Sjuksköterskans möte med våldsutsatta kvinnor

Sjuksköterskans möte med våldsutsatta kvinnor En litteraturstudie Nurse encounter with abused women A literature study Johanna Karlsson Erika Sandberg Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad/Sjuksköterskeprogrammet Grundnivå Handledare: Ingrid Andersson Examinerande lärare: Barbro Renck 170425

SAMMANFATTNING Titel: Fakultet: Institution: Ämne: Sjuksköterskans möte med våldsutsatta kvinnor Nurse encounter with abused women Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Institutionen för Hälsovetenskaper Omvårdnad Kurs: Författare: Handledare: Sidor: Nyckelord: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Johanna Karlsson och Erika Sandberg Ingrid Andersson 25 sidor samt bilaga Sjuksköterska, våld i nära relation, kvinnor, möte, upplevelse Introduktion Mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem och det största hotet mot kvinnors hälsa. Sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter våldsutsatta kvinnor. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. Metoden som användes för litteraturstudien var Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Totalt svarade tio artiklar mot studiens syfte. De kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ metod. De tio artiklarna utgjorde resultatet. Artiklarna lästes och bearbetades både enskilt och tillsammans för att identifiera likheter. Resultatet baseras på nio kategorier: intuition, frustration, obehag, likgiltighet, otillräcklighet, meningsfullhet, sympati, oro och olika roller. Slutsatsen är att sjuksköterskan upplevde sig kunna använda sin intuition för att identifiera en våldsutsatt kvinna. Mötet med våldsutsatta kvinnor väckte många starka känslor hos sjuksköterskan och sjuksköterskan upplevde att det var svårt att skilja på kvinnas känslor och sina egna. Mötet påverkade sjuksköterskan även i privatlivet.

Innehåll Introduktion... 4 Våld mot kvinnor... 4 Förekomst av mäns våld mot kvinnor i Sverige... 4 Orsaker till mäns våld mot kvinnor... 5 Våldets normaliseringsprocess... 6 Våldsutsatta kvinnors upplevelser av mötet med hälso- och sjukvården... 6 Sjuksköterskans ansvar och roll i mötet med våldsutsatta kvinnor... 7 Sjuksköterskans hinder för att fråga om våldsutsatthet... 7 Problemformulering... 8 Syfte... 8 Metod... 8 Litteratursökning... 9 Inklusions- och exklusionskriterier... 9 Urvalsprocess... 10 Databearbetning... 11 Forskningsetiska ställningstagande... 11 Resultat... 12 Intuition... 13 Frustration... 13 Obehag... 13 Likgiltighet... 14 Otillräcklighet... 14 Meningsfullhet... 14 Sympati... 15 Oro... 16 Olika roller... 16 Diskussion... 17 Resultatdiskussion... 17 Metoddiskussion... 19 Klinisk betydelse... 20 Förslag till fortsatt forskning... 20 Slutsats... 20 Referenser... 21 Bilaga 1: Artikelmatris... 27

Introduktion En global rapport som Världshälsoorganisationen, [WHO] presenterade 2013 visar att mer än var tredje kvinna i världen någon gång under sin livstid utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld av partnern eller sexuellt våld av någon annan än partnern. Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla åldrar och samhällsklasser och är det största hotet mot kvinnors hälsa. Våldet leder till negativa konsekvenser för kvinnans fysiska, sexuella, reproduktiva och psykiska hälsa (WHO 2013). De negativa konsekvenserna som våldet ger leder till att kvinnor som utsatts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner ofta söker sjukvård (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK] 2010; Wong & Mellor 2014). De kan söka vård för andra orsaker än det direkta våldet (NCK 2010; DeBoer et al. 2013) som exempelvis gynekologiska problem som missfall och abort (Campbell 2002) eller för mer diffusa symtom som trötthet, huvudvärk, ångest, magtarmproblem och smärta (Wong & Mellor 2014). Kvinnor som utsatts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner finns överallt inom hälso- och sjukvården (NCK 2010) och sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter kvinnorna (Woodtli 2001; Wong & Mellor 2014). Våld mot kvinnor Enligt FN:s deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor (1993) definieras våld mot kvinnor som: Any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual or psychological harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or in private life (United Nations [UN] 1993). Våld kan ta sig uttryck på olika sätt. Gemensamt för alla former av våld är att det är en handling som riktar sig mot en annan människa och att syftet med handlingen är att utöva makt (Isdal 2000). Isdal (2000) definierar våld som: Varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker personen och får den att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill (Isdal 2000, s. 34). Det vanligaste förekommande våldet globalt mot kvinnor sker i en nära relation där våldet utövas av en man mot en kvinna som han har eller har haft en kärleksrelation till (UN 2006). Begreppet våld i en nära relation omfattar alla typer av våld som sker mellan närstående. Våld i en nära relation förekommer både i heterosexuella och homosexuella relationer och inom familje- och släktrelationer (NCK 2017). När begreppet våld i en nära relation förekommer i denna litteraturstudie menas en man som utövar våld mot en kvinna som han har eller har haft en kärleksrelation till. Förekomst av mäns våld mot kvinnor i Sverige Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK] genomförde en nationell undersökning 2014 där 10 000 kvinnor och 10 000 män tillfrågades om de blivit utsatta för våld under barndomen, ungdomen och vuxen ålder. Svarsfrekvensen för undersökningen var totalt 52 % och av kvinnorna svarade 57 %. Av de kvinnor som svarade på enkäten hade 20 % i vuxen ålder utsatts för allvarligt sexuellt våld. Lika stor andel av kvinnorna hade någon gång under sitt vuxna liv 4

utsatts för återkommande och systematiskt psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner. Undersökningen visar även att 14 % av de kvinnor som svarade på enkäten hade varit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner (NCK 2014). Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och kan i värsta fall leda till döden för de kvinnor som är utsatta. I Sverige dödas varje år ungefär 13 kvinnor av den man de har eller har haft en nära relation till. Om den siffran sprids ut över ett år innebär det att en kvinna dödas var fjärde vecka. Det dödliga våldet inträffar oftast i samband med att kvinnan väljer att lämna relationen (Brottsförebyggande rådet [BRÅ] 2015). Orsaker till mäns våld mot kvinnor Mäns våld mot kvinnor kan förstås utifrån ojämna maktförhållandena mellan män och kvinnor där män är överordnade och kvinnor underordnade. Eliasson och Ellgrim (2006) beskriver våldets orsaker utifrån tre nivåer: individnivå, strukturell nivå och kulturell nivå. På individnivå förklaras männens våld mot kvinnor utifrån personliga faktorer som exempelvis män som är kriminella eller som har ett alkohol- och drogmissbruk. Genom att endast förklara våldet utifrån individuella olikheter förminskas problemet och våldsförövarna begränsas till en grupp av män med vissa personliga faktorer. På strukturell nivå förklaras mäns våld mot kvinnor utifrån de strukturer som samhället är uppbyggt på som (Eliasson & Ellgrim 2006) direkt och indirekt uppmuntrar och underlättar för män att dominera, kontrollera och till och med bruka våld mot kvinnor (Eliasson & Ellgrim 2006, s. 20). Ett begrepp som används för att beskriva våldet på strukturell nivå är patriarkala maktstrukturer där män är överordnade och kvinnor underordnade. Patriarkala maktstrukturer kan beskrivas som historiska ojämlikheter mellan män och kvinnor (Johnsson-Latham 2005) och det kan förklaras utifrån begreppen patriarkal och patriarkalisk. Patriarkal kännetecknas av att släktskap företrädelsevis räknas på faderns sida och att söner har företräde när det gäller arv av exempelvis egendom, rang och rättigheter. Med begreppet patriarkalisk menas de ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor där männen har den primära makten och de flesta ledande positionerna i samhället (Svenska akademins ordbok [SAOB]). På kulturell nivå kan mäns våld mot kvinnor förklaras utifrån normer och värderingar som syftar till att ursäkta våldet. Det är ofta lätt att identifiera värderingar och normer som gäller i kulturer långt ifrån den egna och se det som avvikande men kulturella styrningar förekommer överallt. I den traditionella svenska kulturen förekommer uppfattningar om mäns överordning och kvinnors underordning trots jämställdhetslagar. Det kan till exempel handla om kvinnor som lever ut sin sexualitet och som då bryter mot kulturella normer för hur en god kvinna ska uppträda. De tre nivåerna av individ-, strukturell- och kulturell nivå bildar tillsammans det som kallas för könsmaktsordningen och som avser det ojämlika maktförhållandet mellan män och kvinnor. Våldet kan inte enbart förklaras utifrån en nivå utan det innefattar alla tre nivåerna. Mannen väljer att utföra våldshandlingar mot sin partner men strukturella och kulturella faktorer underlättar och ursäktar våldshandlingarna (Eliasson & Ellgrim 2006). 5

Våldets normaliseringsprocess Eva Lundgren (2012) har utarbetat en teoretisk modell för att förklara hur våldet i en nära relation normaliseras. Gränserna för vad som kan accepteras suddas ut och våldet blir normalt för både mannen och kvinnan. Mannen isolerar och kontrollerar kvinnan mer och mer och kvinnans livsutrymme minskar. Han isolerar henne fysiskt genom att neka henne att umgås med vänner och bekanta och psykiskt genom att hon främst umgås med honom. Kvinnan utvecklar ett känslomässigt beroende mot mannen genom att uppleva det mesta i förhållande till honom, han blir hennes referensram. Mannen växlar mellan våld och värme och det leder till att gränsen mellan våld och kärlek suddas ut. Kvinnan ser inte utövandet av våld som en våldshandling utan ser våldet som ett uttryck för kärlek och omtanke. När våldet normaliseras och kombineras med isolering blir det svårt för kvinnan att behålla en verklighetsuppfattning Allt eftersom våldet blir normalt sker en internalisering av våldet. Det innebär att kvinnan tar över mannens verklighetsuppfattning och ser sig själv med mannens ögon. Gradvis krymper kvinnans självkänsla och hon tar över ansvaret för våldet. Mannen ger kvinnan skulden och hon blir orsaken till våldet även i sina egna ögon (Lundgren 2012). Våldsutsatta kvinnors upplevelser av mötet med hälso- och sjukvården Kvinnor som utsätts för våld söker ofta sjukvård (Stenson et al. 2006). I mötet med hälso- och sjukvården ville våldsutsatta kvinnor bli frågade om våld (Socialstyrelsen 2002). Kvinnorna upplevde att det var lättare att få frågan om våld än att själva berätta och de fick hellre frågan en gång för mycket än en gång för lite (Ericsson & Mattsson 2009). Kvinnorna ville få stöd från hälso-och sjukvårdspersonalen (Wendt & Enander 2013). De ville att hälso- och sjukvårdspersonalen skulle bemöta med empati och förståelse och inte ha en dömande attityd. Kvinnorna ville att hälso- och sjukvårdspersonalen skulle stärka deras självförtroende och de ville få bekräftat att våldet de upplevt var oacceptabelt och att det inte var deras fel att de var utsatta för våld (Feder et al. 2006). Kvinnorna upplevde att det var viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen hade kunskap om våld i nära relationer (Feder et al. 2006) och att det fanns rutiner för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor (Ericsson & Mattsson 2009). Positiva faktorer som kvinnorna upplevde från mötet med hälso- och sjukvården var att hälsooch sjukvårdspersonalen förmedlade kunskap, visade medkänsla, bidrog till att öka självkänslan, var omsorgsfulla och underlättade för dialog (Wendt & Enander 2013). Negativa faktorer som kvinnorna upplevde i mötet med hälso- och sjukvården var att hälso-och sjukvårdspersonalen inte förstod allvaret i deras situation och därmed upplevde kvinnorna att de inte blev tagna på allvar. Det kunde även handla om att kvinnorna upplevde hälso- och sjukvårdspersonalen som likgiltig, osympatisk och att de hade en dömande attityd (Pratt- Eriksson et.al 2014). Kvinnorna upplevde bristfälligt stöd från hälso- och sjukvården när de gavs otillräcklig information, inte blev hänvisade vidare till andra instanser eller inte följdes upp (Wendt & Enander 2013; Pratt-Eriksson et.al 2014). Kvinnorna kände att det var meningslöst att berätta om våldet för hälso- och sjukvårdspersonalen eftersom de upplevde att de inte fick den hjälp de behövde (Pratt-Eriksson et.al 2014). 6

Sjuksköterskans ansvar och roll i mötet med våldsutsatta kvinnor ICN:s etiska kod för sjuksköterskor beskriver sjuksköterskans ansvar i fyra områden: främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening [SSF] 2014, s. 3). I första hand är sjuksköterskans ansvar riktat till människor som behöver vård. I mötet med en patient, exempelvis en våldsutsatt kvinna som söker vård förväntas sjuksköterskan vara lyhörd, visa respekt och medkänsla samt vara närvarande och tillgänglig i mötet (SSF 2014; SSF 2016). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) är det hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar att ge en god och jämlik vård till alla som söker vård. En god vård ska vara lättillgänglig och bygga på respekt för patientens rätt till autonomi och integritet. Den ska tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling. Vården ska planeras och utföras tillsammans med patienten, i den mån det är möjligt (SFS 1982:763). För att ge en god vård behöver hälso- och sjukvården undersöka orsakerna till de symtom och tecken som patienten uppvisar och söker vård för. Detta innebär att hälso- och sjukvården har ett ansvar att upptäcka och identifiera de kvinnor som utsätts för våld (NCK 2010). Genom att fråga om våld öppnar sjuksköterskan för dialog och för kvinnan kan det vara avgörande för en förändrad livssituation (Wendt et al. 2011). Socialstyrelsen (2016) har utarbetat en handbok för socialtjänstens och hälso-sjukvårdens personal för att ge vägledning inom området våld i nära relationer. Handboken beskriver bland annat hur personalen inom hälso-och sjukvården ska agera då det finns misstanke om våld i en nära relation. I mötet med en kvinna som söker vård och som uppvisar tecken eller symtom på att vara utsatt för våld i nära relation ska hälso- och sjukvårdspersonal i enrum fråga kvinnan om orsaken till tecknen och symtomen. Frågor om våld är känsligt, det är därför viktigt att skapa en trygg miljö för kvinnan när frågan ställs. Hälso- och sjukvårdspersonalen har ett ansvar att ta reda på om det finns barn i familjen (Socialstyrelsen 2016). Finns det barn i familjen har hälso-och sjukvårdspersonal en skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten göras enligt 14 kap. 1 Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Hälso- och sjukvårdspersonalen har ett ansvar att informera och hänvisa de kvinnor som utsatts för våld vidare till de instanser som har rätt kompetens och resurser att hjälpa samt att ge vård för de fysiska och psykiska skador som våldet orsakat (Socialstyrelsen 2016). Sjuksköterskans hinder för att fråga om våldsutsatthet I mötet med våldsutsatta kvinnor kan sjuksköterskans attityder och värderingar utgöra hinder (Hendersen 2001). Flera studier visar att sjuksköterskor känner sig obekväma med att fråga om våld. Sjuksköterskor kan sakna kunskap om våld i nära relationer och det leder till att de inte ställer frågan om våld (Socialstyrelsen 2002; Häggblom et al. 2005; Furniss 2007; Sundborg et al. 2015). I Sundborg et al. (2012) studie ville sjuksköterskorna få mer utbildning om våld i nära relationer då de inte kände sig förberedda för att ge god vård till våldsutsatta kvinnor. En del sjuksköterskor kan vara rädda för att ställa frågan då de inte vet hur de ska bemöta och hantera ett bekräftande svar. Dessutom kan frågor om våld anses privata och det skulle kunna upplevas kränkande att få frågan (Socialstyrelsen 2002; Sundborg et al. 2015). 7

Problemformulering Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. I Sverige dödas ungefär 13 kvinnor varje år av en man som hon har eller har haft en nära relation till. Våldet är det största hotet mot kvinnors hälsa och det leder till negativa konsekvenser för kvinnans fysiska, sexuella, reproduktiva och psykiska hälsa. Kvinnor som blir utsatta för våld söker ofta sjukvård men för andra orsaker än våldet. Sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter våldsutsatta kvinnor och det är betydelsefullt att kvinnorna får stöd och blir bemötta med respekt, empati och förståelse. Det är viktigt att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor för att kvinnorna ska få en god vård och känna trygghet i vård och behandling. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. Metod Metoden som användes i denna studie var en litteraturstudie. En litteraturstudie innebär att söka, sammanställa och bearbeta vetenskapliga artiklar från tidigare genomförda studier inom ett visst område (Forsberg & Wengström 2013). I denna litteraturstudie användes Polit och Becks (2012) niostegsmodell, se figur 1. 1. Formulera syfte och frågeställning 6. Sammanfatta information och granska mot syftet 7. Kritiskt granska och värdera valda artiklar 2. Val av databas och sökord 5. Läsa artiklarna i sin helhet 8. Analysera och identifiera kategorier 3. Databassökning 4. Granska titel och abstrakt 9. Sammanställa resultat Figur 1. Polit och Becks (2012) niostegsmodell för litteraturstudier. Fritt översatt. 8

Litteratursökning Det första steget enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell för litteraturstudier är att formulera ett syfte och eventuella frågeställningar. I steg två formuleras en sökstrategi genom att välja databaser och identifiera sökord (Polit & Beck 2012). I denna litteraturstudie valdes databaserna PubMed och Cinahl. I PubMed användes sökorden domestic violence, intimate partner violence, nurse-patient relations som MeSH-termer och nurs* och experienc* som fritext. I Cinahl användes sökorden battered women, intimate partner violence, nurse-patient relations i form av Headings (MH) och nurs* och experienc* som fritext. Enligt Polit och Beck (2012) kan trunkering användas för att få fler träffar med olika ändelser. Trunkering innebär att början eller slutet av ett ord ersätts med en asterisk (*) (Polit & Beck 2012). Sökorden nurs* och experienc* söktes i båda databaserna i fritext med trunkering. I steg tre utförs databassökning (Polit & Beck 2012). Samtliga sökord söktes först enskilt och sedan kombinerades sökorden med varandra genom att använda booleska operatorn AND (Polit & Beck 2012). Inklusions- och exklusionskriterier Artiklar publicerade mellan 2002-01-01 och 2017-01-31 som var vetenskapligt granskade och skrivna på engelska, svenska, norska och danska inkluderades. Artiklar som belyste kvinnor som utsatts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner i en heterosexuell relation inkluderades. Review-artiklar exkluderades. Se tabell 1 och 2. Tabell 1. Databassökning i PubMed DATABAS SÖKNING SÖKORD ANTAL TRÄFFAR PubMed S1 Domestic 20 142 violence S2 Intimate 5053 partner violence S3 Nurse-patient 13 130 relations 9 URVAL 1 URVAL 2 S4 Nurs* 344 000 S5 Experienc* 524 566 S6 S1 AND S3 154 10 1 1 S7 S1 AND S4 2445 S8 S1 AND S5 5608 S9 S1 AND S4 683 26(2) 1 1 AND S5 S10 S2 AND S3 57 8(5) 2 2 S11 S2 AND S4 760 S12 S2 AND S5 1814 S13 S2 AND S4 320 14(9) 2 2 AND S5 Totalt: 42 6 6 (x) = interna dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång. URVAL 3

Tabell 2. Databassökning i CINAHL DATABAS SÖKNING SÖKORD ANTAL TRÄFFAR Cinahl S1 Battered 2234 women S2 Intimate 4703 partner violence S3 Nurse-patient 10 673 relations URVAL 1 URVAL 2 S4 Nurs* 293 435 S5 Experienc* 142 992 S6 S1 AND S3 23 5[3] 1 1 URVAL 3 S7 S1 AND S4 248 S8 S1 AND S5 688 S9 S1 AND S4 72 7[5] 1 1 AND S5 S10 S2 AND S3 31 3(2)[1] S11 S2 AND S4 433 S12 S2 AND S5 1287 S13 S2 AND S4 AND S5 127 7(3)[3] Totalt: 5 2 2 (x) = interna dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång. [x] = externa dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång. Urvalsprocess Det fjärde steget i Polit och Becks (2012) niostegsmodell är att granska de artiklar som sökts fram genom att läsa titel och abstrakt. Sökningarna i PubMed och Cinahl resulterade i sammanlagt 1202 träffar. Titel och abstrakt granskades samt kontrollerades mot inklusions- och exklusionskriterier. När abstrakt saknades gjordes en bedömning utifrån titeln (Polit & Beck 2012). De artiklar som exkluderades handlade om våldsutsatta kvinnors erfarenheter av att möta hälso-och sjukvården, barnmorskor och läkares erfarenheter och upplevelser av att identifiera och möta våldsutsatta kvinnor och barn. Totalt svarade 47 artiklar mot studiens syfte och utgjorde urval 1. Det femte steget och sjätte steget innebär att läsa artiklarna i sin helhet och granska mot syftet (Polit & Beck 2012). De 47 valda artiklarna lästes i sin helhet och granskades mot syftet. Av de 47 valdes åtta artiklar till urval 2. En manuell sökning utfördes genom granskning av referenser och ytterligare två artiklar valdes till urval 2. De artiklar som exkluderades var tidningsartiklar, artiklar som belyste både sjuksköterskors och läkares erfarenheter av att bemöta våldsutsatta kvinnor och där det inte gick att utläsa enbart resultat från sjuksköterskor. Artiklar som endast belyste identifiering av våldsutsatta kvinnor och 10

bedömningsinstrument för identifiering av våldsutsatta kvinnor exkluderades då de inte berörde sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. I steg sju granskas artiklarna enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvantitativ och kvalitativ studie, Guide to an overall critique of a Quantitative Research Report och Guide to an overall critique of a Qualitative Research Report. Samtliga tio artiklar kvarstod efter kvalitetsgranskningen. Nio artiklar var skrivna på engelska och en artikel skriven på svenska. Databearbetning Det åttonde steget i Polit och Becks (2012) niostegsmodell är att analysera artiklarna och identifiera kategorier (Polit & Beck 2012). Artiklarna skrevs ut och lästes i sin helhet enskilt. Ett gemensamt dokument användes för att dokumentera de nyckelord och begrepp som svarade mot syftet. Varje artikel bearbetades genom att identifiera likheter. Överstrykningspennor användes för att identifiera kategorier, en färg för varje kategori. Det nionde steget i Polit och Becks (2012) niostegsmodell är att göra en sammanställning av resultatet. Nio kategorier identifierades. Forskningsetiska ställningstagande Enligt Forsberg och Wengström (2013) bör etiska ställningstagande göras innan en litteraturstudie påbörjas och samtliga artiklar bör redovisas i litteraturstudien då det anses oetiskt att endast presentera de artiklar som stödjer forskarens egna åsikter (Forsberg & Wengström 2013). De artiklar som användes till denna litteraturstudie har granskats av en etisk kommitté. Samtliga artiklar redovisas i denna litteraturstudie. Då alla artiklar utom en var skrivna på engelska fanns risk för feltolkning. För att undvika feltolkningar har en engelsktsvenskt elektroniskt lexikon använts och citat har skrivits på originalspråk. 11

Resultat Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar. Av de tio artiklarna är nio artiklar av kvalitativ metod och en artikel med både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultatet består av nio kategorier: intuition, frustration, obehag, likgiltighet, otillräcklighet, meningsfullhet, sympati, oro och olika roller. intuition olika roller frustration oro obehag Sjuksköterskan kan uppleva... sympati likgiltighet meningsfullhet otillräcklighet Figur 2 12

Intuition Sjuksköterskorna upplevde att de kunde använda sig av sin intuition för att identifiera våldsutsatta kvinnor (Häggblom & Möller 2006; Häggblom & Fredriksen 2011). De kunde uppleva att något inte stämde i mötet med en del kvinnliga patienter (Häggblom & Möller 2006; Häggblom & Fredriksen 2011; Yamada & Kato 2015). Sjuksköterskorna beskrev det som en ingivelse eller magkänsla som de fick i mötet med en kvinna där de upplevde att det de såg, hörde och kände inte stämde överens (Häggblom & Möller 2006; Häggblom & Fredriksen 2011). Det kunde vara kvinnans beteende, kroppsspråk och kroppshållning som väckte misstankar om våld. (Häggblom & Möller 2006; Robinson 2010; Häggblom & Fredriksen 2011; Yamada & Kato 2015). Sjuksköterskan kunde då få en känsla av att något inte stämde i kvinnans berättelse (Häggblom & Fredriksen 2011; Yamada & Kato 2015) och den känslan gjorde sjuksköterskan mer uppmärksam i mötet (Häggblom & Fredriksen 2011). Kvinnan kunde uppvisa fysiska tecken av våld och sjuksköterskan kunde uppleva att kvinnans berättelse om hur skadorna uppkommit inte stämde överens med det sjuksköterskan såg (Häggblom & Möller 2006; Yamada & Kato 2015; Sprauge et al. 2016). Frustration Sjuksköterskorna upplevde frustration över att inte kunna ge den tid och det stöd som de ansåg att kvinnorna behövde (van Wyk & van der Wath 2015; Yamada & Kato 2015). De kände frustration när kvinnor inte tog emot den hjälp som erbjöds (Goldblatt 2009; Robinson 2010; Yamada & Kato 2015) och de upplevde då att kvinnorna inte fick den vård och hjälp som de behövde (Goldblatt 2009; Yamada & Kato 2015). När kvinnan valde att gå tillbaka till mannen och fortsätta leva i en våldsam relation blev sjuksköterskorna frustrerade (Häggblom & Möller 2006; Inoue & Armitage 2006; Robinson 2010; van der Wath et al. 2013). I Yamada och Katos (2015) studie ansåg en sjuksköterska veta vad som var bäst för kvinnan och upplevde frustration över att vara åskådare och inte kunna ingripa ordentligt. Trots det respekterade sjuksköterskan kvinnans vilja och beslut (Yamada & Kato 2015). Sjuksköterskor som mött kvinnor där våldet nästan lett till döden för kvinnan upplevde frustration (Häggblom & Möller 2006; van Wyk & van der Wath 2015) och de kunde inte förstå hur någon kunde göra kvinnan så mycket ont. De frågade sig vad är det för värld vi lever i (van Wyk & van der Wath 2015). Sjuksköterskorna som arbetade på akutmottagning upplevde att de bara kunde ge tillfälliga lösningar för att förbättra kvinnans situation och detta gjorde dem frustrerade (van Wyk & van der Wath 2015; Yamada & Kato 2015). De blev frustrerade över att inte se omedelbara resultat då de var vana vid ett högt tempo och direkta resultat när de vårdade patienter (Robinson 2010). I van Wyk och van der Waths studie (2015) upplevde sjuksköterskorna frustration över situationen på sjukhuset. De ansåg att det inte fanns möjlighet att få prata med kvinnan enskilt då sjukhuset var fullbelagt och det alltid fanns flera patienter runt om kvinnan. När samarbete med kollegor och andra professioner inte fungerade kände sig sjuksköterskorna frustrerade (Häggblom & Möller 2006). De ansåg att samarbetet med kollegor och andra professioner var viktigt för att kunna hjälpa kvinnan att förändra sin situation (Häggblom & Möller 2006; Yamada & Kato 2015). Obehag 13

Sjuksköterskorna upplevde att det var obehagligt att se de fruktansvärda skadorna som det fysiska våldet orsakat (Häggblom & Möller 2006; van der Wath et al. 2013; van Wyk & van der Wath 2015) och att höra kvinnornas berättelser och de chockerande detaljerna om våldet (Häggblom & Möller 2006; van der Wath et al. 2013). De kunde inte välja att titta bort utan var tvungna att möta och vårda kvinnorna hur illa skadade de än var (van der Wath et al. 2013). Sjuksköterskorna upplevde obehag när de mötte kvinnor som fått sina naglar avslitna från fingrarna och som hade blåmärken, frakturer, skador på huvudet eller som blivit brända (Häggblom & Möller 2006). Sjuksköterskorna upplevde obehag när kvinnorna fick bestående men efter att ha blivit utsatta för fysiskt våld the eye is going to be totally blind. It was very painful for me to see (van der Wath et al. 2013, s. 2246) och de upplevde obehag när våldet hade dödlig utgång (van der Wath et al. 2013). Likgiltighet Sjuksköterskorna upplevde att de kunde bli likgiltiga i mötet med kvinnan för att undvika att bli känslomässigt involverad i kvinnornas situation (Goldblatt 2009; Robinson 2010; Tower et al. 2012; van der Wath et al. 2013). De upplevde att de kunde ha ett stelt och formellt förhållningssätt i mötet med kvinnan och att de enbart utförde de medicinska delarna av omvårdnaden för att skydda sig från att bli känslomässigt berörda (Goldblatt 2009; Tower et al. 2012). De upplevde att de var åskådare (van der Wath et al. 2013; van Wyk & van der Wath 2015) och att de blev likgiltiga i mötet eftersom de ändå inte kunde göra något åt kvinnans situation (Goldblatt 2009; van der Wath et al. 2013). Sjuksköterskorna som själva hade erfarenhet av våld upplevde att de tog ett steg tillbaka i mötet med våldsutsatta kvinnor och på så sätt skyddade de sig själva från att bli känslomässigt berörda (Inoue & Armitage 2006). Otillräcklighet Sjuksköterskorna upplevde otillräcklighet när de inte hade förmåga att utföra det som de ansåg vara viktigt (Häggblom & Möller 2006; Häggblom & Fredriksen 2011). I mötet med våldsutsatta kvinnor kunde sjuksköterskorna uppleva att de inte hade kontroll (Häggblom & Möller 2006). De kämpade med att möta kvinnans behov samtidigt som de försökte hantera sina egna känslor och vara professionella i mötet (Häggblom & Möller 2006; Goldblatt 2009). Arbetssituationen var stressig och sjuksköterskorna upplevde att de inte räckte till (Tower et al. 2012; van Wyk & van der Wath 2015) och att det inte hade tid att ta itu med fler arbetsuppgifter (Robinson 2010; Yamada & Kato 2015) Sjuksköterskorna ansåg att det inte fanns tid att lyssna på kvinnorna (Goldblatt 2009; Tower et al. 2012; Yamada & Kato 2015) och involvera sig i kvinnans situation (Goldblatt 2009; Robinson 2010). Meningsfullhet Sjuksköterskorna upplevde att det var meningsfullt att ge stöd till våldsutsatta kvinnor (Häggblom & Möller 2006). De gav emotionellt stöd genom att samtala med kvinnan (Häggblom & Möller 2006; Häggblom & Fredriksen 2011; Robinson 2012; Tower et al. 2012; van Wyk & van der Wath 2015; Yamada & Kato 2015; Sprauge et al. 2016) och de gav praktiskt stöd genom att informera om vart kvinnorna kunde vända sig för att få hjälp (Häggblom & Möller 2006; Robinson 2012; Sprauge et al. 2016). 14

Trots att sjuksköterskans åtgärder i mötet med kvinnan inte ledde till omedelbar förändring för kvinnans situation kände sjuksköterskan att de åtgärder som utförts var meningsfulla och var till kvinnans fördel (Robinson 2010). Sjuksköterskorna upplevde att det var meningsfullt att få kvinnan att känna sig säker och trygg (Tower et al. 2012) och de ansåg att det var viktigt att de fick möjlighet att prata med kvinnan enskilt i en miljö som var trygg för kvinnan (Häggblom & Möller 2006). De upplevde att det var meningsfullt att lyssna på kvinnan (Tower et al. 2012), uppmuntra henne (Häggblom & Möller 2006) och att inte döma henne i mötet (Inoue & Armigate 2006; Tower et al. 2012). Sjuksköterskorna fokuserade på kvinnans inre styrka och de upplevde att det var meningsfullt att ge bekräftelse, ha en förstående attityd och att vara varsam i mötet med kvinnan (Häggblom & Möller 2006). I van Wyk och van der Waths (2015) studie upplevde de manliga sjuksköterskorna att det var meningsfullt att erbjuda emotionellt stöd till både kvinnan och mannen för att förhindra nytt våld. En del sjuksköterskor som själva varit utsatta för våld upplevde att de gav stöd till våldsutsatta kvinnor genom att dela sina egna erfarenheter om våld (Häggblom & Möller 2006; Sprauge et al. 2016). En sjuksköterska upplevde att hon kunde hjälpa kvinnorna genom att berätta hur hon gjort för att förändra sin situation (Sprauge et al. 2016). I van Wyk och van der Waths (2015) studie ansåg de manliga sjuksköterskorna att de kunde använda sig själva för att hjälpa kvinnorna att bearbeta sina trauman. De ansåg att de kunde hjälpa kvinnorna genom att låta kvinnorna uttrycka sin ilska mot en annan man i en trygg miljö och inte bara se män som våldsutövare. De manliga sjuksköterskorna upplevde inte att kvinnorna tog möjligheten att utöva sin ilska mot dem utan att de istället visade sig sårbara och uttryckte behov av att känna sig säkra och omhändertagna. Sympati Sjuksköterskan upplevde svårighet att skilja på kvinnas känslor och sina egna känslor i mötet (Goldblatt 2009; van der Wath et al. 2013). Mötet väckte känslor som ilska, sorg, och rädsla hos sjuksköterskan (Goldblatt 2009: van der Wath et al. 2013). En sjuksköterska beskrev hur hon upplevde att gränserna mellan kvinnans känslor och hennes egna känslor suddades ut. När sjuksköterskorna såg en kvinna lida väckte de emotionella reaktioner hos sjuksköterskan, när kvinnan grät kände sjuksköterskan att hon också ville gråta (van der Wath et al. 2013). Sjuksköterskan upplevde att det var svårt att distansera sig från kvinnans känslor och blev helt känslomässigt överväldigad (Goldblatt 2009; van der Wath et al. 2013). [When I met an abused woman], I felt awful that day. I wept with her and did nothing but think about how to help her. I tried putting myself in her position, thinking what I would do, but couldn t find a solution I felt trapped in a vicious circle, and couldn t find my way out... (Goldblatt 2009 s. 1649). Sjuksköterskorna upplevde att det var känslomässigt uttömmande att dela kvinnans känslor (Goldblatt 2009). Det känslomässiga engagemanget som sjuksköterskan upplevde i mötet med kvinnan påverkade sjuksköterskan även utanför arbetet. Sjuksköterskan upplevde att det var svårt att skilja på arbetet och det privata. De känslor som sjuksköterskan upplevde i mötet med kvinnan påverkade sjuksköterskan även i privatlivet (van der Wath et al. 2013). En sjuksköterska upplevde att mötet med våldsutsatta kvinnor gjorde henne så ledsen och sorgsen att det 15

påverkade henne hemma och hon kände att hon inte kunde ge sin familj sin fulla uppmärksamhet (van der Wath et al. 2013). Oro Sjuksköterskorna upplevde oro för de våldsutsatta kvinnorna även utanför arbetet (Häggblom & Möller 2006; van der Wath et al. 2013) och en sjuksköterska uttryckte: something that s pressing on my chest (van der Wath et al. 2013, s. 2247). De upplevde oro för kvinnan och lämnades med många obesvarade frågor. De oroade sig för kvinnans situation och för om hon skulle överleva våldet (Häggblom & Möller 2006; van der Wath et al. 2013). Sjuksköterskorna beskrev hur de upplevde återkommande och påträngande minnen från möten med våldsutsatta kvinnor (Goldblatt 2009; van der Wath et al. 2013). Olika roller De manliga sjuksköterskorna upplevde en inre konflikt över att tillhöra det manliga könet när de mötte våldsutsatta kvinnor (Robinson 2010; van Wyk & van der Wath 2015). De beskrev det som att leva i två världar, dels en vårdande roll på arbetstid och dels som medborgare i samhället (van Wyk & van der Wath 2015). De manliga sjuksköterskorna kunde känna empati med kvinnan men samtidigt känna skam över att vara män och tillhöra samma kön som förövaren. De upplevde mer än kvinnans smärta, de upplevde även ilska mot sina bröder som orsakat kvinnan så mycket lidande. De blev medvetna om de negativa konsekvenserna av att tillhöra det manliga könet i mötet med våldsutsatta kvinnor och var oroliga över hur kvinnan och förövaren såg på dem. Under arbetstid mötte de våldsutsatta kvinnor och försökte hjälpa dem (Yamada & Kato 2015; van Wyk & van der Wath 2015), efter arbetstid mötte de män som tog till våld för att lösa konflikter och som ansåg att det var en privatsak. De ville att våldet i samhället skulle upphöra men de upplevde att de inte kunde säga till sin våldsamma granne att sluta ta till våld (van Wyk & van der Wath 2015). En manlig sjuksköterska upplevde att han inte kunde hjälpa kvinnan på grund av att han var man (Yamada & Kato 2015). De flesta manliga sjuksköterskor kände sig mer bekväma med att vårda de fysiska skadorna än de psykiska, då de upplevde konflikt att tillhöra samma kön som förövaren (Robinson 2010; van Wyk & van der Wath 2015). I think it s touchy as far as asking questions. I would be more apt to deal with the physical injuries. I would think a lot of females tend to talk more open with other females than they would open to a male if it was a male that hurt her (Robinson 2010, s. 574). De sjuksköterskor som själva var utsatta för våld av sin partner upplevde dubbla roller. De var dels kvinnor som försökte hantera sin egen situation att av vara våldsutsatt och de var dels vårdgivare som med ett professionellt förhållningssätt aktivt engagerade sig i de våldsutsatta kvinnornas situation (Sprauge et al. 2016) Sjuksköterskorna upplevde att det var svårt att skilja på sin roll som kvinna, fru och mamma och sin vårdande roll i mötet med kvinnor som utsatts för våld av sin partner (Goldblatt 2009). I am trying very hard to separate work from family life. I am a mother and I do my best not to blur the boundaries in all my work domains. [Following encounters with an abused woman] It s very difficult for me (Goldblatt 2009, s. 1650). 16

Diskussion Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso-och sjukvården. Sammanlagt identifierades nio kategorier: intuition, frustration, obehag, likgiltighet, otillräcklighet, meningsfullhet, sympati, oro och olika roller. Resultatdiskussion Resultatet visade att sjuksköterskor kunde få en känsla av att något inte stämde i mötet med en del kvinnliga patienter. Sjuksköterskorna beskrev det som en ingivelse eller magkänsla. Detta gjorde sjuksköterskan mer uppmärksam och den känsla sjuksköterskan fick gjorde att sjuksköterskan kunde identifiera våldsutsatta kvinnor. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har sjuksköterskan en skyldighet att ge vård på lika villkor för hela befolkningen (HSL 1982:763). Sjuksköterskan har ett ansvar att arbeta evidensbaserat för att kunna ge vård utifrån bästa tillgängliga kunskap (SSF 2016). I en studie av Svavarsdóttir och Orlygsdottir (2009) beskrev sjuksköterskor och barnmorskor att de kände sig mer säkra och trygga då de använde sig av riktlinjer för att identifiera våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen (2016) rekommenderar alla verksamheter inom hälso- och sjukvården att lyfta fram våldsutsatthet som ett ansvarsområde och att fastställa rutiner och riktlinjer (Socialstyrelsen 2016). För en trygg och säker vård behöver sjuksköterskan arbeta utifrån tydliga rutiner och riktlinjer och inte utifrån en ingivelse eller magkänsla. I resultatet framkom det att sjuksköterskan i mötet med våldsutsatta kvinnor kunde uppleva frustration över att inte kunna förändra kvinnans situation och enbart ge tillfälliga lösningar. Det överensstämmer med en studie av Laisser et al. (2009) där sjuksköterskor upplevde sin situation som frustrerande då de inte kunde erbjuda kvinnorna den hjälp de ansåg att de ville ge kvinnorna. I en studie av Natan och Rais (2010) beskrev sjuksköterskor att de upplevde frustration över att inte kunna göra något åt våldet. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att det var obehagligt att se de fruktansvärda skadorna som det fysiska våldet orsakat och de upplevde påträngande minnen från möten med svårt skadade kvinnor. Walsh och Buchanan (2011) beskriver hur sjuksköterskorna i studien upplevde starkt obehag och plågades av minnen från möten med svårt skadade patienter. I resultatet framkom det att sjuksköterskorna kunde bli likgiltiga och ha ett stelt och formellt förhållningssätt i mötet med våldsutsatta kvinnor för att undvika att bli känslomässigt involverade i kvinnans situation. Sjuksköterskorna upplevde att de blev åskådare i mötet eftersom de ändå inte kunde göra något åt kvinnans situation. I en studie av Resienhofer och Seibold (2013) uttryckte kvinnorna besvikelse över att bli bemötta utan medkänsla. Kvinnorna upplevde hälso- och sjukvårdspersonalen som känslokalla (Resienhofer & Seibold 2013). Resultatet visade att sjuksköterskor kan känna sig otillräckliga i mötet med våldsutsatta kvinnor. De kände att det inte hade förmåga att utföra det som de ansåg var betydelsefullt. Sjuksköterskorna upplevde att arbetssituationen var stressig och att de inte hade tid att lyssna och involvera sig i kvinnans situation. Det stämmer överens med studier av Beynon et al. (2012) och Guruge (2012) där sjuksköterskorna ansåg att det inte fanns tid att lyssna och involvera sig i situationen. Beynon et al. (2012) skriver att sjuksköterskor kunde känna att de inte hade gjort ett tillräckligt bra jobb för att hjälpa kvinnorna när de gick av sitt skift. 17

I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplevde att det var meningsfullt att ge stöd. De gav emotionellt stöd genom att lyssna och praktiskt stöd genom att ge information till kvinnorna. Sjuksköterskorna tyckte att det var meningsfullt att kvinnorna kände sig trygga och säkra i mötet och de ansåg att det var viktigt att uppmuntra kvinnan och inte döma henne. Brykczynski et al. (2011) skriver att sjuksköterskor ansåg att det var viktigt i mötet med våldsutsatta kvinnor att skapa en atmosfär där kvinnan kunde känna sig trygg och prata om våldet. Sjuksköterskorna i studien ansåg att kvinnorna redan var i en utsatt situation och att det var viktigt att inte döma i mötet. I en studie av Dos Reis et al. (2016) betonar de kvinnorna som blivit utsatta för våld att stödet från hälso- och sjukvårdspersonal spelar en viktig roll i återhämtandet. Resultatet visade att mötet med våldsutsatta kvinnor väcker emotionella reaktioner hos sjuksköterskor och att sjuksköterskor kan uppleva svårigheter att skilja på kvinnas känslor och sina egna känslor. Sjuksköterskorna blev känslomässigt överväldigade i mötet med kvinnan. I studie av Austin et al. (2009) beskriver de sjuksköterskor som deltog i studien att gränserna mellan det professionella och det personliga livet suddades ut och de blev överväldigade av känslor i mötet med en del patienter (Austin et al. 2009). Det påverkade sjuksköterskorna på sin privata tid och det påverkade deras familjer (Austin et al. 2009; Walsh & Buchanan 2011). Det starka känslomässiga engagemanget sjuksköterskan kan känna för patienten kan leda till att sjuksköterskor inte agerar professionellt i mötet (Mauno et al. 2016). Mäns våld mot kvinnor är vanligt förekommande, mer än var tredje kvinna i världen någon gång under sin livstid utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld av partnern eller sexuellt våld av någon annan än partnern. Det innebär att många av kvinnorna i världen är direkt eller indirekt berörda. Det är möjligt att våld i en nära relation är ett ämne som berör sjuksköterskor på ett mer personligt plan då våld i nära relationer är vanligt förekommande världen över och många känner eller känner till någon som är utsatt. I resultatet framkom det att sjuksköterskan upplevde oro för kvinnorna utanför arbetstid. De upplevde oro kring kvinnas situation och om hon skulle överleva våldet. Detta överensstämmer med en studie gjord av D Avolio (2011) där sjuksköterskor kände oro för kvinnans situation även utanför arbetstid. En sjuksköterska beskrev en ständig oro över att en dag få se kvinnans namn på första sidan i tidningen, mördad av sin man (D Avolio 2011). Resultatet visade att sjuksköterskor som själva var utsatta för våld av sin partner upplevde dubbla roller. Rivero Early et. al (2006) visade i sin studie att det inte var några signifikanta skillnader mellan de sjuksköterskor som hade erfarenhet av våld i en nära relation och de som inte hade erfarenhet av våld i nära relation när de vårdade våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor som upplevt våld av sin partner kunde utföra sitt jobb professionellt i mötet med våldsutsatta kvinnor trots egna erfarenheter av våld av partnern (Rivero Early et al. 2006). 18

Metoddiskussion Litteraturstudien har genomförts enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell vilket har medfört ett strukturerat arbetssätt (Polit & Beck 2012). Vid ett tillfälle modifierades modellen då steg fem och sex genomfördes parallellt. Det beslutades då dessa steg ansågs kunna utföras samtidigt och utan att studien påverkades. Databassökningen valdes att göras i PubMed och Cinahl då de är relevanta för omvårdnadsforskning (Forsberg & Wengström 2013). Sökorden domestic violence, intimate partner violence, battered women och nurse-patient relations valdes ut genom kontroll av vetenskapliga artiklar och dess nyckelord. Sökorden nurs* och experienc* söktes med trunkering. Trunkering används för att få fler ändelser på ett begrepp och det innebär att början eller slutet av ett ord ersätts med en asterisk (*). I databasen PubMed användes sökordet domestic violence. Domestic violence översätts våld i hemmet och innebär en familjemedlems avsiktliga utövande av våld mot en annan familjemedlem (Karolinska Institutet 2017). Sökordet domestic violence innefattar mer än endast kvinnor som utsätts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner och därför gav denna sökning många träffar. Ett inklusionskriterie vara att artiklarna skulle vara publicerade mellan 2002-01-01 och 2017-01-31. I ett tidigt skede av litteraturstudien var inklusionskriteriet 2007-01-01 2017-01-31. Då det inte resulterade i tillräckligt med artiklar för att kunna genomföra litteraturstudien beslutades ett utökat årsspann. I denna litteraturstudie sorterades artiklar bort manuellt där titeln innehöll begreppet elder abuse då det inte ansågs relevant för denna litteraturstudie. Våld mot äldre, elder abuse, förekommer i vilken relation som helst där det finns en förväntan på tillit, det kan vara en familjemedlem eller en vårdgivare som utsätter en person över 60 år för någon form av våld eller försummelse. Begreppet elder abuse skiljs från begreppet intimate partner violence (Wolf et al. 2002) och därför sorterades de artiklar där titeln innehöll begreppet elder abuse bort. Elder abuse ansågs inte relevant för litteraturstudien men det kan dock ha medfört att relevanta artiklar valdes bort, om en kvinnas nuvarande partner benämnts som en familjemedlem. Det kan betraktas som en styrka med litteraturstudien att sökningarna genomfördes tillsammans och att varje titel och abstrakt granskades mot syftet två gånger. Detta gjordes för att uppnå enighet och säkerställa att de artiklar som svarade mot syftet på litteraturstudien valdes ut då sökningarna i databaserna resulterade i ett stort antal träffar. Det är till fördel att använda kvalitativa artiklar för att belysa erfarenheter och upplevelser (Polit & Beck 2012). Denna litteraturstudies resultat utgjordes av tio artiklar, en med kvalitativ och kvantitativ metod och nio med kvalitativ metod. Nio av tio artiklar var skrivna på engelska och då svenska är modersmålet kan detta medföra feltolkning. För att bearbeta artiklarna på ett tillförlitligt sätt och för att undvika feltolkning har översättningsverktyg använts och citat har redovisats på originalspråk. I litteraturstudiens resultat ingår artiklar från Finland, Australien, USA, Japan, Sydafrika och Israel. Det kan finnas kulturella skillnader om våld i nära relationer mellan de olika länderna. Resultatet visar dock att sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor är liknande oavsett land och kultur. 19

Klinisk betydelse Mer än var tredje kvinna i världen har någon gång under livet utsatts för våld av en nuvarande eller tidigare partner. Kvinnor som blivit utsatta för våld söker ofta sjukvård men många gånger för andra orsaker än våldet. Det är mycket troligt att sjuksköterskan kommer att möta våldsutsatta kvinnor i sitt arbete. Mötet med våldsutsatta kvinnor påverkar sjuksköterskan känslomässigt både under och efter arbetstid. För att sjuksköterskan ska kunna bearbeta och hantera de känslor som uppstår i mötet är sjuksköterskan i behov av stöd exempelvis samtalsstöd enskilt och i grupp. Det känsloengagemang som sjuksköterskan upplever i mötet med kvinnan kan påverka hur sjuksköterskan bemöter och vårdar kvinnan. Det skulle behövas mer utbildning inom ämnet våld i nära relationer under grundutbildningen för sjuksköterskor. Det skulle öka kunskapen och förmodligen förbättra omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor. Liknande riktlinjer och rutiner för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor skulle behöva implementeras i varje verksamhet inom hälso-och sjukvården så att vården blir jämlik. Förslag till fortsatt forskning Då det finns begränsat med studier som belyser sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor finns det anledning att utföra ytterligare studier inom området. Resultatet från denna litteraturstudie visar att sjuksköterskans möte med våldsutsatta väcker starka känslor hos sjuksköterskan, därför skulle det vara intressant med vidare forskning om hur sjuksköterskan hanterar de känslor som uppkommer i mötet. Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskan upplevde sig kunna använda sin intuition för att identifiera en våldsutsatt kvinna. Mötet med en våldsutsatt kvinna väckte många starka känslor hos sjuksköterskan. De känslor som sjuksköterskan upplevde i mötet påverkade sjuksköterskan i sitt arbete och det påverkade även sjuksköterskan efter arbetstid. Sjuksköterskan upplevde att det var svårt att skilja på kvinnans känslor och sina egna. En del sjuksköterskor kunde uppleva en inre konflikt över att vara manliga sjuksköterskor och tillhöra samma kön som förövaren. 20

Referenser Austin, W., Goble, E. Leier, B. & Byrne, P. (2009). Compassion fatigue: The Experiences of Nurses. Ethics and social welfare, 3(2), 195-214. Beynon, C. E., Gutmanis, I. A., Tutty, L. M., Wathen, C. & MacMillan, H. L. (2012). Why physicians and nurses ask (or don t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC Puplic Health, 12(473), 1-12. Brottsförebyggande rådet (2015). Det dödliga våldet i Sverige 1990 2014. Rapport 2015:24. Stockholm: Brottsförebyggande rådet Brykczynski, KA, Crane, P., Medina, CK. & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenges. Journal of the American Academy of Nurse Practitioner, 23(3), 143-152. Campbell, JC. (2002). Health consequences of intimate partner violence. The Lancet, 359(13), 1331-1336. D Avolio, DA. (2011). System Issues: Challenges to intimate partner violence screening and intervention. Clinical Nursing research, 20(1), 64 80. DeBoer, MI., Kothari, C., Koestner, AL. & Rohs, T Jr. (2013). What are barriers to nurses screening for intimate partner violence? Journal of Trauma Nursing, 20(3), 155-160. Dos Reis, MJ., Lopes, MH. & Osis, MJ. (2016). It s much worse than dying : the experience of female victims of sexual violence [epubl. före tryckning] Journal of Clinical Nursing. doi:10.1111/jocn.13247. Eliasson, M. & Ellgrim, B. (2006). En kunskapsöversikt: Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Ericsson, B. & Mattsson, C. (2009). Våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötande inom vården. Karlstad: Karlstads universitet, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Omvårdnad/Avdelningen för omvårdnad. Feder, G.S., Hutson, M. & Ramsay, J. (2006). Women exposed to intimate partner violence. Expectations and experiences when they encounter health care professionals: a meta- analysis of qualitative studies. Arch Intern Med, 116(1), 22 37. Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och Kultur. Furniss, K., MacCaffrey, M., Parnell, V. & Rovi, S. (2007). Nurses and barriers to screening for intimate partner violence. The American Journal of Maternal/Child nursing, 32(4), 238-243. Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurses professional and personal life experiences. Journal of Advanced Nursing, 65(8), 1645-1654. 21