Inventering av fladdermöss i Planområde Gökegård, Öjersjö, Partille kommun

Graptolit ord & natur 20-14 10 05 www-graptolit.com Inventering av fladdermöss i Planområde Gökegård, Öjersjö, Partille kommun Rapport till Partille kommun Uppdrag utfört av: Johan Eklöf, Graptolit ord & natur www.graptolit.com johan.eklof@gmail.com

BAKGRUND Fladdermöss förekommer över hela jorden, utom i polartrakterna och har gjort så i 60 miljoner år. De äldsta fossila fynden är drygt 55 miljoner år gamla och uppvisar stora likheter med dagens fladdermöss, det vill säga de hade förmågan att fånga insekter i mörker. Idag utgör fladdermössen en femtedel av alla däggdjur, med ca 1250 beskrivna arter och runt om i världen hittar man fladdermöss med all sorts föda på menyn grodor, skorpioner, fisk, nektar, frukt och blod. I Sverige är alla insektsätare och man har funnit 19 olika arter i sju olika släkten, vilket även här är en betydande del av däggdjursfaunan. Den senast beskrivna arten, nymffladdermus, påträffades så sent som 2010, vilket visar att vi ännu har mycket att lära om fladdermössen i Sverige. Åtminstone 15-16 arter kan anses bofasta i landet, men siffran kan stiga med ökad kunskap. För aktuell status, se Ahlén 2011. Av Sveriges fladdermöss är 10 arter rödlistade, men alla är fredade enligt 3 jaktlagen och fridlysta enligt Artskydds-förordningens fridlysningsbestämmelser. Dessutom har Sverige förbundit sig att främja fladdermusbestånden och skydda fladdermössens jaktområden och boplatser enligt det internationella avtalet EUROBATS. I EU:s Habitatdirektiv anges fyra arter för vilka Sverige har skyldighet att skapa särskilda bevarandeområden: större musöra, dammfladdermus, Bechsteins fladdermus och barbastell. Fladdermöss är de enda däggdjur som kan flyga aktivt och de har en unik förmåga att ekolokalisera, det vill säga orientera sig i landskapet med hjälp av ljud. De kan därför både navigera obehindrat och jaga i kolsvart mörker. Varje natt kan en fladdermus fånga flera tusen insekter, vilket ger dem en viktig plats i ekosystemet. Faktum är att fladdermöss ofta används som indikatorer på hur miljön mår och förändras över tid. Flertalet fladdermöss trivs som bäst i halvöppna skogs- och kulturlandskap, med stort inslag av lövträd och nära vatten, det vill säga där det finns mycket insekter. Flera arter har också anpassats väl till ett stadsnära liv i trädgårdar och parker. Faktum är att människan nästan är en förutsättning för att vissa arter skall trivas, då vår djurhållning och klassiska gårdsbruk har format landskapet så att det gynnar fladdermössen. Dessutom fungerar våra hus ofta som boplatser. Fladdermöss och stadsplanering Förändringar i landskapet innebär potentiellt förstörda boplatser, utarmade jaktmarker och inverkan på fladdermössens beteende och rörelsemönster. Olika arter påverkas i olika grad beroende på biologi och vilken miljö de är knutna till. Stor fladdermus rör sig till exempel högt upp över stora arealer medan brandts fladdermus följer skogsstigar. Långörade fladdermöss skyr belysta fasader samtidigt som nordiska fladdermöss mer än gärna jagar under gatlyktor. Och barbasteller kan förgäves leta efter nedsågade hålträd medan vattenfladdermöss lika gärna väljer ett närliggande hus. Det är därför viktigt att ta reda på vilka arter som bebor ett område i förändring för att veta vilka krav man behöver bemöta. Generellt sett bör växtlighet och vatten finnas kvar så orört och sammanhängande som möjligt. Våtmarker och vattendrag främjar insekter medan utdikning och dränering drastiskt kan försämra förutsättningarna för fladdermössen. Fladdermöss ogillar normalt öppna ytor och rör sig längs ledlinjer, som till exempel ådalar, skogskanter och häckar. Man bör därför planera in passager över vägar och låta områden av skog länkas samman. Att låta området delas in i mindre rum med häckar och trädplanteringar är gynnsamt för fladdermöss. Det är en stor fördel att spara så mycket av ursprungsväxtligheten som möjligt då nyplanteringar och särskilt främmande arter minskar attraktiviteten för insekter. I gamla hus finns många håligheter och

sprickor, i vilka fladdermöss kan finna boplatser. Så är sällan fallet med nybyggda hus och därför kan man med fördel planera in konstgjorda bostäder för såväl fladdermöss som insekter. Ett nybyggt och/eller förändrat område tenderar också att förses med fler belysta vägar. Detta kan förändra fladdermusfaunan så till vida att de fladdermöss som gärna jagar i ljuspelarna konkurrerar ut andra arter. Men även nordisk fladdermus och dvärgfladdermus, som ofta ses i lampornas sken, föredrar normalt att födosöka på mörkare platser. Mer om fladdermöss och stadsplanering hittas i Gunnel & Grant 2013. Projektområde och tidigare inventeringar Planområde Gökegård ligger i ett kuperat, naturskönt skogsområde söder om Kåsjön med flera olika naturtyper. I områdets västra del sträcker sig en hedekskog och en alsumpskog från Kåsjön och söderut. Här löper också en bäck. I områdets östra del finns ytterligare en sumpskog av annan karaktär, en björksumpskog med inslag av bland annat ask och ek. Mer centralt i det planerade området finns även ett äldre ekbestånd samt en bevuxen myr. Alla dessa områden hyser många insekter av olika sort och är potentiellt viktiga födosöksområden för fladdermöss. Inga fladdermusobservationer är inrapporterade till Artportalen från planområdets absoluta närhet. Men inom en radie av fem kilometer återfinns åtminstone fem olika arter: nordisk fladdermus, stor fladdermus, dvärgfladdermus, gråskimlig fladdermus och vattenfladdermus. Utöver dessa har ytterligare tre arter hittats i Partille kommun: långörad fladdermus, trollfladdermus och sydfladdermus. De två sistnämnda är ovanliga respektive mycket sällsynta i västra Sverige. Jag har också andrahandsuppgifter på att man har funnit den sällsynta dammfladdermusen i samband med utredningar av bostäder i Isfabriksområdet i Öjersjö (Partille kommun 2011). Uppdrag Inventering av fladdermusfaunan i samband med detaljplanering av bostäder i Gökegård, Partille kommun. Inventeringen avser i första hand yngelkolonier och födosöksområden under fortplantningstid. Metoder En inventering kan i bästa fall visa på artsammansättning i ett område, avslöja yngelkolonier och jaktmarker liksom fladdermössens rörelsemönster. Men normalt är detta svårt då fladdermöss rör sig över stora ytor mellan olika miljöer. De kan utnyttja flera olika jaktmarker och biotoper varje natt och resultatet påverkas av väl väder som tid på året. Under yngelsäsongen lever fladdermössen i kolonier med ungar och är då bofasta, medan de efter yngelperioden påbörjar parningssäsongen samt börjar röra sig mot sina vinterkvarter. Yngelkolonier är svåra att hitta, men man kan få indikationer på närliggande boplatser genom att studera aktiviteten. Normalt är det dock födosöksområden som i första hand avslöjas vid en inventering. Alla svenska fladdermöss jagar med hjälp av ultraljudssignaler i större eller mindre utsträckning. Olika arter har olika kännetecken med avseende på bland annat frekvens och pulsrytm och kan därför artbestämmas med ljudinspelningar, direkt i fält eller via datoranalys (för detaljer kring artbestämning med hjälp av ljud, se bl a Russ 2012). Inventeringen gjordes under yngelsäsong, samt under inledande parningsperiod/migration. Inventeringspunkter i området bestämdes utifrån kartstudier och rekognosering av området på eftermiddagen innan påbörjad inventering.

Manuell inventering Med hjälp av handhållna ultraljudsdetektorer: Pettersson D240x (Pettersson Elektronik) och Echometer Touch (Wildlife Acoustics) kunde fladdermöss noteras, spelas in och artbestämmas. Jag lyssnade manuellt efter fladdermöss nätterna 140520-140521 och 140810-140811, antingen stillastående vid utvalda positioner eller gåendes längs exempelvis häckar, vattendrag och byggnader, samt genom köra vissa sträckor med bil, se figur 1. Autoboxar Som främsta inventeringsmetod använde jag autoboxar (Pettersson D-500X), det vill säga ultraljudsdetektorer som automatiskt spelar in alla ultraljud under en hel natt. Ljudfilerna lagrades på ett minneskort och analyserades senare med hjälp av särskild mjukvara, Pettersson BatSound 4.1. Svårbestämda inspelningar som skulle kunna dölja sällsynta eller rödlistade arter skickades för extern bedömning till Raritetskommitén och/eller Winchester Bat Consultancy i England. Sammanlagt placerade jag ut autoboxar på 18 olika positioner i projektområdet, fördelade på fem olika nätter, 140520-140522 (box 1-6), 140716-140717 (box 7-12) och 140810-140812 (box 13-18), sammanlagt 30 boxnätter. A 2 3 18 B C D 7 15 5 4 9 16 G F 17 10 E 8 H 1 11 14 Förklaring J Figur 1 Planområde Gökegård, utplacerade autoboxar och manuellt inventerade sträckor 12 13 6 I X X Y Nybyggnation av bostäder Hedekskog Alsumpskog Myrmark Äldre ekar Björksumpskog Position för autobox Manuell inventeringssträcka

Resultat Jag fann totalt 7 fladdermusarter i området: nordisk fladdermus, stor fladdermus, dvärgfladdermus, gråskimlig fladdermus, långörad fladdermus, vattenfladdermus och mustasch/brandts fladdermus. Det sistnämnda artparet kan inte skiljas åt på enbart ljudinspelningar och benämns därför som en. Områdets vanligaste art var nordisk fladdermus, vilken noterades på 16 av 18 autoboxar. Det var också den som spelades in flest gånger i såväl den automatiska (tabell 1) som den manuella inventeringen (tabell 2). Särskilt talrik var den längs Nya Öjersjövägen, vid Kåsjöns strand (box 2) och vid ladan på Gökegårdsvägen 3 (box 10 och 17). Antal inspelningar speglar dock inte antal individer då samma individ ofta ger upphov till flera inspelningar, men det ger ändå ett visst mått på aktivitet. Nordisk fladdermus är Sveriges vanligaste art, den förekommer i många olika miljöer och har stabila populationer i hela landet. Dvärgfladdermus var också vanligt förekommande och noterades på 11 av 18 boxar. Den uppvisade något mindre aktivitet än nordisk fladdermus men var spridd i hela området. Stor fladdermus och vattenfladdermus förekom i stor mängd vid Kåsjön, särskilt tidigt på sommaren och möjligen har de yngelkolonier i närheten. Mustasch/brandts fladdermus förekom på flera skogsnära platser och noterades i flykt längs Gökegårdsvägen. Övriga arter förekom mer sparsamt. Gråskimlig fladdermus till exempel, kunde bara noteras i fem inspelningar vid ett tillfälle (box 1). Långörad fladdermus däremot, är förmodligen underskattad då den ofta använder sig av tyst ekopejling eller jagar helt utan. Det blir därför få inspelningar. Ett flertal inspelningar kunde inte artbestämmas, i några fall inte alls, i andra bara till släktet Myotis. På box 4 var det ett flertal inspelningar misstänkt lika fransfladdermusens ekopejling, men kvaliteten på ljuden var för dålig för att kunna fastställa art. Även om den rödlistade fransfladdermusen skulle förekomma i området, är det i låga antal. BOX Datum enil mmb mdau msp nnoc paur ppyg vmur obest. antal arter insp/natt 1 140520-140522 2 5 5 5 4 8,5 2 140520-140522 111 175 63 4 1 4 177,0 3 140520-140522 42 1 1 28 2 4 37,0 4 140520-140522 18 7 7 4 26 4 31,0 5 140520-140522 0 0,0 6 140520-140522 10 9 17 2 3 19,0 7 140716-140717 4 3 2 7,0 8 140716-140717 8 1 8,0 9 140716-140717 58 1 4 2 3 65,0 10 140716-140717 48 1 48,0 11 140716-140717 60 1 60,0 12 140716-140717 5 2 2 7,0 13 140810-140812 65 4 2 1 7 4 39,5 14 140810-140812 10 1 2 5,5 15 140810-140812 1 12 2 6,5 16 140810-140812 17 7 1 19 22 17 140810-140812 177 1 8 2 3 94 18 140810-140812 18 2 142 1 16 2 5 90,5 Tabell 1 arter och antal inspelningar per utplacerad autobox. För artförkortningar, se tabell 3.

Box 2 Vy från box 18 Vy från box 10 och 17 Vid box 11 och 14 Bäck i närheten av box 2 Inv.sträcka Datum ca tid enil mmb mdau msp nnoc paur ppyg A-B 140520-140521 22:00-22:50 x x x x A-B 140810-140811 21:20-22:00 x x B-D 140520-140521 22:50-23:10 x B-D 140810-140811 22:00-22:10 C-E 140520-140521 23:10-23:25 x E-H 140520-140521 23:30-23:50 x x E-H 140810-140811 22:15-22:30 x x x F-G 140520-140521 23:55-00:10 x x F-G 140810-140811 22:35-22:50 x E-I 140520-140521 00:15-00:45 x E-I 140810-140811 22:55-23:20 x J 140810-140811 23:30-23:40 x Tabell 2 noterade fladdermöss under manuell inventering. För artförkortningar, se tabell 3. Flest fladdermöss förekom längs Kåsjöns strand, där box 18 noterade fem olika arter. I övrigt förekom fyra olika arter på fem av de undersökta lokalerna. Övriga platser uppvisade tre eller färre. Förutom ett par inspelningar med en misstänkt fransfladdermus, finns inga rödlistade eller särskilt ovanliga arter i planområdet, däremot är aktiviteten relativt hög. Det skulle dock vara intressant att genom fångst konstatera om det är brandts fladdermus eller mustaschfladdermus som flyger längs

Gökegårdsvägen, då den senare är mer sällsynt. Några kolonier kunde inte konstateras, men det är inte osannolikt att stor fladdermus, vilken hittades i relativt stor mängd på försommaren, bor i närheten av Kåsjöns strand. Men å andra sidan rör denna art sig över stora arealer. Det är dock sannolikt att vattenfladdermöss nyttjar några av de äldre träd som finns i närheten av sjön, i antingen alsumpskogen eller hedekskogen. Det stora antalet nordiska fladdermöss utanför ladugården på Gökegårdsvägen skulle möjligen kunna indikera en yngelkoloni där, men å andra sidan var det mycket färre inspelningar tidigt på sommaren, vilket talar emot. Områdets vanligaste fladdermöss är alla arter vilka trivs i närheten av bebyggelse. Byggnation av bostäder skulle sannolikt inte missgynna dessa under förutsättning att strandområden skyddas, äldre gårdsmiljöer och sammanhängande växtlighet sparas så som gestaltningsprogrammet beskriver. Det är av största vikt att fladdermössen inte blir avskurna från sjön. Men förutom att spara hedekskogen, alsumpskogen, björksumpskogen, myren och ett ekstråk genom området, är det viktigt att spara undervegetation, inte ta bort för mycket död ved och behålla slutna rum i skogslandskapet. Det vore bra om ekstråket kunde sammanlänkas med hedekskogen. Växter skall också vara de naturligt förekommande och inte ersättas med främmande arter. Även utanför sammanhängande skogslandskap, i ett mer asfalterat landskap, kan det vara bra att plantera träd och buskage, för att skapa öar och korridorer. Gestaltningsprogrammet beskriver belysning som en viktig trivsel- och trygghetsfaktor i det nya området. Här håller fladdermössen inte med. Om möjligt bör man undvika att belysa skogs- och strandpartier. Lamporna längs trottoarer och gångvägar bör dessutom inte vara allt för starka. Faktum är att svag belysning kan upplevas som tryggare även av människor då kontrasten mot det mörka minskar och för fladdermössen gör ljusstyrkan stor skillnad (Day m fl. 2014). Själva byggnaderna kan också planeras för att gynna fladdermöss och biodiversitet i stort, genom till exempel gröna tak, smart avrinning, inbyggda, artificiella fladdermus- och insektsholkar, klängväxter, oaser och små dammar. Mer information och konkreta förslag på fladdermusvänligt byggande kan ges på begäran, se också Gunnel & Grant (2013). Dvärgfladdermus, foto: Jens Rydell (C) Nordisk fladdermus, foto: Jens Rydell (C)

Svenskt namn Latinskt namn /förkortn. Utbredning Kommentar Nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii /Enil Hela landet Mycket vanlig Sydfladdermus Eptesicus serotinus /Eser Götaland Sällsynt Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus /Vmur Göta- Svealand Ganska vanlig Stor fladdermus Nyctalus noctula /Nnoc Göta- Svealand Ganska vanlig Leislers fladdermus Nyctalus leisleri /Nlei Götaland Sällsynt Dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus /Ppyg Göta- Svealand Vanlig Pipistrell Pipistrellus pipistrellus/ppip Götaland Sällsynt Trollfladdermus Pipistrellus nathusii /Pnat Göta- ö. Svealand Ganska vanlig Dammfladdermus Myotis dasycneme /Mdas Göta- Svealand Sällsynt Vattenfladdermus Myotis daubentonii /Mdau Till mell. Norrland Mycket vanlig Fransfladdermus Myotis nattereri /Mnat Till mell. Norrland Sällsynt Mustaschfladdermus Myotis mystacinus /Mmys Till s. Norrland Ganska vanlig Brandts fladdermus Myotis brandtii /Mbra Till mell. Norrland Vanlig Större musöra Myotis myotis /Mmyo Skåne Mycket sällsynt Nymffladdermus Myotis alcathoe /Malc Skåne/Blekinge Mycket sällsynt Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii /Mbec Skåne Mycket sällsynt Barbastell Barbastella barbastellus /Bbar Götaland Sällsynt Brun långörad fladdermus Plecotus auritus /Paur Till s. Norrland Mycket vanlig Grå långörad fladdermus Plecotus austriacus /Paus Skåne Mycket sällsynt Tabell 3. Sveriges fladdermöss. Referenser Ahlén I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106(2): 2 19 Ahlén J. & Bohman P. 2013. Fladdermöss vid Finngösabäckens mynning, Säveån, Partille. Underlag inför förstärkningsåtgärder. Day J., Bennie J., Gaston K. J., Schofield H, Barlow K. & Mathews F. 2014 Dark landscapes for bats: Is it time to switch off the lights? Abstract. XIIIth European Bat Research Symposium. Gunnel K. & Grant G. 2013. Landscape and urban design for bats and biodiversity. Bat Conservation Trust. Russ J. 2012. British Bat Calls: A Guide to Species Identification. Pelagic Publishing. Partille kommun 2011. Förslag till detaljplan för bostäder i Isfabriksområdet Öjersjö, Partille kommun. Antagandehandling. Diarienummer KS 2009/9