EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för utveckling och samarbete PRELIMINÄR VERSION 2001/2274(INI) 4 april 2002 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om hållbar jordbrukspolitik, reform av jordbruket och landsbygdens utveckling för att öka utvecklingsländernas oberoende (2001/2274(INI)) Utskottet för utveckling och samarbete Föredragande: Bashir Khanbhai PR\462393.doc PE 310.443
PE 310.443 2/11 PR\462393.doc
INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 5 MOTIVERING... 10 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING... PR\462393.doc 3/11 PE 310.443
PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 17 januari 2002 tillkännagav talmannen att utskottet för utveckling och samarbete i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om hållbar jordbrukspolitik, reform av jordbruket och landsbygdens utveckling för att öka utvecklingsländernas oberoende och att utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling hade utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 27 november 2001 hade utskottet för utveckling och samarbete utsett Bashir Khanbhai till föredragande. Vid utskottssammanträdet den behandlade utskottet förslaget till betänkande.. Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med.. röster för,.. röster mot och.. nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen),... och.... Yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den.... Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas. PE 310.443 4/11 PR\462393.doc
FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om hållbar jordbrukspolitik, reform av jordbruket och landsbygdens utveckling för att öka utvecklingsländernas oberoende (2001/2274(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (KOM(2000) 212), med beaktande av parlamentets resolution av den 1 mars 2001 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik 1, med beaktande av rådets och kommissionens förklaring om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik av den 10 november 2000, med beaktande av kommissionens policydokument om gemenskapens politik till stöd för landsbygdsutveckling ( European Policy to Support Rural Development), från februari 2000, med beaktande av kommissionens riktlinjer för utformningen av en utvecklingsprofil för landsbygden och strategiska ramar, från december 2000, med beaktande av förklaringen om den globala livsmedelsförsörjningen och den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om livsmedelsförsörjning i Rom 1996, med beaktande av den ministerförklaring som antogs av Världshandelsorganisationen i Doha den 14 november 2001, med beaktande av protokollet om AVS-socker 2, protokoll 3 i bilaga V till Cotonouavtalet, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 416/2001 av den 28 februari 2001 om ändring av förordning (EG) nr 2820/98 om tillämpning av en flerårig ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 juli 1999 till 31 december 2001 i syfte att utsträcka tullfriheten utan någon kvantitativ begränsning till produkter med ursprung i de minst utvecklade länderna, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 416/2001 av den 28 februari 2001 om ändring av förordning (EG) nr 2820/98, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5- /2002), och av följande 1 EGT C 277, 1.10.2001, s. 20. 2 Tidigare protokoll nr 3 till artikel 25 i Lomékonventionen AVS-EEG, som undertecknades den 28 februari 1975. PR\462393.doc 5/11 PE 310.443
skäl: A. Tryggad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling är ett av sex prioriterade områden för Europeiska unionens utvecklingspolitik 1. B. 75 procent av de 1,2 miljarder människor som lever på mindre än 1 USD om dagen lever i landsbygdsområden 2 och deras fattigdom beror till stor del på de hinder som gör att de inte kan förverkliga ett högt mervärde från sina tillgångar. C. Världens ledare har åtagit sig att halvera hungersnöden i världen till år 2015 3. D. Mekanismer för att skydda EU:s jordbrukare genom den gemensamma jordbrukspolitiken är till förfång för jordbrukare i utvecklingsländerna. E. Det finns stora skillnader mellan olika landsbygdsområden i utvecklingsländerna, och även mellan deras behov och de faktorer som påverkar deras utveckling. F. Ett alltför stort beroende av exporten av obearbetade jordbruksprodukter håller, tillsammans med de nuvarande låga världspriserna, tillbaka utvecklingen i många utvecklingsländer, vilket särskilt påverkar inkomsterna för den fattiga landsbygdsbefolkningen. G. Jordbrukspolitiken i utvecklingsländerna bör inte främja exportprodukter på bekostnad av självhushållsjordbruk eller omvänt, utan båda produktionsformerna bör utvecklas sida vid sida. H. En landsbygdspolitik som i första hand är inriktad på att höja jordbruksproduktionen främjar ett mer intensivt jordbruk vilket leder till större miljörisker och en högre urbaniseringstakt. I. Vid sidan av kapacitetsuppbyggnad, utbildning och hälsovård är förbättrade regeringssystem och administrativa system avgörande för landsbygdsutveckling och i synnerhet för att locka investeringar till landsbygdsområden. J. Avlägsna landsbygdsområden drabbas extra hårt av bristen på fysisk infrastruktur för energiförsörjning, transport och teletjänster, och vattenresurserna är ofta otillräckliga eller otillförlitliga. K. Landsbygdssamhällen ställs inför särskilt stora risker i samband med konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofer. L. Traditionella finansiella institutioner beviljar ofta inte lån till landsbygdsområdena på grund av höga kostnader och risker samt även på grund av bristande kunskaper om sektorn. 1 KOM(2000) 212, och rådets och kommissionens förklaring om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik av den 10 november 2000. 2 IFAD (Internationella jordbruksutvecklingsfonden) Rural Poverty Report 2001. 3 Världstoppmötet om livsmedelsförsörjning i Rom i oktober 1996 och FN:s millennietoppmöte i New York i september 2000. PE 310.443 6/11 PR\462393.doc
M. I länder där jordägandet är mycket ojämnt fördelat krävs en jordreform för att erbjuda tillgång till produktiva resurser, vilket är grundläggande för fattigdomsbekämpning och ekonomisk effektivitet. 1. Europaparlamentet beklagar att exportsubventioner för jordbruksprodukter från EU, interna stödåtgärder, icke-tariffära åtgärder och ursprungsregler destabiliserar världsproduktionen och begränsar tillträdet till EU:s marknader för utvecklingsländer som skulle kunna nå en högre ekonomisk tillväxt genom att utnyttja sina komparativa fördelar inom jordbruket med betydande export till EU. 2. Europaparlamentet fördömer dumpningen av subventionerade EU-produkter på marknaderna i utvecklingsländer, vilket stör den inhemska jordbruksproduktionen, såsom har skett med nötkött i Nigeria och mjölkpulver i Tanzania och Jamaica. 3. Europaparlamentet beklagar att trots att vissa jordbrukssektorer i några utvecklingsländer åtnjutit förmånliga handelsavtal, såsom sockerprotokollet mellan AVS och EU 1, har de flesta länder inte lyckats realisera mervärde vare sig genom förädling av basvaror eller diversifiering till exportgrödor med högt avsaluvärde. 4. Europaparlamentet erkänner att EU:s allmänna tullförmåner 2 och åtagandet från Doha 3 att minska alla former av exportsubventioner i syfte att avveckla dem på jordbruksområdet kommer att främja en tryggad livsmedelsförsörjning och landsbygdens ekonomiska utveckling i utvecklingsländer. 5. Europaparlamentet kräver att tekniskt bistånd till jordbrukare i utvecklingsländer skall stärka hållbar produktion och kapacitetsuppbyggnad genom att fokuseras på a) nya utsäden som är härdiga mot torka och har hög avkastning, vilka gör det möjligt att använda low-till -tekniker som ger mindre miljöförstöring och resulterar i bättre livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet, b) förbättrade boskapsstammar som tål det lokala klimatet och är resistenta mot sjukdomar, med omfattande bistånd för uppfödning, slakt, förädling och förpackning för inhemska marknader och exportmarknader, c) forskning och bistånd till domesticering av vilda arter såsom elandantiloper för kött och köttprodukter för inhemska marknader och exportmarknader, d) bistånd till diversifiering av grödor och innovativa jordbruksprodukter, såsom citronella för oljeproduktion, e) forskning och bistånd till förnybar energi, inklusive biobränslen och grödor för electrofarming, dvs. elproduktion från biomassa genom bränslecellsteknik. 1 Protokoll nr 3 om AVS-socker, i bilaga V till Cotonouavtalet. 2 Rådets förordning (EG) nr 2501/2001 av den 10 december om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 januari 2002 till 31 december 2004. 3 Ministerförklaring antagen av Världshandelsorganisationen i Doha den 14 november 2001. PR\462393.doc 7/11 PE 310.443
6. Europaparlamentet betonar betydelsen av den forskning som utförs i utvecklingsländerna och av biståndet till utvecklingen av nya växtarter som växer bra i sandig jord och därigenom både kan tjäna som foder till boskap och hejda ökenspridningen. 7. Europaparlamentet erkänner de problem som är förknippade med genetiskt modifierade grödor men anser det väsentligt att jordbrukare i utvecklingsländer får tillgång till lämpliga sjukdomsresistenta genetiskt modifierade grödor som kan växa och frodas i sandig jord utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. 8. Europaparlamentet framhåller att landsbygdens ekonomiska utveckling bygger på att de fattiga har del i sina samhällen och detta kan bara uppnås genom en lämplig reform av jordbruket som erbjuder säker besittningsrätt till jorden. 9. Europaparlamentet understryker att landsbygdens ekonomiska utveckling ställer krav på infrastruktur för transport, hälsa och utbildning, för att dra till sig och behålla investeringar och utbildad arbetskraft. 10. Europaparlamentet framhåller att en politik för landsbygdens ekonomiska utveckling även måste innefatta verksamheter som inte är knutna till jordbruket, såsom stamgruppers deltagande i ekoturism, konsthantverk, keramik, metall- och träprodukter. 11. Europaparlamentet föreslår att man på landsbygden inrättar utbildningscentra för hälsovård, teknik, IT och juridik (som erbjuder fri rättshjälp) där högskoleutbildade bör fullgöra en lärlingstid på ett år innan de registreras för yrkesutövande någon annanstans i landet. 12. Europaparlamentet betonar betydelsen av att använda radio och, där så är lämpligt, television, som ett sätt att erbjuda utbildning till avlägsna landsbygdssamhällen, framför allt inom ämnen som språk, hemkunskap, miljöskydd och jordbruksmetoder. 13. Europaparlamentet kräver att lämpliga studenter i utvecklingsländerna skall erbjudas teknisk utbildning under angivna perioder i fabriker, verkstäder, laboratorier och jordbruksföretag i EU:s medlemsstater. 14. Europaparlamentet erkänner att det i de flesta landsbygdsområden varken är möjligt eller kostnadseffektivt att använda elektricitet som levereras över kraftledningsnät, och att en betydande insats måste göras för att främja biobränslen, vindkraft, solkraft och värmekraft. 15. Europaparlamentet framhåller att tillgången på vatten i landsbygdsområden är av yttersta vikt och att lämplig teknik måste användas för att finna, rena, förvara och leda vatten för att tillfredsställa hushållens, jordbrukets och industrins behov, med minsta möjliga förluster av vatten i varje steg. 16. Europaparlamentet betonar betydelsen av initiativ till mikrofinansiering som utgår från det lokala samhället, med stöd från den statliga och den privata sektorn, och som erbjuder hållbara mikrokrediter till små och medelstora företag, framför allt till kvinnliga egenföretagare, funktionshindrade personer och ungdomar som ofta är arbetslösa. PE 310.443 8/11 PR\462393.doc
17. Europaparlamentet understryker behovet av riktmärkning och en resultatlista över resultat och ekonomisk effektivitet som kan vara till hjälp vid en bedömning av goda styrelseformer på nationell och provinsiell nivå för att se till att bistånd till landsbygdsutveckling används effektivt och garantera ett sunt investeringsklimat. 18. Europaparlamentet uppmanar världens ledare vid det globala toppmötet om hållbar utveckling att noga avpassa utvecklingspolitikens mål att placera fattigdomen i fokus till miljömålen i processen efter Rio genom att särskilt prioritera hållbar utveckling i utvecklingsländernas landsbygdsområden. 19. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, övriga industrialiserade länder och oljerika nationer att uppfylla sina utfästelser och lämna bistånd på minst 0,7 procent av BNP så att fattigdomen kan avskaffas i landsbygdsområdena i utvecklingsländerna. 20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet. PR\462393.doc 9/11 PE 310.443
MOTIVERING Nästan 1 miljard människor med mindre än 1 USD att leva på per dag lever i landsbygdsområden. Till skillnad från städer och stadsbildningar saknar dessa landsbygdsområden bekvämligheter som tillgång till vatten och elektricitet, hälsovård, utbildning, telekommunikationer och vägnät. Detta leder till att de unga och utbildade migrerar till stadsområdena, vilket gör att landsbygdens ekonomi berövas arbetskraft för jordbruket som står för en stor del av BNP i utvecklingsländerna. Underinvesteringar i landsbygdsområdena berövar den bofasta befolkningen möjligheten att skapa välstånd och sysselsättning. EU och internationella biståndsgivare måste investera i utvecklingsländernas landsbygdsekonomier för att utrota fattigdomen. Investeringar, tekniköverföring och teknisk utbildning för att upprätta en agroindustri och öka det mervärde som tillförs jordbruksprodukterna bör prioriteras. Ytterligare investeringar för att främja konsthantverk, hantverk, sågverk, metallverkstäder och turism skulle bidra till att diversifiera handeln och skapa sysselsättning för dem som behöver omplaceras från jordbruket. Lämpliga skattelättnader för investeringar i affärsverksamheter på landsbygden skulle locka inhemska och utländska investerare och därigenom skapa sysselsättning för landsbygdsbefolkningen. Besittningsrätt till jorden är av avgörande betydelse för att varje familj på landsbygden skall ha del i den lokala ekonomin. Kreditsystem för mikrofinansiering har använts framgångsrikt i Bangladesh och Afrika för att hjälpa människor att starta företag och sälja sina produkter. Det är mycket viktigt att se till att det finns goda styrelsefomer, ansvarsskyldighet och utbildade tjänstemän för att sköta lokala förvaltningar i landsbygdsområdena. EU och USA erbjuder betydande subventioner till sina jordbrukare för att stödja sina landsbygdsekonomier. Sådana subventioner har lett ett intensivt mekaniserat stordriftsjordbruk med väldiga livsmedelsöverskott. Dessa överskott dumpas på marknaderna i fattiga länder med förödande konsekvenser för lokala jordbrukare. Så har till exempel subventionerad export av mjölkpulver från EU till Tanzania och Jamaica utarmat de lokala mjölkbönderna i dessa länder! Dessutom hindrar tullar och andra protektionistiska åtgärder utvecklingsländerna att få fritt tillträde till marknaderna i EU och USA. Därför drabbas jordbrukare i utvecklingsländerna av sjunkande inkomster och kan varken odla sin mat eller köpa den som importeras! I Doha-deklarationen (november 2001) lovar man att ta itu med denna fråga. Asiatiska länder som till exempel Kina, Indien, Indonesien och Bangladesh led brist på livsmedel och var nettoimportörer för 20 år sedan. Genom subventioner till sina jordbrukare, val av lämpliga utsäden, konstbevattning och andra investeringar i sina jordbruk har de kunnat bli självförsörjande på livsmedel. Idag har de överskott att exportera! Tyvärr har livsmedelsproduktionen i Afrika söder om Sahara under samma period sjunkit i takt med att de internationella investeringarna för att hjälpa deras landsbygdsekonomier sjönk från 14 miljarder euro 1988 till 8 miljarder euro 1998. En sådan minskning måste vridas tillbaka om vi skall kunna bekämpa fattigdomen på landsbygden i Afrika. PE 310.443 10/11 PR\462393.doc
Utvecklingsländerna måste uppmuntras till att inrätta såväl tekniska utbildningscentra som universitet i landsbygdsområden. Radio och television bör användas i stor omfattning för utbildning, inklusive vuxenutbildning, i synnerhet för kvinnor. Språk, hemkunskap, kreatursuppfödning och jordbruk är några av de ämnen som skulle vara till nytta för landsbygdsbefolkningen. Det bör krävas av högskoleutbildade att de fullgör ett eller två års nationell tjänstgöring i landsbygdsområdena, advokater kan till exempel erbjuda fri rådgivning vid juridiska rådgivningsbyråer på landsbygden. EU bör erbjuda studenter från utvecklingsländerna teknisk utbildning i fabriker, verkstäder och affärsverksamheter i medlemsstater. EU:s medlemsstater har åtagit sig att ge 0,7 procent av sin BNP i utvecklingsbistånd. Endast 4 av 15 medlemsstater har uppfyllt detta åtagande. Även de övriga måste ta sitt ansvar om EU menar allvar med att hjälpa de miljoner fattiga människor som delar vår värld! PR\462393.doc 11/11 PE 310.443