Biotopkartering av Jonsbergsån

Transkript

1 Peter Gustafsson Biotopkartering av Jonsbergsån Adress: Ekologi.Nu, Näckrosv 108, Sturefors Tel: Hemsideadress:

2 Sammanfattning På uppdrag av Länsstyrelsen i Östergötland biotopkarterades Jonsbergsån i Norrköpings kommun år Målsättningen med inventeringen var att kartlägga åns vattenbiotoper och dess närmiljö samt att bedöma vad som kan göras för att förbättra åns tillstånd. Ån var mycket kraftigt påverkad av rensning. 84,6 % av åns längd klassades som omgrävd (rensningsklass 3 på en skala från 0 till 3) och 15% klassades som kraftigt rensad (klass 2). Endast en sträcka på 60 m klassades som försiktigt rensad (klass 1). Ingen del av ån var orensad (klass 0). Beskuggningen var mycket låg och död ved saknades i stort sett helt inom vattendraget. Knappt två procent av åns längd bedömdes kunna fungera som uppväxtmiljö för öring. Arealen uppväxtmiljö för öring var också låg (endast ca 1000 m 2 fördelat på två områden). Jonsbergsåns närmiljö dominerades av åkermark, men även öppen hävdad våtmark, öppen hävdad mark, öppen ej hävdad våtmark och öppen igenväxande mark var vanligt förekommande. Våtmarkerna bestod framförallt av före detta sjöbotten som dikats ut och brukats. Våtmarkerna var påtagligt dränerade och det var gränsfall till att de skulle kunna klassas som våtmark. Skyddszon mot åker och annan artificiell mark i närmiljön fanns inte i tillfredsställande grad. Ofta saknades skyddszon eller så var skyddszonen alldeles för liten. Vid inventeringen noterades 30 tillrinnande diken och 17 täckdiken. Eftersom täckdiken kan vara svårupptäckta i fält finns troligtvis ännu fler. Risken för påverkan på ån från täckdikena och dikena bedömdes som stor (de flesta bedömdes till den hösta riskklassen på en skala från 0-3). Motiveringen till klassningen var som regel att de avvattnade åkermark. Utifrån biotopkarteringsresultaten föreslås ett antal åtgärder för att förbättra åns tillstånd och för att förbättra kvaliteten på vattnet som mynnar ut i skärgården. I sammanfattande drag föreslås restaurering av hydrologin, återskapande av de sänkta sjöarna Fläten och Mönnerumssjön som ån tidigare runnit genom, återskapande av meandrande partier med översvämningszoner samt anläggning av bredare skyddszoner mot åkermarken. Dessutom bör erosionen samt närings- och sedimenttillförseln från de tillrinnande dikena och täckdikena åtgärdas. 2

3 Innehåll Bakgrund... 4 Metod... 4 Områdesbeskrivning och bakgrundsinformation... 6 Resultat och diskussion... 7 Sammanställning av biotopkartering... 7 Sammanfattning av olika områden i ån Naturvärdesbedömning Åtgärdsförslag Bifogas digitalt: - Biotopkarteringsdata (accessdatabas, excelfil, digitala foton och GIS-skikt) - GIS-skikt med sträck- och lokalindelning 3

4 Bakgrund På uppdrag av Niclas Bäckman, Länsstyrelsen i Östergötland, har konsultföretaget Ekologi.Nu inventerat Jonsbergsån i Norrköpings kommun. Målsättningen med inventeringen har varit att kartlägga åns vattenbiotoper och dess närmiljö samt att bedöma vad som kan göras för att förbättra åns tillstånd. Inventeringen utfördes med metoden biotopkartering vilket bland annat innebär att vattendragets biotoper, den fysiska påverkan, markslag i närmiljön, förekomst av skyddszoner med mera kartläggs enligt en kvantitativ och standardiserad metod. Resultaten från inventeringen redovisas och utvärderas i denna rapport. I rapporten ges även förslag på miljöförbättrande åtgärder samt en bedömning av åns naturvärden. Metod Vattendraget inventerades enligt metoden Biotopkartering vattendrag 1 som innebär en systematisk kartläggning av vattendragens miljöer. Inventeringen skedde under februari-november år 2008 inom området mellan inloppet i Jonsbergsviken och Dammen (en sträcka på 1,5 mil). Nedan beskrivs kortfattat hur biotopkarteringsmetoden går till. För mer detaljer, se Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning eller naturvårdsverket hemsida. Biotopkarteringsmetoden består av fem delar: - Vattenbiotop - Närmiljö/omgivning - Vandringshinder - Tillrinnande vattendrag/diken - Vägpassager Alla dessa 5 delar ingick i inventeringen undantaget omgivningen (med omgivning menas miljön som ligger inom området m från vattendraget). Vattenbiotop När vattenmiljön biotopkarteras noteras längd, bredd, djup, strömförhållande, bottensubstrat, fysisk påverkan, vegetation, beskuggning, död ved med mera. Vattendraget delas in i delsträckor och inom delsträckorna kvantifieras ovannämnda faktorer. Delsträckorna delas in på så vis att varje sträcka ska vara homogen, det vill säga ha likartade strömförhållanden, bottensubstrat och så vidare inom delsträckan. Informationen om varje delsträcka lagras i en accessdatabas och delsträckan ritas in på karta som ett GIS-skikt. Närmiljö Närmiljön definieras som markområdet som ligger mellan strandkanten till en gräns 30 m från vattendraget. Närmiljön delas på samma sätt som vattenbiotopen in i likartade delar som markeras som delsträckor på karta (höger och vänster sida karteras oberoende av varandra). Inom varje delsträcka noteras vilken marktyp som dominerar, vilka marktyper som förekommer men ej dominerar, förekomst av skyddszon, förekomst av vattennära zon med mera. Informationen om varje delsträcka lagras direkt i ett GIS-skikt. 1 Naturvårdsverket (2003) Handbok för miljöövervakning. Biotopkartering vattendrag Version:

5 Vandringshinder Samtliga hinder för fisk markeras som en punkt i ett GIS-skikt och data för varje hinder lagras i en exceltabell. Tillrinnande vattendrag/diken Samtliga observerade vattendrag och diken som vid besöket är vattenförande noteras. Varje objekt markeras som en punkt i ett GIS-skikt och data för varje objekt lagras direkt i GIS-skiktet. Vägpassager Samtliga vägpassager noteras som en punkt i ett GIS-skikt och data för varje objekt lagras direkt i GIS-skiktet. Resultaten från inventeringen sammanställdes och utvärderades slutligen. Utifrån inventeringen gjordes en lista med förslag på lämpliga åtgärder. Åtgärdsförslagen togs fram med målsättningen att de skulle främja både vattenkvaliteten i Jonsbergsviken och de biotopmässiga kvaliteterna i själva vattendraget. Utifrån inventeringen och redan befintlig information bedömdes också Jonsbergsåns naturvärden. Vid naturvärdesbedömningen var de grundläggande kriterierna: naturlighet/orördhet, storlek, representativitet, raritet, mångformighet, funktion/betydelse och artrikedom (se t ex Naturvårdsverket (2003) 2 för en utveckling av kriterierna). Även två andra viktiga aspekter vägdes in, förekomst av limniska naturtyper utpekade inom Natura 2000 och förekomst av limniska nyckelbiotoper. Olika delar av vattendraget klassades i nedanstående fem klasser. Klass 1-4 motsvarar de naturvärdesklasser som brukar användas i t ex naturvårdsprogram. Klass 5 tilldelades områden utan särskilda värden, t ex där vattendraget utgörs av dikesmiljö. Även om klass 5-områdena har ett lågt naturvärde är de inte helt ointressanta och kan exempelvis ha funktion som spridningskorridor för fisk. - Klass 1 Nationellt intresse för naturvården - Klass 2 Regionalt intresse för naturvården - Klass 3 Kommunalt intresse för naturvården - Klass 4 Lokalt intresse för naturvården - Klass 5 Allmänt naturvärde 2 Naturvårdsverket (2003) Vägledning för bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag Vägledning. Rapport

6 Områdesbeskrivning och bakgrundsinformation Jonsbergsån är belägen på yttre Vikbolandet och mynnar i Jonsbergsviken, precis intill Jonsberg. Inventeringen 2008 har omfattat området från Jonsbergsviken och 1,5 mil uppströms, fram till en damm som heter just Dammen. Jonsbergsån är ett typiskt jordbruksvattendrag och är till stor del uträtat och har ett utdikat avrinningsområde. En stor del av ån kantas av jordbruksmark och även avrinningsområdet består till stor del av jordbruksmark. Den stora andelen jordbruksmark i avrinningsområdet och i närmiljön i kombination med att fåran kanaliserats leder till ett förorenat vatten och en hög närsaltsbelastning i skärgården. Vattenkvaliteten i Jonsbergs skärgärd är inte tillfredsställande och det finns t ex uppgifter om att arter som blåstång har minskat vilket sannolikt delvis beror på föroreningar från Jonsbergsån. Uträtningen och föroreningen av ån har förstås också stor negativ betydelse för mångfalden i själva ån och dess närmiljö. Avrinningsområdet är vid mynningen 107 km 2 och vid Dammen 54 km 2. Medelvattenföringen är ca 0,35 m 3 /s vid Dammen och 0,65 m 3 /s nederst. Lite mer än hälften av avrinningsområdet består av skog, i övrigt är det framförallt jordbruksmark som avvattnas. Sjö utgör mindre än 1 %, vilket är lite. Detta beror på att de sjöar som funnits dikats ut. Grovt uppskattat har det funnits ca 5% sjö tidigare. Av de sjöar som dikats ut och försvunnit helt är det Mönnerumssjön, Fläten (eller Lilla och Stora Fläten som den också benämns) och Lyngsjön de som varit störst. Lyngsjön har legat långt upp i vattensystemet (ca 6 km uppströms Dammen) medan Fläten och Mönnerumssjön har legat längre ned i systemet (vid Mönnerum och Kättinge). Av dessa tre sjöar finns ingenting kvar. Utöver dessa har flertalet små sjöar sänkts. Förutom sjösänkningarna är avrinningsområdets hydrologi mycket påverkat med många dikessystem. Utdikningen av avrinningsområdet samt sänkningen av sjöarna har gett ån en mycket kraftigt störd hydrologi, med bland annat högre flödestoppar. Utdikningen av sjöarna har också inverkat negativt på närsaltbelastningen då de varken kan buffra flödestoppar eller bidra till retention av sediment eller näring. Utdikningen av sjöarna har också haft ödesdigra effekter på de arter som är knutna till denna typ av grunda sjöar. Det finns en grundvattentäkt vid Mönnerum, där forna Mönnerumssjön legat. Enligt Jonas Edlund, Norrköpings kommun, kommer eventuellt vattentäkten att läggas ned i framtiden. Ån har i nedre delen av sitt lopp en mycket artrik fiskfauna. Vid elfiske i nedre delen (nedströms första vandringshindret) har abborre, ruda, gers, gädda, braxen, ål (rödlistad som akut hotad, CR) och mört fångats 3,4. Vid inventeringen observerades färska bäverspår sydöst om Kättinge. I avrinningsområdet har flera fynd av den extremt sällsynta spetsnaten (Potaomogeton acutifolius, rödlistad som starkt hotad) hittats 5. I dagsläget har ån inte speciellt bra förutsättningar för arten, men troligen har både ån (framförallt lugnvattenpartier) och de grunda sjöarna som funnits hyst spetsnate. Vid karteringen hittades ett antal vattenväxter, men inga anmärkningsvärda arter. I övrigt är större delen av åns biologi okänd. 3 Fiskeriverket (2008) Elfiskeregistret Utdrag år Norrköpings kommun (2002) Naturvårdsprogram 5 Gustafsson P (2006) Spetsnate och styvnate (Potamogeton acutifolius, P. rutilus) i Östergötland år Ekologi.Nu 6

7 Resultat och diskussion Sammanställning av biotopkartering I nedanstående text beskrivs det mest elementära från biotopkarteringen. För den som är intresserad av mer detaljer än vad som redovisas här går det enkelt att göra utdrag direkt ur biotopkarteringsdatabasen och/eller tillhörande GIS-skikt. Vattenbiotop Ån är nästan helt och hållet lugnflytande och botten består oftast av finmaterial. Utpräglad strömvattenmiljö finns bara på en 60 m lång sträcka i nedre delen av ån (vattenbiotopsträcka 5). Där forsar vattnet fint fram i anslutning till före detta kvarnmiljöer. 1 km nedströms Dammen finns en mycket kort klack (knappt 20 m) som vattnet strömmar över och vid Dammen finns en ca 100 m lång strömmande sträcka. Undantaget detta finns bara ett par svagt strömmande kortare partier, i övrigt är ån lugnflytande. Beskuggningen är mycket låg vilket beror på att det saknas träd utmed större delen av ån. Huvuddelen av ån uppgavs vid karteringen ha mindre än 5% av vattenytan beskuggad. Död ved saknas i stort sett helt inom vattendraget. Med avseende på fysisk påverkan är ån mycket kraftigt påverkad av rensning (Figur 1). 84,6% av åns längd klassades som omgrävd (rensningsklass 3 på en skala från 0 till 3) och dessa partier bestod ofta av dikesliknande miljöer. 15% klassades som kraftigt rensade (klass 2). De partier som klassades som kraftigt rensade hade som regel en betydligt sänkt vattennivå, men till skillnad från de omgrävda delarna hade de helt eller delvis kvar ett ursprungligt lopp. Endast 0,4% av ån var försiktigt rensad. Den försiktigt rensade delen utgjordes av den 60 meters forssträcka som nämnts ovan. Ingen del av ån var orensad och ingen del indämd eller kulverterad. Större delen av rensningen hade som enda syfte att avvattna mark, framförallt åkermark eller före detta åkermark. I Figur 2 illustreras var i ån de olika graderna av rensning finns. Knappt två procent av åns längd bedömdes kunna fungera som uppväxtmiljö för öring. Arealen uppväxtmiljö var också låg och i dagsläget är potentialen att hysa öring inte bra. Vid vattenbiotopsträcka 5 bedömdes förutsättningarna bra, men det är en mycket kort sträcka (uppväxtmiljön utgör ca 500 m 2 där). I övrigt fanns det endast några mindre miljöer nära Dammen (drygt 500 m 2 ), dessa områden hade dock en mycket sämre kvalitet än miljön på sträcka 5. 7

8 Andel av fåran med olika rensningsgrad Kraftigt rensat 15% Försiktigt rensat 0,4% Omgrävt 84,6% Figur 1. Den procentuella delen av vattendragsfåran i Jonsbergsån i området mellan Jonsbergsviken och Dammen som är försiktigt rensad, kraftigt rensad eller omgrävd enligt biotopkartering år Lantmäteriverket, nr 2008/Ekologi.Nu Figur 2. Olika grad av rensning i Jonsbergsån i området mellan Jonsbergsviken och Dammen enligt biotopkartering år Lantmäteriverket, nr 2008/Ekologi.Nu. 8

9 Närmiljö I Figur 3 redogörs vilka marktyper som har uppgetts som dominerande (som täcker >50% av ytan) inom varje delsträcka i närmiljön. I Figur 4 illustreras fördelningen av markslagen på karta. Åkermark var helt klart det vanligaste markslaget. Öppen hävdad våtmark, öppen hävdad mark, öppen ej hävdad våtmark och öppen igenväxande mark hörde också till de vanligare markslagen. Stora delar av dessa marker utgjordes av före detta åkermark som inte brukades som åker för närvarande. Våtmarkerna bestod framförallt av före detta sjöbotten (Fläten och Mönnerumssjön) som dikats ut och brukats. Våtmarkerna var tämligen väldränerade och det var gränsfall till att de skulle klassas som våtmark. Skyddszon mot artificiell mark (åker, väg m m) fanns i olika grad utmed ån (Figur 5). Vid biotopkartering ska skyddszon bara anges om det finns artificiell mark i närmiljö eller omgivning som det är motiverat att ha skyddszon mot. Oftast var åkermark det markslag som det behövdes skyddszon mot. När åkermark fanns nära ån saknades ofta skyddszon, eller så var skyddszonen alldeles för liten (jämför Figur 4 och 5). Andel av närmiljö med dominans Övrig artificiell mark, ej hårdgjord yta Barrproduktionsskog Tomtmark Övrig lövskog Övrig blandskog Åkermark Öppen igenväxande mark Öppen ej hävdad våtmark Öppen hävdad mark Öppen hävdad våtmark Figur 3. Den procentuella andelen (procent av strandlängden) av olika markslag som angetts som dominerande inom delsträckor i närmiljön utmed Jonsbergsån i området mellan Jonsbergsviken och Dammen vid biotopkartering år

10 Figur 4. Olika markslag som angetts som dominerande inom delsträckor i närmiljön utmed Jonsbergsån i området mellan Jonsbergsviken och Dammen vid biotopkartering år Lantmäteriverket, nr 2008/Ekologi.Nu. 10

11 Figur 5. Skyddszon mot artificiella markslag utmed Jonsbergsån i området mellan Jonsbergsviken och Dammen enligt biotopkartering år I de områden där skyddszon ej noterats (vit linje) fanns det inget artificiellt markslag som det behövdes skyddszon mot. Lantmäteriverket, nr 2008/Ekologi.Nu. 11

12 Vandringshinder Två vandringshinder noterades. Det nedersta hindret ligger vid en för detta kvarn, 1,1 km från mynningen och utgörs av en vägbro som med all sannolikhet har varit en dammvall tidigare. Dammen bedömdes inte ha någon dämmande effekt i dagsläget med det finns ett litet fall (0,8 m högt) som fortfarande utgör hinder. Hindret bedömdes som partiellt för öring, men definitivt för arter som mört. Det övre hindret består av den damm som ligger längst upp på det karterade området. Dammen har en fallhöjd på ca 4,5 m och utgör definitivt hinder. Tillrinnande vattendrag/diken Vid inventeringen noterades 30 diken och 17 täckdiken. Eftersom täckdiken kan vara svårupptäckta finns det troligtvis fler än de som observerades vid fältarbetet. I inventeringen ingår att bedöma om det finns risk att dikena kan påverka det karterade vattendraget, främst genom föroreningar. Ett dike och ett täckdike bedömdes vara av obetydlig risk för påverkan (riskklass 0 på en skala från 0-3). Tre diken bedömdes ha måttlig risk för påverkan (riskklass 2) och resterande 42 diken och täckdiken bedömdes ha stor risk för påverkan (riskklass 3). Motiveringen till att de fick riskklass 2 eller 3 var i nästan varje fall att de avvattnade åkermark. Vägpassager Nio vägpassager noterades. En vägpassage utgjorde partiellt hinder för terrestra djur, medan övriga utgjorde definitiva hinder för terrestra djur. En vägpassage utgjorde hinder för fisk. I övrigt observerades inget speciellt vad gäller vägpassager. Sammanfattning av olika områden i ån I nedanstående text beskrivs Jonsbergsåns miljöer genom att ett antal vattenbiotopssträckor slagits samman till större lokaler som har fått varsin sammanfattande text. Varje lokal har tilldelats ett namn. Lokalernas läge visas i Figur 6 (samma sak redovisas som en bilaga i form av ett GIS-skikt). 12

13 Figur 6. Indelning av lokaler i Jonsbergsån. Kartan finns även som GIS-skikt, levererad med rapporten. Lantmäteriverket, nr 2008/Ekologi.Nu. Lokal 1, Jonsbergsviken-Kvarnen (vattenbiotopsträcka 1-5) Den allra nedersta delen (nedersta 500 metrarna) av ån består av en rätad kanal. En stor del av sträckan kantas av betade mader. Det finns även antropogen miljö, bland annat en båthamn. Längre upp, ungefär från vägen i höjd med kyrkan och 600 m uppåt, är ån i stort sett helt uträtad och närmiljön består bland annat av betesmark. Miljön är ganska homogen, men det är inte helt dikeskaraktär och det finns ett litet inslag av steniga bottnar och strömmande vatten. Allra längst upp på lokalen finns en kort (60 m), men intressant sträcka. Här forsar vattnet fram över en stenbotten och detta parti är egentligen det mest naturliga partiet i hela ån. Forsen ligger i anslutning till en före detta kvarnmiljö och tomtmark och fåran är endast milt rensad. Längst upp finns det första vandringshindret i form av en dammrest som nu används som vägpassage. Dammen är avsänkt och bedömdes ej ha någon dämmande effekt jämfört med vattendragets ursprungliga vattennivå. Lokal 1. Övre bild: rätad sträcka i betesmark, mitt i lokalen. Nedre bild: en forssträcka som ligger överst på lokalen. 13

14 Lokal 2, Stockholmstorp (vattenbiotopsträcka 6) Ovanför forsen på Lokal 1 finns ett 1 km långt parti som rinner genom främst åkermark. Ån bedömdes som rensad, men inte mycket uträtad. Rensningsklassens sattes till klass 2-kraftig rensning och sträckan utgör därmed ett av få områden i ån som ej klassats som omgrävt (rensningsklass 3). Jämfört med övriga sträckor är denna sträcka att anse som mer orörd, men det är helt klart ett kraftigt modifierat parti. På sträckan gick det att på många håll identifiera (eller åtminstone skönja) det forna åplanet. Fåran är i dagsläget så pass sänkt att den ej längre kan översvämma sitt forna åplan. Lokal 2. Ringlande sträcka i Jonsbergsån som bedömts ha kvar stor del av sitt forna lopp. Lokal 3, Stockholmstorp-Lorensberg (vattenbiotopsträcka 7) Ovanför Lokal 2 är miljön ungefär densamma, med en närmiljö med nästan bara åkermark samt ett ringlande lopp. I detta område finns det dock mer uträtningar än vad som finns på Lokal 2 och därför sattes rensningsklassen 3-omgrävt. Jämfört med resten av ån finns det alltså även här kvar en hel del av ursprungliga loppet, men betydliga delar är också uträtade. Fårans tidigare lopp syns på flera ställen och det finns kvar rester av både den forna fåran (kapade meanderbågar) och dess åplan. På två platser finns mindre stenklackar som är helt upprensade, men som troligen utgjort kortare strömnackar innan området rensades och fåran sänktes. På vissa håll omges ån av en mindre ravinbildning som skiljer åkermarken mot ån, men på vissa delar är det liten höjdskillnad mellan åker och vattenfåra. Lokal 3. Ett område i Jonsbergsån som delvis har kvar sin ringlighet och delvis är rätad. 14

15 Lokal 4, Lorensberg-Yxbergstorp (vattenbiotopsträcka 8-11) Vid Lorensberg finns en 200 m lång sträcka (vattenbiotopsträcka 8) med stenig mark där fåran sprängts och sänkts mycket kraftigt med syftet att avvattna den sjö som tidigare legat längre upp (Mönnerumssjön). Tidigare har denna sträcka fungerat som bestämmande sektion och hållit uppe sjöns yta. Genom att fåran sänkts har också sjön sänkts och numera är sjön helt borta. Från vattenbiotopsträcka 8 och 2,4 km uppströms (upp till vägpassagen norr om Mönnerum) är fåran helt kanaliserad och är bara som ett homogent dike (vattenbiotopsträcka 9). Närmiljön består nederst av våtmark, men marken är så pass dränerad att det är gränsfall att den ska klassas som våtmark. Våtmarksområdet utgörs av Mönnerumssjöns forna botten. I den övre delen, närmast vägpassagen, består närmiljön främst av åker. Lokal 4. Till vänster: starkt försänkt/sprängd sträcka (vattenbiotopsträcka 8) strax nedanför den sänkta och nu helt försvunna Mönnerumssjön Till höger: ett dike genom den forna Mönnerumssjön (nedre delen av vattenbiotopsträcka 9). Strax ovanför vägpassagen och 300 m uppströms kommer ett kort parti som fått rensningsklass 2-kraftigt rensad (vattenbiotopsträcka 10). Det var helt klart gränsfall att rensningsklassen sattes till 3-omgrävt, men på grund av att en liten del av sträckans ursprungliga ringling fanns kvar sattes en lägre klass. Fåran är tämligen fördjupad och närmiljön består mest av åker. Ovanför detta och till och med Yxbergstorp (600 m långt) är miljön åter homogen med en helt uträtad fåra och åkermark som närmiljö (vattenbiotopsträcka 11). Här finns dock något intressant, nämligen en liten bäverdamm samt ett antal äldre gnagspår på träd. Lokal 4. Till vänster: ett kortare parti med viss ringlighet i övre delen av lokalen (vattenbiotopsträcka 10). Till höger: homogen, helt uträtad fåra allra längst upp på lokalen (vattenbiotopsträcka 11). 15

16 Lokal 5, Yxbergstorp-Öbbebo (vattenbiotopsträcka 12-13) Vid Yxbergstorp rinner ån genom en bergig, stenig sektion som torde fungerat som bestämmande sektion förr (vattenbiotopsträcka 12). Sträckan är 400 m lång. Nu är fåran kraftigt rensad och försänkt, med all sannolikhet med syftet att avvattna uppströmsliggande marker. Uppströms det bergiga, steniga partiet finns ett 900 m långt område där ån ringlar fram (vattenbiotopsträcka 13). Närmiljön består främst av åker och öppen igenväxande mark (före detta åker). Rensningsklassen sattes till klass 2-kraftig rensning och sträckan utgör därmed ett av få områden i ån som ej klassats som omgrävt (rensningsklass 3). Ån bedömdes som rensad och delvis rätad, men inte helt rätad. Jämfört med övriga sträckor är denna sträcka att anse som mer orörd, men det är helt klart ett kraftigt modifierat parti. Jämfört med vattenbiotopsträcka 6 (Lokal 2) som också är ett av få partier med rensningsklass 2 så är påverkan större här och fåran är troligen också mer fördjupad. På sträckan finns inte speciellt mycket spår av den forna vattendragsmiljöns kvaliteter. Rensningen av föregående sträcka (vattenbiotopsträcka 12) har avgörande betydelse för vattennivån inom sträckan. Färskt bävergnag och bäverspår observerades i och vid vattnet utmed sträckan. Lokal 5. Till vänster: kraftigt försänkt parti i ett bergigt, stenigt område i nedre del av lokalen (vattenbiotopsträcka 12). Till höger: i övre delen av lokalen (vattenbiotopsträcka 13) är fåran kraftigt modifierad, men har delvis kvar sitt lopp. Här huserar bäver. Lokal 6, Kättinge-Rippetorp (vattenbiotopsträcka 14-16) 250 m nedströms vägpassagen vid Kättinge blir ån återigen helt lugnflytande, kanaliserad och rätad och denna karaktär fortsätter 6,5 km uppströms. Det enda som bryter av är några mycket korta stenigare nackar i övre delen av lokalen. Strax uppströms vägpassagen och 2,5 km uppströms rinner ån genom främst våtmark som till stor del betas. Våtmarken utgörs, liksom våtmarken vid Mönnerum, av en för detta sjö. Sjön (Fläten) är idag så sänkt att den försvunnit helt. Marken är inte speciellt sumpig och det var gränsfall att marken skulle klassas som våtmark. Uppströms våtmarken består närmiljön nästan bara av åker. Där det är åker i närmiljön ligger vattennivån ofta påtagligt nära åkermarken och troligtvis har det funnits gott om översvämningsområden där det nu är åker. Vid karteringen gick det inte se att det var någon speciell sträcka (dimensionerande sektion eller motsvarande) som haft avgörande betydelse för upprätthållandet av vattenytan i Fläten. En noggrannare analys krävs för en exakt bedömning av vilka delar av vattendraget som hållit uppe nivån i sjön. 16

17 Lokal 6. Till vänster: dike genom den forna och nu helt sänkta sjön Fläten (Stora Fläten). Vid besöket var omgivande mark översvämmad vilket syns till vänster i bild. Till höger: uträtad fåra helt omgiven av åker, en vanlig syn i övre delen av lokalen. Lokal 7, Rippetorp (vattenbiotopsträcka 17-18) Den översta lokalen i det karterade området är bara 200 m lång och utgörs av en svagt strömmande till strömmande, stenig sträcka som är mycket hårt rensad och som klassades som omgrävd. Längst upp har en kvarn funnits och i dagsläget finns ett högt dämme kvar som dämmer upp den damm som benämns Dammen. Biotopen är mycket påverkad, men lokalen är ändå intressant för ån eftersom strömsträckor är så ovanliga. Lokal 7. Hårt rensad, stenig, svagt strömmande till strömmande sträcka längst upp i det karterade området. 17

18 Naturvärdesbedömning Om man endast ser till de biotopmässiga kvaliteterna hos Jonsbergsån är de inte speciellt goda eftersom ån är så kraftigt fysiskt påverkad. Vattenbiotopsträcka 5 är den sträcka som är mest naturlig och har de högsta biotopmässiga kvaliteterna. I övrigt är de delar av ån som är minst påverkade (se Figur 2) att betrakta som mer intressanta än de som är fullständigt kanaliserade. Vattenbiotopsträcka (Lokal 7) är också värd att nämna då det strömmande vattnet på lokalen syresätter ån. Områdena där ån rinner via våtmark på Lokal 4 och 6 har vissa värden som våtmark, men ur vattendragssynpunkt bedöms de ej som speciellt intressanta. Om man ser till den kända biologin så är det i första hand Lokal 1 som är intressant då den har en artrik fiskfauna och eftersom den torde ha stor betydelse för skärgårdens lekande fisk. Förekomsten av bäver på Lokal 4 är också ett positivt inslag. Med ovanstående resonemang som bakgrund och med hänsyn till de kriterier som uppgetts för naturvärdesbedömningen i metodbeskrivningen har olika delar av ån tilldelats de naturvärdesklasser som anges i Tabell 1. Tabell 1. Bedömning av naturvärde hos olika lokaler och vattenbiotopsträckor inom Jonsbergsån, i området mellan Jonsbergsviken och Dammen, enligt inventering år Lokal Vattenbiotopsträcka Naturvärdesklass Kommunalt intresse 2, 4 (övre del), 5, 7 6, 10-13, Lokalt intresse 3, 4 (nedre del), 6 7-9, Allmänt naturvärde 18

19 Åtgärdsförslag För att exakt avgöra hur ån på bästa sätt kan förbättras behövs naturligtvis en noggrannare projektering, men i Tabell 2 sammanställs de förslag som bedöms som mest viktiga utifrån inventeringsresultatet. Ett första steg när ett vattendrag ska förbättras är att bestämma vad syftet är. När det gäller Jonsbergsån är olika målsättningar tänkbara. Antingen kan man välja att bara försöka få en bra vattenkvalitet i Jonsbergsviken, eller så kan man försöka att både öka vattenkvaliteten och försöka återskapa ett levande vattendrag med högre biologisk och biotopmässig mångfald. Kanske man kan sikta riktigt högt och försöka få ån att hysa havsöring på sikt. Förslagen i Tabell 2 får ses som ett smörgåsbord där det går att välja de åtgärder som bäst gynnar de mål som sätts upp. Några åtgärdsförslag är inte speciellt realistiska i dagsläget, men de har ändå tagits med för att ge en helhetsbild. Exempelvis kan man uppleva det som avlägset att återskapa meanderslingor inom de områden som idag nyttjas som åker. Den typen av åtgärder nämns i alla fall eftersom meanderslingor och fungerande åplan har bra effekt på vattenkvalitet, hydrologi och naturmiljö. Det går inte att nog betona vikten av den förstnämnda åtgärden i Tabell 2 (restaurering av hydrologin) eftersom avrinningsområdet i dagsläget är i mycket dåligt skick. Att restaurera ett jordbruksvattendrag utan att ha åtgärdat hydrologin år svårt eftersom i stort sett alla processer (erosion, sedimentation med mera) är beroende av en naturlig hydrologi för att fungera korrekt. Att återskapa meanderslingor med ursprungligt lopp går inte med störd hydrologi. Med en naturligare flödesrytm går det enklare att med naturens hjälp skapa bättre vattenkvalitet, minska erosion och öka mångfald. De två bortsänkta sjöarna utmed ån föreslås återskapas. Före detta Mönnerumssjön ligger strax uppströms en dimensionerande sektion som sänkts och därmed är det relativt lätt att höja ytan och återskapa sjön genom att den sektionen höjs igen. Vid före detta Fläten finns ingen tydlig sektion som dämt sjön i dess omedelbara närhet. Det behövs mer projektering för att avgöra hur sjön bäst kan återskapas. Återskapande av Fläten görs troligen bäst genom att kombinera det med att området strax nedströms (vattenbiotopsträcka 13) restaureras och att den dimensionerande sektionen på sträcka 12 återskapas. Eftersom området är flackt är det troligt att den dimensionerande sektionen på sträcka 12 haft stor betydelse för upprätthållandet av sjöns yta. Flera av de åtgärder som nämns i tabellen påverkar markanvändningen i anslutning till ån. Om en noggrannare projektering av åtgärder utförs torde det dock gå att minimera påverkan. Flertalet åtgärder gynnar dessutom möjligheten till annan typ av nyttjande, till exempel genom att de ger en ökad fiskproduktion och att översvämningsrisken på brukad åkermark minskar. Åtgärderna i Tabell 2 berör endast själva ån och den närmsta närmiljön, men det är förstås bra om det går att kombinera med andra åtgärder på land, t ex förändrad markanvändning eller ändrade bruksmetoder. Slutligen bör det nämnas att den sällsynta spetsnaten med fördel has i åtanke om ån restaureras. I dagsläget finns en betydande andel av de svenska lokalerna nära Jonsbergsån och det är högst troligt att både ån och sjöarna i avrinningsområdet historiskt sett har varit betydelsefulla för denna art. 19

20 Tabell 2. Förslag på skötsel- och restaureringsåtgärder i Jonsbergsån, baserat på inventering år Område Hela avrinningsområdet Hela avrinningsområdet Vattenbiotopsträcka Åtgärdsförslag - Restaurering av hydrologin. - Återskapande av sjöar som är utdikade (Lyngsjön med flera) med syftet att förbättra hydrologin och vattenkvaliteten. Lokal Biotopvårdsåtgärder som ökar mångformigheten (ved läggs i vattnet, strömtrösklar skapas, med mera). Den största effekten av åtgärderna är att de biotopmässiga kvaliteterna höjs, vilket bl a ger bättre reproduktionsmöjligheter för fisk. Lokal 2 6 Höja upp vattenytan och återskapa ett meandrande vattendrag med översvämningszoner. Det som finns kvar av de ursprungliga meanderslingorna samt det ursprungliga åplanet används till detta i den mån det går. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Åtgärden bör kombineras med anläggande av skyddszoner. Lokal 3 7 Alternativ 1: Skapa bredare skyddszoner mellan åkermarken och vattendraget. Effekten blir framförallt bättre vattenkvalitet. Alternativ 2: Höja upp vattenytan och återskapa ett meandrande vattendrag med översvämningszoner. De fragment som finns kvar av de ursprungliga meanderslingorna samt det ursprungliga åplanet används där det går. I övrigt bör nya slingor grävas. Ur ekologisk synvinkel är åtgärden bättre än alternativ 1, men åtgärden innebär ett mycket omfattande arbete. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Lokal 4 8 Återskapa en strömsträcka, förslagsvis genom att stora mängder stenblock sänks ned och bygger upp en fåra som ligger högre än nuvarande. Målsättningen bör vara att skapa en strömvattenmiljö samt att höja upp vattennivån så pass mycket att Mönnerumssjön återskapas (se även åtgärdsförslaget för sträcka 9). Effekten av åtgärden är dels att sjön återskapas, dels att vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar ökar. Syresättningen av vattnet förbättras också. Lokal 4 9 (nedre delen) Återskapande av Mönnerumssjön. Kan ske genom att en dammtröskel byggs i nedre delen, men det bör helst ske genom att den strömsträcka som legat precis nedströms återskapas (se åtgärdsförslaget för sträcka 8). En kombination av damm och strömsträcka är också möjlig och troligtvis det mest lämpade. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Fortsättning 20

21 Tabell 2 fortsättning Lokal 4 9 (övre delen) -11 Alternativ 1: Skapa bredare skyddszoner mellan åkermarken och vattendraget. Effekten blir framförallt bättre vattenkvalitet. Alternativ 2: Höja upp vattenytan och återskapa ett meandrande vattendrag med översvämningszoner. I stort sett finns ingenting kvar av den ursprungliga fåran eller dess omgivande stränder/åplan. Därmed måste ån och dess närmiljö i så fall skapas på nytt. Ur ekologisk synvinkel är åtgärden bättre än alternativ 1, men åtgärden innebär ett mycket omfattande arbete. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Lokal 5 12 Återskapa en strömsträcka, förslagsvis genom att stora mängder stenblock sänks ned och bygger upp en fåra som ligger högre än nuvarande. Målsättningen bör vara att skapa en strömvattenmiljö samt att höja upp vattennivån så pass mycket att det går att återskapa miljöer längre upp (se även åtgärdsförslaget för sträcka 13). Effekten av åtgärden är dels att ytan uppströms höjs, dels att vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar ökar. Syresättningen av vattnet förbättras också. Lokal 5 13 Höja upp vattenytan. Kan ske genom dämning, men bör ske genom att den strömsträcka som legat precis nedströms återskapas (se åtgärdsförslaget för sträcka 12). Därefter återskapas ett meandrande vattendrag med översvämningszoner. Det som finns kvar av de ursprungliga meanderslingorna används till detta i den mån det går. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Åtgärden bör kombineras med anläggande av skyddszoner. Lokal 6 14 (nedre delen) Återskapande av sjön Fläten (eller Lilla och Stora Fläten som den också kallats). Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Det behövs mer projektering för att utröna hur detta görs bäst. Vid besöket hittades ingen sektion i vattendraget som uppenbart hade haft en dämmande effekt på sjön och det var ej helt tydligt hur man bäst höjer ytan och återskapar sjön. Troligtvis går det lägga en lång dammvall strax uppströms Kättinge, men ur naturvårdssynpunkt vore det optimala att kombinera återskapandet av sjön med att ytan höjs inom lokal 5. Lokal 6 14 (övre delen)-16 Alternativ 1: Skapa bredare skyddszoner mellan åkermarken och vattendraget. Effekten blir framförallt bättre vattenkvalitet. Alternativ 2: Skapa översvämningsmarker. Området är flackt och det finns goda möjligheter att skapa områden som översvämmas vid högflöde. Åtgärden är bättre än alternativ 1, men tar mer mark i anspråk. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Alternativ 3: Höja upp vattenytan och återskapa ett meandrande vattendrag med översvämningszoner. Ingenting finns kvar av den ursprungliga fåran eller dess omgivande stränder/åplan. Därmed måste ån och dess närmiljö i så fall skapas på nytt. Ur ekologisk synvinkel är åtgärden bättre än alternativ 1 och 2, men åtgärden innebär ett mycket omfattande arbete. Åtgärden gynnar vattenkvaliteten, hydrologin och ökar vattendragets mångfald och biotopmässiga förutsättningar. Fortsättning 21

22 Tabell 2 fortsättning Lokal Lägga i sten och block i den nu rensade strömsträckan så att syresättningen av ån blir bättre och mångfalden ökar. Samtliga täckdiken & diken - Minska erosion samt närings- och sedimenttillförseln till ån. Detta kan ske på olika vis. Exempel på lämpliga åtgärder är anläggande av våtmarker eller fångdammar innan tillflödena når ån eller skapande av s k hästskodammar vid täckdiken. 22