Äldreförvaltningen Utvecklingsavdelningen Sida 1 (8) 2017-11-20 Blackebergs hemtjänst och Demensteam Äldreförvaltningen stockholm.se
Sida 2 (8) Verksamhet Blackebergs hemtjänst och Demensteam är en kommunal verksamhet som drivs av Bromma stadsdelsnämnd och är verksam inom stadsdelarna Blackeberg, Södra Ängby, Norra Ängby, Nockebyhov, Eneby, Bällsta och Bromma kyrka. Verksamheten utförde omsorgs- och serviceinsatser sammanlagt till cirka 260 äldre varav 48 äldre fick stöd av Demensteamet. Endast den specialiserade hemtjänstgruppen Demensteam har observerats. Enhetschef Kerstin Henriksson E-post: kerstin.henriksson@stockholm.se Kvalitetsobservationen Observationerna har genomförts under perioden 20171019 20171031, sammanlagt vid sex tillfällen varav ett på kvällstid. Kvalitetsobservationen är genomförd av Marjo Tuomi. E-post: marjo.tuomi@stockholm.se Metod Fokus på observationerna är på hur personalen tillämpar det personcentrerade förhållningssättet och äldreomsorgens värdegrund i mötet med den äldre. Dels observeras hur personalen samverkar med och stödjer den äldre i stunden, dels observeras de tekniska färdigheterna. Den äldre ska kunna känna välbefinnande och trygghet samt ha möjlighet att påverka sin egen vardag och uppleva att livet är meningsfullt. Observationerna fokuserar särskilt på tre olika processer: personlig omvårdnad mat och måltider stimulans och vila Förutom observationer har vissa samtal förts med äldre samt med personal för att skapa tydlighet vid observerade situationer. Observatören har tagit del av den verksamhetspresentation som alla äldre hade hemma i verksamhetens kontaktpärm, rutiner för kontaktmannaskap, värdegrundspolicy och viss individuell dokumentation. Någon verksamhetsberättelse eller plan fanns inte på grund av en omorganisation i mars 2017. Återföring sker både muntligt och skriftligt. Resultatet baserar sig på de observerade tillfällena.
Sida 3 (8) Allmänna intryck Organisation Blackebergs hemtjänst och Demensteam utgick från en kontorslokal i Blackeberg. Lokalen var ändamålsenlig med flera separata mötesrum för överrapportering och dokumentation. Demensteamet hade tillgång till ett eget mötesrum och ett eget nyckelskåp. Ett stort kök med flera matplatser delades av all hemtjänstpersonal. Demensteamets ledning bestod av en enhetschef och en samordnare som också var omvårdnadspersonalens närmaste arbetsledare. Hela verksamhetens ledning hade sina arbetsrum i hemtjänstlokalen vilket gav förutsättningar för en nära kontakt mellan ledning och personal. Sammanlagt arbetade 57 tillsvidareanställda och cirka 30 tillfälligt anställda personer med hemtjänstinsatser hos de äldre i hela verksamheten: I demensteamet ingick 13 tillsvidareanställda och två tillfälligt anställda. Vissa serviceinsatser såsom inköp och städ utfördes i vissa fall av underleverantörer. De flesta i demensteamet gick eller cyklade mellan besöken men verksamheten hade även tillgång till bilar som användes utifrån aktuella behov. Specialiserad hemtjänstgrupp Demensteamet var en separat arbetsgrupp med ett specialiserat uppdrag att utföra omsorgs- och serviceinsatser på dag- och kvällstid enbart hos de äldre som hade en demenssjukdom eller kognitiv svikt. Arbetsgruppen var relativt ny efter en omorganisation i mars i år då Bromma demensteam delades i två separata geografiska grupper; en i Alvik och en i Blackeberg. All personal hade gått olika kompetenshöjande kurser i demensomsorg och inom kort skulle en person påbörja utbildning till Silviasyster. För närvarande höll all personal, inklusive ledning, på att avsluta en specialutbildning som Silviahemmet ansvarade för. Avsikten var att Demensteamet skulle Silviahemcertifieras enligt Silviahemmets vårdfilosofi, ett helhetsperspektiv i demensomsorg. I övrigt hade teamet metodmöte en gång i månaden där syftet var att reflektera kring aktuella och nya arbetssätt. Demensteamet gav ett professionellt intryck med ett avgränsat uppdrag, en tydlig organisation och kontinuerlig kompetensutveckling. Samverkan och informationsöverföring I början av varje arbetspass fanns 15-20 minuter planerad tid för förberedelser: Att logga in på arbetstelefon, bekanta sig med dagens arbetsuppgifter, att ta del av väsentlig information och samla ihop
Sida 4 (8) nycklar. Personalen samlades alltid i mötesrummet tillsammans med samordnaren och alla deltog aktivt i överrapportering. Personalen och samordnaren informerade varandra om det som var viktigt för alla att veta, exempelvis om någon äldres behov eller insats hade förändrats. Vid behov följde samordnaren med hem till de äldre för att få inblick och förståelse i de uppkomna förändringarna. Personalen var väl införstådd vilken typ av information som var viktig att rapportera muntligt för hela arbetsgruppen. Enligt dem själva var de även vana att dokumentera händelser av vikt i den dagliga dokumentationen vilket bekräftades av ledningen. Många uppgav också att de hade bra samverkan med de flesta distriktssköterskor. All personal hade tillgång till ett separat arbetsschema för dagens ärenden. Där stod respektive äldres namn, adress, insats, beräknad tid för insatsen, om det behövdes hjälp av två personer och vilka i så fall samt vem som skulle komma nästa gång och när. Under insatsen beskrevs kort hur hjälpen skulle utföras samt annat som bedömdes vara viktigt att tänka på under besöket. Personalen använde denna information endast som stöd för insatserna. De kände de äldre väl och utgick alltid från deras behov och dagsform. Även om verksamhetens insatsplanering ännu inte utgick från det nya arbetssättet i Stockholm, ramtid, var personalen flexibel i sin praktiska planering under arbetsdagen. Genomförandeplaner Genomförandeplanerna var i regel individuellt utformade även om några planer beskrev i allmänna ordalag hur insatsen skulle utföras, till exempel servera matlåda. Andra planer beskrev tydligt vad den äldre kunde och ville göra själv, till exempel Duka fram frukost så att X kan bre sin smörgås själv eller Fråga X om hen vill vara med och städa. Någon plan beskrev hur personalen skulle erbjuda en beviljad aktivitet till den äldre: Motivera X att gå på promenad; informera om promenaden redan på morgonen. En del genomförandeplaner beskrev tydliga mål, vilket kunde underlätta för all personal att förstå syftet med hjälpen, till exempel att den äldre skulle kunna vara delaktig, bibehålla funktioner och känna meningsfullhet. I samtal med personalen framkom att de ibland var osäkra på vad som stod i genomförandeplanen om till exempel den äldres matvanor eller andra speciella behov kring kosten. Generellt saknades det ofta en beskrivning på vad den äldre tyckte om att göra
Sida 5 (8) eller vad hen var intresserad av. Levnadsberättelser fanns ännu inte men verksamheten hade nyligen bestämt att alla äldre skulle erbjudas möjlighet att lämna en levnadsberättelse. Basala hygienrutiner Verksamheten saknade tillräcklig kunskap om och förståelse för basala hygienrutiner, till exempel när och hur man skulle använda skyddsförkläden och skyddshandskar. En del personal hade även ringar och nagellack och de flesta använde privata kläder. Arbetskläder togs i bruk under observationsperioden men det var inte helt klart för personalen hur de skulle användas och vad som var syftet med dem. Omvårdnad Personalen och de äldre kände oftast varandra väl och personalen arbetade utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. I första hand hjälpte respektive kontaktman den äldre. Även om några äldre inte hade en utsedd kontaktman ännu var det ändå ofta samma personal som hjälpte samma äldre. Personalen ringde alltid på dörren när de kom och många äldre öppnade själv. Oftast inledde personalen besöket genom att småprata med den äldre en stund om vardagliga saker, oavsett om besöket handlade om tillsyn eller en bestämd insats, exempelvis hjälp med måltid, bäddning eller städning. Detta för att bilda sig en uppfattning om hur den äldres dagsform var. Då några äldre klarade vissa saker utan hjälp ibland, brukade personalen fråga om den äldre till exempel redan hade ätit frukost, hunnit tvätta sig eller funderade på något särskilt. Vid behov föreslog personalen de äldre toabesök och hjälpte dem med personlig hygien. När någon äldre skulle få hjälp med dusch frågade personalen ofta när hen ville göra det, på en gång eller senare. De flesta äldre var relativt pigga och behövde bara påminnelse eller tillsyn med sin personliga omvårdnad. Personalen hjälpte den äldre att vara självständig och delaktig: De frågade hur hen ville ha det och hjälpte endast till med moment som hen bedömdes behöva hjälp med. Ibland erbjöd personalen sig att göra saker tillsammans med den äldre, till exempel att titta efter rena kläder, hänga tvätt på tork eller plocka upp varor efter matleverans. Vid några tillfällen var personalen osäker på vad den äldre klarade av att göra själv och vad hen behövde hjälp med. Då kunde personalen erbjuda mer hjälp än vad som egentligen behövdes, vilket ibland ledde till irritation hos några äldre. När två personal
Sida 6 (8) hjälpte en äldre var de inte alltid samspelta med varandra. Personalen var dock lyhörd för stunden och kunde då snabbt anpassa sig efter varandra och den äldres aktuella vilja och dagsform. Personalen arbetade lugnt och utan synlig stress. De tillfällen då både personalen och de äldre kände sig stressade över tiden var när den äldre skulle åka till dagverksamheten: Det var nödvändigt att anpassa sig efter tiden för transporten. En äldre uttryckte att hen ville hoppa över dagverksamheten då hen inte hann vakna och göra sig i ordning i sin egen takt. Genom samtal och hjälp med hygien lyckades personalen ändå motivera den äldre att åka iväg. I övrigt uttryckte de flesta äldre att det var trevligt att vara på dagverksamheten. Mat och måltider En del äldre klarade sin kosthållning relativt självständigt med personalens tillsyn eller handräckning. Några äldre var delaktiga i måltidssysslor, exempelvis genom att duka bordet och diska. En del äldre behövde hjälp med att tillreda eller värma upp maten och några enstaka behövde även hjälp med att få i sig maten. Ibland stannade personalen kvar och såg till att den äldre kom igång med att äta innan de gick vidare. Vid behov satt de kvar under hela måltiden och uppmuntrade den äldre att äta och dricka. Om de äldre behövde hjälp med sin frukost frågade personalen alltid vad de ville äta. När den äldre ville ha smörgås brukade personalen duka fram både bröd och övriga smörgåstillbehör på bordet framför den äldre och uppmanade hen att göra smörgåsarna själv. Det gjorde de medan personalen kokade till exempel gröt och kaffe. Vid ett tillfälle stod personalen och den äldre vid diskbänken och gjorde frukosten tillsammans. Personalens inkluderande arbetssätt gjorde att de äldre fick känna trygghet, delaktighet och meningsfullhet. Många äldre beställde en färdig matlåda till lunch och middag genom hemtjänsten. Matlådorna levererades till lokalen varje dag och personalen transporterade dem i kylväskor till de respektive äldre. Vid servering presenterade personalen oftast vilka matalternativ som fanns hemma att välja emellan och den äldre fick lägga upp en lagom stor portion själv. Ibland planerade personalen dagens maträtter redan vid morgonbesöket. I samråd med den äldre valdes maten utifrån det som fanns i kyl, frys och skafferi; detta för att båda skulle vara förberedda inför måltiden. Om det bara fanns en rätt i kylskåpet serverade personalen den ibland utan att presentera
Sida 7 (8) maten närmare. Om det fanns grönsaker lade personalen upp något på tallriken eller gjorde i ordning en sallad. Den äldre erbjöds alltid möjlighet att välja dricka och de som ville ha kaffe och kaka efter maten fick det. Innan personalen gick vidare var de noga med att duka fram dricka och frukt till de äldre som önskade det. De äldre hade möjlighet att handla matvaror genom ett företag som levererade färdiga matkassar hem till dem. Några fick hjälp av hemtjänsten att handla i en närliggande butik. Personalen var behjälplig med att skriva handlingslistor vid behov och i vissa fall ansvarade kontaktmannen för att handlingslistan kompletterades med det som behövdes. Då någon annan än kontaktmannen handlade var det ibland oklart vad som exakt skulle handlas eller om den äldre hade specifika önskemål och behov kring kosten. Ibland sparades öppnade matpaket i kylskåp utan datummärkning. Enligt personal och ledning hade verksamheten inte något enhetligt system som skulle säkerställa handlingen och kosthållning hemma hos de äldre. Stimulans och vila Promenad var den enda beviljade stimulerande insatsen hos några äldre. I övrigt bestod stimulansen av själva mötet mellan personalen och den äldre i samband med omvårdnad, måltider och tillsyn. I regel fick de äldre social stimulans vid varje hembesök då personalen alltid växlade några trevliga ord med dem i samband med insatserna. En del personal hade dock lättare än andra att prata med de äldre om vardagliga saker såsom TV-program, väder och årstider, namnsdagar, hur anhöriga och eventuella husdjur mådde eller hur den äldre hade haft det på dagverksamheten senast. Ibland, när situationen tillät, använde personalen humor i kommunikation med de äldre. Några av personalen var något tystlåtna och koncentrerade sig mest på uppgiften som skulle genomföras. Då uppstod det inga spontana samtal även om det hade funnits behov eller förutsättningar. I några fall visade den äldre behov av att prata om sin svåra livssituation, till exempel om sjukdom, sorg och saknad. En del av personalen kunde hantera även den typen av existentiella samtal genom att lyssna på och bekräfta den äldres upplevelse. Någon personal hade som vana att ta med sig gratistidningen Metro till de äldre som uppskattade det. Om den äldre hade promenad som insats kunde det kombineras med inköp i närliggande butik så att den äldre fick uträtta småärenden samtidigt. De flesta av personalen
Sida 8 (8) hade en förmåga att inkludera den äldre i de sysslor som skulle utföras, oavsett om det handlade om måltider, disk eller bäddning. Överlag gav personalen intryck av att arbeta salutogent: De följde den äldres vilja och förutsättningar och lyckades göra vardagen begriplig och meningsfull för de äldre. Styrkor En specialiserad arbetsgrupp med avgränsat uppdrag, tydlig organisation och kontinuerlig kompetensutveckling. Erfaren, observant och engagerad personal som arbetade personcentrerat och utifrån ett salutogent förhållningssätt. Strukturerade överrapporteringstillfällen tillsammans med arbetsledning. De äldre erbjöds möjlighet att vara delaktiga vid måltider och andra sysslor. Utvecklingsområden Verksamheten kan utvecklas genom att utse en kontaktman till alla äldre. använda metodmöten till att befästa de professionella arbetssätten i hela demensteamet. Beskriva de äldres intressen, önskemål och kosthållning samt tydliga mål i alla genomförandeplaner. säkerställa enhetliga arbetssätt kring handling och kosthållning hos de äldre. uppmuntra all personal att inleda vardagliga samtal med de äldre. Genom samtal och relation ökar den äldres känsla av meningsfullhet och begriplighet. Samtalen ökar även personalens kännedom om de äldres personhistoria. repetera basala hygienrutiner.