Länsstyrelsernas återrapportering av uppdrag 35 enligt regleringsbrevet

2017-03-02 851-744-2017 Arbetsmarknadsdepartementet 103 33 Stockholm Länsstyrelsernas återrapportering av uppdrag 35 enligt regleringsbrevet för 2016 Bakgrund Enligt 2016 års regleringsbrev ska länsstyrelserna redovisa vilka förutsättningar respektive län har att upprätthålla och öka kapacitet och beredskap för mottagandet av nyanlända på kort och lång sikt, hur samarbetet mellan statliga myndigheter och övriga berörda aktörer på regional och lokal nivå sett ut under året och hur arbetet har samordnats med länsstyrelsernas uppdrag avseende ensamkommande barn. Länsstyrelserna ska även göra en samlad bedömning av de egna insatserna och resultaten, samt identifiera framgångsfaktorer och utvecklingsområden i länet för en ökad kvalitet i mottagandet av nyanlända. Länsstyrelsen i Jönköpings län ska samordna redovisningen och lämna en sammanställd rapport för samtliga länsstyrelser, med bilagda rapporter från respektive länsstyrelse. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) senast den 2 mars 2017. I enlighet med regleringsbrevet ska länsstyrelserna prioritera insatser och utveckling av regional samverkan som väsentligt bidrar till att öka kommunernas beredskap och mottagningskapacitet. Länsstyrelserna ska även verka för att stärka det civila samhällets roll i mottagande och etablering av nyanlända. Inledning Flyktingsituationen hösten 2015 satte stor press på Sveriges kommuner, och många delar av den kommunala verksamheten påverkades. Även om läget vad gäller antalet personer som sökt sig till Sverige sett markant annorlunda ut under 2016, och en stabilisering har skett inom stora delar av de kommunala verksamheterna, har det stora antalet asylsökande under 2015 påverkat arbetet även under 2016. Efter att fokus under 2015 legat på de akuta behoven har kommunerna under 2016 behövt ställa om och fokusera på mottagande mer på lång sikt, och på integration och etablering. Det finns hos statliga myndigheter och kommuner en gemensam medvetenhet om integrations- och etableringsfrågornas vikt och komplexitet, och länsstyrelserna vittnar i sina rapporter om ett överlag 1

väl fungerande mottagningsarbete och ett gott samarbetsklimat. Utmaningarna är dock fortsatt stora. Den enskilt största utmaningen är den besvärande bristen på bostäder i den absoluta merparten av landets kommuner. Exempel på andra utmaningar är svårigheter att rekrytera personal inom kommunala verksamheter såsom skola/utbildning och socialtjänst, svårigheter för nyanlända att komma i arbete trots en totalt sett god arbetsmarknad, samt en fortsatt ojämn fördelning av nyanlända i landet och inom länen. Förutsättningar att upprätthålla och öka kapacitet och beredskap för mottagandet av nyanlända Merparten av länsstyrelserna uppger att det i grunden finns goda förutsättningar att upprätthålla och öka kapacitet och beredskap i mottagandet av nyanlända. Flertalet länsstyrelser vittnar om ett gott samarbetsklimat och att en gemensam bild finns av integrations- och etableringsfrågornas vikt i länen. Stort engagemang finns på många håll från både kommuner och civilsamhällets aktörer, en viktig förutsättning för utveckling av mottagandet på både kort och lång sikt. Det finns i länen utvecklade former för samverkan kring integrations- och etableringsfrågorna med övriga berörda aktörer, genom integrationsråd, länsnätverk, länsträffar och politikerdialoger. Med förändrade förutsättningar och till viss del nya roller finns behov av att även fortsatt utveckla samverkan med andra myndigheter, främst Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. En fördjupad samverkan är också det en viktig förutsättning för att utveckla kvaliteten i mottagandet. För en god samverkan behövs fungerande arenor där aktörer kan mötas, organisationer anpassade för samverkan och kunskap om varandras uppdrag, förutsättningar och organisation. Tids- och resursbrist hos berörda aktörer pekas på flera håll ut som ett hinder för samverkan. Länsstyrelsens roll som pådrivande i och initiativtagare för samverkan försvåras emellanåt också av att regional samverkan inte tydligt ingår i andra myndigheters uppdrag. Hinder för mottagandet Bostadsbrist Många kommuner, inte minst i Norrlands- och glesbygdslänen, ser en ökad inflyttning som en förutsättning för tillväxt och utveckling, och mottagandet av nyanlända blir därigenom en värdefull resurs i ljuset av det demografiska underskott som råder på många håll med relativt sett få invånare i arbetsför ålder och stora kompetensförsörjningsbehov. Många kommuner arbetar hårt för att nyanlända ska välja att stanna och etablera sig. Andra kommuner ser istället mottagandet av nyanlända främst som ett åtagande och bostadsbristen som ett kraftigt besvärande hinder. Bostadsbristen är idag nästan genomgående och präglar i stort sett hela landet. Även kommuner där det tidigare funnits ett överskott av bostäder eller en balans på bostadsmarknaden vittnar nu om bostadsbrist, vilket inte minst drabbar gruppen nyanlända. Enkelt tillgängliga bostäder finns i många kommuner enbart på landsbygden där närhet till kollektivtrafik saknas. Det finns ett behov av ökad samordning och samverkan kring bostadsfrågan, inte minst mellan kommuner och privata hyresvärdar. Privatpersoners bostäder kan, om system och samverkan utvecklas, fungera som en del i bostadsförsörjningen för målgruppen. I vårändringsbudgeten 2016 tillfördes ytterligare 37-medel riktade just mot privata bostäder, och i flera län har insatser med denna inriktning beviljats och påbörjats. 37-medel har även beviljats kommuner för att arbeta med bostadsfrågan genom inventeringar av bostadsbeståndet, utveckling av samverkan kring mottagande och bosättning av nyanlända och informationsinsatser gentemot nyanlända. 2

Länsstyrelserna har, liksom kommunerna, under 2016 avsatt mycket tid åt bosättnings- och bostadsfrågor. Det måste delvis ske till priset av att annat viktigt integrationsarbete sätts åt sidan när mycket fokus behöver läggas på att lösa en mer eller mindre akut bostadssituation. Bristande planeringsförutsättningar för kommunerna Under 2016 har flera lag- och regeländringar gjorts inom integrationsområdet, som påverkat kommunernas arbete. Kommunerna har behövt skapa nya organisationer, strukturer och strategier för att upprätthålla ett gott mottagande. Till länsstyrelserna har många kommuner framfört behovet av tidiga och tydliga planeringsförutsättningar för mottagandet. Den nya bosättningslagen är en utmaning i många kommuner. För att kunna klara fastställda kommuntal har kommuner på flera håll också tagit till olika tillfälliga boendelösningar för nyanlända, såsom modulbostäder, korridorsboenden, genomgångsbostäder, hotellboende och vandrarhem. Det finns en inte försumbar risk att boenden tänkta som tillfälliga blir mer eller mindre permanenta. Vissa bostadslösningar innebär också att nyanlända som inte känner varandra sedan tidigare måste dela sovrum. Alltför bristfälliga bostadslösningar kan komma att leda till att anvisade väljer att lösa sitt bostadsbehov på egen hand. För att upprätthålla kvalitet i mottagandet av nyanlända krävs att arbetet med anvisningar av nyanlända är välfungerande. I dagsläget finns brister i anvisningssystemet vad exempelvis gäller information, flexibilitet och matchning. Det kan underminera de etableringskedjor som skapats i kommuner där asylsökande vistats en längre tid och påbörjat sin etablering i arbets- och samhällslivet. Så långt möjligt är det viktigt att närhetsprincipen och andra överväganden som kan gynna den enskildes etablering kan upprätthållas. Dit hör även bättre kommunikation och information vid anvisning för att underlätta matchning av bostäder och allmänt höja kommuners mottagningsförmåga. Begränsningspolitiken med tillfälliga uppehållstillstånd och begränsningar i möjligheterna till familjeåterföreningar leder enligt många kommuner till en ökad oro bland nyanlända, med försämrade förutsättningar för integration och etablering. God arbetsmarknad men fortsatt hög arbetslöshet bland nyanlända Arbetslösheten bland nyanlända och utrikes födda är överlag fortsatt hög, trots god arbetsmarknad på många håll. Ett exempel är Skåne län, med en ung befolkning och cirka 130 bristyrken. Samtidigt är Skåne ett av de län som har högst arbetslöshet. Nyanländas framtida etablering på arbetsmarknaden är en nyckelfråga. På många håll finns ett stort behov av ännu bättre fungerande sfi och yrkessfi, validering, kompletteringsutbildningar och jobbmatchning. Hög belastning på skolor och socialtjänst Länsstyrelserna pekar som ett utvecklingshinder även ut besvärande personalbrist inom delar av den kommunala verksamheten, främst då skola och socialtjänst. Framförallt mindre och från centralorter avlägset belägna kommuner har svårigheter att rekrytera behörig personal till sina verksamheter. Det föreligger på flera håll även stora svårigheter i att få fram tillräckligt många och stora lokaler för ökande skolklasser och grupper inom barnomsorgen. Svårigheterna förstärks av bristande framförhållning och brist på kommunikation vid både uppstart och stängning av asylboenden runtom i landet. Åtgärder som genomförts för att öka mottagningskapaciteten En viktig uppgift i länsstyrelsernas arbete har under 2016 varit att stötta kommuner vid anpassning av sina verksamheter efter nya förutsättningar och regelverk. Det har ofta skett tillsammans med övriga berörda myndigheter och bland annat gällt den nya bosättningslagen, ett nytt ersättningssystem 3

för ensamkommande barn samt begränsningspolitiken med dess olika konsekvenser. Under framförallt första delen av året låg fokus i många av de länsdialoger, kommundialoger och nätverksträffar som genomfördes på den nya bosättningslagen och på de omställningar som dess implementering skulle komma att kräva. Den nya bosättningslagen tillsammans med den allmänna svåra bostadsbristen har föranlett länsstyrelserna att ge den faktiska tillgången till bostäder stort utrymme. Vid kommunbesök och nätverksträffar runtom i landet har samhällsplanerare och PBL-handläggare deltagit, i syfte att knyta ihop bostads- och integrationsfrågorna ytterligare. Plan- och byggfrågor har diskuterats tillsammans med frågor kring inträde på bostadsmarknaden för utsatta grupper, med särskilt fokus på nyanländas mottagande och bosättning. Bostadsmarknadsenkäter och -analyser utgör viktiga verktyg för att få en bild av situationen i länen och i arbetet med att ta fram nya behovsanalyser och strategier. Flera länsstyrelser har även arbetat med frågan om tillgång till bostäder på landsbygden. Arbete med kartläggning och uppföljningar i länen I flera län har det under året tagits fram rapporter eller lägesbilder för att beskriva situationen vad gäller flyktingmottagande i länen eller för att belysa något specifikt område inom integration och etablering, som samhällsorientering, arbetsmarknad, 37-insatser eller SFI. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har för sin del under 2016 fortsatt med att ta fram regionala lägesbilder utifrån det manér som tillämpades under hösten 2015, och som syftade till att följa upp kapacitetspåverkan inom kommunernas socialtjänst, skola, överförmyndarverksamhet och bosättningsarbete. Länsstyrelsen i Gävleborgs län tog under våren 2016 fram en rapport över den aktuella situationen i länets kommuner, och rapporten kommer under 2017 att följas upp med kommunbesök tillsammans med andra relevanta aktörer. Länsstyrelsen i Hallands län har under 2016 gjort en kartläggning av sociala risker med koppling till flyktingmottagandet, och Länsstyrelsen i Södermanlands län har i en studie kartlagt trångboddhet bland nyanlända. Länsstyrelsen i Skåne slutligen har under året, till följd av efterfrågan hos länets kommuner, fortsatt att bjuda in till de telefonkonferenser som länsstyrelserna under 2015 etablerade för informationsutbyte och dialog mellan kommuner och ansvariga myndigheter gällande flyktingmottagandet. Nyanländas kompetens och kompetensbehov i länen I flera län har insatser kopplade till arbetsmarknad och nyanländas kompetens genomförts. Att korta vägen in på arbetsmarknaden är av stor vikt också för att fler nyanlända ska välja att bo kvar i kommuner och län med behov av arbetskraft och kompetens. Länsstyrelsen i Kalmar län arbetade under 2016, i samverkan med Arbetsförmedlingen, med matchningsträffar för nyanlända inom olika bristyrken. Länsstyrelsen i Stockholms län har inom ramen för en 37-insats arbetat för att på sikt få fler legitimerade lärare till länet, och i ett pilotprojekt för snabbare väg till legitimation av asylsökande läkare. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har gjort särskilda satsningar inom konceptet integration och tillväxt. 4

Civilsamhällets roll i mottagande och etablering Civilsamhällets roll under flyktingsituationen 2015 kan knappast överskattas. Engagemanget för asylsökande och nyanlända har på många håll varit mycket stort även under 2016. Civilsamhället spelar även en viktig roll i arbetet kring social sammanhållning och mot social oro. Länsstyrelserna stöttar civilsamhällets insatser inom integration, etablering och mottagande bland annat genom 37a-medlen, där ett stort antal insatser med aktörer från civilsamhället som samarbetspart beviljades under 2016. Av 198 beviljade insatser hade 149 (75 procent) som uttrycklig målsättning att stärka samverkan med civilsamhället. Aktörer från civilsamhället ingår även i många av de samverkanskonstellationer som finns väl inarbetade i länen, som integrationsråd och andra liknande forum. Konferenser, seminarier och informationsträffar har även varit arenor för ökad samverkan och kunskapsutbyte med civilsamhället. På en del håll har det under året förts diskussion om risken för att engagemanget inom civilsamhället för nyanlända minskar framöver. Ideellt engagemang bygger i mångt och mycket på personliga relationer, som påverkas av att asylboenden läggs ned, nyanlända anvisas till andra delar av landet, tillfälliga uppehållstillstånd eller det enkla faktum att antalet asylsökande i Sverige minskar. Då behovet av engagemang från civilsamhället även är stort för gruppen nyanlända framöver krävs ett fortsatt engagemang även för personer som beviljats uppehållstillstånd och som ska starta sin integration och etablering i Sverige. Samverkan med statliga myndigheter och övriga berörda aktörer samt hur arbetat samordnats med uppdraget rörande ensamkommande barn Samverkan och samarbete mellan kommuner, myndigheter och andra aktörer sker främst genom olika nätverk, dialogforum, konferenser och utbildningar. I flertalet län utgör ett integrationsråd eller en liknande sammanslutning navet i samverkan kring flyktingmottagande och etablering. Rådens arbete ligger ofta på strategisk nivå, men kan även innefatta operativt arbete och leda till konkreta insatser. Samverkan med Migrationsverket och Arbetsförmedlingen Migrationsverket och Arbetsförmedlingen är viktiga samarbetspartners för länsstyrelserna i det regionala arbetet. Att Länsstyrelsen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen samverkar och förstår varandras uppdrag är av stor vikt då myndigheterna ansvarar för olika delar av processen kring asylsökandes och nyanländas mottagande och etablering. I ett antal län genomförs organiserade och regelbundna avstämningar med länsstyrelsen och de båda myndigheterna, i syfte att utbyta information eller planera gemensamma aktiviteter och insatser. Samverkan fokuserar främst på bosättningsfrågor och frågor i anslutning till bosättningen. Migrationsverket och i några fall även Arbetsförmedlingen deltar ofta vid de kommunbesök som Länsstyrelsen genomför under året. På många håll fungerar samverkan väl, men det finns utvecklingsområden. Inte minst behöver samverkan med Migrationsverket finna sina former och fördjupas utifrån myndighetens nya uppdrag med bosättning. Arbetet med lokala överenskommelser (LÖKar) fungerar också det olika väl i olika delar av landet. 5

Samverkan med regioner och landsting Regioner/landsting är viktiga parter i den regionala samverkan. I Jönköpings län finns en tät och välfungerande samverkan mellan Region Jönköping och Länsstyrelsen i frågor som rör ensamkommande barn. Det har bland annat resulterat i utbildningsinsatser som Region Jönköping riktat till personal på HVB-boenden. Det är angeläget att utveckla samverkan med regioner/landsting, inte minst för att tillgodose behov kring nyanländas hälsa. Samordning av uppdrag kring nyanlända och uppdrag kring ensamkommande barn Många kommuner finner ingen anledning att tydligt hålla isär mottagandet av nyanlända, ensamkommande barn och asylsökande. Istället efterfrågas helhetsperspektiv. På motsvarande sätt är det viktigt att staten så långt det går förmår att hålla ihop insatser inom mottagande och etablering. Konkreta tillfällen där frågor kring nyanlända och ensamkommande barn förs samman har exempelvis varit vid ersättningsseminarier/-utbildningar, kommunbesök och kommun-/länsdialoger. I flera län har kompetenshöjande insatser för yrkeskategorier som arbetar med nyanlända och ensamkommande barn genomförts. Under året har mottagandet av nyanlända ökat i många kommuner, medan mottagandet av ensamkommande barn tvärtom har sjunkit kraftigt. Föränderligheten i mottagandet gör att samverkan blir än viktigare, för att aktörerna ska kunna uppnå både flexibilitet och helhetssyn i sitt arbete. Resultat Antalet kommunmottagna var totalt 68 761 under 2016. Sveriges kommuner skulle under 2016 ta emot 21 702 personer på anvisning. Vid årets slut hade 20 695 anvisningar genomförts 1. Mottagande på anvisning utgjorde följaktligen cirka 30 procent av det totala mottagandet, vilket kan jämföras med 2015 då mottagande på anvisning utgjorde 13 procent av det totala mottagandet. Av anvisade var 1874 kvotflyktingar. 1 Avräknade anvisningar plus återstående pågående anvisningar 6

Antal personer mottagna på anvisning 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 2015 2016 Måluppfyllelsen för 2016 vad gäller mottagande genom anvisning 1 nådde upp till 95 procent. Detta kan jämföras med 2015, då det summerade länstalet var 23 098 och måluppfyllelsen 29 procent. Bosättningslagen har haft tydligt genomslag i anvisningen av nyanlända. Bosättningen av anvisade har mellan åren 2015 och 2016 förändrats på främst tre sätt: o mottagandet av anvisade har tredubblats, från cirka 6 700 till 20 500 personer o tidigare lågmottagande kommuner har kraftigt ökat sitt mottagande o omkring 30 procent av landets kommuner, främst glesbygdskommuner, har sänkt sitt mottagande av anvisade Mottagandet genom anvisning har påverkats kraftigt i samtliga län. Landets kommuner har i hög utsträckning klarat av sitt uppdrag och levt upp till de krav som bosättningslagen ställer. Att måluppfyllelsen inte ligger på 100 procent har flera förklaringar: o att svår bostadsbrist råder på flera håll o att nyanlända som anvisats har avbrutit sin anvisning o att den tidsram inom vilken en anvisning måste vara genomförd i slutet av 2016 förlängdes från två till fyra månader Det genomsnittliga antalet mottagna personer, anvisade och självbosatta låg under 2016 på 7,0 personer per 1000 invånare. Högst låg Kalmar län med 12,1 mottagna personer per 1000 invånare, följt av Blekinge län (10,3) och Södermanlands län (9,6). Lägst låg Västerbottens län med 4,5 mottagna per 1000 invånare, följt av Stockholms län (4,8) och Gotlands län (4,9). Det totala mottagandet är fortsatt ojämnt fördelat. I genomsnitt 13 procent av de anvisade personerna tackade under 2016 nej till den plats de blivit erbjudna, vilket kan jämföras med 28 procent 2014 och 23 procent 2015. Högst andel av de anvisade tackade nej till en anvisning till Gotlands län och lägst andel av de anvisade tackade nej till en anvisning till Värmlands län. Viktiga förklaringar är sannolikt främst att anvisningsprocessen dragit ut på 7

tiden och att personer som anvisats vid tidpunkten för anvisning redan ordnat ett boende, ovilja att flytta långt från den plats där asyltiden tillbringats (närhetsprincipen har i dessa fall inte beaktats vid anvisning), men också okunskap om den kommun till vilken man anvisas. Det är önskvärt att fler anvisade fullföljer sin anvisning. Ett viktigt hjälpmedel för att nå dit är tydligare uppföljningar och statistik kring varför personer tackar nej till en anvisning. Mottagandet bör ses som en helhet Mottagande på anvisning utgör fortfarande endast en del av det totala mottagandet, där mottagande av självbosatta, ensamkommande barn och anhöriga utgör de övriga delarna. En effekt bosättningslagen haft är att kommuner med ett tidigare mycket litet mottagande på anvisning i många fall mångdubblat sitt mottagande, och här framträder ett till viss del nytt mönster. Detta gäller bland annat regionala centra som ofta också är universitets- och högskoleorter, kommuner där politisk vilja för ett aktivt mottagande tidigare saknats samt kommuner som av varierande andra skäl tidigare haft ett lågt mottagande. Konsekvenserna av ett jämnare mottagande på anvisning borde bli att annan typ av mottagande, som att mottagande av anhöriga och andra egenbosatta fördelas jämnare. Inte minst avlastas då mindre kommuner med ett i dagsläget stort mottagande medan större kommuner, med ett historiskt sett mindre mottagande, på sikt får ett större mottagande. Ett utjämnat mottagande är eftersträvansvärt. En viktig komponent för att få till stånd ett jämnare mottagande är hur mottagandet av asylsökande fördelas och var Migrationsverkets asylboenden öppnas. Placeringen under asyltiden blir för många avgörande för var man som nyanländ sedan väljer att bosätta sig, och i nästa led var efterföljande anhöriga bosätter sig. Ett ännu mer utökat gemensamt myndighetsansvar för mottagandet ger ännu bättre förutsättningar för att kunna hålla den röda tråden från asyl till etablering. Ett led i detta är att kommunerna tillhandahålls bättre planeringsförutsättningar, genom en fastare tidsplan för beslut om läns- och kommuntal. Länsstyrelserna kan som en del i den mottagandeplaneringen här fylla en viktig funktion genom att sprida information och kunskap om aktuella prognoser och förutsättningar. Bättre kunskap om prognosernas innebörd och funktion kan stärka kommunernas beredskap inför förändringar i mottagningsbehovet. Under 2016 togs beslut om andelstal för ensamkommande barn och läns- och kommuntal för nyanlända vid olika tidpunkter. Dessa processer bör så långt möjligt samordnas för att ge ökad tydlighet kring det totala mottagandet och för bättre planeringsförutsättningar i kommunerna. Inom ramen för Samverkansdelegationen har en dialog påbörjats mellan berörda myndigheter och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) med syftet att undersöka möjligheterna till ökad harmonisering. Ett ytterligare annat steg som kan övervägas är att även fördelningen av mottagandet av nyanlända anges i relativa andelar istället för absoluta tal. För att etableringskedjan ska fungera så väl som möjligt, ur såväl den enskildes som ur ett kommunalt perspektiv, bör Migrationsverket i sitt anvisningsarbete i möjligaste mån sträva efter att anvisningar görs utifrån närhetsprincipen. Detta är av flera skäl: (1) att förflyttningar över stora avstånd ökar sannolikheten att anvisade tackar nej till anvisning, (2) att redan upparbetade kontakter med samhälls- och arbetslivet omintetgörs och (3) att risken ökar för att civilsamhällets engagemang för asylsökande och nyanlända minskar när personliga relationer bryts. För att bibehålla en hög måluppfyllelse och en låg andel som tackar nej till anvisning behöver närhetsprincipen också bli tydligt im- 8

plementerad i Migrationsverkets nya organisation. Det är även viktigt att Migrationsverket har rutiner som innebär att hänsyn tas till kommunernas förutsättningar för mottagande, och som underlättar god regional planering kring mottagandet. Analys Länsstyrelsernas roll som samordnare och initiativtagare i det regionala integrationsarbetet bedöms överlag fungera väl, tack vare upparbetade samverkansforum och kommunikationskanaler. Grundläggande är att tillsammans med kommuner och övriga aktörer ha en gemensam regional samsyn och målbild, ur vilken det kan växa fram vilja till gemensam handling och gemensamt arbete. Såväl samverkan som förståelsen om enskilda kommuners förutsättningar ökar med arbetet i större forum med flera aktörer, såsom integrationsråd och länsnätverk, samtidigt som besök hos enskilda kommuner ger utrymme för diskussion om utmaningar och möjligheter i den konkreta vardagen. Flyktingsituationen 2015 och det stora kommunmottagande som följer av det har stärkt behovet av ett nära samarbete med civilsamhället Kommuntal Under 2016 togs beslut om kommuntal vid två tillfällen. I januari månad fattade regeringen, efter förslag från länsstyrelserna, beslut om kommuntal för 2016, och under hösten fattade länsstyrelserna beslut om kommuntal för 2017. De kommentarer och synpunkter som inkommit till länsstyrelserna från kommuner inför beslut om kommuntal har främst gällt nivåer på mottagandet, planeringsförutsättningar och svårigheter att få fram bostäder. I några län har bosättningslagen inneburit att ett tidigare högt mottagande genom anvisning minskat under 2016. För län och kommuner där mottagandet av nyanlända bedöms som viktigt för fortsatt tillväxt, arbetskraftsförsörjning och utveckling, kan minskningen av antalet anvisade bli problematisk. I samråd med länets kommuner har några länsstyrelser gjort omfördelningar inom ramen för länstalet för att få till stånd en jämnare fördelning av nyanlända och för att de kommuner som så önskar ska kunna upprätthålla ett större mottagande. Andra län har valt att göra omfördelningar i syfte att avlasta kommuner med stort mottagande och för att säkra att kapacitet och beredskap upprätthålls i samtliga kommuner. Användning av 37- och 37a-medel Några länsstyrelser har utarbetade strategier för fördelning av de utvecklingsmedel som står till förfogande. Det kan till exempel ske genom att utvecklingsområden identifieras i integrationsråd, fokusgrupper och andra samverkansforum, för att därefter ligga till grund för ansökningar om 37- och 37a-medel. På detta sätt kan länsstyrelserna med sin kunskap om länet och sin helhetssyn bidra till att få till stånd ansökningar och insatser som bättre tillgodoser större, gemensamma behov. Länsstyrelsen i Östergötlands län ser det som en framgångsfaktor att på det sättet växla upp arbetet med 37-medel inom vissa på förhand prioriterade områden. Fördjupad kommunikation Merparten av länen uppger att kommunikationen kring kommuntalen fungerat väl och att kommunerna överlag varit nöjda med den process och den dialog som varit, och att man genom information och samverkan har strävat efter att ge så tydliga förutsättningar som möjligt. 9

Kritik som framförs tar bland annat sin utgångspunkt i att kommuner inte hinner processa informationen internt för att hinna lämna förankrade önskemål och synpunkter tillbaka till länsstyrelsen. Till en del kan det avhjälpas med en tydligare tidsplan för när beslut om läns- och kommuntal kommer. Annan kritik som framförts är att tillräcklig hänsyn inte tagits till lokala förutsättningar i kommunerna vid beslut om kommuntal. Det har i första hand gällt möjligheterna till att tillhandahålla bostäder, men även brist på skolplatser och överbelastade kommunala verksamheter. Fortsatt arbete Ökat fokus på bostadsfrågor Bristen på bostäder kommer att vara fortsatt stor. Inom kommunerna kommer politisk ledning och ett nära och aktivt samarbete mellan berörda nämnder och förvaltningar vara viktigt för att tillhandhålla tillräckliga bostadslösningar. Länsstyrelserna behöver för sin del fortsätta arbetet med att ytterligare integrera arbetet med bostadsförsörjning och nyanländas bosättning, liksom uppdraget kring inträde på bostadsmarknaden för resurssvaga grupper. Arbetsmarknad Ett annat fortsatt viktigt utvecklingsområde är nyanländas inträde på arbetsmarknaden, och den delvis bristande samordningen kring etableringsfrämjande insatser. Enligt Arbetsförmedlingens egna analyser riskerar framförallt kvinnor att få sämre förutsättningar till att ta del av olika etableringsfrämjande insatser. Ett ökat fokus behövs på utbildnings- och arbetslivsinsatser i samverkan med andra relevanta aktörer. Många kommuner efterlyser mer och tidigare involvering i etableringsprocessen. Fokus på hela mottagandet Länsstyrelsen i Dalarnas län implementerade under 2016 ett nytt arbetssätt, där Länsstyrelsen föreslog en planering utifrån kommunens totala mottagande, som löpande ger kommunerna nödvändigt underlag och säkerställer varje kommuns beslutandeprocess inför fastställande av andelstal och kommunal. Skiftet med ett fokus på det totala mottagandet underlättar helhetsplanering och stärker samverkan mellan olika förvaltningar inom kommunen. Tvärsektoriella samverkansformer har enligt flera länsstyrelser varit en bidragande faktor till en bredare samsyn kring mottagande och etablering av nyanlända, och kommuner med god intern samordning, från politik till handläggarnivå, lyckas ofta bättre i arbetet med mottagande. Arbetssättet ligger även väl i linje med länsstyrelsens roll och uppdrag vad gäller mottagandeplanering. Nyanländas hälsa Länsstyrelser arbetar på flera håll aktivt i frågor rörande nyanländas hälsa, och projekt pågår tillsammans med bland annat landsting/regioner som samarbetspart. I flera län finns hälsokommunikatörer eller -informatörer, som finansierats bland annat med 37a-medel. Ytterligare samverkan kan bygggas upp kring hälsofrågan, inte minst för att stödja familjer med en försämrad psykisk hälsa. Ett samarbete med medarbetare inom familjestödsuppdraget och inom ANDT-samordningen har påbörjats eller planeras i flera län. Ungas möjligheter till utbildning Kommuner uttrycker farhågor för unga nyanländas möjligheter att klara av sin skolgång med godkända betyg. Frågan har ökat i vikt till följd av det stora antal unga, såväl ensamkommande som i familj, som kommit till Sverige under senare år. Det krävs gemensamt arbete och samverkan mellan 10

samtliga berörda aktörer för att undvika att en stor grupp unga hamnar utanför arbets- och samhällslivet. Den regionala samverkan försvåras av att det inte finns någon regional aktör inom skol- och utbildningsområdet. Avslutande kommentarer Länsstyrelser pekar återkommande på den problematik som konkurrensen om boenden mellan asylsökande och nyanlända medför. I många kommuner råder en svår bostadsbrist, vilket påverkar kommunernas möjligheter att ta emot nyanlända på anvisning. I dagsläget erbjuds alltför ofta nyanlända en sämre boendelösning än vad de haft som asylsökande. Den pågående omflyttningen av asylsökande från korridorsboenden till lägenheter försvårar kommunernas mottagningsarbete och riskerar att fördröja etableringsprocessen för nyanlända. Utifrån länens rapporter, analyser och kommentarer, finns det därutöver anledning att ytterligare betona några saker: o Mottagandearbetet behöver i än högre grad präglas av en helhetssyn, där såväl hela kedjan från asyl till etablering som de olika flyktinggrupperna (asylsökande, nyanlända och ensamkommande barn) omfattas o Den strategiska planeringen kring var och när asylboenden öppnar och stänger behöver utvecklas ytterligare, liksom kommunikationen och informationen kring bosättandet av asylsökande o Det finns behov av tydligare tidsramar för när beslut om läns- och kommuntal ska tas samt om möjligt en harmonisering av systemen för fördelning av nyanlända respektive ensamkommande barn o Flyktingmottagandet kan dämpa eller vända en negativ befolkningstillväxt, men i kommuner och län där så sker är det särskilt viktigt att man snabbt kan tillvarata de nyanländas kompetenser och få ut dem i arbetslivet o Det är av stor vikt att personer med uppehållstillstånd i anläggningsboenden anvisas snabbare, såväl för individernas skull som för kommunerna, då bosättningslagens intentioner om jämn fördelning annars blir svårare att nå. Ärendet har handlagts av länsråd Anneli Wirtén, beslutande, samt Lars G Brandt och Hanna Ekner, föredragande. Anneli Wirtén 11

Bilagor 1. Sammanställning statistik uppdrag 35 2. Återrapport Länsstyrelsen Stockholm 3. Återrapport Länsstyrelsen Halland 4. Återrapport Länsstyrelsen Kronoberg 5. Återrapport Länsstyrelsen Blekinge 6. Återrapport Länsstyrelsen Västernorrland 7. Återrapport Länsstyrelsen Jämtland 8. Återrapport Länsstyrelsen Södermanland 9. Återrapport Länsstyrelsen Värmland 10. Återrapport Länsstyrelsen Gotland 11. Återrapport Länsstyrelsen Norrbotten 12. Återrapport Länsstyrelsen Dalarna 13. Återrapport Länsstyrelsen Västra Götaland 14. Återrapport Länsstyrelsen Skåne 15. Återrapport Länsstyrelsen Örebro 16. Återrapport Länsstyrelsen Uppsala 17. Återrapport Länsstyrelsen Västerbotten 18. Återrapport Länsstyrelsen Jönköping 19. Återrapport Länsstyrelsen Östergötland 20. Återrapport Länsstyrelsen Västmanland 21. Återrapport Länsstyrelsen Kalmar 22. Återrapport Länsstyrelsen Gävleborg 12