Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2014

Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2014 Om det nationella stödet inte fanns skulle täckningsgraden för mjölkföre tag sjunka till 43 procent i område 1, 56 procent i område 2a, 63 procent i område 2b och 70 procent i område 3. Detta jämfört med stödområde 9m i södra Sverige. Trots det nationella stödet minskar produktionen inom flera av de berörda produktionsgrenarna. Om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills kommer mjölkproduktionen i norra Sverige alltmer att koncentreras till de områden som har de bästa produktionsförutsättningarna för jordbruk, framförallt områdena längs med kusten. Rapport 2015:6

Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2014 Detta är den årliga rapporten om nationellt stöd till jordbruk i norra Sverige som varje år skickas till EU-kommissionen. Rapporten redovisar hur mycket stöd som Jordbruksverket har betalat ut till produktionsgrenarna under 2014. Rapporten ger också en analys över landsbygdens utveckling och vilka effekter stödet har haft i området. Nationellt stöd ges till mjölk- och getproduktion, slaktsvins-, smågris- ägg-, potatisproduktion och samt bär- och grönsaksproduktion i stödområde 1 3. Författare Niclas Berg Andrén Roger Gustavsson Gustav Helmers Thord Karlsson Svante Nilsson Foto på omslaget Urban Wigert

Rural Development in Northern Sweden during 2014 This is the annual report on national aid to agriculture in northern Sweden that Sweden submits annually to the European Commission. The report shows how much aid was paid to different types of production in 2014. The report also provides an analysis of rural development and the contributions of above mentioned aid to the area. National aid is given to milk and goat production, pigs, piglet, egg and potato production, as well as berry and vegetable production in compensation areas 1 3 Authors Niclas Berg Andrén Roger Gustavsson Gustav Helmers Thord Karlsson Svante Nilsson Photo on the cover Urban Wigert

Sammanfattning Jämfört med södra Sverige har norra Sverige, det vill säga stödområde 1 3, sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Det beror dels på klimatet men också på de långa avstånden. Syftet med det nationella stödet är att jämna ut de inkomstskillnader som uppstår på grund av de sämre förutsättningarna. Den övervägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktion. Rapporten beskriver hur stödet har fördelats under 2014 och vilka effekter det har fått för landsbygdens utveckling, för företagens lönsamhet, för jordbruket och för miljön. Det nationella stödet har stor ekonomisk betydelse för mjölkföretagen. Utan nationellt stöd skulle täckningsgraden sjunka från 66 75 procent till 43 70 procent. Ytterligare faktorer påverkar emellertid förutsättningarna för företagande. Det är därför inte möjligt att med god precision ange hur utvecklingen skulle komma att bli. En faktor som talar för en kraftigare produktionsminskning är att de belopp som betalas ut i stöd urholkas genom inflationen. Det finns ett behov av omstrukturering av företagen för att därigenom kunna förbättra de ekonomiska förutsättningarna. Jordbruksföretag med större markinnehav har möjlighet att öka mjölkproduktionen och därmed förbättra lönsamheten. En ökad strukturomvandling skulle kunna bromsa minskningen av produktionen. De betande djuren ökar i antal i vissa områden men minskar i andra. Det är framförallt i stödområde 3 som antalet betande djur ökar. I de områden där de betande djuren blir färre kommer också åker- och betesmarkerna att bli färre. Minskningen innebär att området blir mindre attraktivt både för boende och för olika verksamheter. I många områden i norra Sverige är redan idag andelen jordbruksmark liten och en ytterligare minskning kan därför befaras försämra förutsättningarna ytterligare. Det innebär också att vilda djur, växter, fåglar, och insekter som är beroende av det öppna jordbrukslandskapet får svårare att överleva. Det skulle påverka den biologiska mångfalden negativt. I hela Sverige minskar antalet mjölkproducenter, och antalet mjölkkor per besättning ökar. Analysen visar också att små företag i inlandet lägger ned sin produktion medan lantbrukarna vid kusten satsar på att öka sina besättningar och sin produktion. Anledningen är att lantbruket vid kusten har bättre förutsättningar, till exempel något bättre klimat, kortare avstånd samt en närhet till konsumenter eftersom flera av norra Sveriges större tätorter ligger vid kusten. I stora delar av inlandet saknas också förutsättningar att bygga upp rationella mjölkföretag eftersom det inte finns tillräcklig åkerareal inom rimligt avstånd för stora mjölkbesättningar.

1 Innehåll 1 Inledning... 1 1.1 Syfte med nationella stödet... 1 1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet... 2 2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet... 3 2.1 Befolkningens utveckling... 3 2.2 Sysselsättning... 5 2.3 Den ekonomiska tillväxten... 6 3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling... 8 3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige... 8 3.1.1 Djurproduktion... 8 3.1.2 Växtodling... 8 3.1.3 Andra faktorer... 9 3.2 Mjölksektorn... 9 3.2.1 Mjölkproduktionen... 9 3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden...10 3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2...10 3.3 Svin och fjäderfä...10 3.3.1 Stöd för slaktsvin...10 3.3.2 Stöd för suggor...11 3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet...11 3.4 Bär- och grönsaksproduktion...11 3.5 Potatisproduktion...12 3.6 Inkomstutvecklingen...12 3.7 Effekter på miljön...14 4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölkföretagens utveckling i norra Sverige...16 4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter...16 4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige...16 4.2 Beskrivning av företag i stödområdet...17 4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige...18 4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktions förutsättningar...18 4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet...20 4.2.4 Allmänna utgångspunkter...20 5 Slutsatser...22

6 Bilagor...24 Bilaga 1 Svenska programmet för nationellt stöd...24 Bilaga 2 Karta stödområdesindelning...30 Bilaga 3 Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling...31 Svin och fjäderfä...34 Potatis 37 Avvikelser...38 Övrigt utbetalt stöd till området...38 Jordbruksstatistik Sverige...39 Statistiska källor...40 Bilaga 4 Mjölkföretagens geografiska spridning i stödområde 1 3 i förhållande till produktionsförutsätt ningar (tidsåtgång för att bruka 1 hektar)...41 Bilaga 5 Ändringar i kommissionsbeslut K(2010) 6050...44

1 Inledning Enligt anslutningsfördraget artikel 142 har Sverige rätt att ge ett långsiktigt nationellt stöd för att jordbruket även fortsättningsvis ska finnas kvar i särskilda regioner där förutsättningarna för att bedriva traditionellt jordbruk är sämre än i övriga landet. Det område som Sverige valt att ge nationellt stöd har svåra naturförhållanden som till exempel kort odlingssäsong och långa transporter. Därför är lönsamheten sämre än för jordbrukare i andra områden. Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska bibehållas men inte stiga till en högre nivå än den låg på vid Sveriges anslutning till EU. Sverige valde referensperioder enligt kommissionsbeslut nr 96/228/EG. För komjölksproduktion och för bär- och grönsaksproduktion valdes år 1994, både för kvantitet och för stödnivå. För smågris-, get-, potatis-, svin- och äggproduktion valdes år 1993. Förutsättningarna för utformningen av det nationella stödet ges i Kommissionens beslut 2010/6050 av den 8 september 2010 om ett system för långsiktigt stöd på nationell nivå till jordbruket i de nordliga områdena i Sverige och i Kommissionens beslut 2013/8554 av den 5 december 2013 om ändring av beslut 2010/6050. På nationell nivå regleras stödet i Förordning (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Ytterligare bestämmelser finns i Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Rapporten ligger till grund för Sveriges rapportering till EU-kommissionen om hur mycket nationellt stöd som betalats ut och vad effekterna av stödet har varit. För att kunna utvärdera effekterna av stödet redovisar Jordbruksverket hur mycket stöd som betalats ut inom de olika produktionsgrenarna och hur detta påverkar den ekonomiska utvecklingen i stödområdena. 1.1 Syfte med nationella stödet Jämfört med södra Sverige har norra Sverige sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Det beror dels på klimatet men också på att transporter blir längre och dyrare samt att det blir svårare att samverka med andra lantbrukare. Syftet med det nationella stödet är att bidra till att jordbruk finns kvar i norra Sverige genom att jämna ut de inkomstskillnader som uppstår på grund av sämre produktions förut sättningar. Den övervägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktion. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och ska framför allt lämnas för att bevara traditionell jordbruksproduktion särskilt lämpad för klimatförhållandena i stödområdet, förbättra strukturen för produktion, omsättning och förädling av jordbruksprodukter, underlätta avsättningen av jordbruksprodukter samt säkerställa att miljön och naturvärden skyddas och bevaras. 1

1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet Det är främst tre faktorer som har använts för att bestämma vilka områden som ska vara berättigade till nationellt stöd för jordbruk. Faktorerna är Låg befolkningstäthet Jordbruksarealens andel av den totala arealen Andel av jordbruksarealen som används för livsmedelsproduktion Området som omfattas av stödet utgör en yta på sammanlagt 321 602 hektar utnyttjad jordbruksmark vilket motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Denna yta är indelad i fyra olika produktionsområden (1, 2a, 2b och 3) beroende på skillnader i produktionsförutsättningar. Stödområde 1 har sämst produktionsförutsättningar och stödområde 3 bäst. För mer detaljer om hur avgränsningen av stödområdet beräknades se bilaga 1. För en karta över vilka delar av Sverige som omfattas av nationella stödet samt hur de olika stödområdena är avgränsade geografiskt se bilaga 2. Området omfattar jordbruksområdena norr om den sextioandra breddgraden och några närliggande områden med liknande klimatförhållanden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Nationellt stöd lämnas för produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg, potatis, samt bär och grönsaker. Vidare lämnas stöd för transport av komjölk mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum eller platsen för första bearbetning. Ersättning lämnas dels för antal djur, med undantag för mjölkproduktion och transportstöd, dels för antal hektar. För stöden till mjölkproduktion och transport lämnas stöd för producerad respektive hämtad kg mjölk. Ersättning lämnades 2014 för maximalt så många kilo mjölk som den enskilde producenten hade mjölkkvot för. 2

2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet I detta kapitel presenteras en allmän bild av utvecklingen av befolkning, sysselsättning och ekonomisk tillväxt i de sex nordligaste länen. Länen utgör inte det exakta området för det nationella stödet, men i allmänna termer som gäller den generella utvecklingen i norra Sverige är stödområdet integrerat med den övriga ekonomin i de nordliga delarna av landet. 2.1 Befolkningens utveckling Det har varit en svagare befolkningsutveckling i de sex nordliga länen i Sverige än i övriga riket. Detta förhållande kan sägas spegla ett mönster som har en lång historik. I figuren nedan visas den relativa tillväxttakten för de sex nordliga länen och för resten av riket. Medan övriga Sverige har haft en befolkningstillväxt som motsvarar omkring 17 procent åren 1990 2014, har de sex nordliga länen upplevt en minskning med ungefär 3,5 procent. Den mest omfattande tillbakagången skedde under andra hälften av 1990-talet, därefter har den totala befolkningsstorleken i de sex nordliga länen i det närmaste varit konstant, även om de senaste tre åren visar en försiktigt positiv utveckling. Det finns variationer mellan olika delar av de sex nordliga länen, där exempelvis de större städerna med omland växer medan glest befolkade områden i inlandet har en större minskning. 120 115 110 105 100 Riket förutom de sex nordliga länen De sex nordliga länen 95 90 85 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 1 Befolkningsutveckling i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige (index 1990=100) År 2014 hade de sex nordliga länen ungefär 50 000 färre invånare jämfört med år 1990, och ungefär 58 000 färre än 1995 som var det år Sverige blev medlem i EU, se tabell 1. Som framgår i tabellen nedan kan nästan hela denna befolkningsminskning kopplas till åren 1995 2000. Befolkningstätheten i de sex nordligaste 3

länen är 5,4 invånare per kvadratkilometer och tätheten har börjat vända sedan den större nedgången i början av 2000 talet. Det finns en variation mellan länen i norra Sverige när det gäller befolkningstäthet och de glesaste områdena finns i Norrbotten, Jämtland och Västerbottens län. I alla dessa tre län finns det färre än 5 invånare per kvadratkilometer. Tabell 1 Sveriges folkmängd uppdelat på de sex nordliga länen och övriga riket samt befolkningstäthet 1990 2013 År De sex nordliga länen Riket förutom de sex nordliga länen Riket totalt Inv./km 2 i de sex nordliga länen Inv./km 2 i riket förutom de sex nordliga länen 1990 1 490 945 7 099 685 8 590 630 5,6 51,2 1995 1 498 822 7 338 674 8 837 496 5,6 52,9 2000 1 445 868 7 436 924 8 882 792 5,4 53,6 2005 1 431 905 7 615 847 9 047 752 5,3 54,9 2010 1 430 766 7 984 804 9 415 570 5,3 57,5 2014 1 441 069 8 306 286 9 747 355 5,4 59,9 Källa: SCB, Raps-RIS och egen beräkning. Befolkningsutvecklingen från 1995 (tiden för det svenska EU-inträdet) till 2014 har varit negativ i de sex nordliga länen med en minskning med 3,9 procent. Under samma tidsperiod hade övriga riket en befolkningsökning med 13,2 procent. Detta innebär att utvecklingen går i en helt annan och negativ riktning i de nordliga länen jämfört med trenden i övriga riket. Den glesa befolkningsstrukturen anges som ett skäl och motiv till det nationella stödet till norra Sverige. Detta motiv kan bekräftas när vi ser till relationen mellan befolkningstillväxt 1990 2014 och antalet invånare per kvadratkilometer i landets 21 län. Det finns en positiv relation mellan befolkningstillväxt och befolkningstät het som visas i figuren nedan. I län som har en befolkningstäthet som är lägre än 5 invånare per kvadratkilometer kan knappast någon befolkningstillväxt alls förväntas om vi utgår från det mönstret som vi ser i figur 2 nedan. Län som har få invånare per kvadratkilometer verkar därför ha ett handikapp när de vill öka sin befolkning. Däremot kan det sägas att befolkningsökningen från 2013 till 2014 i de sex nordliga länen (6 585 personer) är den största sedan 1990 till 1991 (4 740 personer) och det är det tredje året i rad som befolkningen ökar. 4

0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00-0,05 0 50 100 150 200 250 300-0,10 Figur 2 Befolkningstillväxt under åren 1990 2014 redovisat som procentuell förändring av befolkningen i förhållande till antalet invånare per kvadratkilometer 1990 i Sveriges län Den glesa befolkningsstrukturen i nordliga Sverige är utmärkande såväl i ett natio nellt som internationellt perspektiv. I Sverige är den genomsnittliga befolknings tätheten 24 invånare per kvadratkilometer (SCB 2012), det vill säga genomsnittet i riket är nästan fem gånger så hög som i de sex nordliga länen. Den genomsnittliga europeiska befolkningstätheten var vid samma tidpunkt 69 invånare per kvadratkilometer, vilket är väsentligt högre än både det svenska genomsnittet och nivån i de nordliga länen. De problem som följer med en gles befolkningsstruktur är exempelvis svaga köpkraftsunderlag för olika marknader som är beroende av den köpkraft och efterfrågan som finns i ett närområde (service, dagligvaruhandel, mm). 2.2 Sysselsättning Sysselsättningsutvecklingen följer i stor utsträckning ett liknande mönster som befolkningsutvecklingen. 1990-talet präglas mycket av den ekonomiska kris som drabbade den svenska ekonomin i början av decenniet då nästan 500 000 jobb försvann. Nedgången i antalet förvärvsarbetande mellan åren 1990 och 1995 motsvarade 463 000 jobb, vilket var mer än 11 procent av den samlade arbetsmarknaden. Under den andra hälften av 1990-talet återhämtade sig den svenska ekonomin. Detta framgår i figur 3 nedan, som också visar att återhämtningen var väsentligt svagare i de sex nordliga länen jämfört med övriga riket. Från tiden för det svenska inträdet i EU (1995) fram till dagens situation har ändå en svag ökning skett i sysselsättningen i de sex nordliga länen. Tillväxttakten i sysselsättning är dock väsentligt svagare jämfört med övriga riket, vilket tydligt framgår i figuren nedan. 5

1,1 1 0,9 0,8 0,7 Riket förutom de sex nordliga länen De sex nordliga länen 0,6 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 3 Sysselsättningsutveckling (antal sysselsatta 20 64 år, förvärvsarbetande nattbefolkning) i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige 1990 2013 (index 1990=100) I tabell 2 visas uppgifter för antalet förvärvsarbetande nattbefolkning (personer som är bosatta i respektive län och som är sysselsatta). Mellan åren 1995 och 2013 har antalet förvärvsarbetande ökat med 2,7 procent i de sex nordliga länen. Motsvarande tillväxttakt i övriga riket under dessa år är 18,8 procent, och rikets genomsnittliga tillväxt är 16,1 procent. Även om sysselsättningsutvecklingen i de nordliga länen inte visar samma starka utveckling som i övriga ekonomin så är den ändå starkare jämfört med befolkningsutvecklingen som var negativ under de aktuella åren. Tabell 2 Förvärvsarbetande nattbefolkning 20 64 år i de sex nordliga länen och övriga riket 1990 2013 År De sex nordliga länen Riket förutom de sex Riket totalt nordliga länen 1990 705 039 3 468 264 4 173 303 1995 616 028 3 094 011 3 710 039 2000 612 404 3 311 971 3 924 375 2005 625 168 3 400 642 4 025 810 2010 624 853 3 549 722 4 174 575 2013 632 750 3 671 527 4 304 277 Källa: SCB, Raps-RIS. Tabellen bekräftar utvecklingsmönstret som visas i figur 3 ovan. Det finns en nedgång under 1990-talets första hälft som i de sex nordliga länen motsvarar drygt 12 procent av arbetsmarknaden i antalet förvärvsarbetande. Nivån i antalet förvärvsarbetande är sedan nästan oförändrad mellan åren 1995 och 2000 (en svag minskning). Därefter följer en svag tillväxtperiod under 2000-talet. 2.3 Den ekonomiska tillväxten Efter de svaga åren i början av 1990-talet har den svenska ekonomin återhämtat sig och den reala ekonomiska tillväxten (bruttonationalprodukt när korrigering har gjorts för inflation) har totalt sett varit god i ett internationellt perspektiv från mitten av 1990-talet och framåt. Den årliga genomsnittliga reala tillväxten per invånare perioden 1995 2007 motsvarade omkring 3,5 procent. Under andra 6

halvåret 2008 drabbades även den svenska ekonomin av den lågkonjunktur som spreds internationellt. Nedgången i ekonomin fortsatte under hela 2009 och övergick sedan i en återhämtning 2010. Åren 2011 och 2012 kan varken kännetecknas som låg- eller högkonjunkturår. Bruttonationalprodukten per invånare 2012 är något högre jämfört med 2007 (före krisen) och tillväxttakten kan sägas vara måttlig med någon procent real tillväxt per år under 2011 och 2012. Sedan mitten av 1990-talet och tiden för det svenska inträdet i EU har bruttoregional produkten (BRP), som mäter värdet på den samlade produktionen, i de sex nordliga länen reducerats som andel av den samlade produktionsvolymen i riket, se figur 4. Detta kan ses som en logisk följd av att sysselsättningen utvecklats svagare jämfört med övriga landet. De sex nordliga länens andel av landets produktion, om vi mäter den som BRP, har minskat från drygt 16 procent år 1995 till knappt 14,5 procent år 2010. 16,5% 16,0% 15,5% 15,0% 14,5% 14,0% 13,5% 13,0% 12,5% 12,0% 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Figur 4 Bruttoregionalprodukten (BRP) i de sex nordliga länen som andel av rikets samlade BNP 1993 2012 En mer djuplodande analys av den svenska landsbygdens utveckling finns exempelvis i Jordbruksverkets rapport 2012:19. Av naturliga skäl har landsbygden, och även de sex nordliga länen, fördelar jämfört med andra delar av landet inom verk samheter som utgår från naturgivna tillgångar som exempelvis råvaru produktion och naturnära turism. Detta gäller trots att en allt större del av den övriga ekonomin koncentreras till städerna. Tillverkningsindustrin finns förhållandevis väl representerad i många landsbygdskommuner, men sysselsättningstillväxten är ofta begränsad eftersom kapital i allt större utsträckning ersätter arbetskraft i produk tionen. Glesheten i de nordliga länen innebär också begränsningar för både företag och hushåll med avseende på det platsbundna utbudet av varor och tjänster. Detta kan innebära brister i försörjningsstrukturer som i sin tur bestämmer hur attraktiv en plats är för såväl hushåll som företag, inklusive lantbruket. 7

3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling I det här kapitlet beskrivs utvecklingen av de produktionsgrenar som har fått nationellt stöd under 2014. Dessa är produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg, potatis, samt bär och grönsaker. Dessutom finns det ett stöd för transport av komjölk till mejeri. I redogörelsen beskrivs hur mycket stöd som har betalats ut, hur många företag som fått stöd, samt hur mycket som har producerats under 2014. De referensnivåer som Sverige har valt för det nationella stödet baseras på hur omfattande produktionen var innan EU-inträdet och stödet som betalas ut årligen får inte överstiga dessa referensnivåer. För produktion av ko- och getmjölk samt transport av komjölk är referensstödsnivån 293 miljoner kronor. Referensnivån för slaktsvin, suggor och ägg är 17,94 miljoner kronor och för bär och grönsaker är referensnivån 2,03 miljoner kronor. För potatisproduktion är referensnivån 5,7 miljoner kronor. Ingen av referensnivåerna har överskridits under 2014 (bilaga 3, tabell 2). Den totala referensstödsnivån för det nationella stödet är för närvarande 318,67 miljoner kronor. 1995 var den referensstödsnivån 316,09 miljoner kronor vilket betyder att referensstödsnivån endast har ökat med 0,82 procent. Detta kan jämföras med att inflationen för samma period har varit 23,02 procent. 3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige Det finns vissa svårigheter med att bedriva jordbruk i norra Sverige som är gemensamma för de flesta produktionsgrenar som ingår i det nationella stödet. Dessa gemensamma utmaningar beskrivs nedan. 3.1.1 Djurproduktion Djurhållare i norra Sverige har sämre förutsättningar för odling av foder än djurhållare i södra Sverige. Dels kan de på grund av den korta odlingssäsongen sällan ta mer än två skördar per år på sina vallar. Detta får till följd att de behöver an vän da större arealer för att producera samma mängd vallfoder som en lantbrukare i södra Sverige som kan ta fler skördar på samma fält. Eftersom man måste skörda större arealer betyder det oftast längre, och därmed dyrare, transporter. Dessutom kan lantbrukare i norra Sverige oftast inte odla tillräckligt med foderspannmål för att vara självförsörjande på foderspannmål utan blir ofta tvung na att köpa in färdigblandat foder från foderleverantörer, vilket leder till högre foderkostnader. 3.1.2 Växtodling Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet begränsar vilka arter av bär och grönsaker som går att odla. Det är inte heller alla sorter av dessa bär och grönsaker som är tillräckligt vinterhärdiga. Även för odling av foder och spannmål finns det begränsningar för vilka sorter som är lämpliga att odla. 8

3.1.3 Andra faktorer De långa avstånden som präglar norra Sverige innebär att det ofta är långt mellan åkrar och brukningscentra, att det är långt mellan grannar vilket t.ex. leder till sämre möjligheter till extra arbetskraft, och att det är långt till reservdelar och andra förnödenheter. De långa avstånden minskar även möjligheterna till maskinsamverkan och erfarenhetsutbyte med andra lantbrukare. Dessutom är det långa transporter till mejerier, slakterier, och eventuella andra kunder såsom butiker och restauranger. De längre avstånden leder till högre transportkostnader både för transport av foder och andra insatser till gården och transport av djur och produk ter från gården. Det nationella stödet ska till viss del kompensera för dessa högre kostnader. 3.2 Mjölksektorn Inom mjölksektorn ges stöd till både ko- och getmjölk dels som ett produktionskopplat stöd för hur många kilo komjölk företaget producerar och dels som ett transportstöd för komjölk. För getter ges stöd för antalet getter som företaget håller, se bilaga 3 tabell 11 12. 3.2.1 Mjölkproduktionen Det nationella stödet kompenserar mjölkproducenterna för de sämre produktionsförhållandena och de längre transportavstånden, vilket är två faktorer som på verk ar lönsamheten negativt. År 2014 betalades 272,13 miljoner kronor ut i nationellt stöd för mjölkproduktion. Det är en ökning med 3,66 miljoner kronor jämfört med 2013. Det innebär att stödutbetalningen nu har ökat två år i rad. År 2014 fick 809 mjölkföretag nationellt stöd. Det är en minskning med 48 företag sedan 2013 (bilaga 3, tabell 5). Däremot har inte mängden mjölk med stöd minskat utan istället ökat; 2014 producerades 390 090 ton, vilket är en ökning med 5 973 ton jämfört med 2013 (bilaga 3, tabell 6). Utvecklingen går också mot att mjölkproduktionen koncentreras till större gårdar, vilket är en trend som vi kan se i hela landet. Stödområde 1 3, dvs. det geografiska område som omfattas av det nationella stödet, står för drygt 13 procent av Sveriges totala mjölkproduktion. Samtidigt motsvarar antalet företag i området drygt 18 procent av det totala antalet företag med mjölkproduktion i Sverige (bilaga 3, tabell 3). Den mjölk som säljs direkt till kund utgör en högst marginell del av den totala mängd mjölk som produceras i området. Under 2013 (senaste året som data är tillgängligt för) betalades 0,31 miljoner kronor ut i stöd för de 370,3 ton mjölk som säljs direkt till kund. Detta utgjorde mindre än 0,1 procent av den mjölk som producerades i stödområdet. De företag som förädlar och säljer mjölk direkt till konsument är bland annat de företag som under sommaren flyttar djuren till fäbodar och har öppet för besökare som en del av fäbodverksamheten. Det finns även företag som förädlar den producerade mjölken under hela året och säljer till exempel ost till konsument. Det totala antalet företag som sålde direkt till kund och som fick stöd under 2013 var 38 stycken. Den direktsålda mjölken redovisas tillsammans med leveransmjölken i bilaga 3, tabell 5. 9

En utförligare analys över mjölkföretagens utveckling finns i kapitel 4 och i bilaga 4, kartorna A C, där det anges var de olika mjölkföretagen, sorterade i tre storleksklasser, är belägna. 3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden Transportstödet betalas ut till mejerierna och 2014 betalades stöd ut till 7 mejerier. Stödets syfte är att kompensera för kostnaderna av de längre avstånden mellan gårdar och mejerier i området jämfört med i övriga landet. Transportstöd lämnas för den mjölkmängd som företag har levererat till mejerierna inom företagets leveranskvot. 2014 betalades det ut 14,81 miljoner kronor i tran sport stöd vilket motsvarar 390 055 ton mjölk. Den totala mjölkproduktionen i norra Sverige var 390 090 ton mjölk. Detta innebär att 35 ton mjölk som producerades inte har fått transportstöd (bilaga 3, tabell 8 9). 3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2 Flest getter finns i stödområde 1 och 2. I dessa områden finns också de flesta företagen med getmjölksproduktion. För att producera getmjölk är lantbrukarna inte i lika hög grad beroende av stora odlingsarealer och spannmål som för övriga produktionsgrenar. Under flera år har det varit en ökning av både antalet företag och antal getter, men denna trend bröts under 2012. Under 2013 ökade antalet företag och getter till liknade nivåer som 2011 men 2014 har det åter minskat något. 2014 sökte 96 före tag stöd 5 färre än 2013. Totalt har det betalats ut 1,36 miljoner kronor i nationellt stöd för produktion av getmjölk 2014 (bilaga 3, tabell 10 12). En tydlig förändring i fördelningen av företag har skett. I område 1 och 2 minskar både antalet företag och antalet getter medan antalet företag, och framförallt antalet getter, ökar i område 3. Ökningen i område 3 är så stor att lika mycket pengar betalats ut 2014 som 2013. 3.3 Svin och fjäderfä För uppfödning av svin och fjäderfä samt äggproduktion ges stöd i förhållande till antalet djur företaget håller, se bilaga 3 tabell 13 21. 3.3.1 Stöd för slaktsvin En svårighet för slaktsvinsproducenter i norra Sverige är att det endast finns ett fåtal slakterier. Detta i kombination med långa avstånd minskar producenternas möjligheter att välja vilket slakteri som slaktsvinen ska levereras till och därför har producenterna oftast sämre möjligheter att förhandla till sig bättre slaktpriser. De flesta slaktsvinsproducenterna finns utmed kusten i stödområde 2. Av totalt 36 producenter finns 27 i stödområde 2. Jämfört med de övriga områden som har rätt till nationellt stöd finns där något bättre infrastruktur och produktionsförutsättningar. I stödområde 2 hålls också fler slaktsvin per företag, 2 020 st. Antalet slaktsvin ökade 2010 och 2011 samtidigt som antalet företag minskade. Efter det minskade produktionen kraftigt i ett par år. 2014 har antalet slaktsvin åter ökat något men antalet företag har fortsatt att minska. 2014 fanns det 36 slakt 10

svins producenter. Det betalades ut 8,36 miljoner kronor i stöd för slaktsvinsproduktion 2014, vilket är en ökning på 0,28 miljoner kronor jämfört med 2013 (bilaga 3, tabell 13 15). 3.3.2 Stöd för suggor De flesta smågrisproducenterna inom området för nationellt stöd, 29 av de totalt 40 företag som finns i norra Sverige, finns i stödområde 2. Sedan 2010 har antalet företag minskat med 20 stycken och antalet suggor med 541 stycken, till 3 163 suggor. 2014 betalades det ut 2,08 miljoner kronor i stöd till smågrisproducenter (bilaga 3, tabell 16 18). 3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet Under 2014 har 13 äggproducenter sökt stöd. Ett av villkoren för att vara berättigad till stöd är att äggproducenten har fler än 1 000 hönor. Det kan finnas fler äggprodu center inom området men dessa har troligen för få hönor för att vara berättigade till det nationella stödet. Eftersom det är få företag som söker stödet är det svårt att dra några generella slutsatser om i vilken mån produktionen ökar eller minskar, särskilt då stora variationer i statistiken mellan åren kan förekomma beroende på när gamla hönor byts ut och nya sätts in. Förutsättningarna för spannmålsodling i norra Sverige är sämre än i södra Sverige. Äggproducenter är i hög grad beroende av att köpa in foder. Eftersom avstånden är längre och antalet foderleverantörer begränsat, blir produktions kostnaderna högre. Antalet kunder inom rimligt transportavstånd är också färre jämfört med företag som finns nära mer tätbefolkade områden. Dessa omständig heter påverkar företag ens lönsamhet negativt och kan vara en förklaring till att antalet äggproducenter är större i stödområde 2 än i övriga stödområden. Utbetalt stöd för äggproduktion under 2014 var 1,69 miljoner kronor, en minskning med 0,58 miljoner kronor sedan 2013. Antalet höns som ger stöd för 2014 var 148 688 stycken, en minskning med 62 416 stycken jämfört med året före. Antalet stödsökande företag är lika många som 2013. Trots att vi ser en rejäl minskning 2014 så kan det, åtminstone delvis, vara en effekt av att variationen i antalet djur är stor från år till år. Jämfört med 2010 har dock antalet höns minskat med en tredjedel.(bilaga 3, tabell 19 21). 3.4 Bär- och grönsaksproduktion Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet i stödområdet begränsar dels vilka bär och grönsaker som går att odla, dels vilka sorter som är tillräckligt härdiga. Nationella stödet kompenserar till viss del för de sämre odlingsförutsättningarna men också för de långa transporterna i området jämfört med i övriga landet. De flesta bär- och grönsaksföretagen finns i stödområde 2. Produktionsförutsättningarna är här de bästa i norra Sverige och här finns också det mesta av arealen; 73 av totalt 95 företag och 250 av totalt 353 hektar. I stöd område 2 finns också den största befolkningstätheten med tillhörande bättre infra stuktur och närhet till konsumenter, vilka alla är förutsättningar för att kunna sälja produkterna. 11

2011 ändrades Jordbruksverkets föreskrifter (2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige (bilaga 5). Ändringen innebär att stöd nu ges för odling av alla bär och grönsaker. Denna förändring har dock inte inneburit några trend brott för vare sig arealer eller utbetalningar. 2014 har 0,97 miljoner kronor betalats ut till bär- och grönsaksodling (bilaga 3, tabeller 22 24). 3.5 Potatisproduktion De flesta potatisföretagen finns i stödområde 2. Produktionsförutsättningarna är här de bästa i norra Sverige och här finns också det mesta av arealen; 114 av totalt 182 företag och 891 av totalt 1 566 hektar. I stödområde 2 finns också den största befolk ningstätheten med tillhörande bättre infrastuktur och närhet till konsumenter, vilka alla är förutsättningar för att kunna sälja produkterna. År 2014 betalades 3,48 miljoner kronor ut för potatisproduktion (bilaga 3, tabeller 25 27). 3.6 Inkomstutvecklingen I figur 5 visas utvecklingen för jordbrukarhushållens inkomst av samlad näringsverksamhet 2008 2012. Hushållen i område 1 3 har en lägre inkomst än genomsnittet i riket. Den samlade näringsinkomsten var år 2012 64 100 procent av inkomsten 2008 för stödområde 1 3. För riket var motsvarande värde 95 procent. Hushållen i stödområde 2b 3 har under perioden åren 2008 2012 en något bättre inkomstutveckling än genomsnittet i riket. I övriga stödområden är inkomstut vecklingen sämre, 64 87 procent. Den genomsnittliga näringsinkomsten för gruppen landets samtliga jordbrukare minskade från år 2011 till år 2012. Samma utveckling finns även i område 2a och 3. Under år 2012 sjönk avräkningspriset för mjölk, vilket kan vara en förklaring till minskade inkomster i medeltal för landet och särskilt då i områden där mjölkproduktion är av stor betydelse för inkomsten från jordbruket. Tolkningen av måttet samlad inkomst av tjänst måste ske med stor försiktighet. Inkomst från andra källor än jordbruk ingår och inkomsten mellan år kan justeras av skattetekniska skäl. Inkomstutvecklingen påverkas också av jordbrukets inriktning och struktur i olika regioner. Till exempel gynnar högre avräkningspriser för vegetabilieprodukter växtodlingsföretag i framför allt södra Sverige, medan mjölk företag, som är viktiga i norra Sverige, får högre foderpriser. Jordbruksföretagen i Norrland är i medeltal mindre än företagen i södra delen av landet, och en lägre inkomst kan därför förväntas. Det är därför snarast trenden över tiden som är intressant. Inkomstuppgifterna tyder på att det nationella stödet inte fullt ut har kompenserat för produktions- och marknadsnackdelar i alla delar av norra Sverige. 12

Figur 5 Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under åren 2008 2012 för stödområde 1 3 samt medeltal för riket. När näringsinkomsten fördelas på kvinnor och män har kvinnor en lägre inkomst än män (figur 6). Inkomstutvecklingen har också i de flesta stödområden varit sämre för kvinnor än män. Kvinnors näringsinkomst var år 2012 62 99% av näringsinkomsten år 2008. Motsvarande värde för män var 70 95% jämfört med näringsinkomsten år 2008. Figur 6 Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under åren 2008 2012 för kvinnor och män i stödområde 1 3. 13

3.7 Effekter på miljön Jordbruket har både positiv och negativ påverkan på miljön. Till den negativa påverkan hör utsläpp av kväve och fosfor till vatten, och ammoniak och växthusgaser till luft. Den positiva miljöpåverkan är bland annat att ängs- och betesmarker hävdas, vilket gynnar den biologiska mångfalden, kulturmiljöerna och friluftslivet på dessa marker. I områden med starka inslag av skog, som i norra Sverige, ger jordbruket också ett positivt bidrag till landskapsbilden genom att hålla landskapet öppet. I norra Sverige finns cirka tio procent av Sveriges åkermark och ungefär sju procent av betesmarken. Den dominerande grödan i området är vall som odlas på nästan 80 procent av åkermarken. Klimatet i norra Sverige innebär sämre odlingsförutsättningar och behov av längre installningsperiod för djuren. Det kalla klimatet och det höga inslaget av vall i växtföljden är positivt för att binda kol i marken och för att bevara markens mullhalt, vilket är bra ur ett klimatperspektiv och för att behålla markens produktionsförmåga. Enligt vattenmyndigheterna har en mindre andel sjöar och vattendrag i norra Sverige problem med övergödning. Vattenförekomsterna med övergödningsproblem ligger främst i kustområdet. Det finns också ett mindre antal sjöar och vattendrag med övergödningsproblem inne i landet, men de ligger då i nära anslutning till tätorter och påverkan kommer troligen därför inte i första hand från jordbruket. Utlakningen från jordbruksmark i norra Sverige är lägre än i de södra delarna av landet. Anledningen är den långa vinterperioden, den stora andelen vall i växtföljden och de låga mängderna kväve och fosfor som tillförs åkermarken med stall- och mineralgödsel. Den senaste beräkningen på kväve- och fosforbalanser gjordes 2011 och visar på en kväve- och fosforeffektivitet i området på cirka 65 till 80 procent. För kväve är effektiviteten därmed i linje med vad som gäller i övriga landet men för fosfor är den något lägre än för genomsnittet för landet. Orsaken till detta är att stallgödsel används i högre grad för tillförsel av fosfor och effektiviteten blir därmed något lägre än vid användning av mineralgödsel. En extensiv användning av gödselmedel borde innebära att utsläppen av lustgas per hektar är låga. Men uppgifter om lustgasutsläpp är osäkra. Då jordbruksproduktionen i norra Sverige bedrivs extensivt är miljöbelastningen i form av utsläpp till vatten och luft lägre än i områden med mer intensivt jordbruk. Positiva faktorer för miljön är också det kalla klimatet och de långa vintrarna. I norra Sverige är också användningen av växtskyddsmedel låg, främst beroende på den stora vallandelen med liten bekämpning av ogräs och skadegörare. Norra Sverige består av stora skogsområden och de få områden som finns med öppen mark får stor betydelse för landskapets utformning och för den biologiska mångfalden. Någon enhetlig metod för att mäta graden av biologisk mångfald finns för närvarande inte, vilket medför att det inte är möjligt att entydigt ange hur det nationella stödet påverkar den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. I utvärderingen av landsbygdsprogrammet används förekomsten av vissa fågelarter, så kallade jordbruksfåglar, som mått på biologisk mångfald. Storspov och ortolansparv är två fågelarter som är beroende av ett varierat jordbrukslandskap med betesmark och åkermark. Storspoven har varit vanlig i bland annat Västerbotten 14

och den, liksom ortolansparven, riskerar att försvinna om jordbrukslandskapet växer igen. Slutsatsen blir att om det nationella stödet bidrar till att jordbruksproduktionen finns kvar i området så medför det i sig inte några omfattande negativa effekter för miljön. Ersättningarna bidrar till att jordbruksproduktionen behålls, vilket i sin tur bidrar till att nå miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv genom att gynna odlingslandskapets biologiska mångfald, kulturmiljöerna och landskapsbilden i norra Sverige. 15

4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölkföretagens utveckling i norra Sverige Över 90 procent av det nationella stödet betalas ut till mjölkproducenter. Övriga producenter som får stöd är få och relevant underlag för att göra analyser saknas till stora delar. Därför har vi valt att begränsa denna fördjupade analys av företag ens utveckling till mjölkföretag. 4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter I tidigare rapporter om det nationella stödet har två modeller använts för att analys era stödets effekter. Det är dels täckningsgradsmodellen, dels bokföringsmodellen. Båda modellerna har under åren visat på en likartad effekt. I år förenklas analysen till användandet av täckningsgradmodellen för att visa hur lönsamheten för driftsgrenen mjölk i området med nationellt stöd förhåller sig till motsvarande lönsamhet för övriga landet. Täckningsgradsanalysen har nu utvidgats till att också visa effekten på detta mått av om det nationella stödet helt togs bort. En belysning av effekten av om det nationella stödet helt togs bort utgjorde även en del i den bokföringsanalys som ingick i föregående års rapport. 4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige Området som berörs av det nationella stödet har sämre produktionsförutsättningar än övriga Sverige, vilket bland annat medför högre produktionskostnader. Tillsammans med LFA- och vallersättningen inom landsbygdsprogrammet 2007 2013, förlängt till att gälla även för 2014, kompenserar det nationella stödet delvis för dessa handikapp. Jämfört med ett referensområde i Syd- och Mellansverige (9m, mellersta Sveriges slättbygder) utan kompensationsbidrag är lönsamhetsnivån totalt sett låg i området. Våra analyser pekar på att skillnaden uppgår till cirka -30 procent. I figur 7 visas skillnaderna för respektive stödområde. Figur 7 Täckningsgrad i förhållande till 9:m 16

Täckningsgraden har i figuren uttryckts som ett index där indextalet för referensområdet är satt till 100. Figuren visar att indextalen för stödområdena 2a-3 ligger i omkring 70 75 procent, det vill säga 25 30 procent lägre än för referensområdet. För område 1 är täckningsgraden något lägre, cirka 65 procent. Den förbättring som indikeras i figur 1 för område 1 är effekten av att stödnivån för mjölk höjdes år 2010 Höjningen var störst i område 1. I grunden beräknas täckningsgraden som en kvot enligt följande uppställning. Täckningsgraden = Täckningsbidrag 1 (totalintäkter driftskostnader) Beräknad timlön på allt arbete + ersättning på allt kapital I intäkter ingår: produktintäkter, nationellt stöd, kompensationsbidrag och vallersättning. Gårdsstöd och övriga miljöersättningar är inte inkluderade i intäkterna. Om nationellt stöd ej inkluderas i beräkningarna sjunker täckningsgraden naturligt vis ytterligare (figur 8), mer i områden med stort nationellt stöd och mindre i områden med mindre nationellt stödbelopp. I område 1 blir täckningsgraden 43 procent och i område 3 70 procent. Resultaten indikerar att speciellt i stödområde 1 skulle det vara stora svårigheter att behålla mjölkproduktionen om det nationella stödet inte fanns. Figur 8. Täckningsgrad i förhållande till 9:m, med och utan nationellt stöd Underlaget för beräkningen utgörs av Jordbruksverkets lönsamhetsmodell, som bland annat visar lönsamheten vid olika besättningsstorlekar. I de ovan redovisade resultaten har besättningsstorleken 120 mjölkkor valts. Denna besättningsstorlek är en vanlig storlek för en lantbrukare som i dagsläget nyinvesterar i mjölkproduktion. 4.2 Beskrivning av företag i stödområdet I följande stycke jämförs utvecklingen av mjölksektorn i de stödområden som omfattas av det nationella stödet med övriga Sverige. 17

4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige Mjölkproduktionen i Sverige genomgår en strukturförändring som sker i allt snabbare takt. Det innebär färre besättningar och ökat antal mjölkkor per besättning, vilket visas i tabell 5 nedan. Den snabba utvecklingen förklaras främst av förbättrad teknik inom produktionsgrenen mjölk samt ökade krav på förbättrad effektivitet och arbetsmiljö. På tekniksidan har allt fler investerat i mjölkrobotar. Tabell 5 Medelkoantal per besättning 2007, 2010 och 2013. Stödområde 2007 2010 2013 1 32,6 39,6 44,7 2a 41,6 50,4 58,0 2b 41,9 50,2 59,0 3 38,8 41,8 57,0 Viktat medel Stödområde 1 3 40,1 47,5 56,4 Övriga landet 54,8 65,1 77,5 Riket 52,1 61,9 73,7 Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas. Under den senaste 10-årsperioden redovisas antal mjölkkor och antal företag med mjölkproduktion per stödområde endast för år 2007, 2010 och 2013. I tabell 5 framgår det att utvecklingen av antalet mjölkkor per besättning för stödområde 1 3 är jämförbar med den generella utvecklingen i Sverige. Dock är besätt ningsstorlekarna i de områden som omfattas av det nationella stödet låga jämfört med övriga Sverige. Även åldern på de producenter som slutar med mjölkkor kan studeras. Några jämförande uppgifter för området och södra Sverige finns inte, men studeras hela landet är de som slutar över 55 år. De har färre kor än medelbesättningen och många går över till annan produktion som till exempel köttdjursuppfödning. Det är rimligt att anta att förändringen är liknande över hela landet och därför också gäller för stödområde 1 3. 4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktionsförutsättningar Inom stödområdet finns stora regionala skillnader i produktionsförutsättningar. I kustområdet är förutsättningarna för odling av vissa grödor relativt goda. Detta karaktäriseras av bra form på åkerfälten vilket ger låg arbetstid för att bruka marken. Avstånden mellan åkrar och från åkrar till brukningscentrum är inte heller så långa jämfört med i andra delar av området. I kartorna i bilaga 4 har åker marken delats in i tre områden utifrån dess produktionsförutsättningar. Den bästa åkermarken finns i områden som markerats med grön färg. Den näst bästa är markerad med gul färg och den sämsta med grå färg. Det gråmarkerade området täcker en stor geografisk yta, men innehåller relativt liten andel åker. Kartorna i bilaga 4 visar tydligt att företagen i det gråmarkerade området till stor del utgörs av företag med små besättningar. I karta A, 1 24 mjölkkor, är cirka 20 procent av företagen placerade i det grå området, i karta B, 25 74 mjölkkor, är det 18

15 procent och i karta C, fler än 75 mjölkkor, är det 8 procent. För att få en årsinkomst från mjölkproduktion krävs i dag 60 120 kor. I det gråmarkerade området saknas dock ofta arealunderlag för dessa besättningsstolekar och utvecklingsmöjlig heterna är därmed begränsade för mjölkproduktion (figur 9). Transportavstånden blir så stora mellan brukningscentrum och åkrarna att det blir oratio nellt. Här finns inte alternativet att bygga upp en större besättning, utan om mjölkproduktion för mindre besättningar blir olönsam, läggs mjölkproduktionen ner och marken brukas inte. Antalet företag i de minsta storlekskategorierna har minskat under de senaste åren. Fortsätter den här trenden, vilket mycket tyder på, kommer både antal företag och antal mjölkkor att fortsätta minska i framförallt det gråmarkerade området. Flertalet av de företag som har över 75 kor i det gråmarkerade området finns i närheten av gröna och gula områden vilket framgår av karta C, bilaga 4. Figur 9. Mjölkföretagens tillgång till areal i stödområde 1 3. All åkerareal inom 10 km radie inkluderas oavsett dagens företagsstruktur. 19

4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet Investeringsstödet till mjölkproducenter (stöd för modernisering av jordbruksföretag, som finns i landsbygdsprogrammet) är ett betydelsefullt komplement till det nationella stödet. Bland de mjölkproducenter som fått moderniseringsstöd i de fyra nordligaste länen är förnyelsetakten per mjölkkoplats 20,2 år. För resten av Sverige är förnyelsetakten per mjölkkoplats 23,1 år. Siffrorna visar att viljan att investera inom stödområdet inte är lägre än i övriga landet. En osäkerhet i jämförelsen är att en del investeringar kan ha gjorts utan moderniseringsstöd och att studien endast omfattar tre år (2007 2009). 4.2.4 Allmänna utgångspunkter Utveckling av jordbruket i norra Sverige som kan läsas ut av statistiken är ett resultat av många faktorers påverkan. En generell figur över de faktorer som påverkar utvecklingen visas i figur 10. Infrastruktur Produktionsförutsättningar Produktpriser Yrkesval Arbetsmiljö Strukturförändringar i jordbruket Sociala aspekter Stöd Tillgång på riskkapital Entreprenörsanda Åldersstruktur hos lantbrukarna Figur 10. Exempel på faktorer som styr jordbrukets strukturutveckling i norra Sverige. Typiskt för stora delar av norra Sverige är att området är glest befolkat, vilket bland annat påverkar infrastruktur och sociala funktioner. På goda grunder är det också möjligt att anta att långa avstånd till grannar och tätorter gör att färre yngre lantbrukare vill ta över jordbruk i Norrlands inland. Det som också påverkar utvecklingen av jordbruket i området är de speciella produktionsförutsättningarna, med långa transportavstånd till och från fält samt låg avkastning i växtodlingen, vilket har redovisats tidigare i rapporten. En viktig faktor för utvecklingen är nivån på avräkningspriset på mjölk. Under de senaste åren har detta varierat kraftigt, vilket syns i tabell 6 nedan. I medeltal höjdes mjölkpriset under år 2014, men variationen är stor under året. Mjölkpriset var vid utgången av år 2014 61 öre/kg lägre än vid ingången av året, vilket motsvarar en prissänkning med 15 procent. 20

Tabell 6 Avräkningspriser mjölk åren 2005 2014. År Öre/kg Förändring i öre/kg 2005 283,2 2006 279,1-4,1 2007 304,1 25,0 2008 357,9 53,8 2009 299,0-58,9 2010 345,4 46,4 2011 357,6 12,1 2012 339,4-18,1 2013 367,4 28,0 2014 374,4 7,0 Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas. Bortsett från en höjning 2010 har det nationella stödet per kg mjölk varit konstant under perioden och påverkar därför inte variationerna i avräkningspriset. Det innebär att när ett företag planerar sin ekonomi är osäkerheten om kommande avräkningspris ungefär detsamma för företag i området som för företag i resten av landet. 21

5 Slutsatser Det nationella stödet är tänkt att kompensera lantbrukare för att förutsättningarna att bedriva jordbruk i norra Sverige är sämre än i övriga landet. De nackdelar som finns beror dels på klimatet och dels på långa avstånd. En annan faktor av betydelse för delar av området är den splittrade ägostrukturen och att det i många områden inte finns tillgång till tillräckligt med åkermark för att bygga upp rationella företag. Dessutom har både befolkningsutvecklingen och sysselsättningsutvecklingen varit betydligt sämre i norra Sverige jämfört med resten av landet sedan EU-inträdet. Sedan 1995 har befolkningen i norra Sverige minskat medan den har ökat i resten av Sverige. Däremot har befolkningen i norra Sverige ökat mellan 2012 och 2014. Detta tillsammans med en svagare sysselsättningsutveckling har lett till att den ekonomiska tillväxten har varit svagare för norra Sverige än för resten av landet. Detta är särskilt tydligt när man ser till utvecklingen för jordbrukares näringsinkomst som under perioden 2007 2011 var svagare i stödområde 1 3 än för landet som helhet. Mjölkproduktionen i stödområdet utgör 13 procent av den totala produktionen i landet. Den andelen har varit relativt konstant över de fem senaste åren. Antalet mjölkkor i området har legat på samma nivå de senaste fem åren med enbart små fluktuationer. Under samma tidsperiod har antalet mjölkkor minskat med fyra procent i resten av landet. År 2014 såg vi en liten ökning av antalet mjölkkor i området som får nationellt stöd medan vi såg en stor minskning i Sverige som helhet på cirka 10 000 kor. Utvecklingen av antalet kor är ojämnt fördelad inom stödområdet. Antalet mjölkkor under senaste 5-årsperioden har varit oförändrat i område 2a, har ökat i område 3, men område 1 haft en nästan 10 procentig minskning av antalet mjölkkor. När mjölkkorna försvinner finns det risk att igenväxningen av ängs- och betesmarker ökar, i alla fall om mjölkkorna inte ersätts av andra betande djur. Eftersom vi ser en minskning av antalet företag går utvecklingen fortfarande mot färre men större besättningar. Det finns därför en risk att betesmarker i vissa områden växer igen medan vi får brist på betesmarker i andra områden. Trots att ersättningsnivåerna höjdes för majoriteten av stöden under 2010 har produktionen minskat de senaste fem åren inom de flesta produktionsgrenarna. Undantaget är mjölkproduktionen som ökat. Äggproduktionen fluktuerar mycket mellan åren men har minskat med en tredjedel sedan 2010. Generellt sett minskar antal företag men de som finns kvar ökar sin omsättning. Totalt betalades det ut 304,88 miljoner kronor i stöd 2014 vilket är några miljoner kronor högre än 2013. Detta beror framförallt på den ökade mjölkproduktionen men även att antalet slaktsvin ökat något efter att ha minskat de senaste åren. Referensnivån på 318,67 miljoner kronor har inte överskridits. I årets rapport har en syntetisk kalkyl, täckningsgradsmodellen, använts för att studera lönsamheten för mjölkföretag i stödområdet. Täckningsgradsmodellen visar att det belopp som återstår till arbete och kapital inklusive intäkt av nationellt stöd uppgår till cirka 70 procent i området jämfört med referensområdet. Om det nationella stödet inte fanns skulle täckningsgraden sjunka till 43 procent i område 1, 56 procent i område 2a, 63 procent i område 2b och 70 procent i område 3. 22

En slutsats blir att om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills så kommer mjölkproduktionen i norra Sverige alltmer att koncentreras till de områden som har de bästa produktionsförutsättningarna för jordbruk, vilket i stor utsträckning är områden längs med kusten (stödområde 2) och område 3. 23

6 Bilagor Bilaga 1 Svenska programmet för nationellt stöd Stödets syfte Enligt anslutningsfördraget artikel 142 har Sverige rätt att ge ett långsiktigt nationellt stöd för att jordbruket även fortsättningsvis ska finnas kvar i särskilda regioner där förutsättningarna för att bedriva traditionellt jordbruk är sämre än i övriga landet. Det område som Sverige valt att ge nationellt stöd har svåra naturförhållanden som till exempel kort odlingssäsong och långa transporter. Därför är lönsamheten sämre än för jordbrukare i andra områden. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och regleras i den svenska förordningen om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige (SFS 1996:93). Grundförut sättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska bibe hållas men inte stiga till en högre nivå än den låg på vid Sveriges anslutning till EU. Geografisk avgränsning Området för nationellt stöd är indelat i fyra stödområden (1, 2a, 2b och 3). Det omfattar främst jordbruksmarken norr om sextioandra breddgraden men även några angränsande områden med liknade klimatförhållanden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Stödområdets yta är 335 676 hektar och motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Områdets geografiska omfattning visas på kartan i bilaga 2. De faktorer som styrt avgränsningen av stödområdet har varit: Befolkningstäthet, i stödområdet bor det högst 10 personer/km 2 Jordbruksarealens andel av den totala andelen areal, i stödområdet är jordbruksarealen mindre än 10 procent av den totala arealen. Andelen jordbruksareal som utnyttjas för livsmedelsproduktion, i stödområdet används mindre än 20 procent av jordbruksmarken för livsmedelsproduktion. Referensnivå Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska bibehållas men inte stiga till en högre nivå än den låg på vid Sveriges anslutning till EU. Sverige valde referensperioder enligt kommissionsbeslut nr 96/228/EG. För komjölksproduktion och för bär- och grönsaksproduktion valdes år 1994, både för kvantitet och för stödnivå. För smågris-, get-, potatis-, svin- och äggproduktion valdes år 1993. Kommissionen anger i sina beslut den maximalt tillåtna genomsnittliga stödnivån. Enligt kommissionens ändring av beslut 2010/6050, genom beslut 2013/8554, tillkom potatis som en egen produktionsgren och därför finns fyra olika referensstödnivåer istället för tre och att Sverige får besluta om vilket stödbelopp som gäller inom respektive stödområde och produktionsgren. Den totala referensstödnivån är 318,67 miljoner kronor. 24

Redovisningskrav till kommissionen Sverige ska varje år lämna en redogörelse till kommissionen om effekterna av det nationella stöd som betalts ut till jordbruket i norra Sverige. Redogörelsen ska omfatta närmast föregående kalenderår och innehålla utvecklingen för den produktion och de produktionsmetoder som gynnas av stödet, den ekonomiska utvecklingen i stödområdena, effekterna på miljön och landsbygden, förändringar över tiden och strukturutvecklingen för respektive stödområde och produktionsgren. Vart femte år ska en sammanfattande redogörelse över utfallet för de fem närmast föregående kalenderåren lämnas. Gällande regelverk Kommissionens beslut 2013/8554 Kommissionens beslut 2010/6050 Regeringsförordning 1996:93 Statens jordbruksverks föreskrifter 2006:37 Regelverk för mjölkkvoter Förordning (EG) nr 1788/2003 Förordning (EG) nr 595/2004 Regeringsförordningen (1999:1319) Ändringarna i regelverken för nationellt stöd finns beskrivna i bilaga 5. Generella villkor för stödet Nationellt stöd lämnas, i enlighet med kommissionsbeslut 2010/6050, för produktion och transport av komjölk, slaktsvin, getter, smågrisar, ägg, potatis samt bär och grönsaker. Stöd lämnas per djur till slaktsvin-, smågris- (per sugga), ägg- och getproduktion och per hektar för stöd till bär, grönsaker och potatisodling. För mjölkproduktion och transport lämnas stöd för mängden producerad respektive hämtad mjölk, angivet i kg. Ersättning lämnas bara för den mängd mjölk som producenten har mjölkkvot för. Grundläggande villkor för nationellt stöd är att: Minst tre hektar jordbruksmark (åker- eller betesmark) brukas inom stödområde 1 3. Stödbelopp under 1000 kronor inte betalas ut. 25

Utöver detta gäller särskilda villkor för de enskilda stödformerna, enligt nedan. Ansökan, kontroll och utbetalning av stödet Mjölkproduktion och transport av mjölk Nationellt stöd för mjölkproduktion och transport av mjölk handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. Ansökan för stöd till mjölkproduktion och transport av mjölk lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de grundläggande villkor som gäller för stödet görs administrativt i utbetalningssystemet Ararat. Under 2014 skickade mejerierna månadsvis elektroniska invägningsrapporter till Jordbruksverket om producenters mjölkleveranser och stödområdestillhörighet. Dessa uppgifter kontrollerades mot gällande ansökan och giltig mjölkkvot. Utbetalning av stöd till mjölkproducenten sker alltid månaden efter mejeriernas inrapportering. Jordbruksverket kontrollerar varje mejeris totala redovisning av inlevererad mjölk minst vart femte år. Vidare görs varje år kontroller på en procent av mjölkproducenterna där man kontrollerar att mejeriernas rapportering stämmer mot tankbilens avräkningskvitto. Avvikelsen i båda kontrollerna är noll procent. Vid direktförsäljning av mjölk rapporterar mjölkproducenten till Jordbruksverket senast 14 maj mängden såld mjölk. Jordbruksverket gör kontroller varje år på fem procent av dessa producenter Den direktsålda mjölken är en liten del av det totala nationella stödet och aktuella gårdar levererar små volymer, ofta endast under en del av året. Vid kontroll bedöms om direktförsäljningens omfattning är rimlig i förhållande till antalet kor respektive leverans till uppköpare. Inga avvikelser i detta hänseende har konstaterats. Transportstöd till mejerier betalas ut med utgångspunkt från de invägningsrapporter som mejerierna redovisar. Jordbruksverket kontrollerade 2014 att mjölken hämtats hos producent med mjölkkvot innan stödet betalades ut. Slaktsvins- och äggproduktion Nationellt stöd för slaktsvins- och äggproduktion handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. Ansökan om stöd till slaktsvins- och äggproduktion lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. De företag som börjar med dessa verksamheter kan få stöd för svin och ägg som producerats eller hämtats föregående stödår om ansökan lämnas senast den 1 april. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de grundläggande villkor som gäller för stödet görs administrativt i utbetalningssystemet Ararat. 26

Slakterierna rapporterar slaktade svin till Jordbruksverket och uppgifterna om levererade slaktsvin hämtas från Jordbruksverkets databas Regina. Kontroll görs att lantbrukaren är registrerad som svinproducent på produktionsplatsnumret. Utbetal ning sker månaden efter redovisning från slakterier. Jordbruksverket kontrollerar genom administrativa kontroller att villkoren är uppfyllda. Äggproducenterna skickar in kvitto på antal inköpta höns. Jordbruksverket kontrollerar kvittona och att producenten är registrad som äggproducent. Utbetalning sker månaden efter redovisning från producenten. Smågris- och getproduktion, potatisproduktion samt bär- och grönsaksproduktion Ansökan om stöd för smågris- och getproduktion, potatisproduktion samt bär- och grönsaksproduktion söks på SAM blankett eller SAM internet. Tillsyn och kontroll görs av länsstyrelserna. För kontrollerna har IAKS-systemet med dess tillhörande sanktionssystem tillämpats enligt föreskrift 2006:37. Jordbruksverket har ansvaret för samordningen av kontrollerna. Länsstyrelsernas kontroller av stöden för smågris- och getproduktion visar låga avvikelser. Kontroller av potatisproduktion samt bär- och grönsaksproduktion visar på relativt stora avvikelser. Det är dock få sökande och kontrollunderlaget är därför litet.. Varje kontroll med konstaterad avvikelse får därför stort genomslag i statistiken. Ett större kontrollunderlag, som till exempel är möjligt för rikstäckande stödformer, leder till en helt annan säkerhet i statistiken. Stödvillkor för respektive produktionsform Produktion av komjölk Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också ett krav på att mjölkproducenten har minst två mjölkkor. Under 2014 fanns dessutom ett krav på mjölkkvot. I bilaga 3, tabell 3 7 redovisas uppgifter om komjölksproduktion i stödområde 1 3. I tabell 3 och 5 redovisas det totala antalet företag som Sveriges officiella statistik fastställt i sina årliga undersökningar, samt det antal företag som fått nationellt stöd enligt Jordbruksverkets datasystem. Uppgifterna baseras på något skilda definitioner av företag och är därför inte helt jämförbara. Jordbruksverkets databas redovisar de företag som söker stöd, rapporterar mjölkleveranser och som har mjölkkvot. Sveriges officiella statistik har andra kriterier på företag. I denna räknas företagen vid ett tillfälle om året och företagen räknas samman om de har gemensam driftsledning. I slutet av bilaga 3 finns skillnaderna mellan de statistiska källorna beskrivna. Transport av mjölk Stöd lämnas till den som transporterar mjölk som producerats inom stödområdet och som hämtas hos mjölkproducenter som har mjölkkvot. Stödet betalas ut per kilo hämtad mjölk. 27

I bilaga 3, tabell 8 9 redovisas uppgifter om transport av mjölk i stödområde 1 3. Det finns en skillnad mellan mängden mjölk som lantbrukarna får produktionsstöd för och den mängd mjölk som mejerierna får transportstöd för. Före 2011 betalades det ut transportstöd för en större mängd mjölk än mängden som fick produktionsstöd. Skillnaden berodde på att det var möjligt att få transportstöd för mjölk utöver mjölkkvoten. Sedan 2011 gäller dock samma regler för båda stöden. En marginell skillnad kvarstår, vilket sannolikt beror på att direktsåld mjölk ger rätt till produktionsstöd men eftersom den inte hämtas av något mejeri så ger den inte något transportstöd. Det finns andra faktorer som skulle kunna leda till skillnader i mängden mjölk som det betalas ut stöd för. Till exempel skulle mejerierna kunna rapportera fel organisationsnummer på mjölkproducenten. Det kan ske vid ägarbyte eller ombildningar i företag. En annan faktor är att mjölk kan hämtas hos producenter med leveranskvot men som inte har sökt nationellt stöd. Getproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också ett krav på att lantbrukaren måste ha minst 5 getter per företag och år. Endast getter av honkön äldre än ett år, eller som har fått killingar, ger rätt till stöd. Djuren ska finnas hos sökanden under minst två månader efter det att ansökan lämnats in till länsstyrelsen. I bilaga 3, tabell 10 12, redovisas uppgifter om getproduktion i stödområde 1 3. Slaktsvinsproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också ett krav på att de slaktsvin producenten lämnar måste ha befunnit sig inom samma stödområde under tre månader före slakt. Enligt EU:s regelverk måste köttet ha besiktigats och godkänts. Stöd lämnas för lägst 40 slaktsvin per företag och år. I bilaga 3, tabell 13 15, redovisas uppgifter om slaktsvinsproduktion i stödområde 1 3. Smågrisproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också ett krav på att jordbruksföretaget måste ha minst 2 suggor för att kunna få stöd. Djuren måste finnas på den sökandes produktionsplats under minst två månader efter det att ansökan lämnats till länsstyrelsen. I bilaga 3, tabell 16 18, redovisas uppgifter om smågrisproduktion i stödområde 1 3. Äggproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också ett krav på att värphönorna måste vara yngre än 25 veckor då de sätts in i produktion för att ge rätt till stöd. Stöd lämnas för det antal insatta hönor som under kalenderåret överstiger 1 000 stycken. Stöd lämnas endast en gång per höna. I bilaga 3, tabell 19 21, redovisas uppgifter om äggproduktion i stödområde 1 3. 28

Bär- och grönsaksproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också krav på att lantbrukaren odlar bär och grönsaker på minst 0,30 hektar. Minsta tillåtna skiftesareal är 0,10 hektar. Stöd lämnas för odling av alla sorters bär och grönsaker som odlas enligt lokalt erkända normer. I bilaga 3, tabell 22 24, redovisas uppgifter om bär- och grönsaksproduktion i stödområde 1 3. Potatisproduktion Utöver de grundläggande villkoren för nationellt stöd finns också krav på att lantbrukaren odlar potatis på minst 0,50 hektar. Minsta tillåtna skiftesareal är 0,10 hektar. I bilaga 3, tabell 25 27, redovisas uppgifter om potatisproduktion i stödområde 1 3. 29

Bilaga 2 Karta stödområdesindelning 30

Bilaga 3 Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling Tabeller Statistik har huvudsakligen hämtats ur Sveriges officiella statistik och stödsystemets databaser. Stödnivå och utbetalt stöd Tabell 1. Stödbelopp per stödområde för respektive produktionsgrupp Stödområde 1 2a 2b 3 Mjölk (öre/kg) 136 75 63 20 Transport (öre/kg) 4,3 3,9 3,9 3 Slaktsvin (kr/djur) 229 147 147 30 Värphöns (kr/höna) 14,45 11,70 11,70 1,90 Sugga (kr/sugga) 1 093 687 687 350 Get (kr/get) 508 430 430 430 Bär, grönsaker (kr/ha) 2 850 2 850 2 850 1 850 Potatis (kr/ha) 3 400 2 800 1 700 1 200 Tabell 2. Utbetalt nationellt stöd (MSEK), 2014 i jämförelse med referensnivåerna Ton MKR Areal ha/de Ref.nivå MKR Ref.nivå Antal Mjölk 390 090 272,13 Transport 390 055 14,81 Get* 2 346 1,36 Totalt 392 436** 288,30 293 450 000 ton Slaktsvin 8,36 6 475 Suggor 2,08 1 582 Höns 1,69 2 082 Totalt 12,13 10 139 17,94 16 532 DE Bär, grönsaker 0,97 353 2,03 750 ha Potatis 3,48 1 566 5,7 2 910 Summa utbetalt stöd 304,88 318,67 * antal getter x uppskattad kg mjölk/get ** Mjölk och get. Transport är samma som mjölk 31

Mjölksektorn, komjölk, transport av komjölk och get Mjölk Tabell 3. Andel mjölkföretag med stöd jämfört med mjölkföretag i Sverige, 2010 2014 Antal stödföretag* Antal kvotföretag i Sverige** Stödföretags andel av kvotföretag i riket Stödföretagens andel av mjölkproduktion i riket 2010 1 056 5 619 18,8 14,1 2011 989 5 260 18,7 12,1 2012 917 4 968 18,4 12,1 2013 857 4 668 18,4 13,3 2014 809 4 394 18,4 13,3 *Källa: Stödsystemets databaser **Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 4. Antal mjölkkor, stödområdet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 4 829 23 193 11 946 7 485 47 453 348 095 2011 4 876 23 065 11 515 8 217 47 673 346 495 2012 4 674 23 397 11 390 8 191 47 652 347 969 2013 4 600 23 364 11 378 8 039 47 381 344 021 2014 4 409 23 140 11 265 8 678 47 492 334 339 Källa: Sveriges officiella statistik. Tabell 5. Antal företag med stöd för mjölkproduktion, leverans och direktsåld mjölk, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 131 532 208 185 1 056 2011 128 504 186 171 989 2012 115 475 171 156 917 2013 107 443 164 143 857 2014 100 423 148 139 809 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 6. Antal ton mjölk med stöd och antal ton producerad mjölk i Sverige, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige * 2010 36 089 211 359 81 118 55 400 383 967 2 862 214 2011 37 478 206 059 81 734 57 523 382 794 2 850 400 2012 37 705 203 677 82 759 55 831 379 972 2 860 379 2013 37 660 202 664 84 861 58 932 384 117 2 870 112 2014 38 859 203 704 86 046 61 480 390 090 2 932 400 Källa: Stödsystemets databaser. Leverans och direktförsåld mjölk, *Källa: Svensk Mjölk (2010 2012), LRF Mjölk (2013 2014) 32

Tabell 7. Mjölkproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 43,59 153,31 43,76 7,89 248,55 2011 50,97 154,54 51,49 11,50 268,51 2012 51,28 152,76 52,14 11,17 267,35 2013 51,22 152,00 53,46 11,79 268,47 2014 52,85 152,78 54,21 12,30 272,13 Källa: Stödsystemets databaser Transport Tabell 8. Antal ton mjölk med transportstöd 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 36 114 211 601 81 121 57 082 385 920 2011 37 950 206 944 82 097 58 916 385 907 2012 37 627 203 541 82 675 55 833 379 676 2013 37 617 202 634 84 815 58 667 383 733 2014 38 824 203 704 86 046 61 480 390 055 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 9. Transportstöd för mjölk, utbetalt (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 1,55 8,25 3,16 1,71 14,68 2011 1,64 8,07 3,20 1,77 14,68 2012 1,62 7,94 3,22 1,67 14,45 2013 1,62 7,90 3,31 1,76 14,59 2014 1,67 7,94 3,36 1,84 14,81 Källa: Stödsystemets databaser Get Tabell 10. Antal företag med stöd för getproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 33 46 22 101 2011 31 50 22 103 2012 29 45 20 94 2013 33 46 22 101 2014 31 40 25 96 Källa: Stödsystemets databaser 33

Tabell 11. Getproduktion, antal djur med stöd, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 1 263 1 090 426 2 779 2011 1 267 1 266 414 2 947 2012 1 174 1 223 372 2 769 2013 1 269 1 189 497 2 955 2014 1 198 1 157 577 2 932 Källa: Stödsystemets databaser. Uppgift för SE saknas Tabell 12. Getproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 0,64 0,47 0,18 1,29 2011 0,64 0,54 0,18 1,37 2012 0,60 0,53 0,16 1,29 2013 0,64 0,51 0,21 1,36 2014 0,61 0,50 0,25 1,36 Källa: Stödsystemets databaser Svin och fjäderfä Svin Tabell 13. Antal företag med stöd för slaktsvinsproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 2 54 11 67 2011 2 40 9 51 2012 2 32 8 42 2013 3 28 8 39 2014 2 27 7 36 Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 14. Antal slaktsvin med stöd, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2010 157 67 739 10 739 78 635 936 910 2011 163 74 476 10 429 85 068 900 897 2012 134 62 388 10 050 72 572 851 358 2013 246 52 418 10 313 62 977 847 022 2014 156 54 553 10 036 64 745 856 574 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik 34

Tabell 15. Slaktsvinsproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 0,04 9,96 0,32 10,32 2011 0,04 10,93 0,31 11,28 2012 0,03 9,17 0,30 9,50 2013 0,06 7,71 0,31 8,07 2014 0,04 8,02 0,30 8,36 Källa: Stödsystemets databaser Smågris Tabell 16. Antal företag med stöd för smågrisproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 6 43 11 60 2011 3 33 9 45 2012 5 28 9 42 2013 4 29 7 40 2014 3 29 8 40 Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 17. Smågrisproduktion, antal djur med stöd, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2010 34 3 165 505 3 704 153 635 2011 2012 15 15 3 031 2 819 427 437 3 473 3 271 150 955 140 055 2013 11 2 639 415 3 065 148 066 2014 7 2 888 268 3 163 143 362 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 18. Smågrisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 0,04 2,17 0,18 2,39 2011 0,02 2,08 0,15 2,25 2012 0,02 1,94 0,15 2,11 2013 0,01 1,81 0,15 1,97 2014 0,01 1,98 0,09 2,08 Källa: Stödsystemets databaser 35

Ägg Tabell 19. Antal företag med stöd för äggproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 1 12 3 16 2011 1 10 3 14 2012 1 11 2 14 2013 1 10 2 13 2014 1 10 2 13 Källa; Stödsystemets databaser. Tabell 20. Äggproduktion, antal djur med stöd, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2010 20 915 153 837 49 950 224 702 6 061 498 2011 38 177 148 612 46 071 232 860 6 376 041 2012 15 850 159 844 23 500 199 194 6 735 325 2013 26 788 155 842 28 474 211 104 6 873 650 2014 18 800 119 235 10 653 148 688 6 549 379 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 21. Äggproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 0,28 1,66 0,05 1,99 2011 0,55 1,74 0,09 2,38 2012 0,23 1,87 0,04 2,14 2013 0,39 1,82 0,05 2,26 2014 0,27 1,40 0,02 1,69 Källa: Stödsystemets databaser Bär och grönsaker Tabell 22. Antal företag med stöd för bär- och grönsaksproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 13 71 11 95 2011 12 80 6 98 2012 14 81 8 103 2013 13 75 9 97 2014 12 73 10 95 Källa: Stödsystemets databaser. 36

Tabell 23. Bär- och grönsaksproduktion, areal med stöd (ha), 20010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2010 72,4 262,7 41,0 376,1 2011 71,02 268,6 34,7 374,3 10 466 2012 71,3 274,9 27,0 373,2 2013 71,9 257,9 35,0 364,8 2014 64,6 250,1 38,0 352,6 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 24. Bär- och grönsaksproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 2010 0,21 0,75 0,08 1,04 2011 0,20 0,77 0,06 1,03 2012 0,20 0,78 0,05 1,03 2013 0,20 0,73 0,06 0,99 2014 0,18 0,71 0,07 0,97 Källa: Stödsystemets databaser Potatis Tabell 25. Antal företag med stöd för potatisproduktion, 2010 2014 Stödområde 1 2 3 1 3 Tot. 1 3* Sverige* 2010 29 141 53 223 851 4 201 2011 33 148 51 231 758 3 819 2012 29 125 51 205 700 3 466 2013 30 120 47 197 712 3 334 2014 26 114 42 182 657 3 206 *Antal företag som bedriver produktion av matpotatis eller stärkelsepotatis Källa: Sveriges officiella statistik Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 26. Potatisproduktion, areal med stöd (ha), 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 186 841 223 623 1 873 2011 213 881 223 591 1 908 2012 203 784 223 567 1 777 2013 193 757 214 562 1 726 2014 181 685 205 494 1 566 Källa: Stödsystemets databaser 37

Tabell 27. Potatisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2010 0,63 2,36 0,38 0,75 4,12 2011 0,69 2,45 0,38 0,71 4,23 2012 0,68 2,20 0,38 0,71 3,97 2013 0,66 2,12 0,36 0,67 3,81 2014 0,62 1,92 0,35 0,59 3,48 Källa: Stödsystemets databaser Avvikelser Kontrolluppgifterna i Jordbruksverkets databas skiljer inte på bär-, grönsaks- eller potatisodling. Eftersom det är relativt få lantbrukare som söker stöd för bär-, grönsaks- eller potatisodling blir det också få kontroller (34 kontrollerade lantbrukare av 277 stödmottagare). Av de 34 kontrollerade lantbrukarna konstaterades areal avvikelser hos 20 (59 %). Tabell 29. Avvikelser vid kontroll av suggor och getter åren 2010 2014 Avvikelse, lantbrukare Antal lantbrukare med avvikelser Procent av alla kontrollerade lantbrukare Antal djur med avvikelser Avvikelse, djur Procent av alla kontrollerade djur 2010 4 25,0 59 11,8 2011 3 14,3 24 4,4 2012 7 35,0 29 4,3 2013 5 33,3 51 4,9 2014 2 12,5 5 0,7 Källa: Stödsystemets databaser Övrigt utbetalt stöd till området Tabell 30. Kompensationsbidrag och miljöersättningar, totalt utbetalt i stödområde 1 3 (MSEK), 2010 2014 Kompensationsbidrag Vallodling* Nationellt stöd Summa 2010 313,18 298,11 280,10 891,39 2011 307,01 295,44 301,50 903,95 2012 312,83 297,13 297,87 906,71 2013 301,95 293,62 301,53 897,10 2014 299,36 287,65 304,88 891,89 *Vallodling: Miljöersättning för vallodling. Manuell korrigering är gjord då delar av totalsumman saknar stödområdestillhörighet. Därför kan det finnas en osäkerhet i uppgiften. Källa: Stödsystemets databaser 38

Jordbruksstatistik Sverige Tabell 31. Antal jordbruksföretag i stödområdet och hela landet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 1 727 4 345 3 171 3 102 12 345 71 091 2011 1 694 4 248 3 030 2 973 11 945 69 470 2012 1 638 4 153 2 916 2 904 11 611 68 155 2013 1 583 4 080 2 925 2 874 11 462 67 146 2014 1 534 4 039 2 843 2 797 11 213 65 867 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 32. Jordbruksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 38 514 135 839 83 383 79 412 337 603 3 085 365 2011 35 684 133 353 83 107 78 021 330 165 3 065 787 2012 35 030 131 912 81 337 76 547 324 826 3 048 848 2013 35 725 131 897 81 173 76 636 325 431 3 047 430 2014 34 288 130 923 80 742 75 649 321 602 3 032 202 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 33. Spannmålsareal (ha), stödområdet och hela landet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 775 15 982 9 606 12 969 39 292 962 758 2011 859 15 672 9 662 12 619 38 812 992 764 2012 662 14 690 9 923 12 828 38 103 1 000 242 2013 791 15 643 9 820 11 997 38 251 984 490 2014 680 15 970 10 235 12 531 39 416 1 034 375 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 34. Vallareal (ha), stödområdet och hela landet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 22 301 94 919 61 728 50 399 229 346 1 137 642 2011 21 570 94 610 61 251 50 423 227 854 1 139 695 2012 21 509 93 758 60 463 49 594 225 324 1 121 769 2013 21 585 93 822 61 212 50 275 226 894 1 124 505 2014 21 170 93 005 60 455 49 698 224 328 1 109 942 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 35. Betesmarksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2010 2014 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2010 12 332 11 482 6 128 8 865 38 807 451 908 2011 10 231 10 240 6 459 8 226 35 156 446 902 2012 9 996 9 921 5 435 7 433 32 785 440 574 2013 10 923 10 402 5 365 7 887 34 576 442 897 2014 10 013 10 362 5 211 6 880 32 466 435 675 Källa: Sveriges officiella statistik 39

Statistiska källor Statistiken i denna rapport kommer i huvudsak från två källor. Sveriges officiella statistik och Jordbruksverkets stödsystems databaser. Dessa båda källor har olika kriterier för definitionen av bland annat företag, I Sveriges officiella statistik definieras ett jordbruksföretag som ett företag som uppfyller något av följande kriterier: Brukade mer än 2 hektar åkermark eller sammanlagt minst 5 hektar jordbruksmark. Bedrev trädgårdsodling omfattande minst 0,25 hektar frilandsareal av trädgårds växter eller 200 kvm växthusyta. Hade minst 10 nötkreatur, eller 50 svin, eller 10 suggor, eller 20 får eller 1 000 fjäderfä. Data i Jordbruksverkets stödsystems databaser grundar sig på de villkor som krävs för att uppfylla stödet. Det grundläggande kravet är att bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1 3. Varje ersättningsform har därutöver egna villkor som finns beskrivna under respektive stycke. Eftersom definitionen av jordbruksföretag skiljer sig åt går det inte att fullt ut jämföra det antal företag som får stöd inom stödområdet med det antal företag inom stödområdet som finns angivet i Sveriges officiella statistik. Jordbruksverket har inte några uppgifter om hur många företag som uppfyller kraven för stöd, bara det antal företag som söker. Därför är det inte möjligt att göra en fullständig jämförelse mellan de företag som fått stöd utbetalt och de uppgifter som anges för totala antalet företag inom ett stödområde. 40

Bilaga 4 Mjölkföretagens geografiska spridning i stödområde 1 3 i förhållande till produktionsförutsätt ningar (tidsåtgång för att bruka 1 hektar). <601 min/ha 604 638 min/ha >638 min/ha Karta A 1 24 mjölkkor 41

Karta B 25 74 mjölkkor 42