KIMITOÖNS KOMMUN DELGENERALPLAN FÖR OLOFSGÅRDS VINDKRAFTSPARK

Mottagare Kimitoöns kommun Dokumenttyp Planbeskrivning (utkastskedet) Datum 15.12.2014 Arbetsnummer 1510006247 KIMITOÖNS KOMMUN DELGENERALPLAN FÖR OLOFSGÅRDS VINDKRAFTSPARK

KIMITOÖNS KOMMUN DELGENERALPLAN FÖR OLOFSGÅRDS VINDKRAFTSPARK Datum 15.12.2014 Skriven av Dennis Söderholm Granskad av Matti Kautto Beskrivning Delgeneralplanebeskrivning för Olofsgårds vindkraftspark Referens 1510006247 Korrigeringar i texten 19.12.2014 är markerade med röd färg Ramboll Niemenkatu 73 15140 LAHTI P +358 20 755 611 F +358 20755 6201 www.ramboll.fi

ii BAS- OCH IDENTIFIKATIONSUPPGIFTER Delgeneralplanebeskrivning av den plankarta som är daterad 15 december 2014. Delgeneralplanen har uppgjorts av Ramboll Finland Oy, Niemenkatu 73, 15140 Lahtis, tel. 020 755 611 (växel). Planläggningsstart Planläggningen startade genom tekniska nämndens beslut 29.4.2013 Det har meddelats i lokaltidningen och på stadens anslagstavla att delgeneralplaneringen av området har inletts. Godkännande av kommunfullmäktige Kommunfullmäktige godkände planen _._.201_. Planområdets läge Området som ska planläggas ligger i Egentliga Finland, i södra delen av Kimitoöns kommun cirka 2,5 kilometer nordost om tätorten Dalsbruk. Planområdets areal omfattar cirka 897 hektar. Avståndet till Kimito kyrkby är cirka 14 kilometer och till de mindre tätorterna Dragsfjärd, Björkboda och Västanfjärd cirka 3 kilometer. Norr om planområdet finns Björkboda träsk och söder om området havet med öar och vikar. Planområdets ungefärliga läge och avgränsning.

iii Planens syfte Syftet med delgeneralplanen är att göra det möjligt att bygga en vindkraftspark på Olofsgårdsområdet. Vindkraftsparken består av 9 vindkraftverk, ett nätverk av jordkablar samt vägar som behövs för byggskedet och servicen. Den producerade elektriciteten överförs via jordkablar till det nuvarande 110 kv nätet genom att en lätt elstation byggs vid den nuvarande kraftledningen mitt på planområdet. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 3 MW. Vindkraftsparkens totala kapacitet kan bli sammanlagt 27 MW. Vindkraftsparken kan producera 80 GWh elektricitet per år beroende på kraftverkstyp och navhöjd.

iv INNEHÅLL 1. SAMMANDRAG 1 1.1 Planläggningsprocessens skeden 1 1.1.1 Inledningsskedet 1 1.1.2 Berednings- och utkastskedet 1 1.1.3 Förslagsskedet 1 1.1.4 Godkännande av planen 2 1.2 Delgeneralplanens innehåll 2 1.3 Förverkligande 2 2. UTGÅNGSPUNKTER 2 2.1 Allmän beskrivning av området 2 2.2 Projektbeskrivning 2 2.2.1 Avveckling av vindkraftverken 3 2.3 Naturmiljö 4 2.3.1 Landskapets struktur, landskapsbild 4 2.3.2 Jordmån och berggrund 4 2.3.3 Vattendrag och vattenhushållning 5 2.3.4 Vindförhållanden 6 2.3.5 Naturskydd 6 2.3.6 Vegetation och naturtyper 7 2.3.6.1 Värdefulla naturobjekt på planområdet 7 2.3.7 Fågelbestånd 10 2.3.7.1 Häckande fåglar 10 2.3.7.2 Flyttfåglar 12 2.3.8 Flygekorrar 16 2.3.9 Fladdermöss 16 2.3.10 Kräldjur och grodor 17 2.3.11 Jord- och skogsbruk 17 2.4 Byggd miljö 18 2.4.1 Samhällsstruktur 18 2.4.2 Befolkning och bosättning 18

v 2.4.3 Service 18 2.4.4 Arbetsplatser och näringsverksamhet 18 2.4.5 Rekreation 18 2.4.6 Trafik 18 2.4.7 Byggd kulturmiljö 18 2.4.8 Fornminnen 20 2.4.9 Teknisk försörjning 22 2.4.10 Specialverksamhet 22 2.4.11 Miljöskydd och miljöstörningar 22 2.4.12 Social miljö 23 2.4.13 Markägoförhållanden 23 2.5 Planeringssituation 23 2.5.1 De riksomfattande målen för områdesanvändningen 23 2.5.2 Landskapsplan 24 2.5.3 Generalplan 27 2.5.4 Gällande detaljplan 28 2.5.5 Byggnadsordning 28 2.5.6 Tomtindelning och -register 28 2.5.7 Baskarta 28 2.5.8 Byggförbud 28 2.5.9 Skyddsbeslut 28 2.5.10 Andra beslut, planer och program för området 29 2.5.11 Planläggningssituation och planer i näromgivningen 29 2.5.12 Andra vindkraftsprojekt i närområdet 29 2.5.13 Utredningar, bl.a. inventeringar, som gjorts om området i samband med planarbetet eller tidigare 30 3. PLANERINGSSKEDEN 30 3.1 Behov av delgeneralplanering 30 3.2 Planeringsstart och därtill hörande beslut 31 3.3 Deltagande och samverkan 31 3.4 Delgeneralplanens mål 31 3.4.1 Mål på basis av utgångsmaterialet 31 3.4.2 Kommunens mål 32 3.4.3 Mål baserade på planeringssituationen 32 3.4.4 Intressenternas mål 32 4. BESKRIVNING AV DELGENERALPLANEN 32 4.1 Planens struktur 32 4.1.1 Dimensionering 32

vi 4.1.2 Planbeteckningar 32 4.1.3 Bestämmelser som gäller hela planområdet 35 4.2 Planens konsekvenser 35 4.2.1 Konsekvenser för samhällsstrukturen 36 4.2.2 Konsekvenser för fast bosättning och fritidsbosättning 36 4.2.3 Konsekvenser för servicen 37 4.2.4 Konsekvenser för rekreationen 37 4.2.5 Konsekvenser för trafikreglering och trafiksäkerhet 37 4.2.6 Konsekvenser för flygtrafiken 38 4.2.7 Konsekvenser för fasta fornlämningar 39 4.2.8 Konsekvenser för den byggda miljön, kulturmiljön samt värdefulla områden och objekt 40 4.2.9 Konsekvenser för teknisk försörjning 40 4.2.10 Konsekvenser för landskapet 41 4.2.11 Konsekvenser för vegetation och naturtyper 43 4.2.12 Konsekvenser för faunan 43 4.2.12.1 Konsekvenser för fågelbeståndet 43 4.2.12.2 Konsekvenser för fladdermössen 47 4.2.12.3 Konsekvenser för flygekorrarna 48 4.2.12.4 Konsekvenser för kräldjur och grodor 48 4.2.13 Konsekvenser för naturskyddet 49 4.2.14 Konsekvenser för jordmån och berggrund 50 4.2.15 Konsekvenser för yt- och grundvattnet 51 4.2.15.1 Konsekvenser för grundvattnet 51 4.2.15.2 Konsekvenser för ytvattnet 51 4.2.16 Konsekvenser för klimatet och luftkvaliteten 52 4.2.17 Konsekvenser för ekonomin 52 4.2.17.1 Konsekvenser för arbetsplatser och näringsverksamhet 52 4.2.17.2 Konsekvenser för jord- och skogsbruk 53 4.2.17.3 Konsekvenser för den kommunala ekonomin 53 4.2.17.4 Konsekvenser för privatekonomiska kostnader 54 4.2.17.5 Konsekvenser för energiekonomin 54 4.2.18 Konsekvenser för försvarsmaktens verksamhet 54 4.2.19 Konsekvenser för människornas levnadsförhållanden och hälsa 54 4.2.20 Konsekvenser för miljöskydd och miljöstörningar 55 4.2.21 Konsekvenser för olika befolkningsgruppers verksamhetsmöjligheter i näromgivningen 55 4.2.22 Konsekvenser för jakt och viltvård 55

vii 4.2.23 Konsekvenser för de sociala förhållandena 55 4.2.24 Andra väsentliga konsekvenser av planen 56 4.2.24.1 Bullerpåverkan 56 4.2.24.2 Påverkan av rörliga skuggor 61 4.3 Kumulativa effekter tillsammans med andra vindkraftsprojekt i närregionen 64 4.3.1 Samhällsstruktur, markanvändning och planläggning 66 4.3.2 Buller 67 4.3.3 Rörliga skuggor 68 4.3.4 Fågelbestånd 69 4.3.5 Flyttande fladdermöss 72 4.3.6 Landskap 73 4.4 Miljöstörningsfaktorer 75 4.5 Planbeteckningar och bestämmelser 76 4.6 Namn 76 4.7 Uppföljning av konsekvenser 76 4.8 Beaktande av kontakmyndighetens utlåtande om miljökonsekvensbeskrivningen 76 5. GENOMFÖRANDE AV DELGENERALPLANEN 77 5.1 Planer som styr och åskådliggör genomförandet 77 5.2 Genomförande och tidsplan 78 BILAGEDOKUMENT TILL BESKRIVNINGEN Bilaga 1 Program för deltagande och bedömning Bilaga 2 Olofsgårds vindkraftspark, miljökonsekvensbeskrivning (uppgjort av Ramboll Finland Oy för Föreningen Konstsamfundet r.f. 13.5.2014) Bilaga 3 Kontaktmyndighetens utlåtande om miljökonsekvensbeskrivning 23.10.2014 (VARELY/5/07.04/2013) Bilaga 4 Olofsgårdin tuulivoimapuisto, Kemiönsaari. Melumallinnus (Ramboll Finland Oy, 27.11.2014) (bullerutredning) Bilaga 5 Fotomontage (7.11.2014)

viii Till beskrivningen hör en plankarta med dess beteckningar och bestämmelser Förteckning över andra dokument, bakgrundsutredningar och källmaterial som berör planen: Miljöförvaltningens informationstjänst OIVA Åbolands landskapsplan Olofsgårds vindkraftspark, program för miljökonsekvensbedömning (uppgjort av Ramboll Finland Oy för Föreningen Konstsamfundet r.f. 9.4.2013) Material i Egentliga Finlands etapplandskapsplan för vindkraft

1 1. SAMMANDRAG 1.1 Planläggningsprocessens skeden Beslut om att utarbeta en plan 29.4.2013 Anhängiggjord 8.5.2013 PDB framlagt 27.6.2013 Planutkast offentligt framlagt Planförslag offentligt framlagt Behandling i förtroendeorgan Informationsmöten för invånarna 1.1.1 Inledningsskedet Arbetet med att utarbeta en delgeneralplan startade genom beslut av tekniska nämnden i Kimitoöns kommun 29.4.2013. I inledningsskedet samlades behövlig utgångsinformation för att starta planeringen och ett program för deltagande och bedömning (PDB) utarbetades och framlades offentligt 27.6.2013. PDB uppdateras vid behov under planläggningsprocessens gång. Tekniska nämnden godkände planläggningsavtalet för planområdet med Olofsgårds Energi 27.5.2013 och Ramboll Finland Oy valdes till planläggare genom tjänstemannabeslut 30.5.2013. Myndighetssamråd i inledningsskedet ordnades 19.11.2013. Vid samrådet behandlades bl.a. planeringens utgångspunkter, projektets tidsplan och delgeneralplanens program för deltagande och bedömning. 1.1.2 Berednings- och utkastskedet På basis av den samlade utgångsinformationen, responsen från inledningsskedet och resultaten av myndigheternas samråd utarbetades ett utkast till delgeneralplan. Avsikten är att planutkastet så väl som möjligt ska motsvara olika intressentgruppers och myndigheters mål för planläggningen. Tekniska nämnden i Kimitoöns kommun godkänner planutkastet för att framlägga det offentligt i minst 30 dagars tid. Under den tiden ordnas ett informationsmöte för allmänheten och intressenterna har möjlighet att lämna in åsikter om utkastet skriftligt eller muntligt. Utlåtanden om planutkastet begärs av myndigheterna och vid behov ordnas ett andra myndighetssamråd. Responsen behandlas i kommunen och behövliga bemötanden utarbetas. 1.1.3 Förslagsskedet Planen revideras utgående från utlåtanden och åsikter som lämnats in i utkastskedet och görs till ett förslag till delgeneralplan, som framläggs offentligt i minst 30 dagar. Under framläggningstiden har intressenterna möjlighet att lämna in skriftliga anmärkningar om förslaget och behövliga utlåtanden begärs av myndigheterna. Responsen efter framläggningen av planförslaget behandlas i kommunen och behövliga bemötanden utarbetas. Vid behov ordnas ett myndighetssamråd. Utgående från de kommentarer som inkommit i förslagsskedet kan vid behov små ändringar i planen göras. Sedan föreläggs den Kimitoöns kommunstyrelse och kommunfullmäktige för godkännande. Om ändringarna i planen har omfattande konsekvenser, framläggs planförslaget på nytt offentligt.

2 1.1.4 Godkännande av planen Delgeneralplanen godkänns av Kimitoöns kommunfullmäktige. Det går att besvära sig över fullmäktiges beslut om godkännande till Åbo förvaltningsdomstol och vidare till högsta förvaltningsdomstolen. 1.2 Delgeneralplanens innehåll Största delen av planområdet anvisas som jord- och skogsbruksdominerade området, där byggande som betjänar jord- och skogsbruk (M) tillåts. En bostadsbyggnads tomt anvisas som bostadsområde (A) och Hertsböle åkerområde anvisas som jordbruksområde (MT). Sammanlagt 9 byggplatser för vindkraftverk samt ett riktgivande servicevägnät, elledningar och annan behövlig infrastruktur anvisas inom M-områdena med objektbeteckningar eller som separata områdesdelar. Den del av Natura 2000-området Stormossen som ligger inom planområdet och den fastighet som tillhör staten anvisas som naturskyddsområde (SL). Områden som är särskilt viktiga med tanke på naturens mångfald och som ligger på jord- och skogsbruksområden anvisas dessutom med beteckningen luo-1. I planen anges speciellt att den ska användas som grund för beviljande av bygglov för vindkraftverk (MBL 77 a ). Genom bestämmelser som kräver utlåtande av Luftfartsverket och försvarsmakten kan man i samband med bygglov försäkra sig om att vindkraftverken inte orsakar olägenheter för flygtrafiken eller försvarsmaktens verksamhet. 1.3 Förverkligande Vindkraftsparken kan börja förverkligas efter att planen vunnit laga kraft. Vindkraftverken behöver bl.a. bygglov och flyghindertillstånd, som ansöks av vindkraftsbolaget. För att bygga elöverföringsnätet och nya servicevägar krävs också tillstånd. För byggandet av vindkraftsparken svarar Olofsgårds Energi Ab. De olika stegen i projektet kan förenklat beskrivas enligt nedanstående förteckning: Tillståndsprocess Projektplaner utarbetas Entreprenörer konkurrensutsätts Vägnätet på området byggs/den nuvarande vägförbindelsen förbättras Utrymme för kraftverksområdet reserveras och resningsområdena anläggs Vindkraftverkens fundament byggs Elstation och kraftledningar byggs Kraftverken reses Kraftverken tas i provdrift Kraftverken tas i drift 2. UTGÅNGSPUNKTER 2.1 Allmän beskrivning av området Planområdet ligger i Kimitoöns kommun 2,5 km nordost om tätorten Dalsbruk och 14 km från Kimito kyrkby. Området gränsar till Stormossens mossområde i nordväst och till den allmänna vägen Galtarbyvägen i sydost. Norr om planområdet finns Björkboda träsk och söder om området havet med öar och vikar. Planområdet ligger utanför tätortsstrukturen och används för skogsbruk. På området finns också några odlade åkrar. Planområdet korsas av 110 kv kraftledningar Dalsbruk Kimito och Påvalsby Dalsbruk. På planområdet finns dessutom flera skogsbilvägar och söder om Galtarbyvägen finns en stängd avstjälpningsplats. 2.2 Projektbeskrivning Målet för det aktuella projektet på planområdet är att bygga en vindkraftspark med 9 vindkraftverk med en sammanlagd effekt på cirka 27 MW. Vindkraftsparken består av de egentliga vindkraftverken, en elstation samt elöverföringsnät och servicevägar. Byggplatsen för

3 ett vindkraftverk är cirka 60 x 80 meter. Storleken på kraftverkens fundament är 10 x 10 eller 20 x 20 meter beroende på fundamenttyp. Vindkraftverkens fundament anläggs på berget eller sprängs in i berget, varvid sprängning sker till cirka 3 7 meters djup. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka 141 meter, rotordiametern är 130 meter och det minsta avståndet mellan kraftverken är cirka 400 500 meter. Enligt planen är högsta tillåtna tornhöjd 145 meter och kraftverkens största tillåtna totalhöjd 205 meter. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker med 20 kv jordkablar. Elstationen byggs intill den nuvarande 110 kv luftledningen. Jordkablarna placeras i mån av möjlighet i anslutning till vägarna och kablarna läggs ned i samband med att vägarna byggs eller förstärks. Om kabeln grävs ned separat är kabeldikets djup cirka 0,7 meter och bredd 0,4 meter. På bergsområde kan kabeln läggas på berget under ett skyddande skikt. Vägarna fram till vindkraftverken är 4 6 meter breda. I tvära krökar görs vägarna eventuellt bredare. Vägarna byggs av kross och beläggs med sand och grus. Vid våtmarker och ytvattenfåror byggs vägtrummor. I vägnätet utnyttjas i hög grad områdets nuvarande skogsbilvägar som vid behov ska förbättras. Figur 2-1. Nya konstruktioner i anslutning till vindkraftsprojektet. 2.2.1 Avveckling av vindkraftverken Vindkraftverkens livslängd är cirka 25 år, därefter kan turbinerna förnyas. Då kraftverken når slutet av sin livslängd rivs de. Elnätet monteras också bort om det inte finns annan användning för det. Vägnätet blir kvar om annat inte har avtalats med markägaren. De delar av kraftverkets fundament som finns under jorden kan lämnas kvar och fundamentplatsen återställs. Vindkraftsbolaget garanterar rivningen genom att betala en säkerhet som är avtalad i arrendeavtalet. Säkerheten betalas senast då byggandet börjar och används ifall vindkraftsbolaget efter att kraftverkets drift avslutats inte har uppfyllt sin skyldighet att återställa området.

4 2.3 Naturmiljö 2.3.1 Landskapets struktur, landskapsbild Planområdet ligger i den sydvästra skärgården, närmare bestämt i kustskärgården. I indelningen i landskapsprovinser hör Kimitoön till Sydvästra kusten och Skärgårdshavet i landskapsprovinsen Sydvästlandet. Sydvästra kusten och Skärgårdshavet är en miljö med speciella naturförhållanden och även unika kulturdrag. Landskapet i regionen har vidsträckta klippområden strukturerade av rätlinjiga sprickdalar som genomskär berggrunden. Landskapets viktigaste grundelement är havet och den vidsträckta och sönderskurna skärgården. Fiske har traditionellt varit regionens viktigaste näring. I den inre skärgården har dessutom odling och djurhållning varit vanliga näringar. Vid fastlandskusten finns det betydligt mera åkermark än i skärgården. Bosättningen i skärgården är traditionellt koncentrerad till tätt bebyggda byar i de skyddade sänkorna. Planområdet ligger på en skogbevuxen bergsrygg i södra delen av den vidsträcka Kimitoön. Största delen av de planerade vindkraftverken placeras på de högsta krönområdena i södra delen av Kimitoön på nivån +40 m över havet. Söder om planområdet finns havsviken Bruksfjärden, som omges av öar, i öster den smala Galtarbyviken och i väster den smala Dragsfjärden. Norr om planområdet finns det lilla Björkboda träsk och i sydväst den lilla sjön Stora Masugnsträsket. Planområdet gränsar till ett skogbevuxet åsområde i nordväst. Planområdets landskapsstruktur är typisk för Egentliga Finland, varierande och småskalig. Berget kommer i dagen på många ställen i den kuperade terrängen. Terrängformerna är inte tydligt orienterade på grund av den kraftiga och oregelbundna sprickbildningen i berggrunden. Planområdets landskapsbild domineras av barrskogslandskap med mycket kalhyggen och plantskogar. Sänkorna mellan planområdets berg och backar består främst av trädbevuxna myrmarker. I den södra delen finns också små åkrar. Genom planområdets västra och norra del går en högspänningsledning som syns som en öppning i den skogbevuxna terrängen. I planområdets södra kant och delvis på planområdet löper den smala landsvägen Galtarbyvägen som följer terrängformerna. Söder om vägen finns en avstjälpningsplats som inte syns i väglandskapet. På planområdet finns smala skogsbilvägar försedda med stängda bommar för att begränsa väganvändningen. Nordost om planområdet finns Galtarby långa odlingsdal. Längs den kan man se långt i riktning mot planområdet. Björkboda by och därtill hörande vidsträckta odlingsslätter ligger norr om planområdet mer än tre kilometer från de planerade vindkraftverken. Från de här öppna områdena har man utsikt långt över omgivningen. Utsikt mot planområdet har man inte bara från odlingsslätterna utan också från havet i söder. Från Björboda träsk norr om planområdet har man också utsikt mot planområdet, men i bostadsområdena vid träskets norra strand är sikten nästan helt skymd. Från den tätt bebyggda miljön i Dalsbruk har man ingen utsikt mot planområdet. Strandlandskapet nära Dalsbruks hamn domineras av industribyggnader och deras skorstenar. I strandlandskapet ses för övrigt småskaliga bostadsbyggnader och några högre flervåningshus. I fjärrlandskapet urskiljs flera master som utgör landmärken på Kimitoön. Både i skärgårdslandskapet och vid kanterna av odlingsdalarna karakteriseras landskapet ställvis av branta klippskär respektive backsluttningar. 2.3.2 Jordmån och berggrund Topografin på Kimitoön karakteriseras av omväxlande vidsträckta bergsområden och rätlinjiga krossdalar. Planområdet hör till ett område med en bergsrygg som fortsätter mot nordväst. Den högsta punkten på planområdet ligger i områdets västra del på det småskaliga bergsområdet Råbergen knappt 70 meter över havet, vilket är den högsta punkten i södra delen av Kimitoön. De mest låglänta områdena ligger i sänkorna i de södra och östra delarna av planområdet knappt 20 meter över havet. Planområdets berggrund består främst av kvarts-fältspatgnejs. På små arealer förekommer dessutom mikroklingranit, kvartsdiorit samt amfibolit och amfibolitgnejs. Det lösa jordlagret på planområdet är huvudsakligen tunt och på området finns rikligt med klippmarker och berg i dagen. Dessa omväxlar småskaligt med torv-, ler- och moränmarker i

5 terrängens sänkor. Terrängens sänkor och de mest vidsträckta torvmarkerna är huvudsakligen dikade. På planområdet finns inga klassificerade, geologiskt värdefulla områden. Närmaste värdefulla klipp- och moränformationer av riksintresse ligger på flera kilometers avstånd. På planområdet finns inga tydligt avgränsade kala bergsryggar utan terrängen är huvudsakligen småskalig. Enligt förhandsinformation och terränggranskningar finns inte heller några geologiskt värdefulla objekt på området. De största enhetliga, kala bergsryggarna finns på Råbergen och i planområdets mellersta delar. Figur 2-2. Topografikarta över området 2.3.3 Vattendrag och vattenhushållning På planområdet finns inga klassificerade grundvattenområden. Närmaste klassificerade grundvattenområden finns drygt 2 kilometer norr om planområdet. Närmaste klassificerade grundvattenområde är Högmo grundvattenområde (FI0224353) som lämpar sig för vattenförsörjning. Dess areal är 0,95 km 2 och bildningsområdet omfattar 0,5 km 2. Övriga klassificerade grundvattenområden på cirka fyra kilometers avstånd är Björkboda (FI0204051) och Nordanå (FI0204002) som lämpar sig för vattenförsörjning. Ytvattnet i de östra och södra delarna av planområdet rinner ut i Galtarbyviken, i de norra delarna rinner ytvattnet till Björkboda träsk och i de sydvästra och västra delarna till Stora Masugnsträsket. På planområdet finns två träsk i naturtillstånd i områdets mellersta och södra del. I den stängda avstjälpningsplatsens omedelbara närhet har två vattengropar grävts. I de norra delarna av planområdet finns också tre tjärnar av vilka åtminstone två sannolikt har uppkommit genom grävning någon gång i tiden. Största delen av planområdets vattenfåror har också rensats och rätats ut och sänkorna i terrängen har dikats ut.

6 Planområdets vattenfåror i naturtillstånd finns i områdets norra del väster om åkern Farfarskärret, norr om Råbergen samt nordost om Hertsböle. Rännilen i den norra delen är i naturtillstånd från åkerkanten till skogsbilvägen. Rännilens fåra är delvis täckt av mossa, men närmare åkern har fåran skurit sig in i marken och bildat en slingrande fåra med sandbotten. Den här fåran hade klart vatten vid tidpunkten för utredningen. Rännilen norr om Råbergen är i naturtillstånd på en kort sträcka: fåran slingrar sig fram och har delvis sandbotten. Vid tidpunkten för utredningen var fåran torr. Vattnet rinner från Bomossaträsket ut i fåran nordost om Hertsböle. Fåran är delvis i naturtillstånd, delvis rensad. Fåran slingrar sig fram och det finns stenar i fåran och på dess kanter, och på bottnen finns dessutom sand. Fåran blir bredare, en dryg meter, när den närmar sig Hertsböle. 2.3.4 Vindförhållanden De områden som beträffande vindförhållanden lämpar sig bäst för vindkraftsproduktion i Finland ligger vid kusten, till havs och i fjällen. Platsspecifik och noggrannare information än förut om vindförhållandena i Finland finns tillgänglig efter att Motiva och Meteorologiska institutet och deras underleverantörer har fått Vindatlasprojektet färdigt. Finlands Vindatlas, som publicerades i november 2009 (www.tuuliatlas.fi), är en vindkartläggning baserad på datormodellering. Avsikten med atlasen är att ge en så noggrann beskrivning som möjligt av vindförhållandena på olika platser, bl.a. vindstyrka, riktning och turbulens från 50 meters höjd ända till 400 meters höjd som års- och månadsmedeltal. Resultaten kan för närvarande kontrolleras med en noggrannhet där kartrutorna är 2,5 x 2,5 kilometer samt vid kusten och på några orter i inlandet 250 x 250 meter. Enligt vindatlasens modellberäkningar är vindens aritmetiska medelhastighet (m/s) på 100 meters höjd på Olofsgårdsområdet på Kimitoön på årsnivå 6,7 7,3 m/s. Vindhastigheten ökar med stigande höjd och på 200 meters höjd är den ungefär 9 m/s. Vindhastigheterna på Olofsgårdsområdet är typiska för skärgårdsområden som ligger lite längre från öppna havet. Högre vindhastigheter nås längre ute i skärgården, i Bottniska vikens och Finska vikens havsområden, Ålands skärgårdshav samt i vissa fjällområden. 2.3.5 Naturskydd Stormossens Naturaområde (FI0200003, SCI) ligger nordväst om planområdet och dess södra del ligger delvis på planområdet. Stormossen är en 139 hektar stor mosshelhet som består av två högmossar och Lillträsket, som har bevarats i naturtillstånd. Området Stormossen hör delvis till myrskyddsprogrammet (SSO020034) och på dess område har ett privat skyddsområde (YSA200125) inrättats. Ett naturskyddsområde inrättades på Stormossen genom en förordning från statsrådet. Förordningen godkändes i mars 2014 och trädde i kraft i april 2014. Stormossen (FI0200003) är en högmosse som är nästan i naturtillstånd, något som är sällsynt vid sydvästra Finlands kust. Stormossen är en tudelad högmosse vars båda delar till största delen utgörs av tallmosse, speciellt ris-tallmosse. En bäck i naturtillstånd slingrar sig från mossen till Lillträsket, vid vars kanter det finns små arealer av mosse med flarkyta samt madkärr. Naturaområdets sydöstra hörn är dikat och där växer ställvis grova träd. På Naturaområdet förekommer också arter som är nationellt hotade, mellanvitmossa (Sphagnum imbricatum) (EN, starkt hotad) och bivråk (Pernis apivorous) (VU, sårbar).

7 Figur 2-3. Naturskyddsområden i närheten av planområdet. 2.3.6 Vegetation och naturtyper Planområdet ligger på ett bergigt och småskaligt område nära havsstranden. Växtligheten karakteriseras av talldominerade skogsbestånd på berg, torra och karga moar samt grandominerade små myrmarker i sänkorna mellan dem. Lövträdsdominerade områden finns på små arealer, främst på myrmarkerna. Växtligheten är kargast i de södra delarna av planområdet nära havsstranden och blir småningom lummigare mot de norra delarna av området. Skogarna på planområdet används numera i hög utsträckning för skogsbruk. Största delen av planområdets skogar är talldominerade gallringsbestånd av olika åldrar. Områdets myrmarker har också huvudsakligen skötts med skogsbruksåtgärder. 2.3.6.1 Värdefulla naturobjekt på planområdet De värdefulla naturobjekten på planområdet omfattar huvudsakligen ganska små arealer. De värdefulla naturobjekt som omfattar de största arealerna ligger i nordöstra delen av planområdet samt i områdets södra del nära den gamla avstjälpningsplatsen. Objekten med de minsta arealerna är främst trädfattiga myrmarker och objekten med de största arealerna är helheter bestående av flera olika naturtyper. Ramstedsmossens värdefulla naturtypshelhet (objekt 1) Ramstedsmossens naturtypshelhet innehåller en öppen mosse som är närapå i naturtillstånd, Kvarnedsbergets branta sydsluttningar samt öster och söder om dessa finns angränsande grövre och delvis gamla skogsbestånd på berg och mellan dem finns små arealer med trädfattiga myrmarker. Området domineras av trädfattig torr lågstarrmosse (LkN) i vars västra ände det rinner ett dike. Arter som förekommer på mossen är bl.a. getpors, tuvull, rosling, tranbär, hjortron, ljung samt på fuktigare ställen vitag, taggstarr, daggört och kallgräs. Längs kanterna övergår mossen i ristallmosse där trädbeståndet utgörs av tvinvuxna tallar. Vegetationen domineras av getpors,

8 ljung, hjortron, odon och ställvis tuvull. I söder och öster avgränsas mossområdet av karg, talldominerad blandskog som ställvis splittras av områden med berg i dagen. Blandskogen har delvis gammalt trädbestånd. Det finns inslag av gran samt ställvis en del björkar. Murkna träd finns i liten omfattning på området. Skogens vegetation ger ett kargt intryck: på fuktigare platser växer blåbär, ekorrbär och vårfryle, på torrare platser dominerar lingon, skogsstjärna, ljung och kruståtel. I bergsområdenas fuktiga sänkor finns små områden med örtrika grankärr och trädfattiga myrmarker. I de madpåverkade grankärren växer bl.a. missne, trådstarr, gråstarr, blåbär, lingon, topplösa och kråkklöver. På de små arealerna med öppna mossar finns främst olika arter av starr såsom trådstarr och flaskstarr. Träden på mossarna består av framför allt glasbjörk, men det finns också en del tallar. I sluttningen sydväst om bergsområdet Kvarnedsberget finns gammal barrträdsdominerad blandskog (MT, VT) med ett visst inslag av murkna träd. Skogen gränsar till en ganska brant bergssluttning där det finns små lundarealer på avsatserna. I dessa lundar är den dominerande arten träjon. I de små lundarna växer dessutom vårärt, smultron, bergslok, underviol, ängsvial, stensöta, stor blåklocka, harsyra, stenhallon, lingon och hallon. Längre söderut i sluttningen övergår artsammansättningen till vegetation som är typisk för bergssluttningar: där växer bl.a. lingon, ljung, kruståtel, olika kovallarter, blodnäva och käringkål. Lågstarrmosse, små trädfattiga mossarealer samt små lundarealer är sådana objekt som avses i skogslagen 10 och den gamla skogen på sydvästsluttningen är sådan annan värdefull livsmiljö som avses i skogslagen. Området är en lokalt värdefull helhet bestående av flera naturtyper. Bomossaträsket (objekt 2) Det lilla träsket i naturtillstånd ligger mitt i ett kalhugget område där träsket omges av en smal zon av grövre tallar. Kring träsket finns små arealer med mosse där det växer trådstarr, vasstarr, dystarr, vitag, kallgräs, daggört, rosling, tranbär, vattenklöver och Jungfru Marie nycklar. I bottenskiktet växer bl.a. rostvitmossa, sotvitmossa, praktvitmossa och klubbvitmossa. Från träsket övergår mossen småningom i tallmyr. Näromgivningen kring det lilla träsket är en sådan särskilt värdefull livsmiljö som avses i skogslagen 10. Träsket på den odikade mossen (objekt 3) Träsket, som är i naturtillstånd, omges av många olika naturtyper. Söder om träsket finns ett lummigt grankärr som öster om träsket övergår i ris-tallmosse. Norr om träsket, alldeles i närheten av stranden, finns en fuktig, mesotrof, ormbunksdominerad lund som övergår i örtrik strandäng. Träskets näromgivning är inte en sådan värdefull livsmiljö som avses i skogslagen men tillsammans med träsket utgör den ett mångsidigt, lokalt värdefullt objekt. Klibbals-madkärr (objekt 4) Ett litet klibbals-madkärr finns vid kanten av den odikade mossen i en liten sänka. Trädbeståndet domineras av klibbal med inslag av glasbjörk, vide samt i någon mån unga granar. Tallar växer vid områdets kanter. Kring kärret finns örtrikt grankärr samt i områdets norra del också fuktig, madpåverkad, näringsrik lund. Klibbals-madkärrets växtlighet mellan tuvorna består av bl.a. vattenklöver, missne, kråkklöver och sjöfräken. På torrare områden växer bl.a. majbräken, skogsbräken, strandlysing, kärrviol, besksöta, brunrör, kärrsilja, kärrdunört och vattenmåra. På området växer dessutom skogsfräken, vasstarr, lingon, blåbär, trådstarr, stjärnstarr, sumpstarr, nässla och brunskära. På området förekommer också murkna träd i någon mån. Örtrika kärr är i hela Finland klassificerade som sårbara (VU) naturtyper. Skogs-madkärr, dit klibbals-madkärr hör, är klassificerade som en sårbar (VU) naturtyp i södra Finland. Lundområdena är också sådana särskilt värdefulla livsmiljöer som avses i skogslagen. Moskogsholmar på den odikade mossen (objekt 5) I klibbals-madkärrets närmiljö finns en moskogsholme. Där växer grövre barrträdsdominerad blandskog på torr mo (VT). Vegetationen består av främst blåbär, lingon, skogsstjärna och en. Holmens trädbestånd är i naturliknande tillstånd och därför en sådan särskilt värdefull livsmiljö som avses i skogslagen.

9 På samma mosse finns också en annan, något större moskogsholme som är klassificerad som en sådan värdefull livsmiljö som avses i skogslagen (Skogscentralen). Holmens träd är unga och avverkningar har gjorts så att den eventuellt inte uppfyller kriterierna för en särskilt värdefull livsmiljö enligt skogslagen. Närmiljöer intill rännilar och bäckar (objekt 6 och 7) På planområdet finns en rännil i naturtillstånd som rinner till åkern Farfarskärret. Rännilens omedelbara närhet är klassificerad som en särskilt värdefull livsmiljö enligt skogslagen (Skogscentralen). I dess omedelbara närhet växer grövre och unga bestånd av gran, tall och björk. Området är försumpat och bottenskiktet domineras av granvitmossa och stor björnmossa. I fältskiktet växer bl.a. topplösa, hultbräken, lingon, nordbräken, majbräken, olika rörarter och kärrsilja. Bäckfåran från Bomossaträskets mossområde är delvis i naturliknande tillstånd: i närheten av skogsbilvägen och från skogsbilvägen mot Hertsböle åker är fårans omedelbara närmiljö ställvis kraftigt behandlad genom skogsbruksåtgärder. Bäckfårans omedelbara närmiljö är i naturliknande tillstånd på en kort sträcka norr om den planerade nya vägförbindelsen. Bäcken är klassificerad som en sådan annan värdefull livsmiljö som avses i skogslagen (Skogscentralen). Trädfattiga mossar (objekt 8, 9 och 10) På planområdet finns flera tämligen små, trädfattiga mossar av vilka tre är klassificerade som sådana objekt som avses i skogslagen (Skogscentralen). Två av dessa objekt ligger i planområdets västra delar och ett nära planeringsområdets östra gräns. Alla trädfattiga odikade mossområden är karga och starrdominerade. Typiska arter är trådstarr, hundstarr, sumpstarr, vitag, kallgräs, tranbär, rosling, getpors och ljung. Ställvis växer dessutom flaskstarr, vasstarr, hjortron och vattenklöver. Figur 2-4. Värdefulla naturobjekt på planområdet.

10 2.3.7 Fågelbestånd 2.3.7.1 Häckande fåglar Planområdets livsmiljöer representerar främst skogar på berg och friska eller torra barrträdsdominerade skogar. Områdets skogar är till stor del grova eller avverkningsmogna. En del av skogarna har kalhuggits under de senaste åren. Det finns sparsamt med våtmarksmiljöer på området. De största av dessa är Ramstedsmossen i den östra delen, en våtmark i närheten av den gamla avstjälpningsplatsen samt det utdikade mossområdet vid Bomossaträsket. Bofallsmossens mossområde har däremot dikats ut en gång i tiden och nu finns där ställvis grovt trädbestånd på torvmo av blåbärstyp. Största delen av planområdets häckande fågelbestånd är skogsarter och arter som trivs i halvöppna miljöer. Rikligast på planområdet förekom bofink, lövsångare, taltrast och trädpiplärka. Andra rikligt förekommande arter var talgoxe, större hackspett och grönsiska. På grund av att det finns få våtmarksmiljöer påträffades endast ett fåtal sjöfåglar och vadare. Sjöfåglar förekom endast kring tjärnen i närheten av avstjälpningsplatsen, där häckande kricka och knipa förekom. Vadare som förekommer på området är morkulla, skogssnäppa och enkelbeckasin. Av våtmarksarterna förekom trana både vid Bomossaträsket och på våtmarken intill den gamla avstjälpningsplatsen. Områdets rovfågelbestånd är mångsidigt med bland annat flera uggle- och dagrovfågelarter. På planområdet häckar pärl- och sparvuggla. Utanför planområdet observerades dessutom kattuggla och berguv. Revir för dagrovfåglar upptäcktes framför allt i de norra och östra delarna av planområdet. Häckande arter var bl.a. sparvhök, duvhök och ormvråk. I närheten av planområdet noterades också revir för duvhök och lärkfalk. Både fullvuxna och ännu inte könsmogna havsörnar påträffades på planområdet liksom under flyttperioderna dagligen. Närmaste häckande fiskgjusepar observerades ett fåtal gånger i närheten av reviret under rovfågeluppföljningen och exempelvis inga flygningar genom planområdet i jakt på föda observerades. Artens flygturer noterades vid antingen planområdets norra eller östra gränser. Under vårflyttningen sågs paret också, främst vid norra kanten av planområdet eller i den allra nordligaste delen där de strök omkring. Då boplatsen besöktes under terränggranskningen noterades också en flygning från boplatsen mot nordnordost. Utgående från observationerna har det häckande paret sina sannolika födoområden i de smala havsvikarna, exempelvis Galtarbyviken, Norrlångviken samt de smala vattendragen nära Dalsbruk. I samband med flyttningsuppföljningen samt studierna av rovfåglar under högsommaren sågs inget som direkt tydde på havsörnshäckning. Havsörnens närmaste kända revir, som den har använt under de senaste åren, finns i skärgården cirka 6 km från planområdet. Gamla fåglar observerades ofta på området och träd där havsörnen brukar sitta hittades i områdets östra delar. Mera fåglar än i övriga delar av planområdet sågs i de östra och nordöstra delarna. Under häckningstiden följde örnarna inga tydliga, regelbundna flygrutter och fåglarna rörde sig över ett stort område. Observationerna gällde oftast fåglar som flög omkring mellan området Björkboda Genböle och planområdets norra och nordöstra delar. En del av örnarna flög i riktning mot Galtarby. Skogshönsfåglar som påträffades på planområdet var orre, järpe och tjäder. Av dessa sågs järpe främst i de östra delarna av planområdet. Enligt observationerna vid utredningen av spelplatser på våren ligger orrens spelplatser främst utanför planområdet. På ett kalhygge norr om Bomossaträsket fanns en liten spelplats. I utredningen upptäcktes en tjäderspelplats i de mellersta delarna av planområdet. För sydfinländska förhållanden var spelplatsen mycket livskraftig. Under speltiden sågs 7 9 tjädertuppar och flera tjäderhönor på spelplatsen. Spelplatsens huvudområden finns vid de bergiga kanterna av den utdikade tallmyren. I utredningen av nattskärra noterades mycket riklig förekomst av nattskärra på planområdet och i dess närhet, totalt 27 29 revir. Reviren för nattskärra var någorlunda koncentrerade till närheten av Råbergen och kraftledningen som korsar planområdets norra del samt dessutom planområdets östra del. På planområdet noterades under häckningstiden totalt 23 skyddsmässigt betydelsefulla arter av vilka 17 bedömdes häcka på området (Tabell 2-1). De övriga 6 arterna är sådana som endast

11 besöker området eller häckar i närområdet. Av dem hör ormvråk och stenskvätta till de arter som klassificeras som sårbara (VU). Nära hotade (NT) arter är orre, tjäder, pärluggla, göktyta och grönsångare. Sårbara arter räknas de facto som hotade arter. Nära hotade arter är inte egentligen hotade men man fäster större vikt vid deras beståndsutveckling på grund av att bestånden minskar. Utöver att en art är nationellt hotad kan arten också klassificeras som regionalt hotad, om arten löper risk att försvinna från området. Av de arter som häckar i Olofsgård är tjäder och pärluggla regionalt hotade. Av de häckande fåglarna hör 10 arter till arterna i fågeldirektivets bilaga I och 7 hör till de arter som Finland har ett specialansvar för. Tabell 2-1. Arter som är betydelsefulla i skyddshänseende och som observerades på Olofsgårds planområde. * = häckar sannolikt inte på planområdet. ** = har tidigare hört till områdets häckande fågelbestånd. EU = art som ingår i fågeldirektivets bilaga I, UH = nationell hotklassificering, EVA = art som Finland har ett specialansvar för och AU = regionalt hotad art. NT = nära hotad, VU = sårbar. Art Vetenskapligt namn EU UH EVA AU Sångsvan * Cygnus cygnus x x Kricka Anas crecca x Knipa Bucephala clangula x Järpe Bonasa bonasia x Orre Tetrao tetrix x NT x Tjäder Tetrao urogallus x NT x x Storlom * Gavia arctica x Bivråk * Pernis apivorus x VU Havsörn * Haliaeetus albicilla x VU Ormvråk Buteo buteo VU Fiskgjuse * Pandion haliaetus x NT Trana Grus grus x Sparvuggla Glaucidium passerinum x x Pärluggla Aegolius funereus x NT x x Nattskärra Caprimulgus europaeus x Göktyta Jynx torquilla NT Gråspett Picus canus x Spillkråka ** Dryocopus martius x Trädlärka Lullula arborea x Stenskvätta Oenanthe oenanthe VU Grönsångare Phylloscopus sibilatrix NT Törnskata Lanius collurio x Större korsnäbb Loxia pytyopsittacus x Häckande arter som är betydelsefulla i skyddshänseende och finns på planområdet förekommer över så gott som hela planområdet. Beaktansvärda platser på planområdet med tanke på

12 häckande fåglar är Ramstedsmossens skogsområde, våtmarken nära den gamla avstjälpningsplatsen samt Råbergen. På området finns flera skogsförnyelseområden där trädens utveckling leder till att strukturen, och därmed också fågelbeståndet, snabbt förändras. Dessa områden har därför inget särskilt värde beträffande fåglar. Fågelbeståndet på Naturaområdet Stormossen i närheten av planområdet består främst av tättingar som trivs i skogar och på mossområden. Av arterna i fågeldirektivets bilaga I noterades trana som häckande art vid utredningen av fågelbeståndet på Naturaområdet. Av arterna i fågeldirektivets bilaga I nämns dessutom bivråk, fiskgjuse och spillkråka på Naturadatablanketten. Av dessa sågs fiskgjuse på Naturaområdet, men observationerna tyder inte på att den häckar på området. Det häckande fågelbeståndet på Olofsgårdsområdet bedöms som helhet ha måttlig känslighet. Områdets känslighet ökas av framför allt den livskraftiga tjäderstammen, det täta beståndet av nattskärra och det mångsidiga beståndet av rovfåglar. Områdets rovfågelbestånd omfattar flera uggle- och dagrovfågelarter. 2.3.7.2 Flyttfåglar Allmänt om fågelflyttningen på Kimitoön Kimitoön är ett viktigt område med tanke på fåglarnas flyttstråk och födoområden under flyttningstiden. Under flyttningstiden är Kimitoöns betydelse störst för sjöfåglar, tranor och rovfåglar och området har större betydelse på hösten än på våren. På våren flyttar många arter över en bredare front och antalet flyttande individer som observerats är i regel mindre än på hösten. På våren är Kimitoön ofta det första område som erbjuder flyttfåglar som anländer från sydväst möjlighet att hitta föda och rasta. Speciellt tidigt på våren ses ofta stora flockar med flyttfåglar. Sjö-, våtmarks- och strandfåglarnas flyttning på Kimitoön styrs på våren och hösten av vattendrag och näringsrika havsvikar som är orienterade i samma riktning som flyttningen. De viktigaste stråken som styr flyttningen och samlar fåglarna är vattendragen Pemarviken och Halikonlahti. Största delen av sjöfåglarna som flyttar via området bedöms flytta via de här vikarna. Vikarna är mycket långsmala och styr därför flyttningsströmmarna ganska långt in i landet. Via Pemarviken och Halikonlahti flyttar stora mängder dykänder och simänder samt gäss. Under de bästa dagarna under flyttningstiden kan det finnas över tusen grågäss och även tiotals sädgäss vid Halikonlahti. Även på åkerområdena i närheten av de här två vikarna kan man se flockar med upp till hundratals vadare (bl.a. tofsvipa och brushane). Under flyttningstiden ses också stora mängder måsfåglar och tättingflockar samt svalor på områdena. Galtarbyvikens betydelse som styrande rutt för fåglarna är inte närmare känd, men även den antas styra flyttningen mot Halikonlahti. Antalet individer av olika arter som setts vid Galtarbyviken är dock mindre; som mest ses tiotals gäss och andfåglar där. Tranornas vårflyttning i Finland går typiskt via Hangöområdet, men i Egentliga Finland ses de största mängderna tranor vanligen på linjen Kimitoön-Pöytyä. På höstarna går den regionalt livligaste flyttningen ungefär längs samma linje. På höstarna har det noterats att tranorna flyttar främst över Björkboda mot Kasnäs och därifrån fortsätter fåglarna mot söder/sydost med sikte på Estland. På hösten förklaras de större mängderna flyttfåglar på området av Kimitoöns läge i förhållanden till fastlandet. Mellan fastlandet och Kimitoön finns inga vidsträckta havsområden och Kimitoön utgör på sätt och vis en udde dit flyttningen styrs från ett vidsträckt område. Styrningen av fåglarna till Kimitoön påverkas också av vattenområdena Halikonlahti och Pemarviken som ligger strax intill ön. Det har tidigare observerats att fåglar, speciellt dagrovfåglar, kommer till Kimitoön inte bara norrifrån utan också längs kusten österifrån. Innan fåglarna ger sig ut över havet kan de stanna på Kimitoön och flyga omkring och vänta på lämpliga vind- och väderförhållanden för färden över havet. Vid huvudflyttningen i september kan dagssumman på området bli till och med över 1000 rovfåglar. Flyttfåglarna på området består av många olika arter. På vårarna och höstarna ser man intensiv eller ganska intensiv flyttning av finkfåglar och trastar. Ringduvor ses i stort antal speciellt på höstarna, men antalet sångsvanar och vadare är i allmänhet störst på våren. Gåsflyttningen på våren består till stor del av grågäss, medan sädgässens flyttning vanligen sker betydligt längre i

13 väster och de arktiska gässen flyttar främst öster om Hangö. På hösten ses måttliga mängder av sädgäss och mera sällan också arktiska vitkindade gäss och prutgäss. Någon egentlig arktisk flyttning ses ganska sällan, men på våren har speciellt Pemarviken stor betydelse när den styr flyttningen mot inlandet. Då kan till exempel lomfåglar ses i stort antal. Viktiga födoområden för fåglar under flyttningen är Sjölax, Björkboda åkerområde, Galtarbyviken samt åkerområdena norr och nordost om Kimitoöns tätort. Till exempel på Björkboda åkerområden ses varje år under de intensivaste dagarna flockar med flera hundra gäss, några hundra svanar samt hundratals simänder som söker föda där. Speciellt på höstarna ses också stora mängder rovfåglar på området. Området fungerar även som ett viktigt födo- och rastområde för tättingar och vadare under flyttningen. Sjölax är landets viktigaste samlingsplats för grågäss på sensommaren och början av hösten och på området har man sett till och med över 5000 grågäss (Faunatica 2012). Under flyttningen är området ett viktigt födo- och rastområde också för många andra sjöfåglar och gäss. Galtarbyviken är viktig för åtminstone andfåglar och grågäss under flyttningstiden. Antalet rastande fåglar är dock mindre än på ovan nämnda platser. Rovfåglar Ett stort antal rovfåglar flyttar via Kimitoön speciellt på hösten, men i någon mån också på våren. De flyttande fåglarna består av många olika arter och omfattar alla rovfåglar som häckar i Finland, från hökar till örnar. Flyttningen är livligast på hösten, då antalet ormvråkar och sparvhökar under en dag kan vara över hundra, men även andra rovfåglar såsom blå kärrhök och bivråk kan ses i stort antal. Ormvråkarna och sparvhökarna flyttar främst västerut vid Björkboda, medan de flesta övriga rovfåglarna tar sikte över havet mot Estland. Kungsörnar ses vissa höstar i relativt stort antal. Även havsörnar flyttar via området i ganska stort antal, men det är svårt att uppskatta antalet på grund av lokala och kringstrykande fåglar som man ser rikligt av i området året om. Uppföljning av vårflyttningen 2013 Vid uppföljningen av vårflyttningen på Olofsgårdsområdet noterades kraftig tranflyttning, medan andra artgrupper flyttade i betydligt mindre antal än på hösten. Jämsides med tranor sågs också rikligt med havsörnar under uppföljningen på våren. Gäss sågs i betydligt mindre antal på våren än på hösten, sammanlagt 177 individer. Största delen av de observerade gässen kunde inte artbestämmas (110 ind.) och största delen av de gäss som kunde artbestämmas var grågäss (56 ind.). Andra gåsarter sågs endast sporadiskt. Av alla gäss sågs 55 % på planområdet och 62 % av alla observerade gäss flög på den höjd där kollisionsrisk föreligger (i höjd med rotorbladen 65 200 m). Utgående från flygriktningarna och flyghöjden gällde åtminstone en del av observationerna fåglar som strök omkring på området och rörde sig mellan öns mellersta delar och havsvikarna/havsområdena i söder. Under vårflyttningen sågs stora samlingar med gäss och svanar på åkrarna vid Kimitoöns centrum och framför allt på åkrarna vid Björkboda. Till exempel 16.4 sågs totalt cirka 250 gäss och 30 sångsvanar på Björkbodaområdet. Enligt observationerna flyger både svanar och gäss till födoområdet på Björkboda åkrar på ganska låg höjd och framför allt längs de närbelägna åkerområdena. Gässens låga flyghöjd tydde på att det var fåglar som strök omkring på området. Tabell 2-2. Antal observerade individer av större fågelarter (ej rovfåglar) under våruppföljningen. Antal Art individer sångsvan Cygnus cygnus 18 knölsvan Cygnus olor 2 storskarv Phalacrocorax carbo 292 grågås Anser anser 56 sädgås Anser fabalis 6 kanadagås Branta canadensis 5 Anser-gåsart Anser sp. 38 gåsart Anser / Branta 72 ejder Somateria mollissima 8 storlom Gavia arctica 3 gräsand Anas platyrhynhcos 3

14 knipa Bucephala clangula 2 sjöfågelart 53 trana Grus grus 3320 tofsvipa Vanellus vanellus 105 enkelbeckasin Gallinago gallinago 16 storspov Numenius arquata 6 ljungpipare Pluvialis apricaria * brushane Philomachus pugnax 12 gluttsnäppa Tringa nebularia 12 skogssnäppa Tringa ochropus 9 ringduva Columba palumbus 392 skogsduva Columba oenas 49 * = endast lätesobservationer Tranornas huvudflyttning vid Kimitoön var kraftig våren 2013 och 3320 tranor observerades vid uppföljningen av huvudflyttningen. Flyttningen fördelade sig över ett vidsträckt område, men något fler tranor flyttade via Galtarbyviken och planområdets mellersta delar än via andra områden. Vid uppföljningen var observationerna öster om planområdet bristfälliga, men enligt rapporten över flyttuppföljningen på Misskärrområdet (Suomen Luontotieto 2013) flög de största flockarna med tranor öster om Galtarby. Av alla flyttande tranor flög 88 % på en höjd där kollisionsrisk föreligger. Att tranornas flyghöjd var lägre än på hösten förklaras troligen av att de nyss flugit över havet, där stigande luftströmmar inte kan utnyttjas på samma sätt som över fastlandet. På våren sågs 237 individer av dagrovfåglar, 82 % av dem sågs på planområdet. Ungefär hälften av alla rovfågelobservationer gällde havsörn, så antalet flyttande individer av andra rovfåglar var ganska lågt. Tabell 2-3. Antal observerade individer av rovfåglar under uppföljningen av vårflyttningen. Art antal individer sparvhök Accipiter nisus 23 duvhök Accipiter gentilis 7 brun kärrhök Circus aeruginosus 1 blå kärrhök Circus cyaneus - kärrhöksart Circus sp. 1 havsörn Haliaeetus albicilla 120 fiskgjuse Pandion haliaetus 10 skrikörnsart Aquila clanga / pomarina 1 bivråk Pernis apivorus 1 ormvråk Buteo buteo 15 fjällvråk Buteo lagopus 13 Pernis / Buteo Pernis / Buteo sp. 12 stenfalk Falco columbarius 1 lärkfalk Falco subbuteo 1 tornfalk Falco tinnunculus 11 pilgrimsfalk Falco peregrinus 1 liten falco Falco sp. 5 liten rovfågelart 5 stor rovfågelart 5 Totalt 233 Jämsides med havsörn var de rikligast förekommande rovfåglarna ormvråk och sparvhök. Beträffande havsörnar gick det inte att urskilja vilka fåglar som strök omkring eller häckade på området och vilka som flyttade genom området. Största delen av havsörnsobservationerna gällde sannolikt fåglar som strök omkring på området och häckade eller inte häckade. Största delen av observationerna gällde ännu inte könsmogna individer. Av alla rovfåglar flög 47 % på en höjd där kollisionsrisk föreligger och av havsörnarna 53 %. Havsörnarnas och andra rovfåglars flyghöjd var lägre vid mulet väder och motvind. Andra arters och artgruppers flyttning på området var i regel obetydlig. Uppföljning av höstflyttningen Under höstflyttningen sågs betydligt fler gäss, dagrovfåglar och ringduvor på området. Tranflyttningen var däremot ungefär lika omfattande som på våren. Under hösten sågs totalt 2406 gäss av vilka största delen var grågäss (66 %) och gäss som inte kunde artbestämmas (33 %). Andra gässarter än grågäss sågs liksom på våren sporadiskt och antalet var litet. Sädgäss

15 sågs endast några gånger i slutet av september, som är artens främsta flyttningstid. Under dessa dagar gällde största delen av alla gåsobservationer fåglar som inte kunde artbestämmas och det totala antalet sädgäss som flyttade via området var sannolikt större än vad som observerades. Av alla gäss som observerades under flyttuppföljningen flög 65 % genom planområdet. Av alla observerade gäss flög 24 % på en höjd där kollisionsrisk föreligger. På grund av den låga flyghöjden antogs största delen av de observerade gässen vara fåglar som strök omkring på området. De stora mängderna av grågäss i augusti var sannolikt fåglar som strök omkring och sökte föda på området på sensommaren före den egentliga flyttningen. Under september sågs gäss framför allt när de strök omkring vid Björkboda åkerområde samt öster om planområdet främst i riktning mot Galtarby-Björkboda. Endast några flockar sågs flyga mot Sjölax. Tabell 2-4. Antal observerade individer av större fågelarter (ej rovfåglar) under uppföljningen av höstflyttningen. Antal Art individer sångsvan Cygnus cygnus 11 knölsvan Cygnus olor 4 storskarv Phalacrocorax carbo 56 grågås Anser anser 1593 sädgås Anser fabalis 9 kanadagås Branta canadensis 8 Anser-gåsart Anser sp. 462 gåsart Anser / Branta 332 ejder Somateria mollissima - storlom Gavia arctica 2 lomart Gavia sp. 2 gräsand Anas platyrhynhcos 8 kricka Anas crecca 2 knipa Bucephala clangula 2 sjöfågelart 240 stor sjöfågelart 30 trana Grus grus 3237 tofsvipa Vanellus vanellus - enkelbeckasin Gallinago gallinago 2 storspov Numenius arquata - ljungpipare Pluvialis apricaria 42 brushane Philomachus pugnax - gluttsnäppa Tringa nebularia - skogssnäppa Tringa ochropus - ringduva Columba palumbus 4508 skogsduva Columba oenas 46 tamduva Columba livia 89 Vid observationerna på hösten sågs sammanlagt 3237 tranor. Tranornas huvudflyttning på området var tudelad. Största delen av tranorna observerades mycket långt i öster, i östra delen av Kimitoön, men en annan huvudlinje gick genom västra delen av planområdet. Det här kan motsvara tidigare presenterade observationer att Björkbodaområdet styr tranornas flyttning. Från Råbergen gick det inte att iaktta tranflyttning väster om planområdet. Så gott som alla tranor flyttade söderut och ingen tydlig flyttning i riktning mot Kasnäs kunde observeras. Dagrovfåglarnas flyttning på området gick huvudsakligen söderut eller mot sydväst och antalet flyttande fåglar var större än på våren. Sammanlagt 593 rovfåglar observerades. Största delen av dem var sparvhökar, havsörnar och ormvråkar. Tabell 2-5. Antal observerade individer av rovfåglar under uppföljningen av höstflyttningen. antal Art individer sparvhök Accipiter nisus 208 duvhök Accipiter gentilis 14 brun kärrhök Circus aeruginosus 2 blå kärrhök Circus cyaneus 18 kärrhöksart Circus sp. 1 havsörn Haliaeetus albicilla 125 fiskgjuse Pandion haliaetus 9 skrikörnsart Aquila clanga / pomarina -

16 bivråk Pernis apivorus 17 ormvråk Buteo buteo 76 fjällvråk Buteo lagopus 7 Pernis / Buteo Pernis / Buteo sp. 11 stenfalk Falco columbarius 9 lärkfalk Falco subbuteo 18 tornfalk Falco tinnunculus 34 pilgrimsfalk Falco peregrinus - liten falco Falco sp. 4 liten rovfågelart 23 stor rovfågelart 17 Totalt 593 För rovfåglarna noterades inga ledlinjer under flyttningen, men från observationsplatsen på Råbergen sågs i genomsnitt fler rovfåglar i förhållande till observationstiden än på Vimonmossen. På Björkbodaområdet var rovfågelflyttningen betydligt livligare än på planområdet. De totala observationerna på Björkbodaområdet pågick dock en relativt kort tid. Av alla observerade rovfåglar på hösten flög 47 % på en höjd där kollisionsrisk föreligger. Förekomsten av havsörnar på området var ungefär likartad som på våren. På området Ramstedsmossen Bofallsmossen Björkboda sågs mer havsörnar än på resten av uppföljningsområdet. Fåglarna verkade dock inte följa några tydliga rutter. Eventuell flyttning för arten observerades under uppföljningens sista morgon. Av alla observerade havsörnar på hösten flög 50 % på en höjd där kollisionsrisk föreligger. Rovfåglarnas flyghöjd på hösten varierade tydligt enligt vädret. Under varma dagar med uppehållsväder flög en stor del av de rovfåglar som observerades vid middagstid och på eftermiddagen på mycket hög höjd. Största delen av rovfåglarnas flygriktning var tydligt söderut eller mot sydväst och vindriktningen verkade inte påverka flygriktningen. Tidigare har det observerats att rovfåglar stryker omkring på ön i väntan på gynnsamma väderförhållanden för att slutligen flyga i väg över havet. Höstens observationer tyder inte på att det här skulle gälla, åtminstone inte på planområdet. De få rovfåglar som strök omkring frånsett havsörnarna har tolkats som främst fåglar som har häckat på området. Ringduvornas flyttning på området var ganska intensiv, speciellt i slutet av september. Sammanlagt noterades 4508 ringduvor av vilka 3070 under uppföljningens sista morgon. Ringduvornas flyttning på området styrs uppenbarligen av Björkboda träsks östra kant. Därifrån fortsätter en del av duvorna söderut mot Galtarby och en del flyger via planområdet mot sydväst. 25 % av ringduvorna flyttade på en höjd där kollisionsrisk föreligger. Också små tättingar flyttade livligt över området. Innan de ger sig ut över havet stryker en stor mängd tättingar omkring på området, främst i nordliga riktningar. Under den egentliga flyttningen flög de söderut och mot sydväst. Typiskt för tättingarna är att de flyttar tidigt på morgnarna i september, mindre än 1000 individer i timmen, men under den intensivaste flyttningen räknades närmare 14 000 småfåglar per timme. De observerade tättingarna flyttade främst nedanför den höjd där det är risk för kollision. 2.3.8 Flygekorrar Enligt Finlands miljöcentrals artdatasystem har inga observationer av flygekorre tidigare gjorts på planområdet, och vid terränggranskningarna (miljökonsekvensbedömning 2013) gjordes inte heller några observationer av arten på området. Enligt en lokal person som rör sig mycket i naturen finns levnadsområden där det är känt att flygekorre förekommer knappt 1,5 km utanför planområdet. Norr om Råbergen, i planområdets norra del och nordost om det odikade mossområdet i södra delen finns grandominerade grövre blandskogar som är behandlade genom skogsbruksåtgärder och utgör separata, ganska små öar i en i övrigt ganska talldominerad miljö. Andra grandominerade bestånd i olika delar av planområdet är i regel kraftigt behandlade bestånd med ett enda trädslag och lämpar sig därför inte som livsmiljö för flygekorre. 2.3.9 Fladdermöss Planområdets miljö domineras av tallbestånd av olika ålder på bergsmark samt karga och torra moar. Sådana miljöer är inte särskilt lämpliga livsmiljöer för fladdermöss, eftersom mängderna av flygande insekter på sådana platser vanligen är små och det inte just finns några naturliga håligheter som fladdermössen kan använda som daggömslen. På området finns dock några små träsk där fladdermössen kan jaga.

17 Vid de aktiva kartläggningarna för miljökonsekvensbedömningen (2013) på planområdet gjordes totalt 35 observationer av fyra fladdermusarter: nordisk fladdermus, vattenfladdermus och mustaschfladdermus/brandts mustaschfladdermus (har räknats som två arter). Vid de passiva kartläggningarna noterades fem fladdermusarter (nordisk fladdermus, mustaschfladdermus/brandts mustaschfladdermus, vattenfladdermus och trollfladdermus), sammanlagt 1 123 observationer, av vilka största delen var vattenfladdermus. Områdena med det största antalet observationer ligger vid det lilla träsket i norra änden av planområdet samt vid träsket i närheten av den gamla avstjälpningsplatsen i södra delen av planområdet. Dessa konstaterades vara födoområden för fladdermöss (områden av klass II). Mindre antal observationer av fladdermöss gjordes dessutom vid de nuvarande skogsbilvägarna samt vid Bomossaträsket. Inga sådana föröknings- och rastplatser för fladdermöss som avses i naturvårdslagen 49 observerades på planområdet. I Åbo universitets fladdermusundersökning (2013) observerades främst Myotisarter på Olofsgårdsområdet. Dessa arter var som mest aktiva i juni juli. Sju observationer av nordisk fladdermus gjordes. Observationerna registrerades med en passiv långtidsdetektor i planområdets sydvästra del. En referensdetektor placerad vid norra delen av Stora Masugnsträsket gav däremot betydligt fler lätesregistreringar. Utöver Myotisarter noterades rikligt med nordiska fladdermöss och det gjordes också enstaka observationer av trollfladdermus. I uppföljningsundersökningen av flyttningen gjordes flest observationer av nordisk fladdermus, fastän nordisk fladdermus inte betraktas som en flyttande art. Nordisk fladdermus förflyttar sig dock i någon mån mellan sommar- och övervintringsplatser. Den längsta konstaterade förflyttningen för nordisk fladdermus har varit 450 km från Tyskland till Österrike, men kortare förflyttningar på några tiotal kilometer är vanligare. Näst flest observationer gjordes av trollfladdermus, men skillnaden mellan antalet observationer av nordisk fladdermus och trollfladdermus var stor. Sporadiska observationer gjordes av gråskimlig fladdermus, pipistrell och stor fladdermus. Enligt Åbo universitets flyttningsuppföljning verkar det som om flyttande fladdermöss förekommer i störst antal vid Kimitoöns västkust. Enligt observationerna flyttar fladdermöss också norr och söder om planeringsområdet, men antalet flyttande individer vid dessa platser är enligt observationerna betydligt mindre än väster om planeringsområdet. Dessutom verkar materialet stöda uppfattningen att de flyttande fladdermössen helst följer tydliga terrängformer såsom kusten, vägar, åkerslätter och åsar, men de verkar inte exempelvis gärna flyga över vidsträckta skogar eller jämna bergsryggar där terrängformerna är svårare att urskilja. För trollfladdermus var flyttningen år 2013 som intensivast 20.8 8.9. Även de fåtaliga arterna pipistrell, gråskimlig fladdermus och stor fladdermus var i rörelse vid samma tid, men för dessa arter blev materialet från undersökningen mycket litet så att inga allmänna slutsatser kan dras om tidpunkten för dessa arters flyttning. Det gick inte att bestämma när nordisk fladdermus hade sin största aktivitet, men den bedöms infalla i slutet av juli, då ungarna börjar flyga. 2.3.10 Kräldjur och grodor På planområdet har tidigare inte gjorts några observationer av åkergroda, men de små vattenområdena är potentiella livsmiljöer för arten. Närmaste kända observation av åkergroda gjordes väster om planområdet vid Kråkviksträsket drygt 1,5 km från planområdet. Vid terränggranskningarna för miljökonsekvensbedömningen observerades fullvuxna åkergrodor på sammanlagt sju platser. Tiotals åkergrodor observerades vid en göl i norra delen av planområdet i omedelbar närhet av en skogsbilväg. Några individer noterades dessutom vid Bomossaträsket samt i dikesfårorna nordväst om träsket. Dessa platser är sådana förökningsoch rastplatser för åkergroda som avses i naturvårdslagen 49. 2.3.11 Jord- och skogsbruk Planområdet används för skogsbruk och en liten del används också för jordbruk.

18 2.4 Byggd miljö 2.4.1 Samhällsstruktur Planområdet ligger utanför tätortsstrukturen och används för skogsbruk. På området finns också några odlade åkrar. Planområdet korsas av 110 kv kraftledningar Dalsbruk Kimito och Påvalsby Dalsbruk. På planområdet finns dessutom flera skogsbilvägar och Galtarbyvägen. Söder om den finns en stängd avstjälpningsplats. 2.4.2 Befolkning och bosättning Kimitoöns kommun hade 7 011 invånare i slutet av år 2013. Enligt Statistikcentralen är ingen fast bosatt på planområdet. Inom mindre än 1 km avstånd från planområdets gräns bor 39 personer. På planområdet finns enligt kommunens byggnadstillsyn ett bostadshus intill Galtarbyvägen. Nära planområdet, på mindre än två kilometers avstånd, finns bostadsbyggnader i Hertsböle, Bofall och Tynglax. Fritidsbostäder finns vid stränderna av Galtarbyviken, Bruksfjärden och Dragsviken cirka 1 2 km från planområdet. Litet längre bort, cirka 3 km från planområdet, finns rikligt med bosättning i Nivelax, Björkboda, Dragsfjärd och Dalsbruk. 2.4.3 Service Närservice och kommunal service finns i Dalsbruk samt delvis också i Nivelax och Dragsfjärd. På planområdet finns ingen service. 2.4.4 Arbetsplatser och näringsverksamhet På planområdet bedrivs jord- och skogsbruk. I Kimitoöns kommun fanns 2 570 arbetsplatser år 2009. Av dem fanns 8 % inom jord- och skogsbruk, 19 % i industrin, 7 % i byggverksamhet, 28 % i offentlig förvaltning och 35 % i andra serviceyrken. 76 % av kommunens arbetskraft har sin arbetsplats i Kimitoöns kommun och arbetslöshetsgraden var 6,3 % i början av år 2012. 2.4.5 Rekreation 2.4.6 Trafik På planområdet och i dess omgivning får man enligt allemansrätten plocka bär och svamp och vistas i naturen. Dessutom bedrivs jakt på området. På själva planområdet finns inga konstruktioner med anknytning till rekreation. I närheten av planområdet erbjuder Dalsbruk ett stort utbud av turisttjänster: turistinformation, gammal bruks- och fabriksmiljö, gästhamn, badstrand m.m. I närområdet finns också Björkboda och Dragsfjärds kyrkby som är intressanta med tanke på turismen. Närmaste badstränder finns vid stränderna av Björkboda träsk och Galtarbyviken (Hertsböle badstrand). Regionalvägar leder till Kimitoön. Ön nås via broar i norr och öster och dessa två rutter möts i Kimito centrum. Mellan Kimito och Dalsbruk går också en regionalväg. Övriga allmänna vägar på ön är förbindelsevägar. Trafikmängden mellan Kimito och Dalsbruk utgör cirka 1800 3400 fordon per dygn, varav den tunga trafikens andel är 105 240 fordon per dygn. Genom planområdet löper Galtarbyvägen där den genomsnittliga trafikmängden per dygn är cirka 230 270 fordon. Andra vägar i närområdet är Björkbodavägen (270 fordon per dygn) och Västanfjärdsvägen (640 fordon per dygn). Vägarna har ytbeläggning. Bofallsvägen i norra delen av planområdet saknar beläggning och används av fastigheterna längs vägen. På det egentliga planområdet finns inga andra namngivna vägar och de övriga vägarna på området används för jord- och skogsbruk. Vägarna är försedda med stängda bommar för att hindra utomstående från att använda dem. 2.4.7 Byggd kulturmiljö På Kimitoön har ett treårigt kulturmiljöprojekt (2011 2013) omfattande inventering av områdets gamla byggnadsbestånd och fornlämningar genomförts. Inventerade byggnader, fastigheter och områden som har stort kulturhistoriskt värde är klassificerade som nationellt, regionalt, lokalt och landskapsmässigt eller historiskt värdefulla. På planområdet finns inga värdeklassificerade fastigheter. De närmaste fastigheterna sydväst och väster om planområdet är klassificerade som lokalt, landskapsmässigt och historiskt värdefulla.

19 Sydväst om planområdet finns en lokalt värdefull fastighet och ett värdefullt område (historisk bytomt), Hertsböle rusthåll. Hertsböle ensliga rusthåll hörde åtminstone från år 1724 till Dalsbruks järnbruk. Söder om planområdet finns en lokalt värdefull fastighet och det värdefulla området Tynglax bys historiska bytomt och stamgård. Tynglax huvudbyggnad är från slutet av 1700-talet. Dalsbruks järnbruk skatteköpte Östergård i Tynglax 1728 och Västergård i Tynglax 1754. Gårdarna togs i sambruk tillsammans med Hertsböle på 1870-talet. Tynglax bröts ut från Hertsböle år 1930. Inom Galtarbys område, nordost om planområdet, finns flera lokalt, landskapsmässigt och historiskt värdefulla fastigheter. Intill Galtarbyvägen finns ett lokalt värdefullt område: en gammal bytomt. På en karta från 1787 nämns tre gårdar (Västergård, Nästgård och Östergård) som låg på bybacken. På en karta från åren 1868 1874 finns fyra gårdar. Av dem har Nästgård flyttats 530 meter söderut, till den plats där den nu finns. Inom det närinfluensområde som landskapsmässigt påverkas av vindkraftsprojektet finns koncentrationer av värdefulla fastigheter, dessutom också bland annat på byområdena Nivelax, Labbnäs, Genböle och Björkboda samt i Dalsbruk. Inventerade värdefulla landskaps- och kulturmiljöobjekt inom 15 kilometers radie från planområdet räknas upp nedan enligt avståndszoner och beskrivs i korthet. I förteckningen beaktas inventeringarna av de nationellt och regionalt värdefulla landskapsområdena och kulturmiljöerna: Avstånd från de planerade vindkraftverken 0 6 km I närheten av planområdet, inom fem kilometers radie från de planerade kraftverken finns flera värdefulla byggda kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). Sydväst om planområdet finns Dalsbruks historiska industriområde. Avståndet från Dalsbruks kulturmiljöområde till närmaste planerade kraftverk är cirka två kilometer. Dalsbruks historiska industriområde har under mer än trehundra års tid utvecklats till ett vidsträckt järnindustrisamhälle. Utöver industri-, produktions- och lagerbyggnader från olika tidsepoker har Dalsbruk också en mängd arbetarbostäder och -bostadsområden från 1700-talet ända till våra dagar samt andra offentliga byggnader som tillhört brukssamhället. Dragsfjärds kyrka med omgivning finns cirka 3,5 kilometer från närmaste planerade kraftverk nordväst om planområdet. Den sydvästfinländska korskyrkan från 1700-talet och kyrkans närmaste omgivning med sina offentliga byggnader är en välbevarad kyrkby från första delen av 1900-talet. Björkboda historiska bruksområde ligger cirka 2,4 kilometer från närmaste planerade kraftverk norr om projektområdet vid stranden av Björkboda träsk, omgivet av odlingsområden. Bruksherrgården, som blev färdig 1783, är en av de mest betydelsefulla gustavianska herrgårdsbyggnaderna i landet. I miljön ingår Bruksherrgården med dess parker, bostadsbyggnader, Stenkasernen samt industribyggnader. De nuvarande fabrikshallarna, som har byggts främst på 1920-talet, står på samma plats som de gamla hammarsmedjorna och valsverken. Västanfjärds gamla och nya kyrka ligger drygt 4 kilometer öster om de planerade kraftverken. Skärgårdssocknen Västanfjärds gamla och nya kyrka speglar kyrkobyggandet i den vidsträckta kyrksocknen Kimito, där en predikohusförsamling grundades på 1700-talet. I början av 1900-talet blev den en självständig församling. De två kyrkorna från två olika epoker, den rödmyllade träkyrkan från 1700-talet och den nationalromantiska stenkyrkan från början av 1900-talet, bildar en välbevarad kyrkomiljö. I den föråldrade listan över värdefulla kulturmiljöer av riksintresse (RKY 1993) ingår förutom ovannämnda också Söderlångviks herrgårdsmiljö drygt fem kilometer från närmaste vindkraftverk väster om planområdet. Miljön finns införd i förslaget till landskapsplan för Egentliga Finland som en betydelsefull områdeshelhet av byggd miljö (sra 1003) och den kan därför anses vara regionalt värdefull. Söderlångviks huvudbyggnad av trä är från 1870 och omges av ett stort parkområde med trädgårdar. Den stora tegelladugården är från 1860. Söderlångvik var Amos Andersons sommarbostad 1927 1961.

20 Avstånd från de planerade vindkraftverken 10 15 km Närmaste landskapsområde av riksintresse (Miljöministeriet 1992) är landskapshelheten Skärgårdshavets kulturlandskap, som ligger som närmast cirka 12 kilometer sydväst om området. Närmast planområdet finns öarna Högsåra, Söderön och Holma, som ingår i landskapsområdet. I förslaget till landskapsplan för Egentliga Finland är detta landskapsområde utmärkt som en något större helhet av ett regionalt värdefullt landskapsområde än i den riksomfattande avgränsningen. Högsåra landskapsområde representerar mellanskärgårdszonen. I Skärgårdshavets landskapsområde förenas den vackra naturen på ett unikt sätt med ett kulturlandskap som har formats av den traditionella skärgårdsbosättningen och naturahushållningen. Växelverkan mellan människa och natur syns tydligt i landskapet. En god representant för Skärgårdshavets traditionella byar är Högsåra, där fortfarande cirka femtio personer bor. I det värdefulla landskapsområdet av riksintresse finns också byggda kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). Här kan nämnas Högsåra byområde, som hör till den värdefulla helheten av bybosättning i Kimitoöns yttre skärgård cirka 13 kilometer från de planerade vindkraftverken. Byarna var bebodda redan på medeltiden och har en lång bosättningshistoria och de representerar områdets historiska näringar fiske, sjöfart och turism på ett mångsidigt sätt. Högsåra lots- och fiskarbys byggnadsbestånd består av bondgårdarnas bostadsbyggnader och hamnens båthus. Byns långa pensionatstradition har också präglat samhället. Ängarna har stor betydelse för byns kulturlandskap. Nordost-öster om planområdet, drygt 11 kilometer från de planerade kraftverken finns byn Vestlax, som är ett värdefullt byggt kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). Byn utgör en del av helheten av kalkbrott vid den åboländska kusten och Pargas kalkfabrik. Pargas kalkfabriks område i Väståboland samt kalkbrotten i Vestlax på Kimitoön och i Förby i Salo reflekterar de månghundraåriga traditionerna av kalkbrott och kalkproduktion i området. De gamla kalkbrotten i Vestlax, där kalk har brutits sedan 1500-talet för både kalkbränning och stenhuggning, utgör en betydande sevärdhet. Likaså nordost om planområdet, som närmast drygt 14 kilometer från de planerade kraftverken, finns Sjölax gård, som är ett värdefullt byggt kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). I havslandskapet bildar Sjölax gård med sina byggnader, parker och åkrar en helhet som återspeglar herrgårdskulturen och -byggandet på 1800-talet. Nordost-norr om planområdet, som närmast cirka 13,5 kilometer från de planerade kraftverken, finns Sagalunds hembygdsmuseum, som är ett värdefullt byggt kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). Sagalund är ett av landets äldsta hembygdsmuseer som visar allmogebyggnadstraditionen och boendekulturen i Finlands svenskspråkiga kustregion. Likaså nordost-norr om planområdet, som närmast knappt 15 kilometer från de planerade kraftverken, finns Kimito kyrka och prästgård, som är värdefulla byggda kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009). Kimito medeltida stenkyrka och prästgård utgör den historiska symbolen för den gamla storsocknen. Över 15 kilometer från de planerade kraftverken finns flera byggda kulturmiljöobjekt av riksintresse (RKY 2009), delar av ett värdefullt landskapsområde av riksintresse samt objekt som beaktats som en betydelsefull områdeshelhet av byggd miljö (sra) som finns med i förslaget till landskapsplan för Egentliga Finland. De planerade vindkraftverken kan under gynnsamma förhållanden synas på upp till 30 kilometers avstånd, men den eventuella betydelsen av landskapsförändringen i områdenas landskapsbild blir mycket obetydlig. 2.4.8 Fornminnen På planområdet och i dess näromgivning finns flera fornlämningar som är skyddade enligt fornminneslagen. I inventeringen av fornlämningar i Olofsgårds vindkraftspark (Mikroliitti 2013) undersöktes de planerade kraftverksplatserna och de nya vägsträckningarna. På planområdet undersöktes dessutom på nivån för generalplaneinventering några sådana platser i terrängen som verkade potentiella med tanke på eventuella fornlämningar. Dessa platser kommer inte att direkt påverkas av de byggnadsarbeten som ingår i planerna.

21 Tabell 2-6. Kända fasta fornlämningar på planområdet. Objekt Läge Art/inventering Typ Bofallsmosse n Cirka 400 m sydost om kraftverksplats 3. Cirka 45 m från en ny vägförbindelse. Möjlig fornlämning. Möjlig boplats från stenåldern Bomossaträs ket Cirka 200 m söder om kraftverksplats 10. En ny vägförbindelse ligger intill fornlämningsområdet. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Kolmila och rester av en ugn Bålkärret Cirka 50 m söder om kraftverksplats 15. En vägförbindelse som ska förbättras ligger intill fornlämningsområdet. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Kolmilan har blivit skadad. Kolmila Farfarskärret Cirka 600 m norr om kraftverksplats 12. Möjlig fornlämning (föreslås som fast fornlämning). Möjlig boplats från stenåldern Farfarskärret 2 Drygt 500 m nordnordost om kraftverksplats 12. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Kolmilorna har delvis blivit skadade. Kolmilor Olofsgård 1 Cirka 350 m nordväst om kraftverksplats 12. En vägförbindelse som ska förbättras går över fornlämningsområdet. Fast fornlämning. Boplats från stenåldern Olofsgård 2 Cirka 300 m nordost om kraftverksplats 6. Möjlig fornlämning (föreslås som fast fornlämning). Möjlig boplats från stenåldern Olofsgård 3 Knappt 200 m västnordväst om kraftverksplats 4. En ny vägförbindelse går över fornlämningsområdet. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Boplats från stenåldern Olofsgård 4 Cirka 300 m nordväst om kraftverksplats 4. En vägförbindelse som ska förbättras finns alldeles intill fyndplatsen. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Fornlämningarna, som har anknytning till tillverkning av kol, är mycket förstörda. Kolmilor Råberget Cirka 200 m sydost-öster om kraftverksplats 1. En ny vägförbindelse går över fornlämningsområdet. Fast fornlämning. Boplats från stenåldern Råberget 2 Cirka 200 m västnordväst om kraftverksplats 1. Fast fornlämning. Historiskt råmärke av stenkonstruktion Stubbkärret Cirka 150 m väster om kraftverksplats 13. En ny vägförbindelse går över fornlämningsområdet. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Kolmilan är hel. Kolmila

22 Objekt Läge Art/inventering Typ Valtionmaa Cirka 300 m nordväst om kraftverksplats 2. Hittades vid inventeringen (Mikroliitti 2013), finns ännu inte i fornlämningsregistret. Kolmilorna är hela. Kolmilor Figur 2-5. Kända fornlämningar på planområdet. 2.4.9 Teknisk försörjning Genom planområdet löper Fortums 110 kv elledningar Dalsbruk Kimito och Påvalsby Dalsbruk. Området hör inte till Kimitoöns Vattens verksamhetsområde. På planområdet finns en telekommunikationsmast intill Galtarbyvägen. På planområdet finns ingen annan teknisk försörjning. 2.4.10 Specialverksamhet På planområdet finns ingen specialverksamhet. 2.4.11 Miljöskydd och miljöstörningar Planområdet och dess omgivning består huvudsakligen av jord- och skogsbruksdominerat område. Vägarna på planområdet och i dess närhet har litet trafik. På området finns inga andra betydande bullerkällor. Bullersituationen på planområdet och i dess omgivning påverkas i nuläget främst av trafiken samt tidvis av maskiner som används i jord- och skogsbruksarbete.

23 2.4.12 Social miljö Planområdet består främst av skog samt berg i dagen. På området finns ett bostadshus. Området kan utnyttjas för friluftsliv. 2.4.13 Markägoförhållanden Planområdet är och gränsar främst till mark i privat ägo. Största delen ägs av Föreningen Konstsamfundet r.f. På området och i dess omgivning finns dessutom i liten omfattning mark som ägs av Kimitoöns kommun, församlingen och staten. Figur 2-6. Markägarkarta 2.5 Planeringssituation 2.5.1 De riksomfattande målen för områdesanvändningen De riksomfattande målen för områdesanvändningen utgör en del av systemet för planering av områdesanvändningen enligt markanvändnings- och bygglagen. Enligt markanvändnings- och bygglagen ska målen beaktas och ett fullföljande av målen ska främjas i landskapets planering, i kommunernas planläggning och i de statliga myndigheternas verksamhet. De riksomfattande målen för områdesanvändningen (Statsrådets beslut 30.11.2000) vann laga kraft 26.11.2001 och ändringarna av dem trädde i kraft 1.3.2009. De riksomfattande målen för områdesanvändningen är grupperade enligt sakinnehåll i följande helheter, som med undantag av det femte gäller för planområdet: 1) Fungerande regionstruktur 2) Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön 3) Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser 4) Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning 5) Helsingforsregionens specialfrågor

24 6) Särskilda områdeshelheter som natur- och kulturmiljöer Enligt statsrådets beslut är de allmänna målen avsedda att tillämpas på planerna endast i den generella planläggningen. De särskilda målen tillämpas på all planläggning, om målen inte är anvisade att gälla endast någon viss planform. Planområdet berörs av bl.a. följande allmänna och särskilda mål som ingår i nyssnämnda ämneshelheter: Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning I områdesanvändningen tryggas behoven inom energiförsörjningen på riksnivå och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor gynnas. I landskapsplanläggningen ska anges vilka områden som bäst lämpar sig för utnyttjandet av vindkraft. Vindkraftverken ska i första hand koncentreras till enheter som omfattar flera kraftverk. Beredskap för behövliga trafikförbindelser skapas genom utveckling av i första hand existerande huvudtrafikförbindelser och -nät. I områdesanvändningen tryggas behoven inom energiförsörjningen på riksnivå och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor gynnas. I landskapsplanläggningen ska man anvisa och i övrig planering av områdesanvändningen beakta linjedragningar för kraftledningar som är viktiga för den riksomfattande energiförsörjningen så att det fortsättningsvis går att förverkliga dem. Vid planeringen ska man beakta både nödvändiga nya linjedagningar och behoven att förbättra och bygga ut de gamla näten. När nya kraftledningar dras ska i första hand de befintliga ledningskorridorerna utnyttjas. Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser Områdesanvändningen är inriktad på att naturen används för rekreation och gynnar natur- och kulturturism genom att förutsättningarna för mångbruk förbättras. Inom områdesanvändningen arbetar man för att nätverken av skyddsområden och värdefulla landskapsområden ska nyttjas för rekreation i det fria på ett ekologiskt hållbart sätt, som stödområden för turismen samt för utveckling av turismen i närliggande områden utan att målen för skyddet äventyras. Med hjälp av områdesanvändningen främjas bevarandet av områden som är värdefulla och känsliga i den levande och den livlösa naturen och säkerställs att deras mångfald bevaras. Bevarandet av ekologiska förbindelser mellan skyddsområden och vid behov mellan skyddsområden och övriga värdefulla naturområden främjas. I samband med områdesanvändningen ska det säkerställas att nationellt sett betydelsefulla värden inom kulturmiljön och naturarvet bevaras. De riksomfattande inventeringar som myndigheterna genomfört beaktas som utgångspunkter för planeringen av områdesanvändningen. I samband med planeringen av områdesanvändningen ska vikt fästas vid naturområden som ekologiskt eller med tanke på rekreationen i det fria är betydande och enhetliga. Områdesanvändningen ska styras på ett sådant sätt att dessa helheter inte i onödan spjälks upp. Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön I områdesanvändningen fästs särskild vikt vid att olägenheter och risker för människornas hälsa ska förebyggas och existerande olägenheter ska undanröjas. Vid planeringen av områdesanvändningen identifieras befintliga eller förväntade miljöolägenheter och exceptionella naturförhållanden och konsekvenserna av dem förebyggs. Vid områdesanvändningen skapas förutsättningar för anpassningen till klimatförändringen. 2.5.2 Landskapsplan På området gäller Egentliga Finlands landskapsplan. Egentliga Finlands förbunds landskapsfullmäktige godkände förslagen till landskapsplaner för de ekonomiska regionerna Loimaa, Åboland och Nystadsregionen samt Åboregionens kranskommuner på sitt möte 13.12.2010 och planerna fastställdes av Miljöministeriet 20.3.2013. Landskapsplanerna ersatte de regionplaner som var fastställda för området.

25 Området är i landskapsplanen utmärkt som jord- och skogsbruks-/frilufts-/rekreationsområde (MRV). Genom området finns utmärkt en förbindelseväg (yt) och intill den en riktgivande friluftsled. På området finns dessutom fornminnesobjekt (sm) och en högspänningsledning (z). Planområdet ligger till en liten del på ett skydds- och Naturaområde. Nedan ges en förteckning över de beteckningar och bestämmelser som finns i landskapsplanen. Planbeteckning Beskrivning Planbestämmelse Jord- och skogsbruks-/frilufts- /rekreationsområde Jord- och skogsbruksdominerat område som har ett speciellt utvecklingsbehov beträffande rekreation och turism. Utöver jord- och skogsbruk kan områden anvisas för fritidsboende och för turism- och friluftsverksamhet. Områden kan även utnyttjas för både friluftsliv och som strövområden enligt allemansrätten och begränsat för fast bosättning av glesbebyggelsekaraktär. Som komplettering och utvidgning till de existerande områdena kan man i den mera detaljerade planeringen, utan att orimligt skada huvudsakligt användningssyfte samt med landskaps- och miljöaspekter i beaktande, anvisa bl.a. ny permanent bosättning och, enligt speciallagstiftning, även andra aktiviteter. Riktgivande friluftsled Vid den noggrannare planläggningen av markanvändningen ska ledens slutgiltiga placering anvisas. Skyddsområde/ - grupp/ -objekt På riks-, landskaps- eller regionnivå betydande natur-, landskaps- och vattenskyddsområden och -objekt. Beteckningen (sl 123) hänvisar till förteckningen över inventerade naturobjekt och -områden. (sl 809 Stormossen) Planerna och åtgärderna på området ska vara sådana att de tryggar och främjar naturvärdena. Naturaområden Avgränsade områden enligt statsrådets Natura 2000-beslut. Planerna och åtgärderna på området ska vara sådana att de tryggar och främjar naturvärdena. Fornlämningsobjekt /-område Fast fornlämning, fredad genom lagen om fornminnen. Beteckningen hänvisar till förteckningen över inventerade objekt (sm) och områden med fornlämningar (sma) samt undervattens fornlämningar (sh). Fornlämningar bör beaktas vid planeringen av markanvändning och byggande. Från museimyndigheterna ska enligt lagen om fornminnen anhållas utlåtande om planer och åtgärder på området. Fast fornlämning, fredad genom lagen om fornminnen. Förbindelseväg eller -gata Högspänningslinje Dimensionering av fritidsbebyggelse delområdesvis För varje delområde kan anvisas det antal byggplatser per strandkilometer som anvisats i samband med zonbeteckningen. Den kvarstående omfattningen obebyggd strand får inte underskrida den procentandel av den totala strandlinjen som anvisats i samband med områdesbeteckningen. Det slutliga antalet byggplatser bestäms i en mer detaljerad plan utgående från strandens beskaffenhet och de egenskaper som hänför sig till byggmöjligheterna.

26 Figur 2-7. Utdrag ur landskapsplanen. Planområdets avgränsning är utmärkt med ett blått streck i utdraget. Egentliga Finlands förbund har utarbetat en etapplandskapsplan för vindkraft för hela landskapet. Avsikten med planen är att anvisa de områden som är bäst lämpade för vindkraftsproduktion. I planen anvisas de områden som är bäst lämpade för vindkraftverk (minst 10 kraftverk) samt mindre områden som har utretts i arbetet med planen och som föreslås som vindkraftsobjekt. Landskapsfullmäktige godkände etapplandskapsplanen 10.6.2013 och Miljöministeriet fastställde planen 9.9.2014. De vindkraftsområden som är utmärkta i etapplandskapsplanen är baserade på en vindkraftsutredning som gjorts för planarbetet (Vindkraftsutredning för Egentliga Finland 2010 2011). I etapplandskapsplanen för vindkraft har ingen vindkraftsbeteckning anvisats för Olofsgårds område. I etapplandskapsplanen för vindkraft används följande planbeteckningar: Planbeteckning Beskrivning Planeringsbestämmelse Område för vindkraftverk Område som lämpar sig för på landskapsnivå betydande vindkraftsproduktion där man enligt utredningar kan placera över 10 vindkraftverk. - Bevarandet av området som lämpligt för vindkraftsproduktion bör säkras genom kommunal planläggning. Vid kommunal planläggning och annan detaljerad planering för området bör man ta i beaktande konsekvenserna för livsmiljön, fågelbeståndet samt kulturmiljön och landskapets värden. Dessutom bör man beakta de begränsningar som flygtrafik och försvarsmaktens verksamhet orsakar. - Man bör reservera möjlighet för regionala miljömyndigheter, försvarsmakten, myndigheter som övervakar flygtrafiken och museimyndigheter att komma med utlåtande.

27 Energiförsörjningsobjekt Område som lämpar sig för på landskapsnivå betydande vindkraftsproduktion där man enligt utredningar kan placera 3-9 vindkraftverk. - Vid kommunal planläggning och annan detaljerad planering för området bör man ta i beaktande konsekvenserna för livsmiljön, fågelbeståndet samt kulturmiljön och landskapets värden. Dessutom bör man beakta de begränsningar som flygtrafik och försvarsmaktens verksamhet orsakar. - Man bör reservera möjlighet för regionala miljömyndigheter, försvarsmakten, myndigheter som övervakar flygtrafiken och museimyndigheter att komma med utlåtande. I etapplandskapsplanen för vindkraft finns fyra vindkraftsområden på Kimitoön: Påvalsby (tv 701), Nordanå Lövböle (tv 702), Gräsböle (en 804) och Helgeboda (en 805). I Salo, nära Kimitoöns kommungräns, finns Järvenkylä område (tv 102) som inte stadfästes av Miljöministeriet. Områdenas läge framgår av följande karta (Figur 2-8). Figur 2-8. Utdrag ur etapplandskapsplanen för vindkraft. Planområdets avgränsning är utmärkt med ett blått streck i utdraget. 2.5.3 Generalplan Havsstranden söder om planområdet är planlagd i stranddelgeneralplanen för Dragsfjärds södra skärgård som trädde i kraft i april 2003. Det planlagda området ligger som närmast cirka 300 meter från planområdets kant. I planen finns anvisat åretruntbosättning och fritidsbosättning på stränderna. På strandområdet gäller också Västanfjärds strandgeneralplan längst inne i Galtarbyviken samt på stränderna av Björkboda träsk. Strandgeneralplanen trädde i kraft i mars 2006 och planområdet gränsar till planområdet vid Björkboda träsk. I planen finns anvisat åretruntbosättning och fritidsbosättning på stränderna.

28 Figur 2-9. Utdrag ur sammanställningen av strandgeneralplaner. Planområdets avgränsning är utmärkt med ett blått streck i utdraget. 2.5.4 Gällande detaljplan På planområdet eller i dess närhet finns ingen gällande eller anhängig detaljplan. Närmaste detaljplanerade område ligger i Dalsbruk. Vid havsstranden finns några stranddetaljplanerade områden. 2.5.5 Byggnadsordning Kimitoöns byggnadsordning trädde i kraft 1.2.2009. 2.5.6 Tomtindelning och -register Planområdet är infört i statens fastighetsregister. 2.5.7 Baskarta Som baskarta används Lantmäteriverkets rastergrundkarta, som skrivs ut i skala 1:10 000. 2.5.8 Byggförbud Kimitoöns tekniska nämnd försatte på sitt möte 27.5.2013 88 Olofsgårdsområdet, som ska planläggas för vindkraft, i byggförbud till 31.12.2015. 2.5.9 Skyddsbeslut Nordväst om vindkraftsparkens planområde och delvis också på planområdet finns Naturaområdet Stormossen (FI0200003). Naturaområdet är delvis i statens ägo. Området Stormossen hör delvis till myrskyddsprogrammet (SSO020034) och på dess område har ett privat skyddsområde (YSA200125) inrättats. Genom statsrådets förordning inrättades ett naturskyddsområde på Stormossen i april 2014.

29 2.5.10 Andra beslut, planer och program för området Förverkligandet av vindkraftsprojektet har anknytning till bl.a. följande bestämmelser, planer och program om miljöskydd: FN:s klimatavtal EU:s klimat- och energipaket EU:s energistrategi Den nationella energi- och klimatstrategin De riksomfattande målen för områdesanvändningen Egentliga Finlands landskapsprogram 2011 2014 Egentliga Finlands landskapsöversikt 2030 De energipolitiska programmen Luftvårdsprogram 2010 Protokoll 1999 och förordning nr 40/2005 om konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar Nätverket Natura 2000 Strategi för bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden 2006 2016 Riktvärden för buller 2.5.11 Planläggningssituation och planer i näromgivningen Bredvid planområdet, på dess södra sida, har Tynglax stranddetaljplan anhängiggjorts. I planutkastet, som varit till påseende 4.9 19.9.2014, har cirka 20 fritidsbyggnadsplatser och 6 egnahemshustomter anvisats, utöver gårdscentret i Tynglax. De närmaste anhängiga planerna är Dalsbruks delgeneralplan (vann delvis laga kraft i augusti 2013), Dalsbruks detaljplan och detaljplaneändring samt detaljplanen för Dalsbruks hamn. 2.5.12 Andra vindkraftsprojekt i närområdet I Kimitoöns kommun finns tre vindkraftverk i drift på ön Högsåra. På ön finns tre stycken 2 MW vindkraftverk som togs i drift år 2007. De finns 15 km från Olofsgårds planområde. Utöver Olofsgårds vindkraftspark finns sex andra aktuella vindkraftsprojekt i Kimitoöns kommun (deras läge framgår av kartan i kapitel 4.3): Gräsböle Lounaisvoima Oy planerar bygga 4 vindkraftverk på området. Området generalplaneras och det senaste planeringsskedet, förslag III till delgeneralplan, var framlagt i sommaren 2014. Nordanå Lövböle Egentliga Finlands Energi Ab planerar bygga 29 vindkraftverk på området. Området generalplaneras och det senaste planeringsskedet, utkast II till delgeneralplan, var framlagt hösten 2014. Misskärr Taaleritehtaan Tuulitehdas I Ky planerar bygga nio vindkraftverk på området. Området generalplaneras och det senaste planeringsskedet, utkastet till delgeneralplan, var framlagt hösten 2012. Stusnäs SABA Wind Oy Ab planerar bygga högst fem vindkraftverk på området. Området generalplaneras, men utkastet till delgeneralplan har ännu inte offentliggjorts. Kasnäs SABA Wind Oy Ab har planerat bygga tre vindkraftverk på området. Kimitoöns tekniska nämnd beslöt avsluta det här projektets vindkraftsplanering i april 2014. Påvalsby På området planeras ett vindkraftsprojekt i andelslagsform med cirka 15 vindkraftverk. Beslut om planläggning av projektet har ännu inte fattats.

30 I grannkommunerna är följande vindkraftsprojekt kända inom mindre än 30 km avstånd från Olofsgårds vindkraftspark: Stortervolandet, Pargas Taaleritehdas Oy planerar bygga åtta vindkraftverk på området. Beslut om planläggning av projektet har ännu inte fattats. Sorpo, Pargas Privatpersoner planerar bygga ett vindkraftverk på området. Följande skede är ansökan om bygglov. Timari, Sagu Taaleritehdas Oy planerar bygga tre vindkraftverk på området. Högsta förvaltningsdomstolen har 1.7.2014 upphävt Sagu kommuns avgörande on planeringsbehov. 2.5.13 Utredningar, bl.a. inventeringar, som gjorts om området i samband med planarbetet eller tidigare En preliminär plan för Olofsgårds vindkraftspark har gjorts vid Föreningen Kostsamfundet sedan år 2012. En miljökonsekvensbedömning (MKB) av projektet har gjorts. Den allmänna planeringen av projektet gjordes i samband med miljökonsekvensbedömningen och den fortsätter och preciseras efter bedömningsförfarandet. Programmet för miljökonsekvensbedömning blev färdigt april 2013 och miljökonsekvensbeskrivningen blev färdig i maj 2014. I samband med miljökonsekvensbedömningen har följande utredningar gjorts på de områden som ska bebyggas: Uppföljning av fåglarnas vår- och höstflyttning Utredning av häckande fåglar samt uppföljning av rovfåglar Utredning av skogshönsfåglarnas spelplatser Uggleutredning Utredning av vegetations- och naturtyper Flygekorrutredning Utredning av förekomsten av åkergroda Utredning av fladdermöss (på planområdet samt uppföljning av flyttningen på hela Kimitoön) Behovsprövning av Naturabedömning Landskaps- och kulturmiljöutredning Fornlämningar Telefonintervju av närområdets invånare Bullermodellering, modellering av rörliga skuggor Miljökonsekvensbeskrivningen finns som bilaga till planbeskrivningen. 3. PLANERINGSSKEDEN 3.1 Behov av delgeneralplanering Arbetet med att utarbeta en plan har inletts på initiativ av markägaren, Föreningen Konstsamfundet. Föreningens mål var att bygga en vindkraftspark med högst 18 vindkraftverk på Olofsgårdsområdet. Senare har bolaget Olofsgårds Energi Ab bildats för projektet och antalet kraftverk har justerats till 9. Målet är att utarbeta en delgeneralplan som ger möjlighet att bygga vindkraftverk och behövligt elöverföringsnät och elstationer på planområdet och att bygglov för vindkraftverken ska kunna beviljas på basis av delgeneralplanen (MBL 77a ). Planområdet förblir område för jord- och skogsbruk samt rekreation liksom nu, förutom de byggplatser som anvisas för vindkraftverk, servicevägar och infrastruktur. Avsikten är att 9 kraftverk med en sammanlagd kapacitet på uppskattningsvis 27 MW ska byggas.

31 3.2 Planeringsstart och därtill hörande beslut Taaleritehtaan Tuulitehdas Oy bad i sin ansökan i Föreningen Konstsamfundet r.f.:s namn 26.11.2012 att Kimitoöns kommun ska inleda förfarandet för att göra upp en generalplan för området för den planerade vindkraftshelheten. Kimitoöns tekniska nämnd fattade beslut om planläggning av området på sitt möte 29.4.2013 59. Kimitoöns tekniska nämnd godkände planeringsavtalet med Olofsgårds Energi Ab om Olofsgårds vindkraftspark på sitt möte 27.5.2013 87. Kimitoöns tekniska nämnd försatte på sitt möte 27.5.2013 88 Olofsgårdsområdet, som ska planläggas för vindkraft, i byggförbud till 31.12.2015 och Ramboll Finland Oy valdes till planläggare genom tjänstemannabeslut 30.5.2013. Kimitoöns tekniska nämnd godkände programmet för deltagande och bedömning för delgeneralplanen för Olofsgårds vindkraftspark på sitt möte 18.6.2013 101. 3.3 Deltagande och samverkan Förfarandet för deltagande och samverkan samt planläggningens skeden har beskrivits i programmet för deltagande och bedömning, som finns som bilaga 1 till beskrivningen. 3.4 Delgeneralplanens mål Målet är att utarbeta en delgeneralplan som ger möjlighet att bygga vindkraftverk och behövligt elöverföringsnät och elstationer på planområdet och att bygglov för vindkraftverken ska kunna beviljas på basis av delgeneralplanen (MBL 77a ). Planområdet förblir område för jord- och skogsbruk samt rekreation liksom nu, förutom de byggplatser som anvisas för vindkraftverk, servicevägar och infrastruktur. Avsikten är att 9 kraftverk med en sammanlagd kapacitet på uppskattningsvis 27 MW ska byggas. 3.4.1 Mål på basis av utgångsmaterialet EU:s klimat- och energipaket Europeiska rådet har kommit överens om ett för alla medlemsländer gemensamt mål att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent fram till år 2020 jämfört med år 1990. Ett mål är också att öka andelen förnybara energikällor till i genomsnitt 20 procent av EU:s slutliga energiförbrukning. Genom att bygga ut vindkraften kan man bidra till att målen för EU:s klimatoch energipaket uppnås. Den långsiktiga klimat- och energistrategin Statsrådet godkände den 6.11.2008 en ny klimat- och energistrategi för Finland. I strategin ingår klimat- och energipolitiska åtgärder fram till år 2020 och riktgivande ända till år 2050. Arbetet med att uppdatera energi- och klimatstrategin startade i enlighet med regeringsprogrammet år 2011. Genom uppdateringen säkerställs att de nationella energi- och klimatmål som uppställts för år 2020 kommer att nås samt bereds väg mot de långsiktiga målen. I den strategiuppdatering som regeringen godkände i mars 2013 är produktionsmålet för vindkraften cirka 9 TWh år 2025 i stället för 6 TWh som tidigare har uppställts för år 2020. Statsrådets energipolitiska redogörelse Målet i statsrådets energipolitiska redogörelse om de kommande riktlinjerna för Finlands energiproduktion är att öka de förnybara energiformerna med 20 % fram till år 2020. Vindkraftsproduktionens kapacitet i Finland är 447 MW (12/2013) och målnivån år 2020 är 2 000 MW. För att målet ska kunna nås krävs en omfattande utbyggnad årligen (150 200 MW/år). Egentliga Finlands landskapsöversikt 2030 Landskapets centralaste planeringsdokument är den långsiktiga landskapsöversikten som anger landskapets ambition och en strategi för att nå dit. I planens strategi för år 2030 sägs bl.a. att Egentliga Finland är ett kolneutralt landskap och producerar en betydande del av sitt energibehov med förnybar energi.

32 Egentliga Finlands landskapsprogram 2011 2014 Som mål för Egentliga Finlands landskapsprogram nämns bl.a. att den förnybara energins andel av den använda energin har ökat betydligt samt att energieffektiviteten och energibesparingen har ökat. Som åtgärd främjas ett fullföljande av landskapets energistrategi och speciellt en ökning av produktionen av förnybar energi. 3.4.2 Kommunens mål Kimitoöns kommun har dragit upp riktlinjer för vindkraften på kommunens område genom kommunfullmäktiges beslut 21.3.2012 15. 3.4.3 Mål baserade på planeringssituationen De riksomfattande målen för områdesanvändningen styr planeringen. De presenteras närmare i kapitel 2.5.1. 3.4.4 Intressenternas mål Olofsgårds Energi Ab har som mål att bygga 9 vindkraftverk som vart och ett har en effekt på cirka 3 MW på Olofsgårdsområdet. 4. BESKRIVNING AV DELGENERALPLANEN 4.1 Planens struktur 4.1.1 Dimensionering Planområdet omfattar cirka 897 ha. Planområdets arealer enligt markanvändning framgår av följande tabell: Områdesre servering Beskrivning av beteckningen Areal (ha) M Jord- och skogsbruksdominerat område 886,95 MT Jordbruksområde 5,07 A Bostadsområde / Småhusdominerat bostadsområde 0,55 SL Naturskyddsområde 4,02 Totalt 896,59 Totalt 15 st byggplatser för vindkraftverk har anvisats. 4.1.2 Planbeteckningar Beteckning Beskrivning Bestämmelse Bostadsområde / Småhusdominerat bostadsområde

33 Beteckning Beskrivning Bestämmelse Naturskyddsområde Med beteckningen anvisas naturskyddsområden som inrättats eller avses bli inrättade med stöd av naturvårdslagen. På området får inte vidtas sådana åtgärder som kan äventyra områdets skyddsvärden. Skyddsbestämmelsen gäller tills området har blivit ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen. Jord- och skogsbruksdominerat område Med beteckningen anvisas områden avsedda för jord- och skogsbruk och som också kan användas för friluftsliv och rekreation. På området tillåts byggande som betjänar jord- och skogsbruk. På området får vindkraftverk placeras på de områden som särskilt är anvisade för sådana samt servicevägar, tekniska nätverk samt resnings- och monteringsområden. Jordbruksområde Med beteckningen anvisas områden som lämpar sig för jordbruk såsom åkerområden. På området tillåts endast byggande av byggnader avsedda för lagring av odlingsprodukter. På området tillåts inte jordbyggnadsåtgärder som förstör landskapsbilden. Om möjligt ska byggandet placeras i anslutning till andra befintliga byggnadsgrupper så att skogsbrukets kanter förblir obrutna och inga nybyggen placeras på åkerområden. Område för vindkraftverk Med beteckningen anvisas områden där det går att placera vindkraftverk. Vindkraftverkets tornhöjd får vara högst 145 meter och totalhöjden får inte överstiga 205 meter, förutsatt att vindkraftverkets totalhöjd över havet inte överstiger de av luftfartsmyndigheterna angivna höjdbegränsningarna. Vindkraftverkens alla konstruktioner, även rotorbladens rotationsområde, ska ligga helt inom området. Vindkraftverkens monterings- och resningsområden frånsett serviceområdena ska återställas efter byggskedet. Kraftverken ska kunna regleras så att störningen av buller och rörliga skuggor vid bostadsbyggnaderna inte blir oskälig. Kraftverken ska kunna utrustas med ett avisningssystem eller ett system som förhindrar isbildning. Innan varje enskild vindkraftverksenhet byggs ska flyghindertillstånd sökas enligt luftfartslagen (1194/2009) 165. Innan bygglov för vindkraftverk beviljas måste projektet vara godkänt av Försvarsmakten. Till vindkraftverkens bygglovsansökan ska bifogas en bullerutredning för den valda kraftverkstypen. Innan bygglov beviljas ska det säkerställas att kraftverken inte orsakar buller för den närliggande bosättningen som överstiger bullerföreskrifterna.

34 Beteckning Beskrivning Bestämmelse Talet anger hur många vindkraftverk som får placeras på området Riktgivande placering av vindkraftverk Vindkraftverkets nummer Område som hör till nätverket Natura 2000 Med beteckningen anvisas områden som hör till nätverket Natura 2000 På området får inte vidtas sådana åtgärder som kan äventyra de värden som ligger till grund för områdets skydd. I naturvårdslagen 65 och 66 bestäms att områdets skyddsvärden måste beaktas. Fornminnesobjekt / -område Med beteckningen anvisas en fast fornlämning som är fredad genom lagen om fornminnen (295/1963). (1) Farfarskärret, (2) Farfarskärret 2, (3) Olofsgård 1, (4) Valtionmaa, (5) Bofallmossen, (6) Råberget 2, (7) Råberget, (8) Olofsgård 4, (9) Olofsgård 3, (10) Bomossaträsket, (11) Olofsgård 2, (12) Stubbkärret, (13) Bålkärret. I åtgärder och planer som rör fornlämningen ska bestämmelserna i fornminneslagen iakttas. För åtgärder eller planer som rör fornlämningen bör Museiverket eller landskapsmuseet höras i god tid i förväg. Område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald Med beteckningen anvisas område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald. /1 I vattenlagen avsedd rännil vars fåra är i naturtillstånd, /2 Föröknings-/rastområde för åkergroda, 3/ I vattenlagen avsedd tjärn som är i naturtillstånd och är mindre än en hektar, 4/ Klibbals-madkärr. På området får inte vidtas åtgärder som försämrar dess naturvärden. Vid planering av området och vid åtgärder där måste man se till att de inte äventyrar bevarandet av värdefulla objekt eller försämrar levnadsförhållandena för den hotade arten (åkergroda). Med beteckningen anvisas nuvarande elledningar Riktgivande elstation Med beteckningen anvisas nuvarande förbindelsevägar

35 Beteckning Beskrivning Bestämmelse Riktgivande vägförbindelse som kräver betydlig förbättring och jordkabel Med beteckningen anvisas riktgivande vägförbindelse som kräver betydlig förbättring och jordkabel. Vid planering av vägförbindelser som ska förbättras och jordkablar ska konsekvenserna för naturvärdena beaktas. Riktgivande ny vägförbindelse och jordkabel Med beteckningen anvisas riktgivande ny vägförbindelse och jordkabel. Vid planering av nya vägar och jordkablar ska konsekvenserna för naturvärdena beaktas. Riktgivande regional friluftsled Delgeneralplaneområdets gräns Områdesgräns Gräns för delområde Riktgivande gräns för område eller delområde 4.1.3 Bestämmelser som gäller hela planområdet Denna delgeneralplan får användas som grund för beviljande av bygglov för vindkraftverk enligt generalplanen (MBL 77a ). Åtgärder i anslutning till byggande av området ska vidtas så att områdets naturtillstånd påverkas så litet som möjligt. Vägar, elledningar och jordkablar ska planeras och byggas så att naturens och kulturmiljöns värden bevaras. Vindkraftverkens elöverföringsledningar ska i första hand bestå av jordkablar. Vindkraftverkens service- och byggvägar samt jordkablar ska om möjligt placeras i samma terrängkorridor. Då vindkraftverken tas ur bruk ska de rivas inom av byggnadstillsynen föreskriven skälig tid och byggplatsen och dess omgivning ska återställas enligt en särskild plan. Med stöd av 16 i Markanvändnings- och bygglagen bestäms att delgeneralplaneområdet är område i behov av planering. 4.2 Planens konsekvenser I konsekvensbedömningen görs på förhand en bedömning av väsentliga konsekvenser då avgöranden om planen fattas. I konsekvensbedömningen jämförs planens konsekvenser med den nuvarande situationen. Bestämmelser om konsekvensbedömning av en plan finns i markanvändnings- och bygglagen samt -förordningen, MBL 9 och MBF 1. Konsekvensbedömningen görs i enlighet med det som stadgas i markanvändnings- och bygglagen. En plan ska basera sig på tillräckliga undersökningar och utredningar. När en plan utarbetas ska miljökonsekvenserna inklusive de samhällsekonomiska, sociala, kulturella och övriga konsekvenserna av planen och av undersökta alternativ utredas i nödvändig omfattning. Utredningarna ska omfatta hela det område där planen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser (MBL 9 ).

36 När en vindkraftspark placeras på området medför det en förändring jämfört med nuläget. Olofsgårds vindkraftsprojekt har genomgått ett förfarande enligt lagen om miljökonsekvensbedömning (MKB). Den projektansvarige är Föreningen Konstsamfundet r.f. Som MKB-konsult fungerade Ramboll Finland Oy. MKB-beskrivningen blev klar i maj 2014. Kontakmyndigheten, NTM-centralen i Egentliga Finland, gav sitt utlåtande 23.10.2014. Detta material finns som bilagor till planbeskrivningen. Delgeneralplanens konsekvensbedömning grundar sig i huvudsak på bedömningarna i MKBbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande. 4.2.1 Konsekvenser för samhällsstrukturen I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för samhällsstrukturen i korthet bedömts på följande sätt: I projektets byggskede röjs träden bort kring varje kraftverksplats på ett cirka 0,6 hektar stort område. Planområdets hela areal omfattar cirka 897 hektar. Vindkraftsparkens konstruktioner täcker 1,5 % av hela planområdets areal. I beräkningen ingår också de kantområden som vägarna kräver. De här områdena kan inte användas för skogsbruk efter att projektet har genomförts. Nya vägar på cirka 3,4 km byggs på planområdet och befintliga vägar förbättras på en sträcka av cirka 7,2 km. Nya servicevägar som byggs och förbättringen av de nuvarande skogsvägarna gör det lättare att utnyttja planområdet, bl.a. för skogsbruk och rekreation, och konsekvenserna kan därför också anses bli positiva. Till exempel virkestransporterna på området underlättas, då transporterna inte mera är lika bundna till vintertiden då marken är frusen. Den projektansvariga sköter underhållet av servicevägarna. Medan vindkraftsparken byggs kan det av säkerhetsskäl vara nödvändigt att begränsa möjligheterna att röra sig på området, men under driften kan skogsbruket på området fortsätta som förut. Konsekvenserna för skogsbruket bedöms därför bli små och konsekvensens betydelse är liten. På de små åkerområdena vid planområdets kanter kan jordbruket fortsätta som förut. Vindkraftverken och deras servicevägar placeras inte på åkerområden och åkerarealerna minskar inte till följd av vindkraftsprojektet. Konsekvenserna för markanvändningen med tanke på jordbruket bedöms på dessa grunder bli små i alla projektalternativ och påverkan kommer därför att ha liten betydelse. Beträffande samhällsstrukturen ligger Olofsgårds vindkraftspark mellan den stora tätorten Dalsbruk och de mindre tätorterna Dragsfjärds kyrkby, Björkboda och Nivelax. Då projektet genomförs orsakar det ingen splittring av samhällsstrukturen eller att nya bostads-, rekreations-, service- eller andra områden ska anläggas på ett sätt som avviker från gällande markanvändningsplaner. För att ordna projektets trafik krävs inga ändringar i områdets huvudtrafiknät. Trafikmässigt kan vindkraftsparken lätt nås via Galtarbyvägen, som löper genom planområdet, samt områdets interna nät av skogsbilvägar. Projektet medför att de befintliga vägarna i området förbättras, vilket kan anses vara en positiv konsekvens för områdets samhällsstruktur. Den projektansvariga svarar för att bygga och underhålla vägar under vindkraftsprojektets livscykel. 4.2.2 Konsekvenser för fast bosättning och fritidsbosättning I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för fast bosättning och fritidsbosättning i korthet bedömts på följande sätt: Vindkraftsparken begränsar byggande av bostads- och fritidshus på vindkraftsområdet och i dess omedelbara närhet. Bostads- och fritidsbyggnader kan inte anvisas på områden där riktvärdena för buller överskrids. På Olofsgårds planområde finns ett bostadshus vid Galtarbyvägen. Närmaste bostadsbyggnad ligger cirka 800 meter och närmaste fritidshus cirka 700 meter från närmaste kraftverksplats (Figur 4-1). Planområdet och största delen av dess näromgivning har inte planlagts för bostads- och fritidsbyggande. Fritidsboende har planlagts vid stränderna av Galtarbyviken och Björkboda träsk. Vid stranden av Galtarbyviken har också några tomter för egnahemshus anvisats. Bostads- och fritidsbyggnaderna har beaktats i placeringen av kraftverken. Begränsningen av byggande av bostads- och fritidshus med tanke på markanvändningen är därför liten i alla projektalternativ.

37 Figur 4-1. Vindkraftverkens avstånd till närmaste bosättning mätt från vindkraftverkens platser i planen. 4.2.3 Konsekvenser för servicen Vindkraftsprojektet påverkar inte servicen eller efterfrågan på service under driften. 4.2.4 Konsekvenser för rekreationen I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för rekreationen i korthet bedömts på följande sätt: Möjligheterna att få röra sig på området kan tillfälligt begränsas under byggtiden. Transporterna medan vindkraftsparken byggs, schaktningsarbetena för fundament och vägar samt arbetsmaskiner kan störa dem som använder området för rekreation. Begränsningarna i möjligheterna att röra sig på området under byggtiden gäller endast näromgivningen kring de områden där byggarbete pågår och begränsningarna är tillfälliga. Medan byggarbetet pågår kan den ökade mänskliga aktiviteten på området påverka förekomsten av djur på de områden där byggverksamheten är som intensivast. Under det egentliga byggarbetet kan användningen av området för jakt också tillfälligt påverkas. Under vindkraftsparkens drift begränsas inte möjligheterna att röra sig på vindkraftsparkens område och det går att idka friluftsliv och att plocka bär och svamp där. Bullret och de rörliga skuggorna under driften samt förändringen av landskapet kan dock störa vissa som använder området för rekreation. Servicevägarna som byggs på området gör det lättare att röra sig där, vilket är en positiv konsekvens för bl.a. jakt och bärplockning. Från markanvändningssynpunkt har projektet i alla alternativ liten inverkan på användningen av området för rekreation. 4.2.5 Konsekvenser för trafikreglering och trafiksäkerhet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för trafikregleringen och trafiksäkerheten i korthet bedömts på följande sätt: I konsekvensbedömningen används antagandet att allt byggnadsmaterial ska transporteras från platser utanför Kimitoön. I praktiken kan marksubstans som avlägsnas i jordbyggnadsarbetena sannolikt utnyttjas eller deponeras på planområdet och en del av det byggnadsmaterial som

38 behövs fås i närheten av planområdet. Byggtiden beräknas till 1,5 år. Antalet transporter blir sammanlagt cirka 2 000 2 900 st. varav cirka 63 90 är specialtransporter. Räknat för hela byggtiden kommer trafikökningen på Kimitoöns regionalvägar att bli cirka 0,3 %. På Västanfjärdsvägen ökar trafiken med 0,8 % under projektets byggtid och på Galtarbyvägen ökar trafiken med 2,2 %. På regionalvägarna ökar andelen tung trafik med cirka 0,5 procentenheter under projektets byggtid. Som helhet kommer mängden tung trafik på Kimitoöns regionalvägar att öka med 2 5 % beroende på vägavsnitt. På förbindelsevägarna blir ökningen ännu större. I beräkningen har trafikens förändring på årsnivå beaktats. Under enskilda dagar kan trafiken öka betydligt jämfört med en vanlig dag, men andra dagar orsakar vindkraftsprojektet ingen trafik alls. Trafiken planeras så att den styrs till området antingen från öster från Galtarbyvägen eller alternativt från norr från Bofallsvägen. Galtarbyvägen är ställvis smal och krokig, vilket beaktas då transporterna ordnas och med tanke på trafiksäkerheten. Sikten i korsningsområdet är måttlig norrut, men söderut finns en kurva på vägen och träd som skymmer sikten. Vid korsningen mellan Bofallsvägen och Galtarbyvägen är sikten god, men Bofallsvägen fortsätter som en smal väg utan ytbeläggning, vilket sannolikt innebär att vägen måste förbättras. Vindkraftsprojektets byggarbeten och transporttrafiken ökar buller- och dammolägenheterna längs vägen i någon mån. Enligt bedömningen ökar trafiken på områdets vägar dock inte förhållandevis så mycket att trafikbullret skulle höras betydligt längre än i nuläget. Dessutom är det inte fråga om s.k. kontinuerligt trafikbuller som exempelvis i städer. På vägarna kring planområdet kommer det också att förekomma s.k. bilfria stunder. För dem som bor intill Galtarbyvägen och Bofallsvägen kan miljön dock upplevas som bullrigare. Dammolägenheterna för dem som bor längs vägarna ökar också i någon mån och detta gäller framför allt avsnittet som saknar ytbeläggning på Bofallsvägen. Vid det vägavsnittet finns enstaka hus. Vägförbättringarna som görs i vindkraftsparkens byggskede innebär långvariga positiva konsekvenser för vägarnas skick och framkomligheten i området. Vindkraftverkens delar måste levereras som specialtransporter, eftersom vindkraftverkens delar är 20 60 m långa och de tyngsta transporterna kan vara över 300 ton. De extra långa och tunga transporterna kräver specialtransporttillstånd av NTM-centralen. Medan specialtransporterna pågår måste trafikmärken, gatubelysning och andra anordningar som finns intill vägarna vid behov tillfälligt avlägsnas, om de på grund av sin placering annars hindrar transporterna från att ta sig fram. Under de mest krävande transporterna kan vägen tillfälligt stängas av för annan trafik, eller också kan trafiken begränsas på annat sätt medan transporterna pågår. Nyssnämnda situationer är dock tillfälliga och kortvariga och har ingen stor inverkan på själva trafiksäkerheten. Det är främst trafikens smidighet som i viss mån kan bli lidande. Specialtransporterna försämrar ofta trafikens smidighet på de ställen där trafikmängderna är störst, i det här fallet speciellt i tätorterna och i deras största korsningar. Noggrannare planer för transportrutterna och vilka förbättringsbehov som finns klarnar i den fortsatta projektplaneringen. I specialtransporterna beaktas säkerhetssynpunkter bl.a. genom användning av följebilar med varningsljus. Transporterna är enskilda fall som infaller under projektets hela byggtid. Transporterna är koncentrerade till vindkraftverkens resningsskede som tar några dagar för varje kraftverk. Samtidigt sker enstaka transporter av den stora lyftkransutrustningen (till exempel bilkranar) på området. Då vindkraftsparken är i drift påverkas trafiken i mycket liten omfattning och består främst av servicebesök med paketbilar. 4.2.6 Konsekvenser för flygtrafiken Vindkraftverkens inverkan på flygsäkerheten och flygtrafikens smidighet utreds i ett förfarande för flyghindertillstånd. För att få uppföra konstruktioner, byggnader och märken som är mer än 30 meter höga krävs enligt luftfartslagen (1194/2009) 165 flyghindertillstånd beviljat av Trafiksäkerhetsverket (TraFi). Vindkraftsbolaget ansöker om tillstånd. Till ansökan bifogas utlåtande av den som erbjuder flygtrafiktjänster, dvs. Finavia. Om flygsäkerheten inte äventyras och flygtrafikens smidighet inte störs, kan Trafiksäkerhetsverket ge tillstånd att montera upp

39 hinder. I flyghindertillståndet anges hindrets maximihöjd räknat från markytan. Hindret ska markeras och utrustas med flyghinderljus enligt tillståndsvillkoren. Trafiksäkerhetsverket Trafi har publicerat anvisningar för placering av flyghinderljus i vindkraftsparker (Anvisning för dagmarkering av vindkraftverk, för flyghinderljus och för gruppering av ljusen, 31.1.2013). Kraftverk med en totalhöjd som överstiger 150 meter ska enligt anvisningen dagtid använda högintensivt (100 000 cd) blinkande vitt ljus av typ B ovanpå maskinhuset. Två stycken 50 000 cd ljus anses vara tillräckligt. Nattetid ska kraftverken ha högintensivt (2 000 cd) blinkande vitt ljus av typ B, medelintensivt (2 000 cd) blinkande rött ljus av typ B eller medelintensivt (2 000 cd) fast rött ljus av typ C ovanpå maskinhuset. Vindkraftsparkens flyghinderljus ska blinka samtidigt. Om kraftverkstornets höjd är 105 m eller mera över markytan ska på tornets mellanhöjder placeras lågintensiva flyghinderljus av typ A med jämna mellanrum, högst 52 m. Den nominella ljusstyrkan kan sänkas till 30 % när sikten överstiger 5 000 m och till 10 % när sikten överstiger 10 000 m. För reducering av ljusmängden som överförs till omgivningen kan flyghinderljusen i sammanhängande vindkraftparker grupperas så att de yttersta kraftverken i parkens kant har starkare belysningsanordningar vars höjd bestäms av kraftverkens höjd. Flyghinderljusen för kraftverken innanför denna kant kan utgöras av anordningar med lågintensivt fast rött ljus. Uppföraren av en vindkraftpark ska upprätta en plan över ljusens gruppering och leverera den till Trafi. Ett förslag till gruppering av flyghinderljusen framgår av följande karta. Avståndet till Åbo flygplats är över 50 km och Olofsgårds område ligger inte inom det område där det enligt Finavias geodatamaterial finns höjdbegränsningar på grund av flygtrafiken. Avståndet från Genböle småflygfält till närmaste planerade vindkraftverk är över 3 km och den inre horisontalytan eller konytan ligger inte i närheten av kraftverken. Småflygfältets startbana går i riktning ostnordost/västsydväst (07/25), alltså inte i riktning mot planområdet. Figur 4-2. Plan för flyghinderljus (källa: Taaleritehdas). 4.2.7 Konsekvenser för fasta fornlämningar På basis av inventeringen och fornlämningsregistret har fornminnesområden och -objekt anvisats i planen. Delgeneralplanen främjar ett bevarande av fornlämningarnas och den byggda miljöns

40 värden. På fornlämningsområdena anvisas ingen ny markanvändning som kunde påverka fornlämningarna på annat sätt än i den nuvarande situationen. Fornlämningarnas läge har beaktats då planen för servicevägar har gjorts upp och ska beaktas i samband med byggarbetena. För att bygga vindkraftverken behövs ett område på cirka 60 x 80 meter, som blir helt förändrat då vegetationen avlägsnas och området jämnas ut. Samma situation gäller för de ny vägar som behövs för bygg- och servicearbetet. Förutom att fasta fornlämningar måste bevaras är det också viktigt att bevara naturmiljön kring objekten så att betraktaren kan uppfatta fornlämningens läge i förhållande till terrängformerna och de rådande naturförhållandena på platsen och på så sätt förstå fornlämningen som en del av den historiska miljön. 4.2.8 Konsekvenser för den byggda miljön, kulturmiljön samt värdefulla områden och objekt I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för den byggda miljön i korthet bedömts på följande sätt: På de områden där vindkraftverken kommer att synas tydligt får områdets kulturmiljö ett nytt element med andra proportioner och annan funktion, då moderna vindkraftverk blir en del av områdets landskapsbild. Påverkan blir sannolikt störst genast efter att kraftverken har byggts, då vindkraftverken representerar en ny och ännu ganska okänd teknologi. Den nya tidsmässiga skiktningen kan få områdets nuvarande tidsmässiga skiktningar att se tillplattade ut. Det här kan bero på att gammal och ny verksamhet ser ut att förenas i landskapsbilden, även om den gamla verksamheten redan har flera tidsmässiga skiktningar. I planområdets närområde (avstånd mindre än 6 km) finns byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY 2009) samt dessutom en betydande helhet av byggd miljö (Egentliga Finlands landskapsplan). De planerade vindkraftverken syns endast i mycket liten omfattning eller inte alls till dessa områden. I båda alternativen kan några vindkraftverk synas från strandområdena vid Björkboda bruksområde och sjölandskapets stämning kan därför något förändras. Synligheten gäller dock en liten del av RKY-området och områdets värde som helhet försämras inte av detta. De områden som är värdefulla för landskapet och kulturmiljön på över sex kilometers avstånd från planområdet berörs av mycket liten landskapspåverkan eller ingen alls. De områden där vissa delar av kraftverken kan synas ligger långt borta och synlighetsområdena är så små att förändringen i landskapet inte blir betydande. Vindkraftverken planeras på ett område som har bestått av skog mellan närbelägna, gamla byområden. Genom planområdet har åtminstone en gammal färdväg gått. På planområdet finns några gamla, små ängar och åkrar. Den nuvarande användningen av det skogsbruksdominerade området påverkas inte nämnvärt av att vindkraftsparken byggs. En del av byggnaderna i planområdets näromgivning har bedömts vara regionalt, lokalt, landskapsmässigt och historiskt värdefulla. En del av närområdets byggda miljö har också bedömts vara lokalt värdefullt område, exempelvis byn Galtarby. De största konsekvenserna för kulturmiljön berör byområdena i närheten av planområdet. Dessa konsekvenser har beskrivits i kapitel 4.2.10 om närlandskapet. 4.2.9 Konsekvenser för teknisk försörjning Markanvändning enligt planen förutsätter beträffande vindkraftsparken ändringar i den tekniska försörjningen. Beträffande andra former av markanvändning såsom jord- och skogsbruk är de nuvarande nätverken och förbindelserna tillräckliga. I vindkraftsparken byggs en elstation intill kraftledningarna på 110 kv Kimito Dalsbruk/Dalsbruk Påvalsby. Elöverföringen från vindkraftverken dras till elstationen med 20 kv jordkablar. Jordkablarna dras i regel i anslutning till servicevägarna. Elöverföringen från elstationen till riksnätet sker genom att elstationen ansluts till 110 kv kraftledningen. Det görs servicebesök till vindkraftverken enligt ett serviceprogram, 2 5 gånger per kraftverk årligen. För att vindkraftverken, jordkablarna, elstationen och kraftledningen ska kunna byggas krävs en förbättring av servicevägförbindelserna. Därför har en plan för servicevägarna gjorts upp.

41 4.2.10 Konsekvenser för landskapet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för landskapet i korthet bedömts på följande sätt: Konsekvenser för fjärrlandskapet, avstånd till kraftverken mer än 6 km De vindkraftverk som planeras för Olofsgårds planområde kommer i båda alternativen att synas i fjärrlandskapet till vissa kantområden vid åkrar nordost om planområdet samt på ett större område i havsområdena i väster, söder och öster. På landområdena är synligheten ganska liten på grund av skogen och terrängformerna. På långt håll på land syns vindkraftverken i landskapets bakgrund. På bebyggda områden finns många sikthinder, varvid vindkraftverken eller delar av dem syns endast ställvis på vissa synlighetsområden. Väster om planområdet, på över 10 kilometers avstånd finns ett vidsträckt, öppet havsområde med litet skärgård som bryter sikten. Söder om planområdet, på 6 15 kilometers avstånd, finns däremot ganska tät skärgård där synlighetsområden finns på de största fjärdarna och som smalare sektorer mellan öarna. Öppnare havsområde och mera vidsträckta synlighetsområden finns över 15 kilometer sydost om planområdet. Öster om planområdet, på 10 15 kilometers avstånd, finns synlighetsområden på de ganska vidsträckta havsfjärdarna. De områden där Olofsgårds vindkraftverk kommer att synas, ända till 15 kilometers avstånd till havs, ligger främst på fjärdarna, i den inre skärgården eller i kustskärgården där utsikten domineras av öar och uddar som skymmer varandra. På långt håll till havs syns vindkraftverken i landskapets bakgrund och ofta domineras utsikten av öar och uddar i förgrunden. Flyghinderljusen som krävs på vindkraftverken kan synas långt på nätterna när det är klart väder. I fjärrlandskapet urskiljs vindkraftverkens belysning som små punkter vid horisonten eller vid mulet väder kan de reflekteras från molnen, vilket kan göra belysningen synligare. Konsekvenser för närlandskapet, avstånd till kraftverken mindre än 6 km Synlighetsområdena i närlandskapet (0 6 km avstånd) för de vindkraftverk som planeras i Olofsgård berör framför allt vidsträckta och öppna åkerområden samt vattenområden. Från norr finns utsikt mot området från de stora åkerområdena kring Dragsfjärdsvägen norr om Björkboda. Området är den största enhetliga åkerdalen på Kimitoön. På flera ställen avgränsas dalen av tydliga långa randbildningar, som dock ställvis bryts av kalhyggen. Till byarna och tärorterna i närområdet syns vindkraftverken tydligt, fastän byggnader och konstruktioner samt växtlighet i viss mån skymmer sikten. Olofsgårds planområde ligger över tre kilometer från odlingsdalen. I utsikten från Dragsfjärdsvägen ligger vindkraftverken bakom den ås som avgränsar dalen. Det är främst bara rotorbladen som syns av vindkraftverken. Rotationsrörelsen kan framhäva landskapspåverkan, men vindkraftverken höjer sig inte just alls över andra element i landskapet och blir därför inte dominerande element i landskapet. I den storskaliga åkerslättens landskapsbild dominerar vindkraftverken inte heller landskapsbilden med sin storlek eller sitt antal. Från åkerslätterna nordost om planområdet i Galtarby-Nivelax öppnar sig vyer längs Galtarbyvägen mot planområdet. Områdets bebyggelse finns främst längs den norra kanten av åkerslätten och vid bebyggelsen i Nivelax är sikten mot vindkraftsområdet till stor del skymd. De största områdena där landskapet påverkas är byn Galtarby (Figur 4-3). När man betraktar området på 1 2 kilometers avstånd reser sig vindkraftverken högt över den skogbevuxna åsen som avgränsar det öppna landskapsrummet och vindkraftverken verkar vara närmare än vad de i verkligheten är. Vindkraftverken medför ett nytt, tekniskt element i landsbygdslandskapet som för närvarande har bevarats ganska traditionellt och obrutet. Rotorbladens rörelse förstärker deras synlighet i landskapet och drar uppmärksamhet till sig. När det är mörkt förändrar vindkraftverkens flyghinderljus bylandskapets karaktär som nu till stor del saknar belysning.

42 Figur 4-3. Fotomontage från Galtarbyvägen i riktning mot Olofsgårds planområde, cirka 1,6 kilometer från närmaste planerade vindkraftverk. Kring planområdet finns några små åkerområden där det finns begränsad utsikt mot planområdet. Från Björkboda träsk norr om planeringsområdet är utsikten vid mot planområdet. Träskets stränder är så gott som obebyggda och vindkraftverkens synlighet i landskapet förändrar landskapets karaktär. De mest vidsträckta synlighets- och influensområdena i närlandskapet berör havsviken Bruksfjärden söder om planområdet. Bruksfjärden är en ovanligt vidsträckt och öppen fjärd i kustens skärgårdszon. Fjärden kantas av Kimito huvudös strand och de tätaste zonerna med små öar. I landskapet i den tätaste skärgårdszonen utanför områdena med utsikt finns ställvis öar som skymmer åtminstone en del av vindkraftverken. I fotomontaget från en plats utanför Bockholmen (Figur 4-4) syns vindkraftverken tydligt som element som reser sig ovanför Kimitoöns silhuett, men den lilla ön i förgrunden (Skabban) skymmer en stor del av kraftverken. I skärgårdslandskapet varierar vyerna och landskapsbilden domineras ofta av närbelägna öar. Kimitoön utgör en tydlig, fastlandspräglad bakgrund till havsvyn. Vindkraftverken smälter delvis in i den här bakgrunden på grund av det ganska långa avståndet, men å andra sidan syns de som stora, tekniska element. Det är svårt att få en uppfattning om vindkraftverkens avstånd i havsvyn. Figur 4-4. Fotomontage från en plats utanför Bockholmen i riktning mot planområdet, drygt 4 kilometer från närmaste planerade vindkraftverk. Vindkraftverkens flyghinderljus, speciellt ljusen ovanpå maskinhuset, syns då det är mörkt. Vädret och molnighet påverkar flyghinderljusens synlighet. Om ljusen blinkar kan de upplevas mera störande i landskapet. I ett fotomontage (Figur 4-5) åskådliggörs flyghinderbelysningen nattetid i havslandskapet vid ganska klart väder. Fotomontaget har baserats på en plan för flyghinderljus enligt Trafis anvisningar, så det är ett exempel på hur det kommer att se ut. På fotomontaget finns medelintensivt (blinkande) vitt ljus på de s.k. yttersta kraftverken och lågintensivt (ej blinkande) rött ljus på de s.k. inre kraftverken. Tornen har lågintensivt (ej blinkande) rött ljus med 52 meters mellanrum.

43 Figur 4-5. Fotomontage från Bruksfjärden utanför Långön i riktning mot planområdet, mot nordost, cirka fyra kilometer från närmaste planerade vindkraftverk på natten. 4.2.11 Konsekvenser för vegetation och naturtyper Största delen av vindkraftverken och servicevägarna är i båda projektalternativen planerade att placeras i närheten av den nuvarande skogsbilvägen, varvid vidsträckta skogsbruksområden blir kvar i närheten av byggområdena. På Olofsgårdsområdet blir det dock sannolikt nödvändigt att ställvis bearbeta marken på större områden än endast byggområdena samt att göra skärningar på grund av varierande terrängformer och tunt ytjordsskikt. Konsekvenserna för vegetationen och naturtyperna kommer därför sannolikt att beröra större områden än endast byggområdena, speciellt på byggområden där terrängförhållandena är branta. Planområdet används för närvarande främst för skogsbruk och på området finns gallringsbestånd och plantbestånd av olika ålder samt kalhyggen. Cirka 5 av vindkraftverken placeras på områden som är kraftigt behandlade genom skogsbruksåtgärder. Kraftverken 1, 8, 13 och 14 placeras på bergskrön som i huvudsak inte har varit föremål för omfattande skogsbruksåtgärder. För byggande av servicevägar utnyttjas det nuvarande täckande nätet av skogsbilvägar, vilket minskar fragmenteringen av skogarna. Servicevägförbindelsen till Stubbkärret i norra delen av planområdet ska förbättras. Vägen ligger i omedelbar närhet av en rännil i naturtillstånd, vilket borde beaktas i den fortsatta planeringen av projektet. Ett mossområde som motsvarar det som avses i skogslagen finns på byggområdet för vindkraftverk 14. Skogslagen hindrar inte att ett område som används för skogsbruk tas i bruk för annan markanvändning. Efter planläggningsförfarandet och beviljande av bygglov förändras planområdets markanvändningsändamål på byggområdena. Därefter tillämpas skogslagen inte på områdena. Andra värdefulla naturobjekt på planområdet ligger inte på byggområdena eller i deras omedelbara närhet. I närheten av den skogsbilväg som ska förbättras och svänger av från Ansvedjavägen finns en bäck som är klassificerad som annat värdefullt objekt. Bäckens näromgivning samt ställvis också själva bäckfåran är kraftigt bearbetade, vilket innebär att byggåtgärdernas inverkan på bäckens näromgivning blir liten. En rännil i naturtillstånd samt tjärnar som är mindre än en hektar motsvarar det som avses i vattenlagen och har anvisats med beteckningen "luo-1" liksom även ett klibbals-madkärr och de har fått en bestämmelse om att inga åtgärder som försämrar eller äventyrar naturvärdena får vidtas på dessa områden. 4.2.12 Konsekvenser för faunan Förutom de direkta konsekvenserna för växtligheten på byggområdena medför byggandet av vindkraftsparken, liksom annat byggande, också en fragmentering av livsmiljöerna. Fragmenteringen innebär att den enhetliga naturmiljön blir sönderskuren till fristående öar som inte står i förbindelse med varandra, vilket har negativa konsekvenser för naturens mångfald. 4.2.12.1 Konsekvenser för fågelbeståndet Konsekvenser för det häckande fågelbeståndet En del av vindkraftverkens och servicevägarnas byggområden ligger i kraftigt skötta ekonomiskogar eller på kalhyggen där den mänskliga aktiviteten redan har påverkat det häckande fågelbeståndet. Beträffande vägarna utnyttjas befintliga skogsbilvägar som förstärks. Därför kan förändringarna i livsmiljöerna till följd av projektets byggverksamhet bedömas bli

44 huvudsakligen måttliga och beröra främst häckande arter som är typiska för skogsmiljö. Planområdets känsligaste områden är Ramstedsmossens skogsområde, våtmarken nära den gamla avstjälpningsplatsen samt området vid Råbergen. På de här områdena har nästan ingen byggnation alls anvisats och därför kommer det planerade projektet sannolikt inte i någon högre grad att påverka bevarandet av det häckande fågelbeståndets livsmiljöer. Störningen av att vindkraftsprojektet byggs berör främst vindkraftverkens och övriga konstruktioners byggområden. Bullret från bland annat eventuellt pålnings- och sprängningsarbete kan dock höras över ett större område. Olika arters känslighet för störningar från byggverksamheten varierar. De fågelarter som är vanligast i skogsmiljö har i allmänhet konstaterats tolerera störningarna av byggarbetena ganska bra, om förändringarna inte direkt berör deras häckningsmiljö. Då mängden kantzoner kring skogarna ökar kommer främst förekomsten av de vanliga arter som är rikligt förekommande i skogarna att bli ännu större. Beträffande störningarna under projektets byggtid kan de känsligaste arterna anses vara de rovfåglar som finns på området och som undviker mänsklig aktivitet samt orre och tjäder. Till exempel tjäder är en art vars hanar var och en har sitt eget ganska tydliga revir. Bevarandet av beståndet på området beror då inte bara på om själva spelplatsen bevaras utan också på mängden skogbevuxna områden och skogens beskaffenhet i vidare bemärkelse. För största delen av tättingarna blir påverkan av projektet sannolikt liten och beror främst på direkta förändringar av livsmiljöerna. I en undersökning av fåglarnas flyktavstånd konstaterades att tjäderns flyktavstånd under speltiden var 50 500 m (Ruddock & Whitfield 2007). Det är känt att tjäders spelplatser finns på samma områden i åratal eller till och med i årtionden och i praktiken flyttas spelningen oftast på grund av en mera bestående störning eller miljöförändringar. Tjäderspelplatsen på planområdet ligger till största delen ganska långt från närmaste vindkraftverk, och bergsområdena som finns kring området och lämpar sig som dagrevir har lämnats utan byggåtgärder i båda projektalternativen. I Finland finns artens spelplatser sporadiskt i närheten av t.ex. kraftledningar, åtminstone på områden med tätare bestånd. Det är dock inte känt hur artens spel påverkas av vindkraftverk och det är möjligt att byggåtgärderna kan leda till att spelplatsen på planområdet blir mindre attraktiv. Därför är det särskilt viktigt att byggåtgärderna utförs vid en tidpunkt utanför spelperioden. Kollisioner med kraftverkskonstruktionerna ökar också risken för att områdets population ska minska, även om det är osannolikt att arten ska flyga på så hög höjd att den kan träffas av kraftverkens rotorblad. I undersökningarna av tätheten under häckningstiden på artgruppsnivå har det noterats att hönsfåglarnas täthet i närheten av vindkraftverk något oftare minskar än förblir oförändrad eller ökar (Falkdalen m.fl. 2013). Förekomsten av nattskärra har konstaterats påverkas starkt av avståndet till bebyggd mark. Beståndets täthet påverkas av mängden skogbevuxen mark i revirets närområden. I undersökningen bestod den bebyggda marken främst av bosättning (Durwyn & Clarke 2003). Det är inte känt hur vindkraftverk eller andra fasta konstruktioner, som är förknippade med liten mänsklig aktivitet, påverkar artens förekomst. På Olofsgårdsområdet finns ett stort och livskraftigt bestånd av nattskärra, så påverkan på populationen och att revir överges blir lokal. Byggverksamhet har anvisats för området vid Råbergen, vilket kan försvaga nattskärrans revir i området. Ormvråk och duvhök påverkas mest av byggverksamheten och risken att kollidera med vindkraftverken. I Storbritannien har det konstaterats att antalet häckande par av ormvråk är lägre än det regionala medeltalet på områden med vindkraftverk. En förklarande faktor har ansetts vara att paren söker sig till platser utanför området samt att området blir mindre attraktivt som häckningsområde för nya par (Pierce-Higgins m.fl. 2009, Bevanger m.fl. 2009). Duvhöken föredrar däremot tydligare än ormvråken obebyggda miljöer. På planområdet gjordes inga observationer av fiskgjusars födosöks- eller genomflygningar, så projektet bedöms ha liten inverkan på näromgivningens fiskgjusbestånd. Havsörnen anses vara en av de arter som påverkas mest av vindkraft. I Smøla i Norge, på ett område med tätt havsörnsbestånd, finns också vindkraftverk. Där har det konstaterats att kollisionsrisken är störst på våren och den sannolika orsaken till detta anses vara högre flygaktivitet. På vårarna under speltiden pågår havsörnsparens spelflykt och det förekommer

45 sannolikt också mera revirstrider på vårarna. WWF Finland rekommenderar i sina anvisningar att man ska undvika att bygga vindkraftverk närmare än 2 km från en bebodd boplats och mellan boplatsen och de regelbundet använda födoområdena (WWF 2012a). I planområdets näromgivning finns dock inga kända boplatser och inga observationer av regelbundna födosöksflygningar på området har heller gjorts. Det finns dock rikligt med havsörnar på Kimitoön och arten påträffades också i stort antal på planområdet under hela uppföljningstiden. Hur havsörnarna rör sig studerades kanske något mera i de östra och nordostliga delarna av planområdet, då fåglarna regelbundet flög mellan Björkboda Genböle-området och Galtarbyviken också på sommaren. Fåglarna flög typiskt långsamt omkring på området. Påverkan på de fåglar som stryker omkring på området beror liksom för andra rovfåglar på ökad kollisionsrisk samt störningar. Under utredningarna i terrängen sågs inte att tranparet som häckade på Naturaområdet skulle ha rört sig på planområdet. Områdets arter bestod av tättingar som är typiska för skogs- och myrmarksområden och projektets inverkan på de arter som påträffades på Naturaområdet bedömdes som helhet bli liten. Konsekvenser för flyttfåglarna På grund av avståndet bedöms projektet inte orsaka några direkta störningar för de rast- och födoområden på Kimitoön som fåglarna använder under flyttningen. Den barriäreffekt som vindkraftsprojektet ger upphov till har sannolikt ingen stor inverkan på energiekonomin för de fåglar som flyttar via området under våren eller hösten. Till exempel för gässen observerades inga regelbundna flygstråk i jakt på föda under flyttningstiden i planområdets omedelbara närhet och barriäreffekten bedöms inte ha någon stor betydelse för gässens flygstråk vid födosök. Om fåglarna passerar många hinder, exempelvis vindkraftsparker, under sin flyttfärd kan barriäreffekten vara av betydelse (kumulativa effekter, kapitel 4.3). Som helhet har kollisionsrisken vid vindkraftverken större betydelse för genomflyttande arter än barriäreffekten. Barriäreffekten påverkar i viss mån individernas energiekonomi, men kollisionsrisken kan påverka arternas populationer mera via ökad dödlighet. Det har konstaterats att flyttfåglarna kan upptäcka vindkraftverk på sitt flyttstråk på långt håll (Hötker m.fl. 2006, Desholm & Kahlert 2005). Att kraftverken upptäcks betyder dock inte att fåglarna omedelbart väjer och det har noterats skillnader mellan olika arter i deras tendens att väja för vindkraftverk. Till exempel många sjöfåglar såsom gäss och tranor är lättare beredda att ta en omväg kring vindkraftsområden som kommer i deras väg, medan exempelvis många rovfåglar och måsfåglar oftare har setts flyga igenom områdena (Hötker m.fl. 2006, Rydell m.fl. 2011). Av rovfåglarna väjer åtminstone ormvråk, fjällvråk och havsörn mindre än andra arter för vindkraftverk på flyttstråket. Den artspecifika väjningsbenägenheten avspeglas också direkt i fåglarnas kollisioner med vindkraftverk. I flera undersökningar är en betydande del av de fåglar som kolliderat med kraftverk just rovfåglar och måsfåglar (bl.a. Hötker m.fl. 2006, Rydell m.fl. 2011). Då vår- och höstflyttningen studerades märktes inte att rovfåglarna skulle ha haft regelbundna födosöksrutter eller förflyttningar från ett område till ett annat via planområdet under flyttperioderna. Beträffande havsörnar observerades kringstrykande fåglar i norra och nordöstra delen av planområdet och i dess närhet i större omfattning än i övriga delar av området. Fåglarnas kollisionsrisk påverkas också av väderförhållandena. Vid flyttning i dimma eller dåligt väder har fåglarna betydligt sämre möjligheter att upptäcka vindkraftverk på sitt flyttstråk. Kollisionsrisken på Kimitoön på våren kan undantagsvis öka, om fåglarna startar sin flygfärd i gynnsamt väder men vädret är sämre när de kommer till Kimitoön. Stora arter som är känsliga för vindkraft flyttar dock i allmänhet inte när sikten är dålig. Antalet fåglar som flyttar vid dåligt väder är betydligt mindre än vid klart väder. Dagrovfåglar, liksom också tranor, flyttar främst dagtid i klart väder. På hösten bedöms kollisionsrisken i allmänhet vara mindre, eftersom fåglarna flyger på högre höjd inför färden över havet och på fastlandsområdet är väderförhållandena mera sannolikt likartade över ett vidsträckt område (flyttfärden startar från en plats som ligger närmare). Då är det lättare för fåglarna att vid behov avbryta flyttningen. Med beaktande av ovannämnda arters väjningskänslighet är kollisionsrisken dock i genomsnitt låg och konsekvenserna små. Finlands

46 tranpopulation bedöms ha nästan fördubblats på 2000-talet och beståndet av grågäss ökar fortfarande. Risken ökas dock av variationen från år till år och att eventuella större flockar kan flyga genom planområdet vid dålig sikt. De arter som flyttar nattetid i störst antal är trastar och insektätare. Flytthöjden nattetid beror främst på vindförhållandena. I medvind sker flyttningen på mindre än 1500 meters höjd och i motvind mindre än 200 meter. Andra fåglar som flyttar nattetid är vadare och andfåglar. Deras flyttning är mera spridd på våren än på hösten, frånsett de arktiska arterna. Flockarna med arktiska sjöfåglar brukar stiga till mycket hög höjd när de når fastlandet. Arterna som flyttar via Kimitoön på hösten är mångsidigare och flyttningen är intensivare än på våren. Beträffande höstflyttningen kan vindkraftsprojektet via förhöjd kollisionsrisk ha betydelse för framför allt dagrovfåglar och på sensommaren genom barriäreffekten för grågäss som rör sig via planområdet. I andra utredningar om flyttfåglarna för vindkraftsprojekten på Kimitoön har det nämnts att dagrovfåglarna på höstarna stryker omkring på området innan den egentligen flyttningen startar och de ger sig ut över havet. Då höstflyttningen studerades år 2013 observerades dock inte just några andra kringstrykande fåglar, frånsett havsörnar och lokala häckande par. För dagrovfåglarna var flyttriktningen enhetligare än på våren. Konsekvenserna för havsörnarna beträffande kollisionsrisken är likartade som under häckningstiden, med den skillnaden att antalet genomflygningar är större under flyttningstiden än under häckningstiden. För dagrovfåglarna skulle enbart inverkan på arternas population sannolikt bli liten, men vindkraftsutbyggnaden kan i ett större perspektiv ha en negativ inverkan speciellt på arter som är på tillbakagång. Kollisionsmodelleringar En särskild kollisionsmodellering gjordes för flyttfåglarnas kollisionsrisker. Resultaten av modelleringen kan anses vara endast riktgivande, eftersom utgångsantagandena är osäkra. Bland annat antalet fåglar som flyttar genom området varierar från år till år och fåglarnas verkliga väjningsfaktor torde vara högre än den som har använts. Därför ger modelleringen närmast vägledande information om olika arters och artgruppers kollisionskänslighet i det aktuella projektet. För modelleringen gjordes utgående från resultaten av flyttuppföljningen en kalkylmässig uppskattning av antalet individer av olika arter som flyttar genom planområdet på våren och hösten. På basis av de observerade antalen som flög genom planområdet under olika dagar gjordes en uppskattning av antalet som flyttat under hela den ljusa tiden på observationsdagarna, vilket gav antalet flyttande fåglar för de specifika dagarna. Dessa uppgifter utgjorde grund för en interpolering av hela den period som flyttningsuppföljningen gällde. Antalet flyttfåglar som man kom fram till korrigerades enligt bedömning bl.a. för sådana arter som till exempel har sin flyttning klart koncentrerad till ett kort tidsintervall eller om artens huvudflyttning infaller under en tidsperiod som inte ingick i uppföljningen. Till exempel tranornas flyttning är klart koncentrerad till en eller några dagar, medan flyttningen är obetydlig under övriga dagar. För sådana arter som tranan kan en interpolering ge mångdubbelt antal flyttande fåglar jämfört med det verkliga antalet. Eftersom det finns mycket havsörnar på Kimitoön året om gjordes en särskild bedömning av den här arten för hela året. Först gjordes utgående från antalet observerade fåglar under vår- och höstflyttningen och under högsommarens uppföljning av rovfåglar en interpolering av det observerade antalet för hela året. Det totala antal överflygningar man då kom fram till halverades för att gälla genomflygningar under våren och hösten. Utgående från dessa antal beräknades antalet kollisioner per år. De största konsekvenserna på populationsnivå skulle projektet enligt populationsmodelleringen ha för havsörn och grågås (Tabell 4-1). Med 9 vindkraftverk skulle det ske 0,7 1,7 kollisioner per år för havsörn och 0,3 1,0 kollisioner för grågås. I det optimistiska 10-årsscenariot skulle kollisionernas inverkan på havsörnens populationsökning bli ca 0,4 % och för grågås ca 0,01 %. Populationernas tillväxtfaktorer skulle ändå förbli positiva. För andra arter blir populationspåverkan i den optimistiska bedömningen under 0,01 %.

47 Tabell 4-1. Konsekvenserna av 9 kraftverk på populationsnivå. För havsörnen har bedömningen gjorts utgående från antalet överflygningar under hela året (se ovan). Utgångsvärden Populationens tillväxtfaktor beaktas Populationens tillväxtfaktor beaktas inte Art Populat ionens storlek k Kollisioner/ år Nedgång i beståndet Ind. Inverkan på populationsökningen min (%) Nedgång i beståndet max (%) Ind. min (%) Inverkan på populationsökning en sångsvan 15000 1,057 0,02 0,05 0 1 0,001 0,002 0 0,001 0,002 grågås 15000 1,04 0,34 1,02 3 9 0,013 0,039 2 6 0,014 0,041 bivråk 9000 0,99 0,02 0,04 0 0,001 0,003 0 0,001 0,003 havsörn 1050 1,06 0,70 1,74 7 18 0,375 0,936 4 10 0,398 0,992 blå kärrhök 5700 0,99 0,002 0,005 0 0,000 0,001 0 0,000 0,001 sparvhök 21000 0,98 0,10 0,24 1 0,003 0,007 1 2 0,003 0,007 ormvråk 12000 0,98 0,07 0,16 0 1 0,003 0,008 0 1 0,003 0,008 fjällvråk 1500 1,00 0,01 0,02 0 0,004 0,009 0 0,004 0,009 fiskgjuse 3600 1,00 0,01 0,02 0 0,001 0,004 0 0,001 0,004 tornfalk 21000 1,03 0,02 0,05 0 0,001 0,001 0 0,001 0,001 trana 90000 1,043 0,43 1,29 4 11 0,003 0,008 3 8 0,003 0,009 På Olofsgårdsområdet är havsörnarnas antal genomflygningar och tätheter av samma storleksklass som på de vindkraftsområden som planeras i Nordanå Lövböle och Gräsböle (SITO 2012, Ramboll 2013) samt på vindkraftsområdet i Misskärr (Suomen Luontotieto 2013a, 2013b). Utgående från resultaten av olika utredningar verkar det som om artens förekomst är ungefär likadan i dessa delar av Kimitoön. Havsörnarnas flygningar på Kimitoön är på genomsnittlig nivå eller något högre jämfört med hela Finlands kustområdes bestånd. På områden med mycket stark havsörnsstam (t.ex. Åland/Kvarken) är havsörnarnas flygningar sannolikt ännu livligare. Planområdets omgivning hör dock inte beträffande ungproduktion till landets tätaste havsörnsområden (WWF 2010). Ökningen av havsörnsbeståndet var som brantast vid millennieskiftet och nu kan man anta att beståndet begränsas av brist på häckningsrevir. Vid östra Finska viken och i inlandet finns det ännu utrymme för ökat bestånd, men i Sydvästra Finlands skärgård och på många ställen vid västkusten är beståndet redan tätt. På Olofsgårdsområdet finns närmaste kända havsörnsrevir drygt 6 km från planområdet, alltså längre bort än de 2 km som WWF:s havsörnsgrupp rekommenderar. Modelleringen ger riktgivande resultat. Det verkliga antalet kollisioner på området per år kan antas ligga närmare de optimistiska värden som använts för projektalternativen med beaktande av modellens utgångsvärden och fåglarnas beteende. Antalet kollisioner för havsörnar beräknades för hela kalenderåret och det beaktades bl.a. inte att dagarna är kortare vintertid. Ett kollisionsantal av den här storleksklassen påverkar inte kännbart hela Finlands population, men på lång sikt kan det lokala häckande beståndet påverkas. Hittills har kollisionsdödligheten för havsörn undersökts närmast i Smøla i Norge, där beståndet dock är mycket tätt. Förhållandena där kan inte direkt jämföras med Kimitoön. För grågåsen har kollisionerna mycket liten inverkan på artens totala bestånd och eftersom beståndet fortfarande ökar skulle projektet inte ha någon nämnvärd inverkan på artens totala bestånd. Andra beaktansvärda arter är övriga rovfåglar. Enligt populationsmodelleringen skulle projektet ensamt inte ha just någon inverkan på arternas populationer. 4.2.12.2 Konsekvenser för fladdermössen I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för fladdermössen bedömts i korthet på följande sätt: max (%)

48 Kraftverken och servicevägarna som är planerade på planområdet ligger huvudsakligen i livsmiljöer som är av sekundär betydelse för fladdermöss och projektet hotar därför inte livsmiljöer som är av större betydelse för fladdermöss. I samband med fladdermusutredningen noterades inga föröknings- och rastplatser för fladdermöss och de planerade byggområdena för kraftverken ligger inte på områden som är potentiella föröknings- och rastområden för fladdermöss. Den vägförbindelse som ska förbättras i samband med projektet ligger i planområdets norra del på ett födoområde för fladdermöss och deras eventuella förflyttningsstråk. Då vägen ska förbättras och breddas måste skog avverkas och jordbyggnadsarbete behövs kring gölen, vilket också kan påverka vattenbassängerna. Väglinjen och skogskanten på området förblir oförändrade, men det kan ske förändringar i skogsbeståndet och belysningsförhållandena. En av de känsligaste av de på planområdet observerade arterna kan anses vara nordisk fladdermus, som på grund av sitt jaktbeteende och sin större storlek också flyger över öppna områden och på högre höjd än andra arter under jakten. Nordisk fladdermus kan under jakten flyga nästan i höjd med kraftverkens rotorblad, varvid den är utsatt för större kollisionsrisk. Övriga arter som har observerats på planområdet jagar helst nära skogsgränsen, på ängar, gårdsplaner, ovanför vattendrag eller i glesa skogsbestånd på låg höjd, högst på cirka 20 meters höjd ungefär i höjd med trädens kronskikt. Fladdermössens jaktaktivitet är som störst under varma och vindstilla nätter, då vindhastigheten är mindre än 5 m/s. Mängden insekter som fladdermössen jagar i luften är då vanligen som störst. Flygaktiviteten påverkas dock av många faktorer såsom lufttryck, regnfronter, temperatur, masskläckning av insekter och årstid. Därför kan det förekomma betydande tidsmässiga och lokala variationer i flygaktiviteten. Vindkraftverkens energiproduktion är dock av naturliga skäl obetydlig under varma och vindstilla nätter, då fladdermössens flygaktivitet är som störst, vilket minskar kollisionsrisken för fladdermössen. På planområdet och i dess omedelbara närhet observerades flyttande fladdermöss. Fladdermössens huvudflyttstråk verkar dock gå längs Kimitoöns västkust. Största delen av de flyttande fladdermössen verkar komma ganska rakt norrifrån längs kusten och en mindre del av fladdermössen flyttar från nordost genom Kimitoön, eventuellt längs de större vägarna och åkerområdena. Dessutom verkar en liten del av fladdermössen under flyttningen följa Kimitoöns sydkust. Enligt utredningen flyttar bara en liten del av fladdermössen rakt över planområdet, vilket minskar projektets konsekvenser för fladdermössens flyttning. Enligt utredningen observerades betydligt mer fladdermöss nära markytan, på cirka åtta meters höjd, än i höjd med kraftverkens rotorblad på 60 meters höjd. I höjd med rotorbladen noterades på många ställen endast en bråkdel jämfört med antalet fladdermöss på åtta meters höjd, vilket påtagligt minskar risken för att fladdermössen ska kollidera med kraftverken. 4.2.12.3 Konsekvenser för flygekorrarna På planområdet observerades ingen förekomst av flygekorrar, och då projektet genomförs kommer det inte att påverka kända levnadsområden för flygekorre. 4.2.12.4 Konsekvenser för kräldjur och grodor I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för fladdermössen och grodorna bedömts i korthet på följande sätt: De observerade föröknings- och rastområdena för åkergroda finns i planområdets gölar, tjärnar och diken. De två vattenbassängerna i omedelbar närhet av skogsbilvägen som leder från Bofallsvägen i norra delen av planeringsområdet kan beröras av förändringar, då den nuvarande skogsbilvägen förstärks och breddas. Dikena i planområdets mellersta del och Bomossaträsket berörs inte av några byggåtgärder. Som förökningsområden väljer åkergrodorna vanligen en plats som inte torkar ut särskilt lätt. Schaktningsarbetena under byggtiden kan dock leda till att vattnets strömningsförbindelse till åkergrodornas föröknings- och rastområden bryts, vilket innebär en risk för att föröknings- och rastplatserna kan torka ut. Risken för att förbindelserna mellan föröknings- och övervintringsplatserna ska brytas till följd av markbearbetningsarbetena ökar också. Risken kan

49 dock anses vara liten, eftersom åkergrodornas föröknings- och övervintringsområden vanligen ligger nära varandra och i optimala situationer ligger de på samma plats. Åkergrodornas föröknings- och rastplatser i norra delen av planområdet får inte förstöras eller försämras utan undantagslov av den lokala NTM-centralen. Då byggåtgärderna planeras och genomförs måste man beakta att vattnet utan hinder ska kunna rinna till föröknings- och rastplatserna åtminstone på samma nivå som nu. Åkergrodornas föröknings- och rastområden är i delgeneralplanen anvisade med beteckningen "luo-1" och en bestämmelse om att den hotade åkergrodans levnadsförhållanden inte får försämras på de här områdena. 4.2.13 Konsekvenser för naturskyddet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för naturskyddet bedömts i korthet på följande sätt: Största delen av konstruktionerna i anslutning till vindkraftsparken är planerade att byggas på områden som inte står i ytvattenförbindelse med Stormossen. På den del av vindkraftsområdet där ytvattnet rinner mot Stormossen ligger två vindkraftverk och tre kraftverks servicevägar. Som närmast kommer byggarbete att ske cirka 200 meter från Naturaområdet. De nya servicevägarna som ska byggas kan lokalt påverka hur ytvattnet rör sig och under byggtiden kan fast substans orsaka lokal grumling av ytvattnet. Från planområdet leder endast ett dike till Natura- och naturskyddsområdet. Servicevägen som har planerats mellan kraftverk 2 och 3 korsar ett dike och under byggtiden kan fast substans komma ut i diket. På mineraljordar är partiklarna av fast substans stora och sprids därför inte särskilt lätt. Den grumling som uppstår i ytvattnet medan vindkraftverken och servicevägarna byggs bedöms bli liten och hinner troligen infiltreras i skogens områden med mineraljord innan vattnet når Naturaområdet. Ingen betydande belastning av fast substans till följd av byggarbetet bedöms nå Stormossens Naturaoch naturskyddsområde. Näringsämnen som är bundna till fast substans bedöms också frigöras i så liten omfattning att detta inte påverkar Stormossens näringsbalans. Konsekvenserna för marken till följd av att vindkraftverken byggs blir lokala. Som fundament för kraftverken på bergsområdet väljs troligen bergsförankrade fundament eller gravitationsfundament av stålbetong. Det material som ska användas i servicevägarnas konstruktioner är ren marksubstans som inte innehåller några skadliga ämnen. Kraftverkens fundament och servicevägarnas konstruktioner orsakar inga utsläpp av skadliga ämnen som via avrinningen kunde påverka Stormossens mossekosystem. Vindkraftsparkens konstruktioner kräver ytbeläggning av så små markarealer att detta inte nämnvärt påverkar grundvattenbildningen på området. Vindkraftsparkens konstruktioner bedöms inte påverka basflödet i riktning mot Stormossen. Bullerpåverkan under byggtiden är relativt kortvarig och störningen i projektets näromgivning bedöms därför bli liten. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker i regel med jordkabel som dras i anslutning till servicevägarna. Hur djupt kablarna läggs beror på de lokala förhållandena. I allmänhet dras kablarna på minst 0,7 meters djup. Kabeln skyddas från vassa stenar och annan påverkan antingen med mekaniskt skydd (rör) eller genom användning av finkornig sand eller kross kring kabeln. Kabeldiket fylls med marksubstans från grävningen och med ett ytskikt. Kabeldikena och deras fyllning orsakar inga sådana utsläpp av skadliga ämnen som via avrinningen kunde påverka Stormossens mossekosystem. Vindkraftverk orsakar i normala fall ingen belastning som kunde påverka miljön. Vid mycket allvarliga störningar kan olja från kraftverkens växellådor och lager läcka ut i marken. Sådana allvarliga störningar är dock mycket ovanliga och sannolikheten för en sådan händelse är mycket liten. Därför anses oljan som finns i vindkraftverkens maskiner inte orsaka någon påtaglig risk för direktivnaturtyperna på Stormossens Naturaområde. Vindkraftsparkens vägkonstruktioner bedöms inte orsaka sådana förändringar i ytavrinningen att naturtypernas vatten- eller näringsbalans på Stormossens Naturaområde skulle påverkas.

50 Buller och rörliga skuggor från vindkraftverkens drift beskrivs närmare i kapitel 4.2.24.1 och 4.2.24.2. Grunderna för skyddet av Stormossens Naturaområde innehåller inga sådana naturvärden som påverkas av buller och rörliga skuggor från vindkraftverken. Vindkraftverkens drift orsakar inte heller sådana konsekvenser som påverkar de ekologiska särdrag som utgör grund för att Stormossen har införlivats i basprogrammet för myrskyddet och ytterligare delvis fredats som naturskyddsområde. Därför berör bullret, de rörliga skuggorna och landskapspåverkan från vindkraftsprojektet främst upplevelserna för dem som rör sig i naturen och använder området för rekreation. Utgående från ovanstående konstateranden bedöms åtgärderna under vindkraftsparkens byggtid och drift inte orsaka sådana förändringar som kunde orsaka skadlig påverkan på de naturtyper i habitatdirektivets bilaga I som finns på Stormossens Naturaområde. På Naturaområdet förekommer enligt uppgifterna på datablanketten inga av de arter som nämns i habitatdirektivets bilaga II. Projektet påverkar inte förutsättningarna för förekomst av mellanvitmossa på Stormossens område. Projektets inverkan på Stormossens fågelbestånd har behandlats ovan i kapitel 4.2.12.1. Grunderna för skyddet av Stormossens Naturaområde innehåller inga sådana naturvärden som påverkas av projektets byggnation. Därför är en Naturabedömning enligt naturvårdslagen 65 inte nödvändig. 4.2.14 Konsekvenser för jordmån och berggrund I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för jordmån och berggrund i korthet bedömts på följande sätt: Bearbetningen av jordmån och berggrund blir lokal och berör vindkraftverkens fundament- och fältområden, vägförbindelser och området där en elstation ska byggas. Vindkraftverken placeras främst på områden med låga terrängformer med omväxlande klippmark och sänkor. Vägarna till vindkraftverken följer terrängformerna och utgör främst stickvägar från områdets nuvarande vägar. I olika delar av planområdet blir det kvar vidsträckta, enhetliga markområden där ingen byggverksamhet anvisas. Två vindkraftverk placeras på Råbergen, som är ett av områdets mest enhetliga klippområden. Den areal som behövs för vindkraftverkens fältområden och servicevägar är cirka 10,3 ha, vilket är cirka 1,1 % av hela planområdets areal. På vindkraftverkens lyft- och resningsområden, som är mindre än en hektar, sker de mest omfattande jordbyggnadsarbetena på fundamentområdena. Enligt förhandsuppgifter kan vindkraftverken byggas främst på gravitationsfundament eller bergsförankrade stålbetongfundament. Planområdets terrängformer är dock varierande och markskikten som täcker berggrunden är relativt tunna. Därför kommer byggandet av fältområden ställvis att kräva mycket sprängningsarbete och utjämning av marken. För vägbyggena krävs terrängskärningar och terrassering. Mängden grus- och stenmaterial som behövs är cirka 32 400 41 400 m 3. Kross och sprängsten för fundament, vägar och fältkonstruktioner fås delvis genom material som frigörs i byggarbetet på området och delvis skaffas det från täkter av marksubstans och stenmaterial med för ändamålet lämpligt material. I projektet uppstår inga överskottsmassor av mineraljord som är dåligt lämpad för jordbyggnadsändamål eller behov att deponera sådant material. Ytjorden från byggområdena används för eftervård och röjningsavfall och stubbar förs till nyttoanvändning. Under driften hanteras små mängder smörjoljor och kemikalier på planområdet. Serviceåtgärderna och de oljor som används i vindkraftverken utgör ingen risk för förorening av marken. Efter att vindkraftverkens drift har upphört rivs konstruktionerna och området återställs på lämpligt sätt. Arbetsskedena och de behövliga maskinerna då vindkraftsparken avvecklas är i princip desamma som i byggskedet. Vindkraftverken inklusive fundament kan avlägsnas från området. I vissa fall uppstår mindre konsekvenser om fundamenten lämnas kvar och området sedan återställs.

51 4.2.15 Konsekvenser för yt- och grundvattnet 4.2.15.1 Konsekvenser för grundvattnet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för grundvattnet bedömts i korthet på följande sätt: I vindkraftsprojektet görs inga grävningar eller byggåtgärder som når under grundvattennivån och projektet påverkar inte kvaliteten eller mängden av klassificerat grundvatten i regionen. Vindkraftverken placeras i regel på morän- och bergsmark där förhållandena för grundvattenbildning och -strömning är dåliga. På bergsmarkernas krönområden har berget också i allmänhet mindre sprickbildning än berggrunden på de omgivande, mera låglänta områdena. Jordbyggnadsarbetena på området kan orsaka små förändringar i vattnets strömningsvägar eller vattennivån i marken på byggplatserna vid de kraftverk och vägavsnitt som ligger på låglänta platser i terrängen. Största delen av vägarna och kraftverken placeras på bergsområden som ligger betydligt ovanför grundvattennivån. Därför påverkar projektet inte grundvattnets kvalitet eller mängd. Efter att vägar och fundament har byggts orsakar verksamheten inga förändringar i grundvattnet. Under byggtiden samt vid service följs bestämmelser och anvisningar som gäller för hantering av bränslen och smörjmedel samt andra ämnen som är skadliga för marken och grundvattnet. Behovet och mängden av olja varierar beroende på kraftverkens tekniska lösningar. I turbinerna finns växellådsolja samt hydraul- och bromsolja (cirka 300 400 liter av vardera). Det finns också turbiner utan växellåda och de behöver ingen växellådsolja. Oljorna byts vid behov, normalt med 4 6 års mellanrum. Dessutom används smörjmedel som byts med ungefär ett halvårs mellanrum. Vissa vindkraftverk använder några tiotal liter glykol för kylning. Mängderna är så små att det inte medför någon risk för förorening av grundvattnet, eftersom oljan i händelse av en olycka samlas i uppsamlingskärl eller på vindkraftstornets täta botten. Som olja kan man använda miljövänliga oljor som inte orsakar miljöolägenheter ens i exceptionella situationer. 4.2.15.2 Konsekvenser för ytvattnet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för ytvattnet bedömts i korthet på följande sätt: Projektets byggverksamhet sker endast på vissa platser och förändrar alltså inte områdets avrinningsförhållanden. Medan byggarbetet pågår blottläggs marken och på området flyttas jordmassor som utsätts för bland annat urlakning till följd av regn. På grund av planområdets bergsmarker och moränjord väntas dock ingen särskild urlakning av finmaterial under byggtiden. Eventuella tilltäppta diken och trummor öppnas senast då byggarbetet avslutas. Områdets diken har ingen särskild fiskeriekonomisk betydelse. Eventuella kvalitetsförändringar under byggtiden äventyrar inte heller fiskarnas möjligheter att klara sig på de platser där dikena mynnar ut. Den servicevägförbindelse vid Stubbkärret i norra delen av planområdet som planeras förbättras ligger i omedelbar närhet av en rännil i naturtillstånd. I delgeneralplanen har vägen dragits förbi detta område. Servicevägen mellan kraftverk 1 4 tangerar delvis en fåra i naturtillstånd. Det rekommenderas att de här objekten ska beaktas i den fortsatta planeringen av projektet och under byggtiden. Projektet orsakar inga skadliga konsekvenser för dikena på planområdet eller vattendrag nedströms under driften. Servicebesöken till kraftverken orsakar inte heller några utsläpp i dikesvattnet. Belastningen på omgivningen från kraftverkets drift är i normala situationer mycket liten. Under byggtiden samt vid service följs bestämmelser och anvisningar som gäller för hantering av bränslen och smörjmedel samt andra ämnen som är skadliga för marken. Behovet och mängden av olja varierar beroende på kraftverkens tekniska lösningar. I turbinerna finns växellådsolja samt hydraul- och bromsolja (cirka 300 400 liter av vardera). Det finns också turbiner utan växellåda och de behöver ingen växellådsolja. Oljorna byts vid behov, normalt med 4 6 års mellanrum. Dessutom används smörjmedel som byts med ungefär ett halvårs mellanrum. Vissa vindkraftverk använder några tiotal liter glykol för kylning. Mängderna är så

52 små att det inte medför någon risk för förorening av ytvattnet, eftersom oljan i händelse av en olycka samlas i uppsamlingskärl eller på vindkraftstornets täta botten. Som olja kan man använda miljövänliga oljor som inte orsakar miljöolägenheter ens i exceptionella situationer. Servicebesöken vid kraftverken uppskattas inte heller medföra några utsläpp i dikesvattnet och vidare i havsvikarna. Då kraftverken ska rivas efter avslutad drift bedöms konsekvenserna för ytvattnet bli likartade som under byggtiden. 4.2.16 Konsekvenser för klimatet och luftkvaliteten I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för klimatet och luftkvaliteten bedömts i korthet på följande sätt: Om den energimängd som produceras och de olika formerna av energiproduktion som finns i Finland antas förbli konstanta och den el som de planerade vindkraftverken kommer att producera ersätter olika elproduktionsformer enligt deras genomsnittliga användning kan projektet bedömas ge cirka 28 000 tons besparingar av de årliga koldioxidutsläppen från Finlands elproduktion. Om vindkraften på motsvarande sätt bedöms ersätta el som producerats med kondenskraft kan utsläppsminskningarna stiga till 46 000 ton per år. Den koldioxidminskning som nås med projektet motsvarar cirka 1 3 % av Egentliga Finlands elförbrukningsbaserade koldioxidutsläpp beroende på hurudan produktion vindkraften ersätter och i vilken omfattning projektet genomförs. Beträffande Kimitoön blir minskningen en andel på 59 159 % av kommunens nuvarande elförbrukningsbaserade koldioxidutsläpp. De utsläppsminskningar som nås då vindkraftsparken är i produktion säger dock inte något direkt om produktionsformens lönsamhet och klimatfördelar, utan för att bedöma dem borde man i beräkningarna också beakta material- och energiförbrukningen för att bygga och underhålla vindkraftverken. Karakteristiskt för speciellt förnybara energiformers samt bland annat kärnkraftens livscykel är att tyngdpunkten för klimatpåverkan infaller i början av energiproduktionskedjan och byggskedet, då största delen av hela energiproduktionsprocessens utsläpp av växthusgaser i allmänhet uppkommer. Under den egentliga produktionen uppkommer däremot inga påtagliga mängder utsläpp av växthusgaser. Det har dock konstaterats att energiförbrukningen för att bygga och underhålla moderna vindkraftverk är liten jämfört med den energimängd de producerar. Enligt livscykelanalyser uppskattas den energi som går åt för att tillverka och bygga exempelvis ett 3 MW vindkraftverk motsvara högst 5 % av den energimängd som vindkraftverket producerar under den tid det är i drift och vindkraftverket har bedömts producera den här energimängden under 4 12 månader i drift beroende på hur man räknar och vilka antaganden som görs. Utöver minskade utsläpp av växthusgaser kan man med vindkraftsproduktion uppnå betydande minskningar av också andra utsläpp i luften, eftersom mängderna utsläpp som påverkar luftkvaliteten (bl.a. svaveldioxid, kväveoxider) är obetydliga vid vindkraftsproduktion jämfört med till exempel användning av fossila bränslen. Utgående från det som nämnts ovan har Olofsgårds vindkraftsprojekt en positiv inverkan på klimatet beträffande växthusgaser. 4.2.17 Konsekvenser för ekonomin 4.2.17.1 Konsekvenser för arbetsplatser och näringsverksamhet I miljökonsekvensbedömningen har konsekvenserna för arbetsplatser och näringsverksamhet bedömts i korthet på följande sätt: Både Olofsgårds vindkraftsprojekt och de andra planerade projekten på Kimitoön upplevdes ha både positiva och negativa konsekvenser för kommunens näringsliv. Positiva konsekvenser som de intervjuade nämnde var fastighetsskatt till kommunen, arbete för lokala entreprenörer under byggtiden, inkomster till markägarna och kommunens image som ett område där förnybar energi produceras, vilket kunde göra området mera attraktivt som turistmål. I intervjuerna och åsikterna nämndes å andra sidan också oro för att det traditionella skärgårdslandskapet ska bli förstört och att turister och fritidsboende ska söka sig bort från området. Det här skulle enligt

53 några svarande också direkt påverka öns näringar och service som i hög grad utnyttjas av just de fritidsboende. Kimitoön som en del av Skärgårdshavet är ett av de viktigaste områdena för båtturism i Finland och turismen är också en viktig inkomstkälla för Kimitoöns kommun och företagare. Enligt en undersökning av båtturisternas erfarenheter och åsikter på Östersjön i den finska, estniska och svenska skärgården (Palkeinen, 2012) uppskattade seglarna framför allt naturen, traditionslandskapen och havsvattnets kvalitet då de valde vart de skulle segla. Om vindkraftverken byggs på planområdet i Olofsgård kommer det traditionella skärgårdslandskapet att förändras och detta påverkar indirekt också områdets turister. Kraftverkens inverkan på landskapet är dock varierande, eftersom synligheten kan variera beroende på väderförhållanden och skymd sikt. Fastän konsekvenserna av att vindkraftverk byggs gav upphov till oro bland de intervjuade med tanke på turismen och de fritidsboende är det svårt att förutse hur turismen i verkligheten kommer att påverkas. Enligt en utredning på Brittiska öarna är oron för att vindkraften ska ha en negativ inverkan på turismen ofta större än den verkliga påverkan (Tourism Impact of Wind Farms, Aitchison, 2012). Kimitoön är ett mångsidigt resemål som erbjuder många slags aktiviteter för olika målgrupper, allt från segling till cykling, ridning, fiske, golf och naturupplevelser, och man kan också anta att besöksmålens attraktionskraft kommer att påverkas av mycket annat än de vindkraftverk som eventuellt ska byggas på området. Användning av planområdet för rekreation, friluftsliv och andra ändamål påverkas främst av att miljön (framför allt landskapet) och därigenom naturupplevelsen förändras. Det beror dock på individen hur det upplevs att vindkraftverken syns eller hörs i landskapet för en del kan det bli ett intressant utflyktsmål och något att studera, medan andra blir störda och tycker att det inte går att koppla av på grund av kraftverken. I miljökonsekvensbedömningsprocessen har ingen separat utredning av turismen gjorts. Vindkraftsutbyggnadens verkliga inverkan på turismen och andra näringar med anknytning till turismen på Kimitoön kan utredas då projektet har hunnit längre, till exempel genom en uppföljningsundersökning. Många av dem som besvarade intervjun hoppades att Kimitoöns kommun i stället för att satsa på vindkraftsprojekt ska satsa på exempelvis skärgårdsturism och naturturism och utveckla rekreations- och naturområdena i kommunen. Om vindkraftsprojektet förverkligas hindrar det dock inte utveckling av turism på området. Vindkraftens sysselsättande effekt har utretts och bedömts av bland andra Teknologiindustrin rf och VTT. Antalet arbetsplatser som uppkommer i Finland blir enligt Teknologiindustrins uppskattning 15 årsverken per installerad MW, medan den kumulativa kapaciteten är 0,4 årsverken/mw. Det är dock svårt att göra noggranna uppskattningar av det verkliga antalet arbetsplatser som uppkommer, eftersom det är möjligt att en del av arbetsplatserna uppkommer utomlands, om komponenter och en del av byggskedets arbetskraft tas från utlandet. (Teknologiindustrin 2009, VTT 2012) Om man i mån av möjlighet försöker använda lokal arbetskraft kan projektet skapa sysselsättning framför allt under byggtiden inom många områden av näringslivet (bl.a. logi, matservering, maskinuthyrning, schaktning och annan service). De direkta konsekvenserna av vindkraftsutbyggnaden för näringslivet och turismen på Kimitoön är det dock svårt att uppskatta på förhand, framför allt då flera vindkraftsområden planeras på ön. 4.2.17.2 Konsekvenser för jord- och skogsbruk Konsekvenserna för jord- och skogsbruket har bedömts i kapitel 4.2.1: Konsekvenser för samhällsstrukturen. 4.2.17.3 Konsekvenser för den kommunala ekonomin För vindkraftverken betalas fastighetsskatt utgående från turbintornets och nasellens värde. För maskinerna betalas ingen fastighetsskatt. Fastighetsskatten utgör flera tusen euro om året per kraftverk. Om hela projektet genomförs kommer det alltså att ge Kimitoöns kommun hundratusentals euro per år i fastighetsskatt. I byggskedet och under driften uppkommer inkomstskatt för byggarbetarnas eller tjänsteproducenternas inkomster.

54 4.2.17.4 Konsekvenser för privatekonomiska kostnader På Olofsgårds planområde kommer kraftverken och deras konstruktioner att placeras på skogsbruksområden som ägs av den projektansvariga, alltså Konstsamfundet, vilket innebär att inga privata markägare får inkomster av projektet. 4.2.17.5 Konsekvenser för energiekonomin Det har beräknats att vindkraftsparkens 9 vindkraftsenheter kommer att producera cirka 80 GWh el per år (inkl. netto, svinn m.m.). Ett vindkraftverk producerar el för cirka 670 eluppvärmda egnahemshus behov (årlig förbrukning 18 500 kwh). Vindkraftsprojektet skulle förbättra och balansera tillgången på el. Vindkraftsparkerna på Kimitoön har stor samverkan med tanke på ökad produktion av förnybar energi. Vindkraften är en del av ett hållbart energisystem och ersätter andra energiproduktionsformer på elmarknaden. Vindens tidsmässiga variationer är stora och vindkraften kännetecknas av produktionsvariationer på tim-, månads- och årsnivå. Elförbrukningen varierar dock också betydligt och det behövs olika typer av elproduktionsteknik för att täcka den varierande förbrukningen. Variationen i vindkraftsproduktionen beroende på vindförhållandena är inget tekniskt eller ekonomiskt problem förrän då det gäller mycket stora produktionsmängder. I statsrådets långsiktiga energi- och klimatstrategi är målet för vindkraftsproduktionen fram till år 2025 (9 TWh) mängdmässigt av samma storleksklass som elförbrukningens normala dygnsvariation. Enligt erfarenheter från olika länder samt modellberäkningar har vindkraften ett reglerbehov på 1 5 % av den installerade vindkraftskapaciteten, då 5 10 % av elektriciteten produceras med vindkraft. En ökning av vindkraften i vårt elsystem påverkar mest korttidsregleringen. Största delen av regleringen sker i vattenkraftverken där det är förmånligast att sköta regleringen. Den finländska elmarknaden är en del av den samnordiska elmarknaden, som tack vare andelen vattenkraft har goda möjligheter till den flexibilitet som en ökning av vindkraften i systemet medför. 4.2.18 Konsekvenser för försvarsmaktens verksamhet Försvarsmakten undersöker tillsammans med VTT hur vindkraftverk påverkar radarfunktionen. Beträffande prestanda för Försvarsmaktens övervaknings- och vapensystem är det känt att vindkraftverken generellt förorsakar olägenheter speciellt för luftbevakningen, då vindkraftverken utgör stora objekt för radarsystemen. Att vindkraftverk stör radarsystemen märks i form av skuggbildning och oönskade reflektioner, varvid ett vindkraftverk kan skugga de egentliga radarmålen och själv också synas på radarn. Vindkraftsbyggandet kan påverka möjligheterna att använda Försvarsmaktens områden. Planområdet ligger inte på eller i närheten av ett garnisonsområde och inte heller i närheten av ett flygfält eller reservlandningsplatser för militärt bruk, inte heller i anslutning till något övningseller skjutområde. Försvarsmaktens närmaste område är marinens depåavdelning i Skinnarvik på Kimitoön cirka 6 km från Olofsgård. Försvarsmakten är intressent i delgeneralplanen och ett utlåtande om planen begärs av Försvarsmakten. Vindkraftsprojektets radarpåverkan ska också bedömas. I planens allmänna bestämmelser anges att projektet måste godkännas av Försvarsmakten innan kraftverkens konstruktioner ovan jord får byggas. 4.2.19 Konsekvenser för människornas levnadsförhållanden och hälsa Elproduktion med hjälp av vindkraftverk orsakar inga för människornas hälsa skadliga utsläpp i luften, vattendragen eller marken. Vindkraften ersätter andra sätt att producera elenergi. Dessa andra produktionsformer orsakar olika former av utsläpp beroende på produktionssätt. Vindkraften är inte förknippad med några stora olycksrisker med omfattande konsekvenser för människorna och samhället. Olycksriskerna berör främst kraftverkens näromgivning. Eftersom kraftverken placeras flera hundra meter från bosättningen uppkommer de nämnda hälsoriskerna inte. VTT har gjort en litteraturutredning om vindkraftens hälsopåverkan på uppdrag av Finska Vindkraftsföreningen (16.8.2013). Enligt utredningen påverkar vindkraftens ljudnivå inte direkt

55 hälsan för dem som bor i närheten av vindkraftverken. Också en stor del av vindkraftverkens infraljud blandas med annat infraljud från omgivningen och ökar inte exponeringen för infraljud. På grund av den låga rotationshastigheten hittades inget samband mellan vindkraftverkens rörliga skuggor och epilepsianfall. Förändringen av landskapet till följd av vindkraftverken kan också påverka den upplevda hälsan. Redan det att vindkraftverken syns eller ljudet hörs kan orsaka stress för vissa som bor i omgivningen. Hur denna påverkan upplevs och hur stark upplevelsen är beror bland annat på individens allmänna inställning till vindkraften och även till det aktuella projektet. Påverkan av buller och rörliga skuggor har behandlats separat i kapitel 4.2.24.1 och 4.2.24.2. 4.2.20 Konsekvenser för miljöskydd och miljöstörningar När det gäller de största konsekvenserna av vindkraftverken har bullerpåverkan och rörliga skuggor bedömts i egna kapitel. Risken för oljeläckage har behandlats i kapitlen om grundvatten och ytvatten. Brand i vindkraftverk förebyggs med både passiva och aktiva metoder. Som passiv metod är en så stor del som möjligt av konstruktionerna tillverkade av material som inte är brännbara, exempelvis stål, och i vindkraftverken förvaras inga extra lättantändliga material. Dessutom är vindkraftverkens rotorblad och andra konstruktioner utrustade med åskledare som tryggt leder strömmen isolerad till jord. Aktiva metoder är brandlarm kopplat till vindkraftverkens styrsystem och exempelvis detektorer som reagerar på stigande temperatur. Viktigt är också att vindkraftverken genomgår regelbundet underhåll enligt tillverkarens serviceprogram. 4.2.21 Konsekvenser för olika befolkningsgruppers verksamhetsmöjligheter i näromgivningen Vindkraftsparkens byggskede, som kommer att pågå ungefär ett år, kommer i någon mån att störa boendetrivseln i närområdet, områdets trafik samt användningen av planområdet för rekreation. 4.2.22 Konsekvenser för jakt och viltvård Markbehoven för att vindkraftsområdet ska kunna anläggas täcker bara en liten del av planområdets totalareal. Därför kommer byggandet av vindkraftsområdet inte nämnvärt att förändra områdets lämplighet för jakt och viltvård. Medan vindkraftsparken byggs kan förekomsten av vilt samt viltets rörelser på planområdet dock tillfälligt påverkas. De största konsekvenserna av elöverföringen förorsakas av arbetet med att dra jordkablarna. Medan det pågår kan den ökade mänskliga aktiviteten på området påverka förekomsten av vilt mest i närheten av de områden där byggverksamheten pågår. Under det egentliga byggarbetet kan användningen av området för jakt också tillfälligt påverkas. Konsekvenserna kan dock bedömas bli tillfälliga och situationen återgår tämligen snabbt till det normala efter att byggarbetet är slutfört. Under drifttiden har elledningarna obetydlig inverkan på hjortdjuren. Ställvis kan kraftledningarna till och med öka hjortdjurens möjligheter att hitta föda (i de plantbestånd som uppstår där kablarna har dragits). Sockeln nedtill på vindkraftverkens torn kan byggas av betongkonstruktion, varvid olägenheterna av eventuella bomskott vid jakt blir obetydliga. 4.2.23 Konsekvenser för de sociala förhållandena Under byggtiden uppkommer konsekvenser för människorna på grund av jordbyggnadsarbetet för vindkraftverkens fundament samt vid transport av kraftverkens delar och resning av kraftverken. Byggarbetet ger upphov till buller och ökad trafik i näromgivningen. En av de största konsekvenserna av vindkraftsparken under driften är landskapspåverkan. Vindkraftverk som byggs på ett skogbevuxet område kommer att synas ovanför träden. I närlandskapet kommer deras påverkan att beröra ett mindre område. Konsekvenserna för människorna är inte entydiga. Det är subjektivt hur konsekvenserna av vindkraftverken upplevs. Därför är det svårt att bedöma hur väsentlig påverkan är och på vilket sätt den upplevs. Hur konsekvenserna upplevs påverkas av bl.a. personens förhållande till det aktuella området och till vindkraften i allmänhet samt personliga värderingar.

56 Människorna kan också ändra sin uppfattning utgående från till exempel ändringar i projektplanen, resultaten av konsekvensbedömningen eller nyheter eller händelser som är oberoende av projektet. De sociala konsekvenserna är alltså delvis bundna till bedömningstidpunkten. Vindkraftsparkens sociala konsekvenser kan lindras inte bara med tekniska metoder utan också genom informering av både fast boende och fritidsboende om hur projektet framskrider och om dess konsekvenser. Saklig informering kan avsevärt lindra den oro och osäkerhet som projektet kan ge upphov till. 4.2.24 Andra väsentliga konsekvenser av planen 4.2.24.1 Bullerpåverkan Bullerpåverkan under byggtiden Medan vindkraftsområdet byggs uppkommer buller främst på grund av jordbyggnadsarbete för vindkraftverkens fundament och för vägförbindelserna. Den egentliga resningen av kraftverken medför inte speciellt mycket buller. Det motsvarar bullret från normalt byggnads- eller monteringsarbete. De bullrigaste arbetsmomenten i byggskedet är eventuella sprängnings- eller pålningsarbeten. Andra arbetsmoment i jordbyggnadsskedet (transport av marksubstans, utfyllnad, grävning m.m.) motsvarar normalt jordbyggnadsarbete. Bullerpåverkan under vindkraftsparkens drift I miljökonsekvensbedömningen och bullerraporten har bullerpåverkan bedömts i korthet på följande sätt: Ljudet från vindkraftverkens drift består främst av bredbandigt (cirka 60 4000 Hz) aerodynamiskt buller från rotorbladen samt något smalbandigare buller från enskilda komponenter i elproduktionsutrustningen (bl.a. växellåda, generator samt kylsystem). Av dessa är det aerodynamiska bullret mest dominerande på grund av rotorbladens stora area och det periodiska s.k. amplitudmodulerade ljudet (pulserande, ljudstyrkan varierar periodiskt), vilket i många undersökningar har upplevts störande i situationer där det annars finns litet buller. Eftersom ljudkällan befinner sig på hög höjd sprids bullret över ett större område än från en ljudkälla på låg höjd. (Di Napoli 2007) Människan kan i allmänhet höra ljud inom frekvensområdet cirka 20 Hz 20 000 Hz och det känsligaste frekvensområdet är 500 4000 Hz. Som lågfrekvent ljud klassificeras i allmänhet ljud i frekvensområdet under 200 Hz och som infraljud under 20 Hz. Hörselns känslighet avtar i övre och nedre ändan av hörbarhetsområdet. Det innebär att låga ljud som ligger nära hörbarhetsgränsen observeras först vid ganska hög ljudstyrka. Lågfrekvent ljud (inklusive infraljud) förekommer i så gott som alla miljöer. Källor till lågfrekvent ljud är bl.a. maskiner och anordningar (motorer, pumpar m.m.), trafik samt vind, åska, vågor och andra ljudkällor i naturen. Vindkraftverkens buller är främst lågfrekvent, men infraljudet från ett vindkraftverk har konstaterats, bortsett från s.k. downwind-kraftverk, vara av samma storleksklass som bakgrundskällor förutom alldeles i kraftverkets omedelbara närhet. Bullret från vindkraftverk har konstaterats vara störande vid lägre ljudnivåer än t.ex. trafikbuller. Hur störande bullret från vindkraftverk är påverkas förutom av ljudnivån från vindkraftverket också av bl.a. hur täckande bakgrundsljudet från vinden och annan verksamhet i området är, vindkraftverkens synlighet i landskapet och vilken allmän inställning den som hör ljudet har till vindkraften. Enligt bl.a. svenska undersökningar stiger den störande påverkan kraftigare då ljudnivån från vindkraftverket överstiger L Aeq 40 45 db. En arbetsgrupp tillsatt av Miljöministeriet utarbetade rapporten Miljöförvaltningens anvisningar 4/2012 Planering av vindkraftsutbyggnad som publicerades i juli 2012. Beträffande buller konstateras det i anvisningarna att de allmänna riktvärdena för bullernivån enligt statsrådets beslut 993/1992 inte lämpar sig för bedömning av olägenheterna av vindkraftsbuller och i anvisningarna ges riktvärden för planering beträffande vindkraftsbuller. I rapporten sägs om planeringsriktvärdena:

57 Riktvärdena för planering av vindkraftsutbyggnad är ett hjälpmedel för riskhantering och planering. Med hjälp av dem kan man identifiera de områden som är bäst lämpade för utbyggnad av vindkraft. Med dessa riktvärden för planering vill man försäkra sig om att vindkraftverken inte kommer att orsaka oskälig störning och att till exempel bullernivåerna inomhus i bostäder förblir i enlighet med anvisningarna om boendehälsa. I följande tabell anges planeringsriktvärdena beträffande utomhusbuller från utbyggnad av vindkraft. Tabell 4-2. Planeringsriktvärden beträffande utomhusbuller från vindkraftverk L Aeq Dag (07 22) L Aeq Natt (22 07) På områden för boende, områden för fritidsboende i tätorter, rekreationsområden 45 db 40 db På områden för fritidsboende utanför tätorter, campingområden, naturskyddsområden* 40 db 35 db På andra områden (t.ex. industriområden) tillämpas ej tillämpas ej * nattriktvärdet tillämpas inte på naturskyddsområden som inte allmänt används för vistelse eller naturobservationer nattetid L Aeq = bullrets A-viktade medelljudnivå (ekvivalentnivå) Det är skäl att notera att planeringsriktvärdena i tabellen tillämpas endast på områden som används för boende, fritidsboende och rekreation samt på camping- och naturskyddsområden. Planeringsriktvärdena med tanke på utomhusbuller från utbyggnad av vindkraft bestäms som den A-frekvensvägda medelljudnivån L Aeq separat dagtid (kl. 7 22) och nattetid (kl. 22 7). Det är inte fråga om momentana maximiljudnivåer. Förutom planeringsriktvärdena för bullernivån utomhus används för utrymmen inne i bostäder riktvärdena för lågfrekvent buller i Anvisning om boendehälsa som är baserade på innehållskraven i hälsoskyddslagen (763/94). Riktvärdena är angivna som en timmes medelljudnivåer som inte är frekensvägda. Tabell 4-3. Riktvärden för lågfrekvent buller per tersband inomhus nattetid (Anvisning om boendehälsa, SHM:s handbok 2003:1) Band / Hz 20 25 31,5 40 50 63 80 100 125 160 200 L eq, 1h / db 74 64 56 49 44 42 40 38 36 34 32 Om ljudet från ett vindkraftverk är särskilt störande, alltså om ljudet vid granskningsplatsen är tonande, smalbandigt eller impulsartat eller om det är tydligt pulserande (amplitudmodulerat dvs. ljudstyrkan varierar med tiden), ska 5 decibel läggas till beräknings- eller mätresultatet innan det jämförs med planeringsriktvärdet. I Miljöministeriets guide 2/2014 Modellering av buller från vindkraftverk står det i kapitel 4.1.1 om tillämpning av störningskorrigering: Ljudets eventuella smalbandighet och andelen lågfrekventa komponenter i ljudspektrumet klarläggs. Effekterna av bullrets impulsart och signifikanta pulserande (amplitudmodulation) ingår principiellt i de garantivärden som tillverkaren uppger, och någon undersökning av dessa förutsätts inte i det här skedet. En sanktion kan beaktas i utgångsvärdena för beräkningen, ifall man vet att bullerutsläppet från vindkraftverket innehåller smalbandiga/tonala komponenter och man kan bedöma att de här särdragen kan uppfattas med hörseln och enligt anvisningarna verifieras i ett område som är utsatt for buller. Smalbandigheten/tonaliteten bedöms enligt

58 miljöministeriets anvisning för mätning av bullerutsläpp från vindkraftverk. I övriga fall tillämpas inte sanktionen i bullermodelleringen. De tekniska utgångspunkterna och metoderna för projektets bullermodellering presenteras närmare i bullerrapporten (finns som bilaga till planbeskrivningen). I resultaten konstateras: Enligt modelleringen (Standard mode 106 db) finns inga bostadsbyggnader eller fritidsbostäder inom bullerzonen med 40 45 db. I bullerzonen med 35 40 db finns fyra enskilda fritidsbostäder. I södra delen av Stormossens Natura- och naturskyddsområde överskrider bullernivåerna planeringsriktvärdet som gäller dagtid, 40 db. På Stormossens område är bullernivåerna huvudsakligen 35 40 db. Stormossens Natura- och skyddsområde utnyttjas huvudsakligen dagtid och där finns exempelvis inga vindskydd eller andra fasta konstruktioner för övernattning. Området används främst för naturobservationer dagtid. Nattriktvärdena tillämpas inte på sådana naturskyddsområden som inte allmänt används för vistelse eller naturobservationer nattetid.

59 Figur 4-6. Bullermodellering (källa: Ramboll Finland Oy). Olika kraftverkstyper kan regleras på olika sätt. Med vissa inställningar (bl.a. reglering av bladvinkeln eller rotationshastigheten) kan bullernivån från en vindkraftverksenhet sänkas. Regleringen påverkar kraftverkets elproduktion. Också genom val av delar i kraftverkshelheten kan man påverka bullret från vindkraftverket, till exempel genom val av turbin. I planbestämmelserna finns en bestämmelse om att kraftverken ska kunna regleras så att bullerpåverkan vid bostadsbyggnaderna inte blir oskälig.