2016 Äldreomsorgens värdegrund Mat i livets slutskede
Mat i livets slutskede Mat symboliserar hälsa och tillfrisknande vid sjukdom. När man kan äta ordentligt igen efter sjukdom är man på väg att bli frisk. Men vid allvarlig, livshotande sjukdom och i livets slutskede förändras behovet av energi och näring successivt och upphör till slut helt. Det är kroppens naturliga sätt att avsluta livet och då finns inte längre den naturliga anledningen att äta. Att inte kunna äta kan väcka tankar om och oro inför döden. Vid palliativ vård, när bot inte längre är möjligt, är syftet att lindra symptom, bibehålla funktion och ge stöd för optimal livskvalitet. Man dör inte därför att man slutar äta, man slutar äta därför att man skall dö. Sokrates Vid vård i livets slutskede kan maten och situationen kring måltiden bli mycket laddade. Frågan om att ge eller inte ge vätska och näring väcker ofta frågor och känslor, framförallt hos närstående, ibland också inom olika personalgrupper. Personal ska kunna förklara för den äldre och närstående att kroppen nu har en begränsad förmåga att tillgodogöra sig näring och att ett stort intag av fett och protein kan leda till illamående och andra obehag, men förlänger inte livet. Målsättningen är att undvika törst, hunger, illamående, kräkningar, andnöd och andra besvär samt göra närstående trygga inför situationen. Det finns därför ingen anledning att påbörja åtgärder som syftar till att öka energi- och näringsintaget. Det är inte heller meningsfullt att väga den äldre eller börja med kost- och vätskeregistrering. Att ge näringsdropp och vätskedropp när personen inte längre kan äta själv kan medföra svår belastning på den sköra kroppen och leda till ökad risk för akut vätskeansamling i lungorna och orsaka lungödem, andnöd, illamående och även risk för svullna ben. Dropp skall endast ges under en begränsad tidsperiod, i en tidig palliativ fas, då det är motiverat av medicinska skäl. 2
Anpassa kostråden efter individ och fas Vården ska utgå från vilken fas som den äldre befinner sig i och vätske- och näringstillförsel anpassas därefter. Det kan dock vara svårbedömt att fastställa när kurativ fas övergår till palliativ fas. Övergången mellan tidig palliativ fas och sen palliativ fas innebär ofta att den äldre blir illamående av större mängder protein och fett. Kurativ fas (botande fas) är tiden innan livshotande sjukdom och möjlighet finns att bota sjukdom. Tidig palliativ fas (lindrande fas) kan pågå i flera år eller månader och målet är livsförlängning och god livskvalitet. Energi- och näringstät mat är viktigt för den äldres välbefinnande. Sen palliativ fas, livets slutskede handlar om några veckor, dagar. Livsförlängande behandling är inte längre aktuellt. Vid demenssjukdom är det mycket svårt att upptäcka när den äldre kommer in i livets absoluta slutskede, då försämringen ofta kommer smygande. Ett vanligt tecken är felsväljning och att mat hamnar i lungorna, vilket kan resultera i lunginflammation. 3
Lämplig mat och dryck Mat och näring inom palliativ vård handlar om att se hela människan och att maten kan bidra med livskvalitet. Även om människor i livets slutskede inte behöver mat och dryck för att tillföra kroppen energi och näring innebär det inte att serveringen av mat ska upphöra eller är oviktig. Målet är att den äldre ska må så bra som möjligt och att minska stressen runt matsituationen. Maten bör serveras så aptitligt som möjligt, läggas upp vackert och presenteras på ett tilltalande vis. Det är lämpligare att servera dryck mellan måltiderna än till maten, då dryck och mat samtidigt spänner ut magsäcken. Normala vätskemängder kan leda till att den äldre blir svullen och får svårt att andas och kan medföra plågsamma symptom i form av hjärtsvikt eller lungödem. Tips Mjuk och lättuggad mat, t ex pannkaka, omelett, gröt med mjölk, soppor och kräm med mjölk, är lättare att äta när man är trött eller har dålig aptit. Mellanmål som är lättuggade eller flytande är t ex yoghurt, frukt- och bärsoppa, glassdrink, pannacotta, fromage. Ugnsbakad och kokt mat, liksom kalla maträtter, fungerar bättre än stekt mat. Undvik starkt kryddad mat och syrliga livsmedel. Förändrad smakupplevelse kan göra att önskekosten inte alls smakar som man tänkt sig och blir en besvikelse istället. Lägg upp små portioner (äggkopps storlek). Se till att det finns färdiglagade maträtter tillgängliga i kyl/frys. Klara, kalla drycker som juice, måltidsdricka, iste eller citronvatten är bra alternativ. I drycker är det bra att använda förtjockningsmedel. Dryck utan förtjockningsmedel känns inte lika mycket i munnen och risken är större att man sväljer fel. Ibland är kolsyrade drycker bättre än vanligt vatten eftersom man känner bubblorna i munhålan och svalget. 4
Det viktiga är att den äldre väljer den mat som fungerar bäst och inte det som anses nyttigast. Tyngdpunkten bör ligga på kolhydrater, t ex gröt, fruktsoppor, bröd, grönsaker, osv och relativt lite av fet- och proteinrik mat. Kosttillägg Det finns ett stort utbud av industritillverkade kosttillägg som kan användas inom den palliativa vården. Behovet och toleransen av kosttillägg kan snabbt förändras och bör följas upp och utvärderas regelbundet. Illamående Det är vanligt att aptiten försämras vid sjukdom. Sjukdomen i sig, eller känslighet mot lukter och smaker, kan framkalla illamående och kräkning. Många får i slutet av livet problem med att magsäcken tömmer sig långsamt efter måltid. I ett sådant skede gör framförallt fet- och proteinrik mat mer skada än nytta och kan leda till att den äldre blir illamående och kräks. Det är kroppens signal som säger att nu behöver kroppen lättare former av mat och mindre mängder. Orsaken till illamåendet kan också vara smärta, förstoppning, läkemedel eller infektion. Lindring vid illamående Ät och drick långsamt, små portioner Rostat bröd, skorpor eller kex på morgonen före uppstigning Salt mat, t ex buljong, kaviar, inlagd sill, salta kex, chips Neutral mat, t ex gröt, avokado, keso, fil, yoghurt, äggröra Kall mat/dryck, t ex kalvsylta, rostbiff, mineralvatten, kallt te Vila efter måltiden med höjd huvudända minskar risk för uppstötningar Undvik: Stora portioner av mat och dryck Alltför fet och proteinrik mat Starka dofter, t ex matos, lukt från stekt mat Favoritmaten Hastiga lägesändringar 5
Sen palliativ fas En del kan eller förmår inte att äta och dricka fram till döden, medan andra vill äta och dricka fram till sista timmarna. Vilken mat som fungerar kan variera stort, från dag till dag och ibland timme för timme. Nu är det extra viktigt att höra efter vad den äldre önskar äta och dricka, kanske enbart smakbitar och små klunkar med vätska. När aptiten helt försvinner betyder det att kroppen inte förmår tillgodogöra sig mer näring, ibland består dock törsten. Det är en självklarhet att, in i det sista och så länge som den döende tar emot, ge någon form av vätska. Det kan räcka med några teskedar åt gången med täta mellanrum. Upplever den äldre törst kan munvård, att fukta läpparna eller suga på isbitar, räcka för att få bort eventuell törstkänsla. Fukta läpparna, tungan och munslemhinnan med några droppar vatten med hjälp av en munsvabb flera gånger i timmen. När man känner fukt på läpparna brukar man öppna munnen. Droppa lite vatten i mungipan med hjälp av ett sugrör eller en spruta. Muntorrhet är vanligt förekommande i livets slutskede. Om den svårt sjuke får mediciner som ger muntorrhet är det extra viktigt att fukta munnen ofta. Fukt förebygger även svampinfektion i munslemhinnan. Mat som innehåller mycket vätska och som smälter i munnen utan saliv kan underlätta. Prova gärna något som kan smaka gott, t ex lite glass, sorbet, mosad frukt, lingonsylt, lite buljong eller låt den äldre suga på isbitar, fryst yoghurt i kuber eller frysta bär. Hörseln och känseln är de sinnen som finns kvar ända till slutet När medvetandet hos den äldre sjunker, står det klart att kroppens livsfunktioner håller på att avstanna och att tiden som nu är kvar är mycket kort. 6
God munvård Att vara fräsch i munnen är mycket betydelsefullt för livskvalitet och välbefinnande. Svampinfektion i munnen (upplevs som plåtsmak) är vanligt i slutet av livet liksom mycket slem. Fukta och torka ur munhålan med en munsvabb (avsedda pinnar med fastsatt skumgummitork). Berätta för den äldre vad du ska göra, även om han/hon är medvetslös. Undersök munhålan regelbundet och ge god munvård när den äldre inte längre orkar borsta tänderna eller har sänkt medvetande. Borsta helst tänderna 1 2 ggr/dygn med en extra mjuk tandborste. Tag ut och rengör eventuella proteser. Torka ur hela munhålan med munsvabb. Smörj munhålan med saliversättning eller fuktbevarande gel eller spraya med vatten och matolja blandat i en pumpflaska. Fukta munhålan minst två gånger i timmen. Smörj läpparna med vaselin, cerat eller liknande. 7
Äldreomsorgen i Stockholms stad ska präglas av självbestämmande, individualisering och valfrihet. Utformningen av det stöd som ges ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, trygghet och meningsfullhet. Du är en del av värdegrunden Broschyren är framtagen av Äldrecentrum 2016