Översiktlig landskapskaraktärsanalys, södra Sverige

Översiktlig landskapskaraktärsanalys, södra Sverige Underlagsrapport till åtgärdsvalsstudier för ny höghastighetsjärnväg Linköping Borås samt Jönköping Malmö

Trafikverket Postadress: Röda vägen 1, 551 91 781 89 Borlänge. E-post: trafikverket@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921 Dokumenttitel: Översiktlig landskapskaraktärsanalys, södra Sverige Underlagsrapport till åtgärdsvalsstudier för ny höghastighetsjärnväg Linköping Borås samt Jönköping Malmö Författare: Bengt Schibbye Schibbye landskap AB (konsultsamordnare) Mia Björckebaum KMV forum AB Emy Lanemo KMV forum AB Karin Beckman-Thoor Kraka Kulturmiljö Emily Wade Landskapslaget AB John Askling Calluna AB Tobias Noborn Radar arkitektur & planering AB Illustrationer i akvarell: Emily Wade Landskapslaget AB Dokumentdatum: 2015-10-01 Ärendenummer: TRV 2015/79275 Version: 1.0 Kontaktperson: Projektchef Andreas Hult, Trafikverket Publikationsnummer: 2015:146 ISBN: 978-91-7467-808-6

Förord Trafikverket har i uppdrag av regeringen att utreda en svensk höghastighetsjärnväg mellan Stockholm Göteborg och Stockholm Malmö. För delarna Linköping Borås och Jönköping Malmö pågår två åtgärdsvalsstudier. För dessa har denna översiktliga landskapskaraktärsanalys genomförts. Analysen är ett verktyg för att öka förståelsen för landskapets förutsättningar utifrån natur, kultur, form och funktion. Ny järnväg för höghastighetståg innebär stora möjligheter och utmaningar ur många aspekter inte minst avseende landskapet. Olika landskap, både i landsbygd och i städer, har varierande karaktär och funktionalitet och har därmed också olika förutsättningar för att ta emot en ny storskalig järnvägsstruktur. För att möjliggöra att en ny järnväg på bästa sätt kan infogas i och samspela med landskapet behövs redan tidigt en kunskap om och förståelse för landskapets förutsättningar och vad de innebär för järnvägen. En ökad kunskap om landskapet i tidigt skede ökar också möjligheten att identifiera områden där landskapets egenskaper kan göra en järnväg extra kostsam eller innebära stora konsekvenser ur andra aspekter. Kunskap om landskapet är alltså en av grundförutsättningarna för arbetet med utredning och planering av en ny järnväg. Som ett första steg i en successiv kunskapsuppbyggnad har Trafikverket tagit fram denna översiktliga landskapskaraktärsanalys. Analysen ska nu vidareutvecklas inom respektive åtgärdsvalsstudie för sträckorna Linköping Borås och Jönköping Malmö. Roger Sivert, projektledare Linköping Borås Sofia Bremer, projektledare Jönköping Malmö Andreas Hult, projektchef

Snabbguide Vad är det viktigaste jag behöver lära mig om landskapet? Läs kapitel 4, Regionala landskapstyper känslighet och potential > illustrationer under de återkommande rubrikerna Nyckelelement känslighet och potential Hur görs en landskapskaraktärsanalys, hur ska jag tolka studien? Läs kapitel 1, Inledning > Metodik Vad återstår att utreda i efterföljande åtgärdsvalsstudier? Läs kapitel 1, Inledning > Tidig kunskap om landskapet? Vilka särdrag har olika delar av landskapet? Läs kapitel 4, Regionala landskapstyper känslighet och potential Varför ser landskapet ut och fungerar som det gör, hur förstår jag landskapet på djupet? Läs kapitel 6, Landskapets tidsdjup och kapitel 7, Landskapets ekologi Vad är det för anläggningar som kommer att byggas i landskapet? Läs kapitel 5, Höghastighetsbanor i landskapet.

Innehåll 1 Inledning...8 Bakgrund...8 Mål...8 Tidig kunskap om landskapet...9 Metodik... 10 2 Ett landskap med stora kontraster...12 3 Järnvägen som regionalpolitiskt verktyg då, nu och i framtiden?...14 4 Regionala landskapstyper känslighet och potential... 16 1. Slättlandskap... 18 2. Mosaiklandskap...22 3. Åslandskap... 26 4. Storskaligt sprickdalslandskap... 30 5. Sjörikt flackt landskap...34 6. Storskaligt böljande landskap... 38 7. Vätternsänkan...42 8. Kraftigt kuperat skogsdominerat landskap... 46 5 Höghastighetsbanor i landskapet... 50 Geometriska krav i plan och profil... 50 Kopplingspunkter och bytespunkter...51 Stängsel och avskärmning...52 Sidovägar... 53 Sidoområden och massor... 53 6 Landskapets tidsdjup...54 Från slättlandskapens jordbruksbygder över det skogrika höglandet.54 Landskapets centrala och perifera delar...57 Kommunikationer landskapets rörelsemönster och noder...62 Bosättningsmönster och samhällsliv... 68 7 Landskapets ekologi...92 Det naturgivna...92 Det historiska...94 Naturtyper och ekologisk infrastruktur... 98

Sammanfattning Denna översiktliga landskapskaraktärsanalys har tagits fram som ett underlag för planeringen av de nya stambanorna för höghastighetståg mellan Linköping och Borås respektive Jönköping och Malmö. För att möjliggöra att en ny järnväg på bästa sätt kan infogas i och samspela med landskapet behövs redan tidigt en kunskap om och förståelse för landskapets förutsättningar och vad de innebär för järnvägen. En ökad kunskap om landskapet i tidigt skede ökar också möjligheten att identifiera områden där landskapets egenskaper kan göra en järnväg extra kostsam eller innebära stora konsekvenser ur andra aspekter. Kunskap om landskapet är alltså en av grundförutsättningarna för arbetet med utredning och planering av en ny järnväg. Trafikverket har under ett antal år drivit ett forsknings- och innovationsprojekt Landskap i långsiktig planering. Denna landskapskaraktärsanalys är en tilllämpning och utveckling av den metodik för som tagits fram i detta projekt. Den utgår från landskapet som helhet, dess karaktär, som grovt indelas i landskapstyper. Den region som berörs av de aktuella sträckorna har delats in i 8 olika landskapstyper. Landskapets karaktär uppstår genom samspelet mellan dess naturgivna förutsättningar, människans historiskt betingade nyttjande, samt de rumsliga och visuella förhållandena. Olika landskapstyper har olika förmåga att ta emot en ny järnväg, att inordna den nya strukturen i sitt landskapliga sammanhang. Så kommer exempelvis karaktären hos ett landskap där tiden stått stilla (som det ibland står i turistbroschyrer) att förändras väsentligt om den berörs av en ny järnväg den karaktären är känslig för en ny järnväg. Järnvägen kan i andra sammanhang vara en potential för utvecklingen av landskapets karaktär och funktionalitet. Ett enkelt exempel är att järnvägsmarken kan fungera som spridningskorridor och koppla samman miljöer som idag saknar samband. Landskapets känslighet och potential bedöms utifrån hur en ny järnväg påverkar det karaktäristiska i respektive landskapstyp dess nyckelelement. De nya stambanorna kommer att beröra de flesta av Götalands landskapstyper. Det är ett landskap vars terrängformer bär spår av en mycket lång historia: slättlandskapen i Öster- och Västergötland, den stora flacka småländska sjöplatån och sydsvenska höglandet. På det sydsvenska höglandet har den flacka ytan höjts och brutits sönder av senare årmiljoners rörelser i jordskorpan. Det har skapat Vätternsänkan och sprickdalslandskapen där berggrunden spruckit upp och sedan vittrat ner till både Sjuhäradsbygdens avrundade bergkullar och höglandets storkuperade terräng. De nord-sydliga riktningar som kännetecknar den Småländska sjöplatån bryts vid gränsen mot Skåne. Här har de nordväst-sydostliga horstarna och förkastningarna som skapat de skånska åsarna delat det i övrigt flacka Skåne i två delar: Ängelholms- och Kristianstadsslätterna norr om och sydskånes slätter söder om åsarna. De naturgeografiska skillnaderna har gett upphov till stora skillnader i hur människor nyttjat landskapet under historiens gång. De stora slättlandskapen har brukats i tusentals år och har varit fundamentala i Sveriges historia, medan andra delar alltid varit glest befolkade. 6

En järnväg i öst-västlig riktning genom denna del av Sverige går tvärs landskapets huvudriktningar, vilket innebär betydande utmaningar för att järnvägen ska klara de stora relativa höjdskillnader som finns. För en järnväg i nord-sydlig riktning, från Vätterns sydspets och ner till södra Skåne, råder det motsatta förhållandet: här är terrängen flack, förutom när de skånska åslandskapen ska passeras. Studiens temadelar landskapets tidsdjup respektive ekologi erbjuder fördjupad kunskap i varför landskapet ser ut och fungerar som det gör. I temastudien Landskapets tidsdjup står människan och hennes användning av landskapet och dess naturresurser i fokus. Beskrivningen lyfter fram de delar av den historiska utvecklingen som har betydelse för karaktäriseringen av landskapet i regional skala däribland kommunikationsstråkens historiska utveckling och maktordning med perspektivet centrum periferi. Tema landskapets ekologi belyser hur landskapets sammansättning av olika naturtyper ser ut och vilka ekologiska samband som är viktiga. Studien sätter dagens landskap i sitt sammanhang, både historiskt och utifrån naturgeografin. Ett antal landskapsekologiska analyser genomförda i GIS-miljö berättar om samband som inte alltid uppmärksammas. Det stora viltet berörs också. Den övergripande landskapsanalysen utgör första steget i den successiva kunskapsuppbyggnaden kring järnvägens förhållande till omgivningen på de aktuella sträckorna. Den handlar huvudsakligen om frågan: om järnvägen ska byggas genom detta landskap HUR bör den i så fall byggas? Det är en viktig kunskap som kan användas i detta tidiga skede. I senare skeden av planeringen behöver materialet fördjupas för att också besvara frågan om VAR det ur landskapssynpunkt är lämpligt respektive olämpligt att bygga de nya stambanorna. Detta blir en viktig uppgift i de kommande arbetet. Fortsatt arbete behöver i stor utsträckning ske teknikområdesöverskridande. Landskapets egenskaper är en av flera viktiga grundförutsättningar för järnväg. Med höghastighetsjärnvägens styva och stela konstruktion och linjeföring handlar utbyggnadens kostnadseffektivitet mycket om hur väl man lyckas foga in banan i landskapet. 7

1 Inledning Bakgrund De svenska transportpolitiska målen och Sveriges undertecknande av den europeiska landskapskonventionen är viktiga utgångspunkter för Trafikverkets arbete. Det innebär att vår verksamhet ska bidra till att de svenska miljökvalitetsmålen kan nås, och till att attraktiva landskap kan bibehållas och tillåtas att utvecklas. Att realisera detta kräver en helhetsförståelse för landskapet. En ny höghastighetsjärnväg för med sig förändringar och möjligheter i både interregional skala och platsspecifik skala. Nya stambanor är en strategisk utmaning, där det gäller att utveckla effektiva arbetsmetoder och processer. Arbetet med en övergripande landskapskaraktärsanalys bygger på de resultat som uppnåtts i forsknings- och innovationsprojektet Landskap i långsiktig planering. Den övergripande landskapskaraktärsanalysen utgör första steget i den successiva kunskapsuppbyggnaden kring järnvägens förhållande till omgivningen på sträckorna Linköping Borås och Jönköping Malmö. Landkapskaraktärsanalys är av stor betydelse för att Trafikverket ska nå uppsatta mål för landskapsanpassning. Analysen ger möjlighet att kvantifiera landskapsanpassning. Mål Målet med den övergripande landskapskaraktärsanalysen är att ta fram ett underlag för planeringen som på ett tydligt sätt kan skapa förståelse för landskapet som helhet. Underlaget ska styra och underlätta fortsatta studier och kunna finnas kvar och fördjupas i kommande skeden av planeringen. Analysarbetet har integrerats i pågående arbeten med åtgärdsvalsstudier på de två delsträckorna Linköping Borås och Jönköping Malmö. Det har skett som landskapscoachning genom medverkan i fältresor och workshops med konsulterna. Syftet har varit att så snabbt som möjligt tanka över kunskap och erfarenheter till ÅVS-arbetet. En järnväg är ett byggnadsverk. Den påverkar och samspelar med sin omgivning, oavsett om det är stadsbygd, landsbygd eller vild natur. Den upplevs av många: de som reser eller tänker resa med tågen och i lika hög grad de som upplever järnvägen i sin närmiljö utan att nyttja den. Landskapstyperna har olika förmåga att ta emot en ny järnväg. De har olika förmåga att inordna den nya strukturen i sitt landskapliga sammanhang. Så kommer exempelvis karaktären hos ett landskap där tiden stått stilla (som det ibland står i turistbroschyrer) att förändras väsentligt om en ny järnväg byggs där den karaktären är känslig för en ny järnväg. Järnvägen kan i andra sammanhang vara en potential för utvecklingen av landskapets karaktär och funktionalitet. Ett enkelt exempel är att järnvägsmarken kan fungera som spridningskorridor och koppla samman miljöer som idag saknar samband. 8

Den bild som resenären får från de nya stambanorna kommer att prägla deras bild av denna del av Sverige såväl den vane pendlarens som turistens. Här har en ny järnväg en potential att bidra till en positiv resenärsupplevelse. Olika landskapstyper har olika förutsättningar att göra detta, och det är en viktig faktor i arbetet. Tidig kunskap om landskapet Vilka frågor svarar detta landskapsunderlag på? Denna översiktliga landskapskaraktärsanalys ger en gemensam grund och förståelse för det landskap som kan komma att beröras av de nya stambanorna. Underlaget fokuserar på landskapets karaktär och funktionalitet och ger svar på frågan om vad som är känsligt och vilken potential som finns att stärka funktioner och karaktärsdrag i en skala som är relevant i detta tidiga skede. Känslighet och potential berättar därför mest om HUR-frågan om järnvägen berör detta landskap hur bör den i så fall byggas? Vilka frågor kvarstår? När det kommer till byggande av järnvägen genom dessa landskap ska åtgärdsvalsstudierna bland annat peka på delar av landskapet som inte är lämpliga och motiveringar till detta, dvs. VAR-frågan. Då behöver kunskapen om landskapet både preciseras och värderas. Denna översiktliga landskapskaraktärsanalys beskriver landskapstyper. I åtgärdsvalsstudiernas uppgift ingår att precisera landskapstyperna till karaktärsområden för att kunna visa på områden där en höghastighetsjärnväg är lämplig respektive olämplig. Det kan också innebära att man kan behöva byta skalnivå och studera landskapets indelning på en lägre skala, se Metodik på nästa uppslag. Behovet av att precisera skalnivån gäller även för de tematiska studierna tidsdjup och ekologi. I denna studie beskrivs ekologiska och kulturhistoriska strukturer, samband och funktioner som är viktiga i landskapets olika delar på en övergripande nivå, och behov av fortsatta studier lyfts fram under respektive temakapitel. Värdering av landskap Arbetet att hitta lämplig och olämpliga områden för framtida höghastighetsbanor innebär att landskapets förutsättningar behöver värderas och vägas samman var är landskapskvaliteterna så höga sammantaget att stor hänsyn måste tas, eller att området helt ska lämnas från utbyggnad? Värdringen kan innehålla landskapets funktionalitet/fragmentering ekologiskt, kulturlandskapets läsbarhet, omfattning av skal- och strukturbrott etc. En värderingsmall användes vid förstudien till Götalandsbanan 2010. Särskilda frågor Frågan om tätorter och stadspassager har endast ytligt berörts i detta underlagsmaterial. Här fordras mycket kunskap om det aktuella området/orten/staden/ bygden, och behöver göras i en annan skala och i samarbete med kommunala och regionala myndigheter. Olika orter och städer är på olika sätt knutna till befintlig järnväg. För vissa är järnvägen själva grunden till ortens existens, i andra fall har järnvägen tillkommit senare. Förutsättningarna är mycket olika orter emellan, men gemensamt är att järnvägen varit strukturerande för orten, om än i olika grad. 9

Teknikområdesöverskridande arbete Fortsatt arbete behöver i stor utsträckning ske teknikområdesöverskridande. Landskapets egenskaper är en av flera viktiga grundförutsättningar för järnväg. Med höghastighetsjärnvägens styva och stela konstruktion och linjeföring handlar utbyggnadens kostnadseffektivitet mycket om hur väl man lyckas foga in banan i landskapet. Metodik Analysen görs som en tillämpning och utveckling av den metodik för landskapskaraktärsanalys som tagits fram i FOI-projektet Landskap i långsiktig planering. Vi utgår från landskapet som helhet, dess karaktär, som grovt indelas i landskapstyper. Landskapets karaktär uppstår genom samspelet mellan dess naturgivna förutsättningar, människans historiskt betingade nyttjande, samt de rumsliga och visuella förhållandena. Karaktärsbeskrivningarna grundas i tematiska studier av landskapsekologi, människans landskapsutnyttjande över tid samt terrängens former. Som ett sätt att skicka med framåtsyftande rekommendationer formuleras sedan känslighet LANDSKAPSKARAKTÄRSANALYS UTVECKLINGSTENDENSER KÄNSLIGHET POTENTIAL KARAKTÄRSBESKRIVNING LANDSKAPETS TIDSDJUP LANDSKAPETS FORM LANDSKAPETS EKOLOGI VILL DU VETA MER OM LANDSKAPSKONVENTIONEN? Sverige har ratificerat den europeiska landskapskonventionen (ELC). Där definieras landskap som ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer. Konventionen betonar landskapet som en viktig del av människors livskvalitet överallt. Den omfattar såväl stadsområden som landsbygd, såväl vardagslandskapet som särskilt värdefulla landskap, men även landskap som är negativt påverkade och mindre estetisk tilltalande. Det behöver beaktas när landskapet som helhet värderas. Sverige har i och med ratificeringen förbundit sig att bedriva en aktiv landskapspolitik och förvalta landskapet genom att sätta mål, utveckla, förbättra och skydda landskap. I Sverige sker det genom kommuners och myndigheters arbete enligt gällande lagstiftning. 10

E4 D3 A1 E4 C G3 D1 C C TODMORDEN B2 F2 HASLINGDEN BACUP DARWEN D5 I3 A1 E3 RAWTENSTALL I5 F1 A1 B2 A1 B2 F8 D4 I2 I4 RAMSBOTTOM D4 E3 I1 E3 D6 J1 A1 A1 G2 HEBDEN BRIDGE G1 F2 D1 G4 D2 F3 F7 A1 J2 H2 KEIGHLEY A2 E2 D7 F4 K B1 BINGLEY E1 F5 E1 D7 F5 H1 och potential kring respektive landskapstyp, i relation till den tänkta förändringen i det här fallet höghastighetsjärvägens anläggningar. Det sker i samband med att den tematiska kunskapen integrerats och jobbas samman. Metodiken kring landskapskaraktärsanalys gör att analysen är applicerbar i olika skalnivåer. Olika gemensamma karaktärsdrag framstår beroende på betraktarens flyghöjd, se nedanstående figur. För att kunna belysa relevanta landskapsfrågor i ÅVS:erna kan skalnivån behöva skifta. Landskapstyperna som beskrivs har ett stort landskapligt innehåll. Tätorter och städer ligger till exempel inom landskapstyperna landskapet utgör de rumsliga förutsättningarna för tätortena och tätorterna i sig är en betydande del av landskapstypernas/karaktärsområdenas karaktär. Men städer och tätorter är i sig komplexa strukturer och för att förstå dem behöver studier göras i mer detaljerad skala/flyghöjd än vad denna övergripande analys har som fokus. Principles and process Figure 2.3: The Landscape Character Assessment spatial hierarchy - an example of the relationship between the different levels [2] Character Area (National/Regional Level) Joint Character Area 36 - The South Pennines (from The Character of England) Landskapstyp Karaktärsområde t.ex. Slättlandskap Skaraslätten Dalboslätten Regio onal nivå Character Type (County /District Level) Moorland Hills D8 F6 E5 Character Types (County/District Level) South Pennines Landscape Landskapstyp Öppen storskalig slätt Mosaikartad slätt nivå Karaktärsområde Lokal Landskapstyp jnivå Character Area (County /District Level) Rombalds Hills H2 KEIGHLEY B1 H1 Karaktärsområde Detalj Character Types (Hypothetical) (Local Level) 1. High Moorland Tops 2. Grassy Moorland Fringes 3. Complex Moorland Mosaic Character Area (Hypothetical) (Local Level) Rombalds Top Source: Derived from LUC (1999) South Peninnes Landscape Character Assessment. For SCOSPA, Bradford. 12 Relationen mellan landskapstyp och karaktärsområde. En landskapstyp som slättlandskap kan förekomma på många ställen, men ett karaktärsområde finns bara på ett ställe det är unikt. Karaktärsområden och landskapstyper förekommer på de olika skalnivåerna, vilket är en viktig poäng med metoden den går att bygga på i senare skeden med mer detaljerade studier. Det engelska exemplet till höger visar hur detta kan tillämpas i ett planeringssammanhang. Bilden är hämtad ur handledningen till Lancdscape Character Assessment (The Countryside Agency, 2002). 11

2 Ett landskap med stora kontraster De nya stambanorna kommer att beröra de flesta av Götalands landskapstyper. Det är ett landskap vars terrängformer bär spår av en mycket lång historia, och vars huvuddrag var färdigbildade långt före de senaste nedisningarna. För cirka 600 miljoner år sedan var stora delar av dessa områden en flack urbergsyta det subkambriska peneplanet. Det är denna flacka yta som fortfarande upplevs i Öster- och Västergötlands slättlandskap, även om den där delvis täckts av senare tiders kalkrika bergarter. Centrala Småland är också en del av denna flacka yta det kallas ibland för den småländska sjöplatån. Mellan dessa flacka områden höjer sig landet kraftigt det sydsvenska höglandet, som delas i två bitar av Vätterns stora nord-sydliga förkastningar. På det sydsvenska höglandet har den flacka ytan höjts och brutits sönder av senare årmiljoners rörelser i jordskorpan. Det har skapat sprickdalslandskapen där berggrunden spruckit upp och sedan vittrat ner till både Sjuhäradsbygdens avrundade bergkullar och höglandets storkuperade terräng. De nord-sydliga riktningar som kännetecknar den Småländska sjöplatån bryts vid gränsen mot Skåne. Här har de nordväst-sydostliga horstarna och förkastningarna som skapat de skånska åsarna delat det i övrigt flacka Skåne i två delar: Ängelholms- och Kristianstadsslätterna norr om och sydskånes slätter söder om åsarna. Berggrunden i Sverige må skapa de storskaliga terrängformerna, men det är istidens tunna (med europeiska mått mätt) jordar som formar det småskaliga mönstret. Under istäcket skapades de moräner som idag täcker större delen av Götaland. När isen drog sig tillbaks och landet höjdes, skedde en sortering av jordarna. Isälvsmaterial avsattes i långa åsar och flacka deltaområden, sådana som återfinns främst väster och söder om Vättern och som ofta följer åarna. Det sydsvenska höglandet låg ovanför högsta kustlinjen, och där återfinns de finkorniga, odlingsvärda jordarna på åsarnas krön. Det är också där vi finner en stor del av den odlingsbara jorden, vägarna och bebyggelsen. De finkornigaste jordarna avsattes i dalbottnar och på slätterna under högsta kustlinjen i Väster- och Östergötland och i Skåne. Dessa bördiga slätter har brukats i tusentals år och har tillsammans med Mälardalen varit fundamentala i Sveriges historia. De stora slättlandskapen är tätbefolkade och har brukats intensivt. Där har rationalisering och industrialisering raderat ut många spår men byarnas läge och en stor del av det täta vägnätet är ursprungligt. I omgivande mosaiklandskap och skogsbygder har förutsättningarna varit annorlunda Vätterns nord-sydliga förkastning norr om Huskvarna. Foto: Pekka Kärppä Odlingslägen i höglägen på höglandet, här omgivet av myrmark. Foto:Pekka Kärppä 12

och förändringstakten långsammare. Här kan vi finna landskap som brukats på likartat sätt i flera hundra år. De varierade odlingsförutsättningarna är också grunden till varierad täthet i bosättning. I de glest befolkade skogslandskapen i Småland och Västergötland har skogsbruk, boskapsskötsel och i senare tid småindustri präglat landskapet. Den småskaliga strukturen gör Jönköping och Kronoberg till småbrukarlän. Det finns vissa större odlingsbygder i anslutning till bördiga issjösediment och drumliner, men till stor del är dessa höglänta områden glest bebodda. Det upphöjda sydsvenska höglandet fungerar också som vattendelare. Norr om de högsta bergen rinner åar och vattendrag norrut, medan de största åsystemen återfinns söder om vattendelaren. Här rinner alla Hallands åar upp, liksom de skånska åar som mynnar i Östersjön. Åarna och inte minst sjösystemen i Småland utgör idag viktiga vattenresurser som en ny järnväg också måste ta hänsyn till. Ådalarna har också varit viktiga i koloniseringen av landet, och kring dessa återfinns en stor del av alla de tidigaste spåren av människor i Sverige. Här finns spår från jägarstenålder fram till modern tid, spår som är viktiga för att kunna förstå och berätta vår historia. En järnväg i öst-västlig riktning genom denna del av Sverige går tvärs landskapets huvudriktningar, vilket innebär betydande utmaningar för att järnvägen ska klara de stora relativa höjdskillnader som finns. För en järnväg i nord-sydlig riktning, från Vätterns sydspets och ner till södra Skåne, råder det motsatta förhållandet: här är terrängen flack, förutom när de skånska åslandskapen ska passeras. Ur ekologisk synvinkel ingår södra Sverige i två växtgeografiska zoner. Norra halvklotets barrskogsbälte (tajgan) som sträcker sig ner till gränstrakterna mellan Skåne och Småland och Mellaneuropas lövfällande lövskogar där Skåne, Blekinge och Halland ingår. Gränsen mellan dessa zoner är inte entydig utan flytande beroende på lokalklimat, ståndort och brukningshistoria. Därför kan stora delar av området sägas vara en gränstrakt där nordliga ekosystem möter de sydliga. Det är ett perspektiv som är viktigt inte minst med tanke på den pågående klimatförändringen. De mellaneuropeiska lövskogarna tillhör den naturtyp som minskat mest i hela Europa. Mindre än en halv procent återstår och av den anledningen är inte bara en stor mängd arter utrotade eller på väg att dö ut utan ett helt ekosystem på väg att försvinna. I Mellaneuropa är skogarna i stort sett borta och det är i gränstrakterna mot tajgan som refugier med lövskogar fortfarande återstår. Dessa är därmed centrala att behålla för ett helt ekosystems djur och växter. För tajgan som helhet är denna gränstrakt inte lika viktig som för de europeiska lövskogarna men på den nationella skalan finns flera värdetrakter som berörs. Skånes nordväst-sydostliga horstar här Söderåsens norrsida och omgivande slättlandskap. Foto: Tobias Noborn. 13

3 Järnvägen som regionalpolitiskt verktyg då, nu och i framtiden? Den första järnvägsutbyggnaden blev en kraftig hävstång för de landskap och orter som passerades av järnvägen, och dagens Sverigekarta är till stor del ett resultat av 1800-talets infrastrukturpolitik. Järnvägen byggdes som ett komplement till sjöfarten det viktigaste kommunikationsmedlet och sågs som ett viktigt regionalpolitiskt verktyg för att utveckla de inre delarna av landet. Rälsen lades genom ett utpräglat agrart land, men snart växte stationssamhällen och industriorter upp längs med järnvägsnätet. När dagens höghastighetsbana ska byggas är både den näringspolitiska kartan och anläggningen en annan. Men projektet är i lika hög grad ett samhällsekonomiskt projekt som då satsningen ska leda till samhällsekonomiska vinster i form av ökat bostadsbyggande och tillväxt i kommuner och regioner längs den nya järnvägen. En järnväg påverkar inte bara sitt direkta omland, utan får också effekter för Sveriges geografi i stor skala hur ska Sverigekartan se ut i framtiden? En järnväg är en linjeformad anläggning som sträcker sig genom landskapet. Men som transportsystem är järnvägen punktformig spåren är bara förbindelselänkar mellan stopp och stationer där resenärer stiger av, byter färdmedel eller där gods lastas. Järnvägens effekter för resenärer och regional utveckling koncentreras till stoppen eller längs med de anslutande infrastruktursystemen. Om platser och verksamheter ska dra nytta av en järnväg är därför avståndet till stopp eller dess anslutande system en viktig fråga. Men även längs med anläggningens sträckning kan kartan förändras. Buller, landskapsfragmentering och barriäreffekter i landskapet är några negativa aspekter som kan påverka den långsiktiga utvecklingen i banans omland. Drivkrafterna bakom anläggandet av höghastighetsjärnväg ser annorlunda ut idag jämfört med järnvägens stora utbyggnadsperiod (1860 1930-tal). Då anlades de nationella, statliga stambanorna till stor del för att främja landets utveckling och den begynnande industrialiseringen banorna lades ofta genom tidigare obruten mark och stoppen var täta. Några av de täta stopp som etablerades längs med de tidiga järnvägarna blev regionala tillväxtmotorer. Här stod tåget i stort sett utan konkurrens från andra transportmedel i inlandet, och stationens roll som motor för nya industrier, tillväxt och framväxten av tätorter blev i många bygder stark. Samtidigt som staten stod för en stor del av utbyggnaden var de privata drivkrafterna starka, och ett tätt nät av enskilda banor byggdes för att underlätta företagens transport av råvaror och produkter. Att transportera gods var en av järnvägens i särklass viktigaste uppgifter. Idag kombineras det statliga ansvaret för infrastrukturen med regionala och kommunala drivkrafter, och goda pendlingsmöjligheter är ofta en viktig kommunal fråga. Persontrafiken är den fråga som idag står i centrum. Höghastighetsbanan skiljer sig på ytterligare ett avgörande sätt från våra befintliga stambanor - stationslägena är begränsade, och dess roll blir framförallt att knyta samman ett fåtal av landets orter och stimulera starka noder. Anslutande regionala transportsystem kan i sin tur bidra till att förbättra resmöjligheterna och främja tillväxt i ett större omland. Järnvägen är en stel form av infrastruktur. De stopp som anläggs sätter spår i både landskap och i Sveriges geografi för lång tid framöver. Precis som 1800-talets järnväg lade grunden för dagens karta, kan valet av banans sträckning i landskapet och lokaliseringen av dess stationslägen lägga grunden för morgondagens sverigekarta. 14

Med tågtrafiken möjliggjordes för första gången relativt billiga resor i det svenska inlandet. Ångbåtarna på Mälaren och på kanalerna hade erbjudit medelklassen en första möjlighet att till en rimlig penning åka på nöjesturer, med tåget fick turismen sitt första riktiga genombrott. Behovet av att frakta gods var starka drivkrafter bakom byggandet av järnväg, men järnvägen fick också enorma konsekvenser för persontrafiken. 15

4 Regionala landskapstyper känslighet och potential Detta dokument presenterar en övergripande landskapskaraktärsanalys. På övergripande nivå passerar höghastighetsjärnvägarna mellan Linköping Borås och Jönköping Malmö 8 olika landskapstyper. Varje typ har fått ett eget avsnitt i detta kapitel och framgår av kartan och tabellen till höger. Typerna har gemensamma karaktärsdrag och därmed gemensamma landskapliga förutsättningar för byggande av höghastighetsjärnväg. Det finns flera karaktärsområden av samma landskapstyp. Det finns alltså flera slättlandskap, flera mosaiklandskap osv. som har olika geografiska egna särarter. Dessa skillnader beskrivs under varje landskapstyp liksom de gemensamma generella dragen. Här beskrivs också de utvecklingstendenser som kan skönjas i landskapet. Vilka pågående förändringsprocesser kan avläsas? Mer om begreppen landskapstyper och karaktärsområden finns i kapitel 1 Inledning, Metodik. För varje landskapstyp finns karaktärsgivande, typiska nyckelelement. De illustreras i en inledande sektion i varje landskapstyp. Om rådande landskapskaraktär ska bestå är dessa nyckelelement och dess samband känsliga för förändring. Landskapet kommer att förändras när en höghastighetsjärnväg dras. I samband med förändringen finns en potential att stärka och förbättra landskapets funktioner. Dessa rekommendationer framgår under rubriken Nyckelelement känslighet och potential, samt illustreras i en kommenterad variant av sektionen. Förutom landskapstypernas känslighet och potential finns vissa generella rekommendationer som framgår av färgade rutor med punktlistor i de tematiska kapitlen 6 och 7. De bör också bli en del av fortsatta landskapsstudier. Kartan med indelningar i landskapstyper och karaktärsområden är en översiktlig början på karaktäriseringen av det landskap som höghastighetsjärnvägarna ska passera. Bilden behöver knådas, gränser skärskådas, kunskapen fördjupas och områden eventuellt delas. Exempelvis namnges Ängelholmsslätten och Sydvästra Skånes slätter som två olika karaktärsområden, men kartan redovisar ingen gräns mellan dem. I delar av området behöver antagligen analysen förfinas i nästa skalnivå med en finmaskigare indelning. Det gäller exempelvis städer och tätorter, som är komplexa strukturer såväl rumsligt som historiskt. Den här preciseringen behöver ske genom arbetet med de efterföljande ÅVSprocesserna. Metoden är tillämpbar i alla skalnivåer, se kapitel 1 Inledning, Metodik. 16

Regionala övergripande LANDSKAPSTYPER Regionala övergripande KARAKTÄRSOMRÅDEN 1. SLÄTTLANDSKAP Östgötaslätten, Västanstång Ängelholmsslätten Kristiansstadsslätten Sydvästra Skånes slätter 2. MOSAIKLANDSKAP Västergötlands övergångsbygd 3. ÅSLANDSKAP Hökensås Södra Östergötlands övergångsbygder Norra Skånes övergångsbygd Hallandsåsen Söderåsen 4. STORSKALIGT SPRICKDALSLANDSKAP 5. SJÖRIKT FLACKT LANDSKAP 6. STORSKALIGT BÖLJANDE LANDSKAP (BERGKULLANDSKAP) Sjuhäradsbygden Nissans dalgång Södra Smålands sjörika landskap Sydsvenska höglandet väster om Nissan Sydsvenska höglandet mellan Nissan och Lagan Sydsvenska höglandet öster om Lagan Småländska höglandet 7. VÄTTERNSÄNKAN Vätternsänkan 17 8. KRAFTIGT KUPERAT Östra Vätternbranten och Sommen SKOGSDOMINERAT LANDSKAP

1. Slättlandskap Slättlandskapets flacka grundform med nyckelkaraktärer och funktioner. Landskapstyp: SLÄTTLANDSKAP Karaktärsområden: Östgötaslätten Västanstång Ängelholmsslätten Kristiansstadsslätten Sydvästra Skånes slätter Slättlandskapen är flacka till böljande, huvudsakligen uppodlade områden. Strukturen spänner mellan vidsträckt öppenhet i delar av östra Östgötaslätten och Skånes slätter till mer uppbrutna delar där skogklädda flacka kullar, bebyggelse och trädridåer begränsar utblickarna. De bördiga lerjordarna i Skåne och Östergötland utgör fullåkersbygd präglad av rationellt storskaligt jordbruk, där sjösänkningar och utdikning av våtmarker minskat den ursprungliga variationen av biotoper. Till följd av den rationella jordbruksdriften är slätten starkt fragmenterad och naturmiljöer med hög biologisk mångfald ligger mer eller mindre isolerade och utspridda i landskapet. Ett undantag är vattendragen som är de enda strukturer som ekologiskt binder samman i slättbygderna. Det gäller såväl i Skåne som i Östergötland. Det flacka landskapet med sina stora jordbruksenheter erbjuder ofta vidsträckta utblickar. Bebyggelsen präglas i stor utsträckning av laga skiftets ensamliggande gårdar och av mindre industri- eller villasamhällen, ofta etablerade i anslutning till järnvägen. I det skånska slättlandskapet är orter och anläggningar kopplade till den tidiga livsmedelsindustrin särskilt karaktärsskapande. Det medeltida vägnätet har kompletterats av laga skiftes-vägar som binder samman de glest utspridda gårdarna med varandra. Storskaliga infrastrukturanläggningar genomkorsar såväl de östgötska som de västskånska slättlandskapen. Sydvästra Skånes hamnar utgör Sveriges viktigaste nav för godstransporter, och slättlandskapet i de sydvästra delarna av länet har Sveriges tätaste infrastrukturnät. Slättlandskapen är tidiga centralbygder som tack vare sina goda odlingsförutsättningar varit tätt bebodda sedan istiden. I landskapet kan man avläsa ett långt tidsdjup, genom såväl fornlämningar som kvarvarande medeltida strukturer med kyrkbyar och täta vägnät. De goda jordarna har även gett upphov till tidiga och genomgående jordbruksrationaliseringar och dagens landskap karaktäriseras till stor del av stora, sammanhängande brukningsenheter med moderna ekonomibyggnader. Rationaliseringarna från åtminstone 1800-talet och framåt har i hög grad inneburit att ängar, betesmarker, landskapselement och även fornlämningar har odlats bort och öppna diken täckts över. Slättlandskapen är den landskapstyp som generellt sett är hårdast drabbad av denna typ av bortodling. Östgötaslätten har varit viktig i svensk historia, särskilt från tidig medeltid till 1600-talet, och landskapets städer har sitt ursprung i medeltiden. Under första delen av medeltiden tog Sverkerätten och Bjälboätten från västra Östergötland kungamakten i Sverige. Vadstenaslättens rika kulturbygd med tätt liggande sockenkyrkor och finmaskiga vägnät är ett tydligt uttryck för detta. Östgötaslätten ingår i ett öst-västligt band av stenålderslämningar som sträcker sig från Falbygden över Vättern till Omberg och Tåkernbygden. Här finns ett stort antal stenkammargravar, men även stora och betydande gravfält från yngre järnålder, 18

stora högar och runstenar. Fornlämningsbilden visar slättens betydelse som centralbygd av lång kontinuitet. De skånska slätterna präglas delvis av närheten till starkt urbaniserade områden. Längs hela den Skånska västkusten, från Falsterbo i söder till Mölle i norr, löper ett tätt befolkat område med få avbrott. Tätast är det i Malmö-Lund regionen där de båda städerna tillsammans med förorter som Lomma, Åkarp, Hjärup och Staffanstorp bildar Skånes största urbana bygd. En kraftig urbanisering av odlingsmarken har pågått sedan mitten av 1900-talet och den tätortsnära slättten har fått en ny och tät infrastruktur av vägar, järnvägar, kraftledningar och grönstruktur. Skånes kustnära bosättning har kontinuitet från förhistorisk tid, då havet, sjöar och vattendrag var viktiga resursområden. Flera städer etablerades längs den skånska kusten under medeltiden, då läget var gynnsamt för handel och strategiskt ur försvarssynpunkt. (Åhus, Simrishamn, Ystad, Trelleborg, Falsterbo, Skanör, Malmö, Landskrona, Helsingborg, Ängelholm och Båstad). Även på de skånska slätterna finns en rik förekomst av stenålderns stenkammargavar. I Skåne är järnåldersgravfälten däremot avsevärt färre än på den östgötska slätten, vilket kan spegla de tidiga kristnandet i de centrala bygderna. Det flacka slättlandskapet Östgötaslätten Västanstång. Foto: Bengt Schibbye. Det svagt böljande slättlandskapet Ängelholmsslätten. Foto: Tobias Noborn. 19

Nyckelelement känslighet och potential Den bördiga jorden Slättlandskapen har Sveriges mest lönsamma jordar där flertalet skiften genomförts för att rationalisera jordbruket. Urbanisering, tät infrastruktur och högavkastande odlingsmark konkurrerar om samma landskap. Landskapet är därför känsligt för ytterligare fragmentering som splittrar ägor och försvårar brukande. Det är också känsligt för att ta mark i anspråk generellt, eftersom den bördiga jorden är en ändlig resurs. Den storskaliga öppenheten Den storskaliga öppenheten och de vida utblickarna är en viktig del av slättlandskapets visuella karaktär. Den traditionella bilden av att kyrktornen är det enda som sticker upp är idagen sanning med modifikation. Moderna inslag som vindkraftverk och kraftledningar är dominerande i delar av slättlandskapen, medan andra är mindre påverkade. En järnväg som ligger högt i landskapet exempelvis på viadukt för att skona jordbruksmarken kan ge en möjlighet till goda utblickar från tågen, men kan samtidigt bli en ny visuell barriär. Effekten av visuell barriär blir sannolikt ännu större om järnvägen ligger på hög bank med bullerskydd. Vattendragen Vattendragen i ådalarna inklusive våtmarker och angränsande torra marker är koncentrationer av biologisk mångfald i det hårt brukade landskapet. De har funktioner att vara ledlinjer i landskapet, hjälpa till med kvävereduktion och vara fosforfällor. Dessutom har vattendragen en buffrande effekt vid riklig nederbörd och kan därmed skapa vattenreglering och vattenbalans. Åbäckenet eller åplanet innehåller både av vattendraget och övergångar till anslutande våtmarker och betade slänter. Dessa åbäcken innehåller flera viktiga landskapsfunktioner och ekosystemtjänster och är därför känsliga för en korsande järnväg som kan försämra dessa funktioner. Om järnvägen placeras på en viadukt över dalgångar minskar fragmenteringen och barriäreffekten. 20

Småbiotoper och fornlämningar I det rationaliserade slättlandskapet är fornlämningar och spår av äldre tiders jordbruk särskilt drabbade av bortodling. Slättlandskapen är känsliga för utradering av kulturhistoriska avtryck från tiden innan 1900-talets rationaliseringar, inte minst från tiden innan 1800-talets skiften. Detta gäller i hög grad också de gravhögar och stenkammargravar som genom sin monumentalitet utgör tydliga landmärken i slättlandskapet. Dessutom finns det i vissa av karaktärsområdena speciella miljöer av mycket stor betydelse för den biologiska mångfalden, såsom sandstäpper, kalkstäpper och rikkärr. Dessa är känsliga för utradering och fragmentering. Rätt anlagda utgör järnvägens sidoområden och servicevägar en potential att öka konnektiviteten mellan småbiotoper, främst ekologiskt men även socialt ofta saknas stigar och cykelvägar i det rationellt brukade landskapet. Exempel är gröna banvallar och vägbankar där örtvegetationen slås på liknande sätt som artrika vägkanter. Ett annat exempel kan vara att man inom trädsäkringszonen underhåller marken enligt skötselplan istället för att slyröja vart femte år. Det täta vägnätet Slättlandskapen har ofta ett tätt vägnät, strukturer som härstammar från medeltid, laga skifte och modern tid. Vägnätet är viktigt för att förstå historiska samband och är förutsättningen för dagens rörelsemönster då resten av landskapet inte kan beträdas. Landskapet är känsligt för kulturhistoriskt brutna samband och sociala barriäreffekter om vägnätet skärs av med en ny järnväg. Vägbroar eller andra typer av passager över en lågt placerad järnväg kan innebära bibehållna samband, men störa viktiga utblickar i ett öppet landskap. Om banan läggs på bro eller viadukt kan det täta vägnätet bestå. I de fall det finns naturliga höjdpartier kan en passage över järnvägen förstärka landskapets form. En vägport under järnvägen innebär bibehållna samband och mindre visuell störning. Passage av dalgång i slättlandskapet genom landbro. Väg E4 över Rönne å, Ängelholmsslätten. Foto: Bengt Schibbye. 21

2. Mosaiklandskap Mosaiklandskapets varierade struktur utan tydliga riktningar med nyckelkaraktärer och funktioner. Landskapstyp: MOSAIKLANDSKAP Karaktärsområden: Västergötlands övergångsbygd Södra Östergötlands övergångsbygder Norra Skånes övergångsbygd Mosaiklandskapet är böljande och småkuperat med små relativa höjdskillnader. Landskapstypen växlar mellan öppna och stängda rum och utblickarna begränsas av skogsklädda partier och trädridåer. Mosaiklandskapen ligger ofta i övergångszonen mellan slättlandskap och skogsdominerade landskap. Landskapstypen har en lång bosättningskontinuitet och bygderna har varit relativt tätbefolkade. Här finns inte samma förändringstryck som på de bördiga slätterna och såväl bebyggelselägen som markanvändning präglas ofta av en mer ålderdomlig struktur. Under 1900-talets lopp har granskogsplanteringen ökat i landskapstypen, vilket påverkat landskapets öppenhet och karaktär. Den agrara bebyggelsen ligger koncentrerad till odlingsmarkerna, medan de skogsklädda partierna är mer sparsamt bebyggda. Den sammanlagda bebyggelsebilden växlar därför, tydligare än på slätten, mellan glesa och relativt samlade bebyggelsecentra. Den långa bosättningskontinuiteten visar sig även i en rik fornlämningsbild. Götalandsbanans sydvästliga huvudriktning från Linköping mot Jönköping möter ett landskap som är representativt för hela Östergötland. Ett stycke av den rika, bördiga slätten, följs av övergångslandskapet med större skogsklädda partier, varefter bygden steg för steg sammanträngs i snävare ådalar, framför allt Svartåns och Åsboåns dalgångar, medan landet som helhet successivt höjer sig. E4:an och väg 32 löper genom landskapet i nord-sydlig riktning, medan mindre vägar sammanbinder tätorter och byar i framförallt öst-västlig riktning. Utmed södra sidan av Östgötaslätten finns spridda stenkammargravar och där slätten möter mosaiklandskapet finns flera hällristningsmiljöer. Här breder den östgötska stensträngsbygden ut sig, och flera välbevarade och komplexa system av fossil odlingsmark med spår i äldre järnålder återfinns i inägornas utkanter. I det inre av mosaiklandskapet blir spåren av bronsålder och yngre järnålder avsevärt färre, och området förefaller ha koloniserats sent. I detta mosaiklandskap finner vi fortsättningen av det östgötska eklandskapet som är Sveriges viktigaste område för ek. Här ligger också gårdar med boskapsdrift tätt vilket har skapat en för Fastlandssverige närmast unik täthet med hagmarker. Det biologiskt rika Mosaiklandskapet har böljande partier t.ex. i Hästveda nära Hässleholm. 22

odlingslandskapet fortsätter sedan ner i dalgångarna för Svartån och Åsboån och ner i Hålavedsbygden. Hålaveden har i hög grad bibehållit ett odlingslandskap som påminner om det förindustriella odlingslandskapet och här finns också några av de värdefullaste hagmarkerna i Östergötland med en rik flora och mängder av rödlistade insekter. Det södra Västergötlands storskaliga sprickdalslandskap möter i norr ett böljande mosaiklandskap. Landskapstypen sträcker sig upp mot Falbygden, och centralbygder med lång kontinuitet av jordbruk och bosättning finns i landskapet. Falbygden är ett av de områden i Sverige som uppvisar flest stenkammargravar, och fornlämningstypen är karaktäristisk för Västergötland. I mosaiklandskapet finns rika fornlämningsmiljöer i form av både bronsålderns rösen och hällristningar, och järnålderns gravfält, högar och runstenar, ofta i anslutning till de viktiga färdvägar som genomkorsar området. De skånska mosaiklandskapen avgränsar slätterna i söder och öster mot åsar och skogsdominerade flacka områden i centrala Småland i norr. De relativa höjdskillnaderna är stora vid Söderåsens och Hallandsåsens sidor, men i övrigt är området ett småkuperat mosaiklandskap, där äldre strukturer och ålderdomligare bruk dröjt sig kvar. Här finns en övergångsbygd med många gårdar och herrgårdar av hög ålder. I mötet mellan slättlandskap och mosaiklandskap, ligger många av Skånes största gods, här har tillgången på både odlingsmark och ängs- och betesmarker varit stor. Det inre av det skånska mosaiklandskapet uppvisar relativt få stenkammargravar, och bosättningarna under stenåldern tycks ha varit mindre intensiva än på slätten. I den varierade mosaiken av åkermarker, betesmarker, sumpmarker, bok- och granskogar förekommer också höga biologiska värden. Överhuvudtaget präglas både de skånska och östgötska mosaiklandskapen av en hög täthet av hagmarker och ädellövskog och stora delar kan karaktäriseras som värdetrakter där konnektiviteten förmodligen är god. Landskapstypen genomkorsas av större vägar, både i nord-sydlig riktning och i diagonaler som följer landskapets topografi. Det finmaskiga vägnätet är relativt tätt, men präglas i mindre grad än slättlandskapet av laga skiftets raka vägar. Mosaiklandskapet Norra Skånes övergångsbygd. Foto: Bengt Schibbye. 23

Nyckelelement känslighet och potential Småbruten topografi Den småbrutna topografin är känslig för skalbrott och förändrad karaktär när den nya storskaliga och raka järnvägen ska passera genom landskapstypen. Skärningar och bankar bryter den småkuperade terrängens strukturer och samband visuellt, ekologiskt samt kulturhistoriskt och socialt. I vissa delar kan viadukter undvika djupa skärningar och bibehålla dessa samband. Småskalig markanvändning, ålderdomlig struktur, biologisk mångfald Mosaiklandskapet består av många små enheter som är vårdade under lång tid. Jordbrukslandskapet är komplext och visar spår från tidigare epokers nyttjande av marken. Här finns områden som är tydliga tidsavtryck, och i angränsande ängs- och hagmarker eller i odlingsmarkens utkanter kan rika agrarhistoriska lämningar finnas. Landskapstypens gränstrakter mot slättlandskapen är ofta rik på fornlämningar och andra lämningar som är känsliga för utradering och brutna samband. Sammantaget utgör delar av mosaiklandskapen ekologiskt funktionella landskap eftersom här finns såväl ängs- och hagmarker som skogar med höga naturvärden. Dessa är också känsliga för utradering, fragmentering och barriäreffekter. Samtidigt kan järnvägens sidoområden rätt utformade! - öka konnektiviteten mellan olika småbiotoper och därmed bidra till en ökad biologisk mångfald. Godslandskapens element och strukturer Övergången mellan slättlandskap och mosaiklandskap i främst Skåne men även i Östergötland karaktäriseras av ett godslandskap som har en variation av marktyper med anor från medeltiden. De öppna landskapsrummen, dungarna av ädellöv, alléerna och siktaxlarna är känsliga för konkurrerande storskaliga strukturer. De ställer stora krav på järnvägens lokalisering, utformning och på passager. Östergötlands eklandskap Eklandskapet söder och väster om Linköping tillhör landets värdefullaste ur ekologisk synpunkt och är en viktig del av godslandskapet. Det är särskilt känsligt för fragmentering och barriäreffekter. En passage genom detta landskap kräver noggranna undersökningar och noggrann utformning och lokalisering för att värdena ska bestå. 24

Tätorter kring befintlig järnväg Södra stambanan korsar idag både Östergötlands och Skånes mosaiklandskap. Kring denna finns orter och städer som exempelvis Hässleholm, vars stadsplan och struktur är uppbyggd kring järnvägen. Stadens karaktär är därför känsligare för en flyttning av stationsläget än andra städer som har en struktur byggd på andra förutsättningar. Mosaiklandskap, Hålaveden. Foto: Pekka Kärppä. Mosaiklandskap, Hålaveden Boet. Foto: Håkan Ignell. 25

3. Åslandskap Landskapstyp: ÅSLANDSKAP Karaktärsområden: Hökensås Hallandsåsen Söderåsen Åslandskapet utgörs av de storskaligt långsträckta höjdryggarna i Skåne och Västra Götaland. Mellan de flacka slätterna i södra Småland och nordvästra Skåne löper ett antal skogsdominerade horstar och höglänta, böljande mosaiklandskap. De relativa höjdskillnaderna är stora vid Söderåsen och Hallandsåsens nordsida, men i övrigt är området ett småkuperat mosaiklandskap, där äldre strukturer och ålderdomligare bruk dröjt sig kvar. Mellan slätten och skogen finns en övergångsbygd med många gårdar och herrgårdar av hög ålder. I den varierade mosaiken av åkermarker, betesmarker, bok- och granskogar förekommer också höga biologiska värden. Bebyggelsen är ofta gles, och domineras av ensamgårdar eller mindre byar. I flera områden etablerades bebyggelsen relativt sent. En stor del av bebyggelsen på Söderåsen består t.ex. av torp (eller rester av) som tillkom under 1800-talet. Horstarna och deras skogsklädda sluttningar har i historisk tid framförallt använts som betesmark och för skogsproduktion, ofta av byar belägna vid dess fot. I utkanterna av åslandskapet planar landskapet ut och får en mindre höglänt karaktär med mer sammanhängande odlingslandskap. Söderåsen med Åstorp till höger. Foto: Bengt Schibbye. 26