Svampkunskap för elever i grundskolan Morfologi och ekologi

Svampkunskap för elever i grundskolan Morfologi och ekologi Agnetha Andersson Student Projektarbete 7,5 hp Svampkunskap II, ht-11 Handledare: Sandra Jonsson

Innehållsförteckning Sammanfattning 2 Inledning 3 Vad är svamp? 4 Fruktkropp 4 Hatten 4 Foten 5 Strumpan 5 Hymenium 5 Svampens indelning 6 När du ska artbestämma svampar och dela in dem i grupper 6 Ekologi svampens uppgifter i naturen 7 Energi 7 Mineraler 7 Vatten 8 När växter dör 8 Parasit 9 Pionjär eller specialist 9 Signalart 9 Rödlistan 10 Fridlyst 10 Diskussion 10 Käll och litteraturförteckning 12 Bilaga I Inventering 13 Bilaga 2 Faktablad olika svampgrupper 14 Sammanfattning I detta arbete vill jag fokusera på att skriva ett faktamaterial för elever i åk 4-9. Jag undersökte på vilket sätt eleverna kommer i kontakt med svamp i skolarbetet genom att jag tog del av de läroböcker eleverna har i NO och samtalade med undervisande lärare. Jag talade i telefon med en av pedagogerna som arbetar på naturskolan och jag studerade den nya läroplanen. Därutöver undersökte jag även vilket utbud av film om svamp det fanns på företaget där vår skola har filmavtal och jag inventerade och fotograferade svampar i skog som ligger på gångavstånd från skolorna. Det utrymme som tillägnas svampen i både läroböcker och faktafilmer är mycket litet. Hur stor plats svampen tar i NO-undervisningen varierar beroende på hur mycket kunskaper läraren har i ämnet. Svampar skiljer sig från växter och djur. De består av hyfer och är ett eget rike. De är beroende av fotosyntetiserande organismer för att få näring. (Hjorth 2002) Näringen får svampen i sig genom att den absorberas genom cellväggen. Den egentliga svampen lever nere i jorden eller i träd och död ved. Hyferna bildar där ett nätverk av hyftrådar, mycel, som fungerar som transportväg för vatten och näring. Fruktkropparna kan se väldigt olika ut men de har ett gemensamt: de innehåller sporer som 2

när de är mogna sprids för att bilda nytt mycel någon annanstans. Det finns fruktkroppar som är fleråriga men det vanligaste är att de är ettåriga. Hatt, fot, hymenium, ring och strumpa varierar i utseende mellan olika arter. Systematiken använder sig till stor del av fruktkropparnas karaktärer när de artbestämmer svampar och hur de är släkt. När man ska komma fram till vilken art man har hittat är det förutom karaktärerna även viktigt att veta var i Sverige och i vilken miljö svampen växte, på vilket substrat och under vilken tid på året. En del svampar får sin näring genom mykorrhiza medan andra lever som parasiter eller nedbrytare. En del svampar är pionjärer medan andra är specialister. (Wiklund 2009) Signalarter talar om att här finns en extra skyddsvärd miljö. Rödlistan är en lista på svampar som riskerar att utrotas i Sverige. Det finns ett fåtal fridlysta svampar i Sverige. (Nitare 2000) Inledning I läroplanen står det att eleverna i åk 4-6 ska kunna sortera och dela in organismer i grupper samt känna till vanliga arter i närmiljön. De ska känna till begreppet hållbar utveckling och ekosystemtjänster, ekologiska begrepp, samband och konsekvenser med fokus på levande organismers livsvillkor. I åk 7-9 ska de ha kunskap om ekosystemens energiflöde och kretslopp av materia, fotosyntes och förbränning. De ska lära sig om biologisk mångfald och vad som gynnar respektive hotar den (skolverket 2011 läroplan för grundskola). I detta arbete vill jag fokusera på att skriva ett faktamaterial för elever i åk 4-9. Min tanke är att elever ska ha kunskap om hur man använder karaktärer och dess variationer för att artbestämma svamp, de ska kunna känna igen några vanliga svampgrupper och arter som lever i deras närmiljö. De ska ha kunskap om svampars livsvillkor och vilka uppgifter svampen har i vår natur. Eleverna ska känna till några grundläggande begrepp, veta vad de innebär och veta vilken betydelse svamp har i människans arbete med att skydda värdefulla naturområden. Jag har undersökt på vilket sätt eleverna kommer i kontakt med svamp i skolarbetet genom att jag har tagit del av de läroböcker eleverna har i NO och samtalat med undervisande lärare. Jag har begränsat mig till de elever som går på min arbetsplats, Möllebackskolan, i Sölvesborg åk 1-5 och Bokelundsskolan där eleverna fortsätter i åk 6-9. Jag har talat i telefon med en av pedagogerna som arbetar på naturskolan, dit eleverna i vår kommun åker en gång om året, för att höra om och hur hon arbetar med svamp tillsammans med barnen. Jag har studerat den nya läroplanen för att se hur man kan koppla svampkunskaper till det centrala innehållet. Jag har även undersökt vilket utbud av film om svamp det finns på företaget där vår skola har filmavtal. Dessutom har jag inventerat och fotograferat svampar i skog som ligger på gångavstånd från skolorna för att veta vilka svampar eleverna har i sin närmiljö. 3

Vad är svamp? Svamp är ett eget rike och har en unik uppbyggnad. Själva svampen består av långa och korta celler som kallas hyfer. Man ser dem som långa vita trådar. Dessa hyfer bildar tillsammans ett stort underjordiskt nät, ett så kallat mycel (figur1a-b). Mycelet finns där näringen finns dvs. nere i jorden och inne i stubbar och stammar. Svamp kan leva i både levande och döda trädstammar. Det är i mycelet som transporten av vatten sker. Det är även där näringen bryts ner, absorberas och transporteras till olika delar av svampen. (Holmberg och Marklund 2007 Figur 1a-b. Hyftrådar bildar ett mycel som ser ut som ett vitt ludd. Fruktkropp Det som vi i dagligt tal kallar för svamp är själva fruktkroppen. Det är ungefär som ett äpple på ett äppelträd. Inne i äpplet sitter kärnor skyddade tills de är mogna och redo spridas så att nya äppelträd ska kunna börja växa. Likadant är det med svampens fruktkropp. Fruktkroppen skyddar miljontals sporer som när de mognat sprider sig och bildar nytt svampmycel. Fruktkroppen består, liksom mycelet, av hyfer. Den delas in i olika delar, de har ofta, men inte alltid, en hatt, en fot och ett hymenium (den del av svampen där sporerna sitter). Vissa svampar har hylle. Det finns två sorters hylle, ett inre och ett yttre. Det yttre hyllet är en skyddande hinna som sitter runt hela fruktkroppen när den är ung. När sedan svampen växer blir hyllet för trångt och spricker. När det spricker upp kan man ibland se rester från hinnan i form av plättar på hatten och en strumpa på foten. Det inre hyllet sitter under hymeniet för att skydda sporerna. När det spricker kan man se rester som en ring runt foten. Svampens delar kan se lite olika ut hos olika arter och svampböcker beskriver noga svampens utseende för att vi lättare ska kunna artbestämma den. (Holmberg och Marklund 2007) Hatten En hatt kan ha olika struktur. Den kan vara fjällig, slemmig, torr, uppsprucken, ha hyllerester, ha hinna undertill spindelnät eller vara luden (figur 2a-e). a. Fjällig. b. Slemmig. c. Torr och uppsprucken. d. Hyllerester. e. Hinna undertill. 4

En hatt kan ha olika form: Välvd Plan Klockad Trattformad Navlad Puckel Vindlad Foten En fot kan vara spröd, smal, tjock, klubblik, pluggformad, vattrad, strimmig, ha ådernät, ha tofsar, längstrådig, seg, ha en ring (figur 3a-e). Figur 3. Några exempel på fotens karaktärer. a. Spröd. b. Smal. c. Ådernät. d. Tofsar. e. Ring. Strumpan En strumpa kan vara antingen säcklik eller löklikt uppsvälld och kan då ha en valk eller fjällkransar (figur 4a-c). Figur 4. Strumpans karaktärer a. Säcklik. b. Löklik med valk. c. Löklik med fjällkransar. Hymenium Hymenium där sporerna sitter kan bestå av skivor, rör, åsar och taggar eller kan de förvaras inne i fruktkroppen (Figur 5a-e). Figur 5. Hymeniet karaktärer. a.skivor. b. Rör. c. Åsar. d. Taggar. e. Inuti. 5

Skivor kan vara: Fria Urnupna Raka Nedlöpande Sporerna kan skyddas av ett inre hylle tills de mognat. Det spricker upp och syns sedan på foten som spindelvävsliknande slöjrester eller en ring (Figur 6). (Wiklund 2009) Figur 6. Inre hylle skyddar sporer Svampens indelning Alla levande organismer försöker människan inordna i ett system. Den grövsta indelningen består av tre domäner: bakterier, arkeér och eukaryoter. Eukaryoter delas sedan vidare upp i tre riken: växter, djur och svampar. Det som skiljer de eukaryota organismerna från de andra två grupperna är hur deras celler ser ut. Cellerna har en tydlig inre struktur med organeller som alla har sin speciella uppgift. Många eukaryota organismer är flercelliga vilket betyder att de består av mer än en cell. Det som är unikt för svampar är att de består av hyfer och sprider sig med sporer. De skiljer sig från växterna genom att de saknar klorofyll och inte kan fotosyntetisera. Skillnaden mellan djur och svamp är främst hur de får i sig näring. Svampen absorberar sin näring genom cellväggen medan djuren äter. De organismer som hamnar i riket svamp delas in i sju olika stammar, s.k. fylum. De svampgrupper vi tar upp här tillhör antingen sporsäckssvampar (ascomycota) eller basidiesvampar (basidiomycota). För varje ny indelning sorteras svamparna upp i grupper där antalet skillnader mellan svamparna i gruppen minskar. Efter fylum delas de in i klass, ordning, familj, släkte och art. I gruppen art finns bara en organism som inte liknar någon annan. (Wiklund 2009). När det gäller svamp så leder forskning till ständigt nya upptäckter och det är inte ovanligt att svampar får byta namn efterhand som kunskapen om svamp ökar. Svampens har ett vetenskapligt och ett svenskt namn. Det latinska namnet består av ett släktnamn och ett artnamn och är samma i hela världen.(pers kom.) När du ska artbestämma svampar Vilka karaktärer tittar du på för att dela in svamp i olika släkten och arter? Hela fruktkroppen: Stor och köttig? Liten och tunn? Segt kött? Bräckligt kött? Rören: Rörens färg och storlek. Titta på röröppningens form. Ändrar rören färg vid skada? Skivorna: Hur fäster de till foten? Är de glesa? Täta? Gaffelgrenade? Olika långa? Foten: Är den tjock eller smal? Har den filttofsar? Har den nät? Annat mönster? Vilken färg? 6

Hatten: Är den torr och len? Är den slemmig i väta? Färg? Fjäll? Slät? Ring: Hur ser den ut? Hängande? Utstående? Sitter den fast? Strumpa: Är den säcklik? Uppsvälld? Fjällkransar? Valk? Annat att tänka på när du artbestämmer: Var i Sverige hittade du svampen? Vilken tid på året är det? Årstid, månad? Var växte svampen? I lövskog, tallskog, blandskog? Torrt, fuktigt? Vilka träd stod i närheten? Vilket substrat växte svampen på? På marken, på ett träd eller en stubbe? Hur växte de? Enstaka, flera nära varandra eller i en klunga? (Wiklund 2009 ) Ekologi: Svampens uppgifter i naturen Svamp omnämns oftast när man talar om nedbrytningsprocesser men svamp är även involverad i många andra händelser i naturen. Energi: I ett ekosystem har alla organismer en bestämd uppgift att utföra. För att liv överhuvudtaget skall kunna existera måste det finnas energi i form av solljus. Det måste finnas autotrofa organismer som kan omvandla koldioxid, vatten och solenergi till energirika kolhydrater bestående av grundämnena kol, väte och syre. Autotrof betyder att man själv kan tillverka den energi man behöver för att kunna leva. Alla gröna växter är autotrofa (figur 7) och Figur 7. Alla träd och buskar är autotrofa. omvandlingen av solenergi till kemisk energi kallar vi för fotosyntesen. De gröna växterna producerar mer energi än de själva gör av med och denna överskottsenergi lagras i växterna som cellulosa och stärkelse. Det finns en stor mängd energi lagrad i alla växter, både levande och döda, och den frigörs först när kolhydraterna bryts ner och bildar koldioxid och vatten. Det är motsatsen till fotosyntesen och kallas respiration. Svampar, djur och människor är heterotrofa organismer. Det innebär att vi inte kan tillverka vår energi själv. Vi är helt beroende av växternas överskottsenergi för att kunna existera. (Hjorth 2002) Mineraler Allt levande, både växter, djur och svampar, är beroende av fler grundämnen än kol syre och väte för att kunna leva. Det måste tillverkas många andra ämnen som fetter, proteiner och 7

klorofyll. Till det behövs mineraler. Mineraler är kristaller som bildats i naturen och de är svåra att bryta ner. De kan innehålla ett eller flera grundämnen, till exempel zink, järn, kalcium och koppar. En bergart består av flera olika sorters mineraler. Sten, grus sand och jord är berg som har smulats sönder. När berg vittrar sönder läcker mineralerna till vattnet i marken och kan användas av levande organismer. Lavar är en symbios mellan en svamp och en alg och de lavar som växer på sten får tillgång till mineraler genom att de tillverkar lavsyror som bryter ner stenen och frigör mineralerna (figur 8). (Hjorth 2002) Figur 8. Lavar på sten. Vatten Vatten är livets vätska. Utan vatten kan inget liv existera. Varenda cell oavsett om den är i en svamp, ett djur eller en växt måste ha vatten för att kunna fungera. Dessutom behöver växter vatten till fotosyntesen och till att transportera näringsämnen från rötterna till bladen. Varma dagar går det åt mycket vatten när växterna ska kyla ner bladen. Många växter behöver så mycket vatten att deras rotsystem inte räcker till. De har därför utvecklat ett samarbete med många svampar. Detta samarbete kallas mykorrhiza, eller svamprot. Växternas rötter är sammankopplade med svamparnas mycel. Mycel täcker en mycket större yta under jorden än vad växternas rötter gör så svampen ger vatten till växten. Svampen ger även bort kväve och fosfor. I utbyte mot detta får svampen energi i form av kolhydrater från växten. En anledning till att vi ser mycket svampkroppar på hösten är att träden inte behöver lika mycket energi då som på våren och sommaren och kan ge bort desto mer kolhydrater till svamparna. Då får svampen mer energi och har råd att bilda fruktkroppar. Om man kalhugger en skog försvinner även de mykorrhizasvampar som är beroende av träden för att få energi. (Hjorth 2002) När växter dör När växter dör måste de brytas ner till mindre beståndsdelar för att näringsämnena i den döda organismen ska kunna återanvändas av andra levande organismer. Det finns två typer av nedbrytning. Antingen finns det syre närvarande och då kallas det förmultning, eller så finns det inte syre närvarande och då kallas det förruttnelse. På land, i skog och mark, är det framförallt förmultning som pågår och många tycker att det luktar gott! Först ut är bakterier och små jästsvampar. De bryter ner de enklaste kolhydraterna. Sedan kommer mögelsvampar och bakterier och de bryter ner enkla proteiner, fett och kolhydrater. Kvar finns sedan de svåraste delarna att bryta ner: cellulosa och lignin (ett ämne som finns i växters cellväggar). Det är framförallt svampar och bakterier som bryter ner detta. Bakterier arbetar bäst i neutral miljö (ph 7). De arbetar snabbt i lövskog och det är därför det inte finns tjocka täcken av löv på marken. Bakterier trivs inte i sur miljö (ph 4) så i barrskog är svamparna de allra viktigaste nedbrytarna. Svampar som lever på döda organismer kallas saprotrofer (figur 9). I barrskogarna ligger det ofta tjocka lager av barr på marken. Det beror på att svampar arbetar betydligt långsammare än bakterier och inte hinner bryta ner växterna i samma takt som de dör. Många svampar är kräsna och bryter bara ner valda delar av en växt. Några svampar bryter bara ner lignin medan andra bara bryter ner cellulosa. Man kan se på träden vilken typ 8

av svamp som angripit veden genom att titta på vedens färg. Svampar som gillar cellulosa lämnar kvar det bruna ligninet och kallas brunrötare. Svampar som gillar lignin lämnar kvar den vita cellulosan och kallas vitrötare. Svampar som lever på död ved har ofta fruktkroppar som lever i flera år. (Hjorth 2002) Figur 9. Porslinsnagelskivling på död bokved. Parasit Svampar som är parasiter tar näring från levande organismer utan att ge något tillbaka. Den utnyttjar sin värdorganism under lång tid. Detta skadar värdorganismen och kan leda till att den dör. Parasitsvampar kan leva på både växter och djur. Blomkålssvamp är ett exempel på en parasit som växer på gamla tallar. (Holmberg och Marklund 2007) Pionjär eller specialist? Lavar, som är en symbios mellan en svamp och en alg, tillhör pionjärerna bland de organismer som lever på land. De kan alltså börja växa där det inte finns något liv alls. De får sin näring ur stenen och vattnet direkt från luften. Lavar bildar ett organiskt skikt på stenens yta som mossor sedan kan få fäste i (figur 10). Specialister är de arter som inte kan växa var som helst. Ett exempel är rötsvampar som är kräsna när det gäller växtplats. De kan bara leva på en viss trädart Figur 10. Lavar är pionjärer. och kan dessutom vara beroende av trädets ålder eller av att trädet är i ett visst stadie i nedbrytningsprocessen för att den överhuvudtaget ska kunna växa där. Eftersom rötsvampar är så kräsna med var de kan växa måste de släppa många sporer så att några har chansen att hitta ett en ny växtplats. Tickor släpper sporer under 4-5 månader varje år och sammantaget på ett år kan de ha släppt flera tusen miljarder sporer. (Hjorth 2002) Signalart Signalarter används inom naturvården vars mål är att bevara ekosystem och biologisk mångfald. De visar att miljön har höga naturvärden. Det är framförallt gamla skogsekosystem som är extra skyddsvärda och innehåller många höga naturvärden. För att vara en bra signalart ska arten vara starkt knuten till ett område med höga naturvärden, den ska vara lätt att känna igen och lätt att hitta ute i naturen. Exempel på signalarter bland svampar är jordstjärnor, igelkottröksvamp, skönsopp, rutbläcksvamp och oxtungsvamp (figur 11 a-e). 9

Figur 11. Signalarter a.jordstjärna. b. Igelkottröksvamp. c. Skönsopp. d. Rutbläcksvamp. e. Oxtungsvamp. Rödlistan Svamparna som finns med på rödlistan placeras i olika riskkategorier beroende på hur hög risk det är att de ska dö ut. Man bedömer artens utbredning, hur stora populationerna är eller hur mycket man tror att de kommer att minska. Riskkategorierna går från missgynnad till sårbar, starkt hotad, akut hotad och sist försvunnen. Arter som finns med i missgynnadkategorin riskerar att dö ut i ett medellångt tidsperspektiv. För arter som finns med bland akut hotade är risken extremt stor att de dör ut i Sverige inom en nära framtid. Förvunnen innebär att den inte längre finns i Sverige men att den finns i andra länder. Rödlistade arter får man inte plocka. Signalarter och rödlistade arter samlas gärna på vissa platser. Hittar man en art kan man därför hålla utkik efter andra. En förklaring till varför arterna finns på en speciell plats kan man få genom att ta reda på lite om skogens historia. Svamparna kräver ofta att miljön har fått vara mer eller mindre oförändrad under lång tid, ofta flera skogsgenerationer. (Nitare 2000) Fridlyst Det är regeringen som bestämmer om en art ska vara fridlyst. Fridlyst innebär att man inte får plocka, skada eller gräva upp den. Det finns 8 lavar och 5 svampar som är fridlysta i hela Sverige. De arter som är fridlysta är sällsynta och därför ofta okända för allmänheten. (Nitare 2000) Diskussion Vad säger läroplanen? Syfte med ämnet biologi: Eleverna ska utveckla kunskaper om biologiska sammanhang. Eleverna ska ha möjlighet att ställa biologiska frågor som utgår från egna upplevelser och aktuella händelser. Svar ska sökas med hjälp av systematiska undersökningar och olika typer av källor. De ska utveckla ett kritiskt tänkande till sina egna och andras argument och olika informationskällor. Eleverna ska ges förutsättningar att hantera praktiska, etiska och estetiska valsituationer som rör naturbruk och ekologisk hållbarhet. Eleverna ska utveckla en förtrogenhet med biologins begrepp, modeller och teorier samt förstå hur dessa utvecklas i samspel med erfarenheter från undersökningar av naturen. (skolverket 2011) 10

Jag var nyfiken på hur och i vilka sammanhang elever kommer i kontakt med svamp i grundskolan. Jag ville undersöka vilket arbetsmaterial som finns till förfogande och vad det står om svamp i läroböckerna. När det gäller läroplanen nämns inte ens ordet svamp. Det står växter, djur och andra organismer. Svamp går alltså under begreppet andra organismer och redan där ser jag en värdeskillnad mellan svampen som organism jämfört med växter och djur. I åk 1-3 nämns inte ens andra organismer utan bara växter och djur. Där kan svampen komma in under arbetet med årstidernas växlingar. Jag har undersökt elevernas förutsättningar till att på olika sätt lära sig om svamp genom att föra samtal med undervisande lärare och en av pedagogerna på naturskolan. Jag har tittat på streamade filmer från företaget där skolorna lånar film och läst böckerna eleverna har i sin NO-undervisning. Jag har även ett flertal gånger varit ute och undersökt vilka svampar som växer i skog nära skolorna, dit eleverna kan ta sig. Syftet var att sammanställa ett faktamaterial om svamp i elevernas närmiljö för elever i grundskolan åk 4-9 med inriktning på både morfologi och ekologi. Naturskolan har ett antal olika teman och lärarna får önska tema som kompletterar annan undervisning. Svamp är ett tema. Då är det fokus på hur svampar ser ut, plocka svamp, sortera och gruppera. Detta tema efterfrågas i åk 1-3, alltså i de lägre årskurserna. Naturskolan tar emot varje klass en gång per läsår från sista året på förskolan t.o.m. åk 6. I NO-böckerna för åk 4-6 finns i den ena boken ett uppslag om svamp med fakta om svamp. Allt är mycket kortfattat, bara någon mening om varje sak. Det fanns två bra filmer om svampens liv, en anpassad för elever i de lägre åldrarna och en för de äldre eleverna. När det gäller den ekologiska delen nämndes svamp i en film i 10 sekunder, Ekologins grunder. Då nämner de att svamp är en nedbrytare. All övrig tid i filmerna ägnas åt växter, djur och den abiotiska delen i vår natur. En ganska skev fördelning kan tyckas. Filmen om lavar var en föreläsning och inget man visar för elever på grundskolan. Det faktamaterial jag har tagit del av i form av böcker och film visar att om man lär sig om svamp i skolan så är det främst hur svamp ser ut och hur det fungerar med sporer och mycel. Fakta om svampens betydelse i naturen är i princip obefintlig om inte läraren själv genom eget intresse har stor kunskap i ämnet. Naturskolan räddar många lärare i åk 1-3 då de har en temadag om svamp ute i naturen. Ett flertal lärare i åk 4-6 väljer att inte gå ut på svampexkursioner eftersom de själva har för lite kunskap om olika arter. Efter samtal med undervisande lärare sammanfattar jag svampens plats i undervisningen såhär: de lärare som själva är intresserade av svamp och kan en del om svamp undervisar om svamp. De lärare som känner sig osäkra på svampar undervisar inte eleverna om svamp mer än läser det som står i boken. Flera lärare jag talade med hade en önskan att kunna mer om svamp och jag ifrågasätter varför inte svampkunskap ligger som en obligatorisk 7,5poängskurs i lärarutbildningen för de som ska undervisa i NO/biologi, i alla fall för lärare i de högre årskurserna. Läroplanen trycker ganska hårt på att eleverna ska ut i naturen, se och upptäcka själv och då är det viktigt att läraren har en trygg baskunskap och kan vägleda och undervisa eleverna utifrån de frågor som dyker upp. Jag har valt att inte ha med de latinska namnen inne i texten eftersom det är ett faktamaterial för elever. De latinska namnen finns med på bilagan över de svampar jag hittade under mina inventeringar. Jag har inte skrivit om svampgifter av den anledningen att jag har behandlat det i mitt arbete om flugsvampar i kursen 7,5p svampkunskap 1. Eftersom arbetet skulle rymmas inom ca tio sidor ligger faktabladen om de olika svampgrupperna utanför arbetet. 11

Käll och litteraturförteckning Litteratur Hjorth I (2002) Ekologi - för miljöns skull (1:a uppl) Ingemar Hjorth och Liber AB Holmberg P och Marklund H (2007) Nya svampboken (4:e uppl.) Fälth & Hässler. Sverige. Nitare J (2000) Signalarter Indikationer på skyddsvärd skog (1:a uppl) Skogsstyrelsens förlag Olsson och Andréasson (2003) PULS Grundbok Biologi Sverige (1:a uppl) Natur och kultur Olsson och Andréasson (2005) PULS Grundbok Biologi Världen (1:a uppl) Natur och kultur Ottosson Mats och Åsa (2007) Upptäck biologi Europa Liber AB Ryman S och Holmåsen I. (1992) Svampar En fälthandbok (3:e rev. uppl.) Interpublishing. Sverige. Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 Edita förlag Västerås Skolverket (2011) Kommentarmaterial till kursplanen i biologi Edita förlag Västerås Wiklund E (2009) Svampar det du behöver veta om svamp och lite till (1:a uppl.) Eget förlag. Figurer Foto tagna av Agnetha Andersson Skisser ritade av Agnetha Andersson Samtal med: Pia Nilsson Naturskolan Sölvesborg Undervisande lärare i NO åk 1-5 Möllebackskolan Sölvesborg Undervisande lärare i NO åk 6 Bokelundskolan Sölvesborg Fältstudie Varit ute och inventerat skog som ligger på gång och cykelavstånd från båda skolorna för att få kunskap om vilka svampar som växer i elevernas närområde. Alla foton är tagna under dessa inventeringar. Områdena är Brötalyckorna, som är ett naturreservat, ett par olika delar av Ryssberget, skogsstråk mellan bostadsområden och längs cykelvägar. Det är främst bokskog men även lite tallskog och granskog. Filmer Det handlar om ekologi biosfären (2007) Solfilm Media AB 14 minuter Det handlar om ekologi ekosystemets dynamik (2007) Solfilm Media AB 14 minuter Det handlar om ekologi naturens cykler (2007) Solfilm Media AB 14 minuter Ekologins grunder (2008) Kunskapsmedia AB 12 minuter Nära natur Leta svamp: leta svamp i skogen (2009) 8 minuter Svamparnas gåtfulla liv (2005) 20 minuter UR Samtiden - Flora och fauna 2011: Om lavars tillväxt (2011) 15 minuter 12

Bilaga I Inventering av närmiljö bokskog tallskog och granskog i Sölvesborg. Basidiesvampar - basidiemycota Buksvamp Gasteromycetes: Vårtig röksvamp Lycopérdon perlátum Igelkottröksvamp Lycopérdon echinátum Strimmig brödkorgssvamp Cýathus striátus Jordstjärna Geástrum Potatisrottryffel Sclerodérma bovísta Rottryffel Sclerodérma citrínum Stinksvamp Phállus impudícus Blomkålssvamp Sparássis Blomkålssvamp Sparássis críspa Skivlingar: Flugsvamp Amaníta: Lömsk flugsvamp Amaníta phalloídes Vitgul flugsvamp Amaníta citrína Röd flugsvamp Amaníta muscária Panterflugsvamp Amaníta pantherína Fjällskivling Macrolepióta: Stolt fjällskivling Macrolepióta procéra Rodnande fjällskivling Macrolepióta rhacódes Kremlor Rússula Riskor Lactárius Grönriska Lactárius blénnius Mandelriska Lactárius volémus Granblodriska Lactárius detérrimus Luden vitriska Lactárius velléus Svavelgul slöjskivling Hypolóma fasciculáre Tegelröd slöjskivling Hypolóma laterítium Pluggskivling Paxíllus involútus Sammetsfotad pluggskivling Paxíllus atrotomentósus Porslinsnagelskivling Oudemansiélla múcida Rutbläcksvamp Cóprinus picáceus Ametistskivling Laccária amethýstina Föränderlig tofsskivling Kuehnerómyces mutábilis Citrongul slemskivling Gomphídius glutinósus Svamp med åsar: Svart trumpetsvamp Crateréllus cornucopioídes Trattkantarell Cantharéllus tubaefórmis Kantarell Cantharéllus cibárius Taggsvamp Hýdnum: Rödgul taggsvamp Hýdnum ruféscens Blek taggsvamp Hýdnum repándum Sopp: Ädelsopp: Skönsopp/bittersopp Bolétus cálopus Finluden stensopp Bolétus reticulátus Blodsopp Bolétus erýthropus Rutsopp Xerócomus chrysénteron Slemsopp: Grynsopp Suíllus granulátus Ticka: Klibbticka Formitópsis pinícola Oxtungsvamp Fistulína hepática Sporsäcksvamp Ascomycetes: Murkla Skålsvamp: Stort haröra Otídea onótica 13

Bilaga 2 Sopp Vad kännetecknar en sopp? Hymeniet under hatten, där sporerna sitter, består av rör som sitter tätt intill varandra. Du kan ta loss rörlagret utan att skada hatten. Blodsopp Sandsopp Soppar delas in i olika släkten utifrån olika karaktärer. (Wiklund 2009). Här tar vi upp ädelsopp, slemsopp och strävsopp. Släkte Ädelsopp Slemsopp Strävsopp Art Karl Johan Björksopp Smörsopp Ädelsopp: Lever på marken, bildar mykorrhiza med lövträd. De har stora köttiga fruktkroppar (figur 12). Rörens öppningar är runda och lika stora och kan ändra färg vid tumning. Foten är tjock och har ofta ett ådernät. Hatten är torr och varierar i färg. Slemsopp: Lever på marken, bildar mykorrhiza med barrträd. Fruktkropparna är allt från små till medelstora. Både hatt och fot är mycket slemmig i väta. Foten kan ha en ring. (Ryman-Holmåsen 1992) Figur 12. Skönsopp tillhör ädelsopparna. Strävsopp: Växer på marken. Bildar mykorrhiza med lövträd och barrträd. Hattfärgen kan variera. Köttet är först ljust men ändrar färg vid snitt och skador. Foten är vit med filttofsar som varierar i färg. Alla strävsoppar är ätliga. (Holmberg och Marklund 2007) 14

Ticka Vad kännetecknar en ticka? Hymeniet under hatten, där sporerna sitter, består av rör som sitter tätt intill varandra (figur 13). Gemensamt för alla tickor är att du inte kan ta loss rörlagret utan att skada hatten (figur 9). Tickor lever på organiskt material från ved eller som parasit på träd. Det finns några arter som växer på marken och bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd, till exempel fårticka som även går att äta, och brödticka. Figur 13. Ticka Vissa arter har fruktkroppar som lever ett år medan andra tickor har fruktkroppar som lever i flera år. Ettåriga tickor är mjuka och sega medan de fleråriga är hårda och mer träaktiga. Tickor som växer på träd är ofta hyllformade eller hovformade (figur 14-16). De kan även växa platt, kloss mot veden, s.k. resupinat. Tickor som växer på marken har ofta en tydlig hatt och fot. (Wiklund 2009) Figur 14. Rörlagret går inte att ta loss. Figur 15. Hyllformade. Figur 16. Hovformade. 15

Skivlingar Vad kännetecknar skivlingar? Gemensamt för alla skivlingar är att sporerna sitter på skivor på hattens undersida. Skivlingar är en mycket stor grupp och här hittar vi både många goda matsvampar och många giftiga arter (Wiklund 2009). Här tar vi upp fyra grupper: fjällskivlingar, flugsvampar, riskor och kremlor. Fjällskivlingar De är saprofager och lever på nedbrutet organiskt material. De växer på jord. Hatten är torr och har fjäll. Foten är seg och har en ring (figur 17). Skivorna är fria. Fjällskivlingar delas in i flera olika släkten. Det finns både giftiga arter och matsvampar. Ett exempel på en matsvamp är stolt fjällskivling. (Wiklund 2009) Figur 17. Rodnande fjällskivling Flugsvampar Till släktet flugsvampar hör både flugsvampar som har en ring på foten och kamskivlingar som saknar ring. Flugsvampar bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. När fruktkropparna är unga är de omslutna av ett yttre och ett inre hylle (figur 18a-b). När svampen växer spricker hyllet upp. Det yttre hyllet lämnar ofta rester kvar på både fot och hatt. På hatten ser man det i form av plättar eller flagor som sedan kan försvinna om det regnar på svampen. På foten bildar resterna en strumpa (figur 18c). Hyllet kan spricka upp på fyra olika sätt och det gör att formen på både strumpan och hylleplättarna ser olika ut hos olika arter. Resterna från det inre hyllet bildar en ring på foten. Flugsvamparnas fruktkroppar är stora och köttiga. Två av våra dödligt giftiga svampar i Sverige tillhör flugsvamparna: lömsk flugsvamp och vit flugsvamp. (Wiklund 2009) Figur 18 a. b. c. Yttre hylle på röd flugsvamp. Inre hylle på röd flugsvamp. Strumpa, ring och hattflagor på vitgul flugsvamp 16

Riskor Bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. De växer på jord. Fruktköttet är sprött, bryter man foten går den rakt av. Riskor rinner. Om svampen skadas Figur 19a. Luden vitriska. b. Mjölksaft. c. Granblodriska. rinner det ut mjölksaft (figur 19b). Saften kan ändra färg. Hattens form och färg varierar hos olika arter figur 19a, 19c). Det finns en del goda matsvampar bland riskorna, bland annat mandelriska, tallblodriska och granblodriska. (Wiklund 2009) Kremlor Bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. De växer på jord. Fruktköttet är sprött, bryter man foten går den rakt av (figur 20a-b). Färgen på hatten varierar hos olika arter men färgerna är ofta starka. Kremlor är torra, dvs att de saknar mjölksaft. (Wiklund 2009) Figur 20 a. Foten är spröd. b. Stark hattfärg. 17

Svamp med åsar Vad kännetecknar svamp med åsar? Gemensamt för svamparna är att sporerna bildas på åsar och ådror på hattens undersida(figur 21). Svampar med åsar och ådror bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. De har en tydlig hatt och fot. Hatten är trattlik. Många arter är goda matsvampar. (Wiklund 2009) Figur 21. Åsar och ådror under hatten. Kantareller Cantarellus är ett släkte. Det finns cirka 70 arter. Sju av dessa har man hittat i Sverige. Hit hör de gula vanliga kantarellerna, rödgul trumpetsvamp och trattkantarell (figur 22a), men även andra mer sällsynta kantareller som blek kantarell och ametistkantarell. Åsarna på undersidan är gaffelgrenade, fruktkroppen är mjuk och fast (figur 22b). (Wiklund 2009) Figur 22a. Trattkantareller. b. Gaffelgrenade åsar. Trumpetsvamp Av 20 kända arter i släktet finns två i Sverige, svart trumpetsvamp och grå kantarell. Den svarta trumpetsvampens fruktkropp är tydligt trattformad och undersidan, där sporerna sitter, är slät. Det finns ingen tydlig uppdelning i hatt och fot. De är brun -svartgrå till färgen med en ljusare silvergrå färg på hymeniet, undersidan. Köttet är tunt och spänstigt. En mycket god matsvamp. De är svåra att upptäcka då de har samma färg som löven. De växer ofta många tillsammans (figur 23). (Wiklund 2009) Figur 23. Svart trumpetsvamp. 18

Buksvamp Vad kännetecknar en buksvamp? Gemensamt för buksvampar är att sporerna bildas inuti en till formen oftast rund fruktkropp. Buksvampar är beroende av luft, vatten och djur för att kunna sprida sina sporer. Röksvamp Figur 24a. Rund fruktkropp. b. Vårtig röksvamp. c. Pappersspröd med öppning upptill. d. Igelkottröksvamp. Hos unga fruktkroppar är sporerna vita. Allt eftersom de mognar ändrar de färg till brunt. Fruktkroppen är först fast för att sedan bli allt mer pappersspröd. När sporerna är mogna bildas en öppning upptill ur vilken sporerna sprids med hjälp av bland annat vattendroppar (figur 24 a-d). Röksvampar får sin näring genom att bryta ner dött organiskt material, de är saprofager. Brödkorgssvamp Fruktkropparna ser ut som små skålar med små bröd i med en skyddande hinna över som lock. (skålen är stor som en tumnagel). Inuti bröden finns sporerna (figur 25a-b). När sporerna mognat spricker hinnan. För att kunna Figur 25a. Strimmig brödkorgssvamp. b. Små bröd med sporer i botten. spridas behöver de hjälp av vattendroppar som faller ner i skålen och skvätter ut bröden som är fulla med sporerna. Brödkorgssvampar är nedbrytare som växer på ved och kottar. Jordstjärna Det yttersta skalet runt jordstjärnor är tjockt och spricker upp till flikar som bildar ett stjärnlikt mönster. Inuti döljer sig en boll fylld med sporer (figur 26). Figur 26. Jordstjärna. 19

Stinksvamp Unga stinksvampar kallas häxägg. Svampen ligger inbäddad i en geléaktig massa som omges av ett segt skal. Skalet spricker och ut ur skalet växer stinksvampen upp. Uppe på stinksvampens topp finns sporerna i en kletig stinkande vätska som lockar till sig insekter. Sporerna sprids genom att de fastnar på djurens kropp när de kryper omkring på svampen (figur 27). Stinksvamp lever i både barrskog och lövskog. De får sin näring genom att bryta ner ved så de växer gärna runt stubbar och liggande trädstammar. Själva hatten liknar en Figur 27. Stinksvamp, liksvamp. nätmönstrad mössa. Rottryffel Fruktkroppen liknar en potatis och växer på jord eller växtdelar. Det är mykorrhizasvamp. Sporerna är mörkt brunsvarta och sprids genom att fruktkroppen spricker upp i ett oregelbundet mönster (figur 28a-b). De är giftiga. (Wiklund 2009) Figur 28a. Potatisrottryffel. b. Rottryffel med svarta sporer. 20

Sporsäckssvampar Vad kännetecknar sporsäckssvampar? Gemensamt för sporsäckssvampar är att sporerna ofta sitter på fruktkroppens sidor eller på ovansidan. De flesta lavarna är en symbios mellan en sporsäckssvamp och en alg. Murklor De har en tydlig fot och hatten är vindlad (figur 29). Sporerna bildas på den vindlade ytan. De får sin näring genom att bryta ner dött organiskt material. Man tror att vissa kan bilda mykorrhiza. Figur 29. Murkla. Skålsvamp Till skålsvampar hör alla svampar vars fruktkropp har en skålliknande form. De kan skifta i storlek allt från någon millimeter stor upp till en decimeter i diameter. Sporerna sitter på fruktkroppens yta inne i skålen och sprids med vinden efter att de slungats ut ur skålen. Skålsvampar är inga matsvampar. Olika arter har olika sätt att få näring. De flesta är saprofager och lever på allt möjligt; ved och mossa, andra svampar, halm, jord, barr och örter. Andra är parasiter eller mykorrhizasvampar. Haröron (figur 30) bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. (Wiklund 2009) Figur 30. Haröron. 21

Taggsvamp Vad kännetecknar en taggsvamp? Hymeniet under hatten, där sporerna sitter, består av taggar som sitter tätt intill varandra. Sporerna sitter på taggarnas utsida (figur 31). Nästan alla taggsvampar växer på jord men det finns några enstaka arter i Sverige som växer på träd och ved. De som växer på jord bildar mykorrhiza med barrträd och lövträd. Taggsvamp som växer på lövträd lever som parasiter och orsakar vitröta. De taggsvampar som växer på barrved och lövved orsakar också vitröta. Figur 31. Sporerna sitter på taggar. Figur 32. Rödgul taggsvamp. Vissa taggsvampar är hårda och sega medan andra är köttiga och bräckliga. Exempel på taggsvamp som går att äta är rödgul taggsvamp (figur 32) och blek taggsvamp. Båda arterna växer i bokskog. 22