Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse 2009

Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse 2009 2009-10-15 1

Göteborgs Naturhistoriska Museum Västarvet www.gnm.se Undersökningen utförd av: Anders Nilsson Göran Nilson Leif Lithander 2

Förord Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse Göteborgs Naturhistoriska Museum fick 2009-05-28, av Plan- o Trafikavd, Miljöförvaltningen, uppdraget att genomföra en hasselsnoksutredning kring den planerade Torslanda tvärförbindelsen, i enlighet med den offert, daterad 18 maj, som efterfrågats. Följande moment skulle redovisas i slutrapporten: Inventering av livsmiljöer viktiga för hasselsnok, särskilt kommer fortplantnings- och övervintrings områden belysas. Med fortplantnings- och övervintringsområden menas det som Naturvårdsverket beskriver i sin handbok om artskyddsförordningen. Ett översiktligt resonemang om hur hasselsnoken kan tänkas utnyttja landskapet kring tvärförbindelsen. Ett resonemang kring populationens storlek och dess utbyte med angränsande populationer. En allmän beskrivning av hur vägar och bostadsområden påverkar hasselsnoken. En beskrivning av hur tvärförbindelsen kan komma att påverka hasselsnokspopulationen. Vår bedömning utgår enbart från vad som är känt om hasselsnokens biologi och förekomsthistoria i området, samt populationernas utsikter att överleva i framtiden. Huvudfrågeställning: Är det möjligt att anlägga en väg genom området utan att påverka hasselsnokspopulationen? Om svaret befinns vara ja, ger vi förslag på hur vägdragningen skulle kunna ske utan att skada populationerna. Dessa frågeställningar behandlar enbart tvärförbindelsen som sådan och förutsätter att ingen bostadsbebyggelse följer i vägens spår. En beskrivning av hur bostadsområdena kan komma att påverka hasselsnokspopulationen. Vår bedömning utgår från samma premisser som ovan. Huvudfrågeställning: Är det möjligt att anlägga bostadsområden i området utan att skada hasselsnokspopulationen? Om svaret befinns vara ja, utreds frågan om var och hur bostadsområdena bör anläggas. Förslag till fortsatt arbete med programmet och detaljplanen, inklusive förslag till lokala anpassningar som kan möjliggöra Torslanda tvärförbindelse och angränsande bostadsområden. Denna fråga besvaras enl. ovan. Förslag till kompensationsåtgärder. Frågan om kompensationsåtgärder behandlas i anslutning till våra förslag rörande tvärförbindelsens och bostadsområdenas resp. utformning, under förutsättning att dessa är möjliga med avseende på hasselsnokspopulationernas framtida överlevnad. 3

Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 5 Genomförande... 6 Resultat... 7 - Viktiga livsmiljöer fortplantnings- och övervintringsområden...8 - Hasselsnoken i landskapet runt tvärförbindelsen...14 - Populationens storlek och genflöde...18 - Vägar och bostäders påverkan...18 - Tvärförbindelsens påverkan...19 - Bostadsområdenas påverkan...19 - Förslag till fortsatt arbete med programmet och detaljplanen, inklusive förslag till lokala anpassningar som kan möjliggöra Torslanda tvärförbindelse och angränsande bostadsområden...20 - Förslag till kompensationsåtgärder...20 Diskussion och slutsats... 22 Hasselsnoksbiologi...23 Källförteckning... 24 4

Sammanfattning Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse Hasselsnoken coronella austriaca är en djurart som befinner sig högt upp i den ekologiska näringskedjan och är därför ingenstans allmänt förekommande. Inom i stort sett hela utbredningsområdet i Europa och västra Asien är den missgynnad eller utrotningshotad p.g.a. förlust av livsmiljö. Hasselsnoken finns upptagen i EUs art- och habitatdirektiv bil. 4 och kräver noggrant skydd. Enlig 4 Artskyddsförordningen (2007:845) är det förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren. Sannolikt utgör Hisingen ett av landets starkaste fästen för hasselsnoken i Sverige. Hisingspopulationen är världsunik på grund av förekomst av melanism (en delvis svart inivid finns på Universeum). Dessutom är den Svensk-Norska populationen ekologiskt särpräglad då individerna är större och förekommer på klippmark. I övriga delar av artens utbredningsområde förekommer den i sandiga biotoper. Det stora exploateringstrycket och det därmed sammanhängande, ständigt växande och intensivt trafikerade vägnätet utgör ett allvarligt hot mot arten. En del av den västsvenska populationen är i på väg att slås ut på grund av den pågående utbyggnaden av riksväg 45. Föreliggande rapport syftar till att förutom att presentera en konsekvensanalys av Torslanda tvärförbindelse, även ge en översiktlig bild av hasselsnokens förekomst på Hisingen, hur populationerna förändrats över tid samt deras framtidsutsikter. Inventeringsarbetet i planområdet kring Torslanda tvärförbindels har pågått under våren och hösten 2009. Potentiella hasselsnokshabitat har besökts och utvärderats. Inga exemplar har observerats under fältarbetet. Dock har ett ömskinn påtträffats (belägg GNM) vilket utgör ett lika gott belägg för artens förekomst. Tre individer, två årsungar och en vuxen hasselsnok, har påträffat strax öster om planområdet. Dessa observationer är av betydelse för den samlade bedömningen av planområdet och dess närmaste omgivningar. Till grund för vår bedömning av området ligger också den undersökning som vi gjorde under 2008 på uppdrag av miljöförvaltningen i Göteborg, där två exemplar påträffades inom planområdet. Fem kartor utgör stommen i det här redovisade resultatet. Dessa områdesbegränsningar kommer att, tillsammans med miljöförvaltningen, ritas in i ett GIS-skikt. Vägar utgör ett vandringshinder och en extra dödlighetsfaktor för hasselsnoken. Vår slutsats blir att vägen, om den anläggs, måste lyftas så att det finns fria vandringsvägar under den. Huruvida detta är möjligt utan att själva anläggningsarbetet skadar hasselsnokspopulationerna kan vi dock inte bedöma. Möjligheterna att även lyfta bostäder på samma sätt torde vara ogenomförbart, varför vi inte heller kan ge några förslag på hur dessa skulle kunna anläggas i de centrala delarna. Två möjliga lokaliseringar finns i planområdets södra del (karta 5 sida 21) Tunnlar under vägar har anlagts i vissa delar av världen, men det förutsätter att det finns kunskap om var vandringsstråken är belägna. Flera års arbete krävs för att hitta dessa så kallade crossingpoints. Exakt var ormarna i Torslanda rör sig har inte varit möjligt att fastställa inom tidsramen för detta arbete, varför vi inte med nuvarande kunskap kan föreslå platser lämpliga för anläggandet av tunnlar. Beträffande Torslanda tvärförbindelse blir slutsatsen att denna inte kan byggas traditionellt, på mark, utan att negativt påverka Hisingens hasselsnokspopulation. De positionsangivelser som anges i rapporten är alla RT 90 med en avvikelse +/- 20m. Hasselsnokshona 1261463 6406394 Observationsdatum 2008-08-12 5

Genomförande Hasselsnoken är en svårinventerad art eftersom den för en mycket undanskymd tillvaro. Arten undviker normalt att i motsats till t.ex. huggormen exponera sig för direkt solbelysning. Hasselsnoken är tigmoterm, vilket betyder att den söker värme under solbelysta stenar. Den ligger vanligen gömd i bergsskrevor, under flata stenar eller i ljungtuvor där den är utomordentligt svår att upptäcka. En bedömning av hasselsnokens status kan därför inte utgå från fynd av djuren, utan från bedömning av lämpliga habitat. Det finns fall där snokarna eftersökts under två år, utan att ett enda fynd gjorts trots att arten bevisligen förekommer i området. Under våren och sommaren 2009, med uppehåll under större delen av juli, har i stort sett alla delar av området besökts. Inventeringen har genomförts till fots i fält och följt kartan (nästa uppslag), med delområden 1-26. Även område 27 har besökts men området är definitivt avgränsat från det inventerade området och möjligheterna för en kontakt med populationen norr om Torslandaleden är inte möjlig i dagsläget. Tre personer har deltagit i arbetet. Indelningen i delområden är gjord av praktiskt administrativa skäl och inte efter hasselsnokens krav på sin miljö. Dock har avgränsningarna gjorts utgående från kartan där vi försökt att på förhand avgöra vad som är miljöer liknande de vi eftersöker. På plats har vi sedan kunnat konstatera huruvida bedömningen varit korrekt eller ej. Resultatet av arbetet framgår av karta 2 sidan 10. Vid varje besök i ett delområde har vi aktivt letat efter hasselsnok, tänkbara övervintringsplatser och sommarvistesområden. Vi har gjort en samlad bedömning av dessa områdens kvaliteter med avseende på hasselsnokens krav på sin miljö. Även dessa redovisas på karta sidan 10. Vårt sökande efter möjliga övervintringsplatser har i huvudsak genomförts i sydsluttningar, vissa lövskogsklädda, andra med låg eller ingen vegetation. Hasselsnoken är, speciellt under våren, då den lämnar sina övervintingsplatser, beroende av värme för att ägg och spermier ska hinna mogna inför den stundande parningssäsongen. Vi har under arbetet markerat positioner och spår med hjälp av GPS navigator och i efterhand bearbetat detta material för att kunna göra en korrekt beskrivning av området i sin helhet. Under inventeringsarbetet har en allt tydligare bild över området framträtt. Underlagskartan tillhandahölls av Göteborgs stad miljöförvaltningen och har utgjort underlag för inventeringen, vi har under arbetet tagit hänsyn till att kartan inte är helt uppdaterad. 6

N 27 Karta 1 med vår delområdesindelning 7

Resultat Vår bedömning av hasselsnoksbiotoper inom den avgränsade ytan grundas på förekomst av lämpliga sommarvisten såsom ljungklädda berghällar och hällmarkstallskog, möjliga övervintringsplatser samt fynd av djur eller ömsskinn. Hasselsnoksbiotoper återfinns oftast på de högst belägna partierna i terrängen. Ibland är de ganska små och omgivna av mer högvuxen skog längs sluttningarna och föreligger då som ett matrix i landskapet med korta avstånd sinsemellan. Hasselsnoken rör sig som regel i ett hemområde om 2-3 hektar (Larsson, 1994) och skogspartierna utgör inget hinder för artens vandringar mellan de lämpliga habitaten. Det är således inte möjligt att definiera några skarpa gränser mellan delområden där arten kan resp. inte kan förväntas påträffas. - Viktiga livsmiljöer fortplantnings och övervintringsområden Dessa är utsatta på karta 2 sid 10. Fortplantningsområden och sommarvisten sammanfaller då parningen sker någonstans mellan övervintringsområdet och sommarområdena. Sommarområden är markerade i mörkblått. Områdesbegränsningarna ska inte ses som absoluta gränser, utan som områden bättre beskaffade för hasselsnok än det omgivande landskapet, ormarna rör sig givetvis mellan dessa områden. Karta 3 sidan 12 avses ge en bild av hasselsnokens sannolika rörelsemönster inom planområdet, grundad på forskning om hur arten rör sig i förhållande till biotopernas beskaffenhet. De övervintringsområden som är markerade på samma karta 2 sidan 10, är även de en bedömning. Det finns ett antal parametrar som bör vara uppfyllda för att en plats ska bedömmas som en lämplig/trolig övervintringsplats. 1. sydvänd sluttning. 2. ej träd och buskar som hindrar solinstrålning 3. stenskravel. 4. låg vegetation, företrädelsevis ljung 8 Lämpligt övervintringsområde i delområde 11.

Exempel på lämpligt hasselsnoksbiotop, fyndplats för ömsskinn. Delområde 10. Delområde 13, lämplig hasselsnoksbiotop. 9

F A N 3 B 2 4 G C H 1 D E Karta 2 10

Teckenförklaring till karta 2 Sommarområden (lämpliga hasselsnoksbiotoper) Sannolika övervintringsområden RT90 A. 1260471 6407443 B. 1261316 6407141 C. 1261747 6407472 D. 1262507 6407583 E. 1262601 6407384 F. 1260468 6406286 G. 1261482 6406429 H. 1261699 6406919 Fynd 1. 1261787 6408081 2005 PONF (Lennart Gustafsson muntligen) 2. 1261463 6406394 2008-08-12 hona GNM 3. 1261109 6406712 2008-08-25 hane GNM 4. 1261604 6407119 2009-08-13 ömsskinn GNM 11

F A N 3 B 2 4 G C H 1 D E Karta 3 12

Teckenförklaring till karta 3 Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse Sommarområden (vandringsområden) Sannolika övervintringsområden RT90 A. 1260471 6407443 B. 1261316 6407141 C. 1261747 6407472 D. 1262507 6407583 E. 1262601 6407384 F. 1260468 6406286 G. 1261482 6406429 H. 1261699 6406919 Fynd 1. 1261787 6408081 2005 PONF (Lennart Gustafsson muntligen) 2. 1261475 6406385 2008-08-12 hona 3. 1261121 6406703 2008-08-25 hane 4. 1261604 6407119 2009-08-13 ömsskinn 13

- Hasselsnoken i landskapet runt tvärförbindelsen A B Generalstabskartan från 1863. Område A och B ska ses som mycket ungefärliga gränser. Ett viktigt begrepp inom naturvårdsbiologin är sorce-and-sink-habitat. Ett source-habitat härbärgerar en livskraftig population som fortlöpande producerar ett överskott av individer vilka sprider sig ut i landskapet och ibland hamnar i någon suboptimal biotop ett sink-habitat. Det kallas så eftersom det inte kan upprätthålla en livskraftig population utan ständigt tillskott från source-habitatet. Försvinner source-habitatet, kommer inte bara dess population att dö ut, utan även populationer över en väsentligt större areal. Generalstabskartan från 1863 ger en uppfattning om hur landskapet såg ut vid denna tid. En relativt sammanhängande tall- och ljunghed på höjderna sträckte sig från Nordre älvs stränder utmed Hisingens västra kust till Torslandaområdet i söder (område A på kartan ovan). Vid Lilleby och i Björlandatrakten stod denna remsa i nära förbindelse med ett drygt 30 km 2 stort område av liknande biotop i den centrala delen av Hisingen (område B). Dessa ytor tjänade förmodligen som source-habitat för Hisingens hasselsnokspopulation och hade därmed stor betydelse för artens utbredning på ön. Bebyggelsen var begränsad till ett fåtal mindre byar, sammanbundna av ett glest vägnät trafikerat av hästkärror och gående. Hasselsnokar kunde tämligen riskfritt röra sig över vägarna. Satellitbilden, på motstående sida, från 2007 avslöjar hur landskapet har förändrats sedan dess. Volvos industriområde, med anslutande vägnät, har nu splittrat upp område B i mindre delar. Bebyggelsen har trängt in i hjärtat av den tidigare sammanhängande ljung- och tallheden. Stora delar av kärnan i hasselsnokshabitatet har gått förlorad. Vår bedömning av B-ytan som source-habitat för ormen styrks av att fynd alltjämt görs inom industriområdet (Lennart Olssons fynd av tre individer, se nästa sida). Hasselsnoken håller sig alltså ännu kvar, men frågan är hur länge. 14

A B Satellitbild från 2007. Område A och B ska ses som mycket ungefärliga gränser. Karta publ. med tillstånd från Lantmäteriet Under hösten 2009 har fler observationer av hasselsnok kommit till vår kännedom genom att en privatperson, Lennart Olsson, har delat med sig av sina observationer. Dessa är, trots att de ligger utanför det huvudsakligen utredda området, viktiga för resonemanget kring tvärförbindelsen och stärker bilden av hasselsnokens förekomst på Hisingen. Två årsungar av hasselsnok 2009-09-09 1262886 6407144 Dessa båda fynd ligger endast cirka 400 meter sydost om övervintringsplats E. Honan föder på sensommaren/ hösten sina ungar i närheten av övervintringsplatsen och fynd av ungar indikerar således att det i närheten finns övervintringsplatser. Fynden är gjorda inne på Volvos område där det också finns goda hasselsnoksmiljöer inom en radie av cirka 700 meter från rakt österut till rakt norrut. Ett ytterligare fynd av hasselsnok 2009-09-27 1263240 6406840 15

För ett långsiktigt upprätthållande av en livskraftig hasselsnokspopulation på Hisingen, krävs ett landskapsekologiskt angreppssätt. Varje fynd av hasselsnok ger otvetydigt besked om förekomsten av en population på den lokal fyndet gjorts eller i närheten av fyndplatsen. Karta 4 anger aktuella fynd av djur. Utöver dessa nya fynd, föreligger i museets samlingar ytterligare två äldre, ett från Hästeviken (1960) och ett från Solängsvägen (1994) i planområdets västra del. Sammantaget stämmer fyndlokalerna väl överens med resonemanget rörande source-habitat ovan. Populationerna är dock nu mer eller mindre isolerade från varandra p.g.a. det kraftigt trafikerade vägnätet (rödmarkerat på kartan). Av populationerna på Hisingens centrala delar är det endast IV och VII som fortfarande kan röra sig över större ytor. Populationerna VI och VIII kommer inom en nära framtid att slås ut om/ när planerade verksamheter genomförs, något som försvagar Hisingspopulationens vitalitet. För att öka hasselsnokens möjlighet att långsiktigt överleva, bör ansträngningarna främst inriktas på att skapa kontakt mellan populationerna IV, V, VI, VII samt VIII. Population V, som ännu håller sig kvar inom Volvos industriområde, är i detta sammanhang en viktig pusselbit och skulle kunna gynnas genom att bevara kvarlämnade, lämpliga habitat inne på industriområdet. Population I är belägen långt från de övriga kända. Huruvida denna kan nå kontakt med andra populationer är med nuvarande kunskapsläge okänt. Närmaste kontakt är med Bohus-, Jordfall- och Kungälvspopulationerna från vilka det finns ett flertal beläggsexemplar i GNMs samlingar. Bohuspopulationen slås nu delvis ut på grund av utbyggnaden av riksväg 45. Hur förbindelsen mellan populationerna II och III fungerar i dagsläget vet vi inte. Möjligen skulle försök med ekodukter kunna utföras någonstans mellan dessa populationer. Ett återupprättande av vandringsvägarna som en gång band samman dessa kustpopulationer med de centrala, är i dagsläget omöjligt. Vägar och bebyggelse utgör alltför breda barriärer. Vid en tidigare inventering (Inventering av hasselsnoksbiotoper 2008 R 2008:13 Göteborgs stad Miljö) utförd av Göteborgs Naturhistoriska Museum på uppdrag av Göteborgs stad Miljö påträffades hasselsnok bland annat vid Halvorsäng. En ung individ visar att området fungerar som föryngringsområde. Populationen är här isolerad med mycket små möjligheter att sprida sig i landskapet. Hela populationen kommer att utplånas av den utvidgade täktverksamheten när berget krossas för produktion av bergkrossmaterial. Bilden ovan visar höjden ner mot den nuvarande bergtäkten med kopparödla i förgrunden. Kopparödlan utgör föda för hasselsnoken. 16

Belagd utbredning av hasselsnok på Hisingen I Djupedal, Göran Nilson, 1271117 6417914 II Nolvikskile, Göran Nilson III Bronsålderssundet, författarna, 1261899 6409798 IV Planområdet, författarna, 1261463 6406394, 1261109 6406712 samt ömsskinn Ba. Re. Su. 1204 GNM, 1261604 6407119 V Volvo, se sidan 15 VI Sörred, L Gustafson PONF Gbg 1265661 6408869 samt 1265385 6408362, författarna, 1265689 6408054 VII Svarte mosse, J Gustavsson PONF Gbg 1265847 6407462 VIII Halvorsäng, författarna 1265067 6404836 Kända hasselsnokspopulationer I 1271117 6417914 1261899 6409798 II 1261463 6406394 1261109 6406712 III IV V VI VII 1265055 6404845 VIII Röda linjer visar kraftigt trafikerade vägar. Karta 4 Hisingen 17

- Populationens storlek och genflöde Hur stor populationen för närvarande är kan vi inte avgöra. Vi kan dock konstatera att under det senaste halvseklet har framtidsutsikterna för hasselsnokens förekomst på Hisingen försämrats. Många biotoper har efter upphörd hävd vuxit igen, andra har planterats med barrskog eller omvandlats till bergstäkt. Många sommarvisten och övervintringslokaler har förstörts i takt med snabbt växande bebyggelse. Stora områden har av ovanstående orsaker tömts på hasselsnok. Det kanske allvarligaste hotet mot artens förekomst på Hisingen är det finmaskiga nät av vägar som skär genom landskapet. Större, tidigare sammanhängande populationer har splittrats upp i ett antal från varandra isolerade, små populationer. Fortlöpande exploateringar och växande vägnät stänger in djuren i ett ständigt krympande livsrum, där de i allt högre grad hänvisas till att söka sina parningspartners inom den egna lilla populationen. Den hasselsnok, som dristar sig till att försöka korsa de tätt trafikerade vägarna, har små utsikter att överleva och sprida sina gener till andra små populationer. Genetisk utarmning ökar risken för utdöende. Hur långt denna process fortskridit hos de isolerade populationerna, har vi i dagsläget ingen säker kunskap om. En jämförelse med en annan rödlistad reptil, sandödlan, är emellertid illavarslande. Hos en isolerad sandödlepopulation i Halland har en hög frekvens missbildade ungar konstaterats (Berglind, S-Å m.fl. 2005). Då defekterna liknar dem, som uppkommer till följd av syskonparningar i fångenskap, är det sannolikt att populationen drabbats av genetisk utarmning. - Vägar och bostäders påverkan Hårt trafikerade vägar utgör en dödsfälla för organismer som rör sig långsamt. För ormar blir vägarna en plats där det finns möjlighet att samla på sig kroppsvärme, vilket gör att de stannar på vägen. En längre uppehållstid på vägen gör att även svagt trafikerade vägar ofta är en dödsfälla. Genflödet mellan olika delpopulationer minskar både genom att vägar som skär genom lämpliga miljöer utgör fysiska barriärer och innebär ökad dödlighet. Det finns en studie av miloshuggorm på den Grekiska ön Milos som visar att vägarna utgör ett vandringshinder och medför ökad dödlighet (Ioannidis, Y. m.fl 2007). I Sverige föreligger ett antal studier av grodor som visar på starka negativa samband mellan vägar och djurens möjlighet till spridning och överlevnad. Jämförelsen med grodor är av betydelse eftersom de precis som ormarna rör sig långsamt. Ett helt nytt forskningsområde, Road ecology, fritt översatt vägekologi, syftar till att ge planarkitekter effektiva redskap vid planering av vägar. Torslandavägen 18

- Tvärförbindelsens påverkan Tvärförbindelsens påverkan på hasselsnokspopulationen i området måste ses mot bakgrund av artens redan trängda situation. Det inventerade området omfattar drygt 4 kvadratkilometer. Vi bedömer, att det i dagsläget, härbärgerar en av Hisingens kanske viktigaste sammanhängande hasselsnokspopulationer. Volvos testbana omedelbart öster om området har tagit i anspråk en del av tidigare lämpliga hasselsnoksbiotoper. I söder utgör den livligt trafikerade Torslandavägen, med sin mur, en effektiv barriär som skurit av kontakten med delområde 27 från 25 och 26 (karta 1 sida 7). En industrianläggning som sprängts in mellan område 13 och 22 (karta 1) har ytterligare inskränkt hasselsnokens möjliga uppehållsorter inom det egentliga inventeringsområdet. Tvärförbindelsen splittrar, om den byggs traditionellt, populationen ytterligare i två isolerade populationer. Dessutom löper sträckningen genom lämpliga habitat i område 9 (karta1) och tangerar övervintringsområdet i sydvästra hörnet av område 2 (karta1), vilket innebär att Hasselsnokens livsmiljöer naggas ytterligare i kanten. - Bostadsområdenas påverkan Ny bebyggelse med åtföljande vägnät inom planområdet medför ytterligare splittring av hasselsnokspopulationen i mindre delar eftersom både lämpliga habitat och vandringsvägar förstörs. Dessa förluster av livsmiljöer kan inte kompenseras eftersom ytan begränsas av omgivande hårt trafikerade vägar. Det finns bara två områden (B1 och B2, karta 5), där bebyggelse skulle kunna uppföras utan att hasselsnoksbiotoper behöver exploateras och utan att artens rörelser i landskapet påverkas i någon högre grad. Dessa områden är belägna intill redan befintliga vägar. Industribebyggelse här behöver således inte utgöra ett problem för hasselsnoken, men med bostadsetableringar följer dock ett annat allvarligt problem. Med dem följer husdjur, särskilt katter, som ofta utövar avsevärd predation på bland annat ormar och ödlor. I takt med ökat antal människor i området ökar frekvensen möten orm-människa. Ofta förväxlas den ofarliga hasselsnoken med huggorm. Många gånger blir hasselsnoken ihjälslagen på grund av denna förväxling, ett olyckligt förhållande som trots ihärdiga upplysningsinsatser synes vara omöjligt att komma tillrätta med. 19

- Förslag till fortsatt arbete med programmet och detaljplanen, inklusive förslag till lokala anpassningar som kan möjliggöra Torslanda tvärförbindelse och angränsande bostadsområden För ett fortsatt arbete med program och plan är det lämpligt att inta ett nytt förhållningssätt gentemot de naturgivna förutsättningar som råder inom området. Detta gäller all planering. Ett brett kunskapsinhämtande tidigt i planeringen möjliggör klokare beslut. - Förslag till kompensationsåtgärder Några möjligheter att etablera kontakt med populationer utanför det inventerade området finns knappast i dagsläget. Ytan är omgiven av vägar och bostadsområden och förutsättningar för etablering av spridningskorridorer saknas. Realistiska möjligheter att återetablera kontakten med det kustnära området saknas. Ytan är omgiven av vägar och bostadsområden som utgör effektiva barriärer. Att flytta djuren mellan metapopulationerna och över de farliga barriärerna för att underlätta genflödet låter sig knappast göras. Dels är ormarna ytterligt svårupptäckta och dels skulle de söka sig tillbaka till sin ursprungsort, vilket skulle tvinga dem att försöka korsa barriärerna med kraftigt ökad dödlighet som följd. För att i framtiden upprätthålla hasselsnokens livsmiljöer och vandringsvägar i ytan krävs att tvärförbindelsen om den byggs antingen läggs i tunnel eller lyfts ovan mark. Förutsatt att inga bostads-eller industriområden anläggs i anslutning till leden skulle ytan då fortfarande kunna fungera som kärnområde för hasselsnok. För att i görligaste mån säkra hasselsnokens förekomst i området bör man koncentrera arbetet till att bevara och utveckla kontaktmöjligheterna mella populationerna IV, V, VI och VII (karta 4 sid 17). Inom planområdet finns möjlighet att förbättra förhållandena för hasselsnoken genom att återskapa lämpliga habitat. Vissa skogspartier kan röjas och glesas ut för att öka solinstrålningen och ljungens utbredning. Var dessa åtgärder bör sättas in måste dock övervägas noggrannt. 20

N B1 B2 Karta 5 B1 och B2 anger ytor möjliga för bebyggelse utan att hasselsnoksbiotoper exploateras och utan att artens vandringar påtagligt störs. 21

Diskussion och slutsats Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse Hasselsnoken finns upptagen i EUs art- och habitatdirektiv bil. 4 och kräver noggrant skydd. Enlig 4 Artskyddsförordningen (2007:845) är det förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren. I takt med att antalet dokumenterade fynd av hasselsnok sakta men säkert ökar, kan man kanske få uppfattningen att den finns i var och varannan bergsskreva eller ljungtuva. Detta är förrädiskt eftersom ökade ansträngningar att hitta hasselsnok och att identifiera dess habitat, självfallet kommer att resultera i att nya lokaler upptäcks. Ju större ansträngning desto fler fynd, men man måste hålla i minnet att kunskapsökningen beträffande hasselsnokens utbredning utgår från ett mycket knapphändigt utgångsläge. Vi kan genom att jämföra historiska kartor med moderna satellitbilder få en klar bild över hur bostadsområden, industrier och transportleder fortlöpande sprider sig ut i det omgivande landskapet, samtidigt som bebyggelsen i urbana miljöer tenderar att tätna alltmer. Fram till mitten av förra århundradet var detta inget större problem eftersom den oexploaterade ytan alltjämt var stor. Att tätorterna och transportnätet växer till priset av att utrymmet för det vilda djur- och växtlivet krymper och fragmenteras var knappast något samhällsplanerarna ägnade en tanke. Men när nu återstoden av oexploaterade ytor krymper i rask takt blir problemet med nödvändighet alltmer trängande. En evig expansion av bostads- och industriområden med sammanhängande infrastruktur är naturligtvis inte uthållig, eftersom det fysiska utrymmet är begränsat. Expansionens baksida är en biologisk utarmning som löper amok. Ekonomisk tillväxt kan inte råda bot på detta förhållande då den varken kan skapa nya ytor att bebygga eller nya berg att krossa. Sveriges av riksdagen beslutade sexton miljökvalitetsmål har tillkommit just för att nu levande generationer inte ska beröva framtida generationer deras handlingsutrymme genom att förbruka landskapet med dess ekosystemtjänster. Man kan göra tankeexperimentet att reflektera över hur samhällsplaneringen skulle ha sett ut om ansträngningarna att kartlägga hasselsnokens och andra känsliga arters utbredningsområden hade varit i paritet med ansträngningarna att projektera för vägar, industri- och bostadsområden. För att uppnå en uthållig samhällsutveckling måste vi värdera landskapets ekosystemtjänster i ekonomiska termer. Det är till syvene och sidst dessa tjänster som ger oss vår försörjning (mat, syre, vattenrening, råvaror listan kan göras hur lång som helst). De utgör basen för vår ekonomi. Att utarma ekosystemen leder i förlängningen obönhörligen till en utarmad ekonomi, även om detta kanske inte är uppenbart i processens tidigare skeden. TransportMISTRA framhåller bristen på grundläggande incitament för att integrera landskapsfrågorna i planeringsprocessen som bidragande orsak till att transportsystemet ofta bringas i konflikt med miljökvalitetsmålen. Frågor kring hur landskapet kan planeras för att inte utarmas ekologiskt måste upp på dagordningen redan på den strategiska planeringsnivån där möjligheterna att skapa hållbara lösningar är som störst. Att vägars, industri- och bostadsområdens effekter på landskapet hittills inte har beaktats i nämnvärd utsträckning beror säkerligen till stor del på att praktiskt användbara instrument för bedömning av hur exploateringar av olika slag kan påverka biologisk mångfald saknats. Systematisk inventering och kartläggning samt historisk analys av känsliga arters (t.ex. hasselsnok) förekomst skulle kunna utgöra ett lämpligt sådant instrument. Ett landskap där människors boende och verksamheter samsas med livskraftiga populationer av hasselsnok och andra arter med särskilda krav på sin livsmiljö utgör ett kvitto på en fungerande planering och uppfyllda miljökvalitetsmål. Beträffande Torslanda tvärförbindelse blir slutsatsen att denna inte kan byggas på traditionellt sätt utan att negativt påverka Hisingens hasselsnokspopulation. 22

Hasselsnoksbiologi Hasselsnok kring Torslanda tvärförbindelse Hasselsnokens utbredningsområde omfattar stora delar av Central- och Sydeuropa samt västra Asien. I Skandinavien förekommer arten längs ett splittrat bälte från Norges sydvästkust tvärs över Sverige i höjd med Vänern och längs Väst- och Östkusten söder om Mälardalen. Under ca 6000 år har den skandinaviska hasselsnoken varit helt isolerad från den kontinentala, men hur stora de genetiska skillnaderna populationerna emellan hunnit bli är ännu okänt. Hisingspopulationen förefaller dock vara genetiskt unik eftersom här förekommer melanistiska (svarta) exemplar. Vi vet att den skandinaviska hasselsnoken är ekologiskt särpräglad (eftersom den kontinentala förekommer på sandiga ljunghedar (Andrén, C. & Nilson, G. 1979). Arten bedöms vara på tillbakagång över i stort sett hela sitt utbredningsområde och är överallt relativt sällsynt. Hasselsnoken omfattas därför av EUs habitatdirektiv bil.4 (Djur och växter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd) som föreskriver att de miljöer (habitat) där den lever och fortplantar sig inte får förstöras eller förändras (Artskyddsförordning (1998:179)). Vart sjätte år skall enligt artikel 17 i habitatdirektivet en bedömning göras av hur trenden ser ut för listade habitat och arter. ArtDatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en utvärdering som Sverige inlämnade i juni 2007. I hasselsnokens fall är trenden alltjämt negativ. I Sverige klassas hasselsnoken som utrotningshotad och anges i rödlistan som sårbar (VU) enl. kriterierna A2c + 3c + 4c; C1 +2a(i). A = Populationsminskning 30 % över 10 år eller 3 generationer, vilketdera som är lägst 2c = minskad förekomstarea, utbredningsområde och/eller försämrad habitatkvalitet. 3c = En prognosticerad eller förmodad minskning p.g.a. minskad förekomstarea, utbredningsområde och/eller försämrad habitatkvalitet. 4c = En observerad, beräknad, uppskattad eller förmodad minskning där tidsspannet inkluderar både förfluten tid och framtid och där minskningen eller dess orsaker inte behöver ha upphört eller vara kända eller reversibla p.g.a minskad förekomstarea, utbredningsområde och/eller försämrad habitatkvalitet. C = Liten population och fortgående minskning där antalet reproduktiva individer < 10000 1 = Fortgående minskning med minst 10 % /10 år eller 3 generationer 2a(i) = Fortgående minskning och ingen delpopulation större än 1000 individer Som jämförelse kan nämnas att man inom naturvårdsbiologin som mycket grov och preliminär tumregel ibland anger 500 reproduktiva individer som en nedre gräns för bevarad genetisk variation och därmed livskraftiga populationer. Man måste dock beakta att den genetiska sårbarheten varierar oerhört mellan olika arter, bl.a beroende på deras tidigare utbredning och populationsstorlek. Hasselsnokens föda utgörs huvudsakligen av skogs- och kopparödlor, men även mindre däggdjur som t.ex. näbbmöss står på menyn. Eftersom arten befinner sig högt i näringskedjan är populationerna aldrig täta. Djuren förekommer således alltid glest utspridda i lämpliga biotoper såsom ljungmarker där berget går i dagen och glesa hällmarkstallskogar. Hasselsnoken är beroende av solvärmen för att upprätthålla sin kroppstemperatur, men undviker helst att exponera sig för direkt solbelysning. Istället höjer den sin kroppstemperatur genom att krypa in i varma bergsprickor och andra trånga utrymmen. Soldränkta, tunna berghällar med sprickor eller flata stenar utgör därför lämpliga vistelseorter under sommarhalvåret. Mot slutet av sommaren börjar hasselsnokarna röra sig i riktning mot sina övervintringsområden. I närheten av dessa föder honorna sina ungar. För att överleva vintern måste hasselsnoken ha tillgång till frostfria övervintringslokaler. Eftersom djuren kan vandra ansenliga sträckor är dessa lokaler ibland belägna långt från sommarens aktivitetsområden. Många djur kan samsas om samma övervintringslokal vilket innebär att hasselsnokar från en betydande upptagningsradie koncentreras på en och samma plats. Om övervintringsplatsen förstörs kan därför en hel population i ett slag raderas ut. Lövskogsklädda, sydvända rasbranter erbjuder perfekta förutsättningar för övervintring. Innan bladen slår ut når vårsolens värmande strålar stenskravlet. Runt månadsskiftet mars/april kommer de nyvakna hasselsnokarna upp för att ägg och spermier ska mogna i värmen. Sedan sprider sig djuren i landskapet för att para sig och äta. 23

Källförteckning Andrén, C. (2003) Kräldjur på ljungheden och ljungbevuxen mark. Seminarium på Botaniska institutionen. Göteborgs universitet Andrén, C. & Nilson, G. (1976) Hasselsnoken (Coronella austriaca) en utrotningshotad ormart! Fauna och Flora No.2:61-76 Andrén, C. & Nilson, G. (1979) Hasselsnoken (Coronella austriaca) i Norden en isolerad och ekologiskt särställd ras? Fauna och Flora No.2:89-96 Balkenhol, N. and Waits, L.P. (2009) Molecular road ecology: exploring the potential of genetics for investigating transportation impacts on Wildlife. Molecular Ecology 18, 4151 4164 Berglind, S-Å., Gullberg, A., Olsson, M. (2005) Åtgärdsprogram för bevarande av Sandödla (Lacerta agilis) von Böhme, W. (1993) Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas. Schlangen 1 CBM:s skriftserie nr 30 (2009) Include forskning för en transportinfrastruktur i harmoni med lanskapet. Slutrapport från forskningsprogrammet Include 2006 2008. Fog, K., Schmedes, A. & Rosenørn de Lasson, D. (2001) Nordens padder och krybdyr Gislén, T. & Kauri, H. (1959) Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles. Acta vertebratica 1:347-352 Gärdensfors, U. (2005) Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken Honegger, R.E. (1981) Threatened Amphibians and Reptiles in Europe Ioannidis, Y., Dimaki, M., Nilson, G., C. Andrén & K. Kostoulia (2007): Road mortality of Milos viper (Macrovipera schweizeri) and the efficiency of underpasses. 14th European congress of herpetology and SEH Ordinary General meeting, Porto 2007: 229. Congress contribution. Larsson, K. (2003) Skötsel av ljunghedar - några allmänna utgångspunkter. Del av Ljunghedar - historia, ekologi, skötsel och arter ett seminarium på Botaniska institutionen. Göteborgs universitet Larsson, M. (1994) Radiopejling av hasselsnoken (Coronella austriaca). Examensarbete vid Zool. inst. Göteborgs universitet Lithander, L., Nilsson, A., Nilson, G. (2007) Hasselsnoken vid Rambomosse. Inventeringsrapport. Göteborgs Naturhistoriska Museum, Västarvet Mörtberg, U., Zetterberg, M., & Gontier, M. (2008). Landskapsekologisk analys i Stockholms stad Nilson, G. Andrén, C. Ioannidis, Y & M. Dimaki (1999): Ecology and Conservation of the Milos viper, Macrovipera schweizeri (Werner, 1935). Amphibia-Reptilia, 20(4): 355-375. Nyström, P., Stenberg, M. (2008). Åtgärdsprogram för bevarande av lökgroda och dess livsmiljöer. Naturvårdsverket Tjernberg, M. & Svensson, M. (red.) (2007) Artfakta. Rödlistade ryggradsdjur i Sverige Artskyddsförordning (1998:179) I förordningen avses med Habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 24