Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004

Upplysningar om rapportens innehåll lämnas av Mona Heurgren, 08-452 77 31, eller Lena Bäckström, 08-452 77 21 Rapporten kan beställas hos förbundens trycksaksbeställning, 020-31 32 30, eller via hemsidan, www.skl.se ISBN: 91-7164-103-3 Produktion: Ordförrådet AB 2

Förord Under de senaste åren har intresset hos sjukvårdens aktörer ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Det finns även ett stort allmänintresse av att kunna följa upp hälso- och sjukvårdens kostnader och resultat. Sveriges Kommuner och Landsting arbetar på bred front med olika frågor inom området Effektivitet och kvalitet i sjukvården. En del i det arbetet är att verka för en öppen redovisning av sjukvårdens kvalitet och resultat. Förbunden har också under ett antal år arbetat aktivt med att förbättra den grundläggande informationen i hälso- och sjukvården så att uppföljning, analys och jämförelser ska kunna göras. Sammantaget har detta inneburit att förbunden nu har börjat publicera jämförelser av sjukvården på landstingsnivå ur en rad olika perspektiv. Detta bidrar till att öka öppenheten i sjukvården och därmed legitimiteten. Ett andra syfte är att jämförelser på övergripande nivå kan leda till att arbeten kring effektivitetsfrågor initieras och stimuleras på lokal nivå. Förbundet har 11 prioriterade områden. Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området Effektivitet och kvalitet och är en fortsättning av arbetet med den rapport av jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004. Rapporten har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av Stefan Ackerby, Lars Johansson, Lena Bäckström, Ulf Engström, Jenny Lagerqvist, Martin Lindblom, Jesper Stenberg, Birgitta Edström och Mona Heurgren Sveriges Kommuner och Landsting. Medverkat har även Fredrik Westander, konsult och Lisbeth Serdén vid Socialstyrelsen gjort. Mona Heurgren har slutligen sammanställt rapporten. i december 2005 Marianne Granath Sektionschef Statistiksektionen Sveriges Kommuner och Landsting 3

4

Innehåll 1. Inledning 6 2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv 7 3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv 11 Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingen... 11 Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingen... 16 Jämförelser av tillgänglighet i vården...23 Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvården... 25 Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landsting...34 4. Fortsatt arbete 37 Bilagor 38 Bilaga 1 Underliggande nationella databaser...38 Bilaga 2 Ordlista...40 Bilaga 3 Referenser...42 Bilaga 4 Elektronisk bilaga med PP-bilder av rapportens diagram 5

1. Inledning 1 I det följande skrivs för att förenkla framställningen enbart landstingen för landsting, regioner och s kommun. Under de senaste åren har intresset ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Möjligheterna att i Sverige göra sådana jämförelser har ökat betydligt genom den utveckling av informationssystemen vad gäller sjukvårdens prestationer, kostnader, kvalitet och resultat som Sveriges Kommuner och Landsting har bedrivit i samarbete med landstingen/regionerna 1 och Socialstyrelsen. Under år 2004 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting en första rapport med mångdimensionella jämförelser mellan landstingen (1). Sedan rapporten publicerades har en hel del arbete på området bedrivits. Bland annat har ett samarbete mellan Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting inletts för att skapa förutsättningar för öppna jämförelser av landstingens effektivitet. Målet med arbetet är att ha en första modell för indikatorbaserade nationella jämförelser av landstingens hälso- och sjukvård färdig under 2006. Sveriges Kommuner och Landsting har som en av elva prioriterade frågor för verksamheten under 2005/2006 området Effektivitet och Kvalitet. Inom ramen för detta område pågår ett stort antal aktiviteter, bland annat: Skapa en modell för öppna jämförelser av sjukvården Modeller för förbättrad verksamhetsuppföljning inom psykiatrin Arbetet med kvalitetsregister i sjukvården Förbättrade kostnadsredovisningar i hälso- och sjukvården Utveckling av beskrivningssystemen i sjukvården Patientsäkerhetsarbete Väntetidsrapporteringen Beräkning av sjukvårdens produktivitet Utveckling den individbaserade redovisningen av sjukvårdens kostnader och prestationer både i landsting och kommuner Metoder för Benchmarking på alla nivåer i sjukvården Systematiskt förbättringsarbete Befolknings-/patientundersökningar Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området Effektivitet och Kvalitet och är en fortsättning av arbetet med den rapport med jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004. Syftet med rapporten är att visa på möjliga jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv och genom att ge en överblick av de möjligheter som idag finns utifrån nationellt tillgängliga data. Syftet är också att ge inspiration och idéer till landstingen kring jämförelser i sjukvården. 6

2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv Ett särdrag i den svenska sjukvårdsmodellen är dess långtgående decentralisering. Ansvaret för hälso- och sjukvården vilar till större delen på de 21 landstingen. De löser sin uppgift på olika sätt och gör olika prioriteringar. De ger möjligheter att jämföra och dra lärdom av skillnaderna. Systematiska jämförelser kan vara en drivkraft för att utveckla verksamheten och öka effektiviteten. Varje jämförelse mellan landstingen kan lätt uppfattas som orättvis eller rent av missvisande. Även om det under senare år gjorts omfattande insatser för att få en enhetlig statistik finns fortfarande stort utrymme för variationer i hur verksamheter klassificeras, olika händelser registreras osv. Det medför att redovisade skillnader mellan landstingen kan ha förklaringar som inte avspeglar olikheter i effektivitet eller prioriteringar och därför inte heller kan tolkas i termer av bättre eller sämre. De jämförelser som redovisas i denna rapport skall därför inte uppfattas som värderingar av landstingens verksamhet, utan är en redovisning av de skillnader som finns. Syftet är att detta skall leda vidare till fördjupade analyser som kan ge förklaringar till skillnaderna. Hälso- och sjukvården har flera mål. De innefattar bland annat att tillgodose befolkningens vårdbehov och prestera goda medicinska resultat, att ge alla tillgång till vård på lika villkor, att ha en hög tillgänglighet och nöjda patienter samt utnyttja resurserna effektivt. Idealt vill vi mäta och jämföra hälso- och sjukvårdens effektivitet, d v s måluppfyllelse i förhållande till insatta resurser, och hur denna förändras över tid och skiljer sig mellan landsting. För flera av dessa mål saknas idag vedertagna mått. Än mindre finns någon samsyn i hur de olika måtten skall vägas ihop för att få ett samlande mått på vad vården åstadkommer. Detta bör dock inte hindra att det sker en öppen redovisning och jämförelse av de mått som finns tillgängliga. Det är endast genom en sådan redovisning som det statistiska underlaget och därmed förståelsen för vad som händer i hälso- och sjukvården kan förbättras. Ett sätt att beskriva hälso- och sjukvårdens prestationer är att ange hur mycket som presteras i termer av antal vårdtillfällen på sjukhus, läkarbesök etc. Dessa mått ger dock en begränsad bild av utvecklingen. En ofta framförd kritik är att strukturella förändringar i vården, exempelvis överföringen från sluten till öppen vård, gör dessa mått missvisande. De senaste åren har emellertid statistiken utvecklats och i dag kan en stor del av vårdens prestationer viktas med hänsyn till resursåtgång (vårdtyngd). Därmed har det blivit möjligt att konstruera ett produktivitetsmått för hälso- och sjukvården. I denna rapport jämförs landstingen vad avser deras förutsättningar (befolkning, vårdkonsumtion) och resursinsatser (kostnader och produktivi- 7

tet). Därefter redovisas en rad jämförelser ur ett uppföljningsperspektiv som syftar till att spegla vårdens kvalitet och resultat. Befolkningens ålderssammansättning och sjukvårdskonsumtion Befolkningens åldersammansättning är viktig eftersom vårdbehoven ökar med stigande ålder och därmed påverkar vårdkonsumtion, kostnader och resultat. Befolkningens vårdkonsumtion är kopplad till målet om jämlikhet och lika tillgång till sjukvården. Konsumtionen av hälso- och sjukvårdens tjänster skall vara behovsstyrd, inte vara styrd av utbudet eller av olika intressegruppers eller individers förmåga att hävda sina krav i förhållande till vårdgivaren eller finansiären. Värdet av en hög produktion och även en hög produktivitet minskar om konsumtionen av sjukvårdens tjänster fördelas på ett sätt som inte avspeglar vårdbehoven. Hur stor vårdkonsumtionen är i en befolkning kan därmed både vara ett utryck för vårdbehov men också ses som ett uttryck för huvudmannens ambitionsnivå och utbud av sjukvårdstjänster. Kostnader och produktivitet Hälso- och sjukvården finansieras till nästan 75 procent av invånarna via skatter. Hur landstingen väljer att fördela dessa resurser mellan olika sjukvårdsverksamheter varierar. Det är av ett stort allmänt intresse hur dessa skattemedel används så att så mycket vård som möjligt fås för pengarna. Kostnaderna kan också tjäna som en utgångspunkt för att kunna hitta områden där praxis och resultat skiljer sig åt mellan landstingen. Ytterst är frågan normativ, nämligen om kostnader och kostnadsskillnader kan motiveras med de uppnådda resultaten och variationer i dessa. Skillnader i totalkostnader per invånare kan i princip förklaras av skillnader i landstingens befolkningssammansättning, sjukdomspanorama och struktur konsumerad volym av sjukvårdstjänster tjänsternas kostnader per prestation tjänsternas kvalitet, som en möjlig förklaring till ett högt eller lågt pris per vårdtjänst samt, pris- och lönenivåer Om produktiviteten, kvaliteten och prisnivån vore lika hög i alla landsting, är det befolkningens konsumtion av sjukvårdstjänster som bestämmer den totala sjukvårdskostnadens storlek. Efter jämförelser av totalkostnader redovisas några jämförelser av kostnadsproduktiviteten, d v s kostnader per prestation eller per konsumerade hälso- och sjukvårdstjänster i landstingen. Måttet inkluderar både slutenvård och öppenvård för den somatiska sjukvården. Den bakomliggande frågan är i vilken mån ett högt kostnadsläge kan förklaras av låg uppmätt produktivitet. Exempel ges också på produktivitetsjämförelser mellan sjukhus. 8

Tillgänglighet väntetider En central aspekt på vårdens kvalitet och tillgänglighet är väntetiderna. En utgångspunkt är den nyligen införda vårdgarantin och de mål som där har formulerats. De senaste åren har en successiv förbättring av tillgången på data skett, genom att databasen Väntetider i vården har byggts upp. Det är rimligt att det finns en koppling mellan väntetider och hur nöjd befolkningen är med vården. Sambandet mellan tillgänglighet och kostnader är däremot långtifrån självklart. Nivå på befolkningens vårdkonsumtion (antal besök, behandlingar etc) hänger dock troligtvis ihop med tillgängligheten, i varje fall på specifika områden. Ett landsting som år efter år har en hög konsumtion av kataraktoperationer eller ledplastikoperationer kommer i normalfallet att ha korta väntetider. På andra områden är sambanden mera komplexa: Om en mottagning hittar en bra rutin för återbesöksfrekvenser eller använder telefonkonsultationer, kan en låg vårdkonsumtion (i termer av besök!) vara förenlig med hög tillgänglighet. Sambandet mellan kostnader och tillgänglighet är diffusare, eftersom det finns flera möjliga förklaringar till höga eller låga kostnader, än de som hänger samman med tillgänglighet och väntetider. Detta är en viktig sjukvårdspolitisk och sjukvårdsekonomisk fråga: Kräver en ökad tillgänglighet att vården successivt tillförs mera resurser, eller kan man genom effektivare sätt att möta patientens behov och genom traditionella rationaliseringar öka tillgängligheten ändå? Kvalitet och medicinsk praxis Det är uppenbart att i en jämförelse mellan landsting måste sjukvårdens kvalitet vara central. Sjukvårdstjänster med låg kvalitet kan i värsta fall vara direkt skadliga för patienten och även orsaka påtagliga merkostnader, exempelvis genom att patienter måste opereras om eller av andra anledningar återinläggas på sjukhus. Kvalitetsaspekter är en faktor som i princip kan förklara både kostnadsvariationer och variationer i hur nöjda patienterna är. Hög kvalitet kan legitimera höga kostnader. Låg kvalitet kan förklara låga kostnader, men även ge upphov till merkostnader. I rapporten återges några exemplifierande jämförelser med bäring på kvalitet, men vi försöker inte dra några slutsatser om samband mellan kostnader och kvalitet. Ett påtagligt dilemma är att medan det på nationell nivå finns god tillgång på kostnadsuppgifter på övergripande nivå (till exempel kostnad per invånare), så har vi i nuläget inga bra metoder för att samlat kvantifiera och jämföra kvalitet och resultat på en aggregerad nivå. Jämförelsedata avseende kvalitet avser oftast specifika behandlingar. Det är även svårt att på nationell nivå göra sjukdomsgruppsvisa analyser av sambandet mellan kvalitet och kostnader. Befolkningens värdering av sjukvården En central del i en värdering av hälso- och sjukvården är hur befolkningen i allmänhet och patienterna i synnerhet uppfattar sjukvården. Vilket är 9

sambandet mellan vårdkonsumtion och tillgänglighet respektive hur nöjd befolkningen är? Är befolkningen i landsting med låga kostnader som regel mer eller mindre nöjda med sjukvården? Den främsta källan till kunskap om hur befolkningen ser på sjukvården är Vårdbarometern. Data från denna används i några jämförelser mellan landsting. För vissa patientgrupper finns i någon mening nationella jämförelseunderlag, till exempel strokepatienters nöjdhet. Nationella patientenkäter skulle kunna ge ytterligare underlag för att besvara viktiga frågor och ge bidrag till sjukvårdens utveckling. Alla de underliggande datakällorna för de olika jämförelserna och diagrammen finns presenterade i bilaga 1. 10

3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv Nedan följer ett antal jämförelser av landstingen utifrån perspektiven vårdkonsumtion, kostnader/produktivitet, tillgänglighet, medicinsk praxis och kvalitet, och patienternas nöjdhet med vården. Jämförelserna bygger på nationella datakällor och publicerade rapporter. Alla diagram avser år 2004 om inte annat anges. Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingen Skillnaden i vårdkonsumtion och kostnader per invånare kan bero på många olika faktorer; olika strukturella skillnader i landstingen, skillnad i sjuklighet och behov, olika ambitionsnivåer och olika produktivitet. Befolkningens ålderssammansättning är en viktig förklaring till skillnader. Vårdbehoven och därmed sjukvårdskonsumtionen ökar vid högre åldrar. Därför inleds jämförelsen av vårdkonsumtion i landstingen med en beskrivning av ålderssammansättningen i landstingen. I figur 1 visas andelen invånare över 75 år per landsting. 0 2 4 6 8 10 12 Procent Figur 1 Andelen invånare >75 år I figuren framgår att stora skillnader för andelen äldre finns. I och är närmare 11% av befolkningen över 75 år medan och har drygt 7% äldre. Sjukvårdskonsumtionen ser olika ut i landstingen. Nedan beskrivs ett antal olika aspekter på konsumtion främst i termer av vårdtillfällen, besök och DRG-poäng. Konsumtionsskillnader mellan landstingen i 11

olika diagnos/åtgärdsgrupper beskrivs under avsnittet Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i landstingen. I figur 2 visas antal vårdtillfällen per 100 000 invånare i den somatiska vården, faktisk konsumtion och åldersstandardiserad konsumtion. Åldersstandardiserade uppgifter visar hur vårdkonsumtionen skulle ha sett ut för respektive huvudman om åldersfördelningen hade varit densamma som i riket. Standardiseringen innebär att man undviker att skillnader i befolkningens ålderssammansättning påverkar resultatet. Figur 2 Konsumerade vårdtillfällen i somatisk vård per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad Totalt Södermanland Faktiskt Konsumtionen inom den öppna vården beskrivs nedan i termer av läkarbesök och övriga besök för primärvården och den specialiserade (somatik och psykiatri) vården. I figur 4 visas hur konsumtionen av öppen vård, mätt i antal besök, varierar mellan landstingen. Vid summering av besöken har vikten 0,4 använts för besök hos andra personalkategorier än läkare. (Vikten är baserad på det faktum att landstingens produktions- Åldersstandardiserat 0 5 000 10 000 15 000 20 000 Antal per 100 000 invånare Det förekommer ganska stora skillnader i konsumtion av vårdtillfällen i den slutna somatiska vården. har den högsta faktiska konsumtionen medan har den lägsta. har den högsta konsumtionen när en åldersstandardisering gjorts. Åldersstandardiseringen innebär också en högre konsumtion för och. Inom psykiatrin ser bilden annorlunda ut, här är differensen mellan de faktiska och åldersstandardiserade talen marginell. Inom psykiatrin har flest vårdtillfällen i riket, både faktiskt och åldersstandardiserat (se figur 3). Detta kan vara ett utslag av storstadsproblematiken, d v s många människor med psykiska problem och/eller missbrukarproblem bosätter sig i storstäder. Åldersfördelningen för patienter inom psykiatrin skiljer sig från somatiken. Psykiatriska sjukdomar drabbar ofta människor tidigare i livet. Även ligger högt i konsumtion vilket bekräftar att en yngre befolkning har ett stort behov av psykiatri. 12

Södermanland Faktiskt Åldersstandardiserat 0 300 600 900 1 200 1 500 Antal per 100 000 invånare Figur 3 Konsumerade vårdtillfällen inom psykiatri per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Antal besök per invånare Figur 4 Antal läkarbesök och besök hos övriga personalkategorier per invånare kostnad för ett besök hos distriktssköterskor, sjukgymnaster etc utgör cirka 40 procent av kostnaden för ett läkarbesök.) Genomsnittligt antal besök i riket är cirka 6,0 per invånare. Flest besök görs i, och, minst antal i, och. Stor skillnad föreligger i landstingen mellan fördelningen på de olika vårdformerna. I figur 5 framgår hur många läkarbesök som sker i primärvården och i den specialiserade vården. I figur 6 visas på motsvarande sätt fördelningen av övriga besök mellan vårdområdena. 13

Figur 5 Läkarbesök per invånare inom primärvård och specialiserad vård per invånare Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0 1 2 3 4 Antal besök per invånare Totalt sett konsumerar invånare i och flest läkarbesök. och följt av har flest läkarbesök i den specialiserade vården. Här finns också flest läkarbesök i psykiatrin tillsammans med. Minst antal läkarbesök har och. För övriga besök ser bilden annorlunda ut (se figur 6). Figur 6 Konsumtion av besök per invånare hos andra vårdgivare än läkare per invånare för specialiserad vård och primärvård per invånare. Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Primärvård 0 1 2 3 4 5 Antal besök per invånare Invånarna i, och konsumerar mest vård hos andra vårdgivare än läkare. I, och är antalet besök i den specialiserade vården högt. Produktionen i den öppna och slutna vården kan sammanvägas med så kallade DRG-poäng (se bilaga 2 för definition). DRG-poängen viktar konsumtionen efter vårdkontakternas vårdtyngd. I figur 7 visas konsumtionen av DRG-poäng per landsting 2005 för den somatiska vården. 14

0 20 40 60 80 100 120 Antal poäng Figur 7 DRG-poäng per invånare 2003 Figuren visar att det finns upp till 15 procentenheter skillnad i hur många DRG-poäng befolkningen erhåller mellan det landsting som konsumerar minst () och de två landsting som konsumerar mest ( och ). Huruvida siffrorna avspeglar skillnaderna i behov av sjukvård eller skillnader i ambitionsnivå och tillgång på sjukvård kan inte utläsas i måttet DRG-poäng per invånare. När man beskriver vårdkonsumtion i landstingen är det också intressant att se på den vårdvolym som köps och säljs mellan landsting. Det varierar ganska stort mellan landstingen för hur mycket vård man köper och säljer. I figur 8 beskrivs köpt och såld vård mellan landstingen för den somatiska slutna vården. Sålt till annan huvudman Köpt från annan huvudman 0 5 10 15 20 25 30 Procent Figur 8 Specialiserad somatisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade 15

säljer mest vård av landstingen följt av, det är försäljning av sjukvård vid Akademiska sjukhuset och vid Norrlands Universitets Sjukhus till de närliggande landstingen som avspeglar sig i siffrorna. Även har en stor andel såld vård. Mest vård köper följaktligen de landsting som saknar eget universitetssjukhus som och. För den psykiatriska vården så ser motsvarande diagram annorlunda ut (se figur 9). Inom psykiatrin är det landstinget i som säljer mest vård, följt av och. Köper mest gör och, nästan 25% respektive 18% av kostnaderna för psykiatri härrör från den köpta vården. Figur 9 Specialiserad psykiatrisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade Sålt till annan huvudman Köpt från annan huvudman 0 5 10 15 20 25 30 Procent Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingen Nettokostnaderna för hälso- och sjukvården per invånare varierar mellan landstingen. Med nettokostnader avses de kostnader som finansieras med skattemedel och generella statsbidrag (för definition se bilaga 2). Patientavgifter och specificerade statsbidrag är fråndragna. Nettokostnad är det begrepp som används när kostnader ska relateras till invånarna (konsumtionsperspektivet). Kostnader för köpt verksamhet ingår medan kostnader för verksamhet som landstinget har sålt till andra landsting inte ingår. Nettokostnaden uttrycker den kostnad som landstinget finansierar med skatter och generella statsbidrag. Siffrorna och diagrammen som gäller landstingens kostnader finns i en redan publicerad rapport (2). I figur 10 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvården per invånare 2004. Genomsnittlig kostnad i riket var 2004 cirka 15 000 kr. Spridningen i kostnader mellan landstingen går från cirka 13 000 kr för och till mer än 16 000 kr för,, och. 16

0 5 000 10 000 15 000 20 000 Kronor per invånare Figur 10 Kostnader för hälso- och sjukvård exklusive tandvård per invånare För att justera kostnaderna för olika förutsättningar i landstingen räknas varje år en standardkostnad per landsting ut som används i det kommunala utjämningssystemet. Standardkostnaden tar bland annat hänsyn till glesbygd, ålderssammansättning och sjuklighet i landstingen. Man kan därmed sätta en faktisk kostnad per invånare mot den förväntade. I figur 11 görs en sådan jämförelse, uttryckt som index för avvikelse från genomsnittet i riket. 0 20 40 60 80 100 120 Index Figur 11 Faktisk kostnad i relation till förväntad kostnad för hälso- och sjukvård (exkl tandvård), Index (Genomsnitt =100) Figuren ska tolkas enligt följande: ska enligt utjämningssystemets modell ha en kostnad per invånare som ligger på 97% av riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är dock 108% av genomsnittet. får därför ett indextal på 111 (1,08/0,97*100). 17

I figuren framgår att och fortfarande ligger lägst i kostnad även om man tar hänsyn till att landstingen har olika förutsättningar. (De båda landstingen ligger 13 respektive 10 procent under den genomsnittliga faktiska kostnadsnivån). ligger högst på ett index på 111 följt av på 108. Hälso- och sjukvårdskostnaderna kan även delas in per verksamhetsområde (se figur 12). Bilden är sorterad efter primärvårdens andel av de totala kostnaderna. Figur 12 Hälso- och sjukvårdens kostnader per område, procentuell fördelning Primärvård Specialiserad somatisk vård Specialiserad psyk. vård Tandvård Övrig hälsooch sjukvård Politisk verksamhet 0 20 40 60 80 100 Procent Andelen primärvård kan variera i hög utsträckning, från drygt 25% i till 15% i. Sammantaget svarar andelen specialiserad vård och primärvård för en approximativt lika andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård i landstingen. I sjukvårdskostnaden per områden ingår den köpta vården från privata vårdgivare. Av figur 13 framgår hur mycket varje landsting köper totalt och av primärvård i förhållande till nettokostnaden. Totalt sett köper mest sjukvård från privata vårdgivare. Det beror både på att man har många specialiserade privatläkare etablerade i, privat drivna vårdcentraler och att man har ett stort privat akutsjukhus, St:Göran AB. Högst andel privat driven primärvård har dock. Nästan 40% av de pengar som läggs på primärvård går till privat drivna vårdcentraler. I figur 14 visas hur kostnader och antalet vårdkontakter per invånare varierar mellan landstingen för allmänläkarvården, som är det resursmässigt största delområdet inom primärvård. Landstingen är sorterade efter kostnad per invånare. har, liksom föregående år, den högsta kostnaden per invånare i riket. och har den lägsta kostnaden per invånare. Flest antal vårdkontakter per invånare har, följt av och minst antal vårdkontakter hos allmänläkare per invånare har. 18

Totalt hälsooch sjukvård Primärvård 0 10 20 30 40 Procent Figur 13 Kostnader för köpt vård av privata vårdgivare i procent av nettokostnaden Kostnad Vårdkontakter 0 25 50 75 100 125 150 175 Index Figur 14 Kostnader och vårdkontakter per invånare för allmänläkarvård, index riket =100 Figur 15 visar index för nettokostnader och viktade vårdkontakter i primärvården (exklusive hemsjukvård) per invånare. Viktningen innebär att vårdkontakterna har justerats med den relativa resursåtgången olika typer av vårdkontakter. Högst nettokostnad totalt i primärvården per invånare har, och. har också flest viktade vårdkontakter i riket följt av och. För den slutna specialiserade vården finns på Sveriges Kommuner och Landsting en KPP (Kostnad per Patient) databas (se bilaga 1). Med KPP kan kostnader per diagnos, diagnosgrupp, åtgärd, vårdtjänst etc tas fram eftersom informationen finns för varje enskild vårdkontakt. För 2004 förväntas 19

Figur 15 Nettokostnader och viktade vårdkontakter i primärvården per invånare, index riket =100 Nettokostnad Vårdkontakter 0 25 50 75 100 125 150 175 Index Tabell 1 Kostnadsmässigt tyngsta grupperna i KPP-data 2003, genomsnittskostnaden per grupp jmf med 2002 och 2001 databasen innehålla cirka 35% av svensk slutenvård. Det finns nationella principer för KPP-beräkningar framtagna och publicerade (3). I tabell 1 visas de kostnadsmässigt tio största DRG-grupperna i KPPdatabasen för år 2003. I tabellen jämförs den genomsnittliga kostnaden per DRG med de två föregående åren. Antal vtf Genomsnittskostnad Förändring DRG nr DRG-namn 2003 2003 2002 2001 2001-2003 i % 001 Kraniotomi >17 år, ej trauma 3 182 157 700 153 600 138 000 14% 014 Spec kärlsjukdom hjärna exkl TIA (Stroke) 7 731 61 400 48 900 44 400 38% 209A Primära unilaterala ledproteser på nedre extremitet 5 104 85 100 80 300 77 500 10% 373 Vaginal förlossning, ej komplicerat 22 179 19 100 18 100 17 600 9% 112 Perkutana kardiovaskulära operationer 5 432 72 400 65 500 66 400 9% 107 Koronar bypass-operationer utan kateterisering 2 677 139 700 133 600 133 200 5% 483 Trakeostomi ej pga öron-, näs- och halssjukdom 496 708 100 633 400 607 300 17% 105 Operationer på hjärtklaff utan kateterisering 1 216 210 000 200 100 198 100 6% 127 Hjärtsvikt och chock 6 223 35 600 31 000 28 900 23% 108 Andra kardiotorakala operationer 976 190 600 191 700 130 800 46% I databasen är DRG 001 Kraniotomi >17 år, utan trauma (öppning av skallben utan trauma), DRG 014 Stroke och DRG 209a Primära ledproteser på nedre extremitet, de resursmässigt största grupperna. Skulle databasen vara helt representativ för svensk slutenvård så skulle troligtvis stroke eller primära ledproteser vara den kostnadsmässigt största gruppen (det finns idag en viss överrepresentation av universitetssjukhus i KPP-databasen). Kostnadsökningen i grupperna varierar i hög grad mellan grupperna, från 5-46% över en treårsperiod. För DRG 14 handlar den stora ökningen delvis om att sregionen från och med 2003 rapporterar in sina geriatriska vårdtillfällen i databasen, vilket påverkar kostnaderna för en diagnosgrupp som stroke i hög utsträckning. 20

För de tre största DRG:na 2003, 001,014 och 209A har en kostnadsfördelning per vårdtjänst gjorts (se tabell 2). Medelkostnad Vårdtjänster DRG 001 DRG 014 DRG 209A Vårddagskostnad 48% 82% 64% Operation/anestesi 19% 1% 27% IVA 12% 3% 6% Laboratorietjänster 2% 2% 2% Röntgen 9% 9% 1% Övrigt 10% 3% 1% Totalt 100% 100% 100% Tabell 2 Kostnadsfördelning per vårdtjänst för DRG 001, 014 och 209A Kostnadsfördelningen per vårdtjänst skiljer sig åt för de tre grupperna. Vårddagskostnaden tar den största delen av kostnaderna för Stroke, över 80% går till vården på vårdavdelning. Operationskostnaden i de tre grupperna är högst för DRG 209A, det beror på de dyra implantaten som används vid ledproteskirurgi som finns medräknade i operationskostnaden. Högst kostnad för intensivvård har DRG 001. Röntgen tar 9% av kostnaderna i anspråk för DRG 001 och 014, medan laboratoriekostnaderna är lika för alla grupper. Produktivitet För att kunna beräkna produktiviteten i landstingen har kostnaderna för den somatiska vården ställts mot vårdkontakterna i den öppna respektive slutna vården. Vårdkontakterna har viktats för vårdtyngden eller den relativa resursförbrukningen per vårdkontakt genom att vårdkontakterna har grupperats i NordDRG (se bilaga 2 för definition). I öppenvård har inte alla vårdkontakter kunnat grupperas i NordDRG för 2002 och 2003. För dessa har en standardkostnad beräknats. Metoden för att beräkna produktivitet och resultat finns beskrivna i två publicerade rapporter (4,5). I figur 16 visas kostnad per konsumerad DRG-poäng för respektive landsting 2003 (kostnaderna avser nettokostnader). Fem landsting har en kostnad per DRG-poäng på runt 36 000 kr (,,, och ). Två andra landsting ( och ) ligger snäppet över i kostnader. Skillnaden i kostnad per DRG-poäng mellan dessa landsting är som mest 2,3%. Det går därför egentligen inte att ranka dessa landsting med säkerhet eftersom felmarginalen i resultatet enligt tidigare beräkningar ligger på cirka 1 3% (4)., och har den högsta kostnaden per konsumerat DRG-poäng och ligger runt 44 000kr. Det gör en skillnad mellan högsta och lägsta kostnad per landsting på cirka 23%. I figur 17 visas produktivitetsutvecklingen mellan 2002 och 2003 per landsting. Totalt sett så har produktiviteten minskat med cirka 4% mellan åren. Detta är ett förhållande som förväntas förändras för år 2004, Västra Götaland och har redan publicerat egna produktivitetsberäkningar som visar en ökad produktivitet 2004, dessutom har kostnadsutvecklingen generellt varit låg och produktionen oförändrad. 21

Figur 16 Kostnad per DRG-poäng, konsumtion 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 Kronor Figur 17 Utveckling av produktivitet, nettokostnader och konsumerade prestationer 2002 2003 Produktivitet Nettokostnad DRG-poäng Södermanland -15-10 -5 0 5 10 15 Procent Bäst utveckling av produktiviteten mellan 2002 och 2003 har och sämst utveckling mellan åren har. har uppnått en förbättring tack vare både ökade prestationer och minskade kostnader. s förbättring i kostnad per konsumerat DRG-poäng beror mestadels på minskade nettokostnader för den somatiska vården. Andra landsting med positiv utveckling mellan 22

åren som och hade ökade kostnader men också en konsumtion som ökat än mer. För de landsting som uppvisar en negativ förändring av kostnad per DRG-poäng beror det nästan uteslutande på ökande nettokostnader. Kostnad per DRG-poäng kan även tas fram per sjukhus för de sjukhus som finns med i Sveriges Kommuner och Landstings KPP-databas. I tabell 3 visas index för kostnad per vårdtillfälle, kostnad per vårdtillfälle exklusive ytterfall och kostnad per vårdtillfälle justerat för case-mix, dvs kostnad per DRG-poäng (se bilaga 2 för definition). Index Index kostnad justerat Index faktisk faktisk kostnad för case-mix kostnad per vtf exkl ytterfall och ytterfall Karolinska sjukhuset Solna 117 108 103 Karolinska sjukhuset Huddinge 97 100 102 Akademiska sjukhuset 114 109 104 Enköpings lasarett 56 66 76 Universitetssjukhuset i Lund 125 117 104 Sjukhuset i Halmstad 65 73 87 Sjukhuset i Varberg 62 70 87 Sahlgrenska Universitetssjukhuset 105 97 102 Kungälvs sjukhus 71 76 86 Lidköpings sjukhus 67 77 89 Kärnsjukhuset i Skövde 73 82 97 Norrlands universitetssjukhus 91 90 98 Totalt 100 100 100 Tabell 3 Tre olika kostnadsindex för sjukhusen i KPP-databasen 2003, index genomsnitt=100 I tabellen framgår att skillnaden i kostnad per vårdtillfälle är stor per sjukhus, Lund har en mer än dubbelt så hög kostnad som Enköping. Tas ytterfallen bort i jämförelsen, så minskar skillnaderna. Kostnadsytterfallen finns till största delen på universitetssjukhusen. Om man dessutom justerar för respektive sjukhus fallblandning av patienter (case-mix) så minskar skillnaderna ytterligare. Lund och Akademiska har 104 i index, vilket är det högsta, medan Enköping ligger lägst med 76. Jämförelser av tillgänglighet i vården Sjukvårdens tillgänglighet är en viktig aspekt av sjukvårdens effektivitet. Sveriges Kommuner och Landsting samlar sedan ett flertal år in uppgifter om väntetider i vården (se bilaga1). Uppgifter tas in för den specialiserade vården och för primärvården. I följande exempel så presenteras ett antal jämförelser för tillgänglighet i primärvården. I den nya vårdgarantin som gäller från och med 2005 slås ett antal mätpunkter fast; 0 7 90 90. Den första mätpunkten (0) innebär att patienter i primärvården ska erbjudas hjälp, antingen per telefon eller genom besök samma dag som vården kontaktas. Figur 18 visar att i genomsnitt så får drygt 50% träffa en doktor samma dag. och har den högsta måluppfyllelsen med drygt 60%. Sex landsting ligger under 50% måluppfyllelse. 23

Figur 18 Andel patienter i primärvården som omfattas av vårdgarantin som får träffa en doktor samma dag 0 20 40 60 80 100 Procent Nästa mätpunkt (7) avser ett vårdgarantismål om att om läkarkontakt fordras så ska primärvården kunna erbjuda det inom en vecka. Figur 19 Andel patienter som får komma inom 1 7 dagar till allmänläkare i primärvården 0 20 40 60 80 100 Procent Drygt 80% av patienterna kan erbjudas en tid inom den närmsta veckan efter konstaterat behov. Flera landsting ligger närmare en måluppfyllelse på 90% medan 5 landsting ligger under 80%. Figur 20 visar den totala fördelningen på nationell nivå av hur länge man väntar för att få träffa en läkare i primärvården. Cirka 56% får komma samma dag medan 82% av patienterna får komma inom en vecka. Drygt 2% får vänta en månad eller mer för att få träffa en allmänläkare. 24

Figur 20 31- dagar, 2% 15-30 dagar 8-14 dagar 9% 7% 56% 0 dagar Väntetider till allmänläkarbesök som omfattas av besöksgarantin, totalt för riket 3-7 dagar 13% 13% 1-2 dagar De två följande mätpunkterna i vårdgarantin 90 90 avser den specialiserade vården. Efter mottagen vårdbegäran/remiss ska ett besök i specialistsjukvården kunna erbjudas inom 90 dagar och efter beslut om behandling ska behandlingen kunna erbjudas inom 90 dagar. Uppföljning av dessa mätpunkter finns ej med i denna rapport, de kan hämtas på www.vantetider.se. Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvården Att jämföra praxis, medicinsk kvalitet och medicinska resultat är ett viktigt men svårt område. Underlag för jämförelser kring kvalitet och resultat kan fås ur de nationella registren vid Socialstyrelsen (Patientregistret, Cancerregistren, Medicinska födsloregistret etc) och ur de sjukdomsspecifika kvalitetsregister som har etablerats (just nu ett 60- tal). Nedan finns ett antal jämförelser på landstingsnivå utifrån både patientregistret och kvalitetsregistret för stroke. Inledningsvis så redogörs för medelvårdtiden i hela den somatiska vården (inklusive geriatrik) per landsting. 0 1 2 3 4 5 6 Dagar Figur 21 Medelvårdtid per landsting, somatisk vård har den klart längsta medelvårdtiden. Undantas så ligger de övriga landstingen mellan 4,6 och 5,5 dagar. 25

Figur 22 Förändring av medelvårdtider somatik, 1999-2004 I figur 22 visas förändringen av medelvårdtiden över en femårsperiod (1999 2004). -20-15 -10-5 0 5 10 Förändring, procent och har minskat vårdtiden mest under den aktuella perioden och har en nästan sjuttonprocentig minskning. Totalt sett i riket ligger minskningen på 7%. och är de två landsting som har ökat medelvårdtiden under samma period. hade ungefär en dags längre medelvårdtid 2004 än som har den kortaste medelvårdtiden i riket. Eftersom förändringarna är så stora över tid är det troligt att både organisatoriska förändringar och förändringar i medicinsk praxis ligger bakom resultatet. Medelvårdtider kan även tas fram per sjukdomsgrupp, åtgärdsgrupp, ålder eller kön för hela befolkningen eftersom sådana uppgifter finns per vårdkontakt i patientregistret. Ett exempel på detta är figur 23 där medelvårdtiden för diagnosgrupperna Astma/KOL (Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom) har delats upp på landsting och kön. Patienter med Astma och KOL sköts i stor utsträckning i den öppna vården. Långa vårdtider kan därmed tolkas på två sätt, antingen är det bara de allra sjukaste som är kvar i den slutna vården och därför har de långa vårdtider, eller så har man sådan praxis för vård av astma/kol patienter i det landstinget. Patientgrupperna för astma/kol har slagits ihop eftersom det kan förekomma oklarheter i diagnossättning mellan grupperna. I figuren framgår att det finns stora skillnader i medelvårdtider mellan landstingen och mellan könen. Generellt sett har kvinnor längre medelvårdtider, i vissa landsting är skillnaden mycket stor. Kvinnor i har dubbelt så lång medelvårdtid som kvinnor på och nästan tre gånger så lång medelvårdtid som män på. I andra landsting som eller finns knappt någon skillnad mellan könen och i är medelvårdtiden för män längre. 26

Kvinnor Män 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Dagar Figur 23 Medelvårdtid för patienter i slutenvård med Astma/KOL uppdelat på kön För att belysa frågan om det är olika förekomst av inläggningar av astma/ KOL i landstingen så har en sammanställning av antal vårdtillfällen med astma/kol per invånare och landsting tagits fram (se figur 24). Materialet är åldersstandardiserat. Kvinnor Män 0 100 200 300 400 500 Antal vårdtillfällen Figur 24 Antal vårdtillfällen med diagnosen astma/kol per kön och landsting, åldersstandardiserat Flest vårdtillfällen per invånare har följt av, minst antal har och. som hade långa medelvårdtider har jämförelsevis få fall, vilket tyder på att det är de svårast sjuka som finns kvar i den slutna vården och därför har man också långa medelvårdtider. har både många vårdtillfällen och långa medelvårdtider vilket kan betyda att man har en annan praxis för behandlingen av dessa diagnosgrupper. 27

Stroke är den sjukdomsgrupp som tar mest vårddagar i anspråk av alla sjukdomsgrupper i Sverige. I figur 25 visas medelvårdtiderna per landsting för stroke. Skillnader i medelvårdtider kan också förklaras med att landstingen organiserar eftervård och rehabilitering på olika sätt. Figur 25 Medelvårdtider för stroke 0 5 10 15 20 Dagar har den kortaste medelvårdtiden med 9 dagar vilket är drygt 40% lägre än s och s medelvårdtid på 15,7 respektive 15,5 dagar. I figur 26 framgår den procentuella förändringen av medelvårdtider för stroke mellan 1999-2004. Figur 26 Procentuell förändring av medelvårdtid för stroke 1999 2004-40 -30-20 -10 0 10 20 Förändring, procent Totalt har medelvårdtiden under perioden minskat med cirka 7%. Skillnaden mellan landstingen är mycket stor, från en minskning på 32 % på till en ökning på 17 % i. De stora skillnaderna tyder på 28

att även organisatoriska förändringar påverkar resultatet, och inte bara skillnader i praxis för hur strokepatienter vårdas. Det går även att följa upp resultatvariabler för stroke per landsting i kvalitetsregistret för stroke (se bilaga 2). Vi har valt att titta på patienternas upplevda hälsa 3 månader efter stroke och om patienten känner sig nedstämd efter stroke. Nedstämdhet efter stroke är en vanlig och för patienten svår komplikation och också den dyraste (6). De båda måtten är viktiga indikatorer på kvaliteten vid behandling av stroke (se figur 27 och 28). 0 10 20 30 40 Procent Figur 27 Andelen patienter som upplever hälsan som ganska eller mycket dålig 3 månader efter insjuknande i stroke Stora skillnader för upplevd hälsa efter stroke föreligger, resultatet i landstingen ligger mellan 15% och 35%. 0 5 10 15 20 Procent Figur 28 Andel patienter som är ständigt eller ofta nedstämda efter stroke 29

Liksom för upplevd hälsa så finns stora skillnader även för variabeln nedstämdhet efter stroke. På uppger nästan 3 gånger så många att de upplever sig nedstämda som i. Det är svårt att säga vad så stora skillnader kan bero på, man behöver gå djupare i materialet vid klinikerna för att hitta förklaringar. Kranskärlsoperationer av hjärtat är vanligt förekommande i sjukvården. För operationer av hjärtats kranskärl har praxis gått från öppna operationer till perkutana (Percutan Coronar Intervention, PCI). Det innebär att man vidgar hjärtats kranskärl utan att öppna patientens bröstkorg. I figur 29 visas utvecklingen per 100 000 invånare av de båda operationsmetoderna i relation till varandra för 1999 och 2004. Under 1999 gjordes i snitt i riket ett något mindre antal PCI operationer jämfört med kranskärlsoperationer (68,5/74,2). Fem år senare har utvecklingen svängt, mer än dubbelt så många PCI som kranskärlsoperationer gjordes 2004 (163,4/66,8). I, och har utvecklingen gått från nästan inga PCI 1999 till en övervägande majoritet 2004. Figur 29 Förhållande mellan PCI och öppna kranskärlsoperationer 1999 och 2004, åldersstandardiserat 2004 1999 0 2 4 6 8 10 PCI/kranskärlsoperation I figur 30 visas antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare 2004 (åldersstandardiserat). PCI operationer är idag betydligt vanligare än öppna kranskärlsoperationer. har en klart avvikande profil med nästan lika många öppna kranskärlsoperationer som PCI. Konsumtionen av PCI i landstingen ser mycket olika ut och varierar mellan 87 per 100 000 invånare () till 271 (). Antalet kranskärlsoperationer varierar mellan 27 () och 120 (). Primära höftledsplastikoperationer är som tidigare beskrivits en av våra stora diagnosgrupper där stora resurser används varje år. I figur 31 visas hur många höftledsplastiker som utförs per invånare i landstingen. Antal höftledsplastiker som utförs i Sverige är internationellt sett ganska högt, vi ligger på fjärde plats i OECD med cirka 200 operationer per 100 000 invånare (7). 30

PCI Kranskärlsoperation 0 50 100 150 200 250 300 Antal per 100 000 invånare Figur 30 Antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare (åldersstandardiserat) Södermanland Bleking 0 50 100 150 200 250 300 Antal per 100 000 invånare Figur 31 Antalet höftedsplastiker per 100 000 invånare (åldersstandardiserat) Även för höftledsplastiker så är skillnaderna i konsumtion mellan landstingen relativt stora. gör flest med över 250 per 100 000 invånare medan siffran i och ligger på cirka 180. Förlossningsvården är en av de stora och resurskrävande patientgrupperna vid sjukhusen. I figur 32 visas praxis för kejsarsnitt 2004. Trenden har gått mot allt fler kejsarsnitt både i Sverige och internationellt och för 2004 ligger rikssnittet på nästan 16,6% med en variation mellan 13,4 för och 19,6 för. I förhållande till 2003 är det totalt sett i princip oförändrade värden. som ligger högst har ökat från 19,5 till 19,8% kejsarsnitt 2004. Ett vanligt kejsarsnitt kostar ungefär dubbelt så mycket som en normal förlossning (40 000 kr mot 20 000 kr). 31

Figur 32 Praxis för kejsarsnitt Södermanland 0 5 10 15 20 Procent Ett mål för förlossningsvården och vården av nyfödda är att andelen barn som dör inom 30 dagar efter förlossningen är så låg som möjligt. Sverige har bland den lägsta spädbarnsdödligheten i världen (7). I figur 33 redovisas resultatet per landsting. Figur 33 Antal döda per 1000 levande födda, medeltal femårsgenomsnitt (2000-2004) Södermanland Bleking 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Antal döda per 1 000 levande födda avviker kraftigt från övriga landsting, vilket kan bero på det långa avståndet till närmsta universitetssjukhus eller på en större spridning på grund av en liten befolkning. Skillnaderna är dock ganska stora även för några andra landsting. 32

Administrativa mått Återinskrivningar och andelen utskrivningsklara patienter är mått på vårdkvalitet, praxis och kan också ses som mått på hur samarbetet mellan kommuner och landsting fungerar. I figur 34 visas andelen återinskrivningar 2 i den slutna vården (exklusive psykiatri och geriatrik). 0 2 4 6 8 10 12 Procent Figur 34 Andelen återinskrivningar i sluten vård Som framgår i figuren är det fyra landstings som har mer än 10% återinskrivningar,,, och. Minst antal återinskrivningar har och med drygt 8%. Rikssnittet ligger på 9%, vilket är exakt lika andel som för 2003. Andelen utskrivningsklara patienter redovisas i figur 35. Måttet visar hur stor andel utskrivningsklara patienter som ligger kvar på sjukhus 0 2 4 6 8 10 12 Procent Figur 35 Andelen utskrivningsklara patienter i procent av inneliggande 2 Återinskrivningar definieras som ett nytt vårdtillfälle för samma patient i den slutna vården inom 1 14 dagars period efter det första vårdtillfället. 33

trots att patienten inte längre bedöms vara i behov av slutenvård. Innan Ädelreformen trädde i kraft (1992) var problemet med utskrivningsklara patienter betydligt större, men det finns fortfarande anledning att följa upp detta mått, så att inte patienter med mer akuta vårdbehov trängs undan. Stora skillnader finns för andelen utskrivningsklara patienter. och Södermanland har 12 respektive 11% medan enbart har drygt 1%. Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landsting I Vårdbarometern görs kontinuerligt befolknings och patientenkäter (se bilaga 1). En av frågorna är om befolkningen anser att de har tillgång till den vård de behöver. Frågan är viktig eftersom den i någon mån anger människors känsla av trygghet inför sjukvården. Trygghet att veta att när man eventuellt skulle behöva vård, då kommer man också att få det. I figur 36 visas resultatet per landsting. Figur 36 Tillgång till den vård jag behöver, per landsting 2004 och 2005 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent Över 70% svarar att de helt eller delvis instämmer i påståendet. Variationen mellan som ligger högst och som ligger lägst är 14 procentenheter. Flera frågor i Vårdbarometern rör patientens relation till vården. Frågorna är ställda i förhållande till vilken vårdnivå patienterna haft relation till. Alltså, patienters nöjdhet ställs i förhållande till exempelvis primärvården, akutsjukvård eller vård på en sjukhusmottagning. I diagrammet nedan ges en bild av det allmänna betyg som patienterna givit till samtliga vårdnivåer, där fem är det högsta betyget. Totalt sett ger nästan 80% betyget fem eller fyra till vården. Något fler har under 2005 gett vården sammantaget betyg fem, jämfört med un- 34

der 2004. Endast 7% har gett vården betygen 1 eller 2. Överlag är det en starkt positiv bild som ges. I figur 37 illustreras resultatet per landsting. Diagrammet är sorterat utifrån flest femmor. 0 20 40 60 80 100 Procent Figur 37 Patienternas betyg på vården per landsting 2005 Betyg 5 Betyg 4 Betyg 3 Betyg 2 Betyg 1 Ej svar/vet ej Variationen mellan hur många som får högsta betyget är som mest 7 procentenheter ( 52% och 45%). I figur 38 visas patienternas uppfattning om det var lätt eller inte att komma fram på telefonen i primärvården. 0 10 20 30 40 50 60 70 Procent Figur 38 Är det lätt/svårt att komma fram på telefonen i primärvården? Per landsting, 2005 Det är ganska stora skillnader per landsting för hur lätt patienterna upplever att det är att komma fram på telefonen i primärvården. Totalt sett tyckte 52% att det var lätt eller mycket lätt att komma fram, med en variation mellan 63% i och 47% i. 35

I figur 39 har befolkningens förtroende för vården sammanställts. Diagrammet visar det samlade förtroendet för akutmottagning, husläkare, distriktssköterska, sjukhusens mottagningar och privata specialister för hela riket. Figur 39 Totalt förtroende för vården 2005, betyg 1 5 35 30 Procent 25 20 15 10 5 0 Mycket litet förtroende (1) Ganska litet förtroende (2) Varken/ eller (3) Ganska stort förtroende (4) Mycket stort förtroende (5) Totalbetyget för sjukvården är att cirka 60% har ganska stort eller mycket stort förtroende för vården, 12% har litet eller mycket litet förtroende för vården. Totalt sett ger patienterna och befolkningen ett gott betyg till hälso- och sjukvården för 2004 och 2005. Sverige ligger också väl till i internationella undersökningar om vårdens kvalitet och resultat (7). Sämre resultat fås dock generellt för de indikatorer som handlar om tillgängligheten. 36

4. Fortsatt arbete I rapporten har vi visat på en rad olika möjligheter att jämföra kostnader, produktivitet, vårdkonsumtion, medicinsk praxis och kvalitet samt patienternas och befolkningens betyg på vården. Förhoppningen är att de genomförda jämförelserna ska stimulera till ett fortsatt arbete med jämförelser och analyser ute i landstingen. Arbetet med att ta fram jämförelser mellan landstingen ur olika perspektiv kommer från och med 2006 att utföras inom arbetet med öppna jämförelser (se rapportens inledning). Under 2006 kommer jämförelser att göras i första hand på landstingsnivå enligt en förutbestämd mall utifrån ett flertal perspektiv. Tanken är att materialet ska presenteras både i rapportform och på internet. Föreliggande rapport kan vara ett inspel och inspiration kring vilka jämförelser och indikatorer som kan vara viktiga i en sådan nationell rapportering av jämförelser mellan landsting. 37