INSPIRATIONSMATERIAL FÖR LÄRARE The Laramie Project Av Frida Darj
Hej! Det här inspirationsmaterialet är tänkt att ge dig ingångar för att undersöka föreställningen The Laramie Project och några av dess teman tillsammans med dina elever. Materialet består av två delar. I den första delen finns ett antal frågor som du kan använda för att samtala om själva föreställningen. Den andra delen består av fyra teman från föreställningen med exempel på övningar och diskussionsfrågor. Ett tips inför besöket: berätta inte handlingen för eleverna! Många i den unga publiken känner inte till den dokumentära bakgrunden till The Laramie Project. Och eftersom dramaturgin i föreställningen liknar en deckargåta har vi märkt att upplevelsen blir mer intressant om man inte vet för mycket om det dokumentära fallet Matthew Shepard innan man sätter sig i salongen. Så det går utmärkt att avstå från att låta eleverna läsa på om eller researcha kring Matthew Shepard innan ni kommer och ser föreställningen. Vi tänker att mindre förförståelse ger mer att prata om och arbeta med efteråt. Del 1 Att samtala om scenkonst Samtalet om en scenkonstupplevelse kan stranda i det var bra! eller det var dåligt. Syftet med att fortsätta samtalet är att ge en djupare förståelse för varför vi tolkade föreställningen som vi gjorde. Det kan också bli tydligt hur olika våra upplevelser kan vara, och vi kan få förslag på andra tolkningar som öppnar vår syn på världen. Du som lärare behöver inte vara expert på scenkonst för att samtala tillsammans med dina elever du är en åskådare precis som de. I en scenkonstföreställning är allt du ser resultatet av medvetna val. Det finns en anledning till att föreställningen spelas på sand, att änglarnas vingar är gjorda av hundratals ditsydda plasthandskar och att skådespelarna spelar roller som inte stämmer överens med deras egna kön och ålder. När man samtalar om scenkonst kan man vara behjälpt av några enkla principer: Vänta med värderingar tolka hellre än tycka! Allt kan tolkas inget finns av en slump Utgå från dig själv din upplevelse är det viktiga 2
Eftersamtal Här är en enkel modell för ett eftersamtal. Syftet är att samla tankarna och diskutera intrycken från föreställningen, snarare än att bena ut hur huruvida den var bra eller dålig. 1. BESKRIV! Be eleverna beskriva något som de minns särskilt från föreställningen. Här är några exempel på vilka aspekter de kan lyfta: Ljud till exempel stegen i sanden, tåget som rullar förbi, valsarna som hissas upp och ner, musiken Ljus ljussättning, projektioner, karaokevideon De många skådespelarna och de många rollerna Rekvisitan och scenografin stolarna, lådorna, valsarna, sanden Kostym kläder, smink, skor, frisyr Språket, orden 2. TOLKA! Be eleverna tolka, vad associerar de till detaljen? Vad signalerade den? Vad fyllde detaljen för funktion? Vad skapade den för känsla? (Till exempel: kläderna de hade i andra akten gav känslan av att de alla var samma kropp, att de var fångvaktare, att de hade en uniform.) 3. FRÅGOR TILL FÖRESTÄLLNINGEN När började föreställningen, tycker du? Hur skiljer sig första och andra akten åt? Tänk exempelvis på scenografi, ljus, kostym och tempo. Vad skapade det för stämning i första respektive andra akten? Hela scenen består av en stor sandlåda, vad ger det för känsla jämfört med om det hade varit ett vanligt golv? Berättaren, vem var det? Vad fyllde den för funktion? Föreställningen rör sig mellan olika människor och olika platser. Hur användes rekvisitan för att skapa platser? Hur gjorde skådespelarna för att markera att de var olika karaktärer? Vad fick föreställningen dig att känna, tänka eller undra? Vad tyckte du var det viktigaste temat? Övning: Minnesrunda Vad har fastnat? Be eleverna att tänka tillbaka på föreställningen och välja ut något som de fastnade särskilt för. Det kan vara en replik, en scen, en sak, en karaktär, en färg vad som helst! Be dem beskriva det de valt, skrift-ligen eller muntligen, och varför de tror att de fastnade för just den saken. Gå en runda så att alla får dela med sig av sin betraktelse. Del 2 Tema 1: Brott, vi och de I föreställningen The Laramie Project möter vi ett antal invånare i Laramie och deras berättelser om vad brottet mot Matthew Shepard gjorde med staden. Matthew själv är ganska frånvarande; det är mer en berättelse om de som blev kvar. Hur hanterar man när ett fruktansvärt brott begås i ens närhet? Ett sätt är att ta avstånd och säga att vi inte är som dem, som skylten som möter den som kommer åkande mot Laramie: Hat är inte en Laramie-värdering. I första akten pratar Zubaida istället om att ta ansvar. UTDRAG UR MANUS: Det var så skönt att vara med folk som mådde skit. Jag kände hela tiden att jag inte förtjänat att må så här dåligt, fattar ni? Och nån ställde sig upp där och sa: Kom igen nu allihop, vi visar världen att Laramie inte är den sortens stad. Men den är den sortens stad. Om den inte var den sortens stad, varför hände det i så fall här? Ni fattar vad jag menar, liksom det är en lögn. För det hände här. Så hur kan den vara en stad där den här sortens sak inte händer? Liksom det är helt liksom som att titta på en Eschermålning och bli helt förvirrad, liksom, det är liksom helt cirkulär logik liksom hur kan man ens säga så? Och vi måste sörja och vi måste vara ledsna över att vi bor i en stad, en delstat, ett land där skit som det här händer. Och jag kommer inte att ändra mig och säga, Vi måste visa världen att det inte hände. Det är folk som försöker distansera sig från det här brottet. Och vi måste ta ansvar för det här brottet. Känner jag. Alla måste ta ansvar. Vi är så här. Vi ÄR så här. VI är SÅ här. 3
Det kan kännas avlägset med så grova brott. Därför kan det vara enklare att tänka på något mer vardagligt. Ett exempel är de erfarenheter av sexuella trakasserier som det berättades om i #metoo eller #tystiklassen. Oavsett så ställer föreställningen frågor av närmast existentiell karaktär: Kan man ha empati och förståelse för någon som gjort något fruktansvärt, utan att mildra det personen har gjort? För att straffa, måste vi demonisera? Vad händer om vi tänker att alla kan vara förövare, snarare än att förövare är en viss sort? Kan vi ens det? DISKUSSIONSFRÅGOR Varför tror du att det är lätt att reagera med att ta avstånd? Hur kan ett samhälle, en skola, en plats, ta ansvar när något sådant händer? Förmildrande omständigheter, finns det? Vad tycker du kan vara förmildrande omständigheter? Om du var förövare själv, hur skulle du döma dig själv? ÖVNING: IDEALA OFFER OCH FÖRÖVARE En annan vanlig reaktion på brott är det trodde jag aldrig om den personen!. Det är också vanligt att man försöker hitta egenskaper hos den utsatta som förklarar händelsen, som till exempel att Matthew Shepard skulle ha raggat på Aaron och Russell, att brottet berodde på gay-panic och därför delvis skulle ha varit Matthews eget fel. Det här förklaras inom forskningen med idén om den ideala förövaren/offret. Det finns en syn på förövare, att de är genom-onda människor. DE är i grunden olika OSS. På samma sätt finns det en syn på offer där de förväntas vara passiva, ordentliga och oskuldsfulla. Annars kan de få höra att de får skylla sig själva. Det rör till det när det visar sig att många förövare och offer är ganska vanliga människor. Det är då vi börjar bortförklara eller inte tro på berättelsen. 3. Be sedan eleverna att sätta sig tre och tre och skissa på hur de tänker att ett offer och en förövare är. De kan exempelvis utgå ifrån följande guidande frågor: Vad är personen bra eller dålig på? Vad är den på för humör? Vad har den för fritidsintressen? Hur ser den ut? Vad har den för husdjur? Vad bor den? Vad har den för familj? 4. Skissa: Be sedan eleverna göra collage ett för offret och ett för förövaren. Ta hjälp av en dagstidning och klipp ut ord, färger och bilder som kan kopplas till offret eller förövaren. Du kan också välja att göra collaget i andra medier digitala bilder eller film. 5. Jämför: Be eleverna visa collagen för varandra och berätta hur de har tänkt, känt och resonerat. Är det deras egna åsikter eller samhällets, eller bådas? 6. Nyansera: Hur flexibla är bilden av offer/förövare? Vilka saker kan man byta ut eller flytta från förövare till offer, och var går gränsen? Varför har vi de här bilderna fastän att vi vet att det inte stämmer? 7. Konsekvenser: Vi vet att människor som ses som ideala förövare lättare blir gripna och dömda, och att offer som inte beter sig som de borde får sämre stöd och skydd. Be eleverna diskutera vad de själva tror att bilderna får för konsekvenser. Det kan vara på samhällsnivå eller i deras egna liv. 8. Avsluta: Sammanfatta övningens syfte och det ni har gjort. SYFTE Syna bilden av den ideala förövaren/det ideala offret, och bildens konsekvenser. GÖR SÅ HÄR 1. Berätta om ingången och syftet med övningen. 2. Ge eleverna ett exempel på ett brott att utgå ifrån. Ta exempelvis våld i nära relationer där vi vet att våldet är jämnt fördelat i befolkningen vad gäller utbildningsnivå, bakgrund, bostadsort osv allt utom kön. Då kan du kringgå diskussionen om huruvida något är en stereotyp eller faktiskt stämmer. 4
Tema 2: Rädsla Rädsla är ett effektivt sätt att begränsa någons handlingsutrymme. Om man har blivit utsatt för något är det till exempel vanligt att man blir rädd och slutar bete sig som man gjorde innan. Man kanske stannar hemma mer, inte går samma vägar som innan eller inte går själv lika ofta. Man kan också bli rädd för att man tillhör samma grupp som någon annan som har blivit utsatt. Det kan handla om hatbrott mot homosexuella som det mot Matthew Shepard, när Peter Mangs sköt mot människor med utländsk bakgrund i Malmö eller när Hagamannen begick en serie överfallsvåldtäkter mot kvinnor i Umeå. För andra handlar det mindre om att de själva är rädda och mer om att de märker att de skapar rädsla hos andra, trots att de inte har gjort något särskilt. Staden är allas, och alla borde kunna röra sig fritt utan att begränsas av rädsla. DISKUSSIONSFRÅGOR Vad är bra med rädsla? Vad är dåligt? Kan man bygga bort rädsla i en stad? Varför, varför inte? Hur? Är du mest rädd för verkliga eller inbillade faror? Tycker du att man bör undvika eller möta sina rädslor? ÖVNING: RÄDSLANS GEOGRAFI SYFTE Den här övningen syftar till att kartlägga rädslans geografi i staden/stadsdelen där ni bor, och analysera rädslan ur ett maktperspektiv. MATERIAL Utskrift av en karta över staden/stadsdelen. Lika många kartor som elever. Pennor i olika färger GÖR SÅHÄR 1. Berätta: Berätta om syftet och bakgrunden till övningen. 2. Definiera: Börja med att diskutera hur det känns att vara rädd. Känns det isande, varmt, som ett hugg? Var i kroppen känns det? Om någon annan blir rädd för en, hur märker man det? 3. Färglägg kartan: Be eleverna rita på kartan individuellt utifrån färgerna nedan. Gå igenom dem först och diskutera så att ni har liknande syn på vad färgerna innebär. Ändra om ni vill. Rött - Här har jag eller någon jag känner blivit utsatt för nåt Orange - Det här är allmänt känt som en plats där farliga saker händer Gul - Här skulle jag vara rädd om jag gick själv på natten utan mobiltelefon Blå Här har någon blivit rädd för mig 4. Jämför: Efter att de fyllt i, be dem sedan jämföra i små grupper om 3 och 3: Vad skiljer sig? Vad är likt? Varför? Vad har kön för inverkan på vem som är rädd och vilken plats man är rädd på? Etnicitet? Hudfärg? Sexuell läggning? Kroppsstorlek? Något annat? Har någon varit rädd för dig? Var? Varför? Hur kändes det? Vad finns det för mönster i vem som har gjort någon annan rädd? Kön, kroppsstorlek 5. Diskutera i helgrupp: Fortsätt diskussionen i helgrupp! Be eleverna sammanfatta diskussionerna i smågrupperna. Lärdomen från övningen är inte att eleverna bör vara mer försiktiga, utan att en massa människor går runt och är rädda och att det är orättvist! Be dem diskutera: Hur begränsar rädslan människor? Vad får det för konsekvenser? Vad kan man göra åt det? 6. Avsluta: Runda: Vad fick den här övningen dig att tänka? Att känna? 5
Tema 3: Homofobi och heteronormativitet Homofobi är ett begrepp som har använts sedan 60-talet för att benämna hat och fördomar mot homosexuella. I en tid när homosexualitet sågs som en sjukdom ville man vända på det och istället sjukdomsförklara de som hade problem med homosexuella. Sedan dess har ordet problematiserats, till exempel för att det blir till en enskild persons sjuka rädsla snarare än ett samhällsproblem. Det är spännande att jämföra ordet homofobi med främlingsfientlighet eller rasism, och diskutera vilka olika bilder av problemen som orden signalerar. Idag förklaras hbtq-personers utsatthet ofta med begreppet heteronormativitet. Det är ett ord som pekar på hur makt skapas och upprätthålls, och hur heterosexualitet ger fördelar i vårt samhälle. Då ses orättvisa lagar och outtalade regler som problemet, snarare än enskilda personers uppfattning. Det har också visar sig att snäva normer för kön gör människor mer våldsamma! Om man har konservativa värderingar för kön är risken också högre att man utsätter andra för våld. Därför kan en ingång mot homofobi vara att luckra upp och tänja på traditionella könsroller. Diskutera: Varför säger man de här orden? När betyder det ingenting, och när är det en förolämpning? Är det skillnad på om man säger dem till sin kompis, på snapchat, i korridoren eller när man är själv med någon man inte känner? Normer: Gör en poäng av att orden har en inneboende värdering det är till exempel vanligt att någon blir kallad bög, men man hör aldrig någon skrika jävla hetero! i korridoren. De funkar som gränsvakter för hur vi ska bete oss. Fråga eleverna: Hur ska man bete sig för att slippa bli kallad de här orden? Spalta upp svaren på tavlan. Förändra: Diskutera, hur kan vi göra för att förändra? DISKUSSIONSFRÅGOR Vad är en fördom? Vilka fördomar är okej att ha, och vilka är inte okej att ha? Vad är skillnaden mellan fördom och fobi? Vilka normer kring kön och sexualitet finns på din skola? Vad händer om man bryter mot de normerna? ÖVNING: SKÄLLSORD Många av de vanligaste skällsorden som används har med kön och sexualitet att göra. SYFTE Få syn på vilka normer och värderingar vanliga skällsord innehåller, och hur de indirekt uppmanar oss människor hur vi ska bete oss och leva våra liv. GÖR SÅHÄR Brainstorm: Be eleverna fritt spåna fram de mest förekommande skällsorden man hör i skolan en vanlig dag. Skriv upp på tavlan. 6
Tema 4: Hatbrott The Laramie Project handlar om ett verkligt fall mordet på Matthew Shepard som skakade staden Laramie i oktober 1998. I Sverige har det också skett ett antal uppmärksammade hatbrott, till exempel attacker mot pride-festivaler och RFSL:s kontor. Hatbrott kallas de brott där gärningspersonens motiv är hat eller avsky mot den utsattas grupptillhörighet. Det är alltså inte på grund av att någon är homosexuell, utan på grund av att någon hatar homosexuella som brottet begås. I Sverige är det vanligast med rasistiska hatbrott och hatbrott mot religiösa grupper judar, muslimer och kristna. Sedan kommer homofobiska och transfobiska hatbrott. Genom att attackera en person utifrån dess grupptillhörighet så attackerar man indirekt en hel grupp. Det är stor skillnad på hur många som anmäler och hur många som faktiskt är utsatta. Mörkertalen är stora. 2. Be hälften av eleverna att sätta sig ner. Berätta att de 50 procent som står kvar är alla de hbtqpersoner som blivit utsatta för någon typ av hatbrott. Hatbrott kan vara allt från ord till hot och våld. 3. Be eleverna att ställa sig upp igen. Nu representerar de alla unga i Sverige. Be dem sätta sig så att 20% står upp. Det är så många unga som upplevt trakasserier eller diskriminering på grund av etnisk bakgrund. 4. Gör samma sak med andra siffror, till exempel sexualbrott. Det går också att illustrera relationen mellan antalet händelser och antalet åtal eller domar. Exempelvis har BRÅ uppskattat att 700 våldtäkter begås varje vecka. I 18 av fallen blir någon dömd, dvs 2,57%. DISKUSSIONSFRÅGOR Varför låter människor bli att anmäla brott, tror du? När är något ett brott när det händer eller när någon väl döms för det? Vad ska man göra med saker som inte är okej, men där ingen någonsin kommer dömas? ÖVNING: STATISTIK Det är viktigt att sprida kunskap och statistik kring hatbrott och andra frågor, eftersom ett problems karaktär och omfattning kan bli tydligare genom siffror och fakta. Övningen kan användas med alla möjliga olika sorters siffror du bestämmer. Här kommer exempel tas från en övning som handlar utsatthet för hatbrott. Övningen kan göras med obegränsat antal deltagare. Siffrorna i övningen kommer från BRÅ, förutom de om rasistiska trakasserier som kommer från UngKAB15. SYFTE Att göra statistik begripligt genom att deltagarna får gestalta den med sina kroppar. GÖR SÅHÄR 1. Be eleverna ställa sig upp. Förklara att de representerar 100 procent av alla hbtq-personer i Sverige. Du kan också använda handuppräckning istället för att alla ska ställa sig upp. 7
Länkar/jobba vidare Man föds inte till homofob man blir det RFSL Ungdom Bryt! Ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormer i synnerhet RFSL Ungdom och Forum för levande historia Lärarmaterial om rasism Forum för levande historia Prata scenkonst: en enkel metod för klassrummet Anna Berg, Regionteater Väst En riktig våldtäktsman Katarina Wennstam Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör Ulrika Dahl, Forum för levande historia Machofabriken MÄN, Roks och Unizon Inget att vänta på Mucf Öppna skolan Mucf Om The Laramie Project MEDVERKANDE Mattias Brunn Rebecca Kaneld Chatarina Larsson Maria Nohra Isak Nordström* Daniel Nyström Simon Rodriguez Per Öhagen Frida Öhrn *praktikant från Teaterhögskolan i Luleå Av Moisés Kaufman och medlemmar ur The Tectonic Theatre Project Översättning Joakim Sten Regi Carolina Frände Scenografi Charlotta Nylund Ljus Karl Svensson Kostym Elin Hallberg Mask Linda Gonçalves Koreograf Anna Ståhl Musikansvarig Frida Öhrn Rekvisitör samt Scenografioch kostymassistent Tora Kirchmeier Textcoach Eva Feuer Inspirationsmaterial Frida Darj Scenchef Henrik Enar Scentekniker Björn Eriksson Ljudtekniker Teodor Sydbom Kourkoulis Belysningsmästare Hilda Ohlsson Scentekniker Fabian Wetterrot Kostymservice Anette Fredriksson Publikvärdar Elis Monteverde Burrau, Emma Ikekwe, Katarina Lehtola, Sara Darir, Mabel Zewdie, Claudia Marzec Kommunikatör Emma Gouveia Berggren Verkställande producent Malin Hjelm Konstnärlig chef Carolina Frände Föreställningsbilder Markus Gårder Lanseringsbild Amphi Bastion Grafisk design Anna Hennerdal Foajéfilm Anna Jadvi Trailer David Giese Från 16 år Föreställningslängd: 2h 40 minuter inklusive paus Premiär: 9 mars 2018