Attityd och inställning till modersmål och modersmålsundervisning

VÄXJÖ UNIVERSITET EXAMENSARBETE Institutionen för humaniora AUO III ht 2004 Sara Tordsson Attityd och inställning till modersmål och modersmålsundervisning en enkätstudie av skolpersonal Handledare: Birgitta Waters Institutionen för humaniora 1

Sammandrag Syftet med denna enkätstudie är att undersöka hur attityder till modersmål och modersmålsundervisning ser ut på högstadieskolor i en mindre stad i södra Sverige. Skolledare, modersmålslärare och svensklärare från fem olika skolenheter har deltagit. Frågorna i enkäten är öppet utformade, vilket ger möjlighet att finna personliga svar och individuella skillnader. Informanterna har svarat skriftligt via e-post. Denna metod gav möjlighet för deltagarna i studien att reflektera över sina attityder och åsikter. Min utgångspunkt är att attityder till modersmål och modersmålsundervisning är positiv om skolan har många elever i denna verksamhet. Resultatet pekar på ett sådant samband. Generellt uppvisar deltagarna en positiv inställning. Negativa uppfattningar finns men är i minoritet. 2

Innehållsförteckning 1 Inledning 4 1.1 Syfte, metod och material 5 2 Bakgrund 7 2.1 Historik 7 2.2 Forskning 7 2.3 Styrdokument 9 3 Resultat 11 3.1 Modersmålets betydelse för inlärning 11 3.2 Betyget i svenska och modersmål 12 3.3 Individen och modersmålet 13 3.4 Modersmålsundervisningens inverkan på skolan 14 3.5 Modersmålsundervisningen och betygen 14 3.6 Skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga elever 15 4 Diskussion 16 5 Litteratur 20 Tabell 1 6 3

1 Inledning Fler modersmål än ett har tidigare inte funnits som alternativ i den svenska skolan. Undervisningsspråket har alltid varit svenska. Modersmål eller hemspråk, som ämnet benämndes före 1997, har funnits i skolverksamheten i 30 år och har under denna period pendlat mellan att vara ett naturligt inslag i klassrummet och att vara ett andra klassens språk som hör hemma utanför den ordinarie schemalagda undervisningen. Antalet elever i den svenska skolan med ett annat modersmål än svenska har ökat kontinuerligt under denna tid. Idag finns cirka 130 olika språk representerade i skolan och det bedrivs undervisning i ungefär hundra. Samtidigt har undervisningen i modersmål minskat och flyttats ut utanför schemat och skoldagens slut. En nyligen publicerad rapport från de amerikanska forskarna Virginia Collier och Wayne Thomas (Thomas & Collier, 2002) pekar på att elever som stärks i sitt modersmål också lär sig andraspråket, i vårt fall svenska, bättre. Den svenska skolan har ett målinriktat bedömningssystem, en läroplan som anger mål att sträva mot och mål att uppnå. Läroplanen säger ingenting om vilken metod som är bäst för att nå målen, utan det är upp till varje lärare att efter elevens specifika förutsättningar och behov utarbeta och använda de metoder som passar eleverna bäst. Bakgrund till valet av ämne är ett tidigare arbete gjort under lärarutbildningen, Modersmål nyckeln till integration!? (Sepulveda & Tordsson 2004). Arbetet bestod av en fältstudie där några elevers inställning och attityd till ämnet modersmål undersöktes. Intervjuundersökningen gjordes på två skolor, en i en stad och en på en mindre ort i Kronobergs län. Trots att elevunderlaget var tillräckligt, bedrevs inte någon modersmålsundervisning på de undersökta skolorna. Enligt skolledare fanns det inte något intresse från vare sig elever eller föräldrar, medan eleverna menade att de inte blivit tillfrågade. Eleverna tyckte själva att det var bra att kunna flera språk, ingen kände att kompisar tyckte att det var något konstigt när de pratade ett annat språk med sina föräldrar. Det framkom snarare att en del svenska elever var lite avundsjuka för att de bara hade ett språk. Eleverna ansåg också att modersmålet skulle kunna öka möjligheterna till jobb utomlands. En intressant åsikt som kom fram var att flera elever berättade att när de ska lära sig nya ord eller bilda meningar på svenska, tänker de, talar högt i huvudet, på sitt modersmål för att hitta referens till det svenska ordet eller meningen. Analysen av svaret pekar på att modersmålet har stor betydelse för inlärning. 4

1.1 Syfte, metod och material Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares och skolledares attityder och inställningar till modersmål och modersmålsundervisning. Studien är genomförd på fem högstadieskolor i en mindre stad. Deltagande skolors elevantal skiljer sig inte nämnvärt åt men det föreligger skillnad i andelen elever med annat modersmål än svenska. Variationen sträcker sig från 14 elever på en enhet till 145 på en annan. Metoden jag har valt är enkätundersökning. Frågorna har besvarats via e-post. Metoden föreföll smidig, eftersom den inte krävde någon tidsbokning med informanterna och gav möjlighet att reflektera över frågorna och formulera sina svar i lugn och ro. Nackdelar är att det blev svårt att få in svaren rimligt snabbt på en begränsad tid, svarens omfattning och innehåll varierade mycket beroende på frågornas utformning, vilket ledde till mycket arbete med tolkning och analys. Enkätfrågorna är öppna och sammanlagt sex frågor ställdes till informanterna. Fråga 1. Vad tror du om modersmålets betydelse för inlärning i andra ämnen? Denna fråga är aktuell numera för samtliga lärare eftersom så gott som alla skolor har elever med ett annat modersmål än svenska. Frågan ställdes till skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Fråga 2. Vilket tycker du är viktigast, att eleverna når målen och får godkänt betyg i svenska eller i sitt modersmål? Den här frågan efterlyser en värdering av språken och ställdes till skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Fråga 3. Tycker du att det är viktigt att eleven lär sig sitt modersmål? Vilka fördelar kan det ha för individen, vilka nackdelar? Informanterna ges möjlighet att reflektera över varför, eller om ett språk kan anses vara viktigare än ett annat. Frågan ställdes till skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Fråga 4. Vilka fördelar respektive nackdelar kan modersmålsundervisning ha för skolan? Skolans inställning till modersmålsundervisning kan ha betydelse för eleven om han eller hon önskar studera sitt modersmål. Frågan ställdes endast till skolledare. Fråga 5. Tror du att modersmålsundervisning kan ge bättre betyg i svenska? Tvåspråkighetsforskningen har under lång tid pekat på att goda kunskaper i modersmålet ger goda kunskaper även i andraspråket. Frågan ställdes till skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Fråga 6. Märks det någon skillnad mellan elever som har ett annat modersmål än svenska och de som har svenska som modersmål? Skrift, tal, läsning. Samtliga elevers språkkunskaper bedöms i 5

ämnet svenska. Svenskläraren är den som upptäcker eventuella språkliga hinder och kan därmed hjälpa eleven att få hjälp via modersmålslärare. Frågan ställdes till svensklärare och skolledare. Informantgruppen består av skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Fem representanter ur varje kategori var tillfrågade, dock inkom inte alla med svar. Totalt har elva besvarat enkäten. Tabell 1: Informantgruppens sammansättning Informanter Kvinna Man Ålder 38 47 Ålder 48 57 Skolledare 1 2 2 1 Modersmålslärare 3 0 2 1 Svensklärare 4 1 0 5 Total 8 3 4 7 Alla rektorer har minst tio års erfarenhet av yrket. Skolledarens attityd till modersmål och modersmålsundervisning kan vara av betydelse för hur den enskilda skolenheten förhåller sig till flerspråkighet och vilken status olika språk ges i skolan. Modersmålslärarna har alla utbildat sig och arbetat som lärare i sina ursprungsländer och efter ankomsten till Sverige kompletterat sina akademiska studier, vilket har gett dem behörighet att arbeta som modersmålslärare. Modersmålslärarna och deras attityd till undervisningen kan ha betydelse för elevens måluppfyllelse och studieframgång såväl i modersmålet som i andraspråket. Av svensklärarna är alla utbildade på lärarhögskolor eller universitet som adjunkter eller ämneslärare. En kvinnlig lärare, 49 år, är nyutbildad medan övriga har jobbat i yrket sedan 1970-talet. Svensklärarna representerar det officiella skolspråket, och deras attityd till andra modersmål kan i viss mån vara vägledande för hur enspråkiga förhåller sig till att andra modersmål och modersmålsundervisning finns med som ett naturligt inslag i skolan. 6

2 Bakgrund Nedan presenteras historik kring modersmålsundervisningen i den svenska skolan. Därefter följer en litteraturgenomgång av tvåspråkighetsforskningen och en sammanfattning av styrdokument för modersmålsundervisning och svenska. 2.1 Historik Hemspråksreformen trädde i kraft den 1 juli 1977. Kommunerna blev då skyldiga att anordna undervisning och studiehandledning på hemspråket. Fram till 1985 gavs undervisning i alla grundskolans årskurser för de elever vilkas modersmål utgjorde ett levande inslag i hemmet. År 1985 förändrades definitionen till att gälla endast den elev, vars ena eller båda vårdnadshavare hade ett annat språk än svenska som förstaspråk och som använde det språket som ett dagligt umgängesspråk med eleven (Hyltenstam 1996:46). Andelen elever berättigade till modersmålsundervisning ökade successivt från 1978 till 1991. I slutet av denna period fanns cirka 100 000 elever som hade rätt till modersmålsundervisning, 59 % av eleverna deltog. Efter 1991 har andelen elever som deltar i undervisningen minskat. Det har tolkats som en direkt följd av förändringarna i statsbidragssystemet från och med läsåret 91/92, och de besparingskrav som då väckte stor uppmärksamhet (Samuelsson 1999:182). Inför riksdagsvalet 1991 då kommunaliseringen av skolan genomfördes gjorde Riksrevisionsverket en granskning av invandrarundervisningen. I budgetpropositionen föreslogs med hänvisning till ovanstående granskning, att de statliga anslagen till kommunerna skulle minskas med 300 miljoner och att denna minskning skulle drabba hemspråksundervisningen (Hyltenstam 1996:20). Ett konkret förslag från granskningen som också antogs, var att invandrarundervisningen bör förläggas utanför ordinarie lektionstid, bl.a. för att större undervisningsgrupper ska kunna bildas (Hyltenstam 1996:19). 2.2 Forskning När hemspråksreformen genomfördes betonades motiv som stärkande av etnisk och kulturell identitet ur individens perspektiv. Språklig, kunskapsmässig och kognitiv utveckling var andra bevekelsegrunder för att ge minoritetsspråkselever likadana förutsättningar som svenska elever. Språket fungerar sammanhållande i gruppen och utgör en symbol för etnisk tillhörighet. Alla ska ha samma rätt till kontakt med sitt ursprung. Goda kunskaper i svenska skapar möjligheter för jämlikhet och möjligheter till arbete och utbildning. Erfarenheter från tiden innan den organiserade modersmålsundervisningen visar att invandrarbarn ofta fick stora problem med att inhämta kunskaper om de omedelbart eller efter en kort introduktion blev undervisade enbart på svenska (Hyltenstam 1996:31). Under gynnsamma omständigheter kan barn mycket väl utveckla två språk och samtidigt 7

inhämta kunskap. Genom att delta i modersmålsundervisning kontinuerligt under skoltiden, kan en tvåspråkig elev efter avslutad skolgång ha likvärdiga kunskaper i svenska, vilket ska ge dem samma möjligheter till vidare utbildning och arbete som etniska svenskar. Internationalisering och globalisering av samhällen gör kontakter med människor från olika delar av världen nödvändiga. Språkkunskaper värderas högt i arbetslivet och ger individen möjlighet att välja såväl bostadsort som arbetsplats. Tvåspråkighetsforskningen har under lång tid betonat modersmålets betydelse för att ett andraspråk ska kunna utvecklas tillfredsställande. I artikeln Effects of Bilingualism and Biliteracy on Children Emerging concepts of Print, från 1998 skriver Ellen Bialystock, Preschoolers who speak one language can usually recite the alphabet and spell their names but cannot read without the help of pictures. But bilingual preschoolers can read sooner because they are able to recognize symbolic relations between letters, caracters and sounds without having visual objects (Bialystock 1998). Ovanstående rön tyder på att tvåspråkiga barn tidigare kan uppfatta samband mellan bokstäver och ljud än vad enspråkiga barn kan. Inger Lindberg, svensk tvåspråkighetsforskare, stöder denna uppfattning i en artikel om myter om tvåspråkighet. Tvåspråkighet har bl.a. visat sig främja metaspråklig medvetenhet, d.v.s. insikter om hur språk är konstruerade och fungerar (Lindberg 2002:2). Denna medvetenhet leder enligt Lindberg till att flerspråkiga genom tidig kontakt med flera språk i högre grad än enspråkiga utvecklar sitt verbala tänkande och sin förmåga att utnyttja språket som ett stöd för sitt tänkande (Lindberg 2002:2). De amerikanska forskarna Wayne Thomas och Virginia Collier har via longitudinella studier kommit fram till att det tar lång tid att lära sig ett andraspråk, och det är svårt att under hela skolgången tillgodogöra sig studier på ett tillfredsställande sätt enbart via sitt andraspråk. När eleverna från början måste lägga mycket kraft och energi på att lära sig det nya språket och samtidigt hålla jämna steg med de enspråkiga eleverna i kunskapsutveckling, växer klyftan mellan de enspråkiga och de tvåspråkiga eleverna. Thomas & Collier har utarbetat stödprogram för undervisning av elever med annat modersmål än engelska. God effekt på lång sikt fick de program som kallades berikande program. Det så kallade tvåvägsprogrammet gick ut på att undervisningen i klassen gavs halva tiden på engelska och halva tiden på exempelvis spanska. Denna undervisning pågick 6 12 år, vilket innebar att eleverna fick möjlighet att utveckla sina kunskaper i modersmålet och andraspråket under hela skoltiden. Hälften av eleverna i klassen hade engelska som förstaspråk och den andra hälften något annat modersmål. I envägsprogrammet bestod klassen av till exempel spansktalande barn som halva dagen fick undervisning på spanska och halva dagen på engelska. Undervisningen inkluderade samtliga ämnen. Totalt utarbetade Thomas & Collier sex olika program för undervisning av and- 8

raspråkselever, men det var endast program 1 tvåvägsprogrammet och program 2 envägsprogrammet som nådde slutresultat i skolämnena som var jämförbara med engelskspråkiga elevers resultat vid avslutad skolgång. I Nederländerna ser man på modersmålsundervisningen som ett instrument för att främja barnens andraspråksinlärning och deras allmänna skolframgång. Flera studier har gjorts där turkiska barns färdigheter i sitt andraspråk har jämförts med färdigheter hos nederländska barn. Två olika undervisningsmodeller för läs- och skrivinlärning prövades: transitionsmodellen, vilken innebär att läsoch skrivinlärningen sker på barnens dominanta språk, turkiska och submersionsmodellen som förordar undervisning enbart på andraspråket (Axelsson 2000:139). Resultaten visade att transitionsmodellan ledde till bättre resultat för de turkiska barnen än submersionsmodellen. Slutsatsen av undersökningen blev att läs- och skrivundervisning som påbörjades på barnens förstaspråk ledde till bättre resultat utan att verka menligt på läsning och skrivning på barnens andraspråk (Axelsson 2000:149). Barn som undervisades enligt transitionsmodellen hade även en mer positiv attityd till läsning och skrivning både på förstaspråket och på andraspråket. Den del av språket som lärs in före skolåldern ger infödd behärskning i språket. Barn i denna ålder behärskar språkets bas, därefter sker en utveckling av basen inom ramen för skolans undervisning. Språkutvecklingen sker i modersmålsundervisning och i ämnesundervisning där framför allt ordförrådet utökas. Att språkets utbyggnad inte utvecklas blir följden om ett barn abrupt byter språk. Det blir därefter svårt att tillägna sig det utvecklade ordförråd man behöver i skolans olika ämnen. Man har också lättare att se och minnas abstrakta fenomen och företeelser i omvärlden om det finns språkliga benämningar på dem. Man kan i detta sammanhang tänka på att det för svenska barn finns få mål som skolan ägnar så mycket tid och stöd åt som utvecklingen av utbyggnaden i modersmålet flera timmars undervisning i veckan genom hela skoltiden (Hyltenstam 1996:39). 2.3 Styrdokument I den svenska skolan binds styrdokumenten ihop på olika nivåer med ett genomgående fokus på elevers möjlighet att med språkkunskaper som bas verka och leva i det svenska samhället. Skollagen föreskriver att: Utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter, samt i samarbete med hemmen främja deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. (Skollagen 1 kap. 2 ). Den nationella läroplanen, Lpo 94, anger värdegrundsmål och kunskapsmål, vilka preciseras i kursplaner för enskilda ämnen. Kursplanen för modersmål bedömer att elevens sätt att använda språket i tal och skrift ska vara ledigt och situationsanpassat. Kunskap om hemlandets språkstruktur och kultur ska finnas med, och eleven ska kunna göra jämförelser med det svenska 9

språket och samhället. Kursplanen för svenska fokuserar på att eleven ska arbeta medvetet för att göra sitt språk uttrycksfullt och situationsanpassat. Att kunna argumentera för sin egen åsikt och att värdera andras anses viktigt. Skriften ska användas som ett kommunikationsredskap. Elever i grundskolan har rätt till modersmålsundervisning om de har ett annat modersmål än svenska och använder det som dagligt umgängesspråk med minst en förälder eller vårdnadshavare. Undervisningen är frivillig för eleverna men kommunen är skyldig att erbjuda den. Denna undervisning regleras i grundskoleförordningen 2 kap. 9 14. En samisk, tornedalsfinsk eller romsk elev ska erbjudas modersmålsundervisning även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Samma sak gäller för adoptivbarn med annat modersmål än svenska. För asylsökande elever gäller sedan 1 januari 2002 samma regelverk som för övriga elever i grundskolan. Modersmålsundervisningen i grundskolan kan anordnas på ett flertal sätt. Eleven läser sitt modersmål istället för b-språk under år sex nio. 60 80 minuter i veckan istället för elevens val. Skolan kan välja att ha modersmålsundervisning som profil och kan då schemalägga undervisningen inom timplanen. Utanför timplanebunden tid efter skoldagens slut. 10

3 Resultat Skolverket gjorde 2002 en stor kartläggning av modersmålsundervisningen i Sverige. Bilaga tre Attityder till modersmål och integration (2002), innehåller intervjuer av barn, elever, lärare, föräldrar och skolledare om deras erfarenheter av modersmålsundervisning. Nedan presenteras resultat av enkätstudien med citat från skolledare, modersmålslärare och svensklärare. Svaren analyseras och jämförs med intervjusvar från rapporten Flera språk fler möjligheter, 2002, bilaga 3. 3.1 Modersmålets betydelse för inlärning Två skolledare anser att modersmålet har betydelse för inlärning i andra ämnen. Begreppsbildningen nämns som en positiv faktor. En skolledare menar att modersmålet och modersmålsundervisningen kan utgöra ett hinder för inlärning i andra ämnen. Samtliga uppvisar en medvetenhet om modersmålets betydelse som kognitivt redskap, vilket kan analyseras som en positiv attityd till ämnet. Det är viktigt att eleven har sitt modersmål för att kunna tillgodogöra sig annan inlärning. (Manlig skolledare 42 år) Modersmålslärarna betonar vikten av att eleven får fortsätta med sitt modersmål när han eller hon har kommit till Sverige. Studiehandledning på modersmålet hjälper eleven att inte förlora redan förvärvad kunskap. Modersmålslärarna uppvisar en positiv inställning till studiehandledning för att lindra ett abrupt språkbyte. Modersmålet har stor betydelse, för att vi också jobbar med de övriga ämnen när barnen är precis nykomna till Sverige. Vi jobbar med studiehandledning och genom modersmålet förlorar eleven ingen kunskap. Vi hjälper eleven med att lära sig nya svenska ord varje gång vi träffas och översätter vad den svenska läraren vill förmedla till eleverna. (Kv. modersmålslärare 45 år) Svensklärarna står för den mest positiva uppfattningen om modersmålets betydelse för övrig inlärning. Det är en allmän uppfattning att trygghet i språk och identitet skapar bättre förutsättningar för all inlärning. En svensklärare betonar att det måste finnas en bas i något språk för att kunna utveckla begreppsbildning och ordförråd. Svensklärarna är mycket medvetna om modersmålets betydelse för inlärning, vilket kan tolkas som en positiv attityd till andra språk. Jag tror det har stor betydelse för språkkänsla, personlig identitet och trygghet inför all skriven och lyssnad text. Därmed är det av stor betydelse för all inlärning. Om man kan sitt modersmål och sitt nya språk, så har man i bästa fall en dubbel bas för sin inlärning. (Kv. svensklärare 53 år) Svaren visar att informanterna i enkätstudien är medvetna om att modersmålet har en betydelsefull funktion som kognitivt redskap och därför har betydelse för inlärning även i övriga ämnen. Majoriteten av deltagarna uppvisar en positiv attityd och inställning till att det finns ett samband mellan 11

modersmål och inlärning. Liknande uppfattningar finner man i Skolverkets rapport. För lärande och språkutveckling framkom det i flera intervjuer med lärare att modersmålsundervisningen är viktig för att eleverna ska lära sig det svenska språket. Modersmålsundervisning ger bättre kunskaper i det svenska språket och det underlättar möjligheterna att hantera abstrakta begrepp. (Lärare i Skolverkets rapport) 3.2 Betyget i svenska och modersmål Skolledarnas uppfattningar är samstämmiga. Båda är lika viktiga. Två skolledare menar dock att för att komma vidare till högre studier inom det svenska skolsystemet är betyg i svenska viktigast. De tycker att måluppfyllelse och betyg i modersmål är viktigt, men inom skolans värld väger svenskan tyngst. Om man ställer ämnena och betygen emot varandra, vilket jag inte tycker man skall göra, i svenska, eftersom det är viktigt att få en behörighet till gymnasiets nationella program. (Manlig skolledare 52 år) En modersmålslärare uppger eventuell flytt till hemlandet som en faktor då det kan vara bra att vara tvåspråkig och ha ett betyg i ämnet modersmål. Två modersmålslärare uppger att båda är lika viktiga, men framhåller också att för vidare studier är det svenska som är viktigast. Modersmålslärarna har uppfattningen, liksom skolledarna att betyg i modersmål är viktigt för livet efter skolan, medan för att komma vidare inom skolans värld är betyg i svenska viktigast. Jag tycker att svenskan är viktigast eftersom de går på en svensk skola. (Kv. modersmålslärare 38 år) Bland svensklärarna hävdar en att svenskan är viktigast, medan övriga anser båda vara viktiga. Lärarna anser att godkänt betyg i svenska är viktigast för vidare studier i det svenska skolsystemet. Men uppfattningar finns att godkänt betyg i modersmål ger bättre självkänsla och underlättar relationer på det personliga planet. Svensklärarnas attityd till hur viktigt betyg i ämnet modersmål är stämmer överens med övriga informanters. Båda är lika viktiga. För skolframgång behövs svenska och på ett personligt plan behöver de känna att de behärskar sitt modersmål. (Kv. svensklärare 49 år) Sammanfattningsvis kan sägas att alla tycker att det är viktigt med måluppfyllelse i både modersmål och svenska. Det anses vara viktigare med svenska för att nå framgång inom skolans värld. Att känna sig trygg i sitt modersmål ger möjlighet till stärkt självkänsla och underlättar relationer. Uppgifterna i denna enkätstudie ligger i linje med Skolverkets rapport. En positiv inställning handlade om elevers utveckling av den egna identiteten och som bidragande orsak till stärkt självkänsla och självförtroende. Att modersmålsundervisning underlättar kommunikation mellan människor, såväl i den egna språkgruppen som i kontakt med det svenska samhället var ytterligare en. 12

3.3 Individen och modersmålet Skolledarna tycker att det är viktigt att eleverna lär sig sitt modersmål. Framför allt för att underlätta kommunikation och relationer i hemmet och med det gamla hemlandet. En skolledare tycker att det är bra för att underlätta övrig inlärning. En skolledare tycker att modersmålet inte hör hemma i skolan, och kan bli en börda i studiesituationen. Skolledarna ger uttryck för att det är viktigt att kunna sitt modersmål. Fördelarna med ett utvecklat modersmål finner skolledarna på det personliga planet och utanför skolan, trots att de tidigare har betonat att modersmålet fungerar som kognitivt verktyg i inlärningssituationer. Fördelarna kan vara att man håller kontakt med hemlandet och kan tala med sina föräldrar, vars svenska ofta inte är lika flytande som barnens. En klar nackdel är att modersmålsundervisningen kan vara störande i allt det andra som eleven måste lära sig inte minst svenska och övriga språk i det svenska skolsystemet. Man måste beakta att eleven får ytterligare ett ämne på sitt schema, i en kanske redan pressad skolstituation. Tala modersmålet hemma, konsekvent. Då behövs ingen modersmålsundervisning i övrigt! En något kontroversiell uppfattning kanske...! (Kv. skolledare 47 år) Modersmålslärarna ser fördelar främst på det personliga planet. Det underlättar möjligheten att hålla kontakt med det gamla hemlandet och släktingar. Att kunna sitt modersmål ger också stärkt självkänsla och en identitet. Fördelarna kommer fram efter skoltiden, i framtiden. Att kunna sitt modersmål stärker självkänsla och identitet, vilket kan underlätta att komma igenom skoltiden. Jag tycker att det är viktigt att eleverna lär sig sitt modersmål, därför att det ger starka självkänslor, identitet och för att kunna kommunicera genom hemspråket hemma och i hemlandet. Den enda nackdelen som jag kommer på är våra arbetstider efter skolans slut, då våra elever är trötta. Vi fick en gåva i det svenska samhället, att kunna lära barnen vårt språk och ibland känner man sig lurad p.g.a. att många hoppar av på grund av schemat. (Kv. modersmålslärare 38 år) Majoriteten av svensklärarna uppger att de tycker att det är viktigt att kunna sitt modersmål. Även här ser man fördelar på det personliga planet, utanför skolan. Det ger möjlighet att kommunicera med släkt och människor i hemlandet, det ger en känsla av identitet och möjlighet att söka sina rötter. Jag kan absolut inte se några nackdelar. Fördelarna är att eleverna kan hålla kontakt med sin släkt och familj, det ger en intellektuell och känslomässig språkträning, vilken kan hjälpa till i all inlärning. Identiteten stärks, jag upplever att äldre elever mer söker identitet i sitt ursprung. (Kv. svensklärare 50 år) Alla informanterna betonar att modersmålet är viktigt att kunna för individen. Fördelarna finns till största delen i den personliga sfären. Alla informanter nämner också att modersmålsundervisning kan underlätta kontakt med släktingar i det gamla hemlandet och ge en stärkt identitetskänsla. Nackdelar för individen är av mer organisatorisk art. Liknande uppfattningar finns i Skolverkets rapport. Generellt ansågs eftermiddagen vara en dålig tid att förlägga modersmålsundervisningen till, eftersom elever och även lärare då är trötta. 13

3.4 Modersmålsundervisningens inverkan på skolan Två av skolledarna betonar mångfald och högre måluppfyllelse för eleverna som fördelar med modersmålsundervisning på skolan. En skolledare kan inte se några fördelar alls, utan ser enbart nackdelar av organisatorisk art som en följd av modersmålsundervisning. Skolledarna står för att det är viktigt och positivt för skolan att det finns modersmålsundervisning. Det visar att man är öppen för mångfald av språk och kulturer, och skolledarna ser också fördelar för elevernas måluppfyllelse. Jag tror på mångfald och då blir modersmålsundervisningen en naturlig del i skolan. Om dessutom modersmålsläraren är behörig i andra ämnen så blir han eller hon del av skolan på ett helt annat sätt. (Manlig skolledare 52 år) I intervjuer i Skolverkets rapport togs upp att det finns en rådande negativ attityd i samhället att det är viktigare att lära sig svenska än modersmål. En inställning var att modersmålsundervisning ansågs vara oviktigt och att olika språk har olika status, vilket gör det svårt för skolan att motivera elever till att delta i undervisningen. En skolledare menade att statusfrågan ibland gör att elever väljer bort ett lågstatusspråk. Jag har sett exempel på barn som inte kan något språk ordentligt. Det kan handla om en 13-åring som i respektive språk har ett ordförråd på ett par hundra ord. (Skolledare i Skolverkets rapport) 3.5 Modersmålsundervisningen och betygen Två av skolledarna anser att det finns ett samband mellan modersmålsundervisning och bra betyg i svenska, medan en har en avvikande negativ uppfattning. På sikt tror jag att modersmålsundervisning kan stärka svenskan, men inte med en gång. (Manlig skolledare 42 år) Modersmålslärarna är positiva till sambandet mellan modersmålsundervisning och bra betyg i svenska. De menar att språken förstärker varandra och ger bättre resultat både i modersmål och svenska. Modersmålslärarna visar stor enighet i denna fråga. Det kan vara individuellt! Om eleven kan göra jämförelser mellan finskan och svenskan (grammatiktermer) och han kan finska bättre. Det måste underlätta svenskan och ge bättre betyg i svenska. (Kv. modersmålslärare 53 år) Svensklärarna tror att modersmålet kan gynna såväl svenskan som andra ämnen på längre sikt. De ser ingen positiv effekt av modersmålsundervisningen på svenska på det sätt som den organiseras och genomförs idag. Ska man kunna dra nytta av modersmålet för att få bättre betyg i svenska, måste modersmålsundervisningen integreras mer med övrig undervisning. På sikt tror jag att det skulle kunna göra det. Det ger ett större internaliserat ordförråd, som hjälper till i inlärningen av svenska, men för att det ska ge resultat måste modersmålsundervisningen interagera med övrig skolverksamhet. Som jag ser det har modersmålsundervisningen två syften, den ska dels stärka och utveckla den kulturella kunskapen och identiteten, men också fungera som ett kognitivt verktyg för inlärning. (Kv. svensklärare 53 år) 14

I enkätundersökningen överväger en positiv inställning till att modersmålsundervisning har betydelse för elevens betyg i ämnet svenska. Informanterna betonar dock att organisationen av modersmålsundervisningen bör ändras för att man ska kunna se resultat. Svensklärare efterlyser interaktion med övrig skolverksamhet. Organisatoriska svårigheter kommer fram även i Skolverkets rapport. Faktorer som upplevdes som negativa var att lärarna ofta var outbildade och saknade kunskap om det svenska språket och att samarbete mellan modersmålslärare och övriga lärare inte fungerade. För lärande och språkutveckling framkom i flera intervjuer att modersmålsundervisningen är viktig för att eleverna ska lära sig det svenska språket. Det är en förutsättning för utveckling av det svenska språket och för att få ett eget levande språk. (Lärare i Skolverkets rapport) 3.6 Skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga elever Skolledarna har besvarat frågan men anser sig inte delta i undervisningen så mycket att de kan ha en uppfattning om eventuella skillnader. Fyra av fem svensklärare uppger att de ser skillnader bland elever med olika modersmål. Tre svensklärare betonar att ordförrådet är mindre, i uttalet märks skillnad, begreppsbildningen är sämre och i skrift utmärker eleverna med ett annat modersmål än svenska sig genom att de oftare gör grammatiska fel. En svensklärare säger att elever som inte får modersmålsundervisning konsekvent presterar sämre på läsförståelsetester än gruppen som får modersmålsundervisning. Det finns en viss öppenhet hos svensklärare att tillåta exempelvis litteratur på modersmålet under svensklektionerna. Endast en svensklärare har en gång befunnit sig i denna situation. Jag har inte råkat ut för det, annat än en flicka, som gått i skola i England och som ville läsa på engelska. Men om det blev aktuellt tror jag: ja. (Manlig svensklärare 57 år) Bland lärarna i Skolverkets rapport fanns till största delen positiva attityder till modersmålsundervisning. I många fall har modersmålsundervisning lyfts fram som en förutsättning för all annan inlärning och utveckling. Det verkade dock finnas en motsättning inom lärargruppen. En del lärare uttryckte det så att det skulle vara orättvist eftersom elever på gymnasienivå kan välja sitt modersmål som b- eller c-språk och där få bra betyg. 15

4 Diskussion Denna enkätstudie syftar till att i begränsad omfattning fungera som en lokal kartläggning av skolledares, modersmålslärares och svensklärares attityder och uppfattningar om modersmål och modersmålsundervisning. Det går självklart inte att genom ett fåtal frågor få fram några generella attityder till modersmål och modersmålsundervisning, varför denna uppsats bör betraktas som en fallstudie. Det jag har försökt att fånga upp är om den enskilde skolledaren eller läraren har en öppen attityd till olika modersmål och till modersmålsundervisning i den svenska skolan. Förhoppningsvis har informanterna svarat ärligt, men det går inte att komma ifrån att denna fråga kan vara känslig och som representant för en skolenhet kan det kännas bekvämt att svara på ett politiskt korrekt sätt. Modersmålsundervisningen organiseras med ambulerande modersmålslärare i kommunen. Undervisningen bedrivs till största delen utanför skoltid, men i enskilda fall försöker man hitta lösningar under skoldagen. Verksamheten har inga fasta lokaler att tillgå utan är hänvisad till lediga klassrum. Modersmålslärarna tillhör en hemskola där de är anställda och eventuellt ingår i ett arbetslag. En generell uppfattning som framkommit är att organisationen av modersmålsundervisningen inte känns tillfredsställande. Skolledarna har inte någon övergripande insyn i hur verksamheten fungerar. Skolledarnas intresse och erfarenheter av modersmålsundervisning skiljer sig åt beroende på det skiftande elevunderlaget. Modersmålslärarna känner sig ibland isolerade och icke önskvärda under skoltid, och svensklärarna har en mycket vag uppfattning om hur verksamheten fungerar och vad elever och modersmålslärare jobbar med. Att modersmålsundervisningen inte tycks fungera organisatoriskt och inte är integrerad i den övriga skolverksamheten kan i vissa fall vara upphov till svar som är baserade på känslor av frustration eller okunskap och ointresse. I samband med kommunaliseringen av skolan 1991 blev det mer eller mindre praxis att förlägga modersmålsundervisningen efter skoltid, inte nödvändigtvis i elevens egen skola. Denna förändring var ett led i den stora besparing i ett regeringsbeslut 1991. Skolledare behövde inte längre ta hänsyn till den enskilde elevens schema när inte modersmålsundervisningen tog plats för något annat ämne. Ansvaret lades på elever och föräldrar. Var eleverna intresserade av att lära sig sitt modersmål fick de räkna med längre skoldag, ibland med långa resor som följd. Modersmålslärarna fick sin arbetstid förlagd till eftermiddag och kväll istället för under normal skoltid. Arbetstidsförändringen ledde till att modersmålslärarna i större utsträckning hamnade utanför den ordinarie organisationen. Modersmålslärarna upplevde en isolering, övriga ämneslärare och klassföreståndare visste ingenting om vad eleverna sysslade med under modersmålsundervisningen och vice versa. Målsättningen i kursplanen att lärarna ska undervisa invandrarelever på deras hemspråk, ge dem studiehandledning i 16

övriga ämnen och medverka i kontaktarbete mellan skola och hem blev svår att leva upp till (Hyltenstam 1996). Hyltenstam och Tuomela kritiserar Rikrevisionsverkets granskning 1990, vilken låg till grund för hur modersmålsundervisningen kom att organiseras efter 1991. De menar att hela rapporten är bristfällig och inte har analyserat modersmålsundervisningen utifrån de invandrarpolitiska målen. Utredarna har betraktat invandrarundervisningen, inklusive modersmålsundervisningen enbart som ett medel att så snart som möjligt få invandrarelever att klara den svenska skolan som om de vore svenska elever. De har därmed i sitt utvärderingsarbete bortsett från eller inte förstått sådana aspekter på undervisningen som är tänkta att tillgodose andra syften, nämligen bevarandet och utvecklandet av språklig och kulturell identitet (Hyltenstam 1996:22). RRV:s granskare uttryckte förvåning över att elever får samma mängd undervisning genom de olika stadierna trots stigande färdighetsnivå (s. 25). Detta förhållande gäller även för elever med svenska som modersmål, vilket aldrig har ifrågasatts. Sammanfattningsvis hävdar Hyltenstam och Tuomela att innehållet i RRV:s rapport i stora stycken utgör en spegling av uppfattningar om hemspråksundervisningen hos personer som är ointresserade av den eller negativa till den av ideologiska skäl. och att denna händelsekedja ger synnerligen starka signaler om samhällets centrala värdering av hemspråksundervisningen (Hyltenstam 1996:23). Uppgifter från modersmålslärare och ämneslärare i Hyltenstam 1996 är påfallande lika de uppgifter som modersmålslärarna i denna undersökning gav uttryck för. Modersmålslärarna känner sig fortfarande isolerade och marginaliserade, och svensklärarna har dålig eller ingen uppfattning om vad eleverna ägnar sig åt under modersmålsundervisningen. Modersmålsläraren börjar när svenskläraren slutar. Ofta ligger konferenser för ämnen och arbetslag direkt efter sista lektionen på skoldagen, precis när modersmålsläraren börjar sin lektion. Det är inte konstigt att kontakten inte finns mellan ämnena. En slutsats som man kan dra är att det inte hänt någonting på femton år i organisationen av modersmålsundervisningen, den uppfattas fortfarande som något marginellt, skilt från all övrig undervisning och social verksamhet i skolan. Det förefaller ändå vara så att de som arbetar i verksamheten, skolledare och lärare har en övervägande positiv attityd till modersmålsundervisning som ett naturligt inslag i skolan. Skolledarna i den här undersökningen gav uttryck för en medvetenhet om modersmålets positiva betydelse för skolframgång i övrigt, vilket tyder på en öppenhet för influenser från andra språk och och kulturer i skolan. Modersmålslärarna och svensklärarna uppvisar en positiv attityd till modersmålet och till modersmålsundervisningen, men resultatet pekar på att språket som leder till studieframgång i grundskolan och till högre studier är svenska. Lärarna står för uppfattningen att modersmålet har störst betydelse för individen utanför skolans värld. Både modersmålslärarna och svensklärarna be- 17

tonar värdet av att med modersmålet skapa sig en språklig identitet, att behålla kontakter med hemlandet och att vårda relationen med föräldrar. Dock visar lärarna en stor medvetenhet om modersmålets betydelse för kognitiva processer, vilka mycket väl kan fungera som ett viktigt och mycket bra verktyg för eleven i skolan vid inlärning av svenska. Attityden till modersmålet känns därför något ambivalent. Lärare vet att en väl uppbyggd bas i modersmålet underlättar utbyggnaden av språket. Utbyggnaden av den språkliga basen är det som elever ägnar sig åt framför allt i skolan. Att fortsätta att bygga ut sitt modersmål ger positiva effekter också på andraspråket, som i detta fall är svenska. Forskningsstudier stöder dessa tankegångar. I en undersökning av Hill (Hyltenstam 1996), jämfördes så kallade hemspråkselevers snittbetyg i kärnämnena med svenska elevers. Resultatet visade att de elever som kontinuerligt deltagit i modersmålsundervisning under grundskoletiden, redovisade en till tre tiondelar högre snittbetyg än svenska elever. Elever som avbrutit modersmålsundervisningen före mellanstadiets slut, uppvisade konsekvent lägre betyg främst i svenska. Modersmålslärarna är medvetna om detta samband och svensklärarna är de som upptäcker konsekvenserna av ett abrupt språkbyte. Svensklärarna i undersökningen upplevde klara skillnader mellan enspråkiga elever och elever med ett annat modersmål än svenska. Skillnaderna gick att finna i ordförråd, begreppsbildning, uttal, grammatik, läsförståelse, läshastighet och allmän inställning till språk och text. Alla dessa är moment i modersmålsundervisningen i svenska. Etniskt svenska elever får kontinuerlig träning via litteratur och skriftliga övningar under en stor del av skoltiden. Elever med ett annat modersmål än svenska får endast modersmålsträning på sitt språk under cirka sextio minuter i veckan, på eftermiddagen, skilt från övrig undervisning. I styrdokumenten står angivet att innehållet i modersmålsundervisningen ska anknyta till övrig undervisning, just för att understödja begreppsbildning och ordförråd hos elever som inte har förförståelse av svenska. Modersmålslärarna uppger att de försöker hjälpa till med studiehandledning i övriga ämnen, men den hjälpen regleras av skolan, det vill säga rektor. Förmodligen är det så att många fler elever med ett annat modersmål än svenska skulle behöva studiehandledning i övriga ämnen, framför allt under högstadietiden då mängden text och nya ämnen ökar dramatiskt. Har man aldrig mött begrepp som hör till SO-ämnen eller NO-ämnen på sitt förstaspråk, har man svårt att hitta referenser som kan hjälpa till att skapa ett ordförråd för dessa ämnen. Jag misstänker att många elever gömmer sig bakom en fasad av en hygglig muntlig förmåga, där bristerna endast kommer fram i uppsatsen, bokrecensionen eller först i slutbetyget. För att undvika ett scenario där både elev och lärare försent upptäcker att kunskaperna inte riktigt räcker till, är mer samarbete mellan modersmålslärare och exempelvis svensklärare och övriga ämneslärare ett måste. Som nämnts tidigare 18

försvårar organisationen av modersmålsundervisningen snarare än underlättar samarbete över ämnesgränserna, vilket också gör det svårt för lärarna att uppfylla styrdokumentens intentioner. Inom tvåspråkighetsforskningen är man numera helt överens om att kontinuerlig undervisning i modersmålet parallellt med andraspråket har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång. Det räcker dock inte med att lärare och skolledare känner till forskningsresultat. Omgivningens attityd och inställning till ämnet modersmål är det som är avgörande för om en elev ska våga satsa på sitt modersmål, sin kultur och identitet. Min uppfattning är att en öppen och tillåtande attityd till olika modersmål i den svenska skolan är en förutsättning för att kunna ge eleverna en likvärdig utbildning. Eleverna i den svenska skolan är idag en heterogen grupp med varierande bakgrund och kunskaper, vilket också kräver att skolverksamheten ser till individens enskilda behov. Genom att schemalägga undervisning på olika modersmål under hela skoltiden skulle man successivt kunna öka de tvåspråkiga elevernas kunskaper i svenska i enlighet med tvåspråkighetsforskningens rön. Det skulle ge möjlighet för lärare att samarbeta över ämnesgränserna och på ett bättre sätt än idag lotsa eleverna igenom skoltiden med det gemensamma målet att uppnå aktiv tvåspråkighet. 19

5 Litteratur Axelsson, Monica (red.), Tvåspråkiga barn och skolframgång mångfalden som resurs. Stockholm: Rinkeby språkforskningsinstitut. Bialystock, E. (1998), Fluency in a foreign language could help children master reading faster, Effects of Bilingualism and Biliteracy on Children Emerging concepts of Print. Developmental Psychology, Vol. 33, No. 3. The American Psychological Association. Collier, Virginia & Thomas, Wayne (1999a), Making schools effective for English language learners, Part 3. TESOL Matters, Vol. 9 No. 5. Hill, Margaret (1995) Invandrarbarns möjigheter. Om kunskapsutveckling och språkutveckling i förskola och skola. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik. Hyltenstam, Kenneth & Tuomela, Veli (1996), Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Lund: Studentlitteratur. Lindberg, Inger (2002), Myter om tvåspråkighet. Språkvård nr. 4 2002. Svenska språknämnden. Samuelsson, Wiwi (1999), Det finns gränser. Sveriges Utbildningsradio AB. Sepulveda, C. & Tordsson, S. (2004), Modersmål nyckeln till integration!?. Fältstudie inom lärarutbildningen. Växjö universitet. Skollagen (1985: 1100), SFS nr: 1985:1100 rixlex.riksdagen.se Skolverket, Flera språk fler möjligheter Utveckling av modersmålsstöd och modersmålsundervisning ett regeringsuppdrag, 2002, Dnr 2001: 2751. Skolverket, Attityder till modersmål och integration. Bilaga 3 till rapporten Flera språk fler möjligheter Utveckling av modersmålsstöd och modersmålsundervisning ett regeringsuppdrag, 2002, Dnr 2001: 2751. Thomas, Wayne & Collier, Virginia (2002), A national study of School Effectiveness for Language Minority Students Long-Term Academic Achievement. Center for Research on Education, Diversity & Excellence (CREDE). 20