EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 19.9.2016 COM(2016) 600 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om verksamheten inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete från augusti 2014 till utgången av 2015 SV SV
Innehåll 1. Inledning... 3 2. Kombinerade mekanismer för tillhandahållande av bistånd... 4 2.1. Uppdatering om förvaltningen av EU:s kombinerade mekanismer... 4 2.2. Uppföljning av externa granskningar... 6 3. Tekniska diskussioner inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete... 7 3.1. Klimatåtgärder... 8 3.2. Den privata sektorn... 8 3.3. Exportkreditinstitut... 10 3.4. Det civila samhället... 10 3.5. Framtida diskussioner... 10 4. Slutsatser... 11 2
1. Inledning I skälen till Europaparlamentets och rådets beslut 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 1 uppmanades kommissionen att undersöka möjligheterna att utveckla en unionsplattform för samarbete och utveckling i syfte att optimera användningen av instrumenten för att kombinera gåvobistånd och lån till regioner utanför unionen. I sin rapport till rådet och Europaparlamentet av den 26 oktober 2012 2 föreslog kommissionen att man skulle inrätta en ny EU-plattform för kombinerade mekanismer vid externt samarbete. Plattformen inrättades därefter som en expertgrupp inom kommissionen den 14 december 2012. I enlighet med åtagandet att rapportera till Europaparlamentet och rådet lade kommissionen fram en första rapport, som omfattade arbetet i EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete från inrättandet den 14 december 2012 till utgången av juli 2014 3. Denna andra rapport omfattar perioden från augusti 2014 till december 2015. Syftet med EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete (nedan kallad EUplattformen) är att förbättra kvaliteten och effektiviteten hos EU:s kombinerade mekanismer vid utveckling och externt samarbete, med vederbörlig hänsyn till de politiska ramar som styr EU:s förbindelser med de olika partnerländerna, framför allt EU:s utvecklings-, grannskaps- och utvidgningspolitik. EU-plattformen ska ge vägledning när det gäller harmonisering av huvudprinciper för kombinerade insatser och samtidigt möjliggöra differentiering med hänsyn till sektorer och regioner. Den ska inriktas på sektorer där finansieringsinstrument kan göra störst nytta, inom geografiska regioner och även mellan regioner, samt bidra till att öka samstämmigheten mellan kombinerade insatser och EU:s politik. EU-plattformen fungerar genom en politisk grupp som leds av kommissionen och består av företrädare för EU:s medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten. Europaparlamentet och finansinstituten deltar i det tekniska arbetet som observatörer. Även andra deltagare kan bjudas in som observatörer. Kommissionen tillhandahåller också ett sekretariat, som står för samordning och kommunikation. Den politiska gruppen sammanträdde fyra gånger under denna rapporteringsperiod för att diskutera det tekniska arbetet, nämligen den 17 december 2014, 22 juni 2015, 2 oktober 2015 och 6 november 2015. Det tekniska arbetet utförs av kommissionens avdelningar, utrikestjänsten, finansinstituten och ett antal företrädare från medlemsstaterna samt Europaparlamentet. Under rapporteringsperioden inrättades två särskilda tekniska grupper, den ena inriktad på mobilisering av resurser från den privata sektorn och den andra på kampen mot klimatförändringen. Båda avslutade sitt arbete med en rapport som följdes upp med ett ytterligare möte på teknisk nivå för var och en. Dessutom hölls ett tekniskt möte om utvecklingsfinansiering. 1 EUT L 280, 27.10.2011, s. 1. 2 Ares(2012)1274079 3 COM(2014) 733. Arbetsdokument och rapporter med närmare upplysningar finns i registret över kommissionens expertgrupper: http://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm, där EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete registrerats som nummer E02852. 3
Denna rapport innehåller för det första en uppdatering av de strukturella frågorna i samband med de kombinerade mekanismerna: deras förvaltning, åtgärder med anledning av revisionsrättens rekommendationer samt de berörda intressenternas medverkan. Därefter sammanfattas de diskussioner som förts under rapporteringsperioden på teknisk nivå och i den politiska gruppen om de kombinerade mekanismernas bidrag till mobiliseringen av resurser från den privata sektorn, kampen mot klimatförändringen och utvecklingsfinansiering innan slutsatserna redovisas. 2. Kombinerade mekanismer för tillhandahållande av bistånd 2.1. Uppdatering om förvaltningen av EU:s kombinerade mekanismer Enligt rekommendationerna i EU-plattformens rapport om förvaltning av de kombinerade mekanismerna, som godkändes av den politiska gruppen den 11 juli 2014, organiseras EU:s kombinerade insatser i kombinationsramar för varje relevant finansieringsinstrument (finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskapsinstrumentet, EUF och föranslutningsinstrumentet) med en särskild förvaltningsstruktur för varje ram. Möten med de olika ledningsorganen bör organiseras för varje enskild kombinationsram. Mötena bör om möjligt genomföras i samverkan med respektive finansieringsinstruments kommittéer. Man enades om att det borde vara möjligt att gruppera flera olika mekanismer 4 i en gemensam kombinationsram. En sådan samordning ökar möjligheterna att beakta olika regionala och tematiska strategiska prioriteringar, stärka den politiska effekten och resultaten av EU:s bistånd samt öka dess effektivitet och synlighet. Den gör det också möjligt att på ett ändamålsenligt sätt integrera de kombinerade insatserna och EU:s politiska dialog och prioriteringar med tredjeländer samt öka insynen i fråga om rapportering. Ett tillägg till diskussionsunderlaget om den framtida förvaltningen av EU:s kombinerade mekanismer som gällde kanaliseringen av tematiska fonder diskuterades och godkändes. Ramen för att kombinera finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete med investeringsinstrumentet för Latinamerika, investeringsinstrumentet för Asien, investeringsinstrumentet för Centralasien och de tematiska kombinerade insatserna fastställdes genom kommissionens beslut C(2014) 9128 av den 4 december 2014, C(2014) 8785 av den 26 november 2014, C(2014) 9534 av den 16 december 2014 respektive C(2014) 9451 av den 15 december 2014. För det europeiska grannskapsinstrumentet inrättades en kombinationsram med investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken genom kommissionens beslut SI(2008)190 av den 14 februari 2008, ändrat genom kommissionens beslut C(2014)5750 av den 20 augusti 2014, och avtalet om förvaltningsfonden för investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken av den 26 januari 2009. 4 Dessa mekanismer har inrättats som finansieringsramar och är inte självständiga juridiska personer. 4
I kombinationsramen för EUF ingår investeringsinstrumentet för Afrika (kommissionens beslut C(2015)5210 av den 29 juli 2015), investeringsinstrumentet för Västindien och investeringsinstrumentet för Stillahavsområdet. De åtgärdsdokument som förnyar investeringsinstrumentet för Västindien och investeringsinstrumentet för Stillahavsområdet kommer att godkännas under 2016. Det nya investeringsinstrumentet för Afrika har en bredare sektoriell tillämpning jämfört med EU:s tidigare förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika, och dess förvaltning ligger i linje med övriga instrument. Det är också möjligt att inrätta särskilda förvaltningsfonder för mekanismerna för att göra det möjligt för EU:s medlemsstater eller andra givare som är intresserade att lämna ytterligare bidrag till de kombinerade insatserna inom mekanismerna. De särskilda regler som gäller för mekanismernas förvaltningsfonder kommer att fastställas i respektive mekanisms förvaltningsfondsavtal. Förvaltningsfonder har redan inrättats för att stödja investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken och investeringsramen för västra Balkan. För att de i alla avseenden skulle överensstämma med den nya förvaltningsstrukturen var det också nödvändigt att harmonisera mekanismernas arbetsordning. Det beslutades att det ska finnas en uppsättning regler för var och en av EU:s kombinationsramar med parallella förfaranden men med möjlighet att anpassa förfarandena efter de olika ramarnas särskilda förutsättningar (till exempel strategiska diskussioner inom EUF). Inom var och en av kombinationsramarna ska beslutsprocessen organiseras i en struktur i två nivåer med tekniska bedömningsmöten, som leds av kommissionen och består av företrädare för kommissionens avdelningar, utrikestjänsten och finansinstituten, och styrelsemöten, som leds av kommissionen och består av företrädare för kommissionens avdelningar, utrikestjänsten, EU:s medlemsstater som röstberättigade ledamöter och finansinstituten 5 som observatörer. Insatserna inom kombinationsramarna, inklusive de särskilda förvaltningsfonderna, leds av styrelsen. Styrelsen stöds av ett tekniskt bedömningsmöte som granskar finansieringsinstitutens utkast till ansökningar ur teknisk och finansiell synpunkt innan de läggs fram för styrelsen. Styrelsens slutsatser redovisas i relevanta kompletterande beslut från kommissionen, förutom när det gäller projekt som finansieras från den särskilda förvaltningsfonden (som följer de regler som anges i förvaltningsfondsavtalet). När det gäller de strategiska diskussionerna för kommissionens avdelningar, utrikestjänsten och EU:s medlemsstater en regelbunden dialog med partnerländer och relevanta regionala organisationer om den strategiska inriktningen för varje mekanism inom kombinationsramarna för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet. 5 Med finansinstitut avses i detta dokument de ledande finansinstitut som deltar i kombinerade insatser och andra inbjudna finansinstitut, däribland europeiska utvecklingsfinansieringsinstitut. Ickeeuropeiska finansinstitut som är verksamma i en viss region bör bjudas in för att delta i relevanta möten som observatörer vid tekniska möten och styrelsemöten. 5
Som en allmän princip gäller att kommissionens avdelningar och utrikestjänsten organiserar och tillsammans leder strategiska diskussioner på högsta lämpliga nivå med medlemsstaterna, mottagarländerna och relevanta regionala organisationer. Diskussioner bör äga rum närhelst det bedöms som nödvändigt av styrelsen, normalt en gång per år, för att diskutera strategiska frågor som rör mekanismerna samt deras allmänna inriktning och prioriteringar. Denna dialog kommer att utgå från relevanta strategiska programdokument som har antagits i enlighet med relevanta kommittéförfaranden och kravet på demokratisk granskning. När det gäller kombinationsramen för Europeiska utvecklingsfonden (EUF) kommer den strategiska inriktningen att diskuteras med mottagarländerna och/eller relevanta regionala organisationer vid särskilda möten 6, i enlighet med principen om egenansvar för EU:s utvecklingssamarbete. Dessa diskussioner kommer att omfatta regionala investeringsplaner och prioriteringar, ge strategisk och politisk vägledning och råd, dels för identifiering och utarbetande av de mest relevanta förslagen för kombinerade insatser, dels för att styrelsen ska kunna granska förslagen och redovisa sina åsikter om vilka projekt som är de mest relevanta för att uppnå EU:s mål. 2.2. Uppföljning av externa granskningar Den 22 oktober 2014 offentliggjorde Europeiska revisionsrätten sin särskilda rapport nr 16/2014 Ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik 7. Efter offentliggörandet höll Europaparlamentets budgetkontrollutskott och Europaparlamentets utskott för utveckling diskussioner om denna särskilda rapport med deltagande av revisionsrätten och kommissionen den 19 januari 2015 respektive den 22 januari 2015. En andra diskussion med kommissionen hölls av budgetkontrollutskottet den 23 februari 2015 och en tredje av utskottet för utveckling den 6 maj 2015. Rådets arbetsgrupp för utvecklingssamarbete granskade rapporten i enlighet med bestämmelserna i rådets slutsatser om förfarandet för granskning av revisionsrättens särskilda rapporter 8. Den 21 april 2015 enades arbetsgruppen om ett utkast till rådets slutsatser som utarbetats av ordförandeskapet. Coreper godkände överenskommelsen om texten innan den lämnades till rådet för antagande. De flesta av revisionsrättens rekommendationer om EU-plattformen har genomförts av kommissionen genom utarbetandet av en harmoniserad och förbättrad projektansökningsblankett med vägledande kommentarer, utvecklingen av en ram för resultatmätning, inklusive standardindikatorer, antagandet av riktlinjer för kombinerade insatser, 6 Dessa strategiska möten är de regionala styrkommittéer som inrättats i samband med de olika regionala vägledande programmen, AVS EU:s utvecklingsplattform för den privata sektorn och den rådgivande kommitté som inrättats i samband med det panafrikanska programmet. 7 Denna särskilda rapport finns också på revisionsrättens webbplats: http://eca.europa.eu 8 Dok. 7515/00 FIN 127 + COR 1. 6
en mer proaktiv och närmare roll för EU:s delegationer när det gäller att identifiera och välja ut kombinerade projekt, en reviderad ny förvaltning för de kombinerade mekanismerna, en förenklad och förkortad godkännandeprocess, ett utökat utbildningsprogram för kommissionens tjänstemän med ansvar för kombinerade insatser i Bryssel och vid delegationerna, och offentliggörandet av en kort beskrivning av varje kombinerat projekt på en särskild webbplats för ökad synlighet 9. Det pågår fortfarande en intern diskussion inom kommissionen om behovet av att anpassa metoden för resultatorienterad övervakning till de kombinerade mekanismernas särskilda förutsättningar. Kommissionen genomför också en utvärdering av kombinerade mekanismer som nu har kommit en bra bit på väg. Kombinerade mekanismer är ett relativt nytt instrument som anses vara innovativt och ha stor potential. Samtidigt tilldrar sig instrumentet ett ökat intresse från ett antal europeiska, regionala och internationella intressenter. Det finns ett klart behov av att samla in mer information om de kombinerade mekanismernas ändamålsenlighet. Utvärderingen kommer att bygga på information från tidigare och kommande utvärderingar och studier (bland annat utvärderingarna av investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken, EU:s förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika, investeringsramen för västra Balkan samt den resultatmätningsstudie som Cambridge Economic Policy Associates genomförde 2013 av projekt som stöds av EU:s förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika) utan att dubblera det arbete som redan gjorts. Utvärderingen ska bygga på det som redan är känt och stärka evidensbasen för de kombinerade mekanismernas ändamålsenlighet. Utvärderingen inleddes i januari 2015 och arbetet pågår fortfarande. 3. Tekniska diskussioner inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete Vid toppmötet i Addis Abeba den 13 16 juli 2015 antogs ett handlingsprogram som fastställer övergången till en ny modell för hållbar utveckling, bland annat olika aspekter av förvaltning, kön, partnerskap och samarbete med den privata sektorn. Många delar av handlingsplanen från Addis Abeba var relevanta för EU:s kombinerade mekanismer: sysselsättning och anständigt arbete för alla som ett centralt mål, tillgång till finansiering för mikroföretag samt små och medelstora företag, transparenta och stabila regler och normer och fri och rättvis konkurrens som bidrar till att förverkliga nationella utvecklingsstrategier. Inom ramen för toppmötet organiserade Afrikanska unionen (AU) och EU ett sidoevenemang om den privata sektorn och kombinerade mekanismer som samlade över 200 deltagare. Två paneler diskuterade hur man kan bidra till att bygga en strategisk ram för att tillsammans med den privata sektorn arbeta för att uppnå AU:s Agenda 2063 och hur man kan kombinera resurser från den privata sektorn och engagemang för utveckling, framför allt inom jordbruks- och energisektorn. 9 Finns på https://ec.europa.eu/europeaid/policies/innovative-financial-instruments-blending/blending-operations_en 7
När flödena av flyktingar och migranter intensifierades under 2015 framhöll gruppen för EUplattformen betydelsen av det potentiella bidraget från kombinerade mekanismer för att möta denna utmaning som en angelägen prioritering, framför allt i syfte att ta itu med migrationens bakomliggande orsaker. Vid den politiska gruppens möte i november 2015 kom EU-plattformens medlemmar överens om att utbyta relevant information och samarbeta kring tillgängliga medel för kombinerade mekanismer i de berörda länderna. Finansinstrument som redan fanns på plats förklarades och finansinstituten uppmanades att bidra så gott de kunde enligt sin individuella styrka. I framtiden kommer ansträngningarna att bevara komplementariteten att intensifieras och migrationen kommer att bli en stående punkt på den politiska gruppens möten. Gruppen för EUplattformen kommer att bli ett viktigt verktyg för att inbegripa både finansinstitutens expertkunnande och medlemsstaternas politiska vägledning när EU formulerar sitt holistiska svar på denna viktiga utmaning. 3.1. Klimatåtgärder Klimatåtgärder är en integrerad del av EU:s kombinerade mekanismer. Cirka 62 % av insatserna är direkt relevanta för detta område. Kombinerade mekanismer är ett kraftfullt verktyg för att stödja EU:s klimatåtgärder, såväl vad gäller anpassning som lindring, eftersom de möjliggör storskaliga miljöinvesteringar genom att utnyttja ytterligare källor till klimatfinansiering. De regionala mekanismerna är ett viktigt inslag i EU:s stöd till utvecklingsländernas utveckling mot låga koldioxidutsläpp och motståndskraft mot klimatförändringar. Sedan juli 2014 har EU-plattformen försökt förbättra relevansen för och effekterna av EU:s kombinerade insatser på klimatområdet. I det syftet inrättades en teknisk grupp om klimatfrågor (teknisk grupp nr 7), som diskuterade tänkbara förbättringar och utarbetade en rapport med alternativ för att stärka klimatåtgärderna i EU:s kombinerade mekanismer. Det rådde stor enighet om att EU:s kombinerade mekanismer skulle fortsätta tillhandahålla klimatfinansiering på grundval av sin bevisade styrka och synergier med andra instrument, fortsätta spela en stark roll för utvecklingen av nya projekt och integrera en utveckling präglad av låga koldioxidutsläpp och motståndskraft mot klimatförändringar i de förslag som läggs fram. Gruppen ansåg också att de kombinerade mekanismerna borde arbeta med aktörer från den privata och offentliga sektorn och multilaterala klimatfonder (till exempel den gröna klimatfonden) för att mobilisera privat kapital för klimatinvesteringar. EU-plattformen fortsatte också att förbättra kommunikationen, synligheten och öppenheten när det gäller klimatåtgärderna i samband med EU:s kombinerade mekanismer. Diskussionerna inom EU-plattformen var ett bidrag till EU:s förberedelser för och deltagande i de framgångsrika klimatförhandlingarna i Paris, inklusive ett välbesökt och väl mottaget sidoevenemang under Pariskonferensen. 3.2. Den privata sektorn Mot bakgrund av EU:s principer och kriterier för att stödja aktörer från den privata sektorn, som anges i meddelandet om utveckling av den privata sektorn och som fick stöd i rådets slutsatser av den 12 december 2014, och det arbete som tidigare genomförts inom EU-plattformen om fortsatt 8
användning av särskilda finansieringsinstrument, redovisade den tekniska gruppen nr 6 de erfarenheter som gjorts samt gav ett antal exempel på god praxis som kan beaktas i samband med kombinerade insatser. Gruppen lade fram rekommendationer för den politiska gruppen i december 2014 som kan sammanfattas som följer: 1) Framgången när det gäller att få den privata sektorn att satsa resurser i projekt som finansieras genom de kombinerade mekanismerna kommer att övervakas enligt en gemensam metod via en särskild utnyttjandeindikator. 2) Bidrag från privata intressenter när det gäller kombinerade mekanismer kunde kanaliseras genom särskilda fonder tillsammans med ytterligare bidrag från medlemsstaterna, samtidigt som man bevarar EU:s förmåga att säkerställa att de projekt som stöds motsvarar EU:s strategiska mål och prioriteringar. 3) Givarstöd är ett viktigt verktyg för att EU och finansinstituten ska kunna utveckla lokala marknader, till exempel genom instrument för finansiering med lokal valuta, särskilda fonder och portföljriskdelning. 4) Tekniskt stöd till alla berörda parter krävs för att utveckla ett lokalt företagsklimat som stimulerar investeringar, ökar utbudet av projekt som kan få stöd av bankerna, utvecklar lokala tjänster som stöder företagen och förbättrar de potentiella stödmottagarnas absorptionsförmåga. 5) Möjligheterna till närmare samarbete med utvalda sociala investerare och icke-statliga organisationer som har utvecklat en specifik expertis på områden där finansinstituten är mindre aktiva i samband med de kombinerade instrumenten kunde undersökas. 6) Det är viktigt att ordentligt motivera utnyttjandet av kombinerade mekanismer för insatser inom den privata sektorn med ett tydligt angivande av marknadsmisslyckanden som ska åtgärdas eller fördelningsmål som ska uppnås och att se till att subventionerna kalibreras korrekt och struktureras i linje med de faktiska behoven, bland annat mot bakgrund av de icke-finansiella riskerna i samband med användningen av särskilda finansiella instrument vid kombinerade insatser med deltagande från den privata sektorn. 7) Projekt som omfattar den privata sektorn måste utvärderas i fråga om sina utvecklingsresultat och framför allt vad gäller risken för att finansiella incitament blir viktigare än utvecklingsprinciperna. En sådan övervakning kräver kraftfulla kontrollsystem, strikt efterlevnad av höga uppförandenormer från mottagarnas sida, respekt för miljö- och socialpolitiska strategier och rutiner, företagsstyrning, öppenhet och integritet, inklusive förhindrande av skattebedrägeri och skatteundandragande. Som en uppföljning av det arbete som utfördes inom ramen för den tekniska gruppen nr 6 hölls ett tekniskt möte den 16 oktober 2015 som inriktades på de viktigaste hindren för institutionella och privata investerares deltagande i finansieringen av projekt i tillväxtekonomierna. Bristfälliga lönsamhetsprofiler, kreditbedömning, likviditet, valuta och transaktionsstorlek angavs som några av de aspekter som borde beaktas. Bland tänkbara lösningar nämndes lånkonsortier, deltagande av privata investerare på lånemarknaden, deltagande i aktiefonder och givarstöd för att minska förväntade förluster och öka attraktionskraften. Finansinstituten underströk att vissa framgångar hade uppnåtts när det gällde att få med institutionella investerare i relevanta projekt på projektbasis. Framgångarna på portföljnivå hade emellertid varit begränsade, även om insatser görs. Vissa innovativa exempel diskuterades i syfte att få privata investerare intresserade av en delad portfölj. Inför framtiden uppmanades finansinstituten att lägga fram mer konkreta idéer för vidare diskussion när det gäller att stärka deltagandet från den privata sektorn och ett potentiellt EU-engagemang. 9
3.3. Exportkreditinstitut När det gäller frågan om ett eventuellt samarbete mellan finansinstitut och exportkreditinstitut diskuterade deltagarna några av de tänkbara problemen i samband med att exportkreditinstitut och affärsbanker tas med i program inom den offentliga sektorn som finansieras av kommissionen och finansinstituten. Vissa finansinstitut framhöll risken för att exportkreditinstituten ska tränga ut den kommersiella finansiering som för närvarande är tillgänglig och därigenom snedvrida marknaden och skapa fel sorts incitament. Finansinstituten konstaterade också att det inte skulle medföra några ytterligare fördelar om man delade på statusen som prioriterad långivare eftersom exportkreditinstituten i regel är prioriterade långivare. Finansinstituten ansåg att en gemensam status som prioriterad långivare med affärsbanker inte är ett alternativ för finansinstituten i samband med projekt inom den offentliga sektorn där staten agerar låntagare eller garant, medan det i stället är mycket vanligt i projekt inom den privata sektorn. Enligt finansinstituten, Europeiska bankföreningen och det danska exportkreditinstitutet finns det redan exempel på samarbete mellan finansinstitut, affärsbanker och exportkreditinstitut i utvecklingsländer, såsom de blandade kreditsystemen i Belgien, Danmark och Österrike samt samarbetet mellan finansinstitut och exportkreditinstitut inom ramen för Bernunionen inom olika områden. Deltagarna drog slutsatsen att samarbetet med exportkreditinstituten och affärsbanker i samband med kombinerade mekanismer redan är ett möjligt alternativ och att det inte krävs några ytterligare sammankomster. Deltagarna uppmanades att lägga fram konkreta förslag på projekt som omfattade exportkreditinstitut och affärsbanker för eventuellt utnyttjande av kombinationsramarna. 3.4. Det civila samhället Kommissionen fortsatte sina diskussioner om kombinerade mekanismer med organisationer i det civila samhället och den privata sektorn. Fyra möten hölls under 2014: tre i samband med det politiska forumet om utveckling under sammankomsterna i Lima (Peru), Bangkok (Thailand) och Bryssel. Ett särskilt seminarium om arbetet inom ramen för den tekniska gruppen nr 6 hölls också i november 2014. 3.5. Framtida diskussioner Det kommer att hållas fler tekniska möten och möten i den politiska gruppen inom EU-plattformen om viktiga EU-politiska frågor, såsom reaktionerna på migrationskrisen, klimatförändringen och engagemanget från den privata sektorn, bland annat möjligheten att tillämpa en garantimodell i tredjeländer som bygger på erfarenheterna från investeringsplanen för Europa. Detta skulle göra det möjligt för internationella finansinstitut att åtgärda enskilda flaskhalsar för investeringar och därmed få med privata aktörer. 10
4. Slutsatser 1) EU:s kombinerade mekanismer fortsätter att fungera bra som stöd för EU:s externa politik. Förvaltningen är nu tydlig och konsekvent. 2) De flesta rekommendationer i revisionsrättens rapport om de kombinerade mekanismernas ändamålsenlighet har redan genomförts, främst inom EU-plattformen, och kommissionen kommer att fortsätta hålla ett vakande öga på processen och de eventuella farhågor som framkommer. 3) Kombinerade mekanismer är fortfarande ett ganska nytt instrument, och en oberoende extern utvärdering av dess ändamålsenlighet, grundad på erfarenheterna hittills, pågår för närvarande. Samråden med andra intressenter, såsom organisationer i det civila samhället, fortsätter också. 4) När det gäller mobilisering av den privata sektorn fortsatte de tekniska diskussionerna om enskilda koncept som presenterats av finansinstituten på grundval av tidigare arbete inom EU-plattformen. Finansinstituten uppmanades att fortsätta lägga fram konkreta koncept för fortsatta diskussioner. 5) När det gäller klimatåtgärder måste de regionala kombinerade mekanismerna fortsätta integrera klimatåtgärder i EU:s kombinerade insatser och stödja genomförandet av klimatavtalet från Paris. Diskussionerna inom ramen för EU-plattformen bör stödja genomförandet och vid behov tillhandahålla ytterligare övergripande vägledning. 11