Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol

Uppsala Universitet, Sociologiska institutionen Självständigt arbete i sociologi med inriktning mot socialt arbete, 15 hp C- uppsats, socionomprogrammet, ht 2012 Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol En kvalitativ studie om vuxna barns erfarenheter från uppväxten och deras upplevelser av stöd och hjälp. Författare: Sanna Åkervall Oskar Thulin Kontakt: sanna.akervall@gmail.com orren_nr_5@hotmail.com Handledare: Karin Alexanderson

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att undersöka vuxna barns personliga erfarenheter av att ha vuxit upp med missbrukande föräldrar och deras syn på stöd och hjälp. Kvalitativa intervjuer genomfördes med vuxna barn i åldrarna 25-35 år som vuxit upp med minst en förälder som missbrukat alkohol. Resultatet visar att missbrukets omfattning och karaktär beskrevs och uppfattades på lite olika sätt. Gemensamt var dock upplevelsen av att missbruket påverkade relationerna och samspelet negativt i familjerna. Familjelivet beskrevs som kaotiskt och oförutsägbart av flera intervjupersoner, bråk och konflikter förekom ofta. Alla hanterade sin situation genom att på olika sätt försöka anpassa sig efter föräldrarnas beteende och behov. Ett exempel på detta var att majoriteten av intervjupersonerna tog ett stort ansvar för hemmet och småsyskonen då föräldrarna var onyktra. Missbruket var heller ingenting som det pratades om, varken inom eller utanför familjen. Resultatet visar också att intervjupersonernas erfarenheter av stöd och hjälp såg förhållandevis olika ut. I några familjer hade socialtjänsten varit inkopplad, men det hjälpte inte för att lösa föräldrarnas problem. Ett par intervjupersoner har gått i stödgrupp för barn till missbrukande föräldrar, medan andra inte har fått något stöd alls, varken från den närmaste omgivningen eller från samhället. För några intervjupersoner utgjorde däremot det sociala nätverket ett viktigt stöd. Gemensamt för alla var att de uttryckte att de fått för lite stöd och hjälp under uppväxten. Lojaliteten gentemot föräldrarna var något som försvårade möjligheten att få hjälp, både från den närmaste omgivningen och från samhällets sida. Att barn som idag växer upp med missbrukande föräldrar behöver få mer stöd och hjälp från samhället var något som alla var överens om. Skolpersonal som dagligen träffar barnen lyftes fram som viktiga vuxna som kan göra skillnad för dessa barn. Nyckelord: Barn till missbrukare, föräldrars alkoholmissbruk, stöd och hjälp, riskfaktorer, skyddsfaktorer. 2

Abstract The purpose of this bachelor thesis is to study the experiences of persons growing up with substance abusing parents. Qualitative interviews with adult children of alcoholic parents were conducted. Some informants in this study grew up with one alcohol abusing parent, while some grew up with two alcohol abusing parents. The results shows that the extent of addiction was different among parents, but common were that relationships and interactions in families were negatively infected by the substance abusing behaviour. Family life was characterized by chaos and unpredictability by many informants. A high level of conflicts was also common in the families. As children most of the informants took a lot of responsibility, especially for the care of younger siblings. The parental alcohol abuse was hidden from the community, and was almost never talked about, neither inside or outside of the family. All the informants expressed an absence of social support and help, from their networks as well as from society. Some of the families had contact with the social services, but none of the informants felt like they got enough help. Some of the informants got help from a support group for children with substance abusing parents, while others did not get any help at all. All informants felt loyalty to their family and parents and therefore avoided to reveal their parents alcohol abuse, which made it even more difficult for the community to help. The informants expressed that children growing up today with substance abusing parents need a lot more help from society. One way to reach out to these children is to educate teachers and other professionals in school in how to pay better attention to children of alcoholic parents. Keywords: Children of alcoholic parents, parental substance abuse, risk factors, protective factors, resilience. 3

Tack! Vi vill tacka alla fantastiska personer som deltagit i denna studie, utan er hade uppsatsen inte varit möjlig att genomföra! Ert mod och engagemang har motiverat och inspirerat oss under arbetet med uppsatsskrivandet. Än en gång, vårt varmaste tack! Vi vill också framföra ett stort tack till Helén Olsson och Lena Chirico på Regionförbundet Uppsala län, samt de socialarbetare i kommunen som hjälpt oss i sökandet efter intervjupersoner. Slutligen vill vi uttrycka vår tacksamhet till vår handledare Karin Alexanderson, som hjälpt oss mycket under hela uppsatsskrivandet. Du har med stort engagemang och noggrannhet gett oss många värdefulla synpunkter och råd på vägen. Tack Karin! Sanna & Oskar 4

Innehåll 1. Inledning... 7 1.1 Bakgrund... 7 1.2 Syfte och frågeställningar... 8 1.3 Uppsatsens disposition... 9 1.4 Definition av begrepp... 9 2. Tidigare forskning... 10 2.1 Föräldrars missbruk som en riskfaktor för barn... 10 2.2 Skyddsfaktorer... 13 2.3 Missbrukets konsekvenser för barnen... 13 2.4 Stöd och hjälp... 14 2.5 Sammanfattning av tidigare forskning och vår studies bidrag... 15 3. Teoretiska utgångspunkter och begrepp... 16 3.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell... 16 3.2 Risk- & skyddsfaktorer och resilience... 18 4. Metod... 19 4.1 Val av metod... 19 4.2 Urval... 19 4.3 Planering och genomförande av intervjuer... 20 4.4 Analysmetod... 21 4.5 Reliabilitet och Validitet... 22 4.6 Informanterna... 23 4.7 Etiska överväganden... 24 5

5. Resultat... 25 5.1 Vuxna barns personliga erfarenheter av föräldrars missbruk... 25 5.1.1 Föräldrarnas missbruk, dess karaktär och omfattning... 25 5.1.2 Familjerna, deras ekonomi och sociala nätverk... 26 5.1.3 Upplevelser av svårigheter relaterat till föräldrarnas missbruk... 27 5.1.4 Samspel och relationer i familjen... 29 5.1.5 Missbruket som familjehemlighet... 31 5.1.6 Livet utanför familjen... 31 5.2 Stöd & Hjälp... 32 5.2.1 Socialtjänsten... 32 5.2.2 Skolan... 34 5.2.3 Viktiga personer i barnets liv... 35 5.2.4 Stödgrupper... 35 5.2.5 Stöd & hjälp som informanterna saknade... 36 5.2.6 Informanternas tankar om stöd till barn som lever med föräldrar som missbrukar... 37 6. Diskussion... 39 6.1 Summering av resultatet... 39 6.2 Övergripande diskussion... 40 6.3 Metoddiskussion... 43 6.4 Slutsatser och implikationer för fortsatta studier... 44 Referenser... 45 Bilagor... 47 6

1. Inledning 1.1 Bakgrund Den genomsnittliga alkoholkonsumtionen i Sverige har fördubblats de senaste 50 åren, vilket medför en ökad andel personer som missbrukar eller är beroende av alkohol (Rydberg, Malmquist & Nordström, u.å.). Idag saknas det svenska studier om hur många barn som lever med en förälder som missbrukar alkohol. Däremot visar den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, att omkring 20 % av alla barn lever i ett hushåll där någon förälder dricker alkohol i en sådan mängd att det utgör en hälsofara, ett så kallat riskbruk. Att växa upp med föräldrar som missbrukar alkohol ökar risken för att barnet ska drabbas av psykisk ohälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Dessutom är föräldrars missbruk nära sammankopplat med olika former av omsorgssvikt (Hindberg, 2006). Socialtjänsten har ett ansvar att verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda levnadsförhållanden enligt 5 kap 1 SoL. I paragrafen framgår också att socialtjänsten i nära samarbete med hemmen ska sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver. Idag är det dock en mycket liten andel barn till missbrukande föräldrar som får någon form av samhälleligt stöd (Junis, 2012). Det saknas också kunskap om vad barn själva anser om sitt behov av stöd- och hjälpinsatser. Mot bakgrund av detta har Regionförbundet Uppsala län tillsammans med Uppsala universitet under år 2012 sökt projektmedel hos Statens folkhälsoinstitut för att starta ett projekt om barn i missbruksmiljöer, med syfte att utveckla kunskapsbaserade insatser för barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Ett av målen är också att få ökade kunskaper om hur barnen och deras föräldrar själva ser på sin situation, deras behov av stöd och hjälp samt hur eventuella insatser borde vara utformande (Ansökan om projektmedel till projektet Barn i missbruksmiljöer, Regionförbundet Uppsala län). Barn i missbrukmiljöer har nyligen beviljats projektmedel och planeras pågå fram till år 2015. Vi fick idén till denna uppsats när vi under sommaren 2012 fick höra talas om Regionförbundets projekt. När vi kontaktade dem uttryckte de en önskan om att vi skulle göra en pilotstudie med anknytning till deras projekt. Detta inspirerade oss att undersöka barns erfarenheter av föräldrars missbruk och deras erfarenheter av stöd- och hjälpinsatser. Dock bestämde vi oss i ett tidigt skede för att deltagarna i vår pilotstudie skulle vara vuxna personer som vuxit upp med missbrukande föräldrar (vuxna barn). 7

1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka vuxna barns personliga erfarenheter av att ha vuxit upp med missbrukande föräldrar och deras syn på stöd och hjälp. Frågeställningar 1. Vad säger vuxna barn om sin uppväxt med föräldrar som missbrukar och om hur de hanterade sin situation? 2. Har de fått något stöd och hjälp under uppväxten och vad tänker de om vad barn med liknande erfarenheter behöver för stöd och hjälp? Stöd & hjälp kan innefatta allt från professionellt stöd och hjälp, t.ex. socialarbetare och psykolog, till stöd från vuxna personer, släktingar, vänner etc. Avgränsning Som framgår av syfte och frågeställningar handlar studien om vuxna barns erfarenheter från uppväxten, hur deras uppväxt påverkades av det faktum att de bodde med minst en förälder med missbruksproblem. Föreliggande studie kommer inte att beröra hur de vuxnas liv ser ut idag, utan fokus är istället riktat på deras uppväxt. Med uppväxt menas den tid som de bodde tillsammans med sina föräldrar, alltså innan de flyttade hemifrån. I denna mening är studien retrospektiv, då den blickar tillbaka på det som varit. Men den berör också vad vuxna barn till missbrukare har för tankar om vad barn med liknande uppväxtvillkor idag skulle behöva för stöd och hjälp. Ett grundläggande antagande i studien är att föräldrars missbruk utgör en påfrestande omständighet för barn under deras uppväxt, oavsett vilka konsekvenser och vilken betydelse missbruket får för barnen och deras föräldrar. Detta antagande bygger på den samstämmiga bild som tidigare studier ger av föräldrars missbruk som en riskfaktor för barn (se avsnitt Tidigare forskning, s 10). Eftersom det är erfarenheten av föräldrars missbruk som står i fokus för undersökningen, blir det onekligen lätt så att tyngdpunkten hamnar på det som varit besvärligt och svårt. Positiva minnen och erfarenheter som dessa barn har från sin uppväxt riskerar därför att hamna i skymundan, vilket får ses som en konsekvens av denna studies avgränsning. En ytterligare avgränsning med studien är att den bara inkluderar vuxna barn till föräldrar med alkoholmissbruk. Det kan ha varit så att alkoholmissbruket med tiden har övergått till ett blandmissbruk som även innefattat andra droger. Vuxna barn till föräldrar med ett renodlat narkotikamissbruk har däremot valts bort. 8

Att intervjua barn som lever i familjer med pågående missbruk innebär flera etiska överväganden och är därför inte lämpligt inom ramen för ett studentarbete. Intervjuerna kan väcka känslomässiga reaktioner hos barnen och försätta dem i en lojalitetskonflikt gentemot deras föräldrar. Därför gjordes valet i denna studie att intervjua vuxna personer i åldrarna 25-35 som vuxit upp med missbrukande föräldrar. Detta bygger på uppfattningen att en relativt ung vuxen fortfarande kan antas ha närhet till sin barndom och därmed har relativt färska minnen och erfarenheter i behåll. Samtidigt har personen hunnit bli självständig och fått en viss distans till sin uppväxt. En vuxen person har förhoppningsvis reflekterat över sin uppväxt och befinner sig heller inte i samma beroendeförhållande till sina föräldrar som när man är barn. 1.3 Uppsatsens disposition Uppsatsen har redan inletts med en kort bakgrund till ämnet. Därefter presenterades studiens syfte, frågeställningar och tillhörande avgränsning. Nedan definieras några relevanta begrepp som är viktiga att förklara för läsaren. Sedan följer en genomgång av tidigare forskning på området samt en redogörelse för de teoretiska perspektiv och begrepp som varit vägledande i uppsatsen. Därefter redovisas de metodologiska val och etiska överväganden som gjorts. Sedan presenteras studiens resultat, som är den mest omfattande delen av uppsatsen. Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras studiens resultat i en övergripande diskussion. 1.4 Definition av begrepp Här definieras några begrepp i uppsatsen som kan vara viktiga att klargöra för läsaren. Missbruk - Innebär vanligen en okontrollerad eller överdriven användning av alkohol, narkotika eller andra substanser med euforiserande effekter (Missbruk, u.å.). I denna uppsats kommer orden missbruk och alkoholmissbruk att användas omväxlande, men med samma innebörd. När ordet missbruk används syftar det alltså på missbruk av alkohol. Vuxna barn - I denna uppsats definieras vuxna barn som personer över 18 år som har vuxit upp med minst en förälder som har missbrukat alkohol. Begreppet kan uppfattas som lite paradoxalt, då personer över 18 år inte längre är barn. Vi har dock valt att använda begreppet eftersom vi är ute efter deras erfarenheter utifrån att vara barn till missbrukare. Stödgrupp - En verksamhet som arbetar med barn och ungdomar i grupp. Denna insats ges vanligtvis till barn och ungdomar med missbruk, våld eller psykisk sjukdom i familjen. I stödgruppen träffas man ungefär 15 gånger och arbetar med ett antal teman, som t.ex. känslor, missbruk och familjen (Socialstyrelsen, 2009). 9

2. Tidigare forskning Här presenteras tidigare forskning som är relevant för den föreliggande studien. Vid sökningar i olika databaser som Google Schoolar, Primo central och JSTOR framkom att det finns många studier om föräldrars alkoholmissbruk och dess konsekvenser för barn. Sökningar på nyckelord som till exempel children of substance abusers, parental substance abuse och children of alcoholic parents resulterade i tusentals träffar. Då det är nära nog en omöjlighet att redogöra för alla dessa här, redovisas ett antal forskningsöversikter, som till exempel Steinhausen (1995) och Socialstyrelsen (2009). Forskningsöversikterna bedöms vara relevanta då de på ett övergripande sätt fångar in, så vitt vi kan bedöma, några av de viktigaste resultat som framkommit av tidigare forskning de senaste decennierna. Det finns däremot inte lika många studier om stöd- och hjälpinsatser för barn till missbrukande föräldrar (jfr Brunnberg, Eriksson & Tinnfält, 2007, Socialstyrelsen, 2009). Eftersom föreliggande studie inte har fokus på någon specifik stöd- eller hjälpinsats, har kvalitativ forskning som enbart handlar om till exempel enskilda stödgruppsverksamheter valts bort. För att få en bild av samhällets aktuella stöd- och hjälpinsatser, presenteras bland annat IOGT-NTOs juniorförbunds rapport (2012) om kommunernas stöd till barn med missbrukande föräldrar. Därutöver refereras till litteratur där professionella socialarbetare och psykologer med beprövad erfarenhet beskriver sina kunskaper utifrån att ha arbetat med barn och föräldrar i familjer med missbruk. Avsnittet kommer att presenteras under rubrikerna, föräldrars missbruk som en riskfaktor för barn, skyddsfaktorer, missbrukets konsekvenser för barnen och stöd och hjälp. I slutet ges en kort sammanfattning av den tidigare forskningen och en motivering till genomförandet av denna studie. 2.1 Föräldrars missbruk som en riskfaktor för barn I flera forskningsöversikter (Steinhausen, 1995, Johnson & Leff, 1999, Lagerberg & Sundelin, 2000, Andershed & Andershed, 2005, Brunnberg, Eriksson & Tinnfält, 2007, Statens folkhälsoinstitut, 2008,) ses alkoholmissbruk hos föräldrar som en riskfaktor för psykisk ohälsa hos barn. Däremot menar Statens folkhälsoinstitut att risken inte behöver bestå i vuxen ålder (2008). En riskfaktor innebär dock inte att alkoholmissbruk orsakar psykisk ohälsa, utan en riskfaktor är snarare en egenskap eller en händelse som ökar risken för ett visst utfall (Andershed & Andershed, 2005). Flera olika studier visar att barn till alkoholmissbrukande föräldrar löper ökad risk att drabbas av emotionella svårigheter, anpassnings- och beteendeproblem, skolproblem, kognitiva svårigheter och eget alkoholmissbruk (Steinhausen, 1995, Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007). Steinhausen poängterar dock att 10

långtifrån alla av barnen drabbas och att problemen inte är unika för barn till alkoholister (1995). Värt att nämna är dock det tydliga samband som finns mellan alkoholmissbruk hos kvinnor under graviditeten och fosterskador hos barnet, det fetala alkoholsyndromet FAS (Steinhausen, 1995, Lagerberg & Sundelin, 2000). Föräldrars missbruk samvarierar även med andra riskfaktorer, som till exempel omsorgssvikt, våld i familjen, höga konfliktnivåer och separationer (Steinhausen, 1995, Andershed & Andershed, 2005, Brunnberg et al., 2007). Steinhausen (1995) framhåller i sin forskningsöversikt att barn till alkoholister p.g.a. genetiska och miljömässiga faktorer löper en ökad risk att utveckla eget alkoholmissbruk. Däremot går det inte att påvisa något kausalt samband mellan de särskilda mönster som finns i en familj där föräldrarna missbrukar och utvecklandet av psykiska störningar hos barn. Dock finns det vissa kännetecken hos dessa familjer som ökar risken för ogynnsam utveckling hos barn (ibid.). Steinhausen hänvisar i sin översikt till flera studier som bygger på självrapportering och observation för att bedöma samspel och interaktion i familjer med missbruk. Studierna visar att dessa familjer oftare än andra kännetecknas av höga konfliktnivåer, lägre grad av sammanhållning, försämrad problemlösningsförmåga och ett fientligt kommunikationsmönster. Förälderns återfall i alkoholism, den pågående stress som det innebär att leva med en missbrukande förälder och hur allvarligt missbruket är tycks vara avgörande variabler som påverkar barns utveckling (Steinhausen, 1995). Lagerberg och Sundelin (2000) konstaterar i sin forskningsöversikt att internationell forskning domineras av studier som undersöker effekter av föräldrars alkoholmissbruk på barn. Enligt författarna finns det dock mycket metodologiska brister i denna forskning, och det behövs fler kontrollerade och prospektiva studier, med klara kriterier för alkoholproblem och tydliga definitioner av de störningar barnen riskerar att få (Lagerberg & Sundelin, 2000). I en senare kunskapsöversikt har Brunnberg, Eriksson och Tinnfält (2007) sammanställt vetenskapliga artiklar mellan 1996 och 2006 som handlar om psykisk hälsa och ohälsa hos barn som har minst en förälder som missbrukar alkohol, samt de risker som barnen utsätts för. Författarna menar att barn till alkoholmissbrukande föräldrar kan delas in i tre grupper: de som mår bra, de som befinner sig i gråzonen och de som far illa. Fokus i kunskapsöversikten är på de barn som far illa. Barnen kan beskrivas som endera motståndskraftiga eller som sårbara för att utveckla psykisk ohälsa, och kan därför inte ges någon enhetlig profil. En av studierna visar dock på stora skillnader i barnens hälsa beroende på om den missbrukande föräldern är asocial eller socialt välanpassad (Brunnberg et al., 2007). Att leva i en familj med alkoholmissbruk beskrivs ofta som kaotiskt och oförutsägbart (Brunnberg et al., 2007). Familjen styrs ofta av outtalade regler, som att man inte får tala om missbruket, inte kan lita på någon eller ska känna efter. Livet i en familj med missbruksproblem kan dock se mycket olika ut. Brunnberg m.fl. menar att denna sociala komplexitet sällan har beskrivits eller fokuserats på i tidigare vetenskapliga studier (ibid.). Statens folkhälsoinstitut (FHI) har på uppdrag av regeringen försökt kartlägga andelen barn i Sverige som växer upp i en familj där en eller båda föräldrarna har missbruksproblem och 11

analysera dessa barns situation (2008). Kartläggningen visar att det saknas svenska studier om hur många barn som växer upp i hem med alkohol- eller drogberoende föräldrar. Däremot framkommer i den Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor att uppskattningsvis omkring 20 % av alla barn i Sverige lever med en förälder som konsumerar alkohol i en sådan omfattning att det betraktas som ett riskbruk. Riskbruk innebär att konsumtionen är så omfattande att den utgör en risk för förälderns egen hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Folkhälsoinstitutets rapport bygger även på en sökning efter vetenskapliga studier som syftar till att klarlägga huruvida föräldrars alkoholproblem påverkar barnens hälsa. Inklusionskriterierna för sökningen var prospektiva longitudinella studier/registerstudier som inkluderade barn i familjer med alkoholproblem och familjer utan alkoholproblem som jämförelsegrupp (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Bara sex studier uppfyllde dessa kriterier, vilket bekräftar både Lagerberg och Sundelins (2000) och Johnson och Leffs (1999) bild av att det är ont om studier som undersöker hur föräldrars alkoholmissbruk över tid påverkar barns hälsa och utveckling. I tre av dessa studier påvisas en försämring av barnens hälsa till följd av föräldrars alkoholproblem, medan de tre övriga studierna inte kunde säkerställa några sådana negativa effekter. De studier där inga negativa effekter gick att säkerställa hade en betydligt längre uppföljningsperiod, i genomsnitt 16 år, vilket enligt rapportförfattarna talar för att hälsorisker hos barn som beror på föräldrars alkoholproblem inte behöver bestå i vuxen ålder, med undantag för egna alkoholproblem. Författarna menar vidare att påverkan från andra riskfaktorer utöver missbruket är avgörande och det är viktigt att se till den sammantagna bilden av barns levnadsförhållanden, t ex socioekonomisk status och familjestruktur. En viktig slutsats i rapporten är att det är antalet riskfaktorer sammantaget, snarare än alkoholmissbruket specifikt, som är avgörande för barns psykiska och fysiska hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2008) En av de longitudinella studier som FHI lyfter fram är Christoffersens och Soothills (2003) registerstudie av barn födda i Danmark 1966. Studien undersöker om föräldrars alkoholmissbruk har påverkat deras barn och den bygger på insamlade data då barnen var i åldrarna 15-27 år. Den information som analyserats bygger på uppgifter från statliga register och handlar om hälsa, utbildning, familjeseparationer, självmordsförsök m.m. Bara föräldrar vars alkoholmissbruk var så allvarligt att det kommit till myndigheternas kännedom har inkluderats i undersökningen. Resultaten från studien visar att det i dessa familjer bl.a. förekom våld och separationer mera frekvent än i familjer där föräldrarna inte hade alkoholmissbruk (Christoffersen & Soothill, 2003). Även om denna studie bara bygger på de mest extrema fallen av föräldrars alkoholism, och således inte inkluderar något mörkertal, så visar den precis som andra studier (jfr Steinhausen, 1995, Brunnberg et al., 2007) att separationer och våld kan sättas i samband med föräldrars missbruk. Ett återkommande tema i samtliga forskningsöversikter är att barn till alkoholmissbrukande föräldrar beskrivs som en heterogen grupp, som inte kan ges en enhetlig profil (Steinhausen, 1995, Johnson & Leff, 1999, Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007, Statens folkhälsoinstitut, 2008). Många studier som har gjorts innehåller dessutom metodologiska brister och det kan vara svårt att skilja alkoholmissbruk från andra potentiellt skadliga 12

inflytanden i familjen, som t ex fattigdom, antisocialitet och separationer (Steinhausen, 1995, Lagerberg & Sundelin, 2000, Statens folkhälsoinstitut, 2008). Trots de många motsägelsefulla resultaten från olika studier om barn till missbrukande föräldrar råder det däremot överväldigande evidens för att barn till alkoholmissbrukare befinner sig i riskzonen för att utveckla psykiska problem (Steinhausen, 1995, Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007). Lagerberg och Sundelin menar att barn till missbrukande föräldrar bör indelas i olika riskgrupper, där t.ex. barn som utsatts för alkohol under fosterstadiet tillhör en grupp, medan barn som endast vuxit upp i en missbrukande miljö tillhör en annan grupp osv.(2000). Att det kan vara skillnad på att ha en eller två föräldrar som missbrukar är något som både Lagerberg, Sundelin och Brunnberg m.fl. lyfter fram (2000, 2007). Barnen kan också påverkas olika beroende på om föräldern med missbruksproblem är asocial eller socialt välanpassad. Eftersom det är flera faktorer som spelar in är det svårt att säga vilket barn som kommer få svårigheter till följd av föräldrarnas missbruk (Brunnberg et al., 2007). Därför bör barn till alkoholmissbrukare definieras utifrån sin unika profil av risk- och skyddsfaktorer (jfr Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007). 2.2 Skyddsfaktorer Flera forskningsöversikter har visat att olika skyddsfaktorer kan motverka risken för psykisk ohälsa hos barn till missbrukande föräldrar (Steinhausen, 1995, Lagerberg & Sundelin, 2000, Andershed & Andershed, 2005, Brunnberg et al., 2007, Socialstyrelsen, 2009). Dessa skyddsfaktorer är dock inte specifika för dessa barn, utan gäller generellt för barn som befinner sig i utsatta livssituationer. Vissa skyddsfaktorer finns inom barnet, exempelvis ett lättsamt temperament, intelligens, god impuls- och känslokontroll, initiativförmåga, nyfikenhet och social kompetens. Skyddsfaktorerna kan också finnas i barnets familj och omgivning, exempelvis en nära relation till en trygg vuxen, god hälsa hos barnets moder, en yttre stödperson såsom en granne eller lärare, hög social status och kontakt med en stöd- eller anhöriggrupp (Lagerberg & Sundelin, 2000, Andershed & Andershed, 2005, Brunnberg et al., 2007, Socialstyrelsen, 2009). Både Steinhausen, Lagerberg och Sundelin menar att det behövs mer kunskap om varför såpass många barn klarar sig bra i livet och inte utvecklar några psykiatriska störningar trots uppväxten med alkoholmissbrukande föräldrar (1995, 2000). 2.3 Missbrukets konsekvenser för barnen Barn till missbrukande föräldrar löper en ökad risk att bli omhändertagna av sociala myndigheter (Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007, Statens folkhälsoinstitut, 2008). Missbruk i hemmiljön är en av de vanligaste orsakerna till att barn omhändertas enligt lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) (Lagerberg & Sundelin, 2000, Statens folkhälsoinstitut, 2008). I Socialstyrelsens kunskapsöversikt (2009) framkommer att missbrukets konsekvenser för barnen kan se olika ut. Hur mycket missbruket påverkar förälderns förmåga att tillgodose barnets behov tas upp som en relevant faktor. Vardagen i en familj med missbruk präglas ofta av oförutsägbarhet, oklar rollfördelning och dålig problemlösningsförmåga. Det är även vanligt att barnen själva tar på sig ett vuxenansvar. Hur mycket barnet påverkas av missbruket 13

kan bero på hur familjens samspel ser ut, hur indragen den förälder som inte dricker är i missbruket och hur mycket det styr familjens samvaro. Barns reaktioner på missbruket kan ta sig olika uttryck, alltifrån beteendeproblem och kroppsliga symtom, till att barnen inte visar upp några symptom alls utan är välfungerande och högpresterande (Socialstyrelsen, 2009). Professionellt verksamma med erfarenhet av att arbeta med barn till missbrukare framhåller också att barnen kan påverkas på olika sätt (Mortensen, 1995, Bengtsson & Gavelin, 2004). Barnen kan många gånger uppleva konflikter i familjen som värre än själva missbruket och lär sig tidigt att förneka intryck och känslor. Bengtsson och Gavelin anser det vara viktigt att dessa barn får hjälp att sätta ord på sina upplevelser och känslor (Bengtsson & Gavelin, 2004). Både Mortensen, Bengtsson och Gavelin beskriver hur föräldrar genomgår en förändring vid intag av berusningsmedel och blir otillgängliga och självupptagna, vilket barnen kan uppleva som skrämmande (1995, 2004). Mortensen menar att detta hotar barns behov av den förutsägbarhet och stabilitet som de behöver för att känna sig trygga under uppväxten. Barnen kan uppleva att de är ensamma, bli tillbakadragna och försiktiga, eller kontaktsökande och klängiga på andra vuxna. Hur ett barn reagerar kan dock variera (Mortensen, 1995). Mortensen, Bengtsson och Gavelin uttrycker, precis som Socialstyrelsens kunskapsöversikt, att barn ofta tar på sig ett ansvar för den förälder som missbrukar (Mortensen, 1995, Bengtsson & Gavelin, 2004, Socialstyrelsen, 2009). Utifrån sina erfarenheter menar Mortensen, Bengtsson och Gavelin att det är vanligt att barnen är rädda för att någon utomstående ska få reda på att föräldern missbrukar och att de ofta är bra på att dölja familjehemligheten (1995, 2004). Barnen skäms många gånger över sina föräldrar och känner sig annorlunda och mindre värda jämfört med andra barn. Upplevelser av skuld och skam är vanligt förekommande hos dessa barn och de tar många gånger på sig ansvaret för de problem som finns i familjen (Mortensen, 1995, Bengtsson & Gavelin, 2004). 2.4 Stöd och hjälp Förebyggande arbete är betydelsefullt för att kunna hjälpa barn till missbrukande föräldrar, då omgivningen ofta utgör en skyddsfaktor (Lagerberg & Sundelin, 2000, Brunnberg et al., 2007, Socialstyrelsen, 2009). Idag finns en del forskning om barns psykiska och fysiska problem till följd av föräldrars missbruk, men det finns betydligt mindre kunskap och studier om det preventiva arbetet. Den vanligaste insatsen för barn till missbrukande föräldrar är idag olika stödgruppsverksamheter, men det finns få utvärderingar om dess effekter (Brunnberg et al., 2007, Socialstyrelsen, 2009). I IOGT-NTOs juniorförbunds rapport (Junis, 2012) framkommer att hur mycket stöd och hjälp barn till missbrukande föräldrar kan få påverkas av vilken kommun barnen är bosatta i. Juniorförbundet har skickat ut en enkät till samtliga kommuner i Sverige och bland annat frågat hur deras insatser till barn med missbrukande föräldrar kommer att se ut det kommande året (år 2012). Det var 220 kommuner som svarade på enkäten och av dem var det 16 % som angav att deras insatser för dessa barn skulle öka, vilket är en minskning från år 2011 (26 %). 14

Däremot är det fler kommuner som år 2012 kommer att bibehålla sina insatser, 82%, jämfört med 72% år 2011. I enkätundersökningen framkommer att många kommuner har flera insatser för barn till missbrukande föräldrar i form av individuella samtal från socialtjänsten eller skolkurator, kontakt med BUP (barn- och ungdomspsykiatrin), stödkontakter, samverkan med nykterhetsorganisationer och kyrkan. Insatser som kontaktfamilj och familjeteam är också vanliga insatser för hela familjen. Många kommuner bedriver även stödgrupper för barn till missbrukande föräldrar. Hur kommunerna når dessa barn kan emellertid se mycket olika ut, vilket framkommer i enkätundersökningen. Det vanligaste svarsalternativet var dock via socialtjänsten och därefter enskilda vuxna som söker stöd. Skolan uppmärksammas också som en vanlig väg att nå barnen (Junis, 2012). Att det idag är få barn till missbrukande föräldrar som nås av kommunernas stödinsatser framkommer i rapporten. Endast cirka 1,6 % av alla barn till missbrukande föräldrar nås av stödgruppsinsatser, i de kommuner där insatsen erbjuds. Därutöver finns det tusentals barn som bor i kommuner där stödgruppsverksamheter inte ens existerar. En del kommuner har utvecklade stödgrupper som många barn går till, medan andra, speciellt mindre kommuner, har svårt att få barn att komma till gruppverksamheterna (ibid.). I Socialstyrelsens kunskapssammanställning (2009) framkommer att det finns svårigheter med att hjälpa barn som lever i missbruksmiljöer. Det är komplicerat att identifiera barn som växer upp i missbruksmiljöer, eftersom dessa barns problem inte är unika, utan förekommer även hos barn i familjer med andra typer av sociala problem. Ytterligare en aspekt är att alkohol är socialt accepterat i den svenska kulturen och används av 90 procent av den vuxna befolkningen. Det kan därför vara problematiskt att göra en bedömning av vad som är ett normalt bruk, ett riskbruk och ett missbruk. Vanligt är att socialtjänsten inte kommer i kontakt med dessa familjer förrän missbruksproblemen eskalerat och blivit stora (Socialstyrelsen, 2009). Flera professionella utsagor vittnar om att barn som växer upp med missbrukande föräldrar ofta har svårt att berätta för andra om sin situation (Hansen, 1995, Mortensen, 1995, Bengtsson & Gavelin, 2004). Att bryta tystnaden kring missbruket och att uppmärksamma det mer i skolan förefaller enligt Hansen (1995) vara relevant för att kunna hjälpa dessa barn. Bengtsson och Gavelin är inne på samma spår, men lyfter dock fram att det är svårt att se något samband mellan symtom hos barnen och föräldrars missbruk. Att utgå från varje enskilt barn och fokusera på dess individuella behov anses vara nödvändigt för att kunna ge hjälp och stöd åt barn till missbrukande föräldrar (Bengtsson & Gavelin, 2004). 2.5 Sammanfattning av tidigare forskning och vår studies bidrag Den tidigare forskningen som redogjorts för återkommer till att alkoholmissbruk hos föräldrar är en riskfaktor för psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Föräldrars missbruk samvarierar ofta med en rad andra problem och det kan därför vara svårt att urskilja missbruket som en isolerad riskfaktor för barns ohälsa. Det går heller inte att förutse hur missbruket påverkar varje enskilt barn, då det beror på en kombination av risk- och skyddsfaktorer. Barns reaktioner på föräldrars missbruk kan ta sig många olika uttryck men något återkommande är 15

att dessa barn ofta tar på sig ett vuxenansvar i familjen. Eftersom missbruk är förknippat med skuld och skam är det svårt för barn att berätta för utomstående om sin familjesituation. Den kunskap som genererats från tidigare forskning om barn i missbruksfamiljer anser vi vara något motsägelsefull. Å ena sidan betraktas barn till missbrukande föräldrar som en heterogen grupp, som inte kan ges någon enhetlig profil. Å andra sidan strävas efter att kunna beskriva vissa vanliga symtom och problem hos dessa barn, för att på ett tidigt stadium kunna identifiera och hjälpa dem. Att påstå att barn till missbrukare är på ett visst sätt eller har vissa egenskaper menar Bengtsson & Gavelin dessutom är olämpligt, då dessa barn oftare än andra barn har svårt att lita på sig själva och lätt bli offer för beteenden och egenskaper som tillskrivs dem (Bengtsson & Gavelin, 2004). Det är svårt att identifiera alla barn som växer upp med missbrukande föräldrar, vilket försvårar möjligheten för samhället att nå ut med stöd och hjälp. Idag är det vanligaste sättet att komma i kontakt med barnen via socialtjänsten. Vid detta skede har föräldrarnas missbruksproblem ofta pågått under en längre tid och barnen kan ha varit i behov av stöd och hjälp långt tidigare. Det saknas också kunskaper och evidens om vilka insatser som bäst hjälper dessa barn. Den vanligaste insatsen idag är stödgruppsverksamheter, vilket dock bara når en bråkdel av alla barn som växer upp med missbruk i familjen. Motivet till vår studie grundar sig på den ovisshet som finns kring vilket stöd och hjälp barn till missbrukande föräldrar kan behöva under uppväxten. Ett sätt att få mera kunskap om detta är att tala med vuxna barn som har denna erfarenhet, men som hunnit få distans och därmed perspektiv på sin uppväxt och därför kan antas ha värdefulla tankar och synpunkter att bidra med. 3. Teoretiska utgångspunkter och begrepp I detta avsnitt redogörs för de teoretiska perspektiv och begrepp som varit vägledande vid uppsatsens datainsamling, resultatredovisning och diskussion. 3.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell För att förstå villkoren för individens utveckling belyser Bronfenbrenner vikten av att utforska de olika system och miljöer som individen ingår i. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell utgår från en lära om det ömsesidiga samspel som äger rum mellan barnet i dess pågående utveckling och de föränderliga miljöer som barnet lever i. Processen är en form av pågående utveckling under hela livet, som formas av relationer inom individens närmiljöer och större sociala sammanhang (Bronfenbrenner, 1977, Lagerberg & Sundelin, 2000). Hindberg tar upp att Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell är användbar för att förstå hur ett barn påverkas av det sammanhang som det befinner sig i, både socialt, ekonomiskt och kulturellt (Hindberg, 2006). 16

Bronfenbrenner menar att barnet under sin utveckling omges av fyra olika strukturer, som hänger ihop och inbördes påverkar varandra (1977). Dessa är: Mikrosystemet - den omedelbara omgivning som individen ingår i och de ömsesidiga relationer som finns där. Barnets olika närmiljöer, som familjen, kamratkretsen och skolan. Mesosystemet det system som förbinder de olika mikrosystem där individen ingår. Eller närmare förklarat, samspelet som uppstår mellan barnets familj, skola och kamratkrets. Exosystemet olika strukturer av större slag, som individen inte direkt är en del av, men som påverkar mikrosystemen, t ex arbetsmarknaden, hälso- och sjukvården, sociala myndigheter m.m. Makrosystemet de övergripande institutionella mönster som finns i den kultur och det samhälle där individen lever. Kan vara politiska system, lagstiftning, ideologier och synsätt som får konkret betydelse på mikro- meso- och exonivå. Denna studie kommer att fokusera på de två system som barnet direkt kommer i kontakt med i sitt dagliga liv, nämligen mikrosystemet och mesosystemet. Därför ges här en närmare beskrivning av mikro- och mesosystemets beståndsdelar och hur interaktionen i dessa kan kopplas till barnets utveckling och samspel med omgivningen. Mikrosystemets beståndsdelar Centralt är den ömsesidiga påverkansprocess som hela tiden sker mellan olika individer inom mikrosystemet (Bronfenbrenner, 1977). Inom den utvecklingsekologiska modellen är det viktigt att inte bara se till samspelet mellan två individer (dyader) utan att se till det större sociala sammanhang inom vilket flera personer sinsemellan påverkar varandra. Bronfenbrenner tar som exempel en studie som gick ut på att studera hur maka-make relationen påverkar mor-spädbarnsrelationen i en amningssituation. Resultatet av studien visade att när fadern var närvarande och stöttade modern så blev hon effektivare på att amma barnet. Detta beskriver hur tre-person system (triader) inom familjen får avgörande betydelse för barnets utveckling och hur viktigt det är att se flera relationers ömsesidiga påverkan (ibid.). Mesosystemets beståndsdelar Mesosystemet förklarar varför en händelse eller förändring i ett mikrosystem kan påverka barnets beteende och utveckling i ett annat mikrosystem. Bronfenbrenner tar som exempel hur föräldrarnas skilsmässa kan förändra ett barns beteende i skolan. Händelser och förändringar som inträffar i ett system, påverkar indirekt samspelet och dynamiken i ett annat system (Bronfenbrenner, 1977). Vi anser att denna teoretiska modell är relevant för vår undersökning av vuxna barns erfarenheter av missbruk i familjen och deras upplevelse av stöd och hjälp. Som framgår av den tidigare forskningen hänger missbruk ofta ihop med flera andra problem som exempelvis 17

psykisk ohälsa och konflikter i familjen. För att förstå situationen i en familj där någon förälder missbrukar krävs att se missbruket i ett större sammanhang. Föräldrars missbruk påverkar inte bara barnen, utan hela familjen och till viss del även omgivningen utanför. Att ha en förälder som missbrukar får inte bara direkta konsekvenser för barnet då föräldern är berusad, utan påverkar även indirekt samspelet i familjen, hur relationer utvecklas och vilka förväntningar som finns mellan barn och vuxna. 3.2 Risk- & skyddsfaktorer och resilience Risk- och skyddsfaktorer är begrepp som anses vara relevanta i denna studie utifrån vad som framkommit i avsnittet om tidigare forskning. Många barn som växer upp med missbrukande föräldrar klarar sig bra i livet trots att de vuxit upp under svåra omständigheter. I Sverige har dessa barn ibland kallats för maskrosbarn, vilket härstammar från det engelska begreppet resilience (Lagerberg & Sundelin, 2000, Andershed & Andershed, 2005). Resilience innebär förmåga att komma igen hos individer som har exponerats för risker och motgångar i livet. Begreppet resilience är nära sammankopplat med skyddsfaktorer (ibid.). Flera forskningsöversikter (t ex Lagerberg & Sundelin, 2000, Andershed & Andershed, 2005) hänvisar till Michael Rutters studier och vetenskapliga artiklar om resilience, risk- och skyddsfaktorer (1985). Rutter var den första brittiska professorn inom barnpsykiatri och menar att skyddsfaktorer inte ska förväxlas med positiva upplevelser, utan även obehagliga och svåra erfarenheter kan stärka individen (Rutter, 1985). Skyddsfaktorer behöver heller inte bestå av erfarenheter, utan i vissa sammanhang kan det exempelvis vara en skyddsfaktor att vara tjej istället för kille. En trygg relation med en av föräldrarna kan väsentligen lindra en otrygg relation med den andra föräldern. Rutter framhåller två skyddsfaktorer som är av särskilt stor betydelse för att individer ska utveckla resilience; en nära och trygg relation med en annan människa samt positiva erfarenheter av prestation och framgång inom ett område i livet. Rutters slutsatser går ut på att resilience inte handlar om att undvika stress, utan om att hantera stress och påfrestningar på ett sätt som gör att individens självförtroende och sociala kompetens ökar (ibid.). Utifrån den tidigare forskning som genererats på området står det klart att barn som växer upp med föräldrar som missbrukar påverkas olika. Detta kan härledas till barnet, omgivningen och den unika kombinationen av risk- och skyddsfaktorer som finns i barnets liv. Att ha en missbrukande förälder kan i sig vara en riskfaktor, men det är snarare det totala antalet riskoch skyddsfaktorer som avgör utvecklingen för den enskilda individen (jfr problemanhopning i Lagerberg & Sundelin, 2000, s. 218). Mot bakgrund av detta avser vi att parallellt med den teoretiska utgångspunkten använda dessa begrepp när vi undersöker och analyserar vuxna barns personliga erfarenheter av att växa upp med föräldrar som missbrukar. 18

4. Metod I detta avsnitt behandlas uppsatsens metodval. Inledningsvis motiveras valet av metod och därefter redogörs för studiens urval, planering och genomförande. Slutligen diskuteras några etiska överväganden som har gjorts. 4.1 Val av metod I uppsatsen undersöks vuxna barns personliga erfarenheter av att växa upp med föräldrar som missbrukar och deras syn på stöd och hjälp. Vi har valt en kvalitativ metod, då vi strävar efter en mera djupgående kunskap och förståelse om en speciell livserfarenhet. Trost menar att en kvalitativ studie är lämplig då man försöker förstå människor, hitta mönster i deras sätt att reagera och resonera (2010). Sju kvalitativa intervjuer med vuxna barn till missbrukare har genomförts. Intervjuerna är semistrukturerade, vilket innebär att de utgår från i förväg formulerade frågor, men med möjlighet att följa upp de svar som intervjupersonerna ger med följdfrågor. På så vis ges ett utrymme för en fråga -svar dialog (Aspers, 2011). I en intervjuguide (bilaga 1) är intervjufrågorna tydligt formulerade utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Frågorna är även utformade utifrån uppsatsens teoretiska utgångspunkter, samt vad tidigare forskning säger om att växa upp med missbrukande föräldrar. Några av frågorna i intervjuguiden är däremot mer av karaktären inledande och avslutande frågor, exempelvis var informanterna växte upp någonstans och om de idag har utvecklat några personliga styrkor. Dessa frågor ligger inte inom ramen för studiens syfte och frågeställningar, men bedömdes ändå viktiga att ha med i intervjuerna för att etablera kontakt och få ett positivt samtalsklimat. 4.2 Urval I de flesta empiriska studier brukar man tala om en population, som utgår från att verkligheten går att beskriva utifrån ett antal objektivt definierade egenskaper (Aspers, 2011, s. 94). I denna undersökning utgörs populationen av alla personer över 18 år, som har vuxit upp med en eller två föräldrar som har missbrukat alkohol. Trots att denna grupp beräknas vara ganska stor i samhället (jfr Statens folkhälsoinstitut, 2008), har det ändå varit svårt att få tag på informanter till denna undersökning. Vi har kontaktat flertalet verksamheter och frivilligorganisationer som arbetar med missbruksfrågor och anhörigperspektiv, exempelvis Länkarna, IOGT-NTO och Maskrosbarn, men dessa har inte haft möjlighet att förmedla kontakt med frivilliga intervjupersoner. Vi har även besökt ett öppet möte hos Al-anon, en stödgrupp för anhöriga till alkoholister. Detta resulterade heller inte i någon rekrytering av intervjupersoner. Däremot fick vi genom kontakt med Regionförbundet Uppsala län tips på socialarbetare som i sin tur hjälpte oss att rekrytera ett par informanter. Även vårt personliga kontaktnät togs i anspråk i sökandet och annonser sattes upp i offentliga miljöer, vilket slutligen gav resultat. Till följd av detta och den begränsade tidsramen för genomförandet inkluderades sju personer i undersökningen. 19

Vid urvalet av intervjupersoner genomfördes därför en kombination av ett snöbollsurval och ett bekvämlighetsurval. Snöbollsurval innebär att forskaren tar hjälp av fältet för att få tag på intervjupersoner till sin studie, och utifrån dessa personer kan få tips på ytterligare informanter till studien. Snöbollsurval används ofta då forskaren eftersöker grupper och individer som kan vara svåra att få tag på och identifiera (Aspers, 2011, s. 95 ff.). Bekvämlighetsurval innebär att forskaren i sin studie använder sig av personer som finns tillgängliga i dennes närhet som informanter (Bryman, 2002, s. 114 ff). Aspers menar att en nackdel med snöbollsurval är att forskaren endast kommer i kontakt med ett begränsat nätverk, men utifrån sitt syfte är intresserad av en hel domän (Aspers, 2011, s. 95 ff.). Detta är något som kan anses vara en begränsning i denna studie, då några av informanterna har varit i kontakt med socialarbetare och verksamheter inom samma kommun. Vi har reflekterat över att detta kan ha påverkat intervjupersonernas upplevelser av exempelvis stöd och hjälp, då några av dem har haft kontakt med samma stödgruppsverksamhet. 4.3 Planering och genomförande av intervjuer Initialt togs en första telefonkontakt med alla informanter som visat intresse för att delta i studien. De fick då muntligen information om syftet med undersökningen, hur genomförandet av intervjuerna var planerat samt deras rättigheter vid en eventuell medverkan. Denna information förmedlades även i ett skriftligt informationsbrev som skickades per e-post till informanterna (bilaga 2). För att säkerställa att de valda frågorna i intervjuguiden var förståeliga och möjliga att svara på, genomfördes en pilotintervju med en professionell socialarbetare som har egna erfarenheter av att växa upp med en missbrukande förälder. Förutom att testa frågorna ville vi även få en uppfattning om huruvida intervjuguiden höll den avsedda tiden för intervjun. Då intervjun berör vissa frågor som kan vara av känslig karaktär var det också en fördel att göra en testintervju med en erfaren person innan frågorna ställdes till informanterna på fältet. Efter pilotintervjun justerades några av formuleringarna i intervjuguiden och två frågor togs bort som inte bedömdes vara relevanta. Intervjuerna med de sju informanterna ägde rum i november månad 2012, och varje intervju tog mellan 40-90 min. Platsen för intervjuerna bestämdes i samråd med informanterna och genomfördes på ett ställe där de kände sig bekväma. Efter att godkännande inhämtats från intervjupersonerna närvarade båda uppsatsförfattarna under själva intervjun. Även om det finns en viss risk för att intervjupersonen upplever sig vara i underläge då det är två som intervjuar, menar Trost att det också finns fördelar med detta (Trost, 2010, s. 67). Att vara två intervjuare kan vara en fördel för intervjupersonen innan förtroende har byggts upp och om ämnet för intervjun är av känslig karaktär (ibid., 67). Att vi var tre personer i rummet under intervjun gjorde det möjligt att skifta fokus mellan den som pratade, den som lyssnade och den som ställde frågor. På så vi skapades alternativ för intervjupersonen att välja vem av forskarna som den vände sig till vid svarandet på frågor. Vi såg det som en fördel att vara två 20