Datum Klassificeringen av Hydromorfologiska parametrar - En översiktlig beskrivning av metoder och tillvägagångssätt

Datum 2015-06-30 Klassificeringen av Hydromorfologiska parametrar - En översiktlig beskrivning av metoder och tillvägagångssätt 1

Utgiven av: Diarienummer: Ansvarig arbetsgrupp: Författare: Layout: Upplaga: Vattenmyndigheterna i samverkan 537-2599-15 (Länsstyrelsen Västmanlands län) Fysisk påverkan Sara Frödin Nyman Carina Nanker Endast digital utgåva Länsstyrelsen Norrbottens län Länsstyrelsen Västernorrland Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Kalmar län Länsstyrelsen Västra Götalands län 971 86 Luleå 871 86 Härnösand 721 86 Västerås 391 86 Kalmar 403 40 Göteborg Telefon 010-225 50 00 Telefon 0611-34 90 00 Telefon 021-19 50 00 Telefon 010-223 80 00 Telefon 010-224 40 00 Hemsida www.vattenmyndigheterna.se 2(37)

1 Förord Tanken med detta PM är att ge en översiktlig beskrivning över hur klassificeringen av de hydromorfologiska parametrarna för sjöar och vattendrag genomförts i praktiken för förvaltningscykeln 2015-2021. Klassificeringen har genomförts under perioden 2013-2015. Detta PM är en del av ärende 537-2599-15, inom vilket alla PM från det s.k. VMHyMoprojektet 1 redovisas. Klassificeringen av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna har skett genom nära samverkan mellan länsstyrelserna och vattenmyndigheterna under vägledning av Havsoch vattenmyndigheten (HaV). Klassificeringen av de hydrologiska parametrarna är till övervägande del utförd av SMHI och kvalitetssäkrad av länsstyrelserna. Alla hydromorfologiska parametrar redovisas med egna rubriker. Siffran i parentes bakom varje parameternamn är rubriknumret i Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder (bilaga 3, HVMFS 2013:19) 2, från vilka all statusklassificering utgår. 1 VMHyMo-projektet är ett gemensamt projekt inom VM 5, som genomfördes under 2013, och som är ett samarbete mellan vattenmyndigheterna, länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten för att genomföra statusklassificering av hydromorfologiska parametrar. 2 Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19. 3

2 Syfte Detta PM beskriver övergripande hur klassificeringen av de hydromorfologiska parameterna har genomförts. Syftet är ge en översiktlig och sammanhållen förklaring över hur och vilka klassificeringar som gjorts avseende hydromorfologi. Eftersom beredningssekretariaten på respektive länsstyrelse ytterst ansvarar för klassificeringar och bedömningar kan metoder och tillvägagångssätt skilja sig något mellan länsstyrelser, men generellt är principerna desamma. 4

3 Avgränsningar Flera av de hydromorfologiska parametrarna har klassificerats nationellt, dels genom det s.k. VMHyMo-projektet 3, dels av SMHI. SMHI:s klassificeringar redovisas endast översiktligt och för en mer detaljerad beskrivning hänvisas till SMHI:s hemsida (www.smhi.se). Detta PM beskriver endast gemensamt framarbetade metoder för klassificering inom ramen för det nationella projektet VMHyMo-projektet 4. Metoder som enskilda länsstyrelser arbetat fram och tillämpat redovisas inte i denna översikt. 3 VMHyMo ett samverkansprojekt för att genomföra hydromorfologisk klassificering i sjöar och vattendrag, dnr 537-2599-15 4 VMHyMo ett samverkansprojekt för att genomföra hydromorfologisk klassificering i sjöar och vattendrag, dnr 537-2599-15 5

4 Innehållsförteckning 1 Förord... 3 2 Syfte... 4 3 Avgränsningar... 5 4 Innehållsförteckning... 6 5 Bakgrund... 8 5.1 Klassificeringar utförda inom VMHyMo-projektet... 10 5.2 Klassificeringar utförda av SMHI... 12 5.3 Klassificeringar utförda av länsstyrelserna... 12 6 Klassificering av Konnektivitet... 16 6.1 Sjöar... 16 6.1.1 Längsgående konnektivet i sjöar (5.2)... 16 6.1.2 Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar (5.3)... 16 6.2 Vattendrag... 16 6.2.1 Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag (2.2) 16 6.2.2 Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag (2.3) 18 7 Klassificering av Hydrologisk regim... 19 7.1 Sjöar... 19 7.1.1 Vattenståndsvariation i sjöar (6.3)... 19 7.1.2 Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd (6.4)... 19 7.1.3 Vattenståndets förändringstakt i sjöar (6.5)... 20 7.2 Vattendrag... 20 7.2.1 Specifik flödesenergi i vattendrag (3.2)... 20 7.2.2 Volymsavvikelse i vattendrag (3.3)... 22 7.2.3 Flödets förändringstakt i vattendrag (3.4)... 22 7.2.4 Vattenståndets förändringstakt i vattendrag (3.5)... 22 8 Klassificering av Morfologiskt tillstånd... 23 8.1 Sjöar... 23 8.1.1 Förändring av sjöars planform (7.3)... 23 8.1.2 Bottensubstrat i sjöar (7.4)... 23 8.1.3 Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar (7.5)... 23 8.1.4 Närområdet runt sjöar (7.6)... 24 8.1.5 Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar (7.7)... 25 8.2 Vattendrag... 26 6

8.2.1 Vattendragsfårans form (4.2)... 27 8.2.2 Vattendragets planform (4.3)... 29 8.2.3 Vattendragsfårans bottensubstrat (4.4)... 32 8.2.4 Död ved i vattendrag (4.5)... 33 8.2.5 Strukturer i vattendrag (4.6)... 33 8.2.6 Vattendragsfårans kanter (4.7)... 34 8.2.7 Vattendragets närområde (4.8)... 35 8.2.8 Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag (4.9)... 36 7

5 Bakgrund Vattenmyndigheten har ansvar enligt 3 kap. Vattenförvaltningsförordningen 5 att genomföra en kartläggning och analys för vattendistriktet. Ett av momenten i denna kartläggning är att bedöma den ekologiska statusen i alla vattenförekomster, s.k. statusklassificering. Hur statusklassificeringen bör genomföras för ytvatten regleras i föreskrift från Havs- och vattenmyndigheten 6. Principerna för statusklassificeringen går att läsa om i vattenmyndigheternas Förvaltningsplaner 7. Klassificeringen av ekologisk status sker genom bedömning av tre grupper av kvalitetsfaktorer: biologiska, fysikaliskkemiska, samt hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. För varje kvalitetsfaktor finns underliggande parametrar som ska beskriva vattenförekomstens status. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna utgör stöd för de biologiska faktorerna genom att de beskriver kvaliteten på strukturen och funktionen, hos det akvatiska ekosystemet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna för sjöar och vattendrag utgörs av de tre faktorerna: konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda områden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas. De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. Vid bedömning av konnektivitet är den sämsta parametern utslagsgivande (figur 1). Vilka parametrar som ingår i kvalitetsfaktorn framgår av tabell 1. Hydrologisk regim i vattendrag beskrivs av det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst har med avseende på flödesvolym, flödesdynamik och tillgänglig flödesenergi. Flödesvolymen bestämmer vilken utbredning akvatiska habitat kan ha och därmed var de vattenlevande organismerna kan leva. Flödesdynamiken beskriver hur vattnets flöde varierar över tiden mellan låg-, medel- och högvattenföring. Flödesenergi är ett mått på kraften i det flödande vattnet som påverkar morfologin i vattendraget och skapar olika vattenmiljöer att leva i. Vid bedömning av hydrologisk regim är den sämsta parametern utslagsgivande, eftersom det räcker att en parameter är sämre än god för att det ska få omfattande negativa konsekvenser för biologin i vattnet (figur 1). Vilka parametrar som ingår i kvalitetsfaktorn framgår av tabell 1. Morfologiskt tillstånd är förenklat en beskrivning av de fysiska förhållanden som råder i en vattenförekomst och hur de avviker i förhållande till ett referenstillstånd med ingen eller mycket lite mänsklig påverkan. Morfologiskt tillstånd beskrivs av de underliggande parametrarna: vattendragsfårans form, vattendragets/sjöns planform, vattendragsfårans/sjöns bottensubstrat, död ved i vattendraget, strukturer i vattendraget/sjön, vattendragsfårans kanter, vattendragets/sjöns närområde samt svämplanets strukturer och funktion. Vid bedömning av kvalitetsfaktorn morfologiskt 5 Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön 6 Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19. 7 Förslag på förvaltningsplan för Norra Östersjöns vattendistrikt, 2015-2021, dnr 537-5058-15 8

tillstånd tas medelvärdet av de klassificerade parametrarna (figur 1). Vilka parametrar som ingår i kvalitetsfaktorn framgår av tabell 1. Figur 1. Flödesschema för de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (från HVMFS 2013:19). Tabell 1. Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer med tillhörande underparametrar. SJÖAR Kvalitetsfaktor Parameter HVMFS 2013:19 Konnektivitet Längsgående konnektivitet i sjöar 5.2 Konnektivitet till närområde och svämplan kring 5.3 Hydrologisk regim Vattenståndsvariation i sjöar 6.3 Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd 6.4 Vattenståndets förändringstakt i sjöar 6.5 Morfologiskt tillstånd Förändring av sjöars planform 7.3 Bottensubstrat i sjöar 7.4 Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar 7.5 Närområdet runt sjöar 7.6 Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar 7.7 VATTENDRAG Konnektivitet Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i 2.2 vattendrag Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i 2.3 vattendrag Hydrologisk regim Specifik flödesenergi i vattendrag 3.2 Volymsavvikelse i vattendrag 3.3 Flödets förändringstakt i vattendrag 3.4 Vattenståndets förändringstakt i vattendrag 3.5 Morfologiskt tillstånd Vattendragsfårans form 4.2 Vattendragets planform 4.3 Vattendragsfårans bottensubstrat 4.4 Död ved i vattendrag 4.5 Strukturer i vattendrag 4.6 Vattendragsfårans kanter 4.7 Vattendragets närområde 9 4.8 Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag 4.9

5.1 Klassificeringar utförda inom VMHyMo-projektet Under hösten 2013 tillsatte Vattenmyndigheten en projektgrupp för att genomföra kartläggning av hydromorfologiska parametrar genom det s.k. VMHyMo-projektet 8. En nationell projektgrupp, VMHyMo, bildades med representanter från de fem vattenmyndigheterna och länsstyrelsernas beredningssekretariat. Representanterna från beredningssekretariaten utgjorde den nationella arbetsgruppen, LSTHyMo. Projektgruppen hade under hela projektet kontakt och stöd från Havs- och vattenmyndigheten som gav handledning av de nya bedömningsgrunderna 9, som under denna period höll på att arbetas fram. Klassificeringen är därmed genomförd utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Projektmålen var att genomföra den kartläggning, analys och klassificering av hydromorfologiska parametrar av sjöar och vattendrag enligt kraven i Ramdirektivet för vatten 10 och svensk lagstiftning 11. Genom projektet erhölls en enhetlig och övergripande kartläggning/analys och klassificering av några av de hydromorfologiska parametrarna. Projektet kunde genom nationella GIS-analyser klassificera följande hydromorfologiska parametrar (inom parentes är rubriknummer i föreskriften HVMFS 2013:19): Vattendragets närområde (4.8) Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag (4.9) Närområdet runt sjöar (7.6) Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar (7.7) Inom projektet genomfördes ytterligare GIS-analyser för att utifrån vetskap om fysisk påverkan söka genomföra indirekta klassificeringar. Bristande kvalitet på nationella databaser samt stor variation i kvalitet på indata från länsstyrelserna omöjliggjorde dock nationella klassificeringar utifrån påverkanstryck. Det som kunde levereras var GIS-skikt för vissa län avseende markavvattning och flottleder (figur 2), samt en databas över vandringshinder Vandringshinderdatabasen. 8 VMHyMo ett samverkansprojekt för att genomföra hydromorfologisk klassificering i sjöar och vattendrag, dnr 537-2599-15 9 Bilaga 3, 2013:19, Havs- och vattenmyndigheten föreskrifter om klassificering och Miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. 10 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 11 Förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön 10

Figur 2 b. Figur 2 a. Markavvattning Översikt över inom vilka län som markavvattningsföretag (linjer) har analyserats i projektet Figur 2b. Översikt över flottleder som tidigare sammanställts från tillgängliga historiska arkiv (Törnlund 2006). Blå färg visar vattendrag som kunnat kopplas till en vattenförekomst enligt SVAR 2012:2. Röd färg visar vattendrag där kopplingen är osäker på grund osäkerhet i indata. 11

Förutom själva klassificeringen av hydromorfologiska parametrar tog även projektet fram olika PM och lathundar som förklarar olika hydromorfologiska begrepp och metoder för att underlätta kartläggningsarbetet för länsstyrelserna avseende hydromorfologi. Projektets resultat och framtagna PM framgår av den Projektredogörelse som ingår i Vattenmyndighetens ärende 537-2599-15 4. De PM som slutfördes inom eller i anslutning till projektet är: Projektredogörelse DPSIR DPSIR-modellen, Ramdirektivet för vatten och hydromorfologi. Påverkanstryck Påverkanstryck på morfologiska förhållanden. Expert- och rimlighetsbedömning Rimlighets- och expertbedömning av ekologisk status med stöd av hydromorfologi. Markavvattning Underlag för statusklassificering av hydromorfologi Flottleder Underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi Konnektivitet Konnektivitet i uppströms och nedströmsriktning i vattendrag Förklaringstexter - morfologiska förhållanden Specifikation för datamängd i VMHyMo 5.2 Klassificeringar utförda av SMHI Klassificeringarna av alla hydrologiska parametrar under kvalitetsfaktorn hydrologisk regim, förutom parametern Specifik flödesenergi(3.2), har utförts av SMHI. De parametrar som SMHI har klassificerat är följande (inom parentes är rubriknummer i föreskriften HVMFS 2013:19): Volymsavvikelse i vattendrag (3.3) Flödets förändringstakt i vattendrag (3.4) Vattenståndets förändringstakt i vattendrag (3.5) Vattenståndsvariation i sjöar (6.3) Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd (6.4) Vattenståndets förändringstakt i sjöar (6.5). 5.3 Klassificeringar utförda av länsstyrelserna VMHyMo-projektet har samlat in indata från länen i syfte att fastställa påverkanstryck från olika verksamheter: jordbruk, skogsbruk, flottleder och energi. Resultaten av insamlingen och analyserna har sammanställts i en databas respektive två GIS-skikt: 1) Vandringshinderdatabasen färdigställd 1 sep. 2013 av Miljödatagruppen vid länsstyrelsen i Jönköpings län 2) Markavvattning GIS-skikt som visar ytvattenförekomster påverkade av markavvattningar på 3) Flottleder GIS-skikt som visar vattenförekomster påverkade av flottledsresningar 12

Utifrån dessa underlag har sedan länen kunnat genomföra egna klassificeringar. En del län har valt att göra helt egna klassificeringar och inte använda sig av ovan nämnda underlagsmaterialet från VMHyMo-projektet. De parametrar som länsstyrelserna i varierande mån klassificerat själva är: Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag (2.2) Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag (2.3) Specifik flödesenergi i vattendrag (3.2) Vattendragsfårans form (4.2) Vattendragets planform (4.3) Vattendragsfårans bottensubstrat (4.4) Död ved i vattendrag (4.5) Strukturer i vattendrag (4.6) Vattendragsfårans kanter (4.7) Längsgående konnektivitet i sjöar (5.2) Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar(5.3) Förändring av sjöars planform (7.3) Bottensubstrat i sjöar (7.4) Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar (7.5) Det varierar mellan länen vilka hydromorfologiska parametrar som har klassificerats, men sett till hela Sverige har alla parametrar för sjöar och vattendrag klassificeras i något län. När det gäller sjöar har parametrarna Förändring av sjöars planform, Bottensubstrat i sjöar samt Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar endast klassificerats i ungefär 25 % av vattenförekomsterna är klassificeras med avseende på dessa parametrar. Även parametern Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar har varit svårare att klassificera och endast bedömts i 39 % av sjövattenförekomsterna (figur 3). 13

Figur 3. Andel sjövattenförekomster som har klassificerats per parameter. Källa: Uttag från VISS 12 den 27 maj 2015. För vattendrag har parametrarna Död ved och Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag klassificerats i minst antal vattendragsförekomster medan klassificeringen av övriga parametrar kunnat ske i många av vattendragen. De morfologiska parametrarna avseende svämplan och närområde har kunnat klassificeras i alla vattenförekomsterna eftersom det skett genom en nationell GIS-analys inom VMHyMo-projektet 13, vilket medfört att alla vattenförekomster fått en bedömning (figur 4). 12 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 13 VMHyMo-projektet är ett gemensamt projekt inom VM 5 som genomfördes under 2013 och som är ett samarbete mellan vattenmyndigheterna, länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten för att genomföra statusklassificering av hydromorfologiska parametrar. 14

Figur 4. Andel sjövattenförekomster som har klassificerats per parameter. Källa: Uttag från VISS 14 den 27 maj 2015. 14 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 15

6 Klassificering av Konnektivitet Klassificeringarna av kvalitetsfaktorn konnektivitet har utförts av respektive länsstyrelse och metoderna kan därmed variera. För konnektivitet i uppströms- och nedströms riktning i vattendrag har länen kunnat nyttja den gemensamt framtagna databasen Vandringshinderdatabasen, som sammanställts av Miljödatagruppen vid länsstyrelsen i Jönköpings län. Vid bedömning av kvalitetsfaktorn konnektivitet är den sämsta parametern utslagsgivande. 6.1 Sjöar 6.1.1 Längsgående konnektivet i sjöar (5.2) Längsgående konnektivitet i sjöar beskrivs som möjligheten för akvatiska organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i ytvattenförekomsten, att förflytta sig längs grunda vattenområden samt från ytvattenförekomsten till anslutande vattendrag 15. I bedömningen av längsgående konnektivitet ska även barriärer som förekommer uppströms och nedströms i anslutande vattendrag och som kan ha en väsentlig inverkan på de biologiska kvalitetsfaktorerna i den aktuella ytvattenförekomsten ingå.det finns ingen gemensamt framtagen metod utan här hänvisas till information i VISS 16 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur eventuell klassificering har gått till. 6.1.2 Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar (5.3) Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar beskrivs som möjligheten för akvatiska organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i ytvattenförekomsten, att förflytta sig mellan sjön och närområdet samt mellan sjön och svämplanet om sådant förekommer runt ytvattenförekomsten 17. Det finns ingen gemensamt framtagen metod utan här hänvisas till information i VISS 18 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur eventuell klassificering har gått till. 6.2 Vattendrag 6.2.1 Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag (2.2) Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag beskrivs som möjligheten för akvatiska organismer eller landlevande organismer med del av sin livscykel i 15 Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 16 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 17 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 18 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 16

ytvattenförekomsten, att förflytta sig i vattendragsfåran i uppströms- och nedströmsriktning eller från vattendragsfåran till anslutande sjö eller biflöden 19. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas. De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. Det finns två metoder för att klassificera parametern konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag. Dels en metod som utgår från vilka fiskarter med vandringsbehov som finns i förhållande till vilka arter som borde finnas, dels en förenklad metod som utgår från vetskap om befintliga vandringshinder. Den förstnämnda metoden bygger på att det finns elfiskedata och historisk data som beskriver befintliga och tidigare fiskarter. Mer om fiskar och deras beteende går att läsa i Havs- och vattenmyndighetens rapport 20. Myndigheten har även publicerat andra rapporter som beskriver vattenkraftens påverkan på fiskpopulationen 21. I tabell 2 framgår klassgränserna för dessa bedömningar. Tabell 2 Klassgränser för Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag enligt bilaga 3, HVMFS 2013:19. Status Klass Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag Hög 5 Samtliga vandringsbenägna fiskarter förekommer enligt referensförhållandet och kan vandra inom eller genom ytvattenförekomsten. God 4 1 % till mindre än 25 % av de vandringsbenägna fiskarterna enligt referensförhållandet saknas på grund av bristande konnektivitet i uppströms och nedströms riktning eller saknar möjlighet vandra inom eller genom ytvattenförekomsten. Måttlig 3 25 % till mindre än 65 % av de vandringsbenägna fiskarterna enligt referensförhållandet saknas på grund av bristande konnektivitet i uppströms och nedströms riktning eller saknar möjlighet vandra inom eller genom ytvattenförekomsten. Otillfredsställande 2 65 % till mindre än 95 % av de vandringsbenägna fiskarterna enligt referensförhållandet saknas på grund av bristande konnektivitet i uppströms och nedströms riktning eller saknar möjlighet vandra inom eller genom ytvattenförekomsten. Dålig 1 Mer än 95 % av de vandringsbenägna fiskarterna enligt referensförhållandet saknas på grund av bristande konnektivitet i uppströms och nedströms riktning eller saknar möjlighet vandra inom eller genom ytvattenförekomsten. Mindre än 5 % av vandringsbenägna fiskarter enligt referensförhållandet, kan passera artificiella barriärer som påverkar ytvattenförekomsten. I praktiken har man inte alltid tillgång till data som visar tillgången på fisk. Då får man istället tillämpa den förenklade metoden där man gör en indirekt bedömning utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet samt fiskars beteende. I den förenklade metoden kan man utgå från Miljödatagruppens leverans från Vandringshinderdatabasen från den 1 september 2013. Arbetsgången för den förenklade metoden finns beskriven i detalj i PM:et Konnektivitet i uppströms och nedströmsriktning i vattendrag 22. Utgångspunkten i den förenklade metoden 19 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 20 Fiskvandring arter, drivkrafter och omfattning i tid och rum. Havs och vattenmyndigheten rapport 2013:11. 21 Vattenkraftens påverkan på akvatiska ekosystem en litteratursammanställning. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:10. Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:14. Påverkan på strömlevande fisk av anlagda lugnvatten. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:15. 22 Konnektivitet i uppströms och nedströmsriktning i vattendrag. Publicerad 30 augusti 2013. Dnr 537-733-2013. 17

är att man bedömer passerbarheten av ett hinder. Först bestäms om hindret är naturligt eller artificiellt. De hinder som inte är bedömda sätts som artificiella, till dess att motsatsen är bevisad. I Vandringshinderdatabasen finns uppgifter om hindret är passerbart för öring, mört eller ål. Mört är mer svagsimmande och representerar därmed mer svagsimmande arter. Principen är att man gör bedömningar för fiskarterna att vandra upp- och nedströms vattenförekomsten. Man bedömer passerbarheten för både upp- och nedströmsvandring. Klassificeringen blir detsamma som det sämsta resultatet. Lite förenklat görs klassificeringen enligt följande: ett definitivt vandringshinder ger dålig status, ett delvis passerbart hinder (partiellt) ger måttlig status, medan ett passerbart hinder eller en fungerande fiskväg ger god status. Klassificeringen blir lite olika för om bedömningen gäller öring eller mört. Mer detaljer kring metoden framgår av PM:et Konnektivitet i uppströms och nedströmsriktning i vattendrag 19. 6.2.2 Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag (2.3) Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag beskrivs som möjligheten för akvatiska organismer och landlevande organismer, med del av sin livscykel i ytvattenförekomsten, att förflytta sig mellan vattendragsfåran och närområdet eller mellan vattendragsfåran och svämplanet om sådant förekommer runt ytvattenförekomsten enligt referensförhållandet 23. Det finns ingen gemensamt framtagen metod utan här hänvisas till information i VISS 24 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur eventuell klassificering har gått till. 23 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 24 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 18

7 Klassificering av Hydrologisk regim Klassificeringarna av alla hydrologiska parametrar under kvalitetsfaktorn hydrologisk regim har utförts av SMHI, förutom parametern Specifik flödesenergi(3.2). De hydrologiska beräkningarna baseras på dygnsvärden av vattenföring för vattendrag respektive vattenstånd för sjöar, för perioden 1981-2010. Beräkningarna har utförts med den hydrologiska modellen S-HYPE. Modellberäkningarna har gjorts tillgängliga på SMHI:s hemsida (www.vattenwbb.smhi.se). Utifrån modellberäkningarna har länen sedan kunnat inordna resultaten i de förutbestämda klassgränserna, som framgår av Bilaga 3, HVMFS 2013:19. Från SMHI:s hemsida (http://www.smhi.se/professionella-tjanster/professionellatjanster/miljo-och-klimat/vattenmiljo/regleringspaverkan-i-sjoar-och-vattendrag-1.32819) framgår att i S-HYPE2012 ingår förenklade beskrivningar av regleringarns påverkan på vattenföringen. Regleringen innebär främst en omfördelning av vatten från vår och sommar till höst och vinter, när behovet av elkraft är störst. Olika produktionsflöden antas gälla för sommar och vinter. Vid höga vattenstånd ökar utflödet, främst genom spill genom dammluckor. Vid låga vattenstånd reduceras produktionen med sjunkande vattenstånd. De parametrar som beskriver regleringen har ställts in specifikt för de flesta av regleringarna, men generaliserade samband har använts i vissa fall, i brist på mätdata. Klassificeringarna utgår generellt från hela ytvattenförekomstens längd, såvida det inte finns flera beräkningspunkter eller data tillgängliga i vattenförekomsten. Vid bedömning av kvalitetsfaktorn hydrologisk regim är den sämsta parametern utslagsgivande. 7.1 Sjöar Det är i första hand de större magasinen, med en regleringsvolym > 10 Mm 3, som har tagits med i modellen. Detta innebär att många mindre regleringar i södra Sverige saknas. Totalt beskrivs regleringar i 501 sjöar, vilket medför regleringspåverkan i 3740 delavrinningsområden. Den geografiska utbredningen av vissa magasin har inte beskrivits korrekt, eftersom den tillgängliga informationen har varit grövre än den fina detaljeringsgraden i rummet som används i S-HYPE2012. Tidsserier med vattenstånd i sjöar kan ej laddas ner från Vattenwebb men beräknas av S-HYPE för 8658 delavrinningsområden. Parametrarna för hydrologisk regim i sjöar beskriver skillnaden mellan reglerat och naturligt vattenstånd. 7.1.1 Vattenståndsvariation i sjöar (6.3) Vattenståndsvariation i sjöar är medelavvikelsen i meter mellan nuvarande vattenstånd och det oreglerade vattenståndet. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 7.1.2 Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd (6.4) Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd är medelavvikelsen i meter under vinterperioden 1/11-31/3 eller sommarperioden 1/6-31/8, mellan nuvarande medelvattenstånd och det oreglerade medelvattenståndet enligt referensförhållandet. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 19

7.1.3 Vattenståndets förändringstakt i sjöar (6.5) Vattenståndets förändringstakt är skillnaden i procent i förändring av vattenståndet mellan två intilliggande dygn relativt den naturliga oreglerade vattenståndsförändringen. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 7.2 Vattendrag 7.2.1 Specifik flödesenergi i vattendrag (3.2) Specifik flödesenergi i vattendrag är den energi som finns tillgänglig för att utföra de fysiska processerna i vattendraget i form av erosion, deposition och transport av material vilket skapar habitaten 25. Den beräknas genom formeln: Specifik flödesenergi, SF [W/m² ] = (ρ g Q S)/b där ρ motsvarar vattnets densitet ( 1 000 kg/m3), g är gravitationskraften (9,81 kg/m³), Q är medelvattenföringen (m³/s), S är vattenytans medellutning vid medelvattenföring (m/m) och b är vattendragfårans medelbredd i vattenförekomsten (m) vid medelvattenföring. Räkneexempel: Vattendragets lutning är 0,1 % = 0,1 m /100 m, MQ = 2,3 m³/s, b = 12 m, v = 0,23 m/s SF = (998 * 9,81*2,3 * 0,001) = 1,88 W/m² Parametern kan antingen klassificeras indirekt från vetskap om påverkan från markavvattning eller flottledsrensningar eller från fältbaserade inventeringsunderlag såsom biotopkartering. Fältinventeringsunderlag innehåller mer detaljerad information och tillåter en mer precis klassificering av enskilda hydromorfologiska parametrar än klassificering utifrån påverkanstrycken markavvattning och f.d. flottleder. Översättning från biotopkarteringsdata En metod för översättning av biotopkarteringsdata till hydromorfologisk statusklassificering har framarbetats inom ramen för VMHyMo-projektet. Detaljerna för denna metod beskrivs i ett separat PM 26 och förutsätter grunddata från fältbedömningar av delvariabeln Rensning i biotopkarteringens Protokoll A9: Rensat/påverkat. Principen är att vattendragssträckor som angivits som omgrävda, rätade eller kraftigt rensade ger dålig status, försiktigt rensade ger otillfredsställande status och sträckor som inte är rensade ger god eller hög status avseende parametern. 25 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 26 Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi. Dnr 537-2599-15. Publicerat 19 januari 2015, ref nr 51868 i VISS. 20

Automatklassificering från flottledsrensningar För en vattenförekomst, där det finns information om att den ingått i de allmänna flottlederna, kan man utifrån DPSIR-sambandet 27 schabloniserat klassificera specifik flödesenergi till måttlig status. Även om flottledskiktet bara anger att man har flottat i en viss vattenförekomst och inte hur, var eller vilka hydromorfologiska förändringar som har gjorts, så antas att påverkan generellt är så pass stor att effekterna överstiger 15% av vattenförekomstens längd eller avviker med mer än 15% från referensförhållandet, dvs. är väsentligt påverkad och motsvarar en status än god. Flottledsresning innebar generellt rensning, fördjupning, breddning, rätning, omgrävning eller avstängning av sidofåror, vilka alla medför att lutningen, bredden eller tvärsnittet på vattendragsfåran ändras och därmed påverkar den specifika flödesenergin. För mer information om klassificering utifrån flottleder hänvisas till PM:et Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi 28 Automatklassificering från markavvattning Förutsättning för att en markavvattning ska kunna ske är att förändring av fårans ursprungliga lutning och/eller tvärprofil sker till mer än 15%, dvs. en väsentlig påverkan som motsvarar sämre än god status. Därför kan man direkt klassificera vattendragsfårans form utifrån informationen om hur stor andel av fårans längd som omfattas av ett markavvattningsföretag. I de flesta fall finns både ursprungsförhållandena och den nya tvärsektionen beskrivet i förrättningsunderlaget. Använd då den informationen för att få en säkrare klassning. Beräkningen görs enligt följande formel: För mer information om klassificering utifrån markavvattning hänvisas till PM:et Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi 29. Klassgränser för olika status för parametern framgår av tabell 3. Tabell 3. Klassgränser för Specifik flödesenergi enligt bilaga 3, HVMFS 2013:19. Status Klass Specifik flödesenergi Hög 5 Ytvattenförekomstens specifika flödesenergi avviker med högst 5 % från referensförhållandet. God 4 Ytvattenförekomstens specifika flödesenergi avviker mer än 5 % men högst 15 % från referensförhållandet. Måttlig 3 Ytvattenförekomstens specifika flödesenergi avviker mer än 15 % men högst 35 % från referensförhållandet. Otillfredsställande 2 Ytvattenförekomstens specifika flödesenergi avviker mer än 35 % men högst 75 % från referensförhållandet. 27 Läs mer i PM DPSIR-modellen, Ramdirektivet för vatten och hydromorfologi, Dnr 537-733-2013. Publicerad 28 juni 2013, ref nr 51617 i VISS. 28 Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi. Dnr 537-733-2013. Publicerat 19 januari 2015, ref nr 51868 i VISS. 29 Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi, dnr 537-733-2013. Publicerad 15 juni 2015, ref nr 51867 i VISS. 21

Dålig 1 Ytvattenförekomstens specifika flödesenergi avviker mer än 75 % från referensförhållandet. 7.2.2 Volymsavvikelse i vattendrag (3.3) Volymsavvikelse i vattendrag är den genomsnittliga procentuella avvikelsen mellan reglerad och oreglerad dygnsvattenföring 30. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 7.2.3 Flödets förändringstakt i vattendrag (3.4) Flödets förändringstakt är den genomsnittliga procentuella avvikelsen mellan förändringstakten hos reglerad och oreglerad dygnsvattenföring 31. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 7.2.4 Vattenståndets förändringstakt i vattendrag (3.5) Vattenståndets förändringstakt i vattendrag (m/t) är skillnaden i förändring av vattenståndet mellan två intilliggande dygn relativt den naturliga oreglerade vattenståndsförändringen. För ekvation, klassgränser och mer detaljer hänvisas till Bilaga 3, HVMFS 2013:19. 30 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 31 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 22

8 Klassificering av Morfologiskt tillstånd 8.1 Sjöar 8.1.1 Förändring av sjöars planform (7.3) Förändring av sjöars planform är förändring av sjöars strandutveckling relativt referensförhållandet uttryckt i procent 32. Parametern kan klassificeras indirekt från vetskap om påverkan från flottledsrensningar eller från fältbaserade inventeringsunderlag. Under flottningsepoken påverkades vattennivån i sjöar genom aktiv reglering av flottningsdammar. Nivåförändringen påverkade svämplan och närområde och sjöns planform. Vattenflödet (hastighet och flödesenergi) i nedströmsliggande vattendrag påverkades också. Nu finns sällan flottningsdammar kvar, men nivåer och flöden påverkas av att tröskeln i utloppet har förändrats. För mer information om hur automatklassificering av denna parameter kan ske utifrån kunskap om flottleder hänvisas till PM:et Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi 33. För andra metoder hänvisas till information i VISS 34 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur klassificeringen har gått till. 8.1.2 Bottensubstrat i sjöar (7.4) Bottensubstrat i sjöar är kornstorlekssammansättning och variationen av bottensubstrat i sjön i relation till det ursprungliga tillståndet enligt referensförhållandet. Förekomst av död ved och annat organiskt material som utgör del av bottensubstratet ingår också i parametern. Det finns ingen gemensamt framtagen metod utan här hänvisas till information i VISS 35 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur eventuell klassificering har gått till. 8.1.3 Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar (7.5) Strukturer på det grunda vattenområdet i sjöar är strukturer sedimenten såsom revlar, dyner och deltabildningar, erosionsformer och förekomst av död ved, samt strukturer i in- och utloppet av sjön. Även artificiella strukturer på det grunda vattenområdet ingår i parametern 36. 32 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 33 Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi. Dnr 537-2599-15. Publicerat 19 januari 2015, ref nr 51868 i VISS. 34 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 35 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 36 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 23

Det finns ingen gemensamt framtagen metod utan här hänvisas till information i VISS 37 eller respektive länsstyrelse för mer information om hur eventuell klassificering har gått till. 8.1.4 Närområdet runt sjöar (7.6) Närområdet runt sjöar 38 är andel närområde runt sjöar som utgörs av aktivt brukad mark 39 eller anlagda ytor 40. Klassificering av närområdet runt sjöar ska utgå från hela närområdets yta. Klassificeringen följer gränserna i HVMFS 2013:19 (tabell 4). Närområde för sjöar definieras som det markområde som ansluter från ytvattenförekomstens strandlinje intill 30 meter i omkringliggande markområde för sjöar 41. Klassgränser för olika status för parametern framgår av tabell 4. Tabell 4. Klassgränser för Närområde runt sjöar enligt bilaga 3, HVMFS 2013:19. Status Klass Närområde runt sjöar Hög 5 högst 5 % av ytvattenförekomstens närområde utgörs av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. God 4 Mer än 5 % men högst 15 % av ytvattenförekomstens närområde utgörs av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. Måttlig 3 Mer än 15 % men högst 35 % av ytvattenförekomstens närområde utgörs av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. väsentligt påverkad från typ-specifika referensförhållanden. Otillfredsställande 2 Mer än 35 % men högst 75 % av ytvattenförekomstens närområde utgörs av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. Dålig 1 Mer än 75 % av ytvattenförekomstens närområde utgörs av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. Klassificeringen av närområde runt sjöar har gjorts genom en nationell GIS-analys. Mer detaljer om dessa analyser finns att tillgå i PM:et Specifikation för datamängd i VMHyMo 42 och i Janos veckorrapporter 43. Man har bl.a. utgått från fastighetskartans karta över artificiell mark och vilka övriga skikt som ingått definitionen av aktivt brukad mark och anlagda ytor framgår av figur 5. 37 Vattenmyndigheternas gemensamma databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar www.viss.lansstyrelsen.se. 38 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 39 Definition i HVMFS 2013:19 av aktivt brukad mark: ungskog, hyggen och aktivt brukad åkermark, dock inte betes- och slåttervall. 40 Definition i HVMFS 2013:19 av anlagda ytor: tomtmark, väg eller annan hårdgjord yta, industritomt, bebyggelse eller övrig inte hårdgjord markyta, som är mänskligt tillskapad. 41 Definition enligt HVMFS 2013:19. 42 Specifikation för datamängd i VMHyMo. Publicerad 30 juni 2013. Dnr 537-733-2013. 43 Inom ramen för VMHyMoprojektet skrevs veckorrapporter om utförda GIS-analyser. Dessa finns att tillgå på länken: T:\Vattenmyndigheten\KA\Klassning_HyMo\GIS_analyser\Janos_filer_veckorapporter. Veckorrapporter som avhandlar närområdet är nr 13, 14, 17, 18, 23 och 24. 24

Figur 5. GIS-skikt som ingått i definitionen av aktivt brukad mark och anlagda ytor. I en buffertzon om 30 m runt sjöar analyseras hur stor andel mark som utgörs av aktivt brukad mark och anlagda ytor. Områden som faller ut som oklassade NULL i GISanalyserna, klassificeras som Hög status. 8.1.5 Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar (7.7) Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar är andelen i form av procent av sjöns svämplan som utgörs av aktivt brukad mark och anlagda ytor eller där svämplanets strukturer saknas, på grund av mänsklig aktivitet, enligt referensförhållandet 44. Svämplan för sjöar definieras som område längs strandlinjen som bildas genom regelbundna översvämningar vid höga vattenstånd 45. Klassificeringen av närområde runt sjöar har liksom för parametern närområdet runt sjöar gjorts genom en nationell GIS-analys. Mer detaljer om dessa analyser finns att tillgå i PM:et Specifikation för datamängd i VMHyMo 46 och i Janos veckorrapporter 47. Man har använt sig av samma definition av aktivt brukad mark och anlagda ytor som för analysen av närområdet figur 5. Gränsen för vad som tillhör svämplanet är ofta diffus. Oftast brukar man avgränsa svämplanet till gränsen för 100-årsflöden. För att definiera denna gräns i GIS-analyserna har man valt att höja vattennivån 1,5 meter längs sjöar som är vattenförekomster. Dessa sjöytor ska då motsvara 100-årsflödet. Där höjddata från NNH funnits har detta använts med 10 meters upplösning. Där NNH-data har saknats, har den gamla höjdmodellen grid 50+ använts. Vilka höjddata som använts framgår av GIS- 44 Bilaga 3, HVMFS 2013:19 45 Definition enligt HVMFS 2013:13. 46 Specifikation för datamängd i VMHyMo. Publicerad 30 juni 2013. Dnr 537-733-2013. 47 Inom ramen för VMHyMoprojektet skrevs veckorrapporter om utförda GIS-analyser. Dessa finns att tillgå på länken: T:\Vattenmyndigheten\KA\Klassning_HyMo\GIS_analyser\Janos_filer_veckorapporter. Veckorrapporter som avhandlar svämplanet är nr 25 och 27. 25

skiktets attributtabell. För att få vattenförekomstindelningen har svämplanen klippts med skikt över vattenförekomster. Klassificering av närområdet runt sjöar utgår från hela svämplanets yta. Klassgränser för olika status för parametern framgår av tabell 5. Tabell 5. Klassgränser för Svämplanets strukturer och funktioner runt sjöar enligt bilaga 3, HVMFS 2013:19. Status Klass Svämplanets strukturer och funktioner runt sjöar Hög 5 I högst 5 % av ytvattenförekomstens svämplan förekommer aktivt brukad mark eller anlagda ytor eller avsaknad av strukturer enligt referensförhållandet. God 4 I mer än 5 % men högst 15 % av ytvattenförekomstens svämplan förekommer aktivt brukad mark eller anlagda ytor eller avsaknad av strukturer enligt referensförhållandet. Måttlig 3 I mer än 15 % men högst 35 % av ytvattenförekomstens svämplan förekommer aktivt brukad mark eller anlagda ytor eller avsaknad av strukturer enligt referensförhållandet. Otillfredsställande 2 I mer än 35 % men högst 75 % av ytvattenförekomstens svämplan förekommer aktivt brukad mark eller anlagda ytor eller avsaknad av strukturer enligt referensförhållandet. Dålig 1 I mer än 75 % av ytvattenförekomstens svämplan förekommer aktivt brukad mark eller anlagda ytor eller avsaknad av strukturer enligt referensförhållandet. 8.2 Vattendrag För flera av de morfologiska parametrarna kan man göra automatiska klassificeringar av utifrån vetskapen om påverkanstryck. De påverkanstryck från vilka en del län gjort automatklassificeringar av morfologiska parametrar är gamla flottledsrensningar och markavvattningar. Båda dessa verksamheter medför resningar av vattendragsfåran, förändringar av vattendragsfårans form och kanter. Utifrån vetskapen om att en vattenförekomst har använts som allmän flottled eller är påverkad av en pågående markavvattning, kan en statusbedömning göras av flera morfologiska parametrar i vattendrag. Genom att man vet vilken typ av fysiska ingrepp verksamheterna normalt innebär, vet man också vilken påverkan de medför på vattendragens och sjöarnas hydromorfologi. För de flesta ingreppen kan effekterna översättas i en klassificering av morfologiska parametrar. I en del fall kan även sekundära effekter på den hydrologiska parametern Specifik flödesenergi och Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag härledas från dessa ingrepp. Avseende sjöar kan två morfologiska parametrar klassificeras utifrån vetskapen om en tidigare flottled. Eftersom underlaget varierar mellan olika län skiljer sig klassificeringar något beroende på vilka underlagsmaterial som finns att tillgå, men principerna är desamma. Ett påverkanstryck i form av markavvattning eller flottledsresning kan förändra statusen hos ett antal hydromorfologiska parametrar. Genom att ha kännedom om påverkans utbredning kan man utifrån DPSIR-sambandet 48 automatklassa följande morfologiska parametrar: vattendragsfårans form (4.2), vattendragets planform (4.3), vattendragsfårans bottensubstrat (4.4), strukturer i vattendraget (4.6) samt vattendragsfårans kanter (4.7). De översiktliga metoderna för detta redogörs för under parametern vattendragsfårans form (4.2). 48 Läs mer i DPSIR-modellen, Ramdirektivet för vatten och hydromorfologi. Sammanställt av Katarina Vartia och Sara Frödin Nyman. PM 2013-06-28 Dnr: 733-2013-1 26

För att en automatklassificering ska vara möjlig krävs digitaliserade GIS-skikt som följer samma standard som vattenförekomstskikt. Detta för att möjliggöra en beräkning över hur stor andel av vattenförekomsten som är förändrad till följd av påverkanstrycket. Genom en sådan jämförelse kan man leverera en klassificering som har en tillförlitlighet som ligger mellan låg och medel (D och C), för de fem hydromorfologiska parametrar som nämnts ovan. Den högre tillförlitligheten fås om det finns tillgång till fältdata som kan verifiera resultaten i GIS-skikten. För mer information om klassificering utifrån markavvattning hänvisas till PM:et Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi 49 och för klassificering utifrån flottleder hänvisas till PM:et Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi 50. 8.2.1 Vattendragsfårans form (4.2) Vattendragsfårans form är väsentlig avvikelse, på grund av mänsklig aktivitet, av vattendragsfårans bredd och djup från ett förutbestämt referensförhållanden. Med väsentlig avvikelse avses: Djupet har ökats eller minskats med 15 % Bredden har ökat eller minskats med mer än 15 % Variationen i bottentopografi är utslätad i mer än 15 % av vattenförekomstens längd Variationen i fårans bredd har minskat i 15 % av vattenförekomsten längd Kvoten mellan bredd och djup är förändrad med 15 % Klassificering av vattendragsfårans form ska utgå från hela vattenförekomstens längd eller en summerad sammanställning av delar av en vattenförekomst enligt avsnitt 1.1 i bilaga 3 i HVMFS 2013:19. Parametern kan antingen klassificeras indirekt från vetskap om påverkan från markavvattning eller flottledsrensningar eller från fältbaserade inventeringsunderlag såsom biotopkartering. Fältinventeringsunderlag innehåller mer detaljerad information och tillåter en mer precis klassificering av enskilda hydromorfologiska parametrar än klassificering utifrån påverkanstrycken markavvattning och f.d. flottleder. Översättning från biotopkarteringsdata En metod för översättning av biotopkarteringsdata till hydromorfologisk statusklassificering har framarbetats inom ramen för VMHyMo-projektet. Detaljerna för denna metod beskrivs i ett separat PM 51 och förutsätter grunddata från fältbedömningar av delvariabeln Rensning i biotopkarteringens Protokoll A9: Rensat/påverkat. Principen är att vattendragssträckor som angivits som omgrävda, rätade eller kraftigt rensade ger dålig status, försiktigt rensade ger otillfredsställande status och sträckor som inte är rensade ger god eller hög status avseende parametern. 49 Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi, dnr 537-733-2013. Publicerad 15 juni 2015. 50 Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi. Dnr 537-2599-15. Publicerat 19 januari 2015, ref nr 51868 i VISS. 51 Flottning - underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi. Dnr 537-2599-15. Publicerat 19 januari 2015, ref nr 51868 i VISS. 27

Automatklassificering från flottledsrensningar För en vattenförekomst, där det finns information om att den ingått i de allmänna flottlederna, kan man utifrån DPSIR-sambandet 52 schabloniserat klassificera vattendragsfårans form till måttlig status. Även om flottledskiktet bara anger att man har flottat i en viss vattenförekomst och inte hur, var eller vilka hydromorfologiska förändringar som har gjorts, så antas att påverkan generellt är så pass stor att effekterna överstiger 15% av vattenförekomstens längd eller avviker med mer än 15% från referensförhållandet, dvs. är väsentligt påverkad och motsvarar en status som är lägre än god. För ingrepp som fördjupning, breddning, rätning, omgrävning eller fördjupning av sjöutlopp, påverkas vattendragsfåran på ett eller annat sätt. För att en automatklassificering ska vara möjlig krävs digitaliserade flottledsskikt som följer samma standard som vattenförekomstskikt. Om hela eller delar av en flottningspåverkad vattenförekomst har återställts eller restaurerats, ska klassificeringen av de morfologiska parametrarna sättas till god status (om inga andra hydromorfologiska påverkanskällor är kända i samma sträcka). Om man genom inventeringar i stil med biotopkarteringar har detaljkunskap om åtgärdade sträckor kan man förfina bedömningen av enskilda parametrar, till exempel genom att ta hänsyn till hur stor andel av vattenförekomsten som utgörs av delar eller strukturer som har (eller inte har) åtgärdats. Generellt ska klassificeringen ta hänsyn till vilken andel som har åtgärdats enligt principerna i HVMFS 2013:19 (bilaga 3, punkt 1.1, sid. 70). För mer detaljerad information om hur man använder sig av flottledsdata för att klassificera hydromorfologiska parametrar hänvisas till PM:et Flottning - Underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi 53. Automatklassificering från markavvattning Förutsättning för att en markavvattning ska kunna ske är att förändring av fårans ursprungliga lutning och/eller tvärprofil sker till mer än 15%, dvs. en väsentlig påverkan som motsvarar sämre än god status. Därför kan man direkt klassificera vattendragsfårans form utifrån informationen om hur stor andel av fårans längd som omfattas av ett markavvattningsföretag. I de flesta fall finns både ursprungsförhållandena och den nya tvärsektionen beskrivet i förrättningsunderlaget. Använd då den informationen för att få en säkrare klassning. Beräkningen görs enligt följande formel: För mer information om klassificering utifrån markavvattning hänvisas till PM:et Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi 54. Klassgränser för olika status för parametern framgår av tabell 6. 52 Läs mer i PM DPSIR-modellen, Ramdirektivet för vatten och hydromorfologi, Dnr 537-733-2013. Publicerad 28 juni 2013, ref nr 51617 i VISS. 53 FLOTTNING - Underlag och metoder för statusklassning av hydromorfologi, dnr 537-733-2013. Publicerad 19 januari 2015. 54 Markavvattning - Underlag för statusklassificering av hydromorfologi, dnr 537-733-2013. Publicerad 15 juni 2015, ref nr 51867 i VISS. 28

Tabell 6. Klassgränser för Vattendragsfårans form enligt bilaga 3, HVMFS 2013:19. Status Klass Vattendragsfårans form Hög 5 i högst 5 % av vattenförekomstens längd är vattendragsfårans form väsentligt påverkad från typspecifika referens-förhållanden. God 4 i mer än 5 % men högst 15 % av vattenförekomstens längd är vattendragsfårans form väsentligt påverkad från typ-specifika referensförhållanden. Måttlig 3 i mer än 15 % men högst 35 % av vattenförekomstens längd är vattendragsfårans form väsentligt påverkad från typ-specifika referensförhållanden. Otillfredsställande 2 i mer än 35 % men högst 75 % av vattenförekomstens längd är vattendragsfårans form väsentligt påverkad från typ-specifika referensförhållanden. Dålig 1 i mer än 75 % av vattenförekomstens längd är vattendragsfårans form väsentligt påverkad från typspecifika referens-förhållanden. Räkneexempel: Ett vattendrag med markavvattningsföretag har breddat ett vattendrag från 6 meter till 7 meter, samt fördjupat fåran från 1,5 m till 1,7 meter i 1650 m av en 5134 m lång vattenförekomst Breddning = 1- (6/7)*100 = 17 % Djup = 1-(1,5/1,7) = 12 % Bredd/djup = (1,5/6)/(1,7/7) = 3,2 % Vattendragsfåran är väsentligt påverkad Längd av VF som är påverkan = 1650/5134*100 = 32,1 % = måttlig status 8.2.2 Vattendragets planform (4.3) Vattendragets planform (4.3) definieras som avvikelse, på grund av mänsklig aktivitet, av vattendragets längd längs mitten på vattendragsfåran relativt med ursprunglig längd enligt typspecifika referensförhållanden. n Figur 6. Illustration över planformen av ett vattendrag, med den tidigare meandrande planformen i grått och den rätade vattendragsfåran i rött. Avseende vattendrag med flera parallella fåror, såsom kvillsystem och flätflod, ska vattendragets planform definieras som med de aktiva fårornas totala längd jämföras med den ursprungliga längden enligt typspecifika referensförhållanden. 29