STHTENS SKOGSfÖRSöKSRNSTAhT

MEDDELANDEN FRÅN STHTENS SKOGSfÖRSöKSRNSTAhT HÄFTET 7 1910 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS 7. HEFT ----{38}---- CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. INHALT. Sid. Redgörese för verksamheten vid Statens skgsförsöksanstat under år 1909. Bericht iiber die Tätigkeit der Kg. Frstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1909. I. Skgsafdeningen (Frstiche Abteiung)... II. Btaniska afdeningen (Btanische Abteiung)...,..... 3 GUNNAR SCHOTTE: Skgsträdens frösättning hösten 1909...:... 5 Die Samenernte der Wadbäume vn Schweden im Herbst 1909 (I-II) HENRIK HESSELMAN: Studier öfver de nrrändska tahedarnas föryngringsvikr I............................................... 25 Studien itber die Verjitngungsbedingungen der nrrändischen Kiefernheiden I (III-VIII) GUNNAR SCHOTTE: Om fargning af skgsfrö i syfte att utmärka utändsk vara....................................................... 69, Uber die Färbung des Frstsamens zur Unterscheidung ausändischer Ware (IX-XII) HENRIK HESSELMAN: Om vattnets syrehat ch dess inverkan på skgsmarkens försumpning ch skgens växtighet...... 91 Uber den Sauerstffgehat des Bdenwassers und dessen Einwirkung auf die Versumpfung des Bdens und das Wachstum des Wades (XIII-XVI) TORSTEN LAGERBERG: Om gråbarrsjukan hs taen, dess rsak ch verkningar I, II... 127 Die Hypdermea- Krankheit der Kiefer und ihre Bedeutung (XVII-XXII) NILS SYL VEN: Materia för studiet af skgsträdens raser..... Materia zur Erfrschung der Rassen der schwedischen \Vadbäume I. Några svenska tafrmer.................................................... I 7 4 10. Einige schwedische Kiefernfrmen (XXIII-XXVI) GUNNAR SCHOTTE: Skgsträdens frösättning hösten 1910... 195 Die Samenernte der Wadbäume vn Schweden im Herbst 1910 (XXVII-XXVIII) NILS SYL VEN: Om pineringsförsök med ta ch gran............ 2 I 9 Uber Sebstbestäubungsversuche mit Kiefer und Fichte (XXIX-XXX) GUNNAR SCHOTTE: Om betydesen af fröets hemrt ch mderträdets åder vid takutur... 229 Uber die Bedeutung der Samenprvenienz und des Atersdes Mutterbaumes bei. Kiefernkutur (XXXI-XXXII) Pagineringen inm parentes hänvisar ti mtsvarande sidr i Skgsvårdsföreningens Tidskrift ~rg. 1910. Stjärna vid paginasiffran utmärker, att uppsatsen varit intagen i tidskriftens fackuppaga.

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Om vattnets syrehat ch dess inverkan på skgsmarkens försumpning ch skgens växtighet. Af HENRIK HESSELMAN. Sedan änge tibaka har man haft kart för sig, att markens genmuftning har en str betydese för kuturväxternas trefnad. I ch med upptäckten i sutet af I 700-taet, att växterna iksm djuren andas, att de upptaga syre ch afskija ksyra, hade man ckså fått en ratine förkaring ti den r, sm uften i marken spear. Schweizaren SAUSSURE, sm ehuru han visserigen icke upptäckte växternas andning, dck genm sina vidsträckta undersökningar i sutet af I 700-taet ch början af I S-taet kan betraktas sm den egentige grundäggaren af denna de af växtfysigien, visade, att äfven rötterna andas. Andningsintensiteten hs dessa kan under gynnsamma mständigheter vara högst betydande. En bekant rysk växtfysig PALLADIN 1 visade såunda, att hufvudrten hs bndbönans (Vicia FibaJ grddpanta kan genm andning förra 4,6 % af sin trrsubstans under en tid af 20 timmar. Åkerbrukskemister ch växtfysiger hafva ferfadiga gånger utfört undersökningar öfver uftens mängd ch beskaffenhet i marken. Äfven hygieniker, såsm framför at den berömde bajraren PETTENKOFER, ha upptagit dessa ämnen ti behanding, då man ansett att markuften infuerar på människans väbefinnande. Såsm hufvudresutat af dessa undersökningar har framgått, att uften i marken är, jämförd med den atmsfäriska uften, rikare på ksyra, men mindre rik på syre. I vissa fa har man uppdagat ett nära samband mean markuftens beskaffenhet ch växtifvets utvecking. Intressant är i detta hänseende en undersökning af fransmannen MANGIN, sm visat att rsaken ti att fräden på vissa af Paris buevarder dö ut är den, att uften i den mark, där de växa, är för fattig på syre. 2 Detta framgår tydigt ng af den 1 FR. CZAPEK. Bichemie der Pfanzen. Bd II. sid. 386. J ena 1905. L. MANGIN. Etudes sur a vegetatin dans ses rapprts avec 'aeratin du s. Recherches sur es pantatians des prmenades de Paris. Annaes de a Science agrnmique frangaise et etrangere. 2:e serie. I8g6. Trne J. Paris I8g6. Medde!..fr. statens skgs.försöksanstat I910. O

HENRIK HESSELMAN, ( I7 8*) mängd anayser, sm han utfört öfver ksyre- ch syremängden hs uften i marken på dessa patser. För att rädda träden föresår han ckså särskida åtgärder för markens genmuftning. När det gäer den naturiga, af människan mera berörda vegetatinen, finner man fta, att såvä rent praktiskt fk sm vetenskapiga frskare anföra en bristande genmuftning hs marken såsm en rsak ti vissa egendmigheter i växtifvet, såsm abnrmt ångsam tiväxt hs träden, vissa växters utdöende ch andras mer eer mindre egendmiga byggnad. Mera säart stödjas dessa uttaanden af anayser af uften i marken. Dyika är nämigen både besväriga ch svåra att utföra, ch man har därför fått nöja sig med att påvisa vissa strukturegendmigheter i marken eer andra företeeser, sm böra försvåra dess genmuftning. Ett sådant hinder är framförat markens mättande med vatten. I en sådan jrd finns ingen annan uft tigängig för växterna än den, sm är öst i vattnet. Särskidt när det gäer mssar ch myrar, försumpade skgar ch iknande växtsamhäen, har man framhäit syrebrist i marken såsm en rsak ti växtifvets egendmigheter. Kart är ju, att i dyika växtsamhäen, där marken fta är genmdränkt med vatten ända upp i ytan, endast den i vattnet östa uften kan vara tigängig för växternas rötter. Växternas trefnad berr då i hög grad på beskaffenheten af denna uft. Några anayser häröfver föreigga icke, ch man vet såunda ej, hur ångt en eventue syrebrist kan sträcka sig. För uppfattningen af de försumpade granskgarnas ifsvikr har en närmare kännedm härm en str betydese. Vid panäggningen af den btaniska afdeningens arbeten öfver skgarnas försumpning upptgs därför äfven denna fråga ti behanding. Undersökningarna börjades smmaren 1905 på försöksfätet vid Rkiden, där sedermera ett större anta bservatiner samats. Sedan iakttageser å Bttnaryds prästbrdsskg i nrra Småand ch i Kubäcksidens krpk. i Västerbtten ämnat resutat, öfverensstämmande med bservatinerna å Rkiden, har jag ansett tiden vara inne att pubicera dessa undersökningar. Om den använda metden för bestämningen af vattnets syrehat. En kemist, sm vi undersöka sammansättningen af den uft, sni finnes öst i vatten eer någn annan vätska, kan fta begagna sig af fera ika metder. Det ädsta ch hittis kanske mest använda tivägagångssättet består däri, att uften genm stark kkning utdrifves ur vätskan. De härvid erhåna gaserna hpsamas i ett kär, hvarefter syremängden bestämmes genm absrptin med någt ämne, sm kraftigt

(179*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 93 tager upp syre t. ex. pyrgaussyra i akaisk ösning. Den genm absrptinen inträffade förminskningen i gasernas vym anger den mängd syre, sm fanns öst i vätskan. För att kunna jämföra ika bestämningar med hvarandra, reduceras den absrberade syremängden ti 0 ch 760 mm:s barmetertryck, hvarjämte nödig hänsyn tages ti vattenångans tryck. Urkkningsmetden frdrar emeertid tämigen vidyftiga apparater, sm endast med mycket besvär kunna medföras på resr. När man därför på fartyg t. ex. vi undersöka gaserna i hafsvatten, uppsamas de prf, sm ska undersökas, i sutna gaskär, hvari uften förut utpumpats medest kvicksifver. Det ufttmma käret öppnas då under ytan på det vatten, sm ska undersökas. Vattnet stiger upp i ch fyer käret, sm sedan smätes igen. Det på detta sätt tagna prfvet kan bevaras ch de östa gaserna undersökas vid hemkmsten på ett abratrium. En sådan metd passar emeertid icke för undersökningen af syremängden i humushatiga vatten, såsm massvatten ch dyika. De östa humusämnena ta nämigen med begärighet upp syre ur vattnet, hviket ängre fram kmmer att beysas genm åtskiiga försök. Ett humushatigt vatten i ett sutet kär bir därför inm en ganska krt tid syrefritt, äfven m det vid prfvets tagande innehö betydande syremängder. Kan man därförför ej af någn anedning genast vid prfvets tagande undersöka det humushatiga vattnet, måste man bringa det befintiga syret i kemisk förening med någt annat ämne, så att det bir åtkmigt för humusämnena, men dck ätt tigängigt för den kemiska anaysen. Detta må vinnes genm att använda den af L. W. WINKLER uppfunna titreringsmetden på i vatten öst syre. Då denna metd både är enke ch nggrann, de erfrderiga anayserna jämföresevis ätta att göra ch föga tidsödande, har den bifvit använd vid anstatens undersökningar öfver vattnets syrehat i skgsmarken. En redgörese för metden ch en undersökning af möjiga fekär må här därför finna pats. Metden grundar sig på manganahydrxidens förmåga att upptaga syre. Tisätter man ti ett vatten, sm innehåer öst syre, natrnut ch en ösning af mangankrur, så upptages at det i vattnet befintiga syret af manganahydrxiden under bidning af manganihydrxid. Reaktinen kan förtydigas af föjande frme: 1 2 Mn C 2 + 4 Na OH = 2 Mn (OH) 2 + 4 Na C 2 Mn (OH) 2 + O + H 2 O = 2 Mn (OH) 3 1 Se t. ex. A. CLASSEN. Ausgewähte Methden der anaytischen Chemie. Bd II. Braunschweig I 903. sid. 4 I. Sannikt är vä dck att manganahydrxiden öfvergår ti mangansyrighet H 2 Mn 3, se t. ex. F. P. TREADWELL. Lehrbuch der anaytischen Chemie. Bd II Leipzig 1907. sid. 565. Vid anaysmetdens användning förrsaka dck dessa ika uppfattningar ingen skinad.

94 HENRIK HESSELMAN. (r 8*) Tiätter man sedan ti vätskan jdkaium ch satsyra ti sur reaktin, frigöres kr, sm utdrifver en mtsvarande mängd jd ur jdkaium. Reaktinen försiggår efter föjande frme 2 Mn (OH) 3 + 6 H C = 6 H 2 O + 2 Mn C 3 2 Mn C 3 + 2 K J = 2 Mn C 2 + J 2 + 2 K C! Den afskida mängden jd mtsvarar såunda enigt ekvatinerna den i vattnet befintiga syremängden; en atm fritt syre mtsvaras af två atmer jd. Den fria jdens mängd bestämmes sedan genm titrering med natriumtisufat ch stärkeseösning sm indikatr. Sedan jden bifvit kvantitativt bestämd, är det ätt att räkna ut den mängd syre, sm fanns i vattnet. Syremängden angifves i kbcm. vid -graders temperatur ch 760 mm:s barmetertryck. Denna metd har af dansken NIELS BJERRUM 1 användts för bestämning af syre i hafsvatten, sedan han visat, att man kan vinna gda ch nggranna resutat äfven m anaysen utföres fera veckr efter prfvets tagande btt man genast tisätter ti vattnet de förut mnämnda reagensen, natrnut med jdkaium ch mangankrur. Vid anstatens undersökningar har hans tivägagångssätt i hufvudsak användts. För dessa undersökningar irdningstädes tvenne starka, vägjrda ådr med fack för 2 I gasfaskr å I s kbcm. Fackens sidr ch ådans ck vr vä madrasserade med fit, så att faskrna std stadigt. Gasfaskrna hade urpckats ur ett större förråd, hvarvid endast faskr med särdees vä insipade gasprppar gdkänts. Tvenne af faskrna i hvarje åda innehö de för undersökningen nödvändiga reagensen, nämigen en ösning af 36 gr. natriumhydrxid ch IO gr. jdkaium i I kbcm. destieradt vatten samt en annan ösning af 40 gr. kristaiserad mangankrur i 100 kbcm. vatten surgjrdt med två kbcm. satsyra. I ådan funns dessutm pipetter å I ch å '/ 2 kbcm. Vid vattenprfvens tagande fydes faskrna ända upp ti hasens öfre kant, därefter tisattes I kbcm. af natrnuten ch 1 / 2 kbcm. af mangankrurösningen, hvarvid en de af vattnet i faskan rann ur. Omedebart därefter insattes den med vasein bestrukna gasprppen, hvarvid man nga tisåg, att ingen uftbåsa bidades innanför prppen. Sedan gasprppen tiknutits ch faskan etiketterats, sattes faskan återigen i ådan. När det gäde att taga prf af vattnet i mssar, kärr ch försumpade granskgar, användes en iten mässingspump, försedd med ett 30 cm. ångt mässingsrör, sm kunde nedstickas i trfven. Röret var sutet i nedre ändan, men försedt med fera sidhå. För att fya en faska behöfdes 3 a 4 pumpningar, m ej trfven var särdees tät ch starkt vattenhåande. Trts att mss- 1 On the determinatin f xygen in seawater. Meddeeser fra Kmissinen fr Havundersögeser serie Hydrgrafi. Bind. I. N: 5 Köbenhavn 1904.

OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 95 vattnet vid denna pumpning km i direkt beröring med den yttre uften, ägde ej någn märkbar syreabsrptin rum. Aa på detta sätt insamade prf visade sig nämigen fut syrefria, såvida ej pumpningen ägt rum i mssens ara öfversta ager. Sedan ett större anta prf bifvit tagna, sändes ådan, vä åst, ti Stckhm, där titreringsanaiyserna utfördes å anstaten af fröken G. LAURENTZ, med undantag af år I 905, då de verkstäides å Stckhms stads häsvårdsnämnds abratrium af fröken M. KINBERG. I amänhet förföt endast några dagar mean prfvens tagande ch det sutiga utförandet af anaysen. Man skue möjigen kunna frukta för, att prfven under denna tid upptagit en de syre ur uften, sm medebart skue ha absrberats af manganhydrxiden. Prf tagna under vissa yttre mständigheter ha emeertid atid visat sig vara fut syrefria, ch då dessa prf ej behandats på någt annat sätt än de öfriga, finnes ingen anedning att antaga, att de syrehatiga prfyen upptagit någn uft under tiansprten. Vid titrering på hafsvatten brukar man för anaysen använda faskans hea innehå, hvarvid dess rymd förut bestämts genm vägning med destieradt vatten. I mssvattensprfven fanns emeertid atid en större eer mindre kvantitet mukrppar uppsammade, hvarför endast en de af vattenprfvet, t. ex. 100 kbcm., upptaget med en pipett användes för titreringen. På anaysens tiföritighet bör ett sådant förfarande ej ha någt störande infytande. Från kemisk synpunkt skue man möjigen frukta för att humusämnena kunde inverka störande på titreringen, i det att de upptge en de jd ur jdösningen. För att närmare undersöka denna fråga, har jag å anstaten utfört en de kntrundersökningar, för hvika här må redgöras. De humusämnen, sm funns i den ösning, i hviken jden bestämdes medest titrering, hade först behandats med akai (genm tisatsen af NaOH-ösningen ti vattenprfvet), sedan med syrr (genm tisatsen af HC vid jdens frigörande). I de festa fa utfö därvid de i prfvet östa humusämnena sm en brun, fckig, fäning, sm ångsamt sjönk ti btten i det kär, där titreringen utfördes. För kntranayserna bereddes därför humusösningar på tvenne sätt, des genm inverkan af en svag natrnutösning på ika trfsag, des genm dessas kkning med vatten. Försöken ha sedan utförts på så sätt, att 25 kbcm. af en jdösning (jd + jdkaium) utspädts med 100 kbcm. destieradt vatten, hvarefter jden bestämts genm titrering. Denna bestämning har sedan jämförts med resutaten af titreringarna, när ika str vym af samma jdösning utspädts med humushatigt vatten af växande kncentratin, surgjrdt med några kbcm. stark satsyra.

g6 HENRIK H ESSELMAN. ( 182*) I nedanstående tabe angifves det anta kbcm. af natriumtisufatösningen, sm åtgick för reduktin af. 25 kbcm. af jdösningen, när denna utspäddes med destieradt vatten eer med ika starka humusösningar, beredda genm extraktin med svag natrnut. 'tspädning med destierad t vatten. Utspädning med extrakt Utspädning med extrakt pi. msstrf pi. trf, fr.n försumpad af växande granskg, Växande styrka. styrka, J7,r kbcm. 17,2 17,3 kbcm. 17,3 De skinader, sm här finnas, är ej större än de, sm igga inm fegränserna för metden. Vid stäande af natriumtisufatösningen på en ösning af jd, framstäd genm surgörning af kaiumbijdat ch jdkaium med satsyra, åtgick nämigen föjande anta kbcm. 28,9 2g,r 2g,r 2g, De utfäda ch de möjigen ännu i ösningen befintiga humusämnena inverka såunda ej störande på anaysen. Samma resutat har jag erhåit vid användandet af svagare humusösningar, beredda genm vattenextraktin. Äfven i detta fa gjrdes ösningen först akaisk med natrnut ch sedan sur med satsyra. Resutaten återfinnas i nedanstående tabe, sm är uppstäd efter samma grunder sm den föregående. Utspädning med Utspädning med Utspädning med extrakt Utspädning med destierad t extrakt pi. trf pi. trf frtn försumpad extrakt fdn trf vatten. frtn trfmsse. granskg.!t tahed. 12,4 kbcm. 12,3 kbcm. 12,3 kbcm. 12,3 kbcm. 12,5 )) - - 12,4. 12,3» - - - Utan att behöfva frukta för någn jdabsrptin af humusämnena kan man såunda titrera på jd i mssvatten. Vid beräkningen af anayserna har ej någn hänsyn tagits ti den ringa syrekvantitet, sm tiförts prfven genm tisättande af reagensen. Den är ju ck så ytterst betydig, att feet faer inm 3:dje decimaen.

(183*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 97 Vattnets syrehat i ika växtfrmatiner. Patserna för vattenprfvens insamande. De för syreanays afsedda prfven ha insamats på trenne stäen i ika dear af andet, nämigen å försöksfätet vid Rakiden i Piteå revir, Nrrbtten, å spridda patser i närheten af detta fät, å det nyanagda försöksfätet å krnparken Kubäcksiden, Degerfrs revir, Västerbtten samt på några patser kring Bttnaryds kyrka i nrra Småand. En krtare beskrifning har ämnats öfver försöksfåtet vid Rakiden i den berättese angående den btaniska afdeningens verksamhet åren I906-1908, sm ingafs ti kung. dmänstyresen i apri 1909 1. Å detta försöksfät ha vattenprf insamats i grundvattensbrunnar, i hår ch grpar i de försumpade markerna samt genm pumpning i myrar ch försumpade granskgar. Utanför försöksfätet ha vattenprf tagits i Rkån, i en käa vid Rakiden ch i en brunn vid Fagerheden. Vattenprf från en grundvattensbrunn i vacker, växtig granskg tgs ti jämförese med grundvattnet i de växtiga ch försumpade granskgarna å försöksfätet. Observatinerna å dessa patser mfatta en tidrymd af 5 år, nämigen 1905-1909. Vidare tgs smmaren 1909 vattenprf i en tjärn å sandheden vid Fagerheden samt genm pumpning i mgifvande gungfy. Försöksfätet å Kubäcksiden mfattar ett parti af en större myr samt cirka 5 hektar af en ångsamt suttande id. Liden är des bevuxen med taskg, des med svagt växtig granskg, den senare i str utsträckning starkt försumpad. Å detta försöksfät ha vattenprf tagits genm pumpning i myrar ch försumpade granskgar samt i vattenfyda hår i dessa växtsamhäen. Observatinerna å detta försöksfät verkstädes under augusti månad 1909. Kring Bttnaryd i nrra Småand (vid gränsen ti Västergötand) samades prf i en afppsös, igenväxande skgstjärn, beägen i en större åsgrp. Vattenprfven tgs des i den öppna tjärnen, des genm pumpning på fera punkter i den mgifvande mssen. Vidare tgs prf i vattenfyda hår i mssar, i en sjö med mycket kart vatten, i kär, i en skgsbäck samt sutigen i en försumpad skgsmark kring den nyssnämnda bäcken. Aa dessa prf tgs i början af juni 1906. Resutaten af dessa undersökningar återfinnas i tabeerna n: 1-9. Observatinerna ha rdnats så, att vattenprf från kaer af ikartad natur sammanstäts i samma tabe, såunda t. ex. vattenprf från sjöar ch bäckar i ~n, från försumpade granskgar i en annan tabe. skrift I 909. 1 Meddeanden från Statens skgsförsöksanstat. B. 6. skgsvårdsföreningens tid

HENRIK HESSELMAN. I tabeerna angifvas utm den bserverade syrehaten äfven vattnets temperatur i hea grader vid prfvets tagande samt den kvantitet syre, sm vid den bserverade temperaturen ch det på insamingsrten rådande nrmaa barmetertrycket skue ha funnits i vattnet, m det varit mättad t med uft. 1 I sista kumnen angifves syrebristen. Syrehaten hs vattnet i bäckar, åar ch skgstjärnar. De vattenprf, sm insamats på dessa patser, är aa mer eer mindre humushatiga. Rkån, där ganska många prf tagits, är en utprägad skgså, sm faer ut i Svensbyfjärden, strax väster m Piteå. Dess afvattningsmråde 2 utgör 2 20 km 2 Den fyter genm en trakt, fyd af mssar ch försumpade granskgar. Vattnet är mörkbrunt af humusämnen, härstammande från mgifvande skgstrakter. De festa vattenprfven tgs i en betydig iten frs nedanför gården Rkiden. Vattnet prar där kring några stra mränbck, hvarigenm den vattenyta, sm direkt utsättes för uften, bir mycket str. Syrehaten är ck betydig, i ytan saknas endast några tindedes kbcm. i fu mättning. Bttenvattnet är någt mindre rikt på syre än ytvattnet (se tabe n: 3). Vattnet i skgsbäcken vid Bttnaryd var i det närmaste mättadt med syre, ikaså ytvattnet i skgstjärnen vid samma stäe, ehuru äfven här humushaten var betydig, En mera märkbar syrebrist förefanns hs ytvattnet i den ia tjärnen vid Fagerheden. Öfversktt på syre, ehuru betydigt, visade prfvet från kyrksjön vid Bttnaryd med sitt kara vatten. Prfvet tgs här iband kraftigt vegeterande Lbeia drtmanna, ch den höga syrehaten trde utan tvifve få tiskrifvas den syreprduktin, sm är förbunden med växternas assimiatin. Såsm resutat af dessa undersökningar framgår såunda, att ytvattnet i skgssjöar, skgsåar ch skgsbäckar i det närmaste är.fut mättadt med syre, ehuru dessa vatten är mörkbruna a.f däri östa humusämnen. Det är af ett visst intresse att jämföra detta resutat med erfarenheten från andra sjöar. Såvidt jag för närvarande känner, har man dck hittis hufvudsakigen undersökt sjöar med mera kart ch rent vatten. Man har i dessa fta funnit ett betydande syreöfversktt, t. ex, i Lac Lemarr i Schweiz, hvarest FOREL utförde sina kassiska, för sjöfrsk- 1 Uppgifterna angående syrehaten hs med uft mättadt vatten ha tagits ur LANDOLT und BÖRNSTEIN Physikaisch-chemische Tabeen. Auf. III. Berin I905. L. W. WINKLERS undersökningar igga ti grund för deras uppgifter. 2 Hydrgrafiska byrån. Årsberättese för år I 908. T ab. 1. Stckhm I 909. P. A. Nrstedt & Söner.

(185*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 99 nigen grundäggande undersökningar. 1 Gastigången ch gasernas sammansättning i vattnet infueras i högsta grad af de i 'vattnet efvande rganismerna. Om dagarna kan vattnet, då vegetatinen är rik, visa ett syreöfversktt på grund af växternas assimiatin, m natten däremt syrebrist, förrsakad af rganismernas andning ch assimiatinens upphörande. 2 Om vi i våra skgssjöar med deras fattiga panktnfra kunna uppvisa en dyik växing i syrehaten må vara förbehået andra undersökningar att afgöra. För studiet af försumpningens samband med vattnets syrehat är det emeertid af intresse att se, att humusämnena ej förmå att väsentigt nedsätta syrehaten ~s sådana vatten, sm genm vågröreser ch strömningar kmma i mera ifig beröring med uften. Het annrunda gestatar sig saken hs stiastående humushatigt vatten. Syrehaten vattensamingar på mssar ch försumpade granskgar. I mssar, försumpade granskgar ch på andra stäen i skgsmarken, där en rikare ansaming af humusämnen äger rum, finnas atid smärre grpar i marken, fyda med mörkt - nästan svart vatten. Vattnets fårg härrör af östa humussyrr. Vattnet i dessa hår är visserigen utsatt för uftens rirekta inverkan, men det är stiastående ch ytan sättes ej i rörese af vindarna. Tabeen n: 2 meddear de resutat, sm anayserna af vattenprf från sådana patser ämnat. Öfverat visar sig en betydande syrebrist, ehuru prfven tagits nära ytan. I vissa prf, t. ex. från den försumpade granskgen å Kubäcksiden i Degerfrs revir finnes endast spår af syre. Orsaken ti syrebristen kan icke vara någn annan än den att humusämnena förbruka syret i vattnet hastigare än det hinner upptagas ur uften af en stiastående 1 Le Leman II. Lansanne 1895. Vid föregående undersökningar har man vid beräknandet af syreöfversktt eer syrebrist vattnet i amänhet användt sig af BuNSENS undersökningar öfver vattnets förm~ga att ösa uftsyre. Enigt WrNKLERS sedermera utförda ch på mångahanda sätt kntrerade undersökningar är emeertid de af BNSEN beräknade absrptinskefficienterna afsevärdt för åga. En de af det syreöfversktt, sm man ansett sig finna i sjövatten, berr därför på denna fekäa. Skue de syreanayser å vatten från skgstjärnar ch skgsåar, sm här mtaas, ha jämförts m.ed BuNSENS absrptinsta, skue aa prfven, med undantag af det från skgstjärnen vid Fagerheden, ha visat ett större eer mindre syreöfversktt. Fera band de af FOREL (citerad t arbete) anförda anayserna visa emeertid ett betydande syreöfversktt i vattnet, äfven m WrNKLERS absrptinsta äggas ti grund för jämföresen.

IOO HENRIK HESSELMAN. (r86*) vattenyta. 1 Gashaten infueras äfven på dessa patser af vegetatinen. Af de två grparna i mssen vid Bttnaryd är den, sm hyser en vegetatin af hvitmssa (Sphagnum dusenii) ch missne (Ca.a paustris) rikare på syre än den närbeägna, men vegetatinsfria grpen. Den högre syrehaten får vä tiskrifvas växternas assimiatin. Af dessa bservatiner framgår såunda, att stiastående, starkt humushatigt vatten visar en afsevärd, stundm högst betydande syrebrist, äfven m det befinner sig i medebar beröring med uften. Är vattnet däremt svagt humushatigt kan syrehaten vara ganska betydande. I den växtiga granskgen tgs några vattenprf i gräfda grpar. Vattnet i dessa var i det närmaste kart, hade en svag smak af humusämnen, men var nästan mättadt med fyre. I några grpar gräfda i en skg under börjande frsumpning var däremt syrehaten betydigt under mättnz"ngspunkten. (Se ta b. n: r.) Syrehaten hs vattnet i myrar, mssar ch försumpade granskgar. De nyss mnämnda, humushatiga vattnen stå i direkt beröring med uften men visa ändck en ganska betydande syrebrist. Under sådana mständigheter trde det icke förefaa märkigt (tab. n: s), att samtiga vattenprf, uppumpade på mkring 20 cm:s djup i mssar ch frsumpade granskgar, visat sig fukmigt syrefria, såvida icke prfvet tagits nära eer i mssens yta, i hviket fa spår af syre kunnat knstateras. Är marken däremt mera käartad, så att vatt1ut befinner sig i hastigare rörese, kan syrehaten vara ej så betydng, såsm i ett af prfven från Kubäcksiden. Den ttaa syrebristen i mssen förkaras af vattnets höga hat af humusämnen samt af de stra hinder, sm möta dess rörese i marken. Några vattenprf ha äfven tagits af det starkt humushatiga vattnet i några brunnar, upptagna i trädbevuxna myrar. Sm tabeen n: 4 visar är samtiga dessa prf fuständigt syrefria. Intressant är en jämförese mean syrehaten i den öppna tjärnen ch syrehaten i den gungfyzn, sm betecknar första stadiet i sjöns igenväxande. Tabeen n: 6 hänför sig ti tvenne igenväxande skgstjärnar, den ena beägen på en sandhed vid Fagerheden i Piteå revir, den andra vid Bttnaryd i nrra Småand. Tjärnarnas vatten är ganska rikt på syre, i Bttnaryd i det närmaste mättadt. Vattnet i gungfyet, 1 Stiastående rent vatten af knstant temperatur upptager syre särdees ångsamt. I ett af PETER KLASON mnämndt försök, behöfde urkkadt vatten, sedan det fått svana i vakuum, 31/ 2 dagar för att åter bifva mättadt med syre. Temperaturändringar påskynda syreabsrptinen, rörese i vattnet genm strömningar ch skakningar befrdra den i högsta grad. (Se PETER KLASON: Om rening af afppsvatten från sufitfabriker. Teknisk tid skrift. Afd. för Kemi ch bergsvetenskap. 22 aug. 1908.)

Ur Statens skgsförsöksanstats samingar. Fig. I. Försumpad granskg. Piteå krnpark, Piteå revir. Vattnet i marken syrefritt Versumpfter Fichtenwad. Staatsfrst Piteå. Revier Pite~. Kein Sauerstff im Wasser des Bdens. Ft. af förf. ~... 00.....2t :s: < > ~ ~ m m < "' ' :I:..., ~ (") :I: t! ' "' z < ~ ~ ~ "C > m ~ (j:) m :s: e ~...

102 HENRIK HESSELMAN. (I 88*) Ur Statens skgsförsöksanstats samingar. Ft. af förf, Fig. 2. Oväxtig granskg. Försöksfätet vid Rkiden ~ Piteå krnpark. Piteå revir. Grundvattnet syrefritt eer nästan syrefritt. Schwachwiichsiger Fichtenwad. Das V ersuchsfed im Staatsfrst Pite. Revier Pi te[, Das Grundwasser enthät keinen der nur sehr wenig Sauerstff.

OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ skogsmarken. OJ Ur Statens skgsförsöksanstats samingar. Ft. af förf. Fig. 3 Växtig granskg vid Rkiden. Piteå revir. Grundvattnet ganska syrerikt. Raschwichsiger Fichtenwad bei Rkiden. Revier Piteå. Das Grundwasser ziemich reich an Sauerstff.

104 HENRIK HESSELMAN. sm uppumpats på ett djup af 20 cm. undtr ett sammanhängande sphagnum.täcke, var fukmigt syrejritt. I tvenne fa (nämigen ett af prfven vid Bttnaryd ch det vid Fagerheden) tgs ändck prfven ett par ft från tjärnkanten. Dessa iakttageser visa i huru hög grad ett sphagnum-täcke ch de af hvitmssrnas förmutning bidade humusämnena hämma at hvad genmuftning heter. 1 Orundvattensprf från växtiga ch växtiga granskgar. Ganska många vattenprf ha tagits ur de på försöksfätet vid Rkiden anagda grundvattensbrunnarna. De festa brunnarna igga här i sådan granskg, sm vanigen benämnes växtig. Skgens utseende framgår af biden fig. 2. Anaysresutaten återfinnas i tabeen n: 8. På försöksfätet vid Rkiden finns det emeertid två sags grundvattensbrunnar. För att hindra brunnarnas igensammande ha brunnsrören af trä mgifvits med ett ager tätt packadt granris. 2 Endast mkring några brunnar, nämigen I, V ch VII saknas ett dyikt risager. Prf af vattnet i brunnarna med ris ha tydigen ej samma värde, sm prf ur de andra brunnarna för att bedöma vattnets syrehat i marken. Det mutnande granriset bör ju tydigen i någn mån kunna taga upp syre ur vattnet ch såunda nedsätta dess syrehat. Vattnet i de af granris mgifna brunniuna har ckså, såsm anayserna visa, varit fukmigt syrefritt, i några fa finnes endast spår af syre. 3 Vattnet i de andra brunnarna är emeertid syrefritt eer ytterst syrefattigt. Vz"d btten finns på sin höjd 1 / 2 kbcm. per iter, vid ytan växar syrehatm mean 0,36 ch,88 kbcm. per iter. Vattnet i dessa brunnar är icke brunt ti färgen, smakar dck svagt humushatigt, är backt ch stundm svagt paiserande af uppsammade erpartikar. Ehuru vattnet i de mnämnda brunnarna står i direkt beröring med uften, - brunnarna är mkring 1 dm 2 vida, - är det dck syrefritt eer ytterst syrefattigt. Under sådana förhåanden måste vattnet inuti marken vara fukmigt syrefritt eer ckså endast innehåa spår af syre. Några direkta prf af vattnet i marken ha icke kunnat tagas på grund af mränens beskaffenhet. Den ttaa syrebristen eer i bästa fa den ytterst åga syrehaten vittnar m hur föga genmuftad marken är i den växtiga granskgen. Detta resutat vinner i intresse genm jämförese med anayserna af 1 De här mnämnda prfven vr dck ganska fattiga på humusämnen, vattnet var jusgut ch endast en iten bttensats bidades i faskan. 2 Jmfr Redgörese öfver den btaniska afdeningens verksamhet åren 1906-1908 jämte försag ti prgram. Meddeanden från Statens skgsförsöksanstat. H. 6. " Om grundvattenståndets växingar se nyss citerade Redgörese etc.

(191*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 105 vattnet i en brunn, gräfd i en frisk, utmärkt växtig granskg, tihörande gården Rakiden (se fig. 3). Brunnen är gräfd på samma sätt sm brunnarna i den växtiga granskgen, risager mkring brunnsröret finnes emeertid ej. Den vackra granskgen växer på den nedersta deen af den ångsamt suttande, starkt försumpade id, hvarpå försöksfåtet är anagdt. Den igger nedanför marina gränsen. Marken är mindre errik än i den växtiga granskgen, grusig, stenarnas frm vittnar m att mränen bearbetats af vågsva. Markvegetatinen utgöres af ståtiga rmbunkar, frdiga örter ch gräs samt ris. I bttentäcket spear Sphagnum girgenshnii en viktig r, stundm är den het täckande. Grundvattnet står ganska högt..anayserna af vattnet i den brunn, sm anagts i denna växtiga granskg, visa ständigt m betydande syrehat, sm stundm kan uppgå ti fera kbcm. per iter (tab. 7). Det finns icke någn anedning att antaga, att vattnet skue ha ättare att upptaga syre ur uften i denna brunn än i de andra på försöksfätet. Resutatet kan svårigen tkas på annat sätt än att grundvattnet i den växtiga granskgen är ganska rikt på syre, medan grundvattnet i den växtiga granskgen ider aj tta sy1 ebrist eer endast innehåer spår af syre. ena faet ha vi en genmuftad, i andra faet en föga eer icke genmuftad mark. Ti denna sak ska jag sedermera återkmma. Vattenprf från kär. Kring kär frdas fta en rik vegetatin af örter ch gräs ( Epibium- ch Carexarter) samt sväande, gröna ch röda msstufvr (Cheiscyphus pyanthus, Bryum duva/ii, Mnium cz'ncidiides ch subg'bsum, en de Spzagna ch Ambystegia m. f.) Den frdiga vegetatinen ger anedning att förmda, att vattnet är ganska rikt på mineraämnen, sm det öst ut ur den genmfutna marken. Vattnet är i rege kart, fritt från östa humusämnen. Men kärna är intet annat än frambrytande grundvatten, ch vi hafva ju sett, att sådant fta kan vara syrefritt_ Hur är det då med kävattnets syrehat? Rätt många prf ha tagits i kär (tab. n: 9) ch öfverat har det visat sig, att sådant vatten är rikt på syre, Den rörese i vattnet, sm kärna i rege förete, är utan tvifve i hög grad ägnad att underätta syreabsrptinen. Därti kmmer, att kävattnet är fattigt på humusämnen, sm kunna ägga besag på det upptagna syret. Äfven med hänsyn ti rötterna ch de andra i vattnet sänkta växtdearnas andning erbjuder såunda kävattnet gynnsamma betingeser för vegetatinen. * * *

r6 HENRIK HESSELMAN. De undersökningar, för hvika här redgjrts, visa med a tydighet att det råder fukmig syrebrist i mssar ch försumpade granskgar, t.. m. i de öfversta trfagren, där växterna ha sina rötter. Märkig är den stra skinad i afseende på markens genmuftning, sm råder mean den växtiga ch den starkt växtiga granskgen. Intressant är ckså att se, hviken betydese vattnets rörighet äger för syreabsrptinen. Syretigången i marken ch vegetatinens utvecking å dessa ika patser stå utan tvifve i samband med hvarandra. För en diskussin häraf frdras dck en närmare beysning af humusämnenas förmåga att upptaga syre. Om humusämnenas förmåga att upptaga syre. I det föregående har fta framhåits, att den syrebrist, sm en de starkt humushatiga vatten visa, berr på humusämnenas närvar. Humusämnena utgöras af under sönderdening stadda rganiska föreningar. Dyika ha i rege str förmåga att upptaga fritt syre. Särskidt är detta faet med sådana sönderdeningsprdukter, sm bidats utan uftens fria titräde. Dyika krppar verka starkt reducerande ch kunna i ösning öfverföra järnxidsater ti xidusater. En frskare REICHARDT 1 har visat, att trf förmår minska syrehaten i regnvatten högst väsentigt under ppet af r 5-20 minuter. På anstaten har jag åtit utföra en de undersökningar, för att i någn mån ytterigare beysa denna fråga. En. de preiminära försök afsåg att undersöka, hur mycket syre, sm beröfvas vattnet, då det rinner ned genm ett trfskikt. För detta ändamå fydes ett 5 cm. vidt, nedti sammandraget gasrör ti en höjd af r cm. med den jrdart, sm skue undersökas. Rörets nedre ända std i en skå med paraffinja, så att det genmrunna vattnet icke km i direkt beröring med uften. Försöken utfördes på så sätt, att 150 kbcm. uftmättadt vatten fick rinna genm det med genmfuktad jrd fyda röret. Den tid, sm åtgick för vattnets genmrinnande, antecknades. Det för försöket använda vattnets syrehat var nggrant bestämd. När vattnet runnit igenm jrden, tisattes de för syreanaysen erfrderiga kemiska reagensen. Sedan jden bifvit frigjrd genm tisats af satsyra, upphämtades medes en pipett 50 kbcm. af vattnet under paraffinjeskiktet. 2 Detta 1 RAMANN. Bdenkunde. Auf. II sid. Berin 1905. 2 Sm jden öses i paraffinja, måste man upptaga prfvet för anays medebart efter jdens frigörande.

(193*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 107 prf användes sedan för titreringen. Ti jämförese gjrdes först några försök med sand. Resutaten af dessa försök framgå af nedanstående tabe. Rödsand, Syrehat före genm- Syrehat efter genm- Tid för vattnets Jrdprf. rinnand et. rinnande t. genmrinnande. kbcm. per iter. kbcm. per iter. äfsands AI~::~!. ~~~ ~~~di::.. 30 min. 5, kbcm. s,i kbcm, 2 )) 5,8» 5.7» Såsm synes faa de betydiga skinaderna i båda riktningarna, de ta ut hvarandra. Någn syreabsrptin äger tydigen icke rum hs sanden. Annat är förhåandet med trfven, hviket framgår af nedanstående tabe. Syrehat före genm- Syrehat efter genm Tid för vattnets Jrdpr f. rinnande t. rinnandet. genmrinnande. kbcm. per iter. kbcm per iter. Starrtrf 20 min. 5,7 kbcm. 4,8 kbcm. B» 5.9» 3,6» IF!a~trf... 168» 6,» 4,6» Trfven absrberar såunda redan af det genmrinnande vattnet en betydande mängd af dess syre. Absrptinen kan, då vattnet rinner ångsamt, uppgå ti 39,% af syremängden i vattnet. Emeertid kunna dessa försök endast ge en ungefärig förestäning m humusämnenas syreabsrptinsförmåga; de afse att efterikna naturen, ch någn annan sutsats kan icke dragas ur dem än den, att äfven humustäcket på marken bör beröfva det genmsipprande vattnet en de af dess syre. Ju tätare ch ju mäktigare humusskiktet är, dess mer syre bör gå förradt. Äfven humustäckets kemiska beskaffenhet kan härvid antagas ha en större betydese. För några sutsatser häröfver ägna sig dck icke dessa försök. Det genmrinnande vattnet kan nämigen atid ha upptagit nytt syre ur den uft, sm i frm af små båsr finnes innesuten i jrden, men det är möjigt att beräkna, hur mycket syre sm upptages på detta sätt. För att studera de ika humusarternas förmåga att upptaga syre vades därför en annan försöksmetd, sm tiät ett studium af dessa företeeser under fut ikartade ch bestämda yttre förhåanden. Medde. fr. Statms skrsförsöksamtat I9IO. I

HENRIK HESSELMAN. I gasfaskr m I s gr. med vä insipade gasprppar invägdes en viss kvantitet af den humusart, sm skue undersökas, i amänhet I 2, i några fa 6 gr. För att undersöka rganismernas r vid humusämnenas xidatin, steriiserades en de af prfven. steriisatinen tigick på så sätt, att gasfaskrna med invägda jrdprf nedsänktes under en kvarts timme, ända ti hasen i kkande vatten. Föjande dag steriiserades de åny på samma sätt. Såvä de steriiserade sm de icke steriiserade prfven fuktades därpå med urkkadt vatten, tiräckigt mycket för att täcka j rden med ett tunt vattenskikt. För att utdrifva de uftbåsr, sm ätt bidas mean vattnet ch jrden i prfvet, insattes gasfaskrna i recipienten ti en gd uftpump. 1 Luften utpumpades så ångt sm möjigt. Längre än ti r 2 mm:s kvicksifvertryck vid ett yttre ufttryck af mkring 770 mm. kunde uftförtunningen i recipienten ej drifvas. För mitt ändamå var dck detta fut tiräckigt. Faskrna med de på detta sätt fuktade prfven vägdes, fydes med uftmättadt vatten af känd syrehat, gasprpparna insattes ch de med vatten fyda faskrna vägdes åny. Faskrna nedsattes sedan i ett kär med vatten, där de fing stå i 24-91 timmar, ika tid i ika försöksserier. Temperaturen hö sig under försöken mkring I 5 C. Vid försökets sut bestämdes syremängden hs ttaa vattenmängden i faskrna. För beräkning af den ursprungiga syrehaten vid försökets början användes den siffra, sm angaf mängden af påfydt syrehatigt vatten. Den vattenkvantitet, sm åtgått för. att genmfukta jrden före påfyningen, har betraktats sm syrefri. Des var nämigen vattnet nyss utkkadt, des utpumpades uften så fuständigt sm gärna möjigt. Någt märkbart fe kan därför denna vattenkvantitet ej medföra i beräkningen af syreförbrukningen. Tabeerna n: IO-I4 innehåa fuständiga uppgifter, beysande dessa försök. Ett närmare studium af dessa tabeer kan ge anedning ti en rätt ingående diskussin m syreabsrptinen hs humushatiga jrdsag. En sådan skue emeertid föra in på frågr, sm igga någt på sidan m det ämne, sm behandas i denna uppsats. För öfrigt trde jag en annan gång få tifäe att återkmma härti. Ett par mera framträdande drag hs dessa tabeer må emeertid framhåas. Syreabsrptinen är starkast hs de sura, på rganiska beståndsdear rika trfsagen (jmfr. äfven tab. 14). I synnerhet är detta faet 1 Luftpumpen erhös ti Uns från Stckhms Högskas fysiska institut.

(195*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. 109 med trfprfven från den försumpade granskgen. Ett jrdskikt med en vikt af 6 gram förmår under ppet af 24 timmar ta brt hvarje spår af syre i I 24-I 30 kbcm. uftmättadt vatten. Trfprf från växtig granskg absrberar mindre ifigt syre än trfprf från försumpad sådan. Men icke btt de sura humusämnena absrbera med begärighet syre, det gäer äfven de neutraa, t. ex. hämarksmyan, sm är mycket rik på kak. Minsta absrptinshastigheten visar bkmyan. Den är ckså band de använda jrdprfven minst rik på rganiska beståndsdear, den innehåer endast r :;{brännbara beståndsdear (tab. 14). Äfven när försökstiden utsträckts ti 9 I timmar, den ängsta sm användts vid dessa försök, finnas ännu betydande syremängder kvar i försökskären. steriisering genm upphettning har visat sig i märkbar grad inverka på syreabsrptinens ifighet. Hvad de mera utprägade trfprfven beträffar, har visserigen försökstiden varit för ång för att bedöma denna fråga, såvä de steriiserade sm de icke steriiserade ha nämigen hunnit att fuständigt beröfva vattnet dess syre. I afseende på de andra prfven däremt kan steriiseringens infytande iakttagas. steriiserad bkmya absrberar syre mindre ifigt än icke steriiserad sådan, detsamma är förhåandet med hämarksmyan. Trfven från den växtiga granskgen har förhåit sig någt växande; i två af försöksserierna har det steriiserade prfvet absrberat mindre, i en annan försöksserie däremt mera än det icke steriiserade. Af försöken framgår emeertid, att de humushatiga jrdprfven innehåa ätt xyderbara ämnen, sm äfven utan rganismers medverkan med begärighet upptaga syre. Vid syreabsrptinen i naturig (icke steriiserad) jrd spea dck dessa en viktig r, åtminstne hs neutrat reagerande humusämnen. Orsakerna ti den förminskade syreabsrptinen hs de steriiserade prfven bör nämigen tiskrifvas frånvar af mikrrganismer. Hvad de sura humusprfven beträffar är resutatet säkert, då i ett fa det steriiserade upptagit mer syre än det steriiserade. 1 Humussyrr är för öfrigt mycket ätt xiderade ämnen. En nggrann kvantitativ bestämning af dem måste utföras i vätgasström, ejest förstöras humussyrrna het eer devis genm xidatin. I synnerhet är detta faet, m man arbetar med föga mutnad trf. 2 När humusagret på marken upptager syre ur vattnet, går detta förradt för växterna. Det bir icke fysiskt bundet, kndenseradt, så 1 Ti denna fråga ch ti den itteratur, sm berör dyika ämnen, trde jag snart få tifäe att återkmma. 2 Se t. ex. A. BAUMANN und E. GuLLY. Uber die freien Humussånren im Hchmr und ihre Bestimmung. Naturw. Zeitschrift ftir Frst- und Landwirtschaft. 1908. H. I.

I O HENRIK HESSELMAN. att det återigen kan frigöras ur de ämnen, af hvika det upptagits, utan det ingår i kemiska föreningar, ur hvika det endast med str svårighet återigen kan frigöras. 1 De föregående försöken vittna m den hastighet, hvarmed humusrika ch framförat sura jrdarter upptaga syre ur vatten. När en sådan jrdart bir fut vattenmättad, bir den så gdt sm genast en fut syrefri jrdmån för växterna, hviket i de festa fa betyder en nedsatt eer mycket starkt hämmad rtverksamhet. Detta är säkerigen en af anedningarna ti den ikhet, sm i vissa afseenden råder mean högmssarnas växtighet ch den mer utprägade hedvegetatinen. Intressant är ckså att hedvegetatinens mtsats den örtrika bkskgen endast trifves på sådan mark, sm mycket ångsamt bir syrefri vid jrdens mättande med vatten. För en närmare diskussin af dessa frågr frdras dck en iten redgörese för syrebristens bigiska betydese. Om rötternas förhåande i syrefattig mark. Ända ti senaste tid har man vetat ganska itet m, hur rötterna fysigiskt förhåa sig i ett syrefritt eer syrefattigt medium. De viktigaste undersökningar, sm hittis föreigga på detta mråde, är en nyigen utförd studie af tvenne bömare J. STOKLASA ch A. ERNST. 2 De inriktade sina frskningar på en närmare utredning af de syrr, sm rötterna afsöndra. De funn därvid, att de prdukter, sm bidas vid rötternas andning, är af ika beskaffenhet at efter syretigången. Vid nrma syretigång (d. v. s. atmsfärisk uft) bidas ksyra, vatten samt en mycket ringa kvantitet vätgas. Sjunker syrehaten i det mgifvande mediet bidas utm ksyra äfven myrsyra, ättiksyra, acetadehyd ch acetn.. Dessa ämnen verka emeertid sm starka gifter, sm försätta rötterna i ett sjukigt tistånd, hvaraf hea rganismen ider. Denna sjäfförgiftning är den första rsaken ti det sjukiga eer abnrma utseende, sm vegetatinen fta företer på ia genmuftad mark. De nyss mnämnda frskarna använde sm försöksbjekt kuturväxter, såsm krn, majs, hafre ch bhvete, sm säkerigen är särskidt känsiga för minskad syretigång ti rötterna. Den spntana vegetatin, sm trifves på syrefattig eer syrefri mark, företer emeertid vissa anrdningar i rganisatinen, hvarigenm de i marken efvande rötterna förses med för deras utvecking nödvändig uft. Vanigt är t. ex. att kärr- ch massväxter äga vida uftkanaer, 1 Enigt ScHUBLERS undersökningar kndenseras fritt syre icke i marken. MITSCHER LICH. Bdenkunde fiir Land- und Frstwirte. Berin 1905. 2 Beiträge zur Lösung der Frage der chemischen N a tur des Wurzesekretes. J ab r b wissensch. Btanik. Bd. 46. H. 1. 1908.

(I 97*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. I I I sm gå genm de fvan jrdytan befintiga baden ch stammarna ned ti de i marken efvande rötterna. Såsm exempe på dyika växter band kärrens ch mssarnas bebyggare kunna nämnas ängsu- ch tufdunar~erna (Eriphrum), vattenköfver (Menymzthes tnft'ata), missne (Caa paustris), åtskiiga starrarter (Carez), fräken (Equisetum) m. f. Särskidt märkiga exempe på anrdningar för att förse de i marken efvande rötterna med uft träffas i trpikernas mangrveskgar ch i södra Nrdamerikas sumpcypresskgar. Af dessa är särskidt de sistnämnda af intresse för skgsmannen, då sumpcypressen äfven spear r uti skgsskötsen. Sumpcypresserna nå en betydande höjd ch särdees ståtiga dimensiner, ehuru de växa på en mark, sm säkerigen är ika syrefri, sm någnsin de försumpade granskgarnas i Nrrand. Men sumpcypressen ( Tazdium distichum) äger vissa, särskidt egendmiga andningsrötter sm växa rätt upp ur dyn öfver vattenytan. Dessa rötter är rika på uftkanaer ch genm dessa föres uft ned ti de i den syrefattiga marken efvande rötterna. Biden fig. 4 ger en förestäning m det egendmiga utseende, sm en sådan skg företer. Men det finnes ckså växter, sm icke visa några särskida genmuftningsanrdningar, men ändck trifvas i mssar, på hedar ch på annan föga eer icke as genmuftad mark. Hit höra t. ex. jungväxterna, såsm jung, kråkbär, dn, rsing (Andrmeda pifia) ch tranbär ( Ozycccus paustris). Hur rötterna hs dyika växter få sitt syrebehf tifredsstädt är en ännu utredd fråga. Det vre emeertid en intressant btanisk uppgift att närmare utreda den saken. Möjigen är jungväxterna mindre känsiga än andra växter för syrr ch sådana ämnen, sm kunna bidas vid rötternas andning i syrefattigt medium. Gentemt de s. k. humussyrrna är dessa växter sm bekant speciet mtståndskraftiga. Våra förnämsta skgsträd, ta ch gran, sakna emeertid särskida anrdningar för att förse rötterna med uft. Därför bi de ckså atid mer eer mindre svagt utbidade på uftfattig mark. I våra mssar är det icke vattnet i ch för sig, sm besvärar vegetatinen, utan det förhåandet, att detta vatten är syrefritt, så att rötterna icke kunna andas. Syrets betydese framgår ngsamt af den växtkraft ch friskhet, sm skgen visar, då vattnet genm starkare rörese är ufthatigt. Ännu är det emeertid utredt, hur gran, ehuru dåigt, kan växa på mark utan syre. Visserigen gå granens rötter ganska ytigt, men utm vid sådana tifåen då den försumpade skgen är särskidt trr, befinna de sig i ett syrefritt eer så gdt sm syrefritt medium. Markens genmuftning är atid en fråga af str betydese inm skgsskötsen. Många skgsvårdsåtgärder inm den mera intensiva, ra-

......, ::r: M z ~ p;: ::r: M m U t% ~ ~ u r skgsvårdsföreningens samingar. Fig. 4 Skg af sumpcypress (Taxdium distichum) i bandning med Acer rubrum ch Nyssa sivatica. Öfver marken uppskjuta tarika uftrötter. Disma Swamp. Virginia. Nrdamerika. Bestand vn Ta.xdium dt"stictum gemischt mit Acer rubrum und Nyssa syvatica. Zahreiche Kniewurzen.... ~ 00 -.:5

(199*) OM VATTNETS SYREHALT OCH DESS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN. I 13 tinea skgsskötsen gå just ut på att befrdra uftens titräde ti marken. Hedkuturernas framgång t. ex. hviar ti väsentig de på åtgärder för markens genmuftning. Men äfven vid en skgsvård, så pass extensiv sm den nrrändska, kan man vidtaga åtskiiga åtgärder för att befrdra markens genmuftning, i synnerhet på sådana marker, m h vika här är fråga. Markens genmuftning ch dikningens betydese. De studier öfver skgsmarkens försumpning, sm försöksanstaten sedan fera år bedrifvit, ha edt ti det resutatet, att vattnet ~ myrar står i direkt förbindese med grundvattnet i mgifvande skgsmark. Så är förhåandet med det i krthet beskrifna försöksfätet vid Rekiden i Piteå krnpark\ Piteå revir, ch det nyanagda försöksfätet å krpk. Kubäcksiden i Degerfrs revir har bekräftat dessa resutat. Från myrarna strömmar vattnet in i mgifvande skgsmark, förrsakande en grundvattenshöjning, sm bir större ju närmare man kmmer ti myren. Det vatten, sm kmmer från myrarna, är emeertid syrefritt. De i myren hpade trfmassrna ha, adees sm humusprfven i de experiment, sm skidrats i ett föregående kapite, beröfvat vattnet at dess fria syre. Stiger därför grundvattnet så högt, att det kmmer upp i trädrötternas regin, möjiggöres deras andning, hvaraf trädet ider mer eer mindre skada. Närmare myrarna står grundvattnet i rege mycket högt, men i starkt försumpade mråden stiger det vid snösmätning ch vid rikigare nederbörd upp i rtreginen äfven på mråden, sm igga ängre från myrkanterna. Större skgspartier kmma då i viss mån under myrens infytande. Denna peridiska syrebrist i marken måste nödvändigt inverka på skgens växt.. Det mindre kraftiga ch växtiga utseende, sm skgen på i ytan trr mark fta företer inm myrmråden eer för öfrigt starkt försumpade mråden berr utan tvifve ti en väsentig de därpå, att på föga djup träffas ett syrefritt grundvatten, sm möjiggör för träden att rdentigt utnyttja marken. Detta är vä ckså anedningen ti, att på åga skgshmar ch skgkädda näs ch uddar i myrarna i rege växer en mera mager ch tarfig skg. Rötterna kunna icke rdentigt funktinera ch den förmåga, sm skgen utan tvifve sjäf har att mtarbeta markens försumpning genm stark vattenförbrukning kmmer icke ti sin rätt. Försumpningen utbreder sig därför frtare ch ättare, tack vare vattnets brist på för växternas trefnad behöfigt syre. Här ha vi säkerigen en af anedningarna ti, att för- 1 Se Redgörese för den btaniska afdeningens verksamhet :1ren r g6-- 1 g8 etc. Meddeanden fr:1n Statens skgsförsöksanstat H. 6. Skgsv:1rdsföreningens tidskrift rgg.

I 14 HENRIK HESSELMAN. (z*) sumpade mråden ha större utsträckning i arktiska än i sydiga trakter. Vid den rådande, åga temperaturen hpas förmutnade trfmassr, Ur Statens skgsförsöksanstats samingar. Ft. G. Attdersstt ch H. Hesseman. Fig. 5 GrankäL Hamra krnpark. Fichtenwa1d um den Abfuss einer Quee. Staatsfrst Hamra. sm beröfvar vattnet dess fria syre. Icke btt temperaturen utan ckså vattnets beskaffenhet nedsätta därför växternas transpiratin.