i årtusenden. Bara det på något sätt att mannen ville ha makten över kvinnan, andra män och landområden har skapat så mycket onödig misär och lidanden. Alla människors lika värde har aldrig existerat på vår jord så långt tillbaka som vi kan minnas och tolka vår historia här i västvärlden, en del av de s.k. naturfolken har levt annorlunda och sett andra värden i livet. Vi människor har skrämts in i religioner och samhällssystem som bryter ner i stället för att bygga upp det mänskliga. Trots en fantastisk utveckling, materiellt och tekniskt, så har det inte skett någon satsning på människans. Männen fortsätter att roffa åt sig i hierarkiska system. Hur kan en chef vara värld 17ggr (i genomsnitt) mer i lön än den som gör jobbet?! Varför har kvinnan (i genomsnitt) 1/3 lägre lön än mannen för samma utförda arbete år 2012?! Och våra barn har de sämsta arbetsmiljöerna i Sverige och de längsta arbetsdagarna och på arbetsplatser som de ofta inte trivs på och är själva maktlösa att göra en förändring, [23]