Biotopkartering av Skansån i Motala kommun 2016

Transkript

1 Projektkod Peter Gustafsson Ekologi.nu PG Water Conservation & Engineering Hemsideadress:

2 Innehållsförteckning Bakgrund... 3 Metod... 3 Områdesbeskrivning... 4 Resultat... 6 Sammanställning... 6 Beskrivning av segment och lokaler Segment Lokal A, Sträcka Lokal B, Sträcka Segment Lokal C, Sträcka Lokal D, Sträcka Åtgärder Referenser Titel Referens Gustafsson P (2017). Ekologi.nu PG Water Conservation & Engineering Dokumentstatus Slutversion Kontaktperson Uppdragsansvarig Rapportförfattare Fotografier Peter Gustafsson Peter Gustafsson Peter Gustafsson Peter Gustafsson, om inget annat anges Projektkod Kontaktuppgifter Webbplats E: info@ekologi.nu ekologi.nu Ekologi.nu 2

3 Bakgrund Skansån rinner från sjön Lien till Storån i Motala kommun. Vattendraget har blivit kraftigt påverkat av mänsklig aktivitet och utgörs till stor del av ett rakt dike. Trots den fysiska påverkan finns det kvar vissa biologiska värden i vattendraget. Det främsta naturvärdet är stormusselfaunan som bland annat utgörs av tjockskalig målarmussla (Unio crassus) och äkta målarmussla (Unio pictorum). Dessa är rödlistade som Starkt hotad (EN) respektive Nära hotad (NT). På uppdrag av Länsstyrelsen i Östergötland har Skansån inventerats med metoden Biotopkartering vattendrag. Metoden innebär att vattendraget delas in i delsträckor och för varje delsträcka beskrivs vattendragets morfologi och förekommande biotoper med ett protokoll. Protokollet beskriver bland annat hydromorfologisk typ, fysisk påverkan och stabilitet. Resultaten redovisas i föreliggande dokument. Arbetet har utförts av Ekologi.nu PG Water Conservation & Engineering. Metod Inventeringen utfördes 6-7 oktober Nedre avgränsning var Storån och övre avgränsning var Liens utlopp (Figur 1). Vattenföringen var mycket låg, nära nollflöde. Metoden som användes var Biotopkartering vattendrag (Länsstyrelsen i Jönköpings län 2017). Vid inventeringen användes Protokoll A och Protokoll D. Protokoll A innehåller variabler som beskriver vattendragets och eventuella översvämningsytors egenskaper och hur stor mänsklig påverkan det finns på morfologin. Protokoll D beskriver vandringshinder. Utöver det lades två extra variabler till från Protokoll A-Tillval. De extra variablerna var Dominerande närmiljö höger/vänster och Skyddszon höger/vänster vilket ger extra information om närmiljön. Resultaten har utvärderats främst med avseende på vattendragets hydromorfologi. Utvärderingen har i första hand följt de rekommendationer som finns i biotopkarteringsmanualen, bland annat har statusen bedömts med Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder (Havs- och vattenmyndigheten 2013, Länsstyrelsen i Jönköpings län 2017) för kvalitetsfaktorerna Konnektivitet i vattendrag och Morfologiskt tillstånd i vattendrag vilket innebär att olika parametrar som beskriver morfologin bedöms. Möjligheten att utföra restaureringsåtgärder för att återställa vattendraget från fysisk påverkan har bedömts på övergripande nivå. Utöver analysen av inventeringsresultat har också olika delområden med likartade förutsättningar i vattendraget beskrivits med en text (kallas Lokal A-D). Rådatan från biotopkarteringen har skickats in till den nationella datavärden (Länsstyrelsen i Jönköping) och kommer därmed vara tillgänglig via datavärdens hemsida biotopkartering.se. 3

4 Figur 1. Karta över biotopkarterat område i Skansån (rödmarkering). Skansån rinner från sjön Lien och söderut till Storån. Områdesbeskrivning I Tabell 1 visas information om Skansåns avrinningsområde, beräknad vattenföring, jordarter och markanvändning enligt SMHI. Tabell 1. Skansåns avrinningsområdes egenskaper enligt SMHI:s vattenweb (modelldata, SMHI 2017). Vattenföring Area (km2) (m3/s) 97 Markanvändning (%) HQ Glaciär HQ Jordbruksmark HQ2 1.5 Kalfjäll & tunna jordar MHQ 1.6 Kärr MQ 0.8 Mosse MLQ 0.4 Sjö och vattendrag Jordarter (%) 0 Torv 16 Finjord/lera 0 Grovjord 0.3 Morän 0 Tunn jord & kalt berg 12 Sjö och vattendrag Skogsmark 70 Silt Semiurbant 1 Isälvsmaterial 2 Hårdgjorda ytor 0 Hårdgjorda ytor 0 Övrig mark 0 4

5 Hela det inventerade området ingår i ett dikningssystem och huvudfåran är helt omformad till ett dike. Sannolikt har avvattning av jordbruksmark varit det främsta syftet. Nedre delen av vattendraget ingår i ett markavvattningsföretag. I den nedersta delen av vattendraget (nedströms Dråsasjön) har diket en speciell utformning. Där har diket dragits med en sträckning som är belägen på en helt annan plats än det ursprungliga vattendraget och fåran följer inte den naturliga dalgången (Figur 2). Vattendraget har en flack lutning (endast 0.05%) och saknar utpräglade strömsträckor. Några kortare svagt strömmande partier finns dock. Enligt SGU:s kartor över jordarter består jordarterna i anslutning till vattendraget i första hand av olika typer av leror (ungefär till hälften) samt torv (lite mindre än hälften). Morän och svämsediment förekommer i mindre än fem procent vardera. Sannolikt är dock förekomsten av svämsediment något underdriven vilket beror på att den remsa med svämplan som funnits utmed vattendraget varit för liten för att den ska noteras på SGU:s karta. Utifrån äldre kartor och dagens jordarter är det troligt att de hydromorfologiska typerna Ex (vattendrag i finkorniga sediment, benämning från biotopkarteringsmetoden) och Tt (vattendrag i torv) varit helt dominerande i vattendraget innan vattendraget började påverkas av människan. Vattendraget mynnar i Storån. Storån är också kraftigt påverkad och sänkt och ingår också i ett markavvattningsföretag. Ny sträckning Ursprunglig fåra Figur 2. Karta från slutet av 1800-talet som visar den ursprungliga fåran i nedre delen av Skansån (Möån) och det nya diket som har dragits längre österut. 5

6 Resultat Sammanställning Vattendraget delades in i 18 olika delsträckor (Figur 3). I Tabell 2-4 och Figur 4-11 visas en sammanställning av utvalda delar av biotopkarteringsresultaten. Vid tolkning av tabellerna och figurerna är det viktigt att tänka på att när procent av totala längden används som beskrivning så är det beräknat för den nuvarande längden av vattendraget. Eftersom vattendraget är uträtat är det också kortare, vilket innebär att värdena hade sett annorlunda ut om ursprunglig längd hade använts i beräkningen. I Figur 4 och 5 visas både ursprunglig hydromorfologisk typ (innan mänsklig påverkan) och nuvarande hydromorfologisk typ. Vid karteringen bedömdes de flesta delsträckorna ha utgjorts av hydromorfologiska typen Ex eller Tt innan mänsklig påverkan (Figur 4). För flera delsträckor gick det dock inte att notera ursprunglig typ på grund av att delsträckorna hade fått ett helt nytt lopp (Sträcka 1-6) och på grund av att flera delsträckor hade varit sjöbotten tidigare (Sträcka 6, 7 och 18). I Figur 4 visas även bestämmande sektioner. Det finns inte kvar några naturliga bestämmande sektioner såsom naturliga strömnackar utan samtliga dessa har rensats och sänkts. I Figur 6-7 visas bottenmaterial och strömförhållande. Lugnflytande vatten är helt dominerande, men man ska tänka på att bedömningen görs för tillståndet vid besöket (i detta fall extremt lågflöde), vilket innebär att det är lite mer strömmande vatten under normala förhållanden. I Figur 8-10 och Tabell 2-3 beskrivs i första hand olika typer av fysisk påverkan. Figurerna och tabellerna visar att vattendraget är starkt fysiskt påverkat. Den fysiska påverkan handlar i sammanfattande drag om att hela vattendraget är omformat till ett dike (rensningsklass 3) och att basnivån är sänkt på hela sträckningen i och med påverkan på bestämmande sektioner. Detta innebär också att inneslutningen och inskärningen har ökat och förekomsten av översvämningar och fungerande svämplan och andra översvämningsytor har reducerats påtagligt. I Tabell 4 och Figur 11 visas de tre vandringshinder som påträffades (två trummor och en liten damm). Samtliga hinder bedömdes som relativt lättpasserade. Det ska dock nämnas att flödet var extremt lågt vid besöket och det var därför svårt att säkert bedöma passerbarheten. Vid bedömningen av kvalitetsfaktorer har vattendraget delats in i två segment (Segment 1 och 2) på grund av att det varit stor skillnad i de hydromorfologiska förutsättningarna (Tabell 5-6). Inom varje segment har bedömningen delats upp beroende på referenstillståndet (a och b). Statusen för morfologiskt tillstånd beräknas som ett medelvärde, medan konnektiviteten beräknas utifrån den parameter som har sämst värde. Kvalitetsfaktorerna erhöll dålig status undantaget Konnektivitet i vattendrag för Segment 2 som fick otillfredsställande status. De mest väsentliga orsakerna till habitatförsämringen sammanfattas i Tabell 7. 6

7 Figur 3. Karta över delsträckorna 1-18 vid biotopkartering av Skansån. 7

8 Figur 4. Linjerna till vänster visar utbredningen av nuvarande hydromorfologiska typer (variabeln HyMotyp) och linjerna till höger visar ursprungliga typer (variabeln Ursprunglig HyMotyp), det vill säga innan mänsklig påverkan, i Skansån. På kartan visas också förekomsten av bestämmande sektioner. Observera att Kraftigt rensad bestämmande sektion utanför avgränsning inte ritas ut exakt på samma plats som den är belägen. Bx Cx Ex Tt Ingen ursprunglig (Bx) Ingen ursprunglig (Cx) Ingen ursprunglig (Ex) Ingen ursprunglig (Fö) Ingen ursprunglig (Tt) Ursprunglig HyMotyp 0% 10% 20% 30% 40% 50% Figur 5. Staplarna visar hur stor andel (procent av längden) det bedöms ha funnits av olika hydromorfologiska typer i Skansån innan mänsklig påverkan. För några delsträckor där vattendraget består av helt nyskapade miljöer gick det inte att bedöma ursprunglig typ och för dem visas istället nuvarande inom parentes. 8

9 Dominerande bottensubstrat Artificiellt material Grovdetritus Findetritus Ler Silt Sand Grus Sten Block Häll 0% 10% 20% 30% 40% 50% Bottensubstrat, längdviktat medel Artificiellt material Grovdetritus Findetritus Ler Silt Sand Grus Sten Block Häll Figur 6. Övre diagram visar hur stor andel (procent av längden) som respektive bottensubstratstyp har noterats som dominerande i Skansån. Nedre diagram visar vilken klass som respektive substrat har erhållit i genomsnitt (längdviktat medel). Klasserna motsvarar följande täckningsgrad: Klass 0: Saknas, Klass 1: <5%, Klass 2: 5-50%, Klass 3: >50% 9

10 Dominerande strömförhållande Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Strömförhållande, längdviktat medel Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande Figur 7. Övre diagram visar hur stor andel (procent av längden) som respektive strömförhållande har noterats som dominerande i Skansån. Nedre diagram visar vilken klass som respektive strömförhållande har erhållit i genomsnitt (längdviktat medel). Bedömningen av strömförhållande gäller tillståndet vid fältbesöket och vid karteringen var det ovanligt lågt flöde, i annat fall hade det varit något mer strömmande. Klasserna motsvarar följande täckningsgrad: Klass 0: Saknas, Klass 1: <5%, Klass 2: 5-50%, Klass 3: >50% Utvecklingsfas 3d 4d 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Inskärningskvot > % 10% 20% 30% 40% 50% Figur 8. Figurerna gäller bara för Ex- och Cx-sträckor och staplarna motsvarar andel (procent av längden). Övre diagram visar utvecklingsfas vilket beskriver hur mycket ett vattendrag förändrats efter en mänsklig påverkan (faserna beskrivs närmare i metodmanualen). Nedre diagram visar inskärningskvot. Inskärningskvoten ger ett mått på hur mycket vattendraget har skurit sig ned i svämplanet jämfört med ursprungligt tillstånd och hur mycket den laterala konnektiviteten minskat. Ju närmare värdet 1 desto naturligare tillstånd. Värden från 1.3 och uppåt brukar innebära att svämplanet inte längre är aktivt. 10

11 Inneslutning / ursprunglig inneslutning Dl Dm Dh 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Minskad översvämningsfrekvens Ej möjligt bedöma % 10% 20% 30% 40% 50% Figur 9. Staplarna i diagrammen motsvarar andel (procent av längden). Övre diagram visar vattendragets innneslutning (blå staplar) och den inneslutning som vattendraget bedömts ha haft ursprungligen (orange staplar). Ökad inneslutning innebär bland annat minskad förekomst av översvämningsytor och ökad specifik flödeseffekt. Nedre figur visar bedömningen av förändring av översvämningsfrekvens. Förklaring: Dl: låg inneslutning, Dm: måttlig inneslutning, Dh: hög inneslutning Klass 0: Ingen sänkning, Klass 1: Måttligt minskad översvämningsfrekvens/måttligt minskad grundvattennivå, Klass 2: Kraftigt minskad översvämningsfrekvens/kraftigt minskad grundvattennivå, Klass 3: Mycket kraftigt minskad översvämningsfrekvens/mycket kraftigt minskad grundvattennivå Död ved Saknas <5 bitar/100 m 5-9 bitar/100 m bitar/100 m 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Figur 10. Figuren visar hur stor andel (procent av längden) som olika mängd död ved har noterats i Skansån. 11

12 Tabell 2. Redovisning av olika typer av fysisk påverkan som noterats för Skansån (andel av längden i procent). Påverkan på basnivå bedöms bara för Ex-, Cx- och Tt-sträckorna. Rensningsklass % Övrig påverkan % 0 Ej rensat 0 Kulverterat 0 1 Försiktigt rensat 0 Utfyllnad 0 2 Kraftigt rensat 0 Översvämningsskydd 0 3 Omgrävt/rätat 100 Damm 0 Påverkan på basnivå (Ex-, Cx-, Tt-sträckor) % Indämt 0 Avstängd sidofåra 0 Sänkt basnivå fast struktur 100 Torrfåra 0 Sänkt basnivå totalt 100 Tabell 3. Redovisning av bedömningen av stabilitet och fluviala processer för Skansån, fördelat mellan olika ursprungliga hydromorfologiska typer (anges som andel av längden i procent). För några delsträckor där vattendraget består av helt nyskapade miljöer gick det inte att bedöma ursprunglig typ och för dem visas istället nuvarande inom parentes. Ursprunglig hydromorfologisk typ Bx 5 Stabilt Svag instabilitet Måttlig instabilitet Stranderosion Strand- Sedimentat- Strand- Strand- på en erosion på ion/aggra- erosion på erosion på Stabilt sida båda sidor dation en sida båda sidor Cx 3 Ex Tt 7 15 Ingen ursprunglig (Bx) 12 Ingen ursprunglig (Cx) 1 Ingen ursprunglig (Ex) 17 Ingen ursprunglig (Fö) 4 Ingen ursprunglig (Tt) 4 2 Totalt

13 3 2 1 Figur 11. Karta som visar vandringshinder nr 1-3 i Skansån. Samtliga hinder bedömdes som partiella hinder för mört och passerbara för öring. Tabell 4. Beskrivning av vandringshinder i Skansån. Vandringshinder Typ av hinder Passerbarhet mört Passerbarhet öring 1 Trumma Partiellt hinder Passerbart 2 Trumma Partiellt hinder Passerbart 3 Damm Partiellt hinder Passerbart 13

14 Tabell 5. Redovisning av statusen för kvalitetsfaktorn Morfologiskt tillstånd i vattendrag. De första kolumnerna visar bedömningen för varje parameter och den sista kolumnen den sammanvägda bedömningen. Vid bedömningen har vattendraget delats in i två segment på grund av att det varit stor skillnad i de hydromorfologiska förutsättningarna (Segment 1 och 2). Inom varje segment har bedömningen delats upp beroende på referenstillståndet (markeras som a och b). Grå markering innebär att parametern ej ska bedömas. Statusen klassas i fem klasser: 5=Hög 4=God 3=Måttlig 2=Otillfredsställande 1=Dålig Sträckor Segment Vattendragsfårans form Vattendragets planform Vattendragsfårans bottensubstrat Död ved i vattendrag Strukturer i vattendrag Vattendragsfårans kanter Vattendragets närområde Svämpla nets strukturer och funktion Sammanvägd klass 1-2, 5-6 1a b , 13-14, a , 15 2b Tabell 6. Redovisning av statusen för kvalitetsfaktorn Konnektivitet i vattendrag. Bedömningen görs för två parametrar och sista kolumnen visar den sammanvägda bedömningen. Klasserna och indelningen i segment är samma som för Morfologiskt tillstånd. Sträckor Segment Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan Sammanvägd klass 1-2, 5-6 1a b , 13-14, a , 15 2b 3 2 Tabell 7. Bedömning av de mest väsentliga orsakerna till försämrat habitat vid statusklassning av Morfologiskt tillstånd och Konnektivitet i vattendrag. Segment/sträckor Orsaker till försämrat habitat 1a / 1-2, 5-6 1b / 3-4 2a / 7-11, 13-14, b / Rensning (rensningsklass 3) x x x x Sänkt basnivå x x Ökad inneslutning och avsaknad av aktivt svämplan Ökad inneslutning och avsaknad av översvämningsytor x Vandringshinder (hinder nr 2) x x x x Artificiell mark inom närområdet (för liten skyddszon) x x x x x För lite död ved x x x x x x 14

15 Beskrivning av segment och lokaler I nedanstående text beskrivs varje segment och i beskrivningen har det också gjorts en indelning av mindre lokaler bestående av flera delsträckor som hänger ihop morfologiskt. Segment 1 Segmentet utgörs av området mellan Storån och Dråsasjön och består av helt nyskapade miljöer eftersom vattendraget har dragits om helt och inte följer den naturliga dalgången (Figur 2). LOKAL A, STRÄCKA 1-2 Nederst finns en kort, stabil Cx-sträcka närmast Storån med svagt strömmande till lugnflytande vatten och grusbotten (Sträcka 1). Längst upp finns en vägtrumma som utgjorde vandringshinder vid besöket, men som troligen är passerbar vid högre vattenföring. På sträckan finns det rikligt med den invasiva arten jättegröe (enda delsträckan arten hittades på). Uppströms (Sträcka 2) finns en längre Ex-sträcka som utgörs av ett typiskt dike med lugnflytande vatten och finpartikulärt bottensubstrat. Längst ned- och uppströms omges fåran av höga sidor. I mitten av sträckan är omgivande mark lägre (före detta våtmark) och denna mark översvämmas eventuellt vid höga flöden. Det finns mycket bladvass och annan vegetation i diket, men det är mer öppet vatten där det finns träd. Sträckan bedömdes som relativt stabil (klass 1-svag instabilitet), men kommer sannolikt börja meandra på sikt. Det fanns vissa spår av bäveraktivitet på sträckan. Det gick ej att beräkna inskärningskvot för sträckorna eftersom de är helt nyskapade (svämplan att mäta mot saknas), men om beräkningen görs mot omgivande mark blir värdet mellan 1 och strax över 2. Närmiljön utgörs till stor del av åker, men även skog och lite betesmark. Naturliga bestämmande sektioner saknas. Basnivån bestäms av Storåns nivå (Storån är sänkt) samt en vägtrumma. Figur 12. Sträcka 1 och 2 i Skansån. 15

16 LOKAL B, STRÄCKA 3-6 Nedersta sträckorna (Sträcka 3 och 4) klassades som Bx-sträckor. Sträckorna har endast ett begränsat inslag strömmande vatten, är kanaliserade och egentligen passade ingen hydromorfologisk typ riktigt bra in. Sträcka 5 klassades som Fö. Det gick inte att beräkna inskärningskvot eftersom det är en helt nyskapad sträcka, men om beräkningen görs mot omgivande mark blir värdet ungefär 2.5. Längst upp i området (Sträcka 6) finns en sträcka genom före detta sjöbotten, det vill säga genom en sänkt sjö. Hydromorfologiska typen bedömdes som Tt. Närmiljön utgörs därmed av våtmark. Våtmarken var till stor del bevuxen av bladvass. Större delen av sträckorna bedömdes som relativt stabila (klass 0), medan Sträcka 5 bedömdes ha en lägre stabilitet (klass 2-måttlig instabilitet). Översvämningsytor finns endast på Sträcka 6. Jämfört med sträckorna 1-2 bedömdes substratet bestå av mer sten, grus och sand på dessa sträckor, undantaget för Sträcka 6. Närmiljön utgörs till stor del av skog eller en kort remsa skog utmed fåran samt en hel del åkermark och på Sträcka 6 finns även våtmark. Längst ned (i början av Sträcka 3) finns ett partiellt vandringshinder i form av två vägtrummor med ett fall på nedströmssidan. Naturliga bestämmande sektioner saknas. Basnivån bestäms av sträckorna 3-4 som i övre del utgör bestämmande sektion för sträckorna 5-6. På sträckorna finns en hel del musslor och musselskal. Till arterna som observerades hör spetsig målarmussla och allmän dammussla, dessutom hittades skal från tjockskalig målarmussla. Det fanns vissa spår av bäveraktivitet inom lokalen. Figur 13. Sträcka 3 och 4 (överst) samt Sträcka 5 och 6 i Skansån (nederst). 16

17 Segment 2 Segmentet består av området mellan Dråsasjön och Lien. Segmentet utgörs av ett dike, men till skillnad mot Segment 1 är diket draget längs vattendragets ursprungliga dalgång. LOKAL C, STRÄCKA 7-11 Nederst (Sträcka 7) utgörs vattendraget av ett dike genom före detta sjöbotten (klassades som Ex). Stränderna utgörs av våtmark som delvis betas. Sträcka 8, 10 och 11 är typiska diken med främst fint bottensubstrat. Sträcka 8 och 11 klassades som Fö (ursprungligen Ex) medan sträcka 10 klassades som Tt (även ursprungligen Tt). Förutom nämnda miljöer finns det en kortare sträcka (ca 100 meter) som skiljer ut sig och det är Sträcka 9 som också klassades som Fö, men som var grusigare, stenigare och grundare. Troligen har det varit en Cx-sträcka från början. På större delen av lokalen var vattendraget relativt stabilt (klass 1-svag instabilitet), men Sträcka 8 bedömdes ha en lägre stabilitet (klass 2-måttlig stabilitet) på grund av förskjutning av fåran i sidled. Inskärningskvoten för Fö-sträckorna var och svämplanen bedömdes ej som aktiva. Sträcka 7 bedömdes kunna översvämma omgivande mark regelbundet, medan Sträcka 10 bedömdes kunna översvämmas, men mer sällan. Riktiga översvämningsytor finns således bara på Sträcka 7. Närmiljön utgörs till stor del av åker. Det finns också ett avsevärt inslag av andra markslag, bland annat betesmark och före detta åker (igenväxande). Det fanns vissa spår av bäveraktivitet, främst på Sträcka 10. På sträcka 9 observerades en hel del musselskal och levande musslor. Vattnet är helt lugnflytande och botten dominerad av fint material undantaget Sträcka 9 där det finns ett litet inslag av svagt strömmande vatten och grusigare material. Naturliga bestämmande sektioner saknas och basnivån är sänkt inom hela lokalen. I dagsläget är det fallsträckan vid Sträcka 3-4 som utgör bestämmande sektion för lokalen och i viss mån en vägtrumma på Sträcka 9. På Sträcka 9 bedömdes en bestämmande sektion ha rensats bort och i övrigt måste det ha varit bestämmande sektioner i naturfåran längre västerut (den fåra som är torrlagd nu) som fungerat som bestämmande sektion upp till Sträcka 9. 17

18 Figur 14. Sträcka 7 och 8 (överst), Sträcka 9 och 10 (mitten) samt Sträcka 11 (nederst) i Skansån. LOKAL D, STRÄCKA Liksom föregående lokal dominerar raka diken med lugnflytande vatten och finkornigt material undantaget sträckorna 12 och 15 som är annorlunda. Dessa har ursprungligen varit Bx-sträckor som utgjort bestämmande sektioner för sträckorna respektive Nu är dessa sträckor omgrävda och sänkta. Substraten på dessa sträckor dominerades av grus, men med betydligt inslag av grövre material. Vattnet var lugnflytande med visst inslag svagt strömmande vatten. På Sträcka 12 finns en liten enkel damm som noterades som vandringshinder, men bedömdes lättpasserad. På båda sträckorna observerades stormusslor. Figur 15. Sträcka 12 och 15 i Skansån. 18

19 Sträckorna ligger mellan nämnda bestämmande sektioner. Dominerande hydromorfologisk typ är Tt (Sträcka 13) medan Ex (Sträcka 14) förekommer på ett kortare avsnitt (samma typer som ursprunglig typer). På grund av hög bäveraktivitet och att diket ej rensats på länge är det inte speciellt mycket dikeskaraktär och det har uppstått naturliknande strukturer såsom mindre sekundära svämplan och andar strukturer. Omgivande marker bedömdes kunna översvämmas under vissa betingelser, men inte i den omfattning som skett ursprungligen. Figur 16. Sträcka 13 och 14 i Skansån. Sträcka 16 är en Ex-sträcka ovanför bestämmande sektionen på Sträcka 15. Sträckan är ett dike med lugnflytande vatten och främst fint bottenmaterial, men miljön bryts av här och var av ett större inslag av grövre material som sten och sand. Det bedömdes finnas en bortrensad bestämmande sektion inom sträckan. Sträckan bedömdes ha en relativt låg inskärningskvot (1.2) trots kraftig rensning på sträckan nedströms och svämplanet bedömdes som aktivt. Längre uppströms (Sträcka 17) utgörs vattendraget också av ett dike, men klassades som Fö, bland annat på grund av att sträckan dragits på en helt annan sträckning än den ursprungliga. Sträckan har därmed hög inskärning, branta kanter och inget aktivt svämplan. Allra längst upp (Sträcka 18) finns en Tt-sträcka som utgörs av före detta sjöbotten och som har en närmiljö som sannolikt kan översvämmas. Sträckorna inom Lokal D bedömdes som relativt stabila (klass 0 eller klass 1-svag instabilitet), undantaget Sträcka 17 som bedömdes ha en måttlig instabilitet. Närmiljön på lokalen utgörs till stor del av åker, men även betesmark och skog. Vid åkermarken finns det på ett ungefär är en 15 meter bred skyddszon. Det fanns mycket spår av bäveraktivitet på hela lokalen, men särskilt inom Sträcka 13. Naturliga bestämmande sektioner saknas och basnivån är sänkt. På lokalen noterades tre kraftigt rensade bestämmande sektioner. I övrigt noterades en damm och två vägpassager. I anslutning till Sträcka 12 har bävrarna skapat en ny bestämmande sektion i form av en damm, enligt närboende avlägsnas den dock regelbundet (den noterades därför inte som bestämmande sektion vid karteringen). 19

20 Figur 17. Sträcka 16 och 17 (överst) samt Sträcka 18 (nederst) i Skansån. Åtgärder I uppdraget har det ingått att ge övergripande förslag på åtgärder, men inte åtgärder på detaljnivå. Vattendraget är kraftigt påverkat och det kan krävas såväl stora restaureringsinsatser som förändringar i markanvändningen om en storskalig restaurering skulle utföras. I Tabell 7 redovisades påverkanstrycket som bedömts vara orsaken till habitatförsämringen och i grund och botten är det åtgärder som motverkar det som visas i tabellen som behövs. Med andra ord krävs stora insatser och dessa är kanske inte möjliga att genomföra. Normalt sett är det inte att rekommendera att man utför punktinsatser eller att bara fokusera på en art, men i detta fall kanske det är det mest rimliga. I så fall är det inte restaurering det handlar om utan snarare att försöka förstärka befintliga naturvärden. Detta kan t ex ske genom att åtgärderna koncentreras till delsträckorna där det finns mest musslor och där det finns möjlighet till enkla åtgärder. Sannolikt är det främst sträckorna med grövre substrat såsom Bx och Cx-sträckorna samt vissa av Ex-sträckorna som kan åtgärdas. Det kan också vara lämpligt att göra åtgärder på de delsträckor som är mest instabila. Även om åtgärderna görs punktvis är det bra att undvika ytterligare habitatförsämring på övriga sträckor, vilket kan göras genom att sträckor med bäst förutsättningar får utvecklas fritt. En sådan åtgärd skulle också gynna musslornas värdfiskar och därmed musslorna. Utöver nämnda åtgärder är det positivt att låta bävern fortsätta att agera fritt, där det är möjligt utan att markanvändningen störs väsentligt. 20

21 Referenser Havs- och vattenmyndigheten (2013) Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten HVMFS 2013:19. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling Länsstyrelsen i Jönköpings län (2017) Biotopkartering vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag. Februari, Meddelande nr 2017:09 SMHI (2017) Modelldata, utdrag från Vattenwebb juli