Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 1. UPPTONING TILL: INT. ORDO SERPENTIS / KORRIDOR -- DAG TOBIAS (52); en man med svart hästsvans och demoniskt välansat skägg visar vägen nedför en korridor. Han bär svarta löst sittande bomullskläder och i hans nacke, bakom hästsvansen skymtar en tatuering av en matris. TEXT ÖVER BILD: "Ordo Serpentis, Dag Månad 2006" Bakom honom ger Andreas Janna en blick. "Vilken sektkoko." Janna svarar med en blick. "Sexig." Interiören är anonymt postfolkhemsk: sterilt och funktionellt åttiotal, som vilket Folkuniversitet eller ABF som helst. Människor passerar dem. Omfamnar Tobias. Ler åt dem. De går vidare -- dörr efter dörr glider förbi. Andreas blickar in i ett -- KONTORSRUM -- helt tomt, sånär som på madrasser på golvet och ett stormkök. -- fortsätter förundrad, vidare, in i -- INT. ORDO SERPENTIS / INRE RUM -- DAG I ett anonymt kontorsrum vänder sig GUILLOUME (45) mot dem. Han är en vardaglig man i jeans, KappAhl-tröja och begynnande flint. Tobias och Guilloume kramar om varandra. GUILLOUME (skakar hand) Guilloume. Andreas Svensson. Janna. *[Musiken tystnar.] TOBIAS Dom undrar om en...? Marika Klingberg. Svensson.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 2. Vi har gift oss. Guilloume och Tobias byter blickar. Tobias stänger dörren efter sig. Är hon här? GUILLOUME Jag kan inte lämna ut våra medlemmar. Är hon kvar? GUILLOUME Dom som är här måste känna sig fria. Hela verksamheten bygger på det. Men jag vet att hon varit här - hon var här med en man med skadat öra, ett år sen, drygt..? Guilloume röjer inte en min. Vi vill bara veta vad som hänt. GUILLOUME Jag är ledsen. Nej det är du inte. Guilloume håller upp dörren åt dem. Janna förstår -- Om jag går med då, hur är det då? Har ni plats för två pers till? Guilloume funderar -- INT. ORDO SERPENTIS / KONFERENSRUM -- DAG Ett ordinärt konferensrum. Whiteboard på väggen, fikabord med termosar. Ett dussintal medlemmar hjälps åt. De flyttar undan bord, möblerar om. Ställer fram stolar i en ögonformad cirkel. Janna räcker Andreas två stolar. Skeptisk ställer han in dem i cirkeln.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 3. Sätter sig ner. Mitt emot, på en av stolarna, sitter Leif. Ögonen hårt fastspända på Andreas och Janna. TEXT ÖVER BILD: "23 MARS 2005 FÖRSVANN MARIKA KLINGBERG." NEDTONING TILL SVART. "ETT ÅR SENARE DÖK AFFISCHER UPP LÄNGS SVERIGES GATOR - TEXTER SOM PÅSTOD AVSLÖJA SANNINGEN BAKOM FÖRSVINNANDET. "DENNA HISTORIA BASERAS PÅ DEM." LJUDET av en filtpenna som KRAFSAR mot papper. UPPTONING TILL: INT. S LÄGENHET -- DAG En kvinnas hand SKRIVER svarta bokstäver över ett vitt ark. Mening fogas till mening. En av dem GLÖDER: "ÖVER TJUGO TUSEN SVENSKAR HAR FÖRSVUNNIT." (O.S.) (viskar) Över tjugo tusen. Försvunnit. FLASH TILL: Människor guppar intill varandra. En knapp armslängd ifrån, och absolut kontaktlöst vajar de framåt -- (V.O.) Det enda märkliga är att det inte är fler. KLIPP TILL: Janna pratar med en kvinna vars hem är en kundvagn. Hon värmer sig i en sliten svensk flagga. Andreas visar upp ett foto på Marika. KLIPP TILL: Andreas kastar sig bakåt, faller hejdlöst omkull på asfalt. En död kvinna. Zarah. Blåsfrusen. Livlös. INT. S LÄGENHET -- DAG "...ATT DET INTE ÄR FLER." Tuschpennan VISPAR över arket -- fyller det med tecken -- En ny mening GLÖDER:
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 4. "VI TRODDE VI VAR DOM ENDA SOM LETADE." (O.S.) Vi trodde vi var dom enda som letade. Bilderberg och Leif utanför ett behandlingshem -- BILDERBERG -- Hon är Ingelas dotter. FLASH TILL: KLIPP TILL: Leifs stora kroppshydda som ruskar i Ingelas slappa kropp. Livlösa ögon. Jag vet det. BILDERBERG Är det nån som vet vart alla tar vägen så är det hon. KLIPP TILL: Bilderberg räcker fram ett nytaget svartvitt foto på Andreas och Janna -- BILDERBERG Hitta henne innan dom. INT. S LÄGENHET -- DAG "...HITTA HENNE INNAN DOM." Spretig handstil. Maniska ögon. Spåren ledde till en annan Marika. Meningen GLÖDER: "SPÅREN LEDDE TILL EN ANNAN MARIKA" Hon försökte inte ringa? FLASH TILL: Nej. FEROZ Men hon pratade om mig? Feroz skakar på huvudet. FLASH TILL:
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 5. I sitt arbetsrum stirrar Andreas på Jannas skärm: ett fullmatat Excel-ark skimrar. Ordo Serpentis - en sorts självutvecklingsgrupp fast hardcore... KLIPP TILL: SVART skärm. Ovanpå: en photoshoppad Marika med svart kajal, blek hy, och svarta änglavingar, i ett klaustrofobiskt rum. Shit. "Vad?" Det är er sajt. Andreas för musen över till en länk märkt "KOM HEM" -- KLICKAR -- men -- VITRUTA över skärmen: "DET GÅR INTE ATT HITTA WWW.NIMROD.SE" Kan man inte komma åt den? Inte utan hårddisk. Andreas stirrar på skärmen. INT. S LÄGENHET -- DAG Text GLÖDER: "HAN SKULLE FÅ SVAR HAN INTE VILLE HA." (O.S.) Han skulle få svar han inte ville ha. Janna klottrar arket till bredden. Andreas och Janna kliver ut i natten. Framför dem tornar Beckomberga. FLASH TILL: FLASH TILL: I ett övergivet kontorslandskap DRÄMMER Leif knytnäven i Andreas ansikte. FLASH TILL:
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 6. Marika bakom ratten i designerklänning i pärlörhängen i svart rinnande kajal och gråter till Nine Inch Nails -- INDREK (med blodiga tänder) Jag vill ju bara veta! Håll käften! Utan ett ord DRAR Andreas på sig sin rock. Vart ska du? Andreas sliter upp vindsdörren. (mellan tänderna) Jag ska fan ha tag på henne. INT. S LÄGENHET -- DAG RRITSCH. SCCHRATS. Janna avslutar med att DRA stora bokstäver över hela arket -- tre ord -- "SANNINGEN OM MARIKA." TEXT ÖVER BILD: "DEL 3" UPPTONING TILL: INT. ORDO SERPENTIS / KONFERENSRUM -- DAG FLASH TILL: FLASH TILL: NEDTONING TILL SVART I en ögonformad cirkel sitter människor på stolar. Guilloume på en av dem. (V.O.) Guillome sa att människor inte kom dit för att gå med i en sekt, utan för att bli kvitt en. Ansikte följer efter ansikte. En man -- en kvinna -- en ung -- en gammal. En som är orolig -- en som är ledsen -- en som söker. Alla lyssnar uppmärksamt. (V.O.) Jag förstod vad han menade. Vi går omkring i samma märkeskläder, lyssnar på samma listmusik, pratar om samma nyheter och delar samma
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 7. (V.O.) bentro på nån sorts lycka genom välfärd, karriär och lördagsshopping med kärnfamiljen. -- Och så Janna. Framåtlutad, mot mitten -- Andreas med armarna i kors -- -- Leif med blicken fäst på Andreas. Alla ett unikum. I CIRKELNS MITT (V.O.) Om inte det är en sekt så vet jag inte. -- som en iris i ett öga, sitter JOHANNA (42), en kvinna i affärsdräkt. Hennes mun rör sig när hon pratar. (V.O.) Ordo Serpentis syfte var avprogrammering. Människor kom till dem för att bli fria. LJUDET kommer tillbaka. JOHANNA Skammen är som cancer. Jag har tänkt på att ta livet av mig. Leif kan inte låta bli att lyssna. JOHANNA Jag menar, jag har allt man kan önska sig. Ett bra jobb, en bra man, fina barn, en sommarstuga vid havet, men ändå känner jag en sån besvikelse. Janna nickar. Känner igen sig. JOHANNA Jag kan sitta där, när vi för en gångs skull får tid tillsammans, hela familjen, på lördagskvällen framför chipsskålen och teven, och känna mig besviken. Och då kommer skammen. Jag är så fruktansvärt bortskämd. GUILLOUME Vem är det som säger det? Det är jag. JOHANNA GUILLOUME Och var kommer det ifrån?
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 8. Johanna kämpar med svaret. HOLMBERG (68) ler mot henne -- DANIELLA (O.S.) Jag köper rätt kläder, jag pratar om rätt teveprogram på måndagsfikat, jag skrattar när man ska. DANIELLA (33) sitter i mitten -- En oändlig sorg: DANIELLA Men alla bara tystnar. Och så stirrar dom... det är som att jag inte fanns. JOHANNA Men om du slutar göra rätt då, om du bara gör som du vill, vem är du då? GUILLOUME Eller vem vill du vara? DANIELLA...Jag vet inte längre. Johanna kramar Daniella. Leif tar in orden. GUILLOUME Det är aldrig försent. Andreas tittar på sin klocka, SUCKAR ljudligt. Maikki letar svar. MAIKKI Vad ska jag göra då? Ska jag hamna på gatan? GUILLOUME Vore det farligt? MAIKKI Klart som fan det är. GUILLOUME Och varför tror du det är så? Leif stirrar på Guilloume. OSYNLIGT KLIPP TILL: OSYNLIGT KLIPP TILL: OSYNLIGT KLIPP TILL:
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 9. ADNAN Det är studenten till sommaren, och sen är det väl meningen att jag ska börja plugga, börja jobba, fixa bostad, familj, allt det där, men jag vill inte. Jag vill inte. Vad vill du då. Nåt annat. ADNAN Janna känner igen sig. Vaddå. ADNAN Jag vet inte. Men säg. GUILLOUME Andreas stirrar på ynglingen. Han ser -- Marika, i mitten, på stolen -- MARIKA Inte så mycket. Andreas ser Adnan igen -- Men rösten är fortfarande Marikas -- Janna reser sig -- ADNAN (med Marikas röst) Att få välja själv kanske. Nu får det vara nog med psykfall. Andreas letar i fickan, får upp ett skrynkligt foto av Marika -- -- Men Janna tar platsen i mitten. Sätter sig ner. Leif lutar sig framåt. Minns ni den där pianisten dom hittade på en strand i England, han som ingen visste vem han var? Jag har alltid känt mig som honom.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 10. Var inte han fejk? Janna nonchalerar det -- Plötsligt fanns jag bara till i land jag inte valt. Men det gjorde inget, inte i början i alla fall, för det var som att jag hade en liten röst i mig som sa att jag hörde hemma nån annanstans. Jag väntade på att nåt skulle hända, men inget hände. Jag var fast där, bland en massa människor jag aldrig förstod. Och den där lilla rösten, den tystnade. Sen träffade jag Marika. Leif spetsar öronen. Janna betonar hennes namn: Marika Klingberg. Hon och Andreas ser sig om efter reaktioner. Leif följer spänt reaktionerna. Men de uteblir. Hon växte upp i ett spejsat kollektiv med sin ännu mer spejsade mamma. Allt jag lärt mig avfärda som fantasier var verkligt för henne. Hon skapade liksom världen själv, precis som hon ville ha den, den var magisk och meningsfull och jag fick dela den med henne. Leifs hjärta börjar dunka. Hon visade mig hem. Vad hände? Janna ser på Andreas. Ja vad hände egentligen? Hon försvann.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 11. Hurdå. Det gick rätt fort. Marika blev kär. Hennes mamma sattes på dårhus. Minnen rycker i Leifs ögon. Hans hand darrar. Han knyter den till en näve. Drömprinsen tyckte det var bäst så. Det tyckte alla. Om du säger det. Andraes och Janna stirrar på varann. Han knådade om henne till en våt liten medelklassdröm och sen försvann hon. Andreas knyter nävarna. Vet du nåt om vart hon tog vägen? Jag hade hoppats det var nån här som...? Församlingen skruvar på sig. Om du kan berätta nåt mer. Vadsomhelst. Jag kan. Jag som var gift med ängeln, jag kan berätta lite. Andreas stirrar på Janna. Hon knullade en hallick, kanske fler. Sen satt hon där och åt middag med mig, skål skål. Sa inte ett ord. Hon bara stack. Guilloume känner med Andreas -- Där har ni henne. Marika Klingberg. Vem fan nu det är.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 12. Har du nån aning vart hon...? Jag vet inte ens om hon lever. Men varför? GUILLOUME Vad är det för djävla fråga. GUILLOUME Varför sa hon inget? Varför träffade hon andra? Varför försvann hon? Jag har försökt resonera kring det, men.. hur man kan... det går fan inte att förstå. Hon sa aldrig något? Inte till mig. JOHANNA Var hon lycklig? Va? JOHANNA Men vad tyckte hon om? Hur ville hon ha det? Andreas blir pressad -- Det blir tyst....hon ville väl ha det som jag. Andreas förstår vad de tänker. GUILLOUME (pekar mot mitten) Om du vill berätta... Hon fick fan göra som hon ville! Jag har aldrig tvingat henne till något! Han möter bara tystnad. GUILLOUME Varför tror du hon kom hit? Andreas reser sig så häftigt att stolen SLÅR I GOLVET --
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 13. Om det är nån av er som har en ryggrad bland allt newage-flum så säg vad ni vet, annars kan ni sitta här och ruttna i era djävla ilandsproblem! De andra sitter tysta. Leif betraktar honom. JOHANNA (tyst) Om jag visste nåt så... Guilloume pekar mot stolen i mitten. Sätt dig. Andreas stirrar på dem i ursinne -- INT. VILLAN / SOVRUM -- DAG Kläder på golvet framför en urvräkt garderob -- Pappersarket hänger mot fönstret -- "VAD VILL NI?" INT. VILLAN / VARDAGSRUM -- DAG Prylar och böcker spridda över ett oljat ekgolv -- Villan i kaos -- Med vilt stirrande ögon ser sig Andreas omkring. EXT. GARAGE -- DAG Innanför garageporten står en stege uppställd mot en taklucka. Uppifrån hörs DUNSAR INT. GARAGE / VIND -- DAG På en välordnad vind kastar Andreas runt saker, letar efter ledtrådar, efter något han missat. Ikeahyllor delar av vinden i två hälfter, som en vägg. Andreas RIVER omkull en tom lagerhylla och -- ser -- På andra sidan hyllväggen -- Ett dolt rum. INT. GARAGE / VIND / DOLT RUM -- DAG Med hänförda ögon träder Andreas in -- Rummet är inrett som en saga och påminner om Jannas lägenhet i Stockholm.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 14. Fantasy-föremål. Rollspel. Märkliga böcker. En skivspelare och en back vinyl. Teckningar. En vattenpipa. Marikas personliga saker. Andreas hör sin egen röst: (V.O.) Hon fick göra som hon ville! Han ser sig om bland tingen. (V.O.) Jag har fan aldrig tvingat henne till något! Ett askfat med cigaretter. Rött läppstift över vita filter. Bredvid ligger -- TVÅ TECKNINGAR -- Ett ungt älskande par, i varandras famn. Flickan ser ut som Marika. Pojken liknar Andreas. -- Nästa teckning föreställer samma pojke. Med en spänd båge skjuter han en pil genom en gammal gubbes hals så blodet skvätter. -- sjunker ner i en tronliknande sammetsfåtölj, invid ett lågt opiumbord. Ser sig om -- På bordet står ett sirligt ornamenterad skrin. Han lyfter på locket. Däri ligger ett tiotal förpackningar av samma läkemedel. Han tar upp en ask, synar den. "ZOLOFT". Han öppnar förpackningen. Pillren finns kvar. Flera dussin. Orörda. INT. VILLAN / ARBETSRUM -- DAG Dataskärmen lyser i Andreas bleka ansikte. PÅ SKÄRMEN: "WWW.FASS.SE" Längre ner... en beskrivning: "ZOLOFT (120 mg) ANTIDEPRESSIVUM" Rösten ekar:
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 15. (V.O.) Hon fick fan göra som hon ville! Andreas begraver ansiktet i sina händer. EXT. ÅTTIOTALSHUS -- NATT Regn droppar från Andreas rock. Håret genomblött. I dörröppningen står Guilloume i läsglasögon och håret på ända. Medlidande i blick. INT. ORDO SERPENTIS / KONFERENSRUM -- NATT Konferensrummet är stort och ödsligt på natten. Stolarna står kvar i en cirkel. Alla tomma, alla utom en, där Guilloume sitter. I mitten sitter Andreas, oändligt olycklig. Jag har kanske gjort som man ska. Gått på mitten av vägen. Men det har aldrig varit något problem, ingen har tvingat mig. GUILLOUME Alla är olika. Jag var lycklig! Andreas pausar för att andas. Orden gör honom rädd....men hon var kanske inte det. Guilloume ser på honom i medlidande. Varför sa hon inget? Han tänker inte gråta. Kunde hon inte sagt något? Guilloume tar sin stol och sätter sig i cirkeln, bredvid Andreas. Börjar tala. (V.O.) Marika hade varit där, men bara en gång.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 16. (V.O.) De kunde inte göra något för henne, sa Guilloume. Hon var redan fri. EXT. ÅTTIOTALSHUS -- NATT Utanför entrén trär Andreas på sig sin ytterrock. Männen tar farväl. (V.O.) När han ändå bad henne stanna ville hon inte. Hon hade fått kontakt med Lilith, en gammal vän, sa hon, och skulle åka till henne och dom andra. Längre ner på gatan står en tevebuss. Dörren slår igen efter Andreas. (V.O.) Hon sa bara så. Dom Andra. INT. VINDSKUPA -- DAG Andreas bläddrar bland läderinbundna ark. Teckningar av människor med fågelhuvuden, underliga bilder, texter med spretigt bläck. En handgjord saga. Jag fick den av Marika. Som avskedspresent. Andreas viker ihop boken. Framsidan pryds av en text. "SAGAN OM DOM ANDRA AV INGELA KLINGBERG. NOVEMBER 1975." Ingela brukade berätta den för oss. Så vaddå? Jag vet inte. Vem gör det då? Ingela. Andreas fnyser. Eller hur.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 17. INT. SEKELSKIFTESHUS / TRAPPUPPGÅNG -- DAG Janna drar Andreas mot ytterdörren -- Det är det närmsta familj Ingela hade! Jag kan inte lämna allt och åka femtio mil för en sagobok! I/E. SEKELSKIFTESHUS / TEVEBUSS -- DAG GENOM EN VINDRUTA -- ser vi Janna och Andreas träder lämna en entré -- JIRAIR (O.S.) Borde vi inte följa efter? Utanför Andreas Volvo argumenterar de häftigt. BAK I BUSSEN -- sitter Leif, bleksvettig och darrande. Leif ROSSLAR. JIRAIR Hallå, jag sa att dom är -- Det finns inget där. JIRAIR Vadå, det var ju där hon dog, Ingela. Hon kanske -- Jag ska inte dit! Det finns... ingen... anledning. Jirair ser på sin chef. Han har blivit gammal och trasig. Leif ser vad han tänker. Svarta ögon. EXT. SEKELSKIFTESHUS -- DAG Utanför Andreas Volvo fortsätter konflikten -- Dom pratade med henne i timmar varje dag. Det finns protokoll, utskrifter --
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 18. Bakom dem går två civilklädda män in genom porten. Janna vänder sig om. Ser på dem. (sänker rösten) Det kanske står vem Lilith är. Andreas mobil RINGER -- han sliter upp den -- "KONTORET." Mobilen RINGER. Jag sitter löst till som det är. Och varför tror du att det är så? Blir jag av med jobbet... jag kan inte bo kvar i huset. Och varför tror du att det är så? Andreas tröttnar, SVARAR. Andreas?! Marika då? Ska du bara låta det fortsätta? Nej. Från luren sprakar "Hallå?" Det klarar han inte. Du kan jag ringa tillbaks? (paus) Jag förstår det. Ja jag vet. Men för helvete, jag ringer tillbaks säger jag ju. Andreas knäpper av mobilen. Pekar med fingret mot Janna -- EXT. MOTORVÄG -- DAG Volvon SUSAR i omkörningsfilen -- förbi en vägskylt -- "STOCKHOLM 263"
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 19. INT. VOLVO -- DAG Janna bakom ratten. Andreas sitter bredvid, läser ur den läderinbundna sagan. INT. KONTOR -- DAG (V.O.) "En gång för länge sedan bodde Dom Andra i en enda jättefamilj på en och samma jättestora äng. Daniella, med kaffemugg i handen, ser sig om. Tre KOLLEGOR sitter vid ett lunchbord. (V.O.) Det var gubbar och gummor och spöken och alla gjorde precis vad som föll dem in. Daniella slår sig ner intill dem, ler, utan att de märker. Skrattar när han tror är rätt. INT. VARDAGSRUM -- NATT En make och en pojke (6) och en flicka (8) i en soffa framför chips och dip och tevens underhållningsprogram. (V.O.) "Allt var vackert och farligt och man stannade aldrig så länge att vildhavren tog slut." I soffan sitter också Johanna, men hon blickar ut genom fönstret istället, ut i natten. Och hon hatar sig själv för det. INT. TEVEBUSS -- DAG Leif sitter kvar i skåpbilen. Trycker sin mobil mot örat. Lyssnar på en KOPPLINGSTON. I hans nacke blämmar hans födelsemärke. (V.O.) "Man dansade mycket och barnen var många och allas som det kan bli om man lever farligt och gör vad som faller en in." JOHN (V.O.) (genom telefonen) Det är John? I andra handen håller Leif fotot på Marika.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 20. Hallå? JOHN (V.O.) Leif stirrar på Marika. Hej det är pappa. Andra änden blir tyst. INT. VOLVO -- DAG Andreas bakom ratten. Fotot på Marika hänger från instrumentbrädan. Janna sitter bredvid, läser ur sagan. Ögonen svämmar över av minnen. EXT. STOCKHOLM -- NATT GENOM ÖVERVAKNINGSKAMERA: Andreas volvo passerar en vägtull -- Fastnar på en bild -- I/E. STOCKHOLM -- DAG Janna ser upp från sin laptop, ut genom sitt fönster: På en trottoar ligger ett övergivet hem av filtar och kartonger. En skylt: "Snälla hjälp en hemlös." Bakom: tomma fönster. "80.000 m2 LEDIGA LOKALER!" (V.O.) "Allt var liksom allas för varför ska man äga när det mer än nog åt alla?" Vid en taxikö slåss två män slåss om vem som kom först. Människorna myllrar intill varandra, anonyma. Kvällstidningars löpsedlar. "SLOGS BLODIG - AV FRÄMLING"... "LÅGKONJUNKTUREN KOMMER I VÅR" -- Stora affischer reklam för ett bilmärke. "körglädje, körglädje, åkglädje, åkglädje, åkglädje, åkglädje" Andreas bakom ratten, blicken fäst på vägen. EXT. BECKOMBERGA -- NATT Byggkranar och cementblandare. TEXT ÖVER BILD: "Göteborg, Dag Månad 2006" Volvons strålkastare lyser upp en skylt: "Beckomberga. Här byggs nya bostäder. Obehöriga äga ej tillträde."
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 21. Andreas och Janna kliver ut i natten. Framför dem tornar en övergiven byggnad. Andreas låser bilen. Nu då? Hennes skötare, Jojje, han jobbar kvar. Är det inte stängt? Jo. Janna stöter till Andreas bil. Billarm TJUTER. Larmet TJUTER. Han är väktare. (ler) Man kan ringa också. En ficklampa STRÅLAR genom mörkret -- INT. S LÄGENHET -- NATT I ljuset från teven sitter Leif och sin son John med varsin pizza. PÅ TEVEN -- badar farbror Melker med barnen. De skrattar så de kiknar. John dricker coca-cola. Leif är inne på sin tredje starköl. JOHN (utan att se på Leif) Vad är du? Hur menar du? JOHN Men vad jobbar du med? Se på filmen nu. Johns besvikelse går att ta på.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 22. Leif märker den. Vad har du hört mamma säga? Om mig alltså? Ingenting. JOHN Barnen på Saltkråkan SKRATTAR så de kiknar. Jag jobbar för Sverige. John vänder sig om. Ser på sin pappa -- Leifs käkar maler. John nickar. JOHN Vaddå? Med vaddå? Du måste lova att inte berätta för nån. Inte för mamma, inte för kompisarna, inte nån, fattar du? Säg "jag lovar, pappa". Jag lovar. JOHN "Jag lovar, pappa." JOHN Jag lovar, pappa. En sorts frid över Leif. Sverige har problem. Riktigt stora problem. Människor försvinner, jättemånga. Inte bara slödder utan helt vanliga - knegare, affärsmän, poliser, alla möjliga. JOHN Är det dåligt? Om alla affärsmän försvinner, vad händer med affärerna då? Leif rufsar runt i Johns hår. Hans fingrar snuddar vid födelsemärket. JOHN Var tar dom vägen?
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 23. (nöjt) Det är det pappa jobbar med. JOHN Vad tror du? Jag har mina tankar. Vaddå? Kom. JOHN Leif vinkar åt John att komma närmare. Sonen tvekar, men övervinner sin rädsla. Går närmare. Lägger örat till Leifs mun. Lyssnar på vad Leif viskar. Ögonen sprakar. På riktigt? JOHN Leif lägger huvudet på sned. JOHN Kan man åka dit? Kanske. Leifs röst är mjuk. Jag hoppas det. Pappa och son byter varma blickar. Så mjukt Leif kan lägger Leif sin grova hand på pojkens smala skuldra. Skulle du vilja det? John nickar entusiastiskt -- JOHN Om mamma följer med - jag ska fråga henne -- Besvikelsen blixtrar och Leif GRABBAR tag i andra armen, RUSKAR hårt -- John GRÅTER -- Är du trög eller?! Du ska hålla käft! Käft!
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 24. Förlåt! JOHN -- SKRIKER -- Djävla unge! Leif slutar ruska. JOHN Jag ska inte säga nåt! Jag ska inte! John SNYFTAR. Hans arm hänger i en onaturlig vinkel. Skräcken växer i Leif -- SIRENER. EXT. S HYRESHUS -- NATT Saftblandare BLINKAR gult. Bakdörrar öppnas och ambulansmän skjuter in John på en bår, in i innanmätet av en ambulans. Johns mamma Ylva hoppar in, släpper inte taget om Johns hand. Leif kliver efter men -- YLVA Han ska inte med! Ylvas händer haglar över Leif. Hon slår honom, på bröstet, i ansiktet. Han låter henne. YLVA (mot ambulansman) Han ska inte med! Han ska inte med! (med smärta) -- Jag är hans pappa. YLVA Han ljuger! Det är han inte! Vad är det för pappa som gör så! Leif visar upp sitt födelsemärke i nacken. Grabben har likadant. Ni kan väl se efter. Ylva ser på Leif. Hennes hat bränner i honom.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 25. INT. SAHLGRENSKA / KORRIDOR -- NATT Ett larm TJUTER. Leif och Ylva står på varsin sida av en korridor. Skadade människor och sjukvårdare haltar och rusar förbi. Ylva ser inte på honom. Hon stirrar mot en uniformerad polis som står längre bort i korridoren. YLVA Du njöt av det. Du tyckte fan det var skönt. Det är inte sant. YLVA Att få vrida armen av dom du hatar. Leif vänder ner blicken. Leif darrar. Ylva FNYSER. YLVA Vi är bara nåra djävla stand-ins för henne, eller hur. YLVA Det är därför du hatar oss. För att vi inte är Ingela. Det är inte sant. Jag känner för honom. Ylva blänger -- och släpper taget om väggen. Leif följer henne med blicken. Ser henne gå bort till polisen. Ser henne berätta och gråta och peka på Leif. Ser polisen gå mot honom, med handen vilande över tjänstepistolen. Ylva stannar kvar. Trasig av gråt. Leif lossnar från väggen. INT. S LÄGENHET -- NATT TV4's "LET'S DANCE" på teven. På bordet ligger ett öppnat paket METADON och en engångskanyl.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 26. I sin soffa lossar Leif på en livrem runt hans uppkavlade arm. En kanyl sticker ut ur armvecket. I blekt teveljus låter han drogen sjunka in i honom. På teven dansar Anna Book med sin kavaljer. Publiken LJUBLAR. Leif sitter kvar i soffan. Så lycklig han kan bli. EXT. BECKOMBERGA / VAKTSTUGA -- NATT Ett fönster lyser i natten. JOJJE (62) och Janna sitter i vaktstugan och pratar, glada över att se varandra. Andreas står vid ingången till vaktstugan, ser ut mot parkeringen. Han ser -- EXT. BECKOMBERGA / VAKTSTUGA -- DAG PÅ PARKERINGEN -- FLASH TILL: -- är det dag. Solen gassar. Grusdamm hänger i luften. En skruttig volkvagn vinglar in på parkeringen. Marika och Andreas - tio år yngre - kliver ur framsätet. Marika, i jeans och svart top, ser upp mot byggnaden med olust. Andreas, i skjorta och pressade byxor, lägger sin beskyddande arm om henne. I VAKTKUREN -- -- står den äldre Andreas och ser på -- Sig själv, tio år yngre, leda Marika uppför grusgången, upp mot gallerklädda fönster -- INT. BECKOMBERGA / RUM 319 -- DAG FLASH TILL: Ingela vrider sina alabastervita senor om Marika, kramar så hårt hennes förtvinade muskler kan -- INGELA Du är gjord för nåt större, för nåt större är du gjord. Du vet det, du vet det! Marikas är livrädd. Hennes ögon tårar.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 27. Ingela kysser dem. Dricker salt från hennes kind. INGELA Jag har en kateter. Den går från mig, in i dig, in i dig. Andreas klarar inte längre att se på -- INT. BECKOMBERGA / KORRIDOR -- DAG FLASH TILL: Långt bort från rum 319 faller Marika ner på golvet. Bryter samman, skälver. Andreas lägger sina armar om henne, försöker trösta. Så ja. Så ja. YLANDEN från galna människor. MARIKA Jag vill inte bli sån. Det kommer du inte. MARIKA Du får inte lämna mig. Andreas kysser hennes panna. Lova. MARIKA Korridoren är lång. Marika liten. Jag lämnar dig inte. INT. BECKOMBERGA / KORRIDOR -- NATT Andreas, tio år äldre, stirrar framför sig. Minnet tydligt som igår. Han går nedför korridoren, bredvid Janna och Jojje. Flagnande väggar. Lysrör blinkar. Matriser. JOJJE Hon fortsatte komma tillbaka hit, långt efter allt stängt, gång på gång, som en... vadheterdet... duva. Andreas stirrar på dörren längre ner i korridoren. Han känner igen sig.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 28. JOJJE Sista gången kom polisen. Var det då? Jojje lägger sin hand om sin hals. JOJJE Hon använde en galge. De stannar vid en dörr. "319". Nycklar RASSLAR. Andreas drar ett DJUPT andetag. INT. BECKOMBERGA / RUM 319 -- NATT Andreas och Janna ser sig om i rum 319. Ingelas närvaro svävar i rummet, detta desperata försök att göra ett hem. Smutsvita lakan hänger på väggarna. På en vägg har Ingela målat ett fönster med en utsikt till en sagovärld. Bokhyllorna är omkullvälta och tömda. Andreas ser upp mot takknocken där hon måste hängt och dignat. JOJJE Hon var rätt speciell. Jag kan sakna henne. Lämnade hon kvar något? JOJJE Polisen tog allt. Andreas är besviken. Jojje ser det. Hoppet växer -- JOJJE Nästan allt. JOJJE Ingela var loco, men ojoj... vilken konstnär.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 29. INT. BECKOMBERGA / VAKTSTUGA -- NATT Jojje knuffar ett förvaringsskåp, GNISSLAR ut det någon decimeter från väggen. JOJJE Hon levde i sin egen värld. Inte bara varheterdet, som man säger, utan verkligen, en egen värld. Han sticker in sin hand bakom skåpet och drar fram en grönvit Konsumpåse. JOJJE För henne, det fanns den här världen, din och min, man går till jobbet, handlar mat, allt är lite tråkigt, och så fanns hennes egen tomtevärld, bredvid vår. Hon ritade och skrev, allt är här. Han ska sträcka påsen till Andreas, men fastnar i rörelsen. Jojje nickar. Jag vill bara veta vad som hänt. Föser undan prylar från sitt belamrade skrivbord -- Ur konsumkassen plockar han fram spretigt fullklottrade anteckningsböcker och fotostatkopierade samtalsprotokoll. Janna rör med andakt vid omslagen. JOJJE Hon blev vansinnig när ingen trodde, hon bet rivs slogs, titta. Jojje visar upp ett ärr över halspulsådern -- JOJJE Sen hon skrev långa listor på alla som bodde där, typiskt schizofren. Janna får syn på en bild i skrivhäften. En mur. En port ingen ser. Mångfärgade fåglar som flyger bakom. En lång lista namn. JOJJE Här. Här är dom. Alla tomtarna. (till Andreas) Marika. Längst ner på listan står Marikas namn.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 30. JOJJE Hon skrev väl dom hon kände. Du vet, alla hon bott med står med, här, hela kollektivet, vadheterdet... rubbet. Elvis står väl där nånstans med. Janna ser upp. Hennes ögon glöder. "Dom Andra?" Va? JOJJE Hette den så? Världen? Jojje lägger sin panna i veck -- JOJJE Har du läst? EXT. BECKOMBERGA -- NATT På väg bland galler och varningskyltar, tillbaka mot bilen är Janna extasisk. Det stämmer, märker du inte? Alla försvunna, dom hemlösa, Marika, dom är inte borta, dom har bara bytt sida! Bytt sida vartdå? Janna SMÄCKER handflatan över Ingelas papper -- Till nåt annat, ett samhälle i samhället, ett alternativ till den här skiten! Billampor BLINKAR. Andreas knäpper av larmet. Ingela hängde sig med en galge. INT. VOLVO -- NATT Bakom ratten drar Andreas på sig säkerhetsbältet -- Andreas nickar. Men var föddes Marika? Var växte hon upp? I kollektivet.
Sanningen om Marika A. Weidemann avsnitt3 v.3 6-28-07 31. Janna ser på namnlistan -- Hon har inte försvunnit. Hon har hittat hem. Andreas RUSAR motorn -- I/E. STOCKHOLM / VOLVO -- NATT Men tänk om. Andraes flinar. Ser ut genom fönstret. Anonyma människor passerar revy. Det kan vara han. Hon. Dom där. Vem som helst. Mitt ibland oss. Andreas ser på människorna. Var har dom tomteluvorna då. INT. KEBABERIA -- NATT Under guldtak i blingbling bland persier och svartklädda människor sitter Andreas, i kostym och petar i sin kebab. Ena dan är det onda konspirationer men så vips är det tomteland istället. Janna pratar med munnen full av falafel -- Det är fortfarande en konspiration, den är bara inte ond. Tvärtom. Det är till och med vad ordet betyder - "Con Spirare"; att andas tillsammans. Janna sneglar på en man vid bordet intill. Är han en av dem? (ler) Och schizofreni, vad betyder det? I/E. STOCKHOLM / VOLVO -- NATT Janna ser orädd ut genom rutan. Stora ögon. Världen är magisk. Det är ju det här vi har väntat på.