Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete KOLARCTIC 2007-2013 Utkast 140208 INTERREG III A KOLARCTIC Norwegian Sea NORWAY NORDLAND # TROMSO TROMS FINNMARK # VADSO # MURMANSK Barents Sea NENETS AUTONOMOUS OKRUG NARYAN- MAR # # BODO NORRBOTTEN LAPLAND MURMANSK OBLAST ROVANIEMI # VÄSTER- BOTTEN UMEA # SWEDEN LULEA # OULU # NORTHERN OSTRO- BOTHNIA Gu lf of Bothni a REPUBLIC OF KARELIA White Sea # ARKHANGELSK ARKHANGELSK OBLAST FINLAND PETROZAVODSK # Baltic Sea ST. PETERS BURG # LENINGRAD OBLAST RUSSIA
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 6 2. BESKRIVNING OCH ANALYS AV DE GEOGRAFISKA OMRÅDEN SOM INGÅR I PROGRAMMET 7 2.2. Ekonomisk struktur 9 2.3. Infrastruktur 10 2.4. Utbildning, forskning och kultur 11 2.5. Miljö och natur 12 3 TIDIGARE ERFARENHETER, BEFINTLIGA STRATEGIER OCH PROGRAM 13 3.1. Erfarenheterna från tidigare program för gränsöverskridande samarbete 13 3.2. Förenlighet med befintliga strategier och program 14 3.3. Kompatibilitet med andra program 17 4. SWOT-ANALYSER 20 5. VISION, MÅL OCH GEMENSAM STRATEGI FÖR GRÄNSÖVERSKRIDANDE UTVECKLING 21 6. PROGRAMMETS MÅL 22 6.1. Prioriterat område 1 Ekonomisk och social utveckling 22 6.1.1. Inriktning och målsättning 22 6.1.1. Operativa mål 24 6.1.2 Exempel på stödets inriktning 24 6.2. Prioriterat område 2. Gemensamma utmaningar 24 6.2.1. Inriktning och målsättning 24 6.2.1 Operativ målsättning 25 6.2.2. Exempel på stödets inriktning 25 6.3. Prioriterat område 3. Samarbete människa-till-människa och identitetsbyggande 26 6.3.1. Inriktning och målsättning 26 6.3.1. Operativ målsättning 26 6.3.2. Exempel på stödets inriktning 27 7. MILJÖBEDÖMNING 27 8. INDIKATORER 28 9. INDIKATIV FINANSIERINGSPLAN 32 9.1. Finansieringskällor 32 9.1.1. EU:s finansiering 32 9.1.2. Norges motsvarande finansiering 32 9.1.3. Nationell medfinansiering 33 9.1.4. Interventionskvoter / projektpartnerns egen finansiering 33 9.2. Förslag till indikativ fördelning av finansieringen 33 10. GEMENSAMMA STRUKTURER OCH UTNÄMNING AV BEHÖRIGA MYNDIGHETER 35 10.1. Allmänna frågor 35 10.2. Den gemensamma övervakningskommittén (JMC) 36 10.3. Gemensamma urvalskommittén (JSC) 37 10.4. Den gemensamma förvaltningsmyndigheten (JMA) 38 11. GENOMFÖRANDE AV PROGRAMMET 38 11.1. Allmänna frågor 38 11.2. Den gemensamma förvaltningsmyndighetens uppgifter 39 11.3. Förberedelse av infordran 42 11.4. Ledande partners principer 43 11.5. Projekturvalsförfaranden 44 2
11.6. Finansiella förfaranden 46 11.7. Kontroller och revisioner 50 11.8. Tekniskt stöd 52 11.9. Användning av olika språk 53 11.10 Information och publicitet 54 Figur 1. Figur 2. Tabell 1: Tabell 2: Tabell 3. Tabell 4. Anslutningsnät och gränsövergångar i Kolarctic-programmets område. Area, befolkningstäthet och befolkningstrender inom Kolarctic-området (prognos för 2020). Befolkning i programområdet per ålder och kön Statistik över BNP, arbetslöshet och utbildningsnivåer från programområdet Genomförande av Interreg III A Kolarctic-programmet 2000-2006 per åtgärd (miljoner euro). Bilagor:: 1. SWOT Analys 2. Miljörapport 3. Plan om informationsåtgärder Programmet är tillgängligt på engelska, ryska, svenska och finska. Vid eventuella tolkningstvister är det den engelska versionen som gäller. 3
SAMMANFATTNING Kolarctic ENPI CBC programmet kommer att fortsätta främja gränsöverskridande samarbete mellan länderna på Nordkalotten och i nordöstra Ryssland. Programmet bygger huvudsakligen på erfarenheterna av ökat samarbete från det tidigare grannskapsprogrammet. Programmet samfinansieras av Europeiska unionen via Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Finansieringen kommer att tilldelas gemensamma projekt enligt den strategi och de prioriteringar som de finska, svenska, norska och ryska samarbetsparterna kommit överens om. Programmets övergripande syfte är att minska randkaraktären för ländernas gränsregioner och att främja ett multilateralt gränsöverskridande samarbete. Programmet syftar till att hjälpa regionerna i programområdet utveckla sina gränsöverskridande ekonomiska, sociala och ekologiska möjligheter, vilket ska uppnås genom stödet för innovativa gränsöverskridande aktiviteter, tillgänglighet och en hållbar utveckling av naturresurser, samhällen och kulturarv. För att uppnå det övergripande målet har programmet delats in i tre prioriterade områden som tar hänsyn till regionens styrkor och svagheter. Dessa prioriterade områden är följande: 1. Ekonomisk och social utveckling 2. Gemensamma utmaningar 3. Samarbete människa-till-människa och identitetsbyggande Dessa prioriteringar utgör ramen för aktiviteterna på program- och projektnivå. Prioriteringarna omfattar inslag från samtliga de fyra strategiska mål på Europanivå som anges i strategidokumentet för gränsöverskridande samarbete 2007-2013. Dessa strategiska europeiska mål är Ekonomisk och social utveckling, Gemensamma utmaningar, Säkra och effektiva gränser samt Människa-till-människa. Syftet med den gemensamma utvecklingsstrategin inom Kolarctic ENPI CBC -program 2007-2013 är att driva programmet i nära samarbete med samtliga deltagande regioner och att välja ut och genomföra aktiviteter på ett sådant sätt att de kan fördelas jämnt bland samtliga regioner, myndigheter, aktörer och befolkningar. Strategin ska genomföras med hänsyn till principerna i EU:s lagstiftning rörande partnerskap, jämställdhet, hållbar utveckling och informationssamhället. Grundkravet för åtgärden är programmets additionseffekter jämfört med nationella strategier och stöd i programområdet. Gemensam fokus för alla åtgärder som genomförs med stöd av Kolarctic ENPI CBC -program är internationalisering och gränsöverskridande samarbete när målsättningen genomförs. Strategiskt viktiga teman för varje år samt urvalskriterier kommer att redovisas i de årliga planerna och programmanualer. I de planerna anges också vilka finansieringsresurser som finns tillgängliga för varje ansökningsomgång. Den indikativa tilldelningen av gemenskapsmedel för Kolarctic ENPI CBC -program är 14 728 miljoner euro för åren 2007-2010. Finansieringen för de återstående åren 2011-2013 föreslås bli 13 523 miljoner euro, vilket innebär en total finansiering från gemenskapen på 28 241 miljoner euro för åren 2007-2013. Norges motsvarande finansiering är totalt 7 miljoner euro som ska gå till de norska partner som deltar i gemensamma projekt. Den nationella medfinansieringen från EU:s medlemsstater (Sverige och Finland) är 14,1 miljoner euro, från Norge 7 miljoner euro och från Ryssland 14,1 miljoner euro. Egen insats kommer att krävas från samtliga individuella projekt. Genomförandet av programmet bygger på kommissionens förordning (EG) nr 951/2007 av den 9 augusti 2007 om fastställande av tillämpningsbestämmelser för program för gränsöverskridande samarbete som finansieras inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006. Programmets förvaltning ska präglas av jämställdhet och 4
partnerskap mellan de deltagande länderna. Denna tanke återspeglas i programorganens sammansättning och placering och att man valt enhällighet som allmän beslutsmodell. Programmet ska genomföras under gemensam ledning av en gemensam förvaltningsmyndighet (JMA, Joint Managing Authority) lokaliserat i Lapplands förbund i Rovaniemi (Finland). JMA har ansvaret för att administrera och genomföra det gemensamma operativa programmet enligt principerna för sund teknisk och finansiell förvaltning. JMA kommer också att hjälpa programkommittéerna i deras arbete. Programmet har även ett lokalkontor i Murmansk, i Luleå och i Vadsø som garanterar nära kontakter mellan programmet och de samordnande organen i programområdet. Lokalkontoren hjälper också JMA:s operativa enhet sprida information till potentiella mottagare. Den gemensamma övervakningskommittén vägleder genomförandet av programmet. Kommitténs medlemmar företräder organ på såväl statlig/federal nivå som organisationer på regional nivå. En företrädare för Europeiska kommissionen kommer att inbjudas att delta i mötena i egenskap av observatör. Den gemensamma övervakningskommittén utser en särskild gemensam urvalskommitté, som även den har lika många medlemmar från de deltagande länderna. Den gemensamma urvalskommittén utnyttjar utvärderare från relevanta intressenter och administrativa organ på regional och statlig nivå i sin utvärderingsprocess och lämnar rekommendationer till den gemensamma övervakningskommittén om vilka projekt som ska godkännas. De deltagande länderna utser ministerier genom vilka samtliga tilldelningar och andra officiella meddelanden kommer att skickas till programmyndigheterna och varje land har även samordningsorgan med ansvar för att samråda med olika regionala organ och myndigheter. Dessa samordnande ministerier och regionala organ anges i kapitel 10.1 i programdokumentet. Ansökningsomgångar kommer i regel att offentliggöras två gånger per år. Riktlinjer kommer att offentliggöras separat för varje enskild ansökningsomgång. Riktlinjerna består av två delar: först beskrivs den operativa ramen, innehållet, målen och tillgängliga resurser för den aktuella ansökningsomgång och i den andra delen lämnas praktisk information om hur man ansöker om finansiering. 5
1. INLEDNING Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete Kolarctic 2007-2013 kompletterar nationella gränsöverskridande aktiviteter genom att fokusera på samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och partnerländer. Inom ramen för Kolarctic-programmet har Norge som EES-stat och Schengenland samma status som EU-medlemsstaterna Finland och Sverige. Ryssland är en strategisk partner till EU och unionens största granne. Enligt ett beslut från toppmötet mellan EU och Ryssland i maj 2003 skall partnerskapet mellan EU och Ryssland utvecklas ytterligare genom att man skapar fyra gemensamma områden: ett gemensamt ekonomiskt område (inklusive och med särskild hänvisning till energi och miljö), ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete kring extern säkerhet och ett utrymme för forskning och utbildning, inklusive kulturella aspekter. Den nordiska dimensionens nya grunddokument (ett gemensamt politiskt uttalande och ett ramdokument för den nordiska dimensionen) antogs vid den nordiska dimensionens toppmöte i Helsingfors den 24 november 2006. I policydokumentet påpekar den nordiska dimensionens partnerländer (EU, Island, Norge och Ryssland) att ramen för deras samarbete endast kan utvecklas i en anda av partnerskap som bygger på ömsesidigt förtroende. Det nya Kolarctic-programmet bidrar till att uppnå nålen för den nordiska dimensionen. Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete Kolarctic 2007-2013 har utarbetats i enlighet med ENPI-förordningen, EG:s strategidokument om ENPI/CBC 2007-2013 och reglerna för att tillämpa program för gränsöverskridande samarbete (CBC) som finansieras inom ramen för ENPI:s rättsliga grund. Programmet överensstämmer med europeiska grannskapspolitiken (Europeiska grannskapspolitiken Strategidokument, KOM(2004)0373 slutlig, 12 maj 2004), det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland med sina fyra gemensamma områden, samt med de deltagande ländernas nationella prioriteringar. Detta är ett nytt steg för att förbättra möjligheterna till gränsöverskridande samarbete över EU:s externa gräns. Gränsöverskridande samarbete bygger på principer såsom flerårig planering, partnerskap och medfinansiering. Programmet bygger dessutom på erfarenheter och bästa praxis från genomförandet av grannskapsprogrammet Kolarctic under övergångsperioden 2004-2006. På samma sätt som i de tidigare programmen bidrar Norge med nationell finansiering motsvarande gemenskapens finansiering för norska projektaktiviteter. När detta gränsöverskridande samarbete upprättades nådde programmets partner från samtliga deltagande länder en överenskommelse om gemensamma ledningsstrukturer, de mål som skulle uppnås och de aktiviteter som skulle finansieras. Utarbetandet av programmet uppfattas som ett ömsesidigt åtagande, eftersom de deltagande länderna tillsammans lägger fram ett förslag till gemensamt program som skall antas av kommissionen. Medan programdokumentet utarbetades höll den gemensamma arbetsgruppen (JTF) och redaktionsteamet med företrädare från samtliga deltagande länder flera gemensamma sammanträden för att komma fram till en samsyn kring programmets innehåll och de aktuella ledningsfrågorna. Den gemensamma arbetsgruppen (JTF) höll sju sammanträden, sex i Helsingfors och ett i Rovaniemi. Redaktionsteamet samlades totalt fyra gånger, två gånger i Saariselkä (finska Lappland), en gång i Luleå (Norrbotten) och Murmansk. Förutom de gemensamma sammanträdena förde redaktionsteamet också viktiga diskussioner via e-post. Fyra offentliga sammanträden arrangerades för att göra de regionala synpunkterna i programmet tydligare: det var 50 deltagare i Torneå, 96 deltagare i Murmansk, 24 deltagare i Luleå och 20 deltagare i Kirkenes. Enligt den gemensamma ledningsmyndigheten erbjöd de offentliga 6
sammanträdena en god möjlighet att sprida information om Kolarctic-programmet och samtidigt ge värdefull information om regionala synpunkter i samband med programutvecklingen. Till grund för programmets gemensamma gränsöverskridande utvecklingsstrategi ligger programområdets geografiska position och ett väl etablerat samarbete mellan regionerna. Strategin utgår från de utvecklingsbehov och möjligheter som anges i analysen av programområdet samt i den uppdaterade utvärderingen efter halva tiden av programmet Interreg III A Nord. De strategiska målen skall uppnås genom att genomföra programmets utvalda strategiska teman och andra målsättningar. Dessa teman och målsättningar tar hänsyn till överensstämmelsen med andra program och de relevanta målen i de deltagande regionernas regionala strategiska program. För att utnyttja de potentiella möjligheterna till regional utveckling enligt programmet har de prioriteringar som beskrivs i avsnitt 4 utformats utifrån en strategi som bygger på hållbar utveckling, med en sammanhängande och integrerad bevakning av relevanta regionala utvecklingsfrågor. 2. BESKRIVNING OCH ANALYS AV DE GEOGRAFISKA OMRÅDEN SOM INGÅR I PROGRAMMET 2.1. Statistik om programområdet Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets Kolarctic-program omfattar finska Lappland, Norrbotten i Sverige, Finnmark, Troms och Nordland i Norge och länen (oblast) Murmansk och Arkhangelsk samt den autonoma regionen Nenetsien i Ryssland. Angränsande områden är Norra Österbotten i Finland, Västerbotten i Sverige och Karelska republiken, Leningrad och St. Petersburg i Ryssland. Området ligger i Europeiska unionens nordöstra gränsregion och har två externa gränser. Den gemensamma gränsregionen mellan Norge, Finland och Ryssland, som utgör Schengengränsregion mot Ryssland, är cirka 700 km lång. (Figur 1) Programområdet omfattar cirka en miljon kvadratkilometer. Det ligger i Europas nordligaste hörn och är ett bra exempel på en randregion. Gränserna mellan Finland, Sverige och Norge är inre Schengengränser. Det finns märkbara skillnader i levnadsstandard mellan Nordkalotten och den ryska sidan av gränsen. Förutom levnadsstandarden finns det också skillnader i kultur, utveckling och befolkningstäthet. Fyra stora språk används inom programområdet: finska, svenska, norska och ryska. Dessutom talas olika varianter av samiska och nenetsiska i området. Över 70 procent av regionens befolkning lever i den ryska delen av programområdet. De största befolkningscentrumen finns också i Ryssland. Hela 91 procent av befolkningen i Murmansk och 73 procent av befolkningen i Arkhangelsk bor i städer. De största befolkningscentrumen i norra Norge, Sverige och Finland är betydligt mindre, eftersom mindre än hälften av befolkningen bor i stadsliknande kommuner. Programområdet utmärks av en neråtgående befolkningstrend på grund av nettoutflyttning och sjunkande födelsetal. Befolkning i arbetsför ålder svarar för största delen av utvandringen från programområdet. Det är i första hand unga och högt utbildade människor som flyttar till tillväxtcentra på jakt efter arbete. Befolkningen i norra Norge har emellertid förblivit i stort sett oförändrad och den har till och med ökat i vissa områden (tabell 1). Andelen personer i arbetsför ålder i området skiljer sig åt mellan olika regioner. Den största andelen finns i Murmansk. Antalet barn som är yngre än 15 år är högst i norra Norge, där antalet äldre människor är lägst (tabell 2). Inkomstnivåerna i programområdet ligger betydligt under dem i södra delarna av dessa länder. Skillnaderna i levnadsstandard har ökat i programområdet till förmån för de större befolkningscentrumen. 7
Arbetslösheten är högre i programområdet än i de södra delarna av dessa länder. Om man jämför sysselsättningen från år 2000 till 2004 finner man att trenden är vikande (tabell 3). Tillgången på kompetent personal till de nya industrier som börjar växa fram är låg i programområdet. Naturliga förutsättningar och resurser Klimatet varierar kraftigt inom programområdet på grund av dess nordliga läge, de stora havsområden som omger Barentsregionen (Norska havet, Arktiska oceanen, Barents hav, Vita havet och Bottniska viken) och bergskedjan Skanderna på gränsen mellan Norge och Sverige. Medeltemperaturen i januari är mellan 10 och 20 C, med något högre temperaturer på den norska kusten. I juli ligger medeltemperaturen mellan +10 och +20 C, med undantag av norra delarna av Norge, där klimatet är något kallare. Närheten till havet ger Murmansk ett mildare klimat. Det mildare klimatet märks särskilt på den norska kusten som värms av Golfströmmen. Huvuddelen av programområdet ligger i det arktiska eller subarktiska klimatområdet. Naturen i området präglas av stora obebodda och orörda vildmarker. Det mesta ligger inom den tempererade barrskogszonen med tundra i de norra delarna. Tecknen på klimatförändringar och globala föroreningar märks tydligt i det arktiska området, varför detta är ett viktigt område för klimatforskning. Området utgör en för jorden unik naturmiljö och innehåller arter som man sällan möter på andra platser. Vissa aspekter av den naturliga mångfalden är emellertid hotade och vissa hotade arter och populationer behöver särskilt skydd. De största skogarna är belägna i Lappland och Norrbotten och i södra delarna av länen Murmansk och Arkhangelsk. Skogen växer långsamt på grund av områdets nordliga läge, vilket gör träden extra hårda och ökar värdet för produkter tillverkade av nordiskt trä. De viktigaste fiskevattnen och bästa vattenbruksområdena ligger i Norska havet, Barents hav och Vita havet. Utanför programområdets kustzoner, framför allt kusterna kring Norska havet och Barents hav, finns några av världens rikaste fiskevatten. De lokala kustsamhällena är beroende av lokal tillgång, och därför försvinner nu många arbetstillfällen på grund av strukturella förändringar inom fiskeindustrin. Förutom havs- och fjordområden utmärks programområdet även av sjöar och floder. Olika mineraler och malmer förekommer i hela programområdet. De rikligaste fyndigheterna finns på Kolahalvön där över 400 förekomster av mineraler, malmer eller olika kemiska ämnen har upptäckts hittills. De exploaterbara naturresurserna i länet Murmansk oblast omfattar praktiskt taget alla tänkbara mineraler och hela 68 ämnen som står upptagna i Mendelejevs periodiska system återfinns i området. På Kolahalvön återfinns i själva verket några av Rysslands viktigaste mineral- och malmfyndigheter. Norrbotten har internationellt betydande fyndigheter av järnmalm och Lappland har mineraltillgångar som inkluderar guld och nickel. I Arkhangelsk och Komi finns betydande fyndigheter av bauxit och fluorit, samt värdefulla diamantreserver. Olika delar av Nordland, Troms och Finnmark uppvisar värdefulla mineralfyndigheter. Det finns stora offshorefyndigheter av olja och gas i Norska havet och Barents hav och onshorereserver i Nenetsienområdet. Arktis beräknas innehålla cirka en fjärdedel av världens oupptäckta olje- och gastillgångar. Den ökande efterfrågan innebär en enorm utmaning för miljöskyddet i samband med utvinning, transport och lagring av olja och gas. Samtidigt innebär detta stora möjligheter till ekonomisk tillväxt i hela programområdet om lokala och regionala organisationer kan vinna kontrakt och uppdrag i samband med framtida investeringar. 8
2.2. Ekonomisk struktur Den ekonomiska strukturen varierar i området. Industrins genomsnittliga bidrag till BNP i den ryska delen av programområdet är så hög som 50 procent, jämfört med cirka en fjärdedel inom Nordkalotten. Tjänstesektorn är fortfarande svagt utvecklad i de ryska delarna av programområdet. Primärproduktion Jordbruket i området har marginell betydelse på grund av klimatet, och antalet arbetstillfällen inom jordbruket minskar konstant. Trenden har varit tydligast i nordvästra Ryssland. Lappland och Norrbotten har en lång tradition inom skogsbruk och skogsindustri, vilket också börjar bli en växande näringsgren i Arkhangelsk oblast, även om det mesta av skogsprodukterna exporteras oförädlade. Fiske och fiskodling är viktiga näringsgrenar i norra Norge och i länen Murmansk och Arkhangelsk. Flera stora och medelstora fiskodlingar i norra Norge har tillgång till modern odlingsteknik. Fiskeindustrins omstrukturering och det illegala fisket i Barents hav kan allvarligt skada fiskeindustrin i området. För att säkra de lokala fiskesamhällenas fortbestånd måste norra Norge och nordvästra Ryssland utveckla sitt samarbete inom områdena fiskodling, produktförädling och marknadsföring. Renskötsel spelar en viktig roll, framför allt i Lappland och Finnmark. Renskötseln baseras till stor del på naturliga betesmarker. Antalet renar kontrolleras för att motsvara vad naturen klarar av, men Nordkalotten drabbas ibland av brist på lavar, som växer rikligt i de ryska delarna av programområdet. Renskötsel är också viktig i Nenetsienområdet och i Lovozerodistriktet i Murmansk oblast. Förädling Metallindustrin är en viktig näringsgren i hela Lappland, Norrbotten och delar av norra Norge. Stora mängder nickel, järn och apatit produceras i Murmansk, men bara en liten del av råmaterialresurserna som är tillgängliga för områdets gruvindustri exploateras på platsen. Industrisektorn i Lappland, Norrbotten och norra Norge, och i ökande grad i de ryska delarna av programområdet kontrolleras till största delen av ägare utifrån, vilket betyder att vinsterna försvinner från området. Industrisektorn i området har dessutom genomgått kraftiga strukturella förändringar under de senaste åren: olika arbetsmoment har automatiseras, antalet industrijobb (med undantag av gruvindustrin) har minskat och energiutnyttjandet har effektiviserats för att minska miljöbelastningen. Som en följd av detta har sektorn för närvarande tillgång till global spjutspetsteknik och expertkunnande, men de ryska industrierna har inte tillförts ny teknik eller moderniserats i någon betydande grad. Energiproduktion Vattenkraft produceras i hela programområdet med undantag av Arkhangelsk. Vattenkraften spelar en viktig roll i norra Norge, där nästan all el produceras av vattenkraftanläggningar. Huvuddelen av energin i Murmansk oblast produceras av kärnkraft. Murmansk exporterar också el till Finland, Troms, Finnmark och ryska Karelen. Nätverket för distribution av energi är emellertid föråldrat och ineffektivt i området. Vindkraft och bioenergi har växt fram som ett alternativ under senare år. Det finns fortfarande flera vindkraftverk på den norska kusten, och några anläggningar har även byggts i Norrbotten och Lappland. 9
Olja och gas ökar i betydelse för de norska länen i norr, och framför allt för de ryska regioner som deltar i programmet. Samarbetet mellan norska och ryska intressen när det gäller olja och gas är viktigt och detta samarbete omfattar naturligtvis också de deltagande länderna i programområdet. Privata och offentliga tjänster De offentliga tjänsterna är mer avancerade i de kraftigt befolkade områdena. Hälsovårds- och utbildningssystemen är i huvudsak väl utvecklade lokalt i samtliga distrikt i området, men de sociala tjänsternas förfall i glest befolkade områden är en källa till ständig oro. Vissa gränsöverskridande samarbetsprojekt har emellertid inletts, till exempel telemedicin, och sjukhusen i gränsregionerna har börjat samarbete kring akutinsatser. De privata tjänsterna i området kontrolleras ofta av organisationer som är placerade i de respektive ländernas huvudstäder. Ett begränsat antal nordiska banker har lokalkontor i det ryska område som ingår i programmet. Banktjänsterna fungerar bra över gränserna, men försäkringsbolagen är inte lika villiga att försäkra gränsöverskridande verksamheter. Turist- och upplevelseindustrin växer på Nordkalotten och under de senaste fem åren har de deltagande länderna startat ett fruktbart samarbete inom sektorn. Den ryska dimensionen i samarbetet är fortfarande inte särskilt framträdande, även om det finns stora områden av orörd vildmark, framväxande skidcentra och andra möjligheter till rekreativ turism, förutom österländsk mystik i Murmansk, Arkhangelsk och Nenetsien. Trots det uppenbara behovet av förbättringar av områdets turistinfrastruktur, transporter, hotell och andra anläggningar börjar det ryska området redan attrahera turister från framför allt Finland och Norge. De små och medelstora företag som är verksamma på Nordkalotten är i regel mycket små företag eller mikroföretag som i regel har färre än fem anställda och som är belägna i stora befolkningscentra. De viktigaste näringsgrenarna är trä- och metallprodukter, livsmedelsberedning, turism, alla sektorer inom högteknologi samt tjänster och handel. Områdets ekonomiska struktur gör att det ofta krävs investerare utifrån för att göra storskaliga investeringar. Skillnaderna i ramvillkor mellan länderna hämmar samarbetet inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Den ryska lagstiftningen är relativt ny och förändras fortfarande, och det innebär en utmaning för de ryska och nordiska organisationerna att hålla sig à jour med ryska lagar och förordningar och det sätt på vilket de tolkas av myndigheterna. Relativt sett är organisationerna och företagen i programområdet de mest erfarna inom gränsöverskridande affärsverksamhet i sina respektive länder. Det finns emellertid fortfarande ett behov av att bygga upp gränsöverskridande expertkunskaper i området. 2.3. Infrastruktur De interna Schengengränserna mellan Finland, Sverige och Norge har flera livligt trafikerade övergångsställen i området och vägförbindelserna är i allmänhet goda. Det finns ett internationellt gränsövergångsställe mellan Norge och Ryssland vid Storskog / Boris Gleb och två mellan finska Lappland och Ryssland vid Rajajooseppi/Lotta och Kelloselkä. Gränsövergångsstället vid Virtaniemi/Jäniskoski har i första hand använts för samarbete mellan Enare kommun och Petsamoregionen. (Figur 2) Järnvägsförbindelserna öst-väst är otillräckliga i hela programområdet och det finna ingen järnväg alls i Troms and Finnmark. Järnvägen Tornio-Haparanda mellan finska Lappland och Norrbotten är enbart avsedd för godstransporter. Det finns en järnväg mellan Sverige och Narvik i Norge. Det finns inga direkta järnvägsförbindelser från Nordkalotten till Ryssland, men studier pågår för att förlänga järnvägen Murmansk-Nikel till Kirkenes. Över 80 procent av alla transporter i nordvästra Ryssland sker på järnväg. Finland och Ryssland använder samma spårvidd, vilket underlättar 10
samarbetet. Man beslutade att uppdatera genomförande- och kostnadsstudien av järnvägslinjen Salla-Alakurtti för att börja bygga en anslutning till de ryska och finska järnvägsnäten, vilket också skulle ge en möjlighet att utveckla Barents-korridoren. Flygtrafiken i området går huvudsakligen från norr till söder i de enskilda länderna. Det finns några tvärsgående flyg i regionen men situationen är i en snabb ändring. Det mesta är passagerartrafik från Nordkalotten till nordvästra Ryssland, även om små mängder gods även levereras från Finland, Norge och Sverige. Det finns fartygsförbindelser från programområdet till andra delar av världen från hamnarna i Bottenviken, Norges kust, Murmansk, Kandalaksha och Arkhangelsk. En betydande del av Rysslands utlandshandel sker över den kommersiella hamnen i Murmansk. Hamnarna i Barentsregionen kommer att spela en mer framträdande roll i framtiden när oljetillgångarna i Barents hav och Karahavet exploateras. Den norra havskorridoren (NMC) är en av EU:s motorvägar till havs. Den förbinder kustområdena och förstärker den regionala utvecklingen i Nordsjöregionen och det norra randområdet. Den norra öst-västliga korridoren (NEW-korridoren) består av landtransport- och sjötransportsektioner som knutits samman i en intermodal kedja genom järnvägs- och hamnterminalen i Narvik. NEW-korridoren fokuserar på handeln mellan Centralasien och Nordamerikanska östkusten och skall därigenom förse denna växande marknad med en hållbar, integrerad transportlösning. (Figur 3) Global, modern telekommunikations- och informationsteknik förekommer allmänt på hela Nordkalotten. Syftet är att få tillräcklig bandbredd för att tillgodose näringslivets behov av telekommunikationer till platser utanför områdets större centra. Öst-västliga gränsöverskridande förbindelser saknas i flera områden på Nordkalotten samt mellan Nordkalotten och östra och västra Ryssland. Bredbandsnät byggs för närvarande också mellan norra Norge och Norrbotten. Strategiska planer och investeringar behövs för att man skall få ett tillräckligt och säkert bredbandsnät i hela programområdet. De mobila telefonnäten är ganska bra i länen Murmansk och Arkhangelsk, men de glesast befolkade områdena ligger utanför sändarnas räckvidd. Internetanslutningen till Murmansk och Arkhangelsk är mycket bra. Den täcker samma områden som det mobila telefonnätet och kan användas via mobiltelefon. Situationen i den autonoma regionen Nenetsien är något sämre. Det mobila telefonnätet täcker endast Naryan Mar och området däromkring. På andra platser är signalen svag. Samtalsavgifterna till utlandet via fast och mobil telefoni är fortfarande höga i den ryska delen av programområdet. Förutom TV och radio har Internet växt fram som en viktig nyhetskälla och flera kollektiva domäner har startats under de senare åren. De domänerna drivs gemensamt inom programområdets olika länder, t.ex. www.euroarctic.com. TV- och radiobolagen i Finland, Sverige och Norge producerar gemensamt program på samiska som kan ses varje vardag i de länderna. Gemensamma samiska TV-program för barn skall startas under hösten 2007, men gemensamma samiska radioprogram har funnits i flera år. Stationerna producerar gemensamma program samt egna program som de kan dela med varandra. 2.4. Utbildning, forskning och kultur År 2004 hade 40,1 procent av befolkningen som var 15 år eller äldre i programområdet mellannivåns utbildning och 19,6 procent högskoleutbildning. Det största antalet personer med mellannivåns- och högskoleutbildning fanns i Norrbotten och det minsta i Nenetsien. (Tabell 2) 11
Samarbetet i den euro-arktiska Barentsregionen inom högre utbildning och forskning har en lång historia som i första hand bygger på starka bilaterala avtal mellan institutioner för högre utbildning och regionala eller nationella myndigheter. Institutionerna för högre utbildning i regionen är mycket olika vad gäller antalet studenter, akademiska program, ledningsstrukturer, ägande och operativa standarder. De har emellertid samma vision och står inför samma utmaningar när det gäller att internationalisera kurser och förvaltning, genomförande av Bolognaprocessen, placeringen i de norra randområdena etc. Samarbete i nätverk och gemensam utveckling har spelat en nyckelroll i de dagliga aktiviteterna. Barents utbildningsnätverk bygger på samarbetet mellan tretton institutioner för högre utbildning och forskning i norra delarna av Finland, Norge, Sverige och Ryssland, och man har planer på att utvidga det till att omfatta samtliga 31 institutioner. När det gäller den geografiska placeringen har programområdet Kolarctic ENPI mycket goda förutsättningar att utvecklas till en region med gränsöverskridande samarbete kring specialkunskaper inom utbildning och forskning. Det finns en lång tradition av kultursamarbete och bra, omfattande kulturella tjänster i programområdet. Grundläggande kulturtjänster finns i viss utsträckning tillgängliga i varje kommun. Förutom de offentliga kulturtjänsterna organiserar byar och frivilliga många kulturarrangemang i programområdet. Kulturutbildningen i området håller hög kvalitet. Studenter kan till exempel ta en examen i humaniora vid finska Lapplands universitet, Lärarhögskolan i Murmansk och institutionen för musik och medier vid Luleås tekniska högskola. Förutom den kulturella rikedomen från fyra nationaliteter och språk i programområdet har regionen även ett eget unikt kulturarv den enda urbefolkningen i Europeiska unionen. Den befolkningen är samerna i Norge, Sverige, Finland och Ryssland samt nentsier i Ryssland. Det finns cirka 79 000 samer, inklusive dem som lever utanför programområdet, och cirka 7 200 nentsier som lever i den autonoma regionen Nenetsien. Urbefolkningen har historiska rötter som går tillbaka till tiden långt innan de nuvarande nationalstaterna bildades. Deras språk, kulturer, handelsrutiner och status som urbefolkning och minoriteter i samtliga länder, ursprungsdimensionen och deras aktiva deltagande är en naturlig och nödvändig del av det gränsöverskridande samarbetet. 2.5. Miljö och natur Programområdet är ett av de mest tätbefolkade arktiska områdena i världen. Det omfattar de sista, nästan orörda vildmarkerna i Europa, men här finns också svårt förorenade områden. Miljön är extremt känslig för skador från föroreningar på grund av de svåra och stränga naturförhållandena och områdets begränsade förmåga till naturliga rening. Man bör emellertid observera att på grund av områdets storlek, den glesa befolkningen och koncentrationen av industriell aktivitet berör belastningen från mänsklig verksamhet endast relativt små områden. Den pågående och planerade olje- och gasutvinningen på land och offshore i programområdet medför särskilda utmaningar vad gäller katastrofberedskap för att garantera miljöskyddet till havs och längs kusterna. Produktion och leverans av flytande naturgas från Hammerfest till den europeiska marknaden inleddes i oktober 2007. Detta är den första industriella gasexploateringen i Barents hav. Den största belastningen på naturen i Nordkalottområdet finner man längs Bottenvikens kuster, där också de största industrianläggningarna finns. Otillräckligt renat spillvatten från industrier som släpps ut i floderna på den ryska sidan av gränsen ökar halterna av kemikalier och långlivade organiska föroreningar i de arktiska vattnen. Europeiska Arktis förorenas dessutom av långdistanstransporter. Problemet med försurning avtar i takt med att sjöarna i den euro-arktiska Barentsregionen visar tydliga tecken på återhämtning i regional skala. Det arktiska övervakningsoch utvärderingsprogrammet publicerar regelbundet miljöstudier, inklusive studier som faller inom 12
programområdet. Renarnas överbetning i finska Lappland och Finnmark orsakar omfattande skador på vegetationen. Många av de miljöproblem som förekommer i Arkhangelsk- och Murmanskregionen beror på ekonomiska åtgärder och produktionsstrukturer som har utvecklats utan att man tar tillräcklig hänsyn till miljöfrågorna. Situationen har långsamt förbättrats genom åtgärder som vidtagits av myndigheter, miljöskyddsorganisationer och industriföretag. Dessa åtgärder syftar till att modernisera företagen och minska mängderna industriutsläpp som förorenar luft och vatten. Lagren av radioaktivt avfall befinner sig i ett skick som väcker viss oro, trots att myndigheterna i Murmansk gör stora ansträngningar för att lösa problemet. Bristfällig hantering av spillvatten försämrar dricksvattenkvaliteten, vilket kräver ännu större uppmärksamhet, eftersom de flesta sjukdomar beror på obehandlat dricksvatten. Vattenproblemen är svårast i industriområden, där befolkningstätheten är hög i jämförelse med resten av detta ganska glest befolkade område. Behovet av att utveckla infrastrukturen för dricksvattenförsörjning är särskilt akut i dessa områden. För att minska förlusten av biologisk mångfald måste man ägna uppmärksamhet åt förlusternas orsaker. Det är särskilt viktigt att man säkrar ett ekologiskt utnyttjande av naturresurser inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Den hotade, känsliga mångfalden måste skyddas och om möjligt förnyas. Särskilt viktigt är skyddet av utrotningshotade, känsliga biotoper och kulturlandskap som står upptagna på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) röda lista över hotade arter. Vattenområden som sträcker sig över gränserna är särskilt viktiga. De största floderna som flyter mellan Nordkalotten och Ryssland är Paatsjoki och Tuulomajoki, som ingick i Interreg- och Tacisprojekt under den senaste programperioden. För att kunna övervaka och förbättra miljön i framför allt dessa områden krävs ett gränsöverskridande samarbete. Målet för arbetet på att motverka klimatförändringen är att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som inte ger upphov till onaturliga klimatvariationer. Detta skall uppnås genom att till exempel erbjuda stöd för att minska utsläppen av växthusgaser och främja användningen av förnybara energikällor. 3 TIDIGARE ERFARENHETER, BEFINTLIGA STRATEGIER OCH PROGRAM 3.1. Erfarenheterna från tidigare program för gränsöverskridande samarbete EU-program har genomförts gemensamt i regionerna i norra Finland, Sverige, Norge och nordvästra Ryssland sedan 1996. Programmet Barents II A genomfördes 1996-1999 med en total finansiering på 36 miljoner euro och Kolarctic 2000-2006, ett delprogram inom Interreg III A Nord, genomfördes med en finansiering som uppgick till 61,5 miljoner euro. Programmet Interreg III A Nord 2000-2004 bestod av tre delprogram: Kolarctic, Nordkalotten och Sameland. Grannskapsprogrammen införde en ny strategi 2004-2006. Det tidigare Kolarctic överfördes till Kolarctics grannskapsprogram 2004-2006. Den viktigaste förändringen var att EU:s finansiering även gavs till den ryska partnern genom Tacis CBC. En gemensam tillämpnings- och projekturvalsprocedur användes för gemensamma projekt, men tidigare fattades två beslut rörande EU:s finansiering: ett om Interregfinansieringen av den finska förvaltningsmyndigheten för programmet och det andra om finansiering av EU:s delegation i Ryssland genom Tacis CBC. I Kolarctics grannskapsprogram kunde finansiering från TACIS också användas för att finansiera bilaterala projekt mellan Ryssland och Norge. 13
Halvtidsutvärderingen av programmet Interreg III A Nord genomfördes 2003 och uppdaterades 2005. En av slutsatserna från delprogrammet Kolarctic var att delprogrammet hade stärkt grunden för samarbete mellan EU/EES och Ryssland. Denna förstärkning genomfördes inom flera aktivitetsområden, och den modell som blev resultatet kan betraktas som en gradvis institutionalisering. Samarbetet ledde dessutom till en harmonisering och institutionalisering vad gällde att bestämma samma krav för partner från olika områden. Ett viktigt område är att se till att Ryssland får ökad förståelse för kriterierna och formaliteterna kring Interreg-programmen. Inspektörerna påpekade dessutom att en stor utmaning i samband med nästa program kommer att bli att utveckla indikatorer för mjukare mål, eftersom detta är en förutsättning för att dessa mål skall få mer uppmärksamhet när resultaten utvärderas. Systemet med indikatorer bör dessutom förenklas, databasen bör vara operativ innan programmet inleds och kvaliteten på de data som matas in bör prioriteras. Tre huvudprioriteringar angavs i grannskapsprogrammet Kolarctic: företagssamarbete, expertis och välfärd samt programområdets interna funktion. Tre gemensamma ansökningsomgångar avseende Interreg-Tacis-finansiering offentliggjordes under 2004-2006. Totalt 41 projektansökningar som inkluderade Tacis-finansiering skickades in och 19 valdes ut av den gemensamma urvalskommittén för grannskapsprogrammet Kolarctic. De flesta projekten (9) finansieras av prioriteringen för Kompetens och välfärd, och de flesta faller inom åtgärden för kultur och välfärd. Huvudsökandena för Tacis-Interreg finansiering har i första hand varit offentliga organisationer, till exempel utbildnings- eller forskningsinstitutioner, kommuner eller statliga organisationer. I 19 av projekten var den ledande ansökaren en finsk organisation (16 fall) eller en svensk organisation (2 fall). I ett projekt var en rysk sökande huvudsökande för Tacis-finansiering. Totalt 11 av de 19 projekten var bilaterala (10 Finland-Ryssland och 1 Sverige-Ryssland) och 8 var multilaterala (4 Finland-Sverige-Ryssland, 3 Finland-Norge-Ryssland och 1 Sverige-Ryssland-Norge-Finland). Inga bilaterala ryska-norska projekt har finansierats från Tacis. Inga bilaterala project mella Ryssland och Norge har finansierats från Tacis på grund av många praktiska och strukturella utmaningar. Totalt 161 projekt finansierades från Interreg IIIA Nord-programmets delprogram Kolarctic (Kolarctics grannskapsprogram) åren 2001-2007, inklusive ovan nämnda 19 Interreg-Tacis-projekt. En norsk partner deltog i 84 projekt, av vilka 40 var bilaterala projekt mellan ryska och norska partner. De erfarenheter som gjorts av det gränsöverskridande samarbetet under senare år beaktades när man utarbetade Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete. Programmet bygger vidare på det framgångsrika samarbetet och arbetet för ömsesidig nytta genom att utnyttja tidigare erfarenheter, bästa praxis och resultat. Partnerländerna har vant sig vid att samarbeta i de gemensamma processerna för att välja projekt och fatta beslut, trots att kombinationen av olika finansieringskällor (Interreg och Tacis) i det tidigare grannskapsprogrammet orsakade vissa bekymmer. 3.2. Förenlighet med befintliga strategier och program Överensstämmelse med befintliga strategier och program är av stort värde för Kolarctic ENPI CBC -program. Informationsutbyte och medvetenhet om vilka aktiviteter som stöds i de olika initiativen ska garanteras för att undvika dubblering. Lissabonstrategin är en åtgärds- och utvecklingsplan för Europeiska unionen som utarbetades av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000. Under 2005 presenterade kommissionen en nystart för 14
strategin genom att fokusera Europeiska unionens insatser på två huvuduppgifter: att erbjuda starkare, långsiktig tillväxt och fler och bättre arbeten. Målet för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är att modernisera vår ekonomi för att säkra vår unika sociala modell i en tid präglad av globaliserade marknader, tekniska förändringar, miljöproblem och åldrande befolkningar. Strategin skall också ses mot bakgrund av kravet på hållbar utveckling, som innebär att de nuvarande behoven måste tillfredsställas utan att äventyra kommande generationers förmåga att tillfredsställa sina egna behov. I sina strategiska riktlinjer för gemenskapen för perioden 2007-2013 försöker kommissionen knyta sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdens utveckling närmare till Lissabonagendan, så att prioriteringarna återspeglas i operativa program på nationell och regional nivå. Göteborgsstrategin för hållbar utveckling är en strategi för hur EU skall leva upp till sina långsiktiga åtaganden på ett effektivare sätt för att klara utmaningarna i samband med hållbar utveckling. I strategin bekräftas behovet av global solidaritet och betydelsen av att stärka EU:s samarbete med partner utanför EU, inklusive de länder som nu utvecklas snabbt och som kommer att få stor betydelse för möjligheterna att uppnå en globalt hållbar utveckling. EU:s strategi för hållbar utveckling och Lissabonstrategin för tillväxt och ökad sysselsättning kompletterar varandra. Strategin för hållbar utveckling är främst inriktad på livskvalitet, likställdhet inom och mellan generationer och en enhetlig tillämpning av samtliga politikområden, inklusive interna aspekter. Strategin erkänner den ekonomiska utvecklingens roll för att underlätta övergången till ett hållbarare samhälle. Lissabonstrategin lämnar ett viktigt bidrag till det övergripande målet hållbar utveckling genom att i första hand fokusera på insatser och åtgärder som syftar till att öka konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten och skapa fler arbetstillfällen. EU:s strategiska partnerskap med Ryssland Ryssland är EU:s största granne och kom ännu närmare EU genom utvidgningen 2004. EU:s huvudsyfte är att samarbeta med Ryssland för att bygga ett äkta strategiskt partnerskap som bygger på de gemensamma intressen och delade värderingar som båda sidor anslutit sig till i internationella organisationer såsom FN, Europarådet och OSSE, samt inbördes i det bilaterala partnerskaps- och samarbetsavtalet. Dessa intressen och värderingar inkluderar framför allt principerna demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och marknadsekonomi. EU och Ryssland samarbetar redan inom ett stort antal områden inklusive säkerhet, internationella frågor och mjuka säkerhetshot, till exempel på området för rättsliga och inrikes frågor, miljö och kärnsäkerhet. Partnerskaps- och samarbetsavtalet som trädde i kraft den 1 december 1997 för en inledande period på 10 år utgör den bilaterala grunden för EU:s förbindelser med Ryssland. Arbete pågår på att förbereda förhandlingar om ett nytt ramavtal som skall ersätta det tidigare partnerskaps- och samarbetsavtalet. Landstrategidokumentet för Ryssland 2007-2013, ett europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrument EU:s viktigaste mål för samarbetet med Ryssland är att utveckla federationens politiska och ekonomiska stabilitet, bevara en stabil energiförsörjning och främja samarbetet på områdena rättvisa, inrikes frågor, miljö och civil kärnkraftssäkerhet. På det viset kan EU bekämpa mjuka säkerhetshot och förstärka samarbetet med Ryssland i Södra Kaukasus och de västliga länderna i före detta Sovjetunionen, inklusive att lösa frusna konflikter. EU:s samarbete med Ryssland betraktas som, och har utformats för att stärka, ett strategiskt partnerskap inom följande gemensamma områden: ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete kring extern säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, inklusive kulturella aspekter. 15
Landstrategidokumentet utgår från att de gemensamma områden som utgör ett utmärkande drag i EU:s politik gentemot Ryska federationen, EU:s bredare grannskapspolitik, EU:s säkerhetsstrategi och dess utvecklingsstrategi förstärker varandra inbördes, och att de tillsammans utgör en stabil och enhetlig strategi gentemot Ryssland. Förbindelserna mellan Norge och EU Genom EES-avtalet utgör Norge (liksom Island och Liechtenstein) en del av EU:s inre marknad. Norge har åtagit sig att genomföra all relevant EU-lagstiftning. Norge har dessutom undertecknat Schengenavtalet och landet deltar i samarbetet kring gemensamma pass- och gränskontroller samt flera andra frågor inom EU:s politikområde Frihet, säkerhet och rättvisa. Norge deltar dessutom på likvärdiga villkor i ett stort antal EU-program och initiativ, till exempel inom forskning, utbildning och kultur. Genom EES olika finansiella mekanismer, som syftar till att minska de sociala och ekonomiska skillnaderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall Norge bidra med mer än en miljard euro till de tolv nya medlemsstaterna under en femårsperiod. Den nordliga dimensionen Den nordliga dimensionen är ett verktyg för dialog och samarbete som omfattar Europeiska unionen, Ryssland, Norge och Island. Ramdokumentet för den nordliga dimensionen 1 fokuserar på nordvästra Ryssland och dess speciella utmaningar och möjligheter för hela regionen som ingår i den nordliga regionen. Ramdokumentet är ett regionalt uttryck för EU:s och Rysslands gemensamma områden med fullt deltagande från Island och Norge i frågor som är relevanta i regionen. Den nordliga dimensionen stöder regionalt och statligt gränsöverskridande samarbete som ett instrument för att främja den regionala utvecklingen. De prioriterade sektorerna för dialog och samarbete i den nordliga dimensionen är ekonomiskt samarbete, frihet, säkerhet och rättvisa, extern säkerhet, forskning, utbildning och kultur, miljö, kärnsäkerhet och naturresurser samt social välfärd och hälsovård. Aktiviteternas inom den nordliga regionen genomförs av olika aktörer och finansieras från olika håll, inklusive Europeiska unionens befintliga och framtida finansieringsinstrument och program, nationella budgetar, internationella regionala organisationer, internationella finansiella institutioner, regionala och lokala offentliga organisationer och andra offentliga organ. Den nordliga dimensionens viktigaste och mest konkreta resultat är miljöpartnerskapet. Synpunkterna och perspektiven som ligger till grund för konceptet den nordliga dimensionen har beaktats i Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets strategi för gränsöverskridande samarbete 2007-2013. Syftet med de olika program som ingår i den strategin är att garantera synergier med den nordliga dimensionen där det är lämpligt. Detta är särskilt relevant för de prioriterade programmen i den nordliga dimensionen, som i viss mån överensstämmer med de allmänna målen för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets strategi för gränsöverskridande samarbete och det instrumentets olika program. Kolarctic-programmet kan ses som ett uttryck för den nordliga dimensionen. Syftet med Barents-samarbetet är att stödja och främja samarbetet och utvecklingen inom Barentsregionen. Barentsrådet (Barents Euro-Arctic Council, BEAC) och den regionala Barentsnämnden bildades 1993 vid ett möte med utrikesministrarna som undertecknade Kirkenesdeklarationen. Medlemmarna i den regionala Barentsnämnden är Arkhangelsk, Murmansk, Karelen, Nenetsien och Komi i Ryssland, Finnmark, Nordland och Troms i Norge, Norrbotten och Västerbotten i Sverige samt Lappland, Kainuu och Uleåborg i Finland. Sedan 1 Ramdokument för den nordliga dimensionen av den 24 november 2006. 16
samarbetet startade har flera arbetsgrupper bildats med deltagare från samtliga länder och regioner i Barentsområdet. Barentssamarbetet har sedan 1994 främjat samfinansiering av gemensamma projekt. Barentssamarbetet har visat sig bli ett effektivt drivhus för att utveckla projekt för finansiering genom Interreg Kolarctic. I arbetet på den regionala Barentsnämndens projekt Barents 2010 har fokus legat på sektoriella program som är tydligt inriktade på tillgången på naturresurser i regionen och som är nära knutna till råvaruföretag. Flera arbetsgrupper med medlemmar från varje distrikt i Barentsregionen har utvecklat gemensamma strategier och aktiviteter inom sina respektive områden. Nu skall planerna genomföras i konkreta åtgärder inom ramen för det kommande projektet Barents 2010+. Dessa projekt skall utgöras av åtgärder och partnerskap som är relevanta för flera av Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete. Barents internationella sekretariat etablerades i januari 2008. Arktiska rådet är ett mellanstatligt forum för att hantera många av de gemensamma problem och utmaningar som de arktiska staterna Kanada, Danmark (inklusive Grönland och Färöarna), Finland, Island, Norge, Ryska federationen, Sverige och USA står inför. Rådet är ett unikt forum för samarbete mellan nationella regeringar och urbefolkningar. Sex internationella organisationer som företräder många av de arktiska urbefolkningarna har status av permanenta deltagare i Arktiska rådet. Miljöövervakning och miljökonsekvensbedömning är viktiga punkter på Arktiska rådets agenda. Rådets strategi uppmuntrar till en löpande dialog bland forskare, policyplanerare, invånarna i Arktis och beslutsfattare på politisk nivå. Miljöövervakning och konsekvensbedömningar samt klimatförändringens effekter på de människor som lever i området bygger på den forskning som genomförs under rådets beskydd. Den forskningen tar även hänsyn till urbefolkningarnas traditionella kunskaper. Ett internationellt sekretariat har grundats i Tromsö för att förstärka Arktiska rådet. Det ska operera åtminstone till året 2013 (under perioderna för norsk, dansk och svensk ordförandeskap). Bilaterala samarbetsavtal mellan regionerna på Nordkalotten och i Ryssland Praktiskt taget samtliga deltagande regioner i programområdet i Norge, Sverige och Finland har årliga avtal eller liknande om riktlinjerna för samarbetet, och de avtalen är till och med uppdelade i olika sektorer. 3.3. Kompatibilitet med andra program Samarbete med andra pågående och framtida internationella och nationella EU-finansierade eller nationellt finansierade program är mycket värdefullt för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets Kolarctic-program om gränsöverskridande samarbete och det skall undvika överlappning och stödja aktiviteterna i varje enskilt program effektivare. Det övergripande målet för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets Karelia-program för gränsöverskridande samarbete är att stärka samarbetet inom programområdets strategiskt viktiga aktivitetsgrenar och att skapa förutsättningar för att bedriva praktiskt samarbete. Programområdet omfattar Kainuu, Norra Karelen och norra Österbotten i Finland och Republiken Karelen i Ryssland. Det strategiska målet för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete mellan sydöstra Finland och Ryssland är att främja 17
programområdet som en integrerad ekonomisk zon och ett centrum för transport och logistik för att stärka dess konkurrenskraft och öka dess attraktionskraft för investeringar. Programområdet består av tre regioner i Finland (Sydkarelen, Kymenlaakso och södra Savolax) och två områden i Ryssland (regionerna St. Petersburg och Leningrad). Programmet Interreg IV A Nord omfattar områden i Sverige, Finland och Norge. Programmet innehåller ett delprogram Sápmi där de behöriga områdena skiljer sig något åt. I delprogrammet Nord är de bidragsberättigade områdena i Sverige Norrbottens län och kommunerna Skellefteå, Sorsele, Måla och Norsjö i Västerbottens län. Områdena i Finland är Lappland och norra och centrala Österbotten. Områdena i Norge är länen Finnmark, Troms och Nordland. I delprogrammet Sápmi ingår länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och delar av Dalarna (samebyn Idre) bland de bidragsberättigade områdena i Sverige. Områdena i Finland är Lappland och norra och centrala Österbotten och i Norge Finnmarks, Troms, Nordlands och Nords län samt Sörtröndelag och delar av Hedmarks kommun. De aktiviteter som genomförs enligt programmet skall vara inriktade på utvecklingen av ekonomisk verksamhet, forskning, utveckling och utbildning, regionala funktioner och identitet. Delprogrammet Sápmi skall fokusera på gränslös utveckling. Aktiviteterna i Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program skall komplettera aktiviteterna inom Interreg IV A Nord-programmet och det samiska delprogrammet med den ryska dimensionen. Interreg-programmet IV A Botnia-Atlantica skall stärka den öst-västliga dimensionen och komplettera den långsiktiga integrationen och samarbetet inom Botnien-Atlantenområdet för att stimulera tillväxt och en mer hållbar utveckling. Programområdet omfattar regioner från Finland, Sverige och Norge (centrala Österbotten, Satakunta och Österbotten i Finland, Västerbottens och Västernorrlands län samt kommunen Nordanstig i Sverige och Nordlands län i Norge). Det strategiska målet för Programmet Östersjöregionen 2007-2013 är att stärka östersjöområdets konkurrenskraft, dess territoriella sammanhållning och dess hållbara utveckling genom att koppla samman resurser över de administrativa gränserna. Programområdet omfattar hela Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige och delar av Tyskland (delstaterna Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig- Holstein och Niedersachsen). De bidragsberättigade områdena i partnerländerna inkluderar Vitryssland (fyra oblast : Minsk, Grodno, Brest och Vitebsk), Norge (hela landet) och Ryssland ( oblasterna St. Petersburg och Leningrad, Republiken Karelen samt oblasterna Kaliningrad, Murmansk, Novgorod och Pskov). Fyra projekt som riktas till Östersjöregionen (inklusive samarbete med Arkhangelsk oblast, Republiken Komi och den självstyrande regionen Nenetsien) planeras. Syftet med Norra Periferins Program är att hjälpa randsamhällen och fjärran belägna samhällen vid Europas norra gräns att utveckla sina ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter. Målet skall uppnås genom att stödja innovation, företagens konkurrenskraft, tillgängligheten, en hållbar utveckling av samhälle och naturresurser samt kulturarvet. Programmets mål har formulerats i två prioriteringar: 1) att främja förnyelse och konkurrenskraft i fjärran belägna randområden och 2) en hållbar utveckling av naturens och samhällets resurser. Det behöriga stödområdet för Norra randområdesprogrammet omfattar regioner inom EU och icke-medlemsstater. Inom EU är de behöriga områdena belägna i Finland, Sverige, Irland, Nordirland och Skottland. I icke-medlemsstater ligger områdena i Norge, Färöarna, Island och Grönland. EU:s strukturfonds Mål 2-program i Finland och Sverige är nationella strukturfondsprogram som utvecklats för att stärka konkurrenskraft och sysselsättning i EU:s medlemsstater. För första gången är det även möjligt att genomföra internationella aktiviteter inom ramen för dessa program. Det geografiska området för strukturfondsprogrammet Regional konkurrenskraft och sysselsättning Övre Norrland i Sverige omfattar länen Norrbotten och Västerbotten. Syftet med programmet är att bidra till att uppnå långsiktigt hållbar tillväxt genom att stärka områdets 18
konkurrenskraft och positionen som en innovativ och framgångsrik region i Europa. Programmet har två prioriterade mål: Förnyelse och reform och Tillgänglighet. Den första prioriteringen handlar om att stärka den regionala konkurrenskraften genom att skapa acceptabla förutsättningar för nyföretagande, nya företagare och innovationer. Målet Tillgänglighet innebär att utveckla hållbara transportsystem som underlättar uppnåendet av målen för transportpolitiken och harmoniserar med det arbete som utförs i EU för de europeiska transportnäten och transnationella transportkorridorer. Ett ytterligare mål är att utveckla en hållbar IT-infrastruktur med god interaktiv kvalitet som skall förbättra livskvaliteten och tillföra regionen ytterligare konkurrenskraft. Det geografiska området för det regionala strukturfondsprogrammet för konkurrenskraft och sysselsättning i norra Finland omfattar norra och centrala Österbotten och Lappland. Programstrategin går ut på att stärka innovativ konkurrenskraft, främja nyföretagande, förbättra tillgängligheten och stärka områdets attraktionskraft. Syftet med programmet är att förbättra norra Finlands möjligheter att förstärka sin position inom såväl internationell som nationell konkurrens och att reagera på strukturförändringar inom näringslivet. Programmet syftar också till att behärska framtida förändringar i befolkningsstrukturen och motverka regional segregering av befolkningen. Närområdessamarbete mellan Finland och Ryssland Det finsk-ryska närområdessamarbetet fokuserar på nordvästra Ryssland, framför allt staden St. Petersburg, Leningradregionen, Republiken Karelen och Murmanskregionen. Samarbetet regleras av det mellanstatliga avtal som undertecknades av Finland och Ryssland 1992. Den finska statens finansiering har riktats till projekt som i första hand täcker följande sektorer: miljö, jordbruk och skogsbruk, social trygghet och hälsovård, ekonomisk utveckling, rättssystemet, transport och kommunikationer, energi, kärn- och strålningssäkerhet, civilsamhället, utbildning och yrkesträning. Samordning mellan Kolarctic ENPI CBC -programmet och det finska närområdessamarbetet är avgörande för att undvika dubbleringar. Dessa båda instrument har också goda möjligheter att komplettera varandra och därigenom skapa bredare utvecklingsorgan med tydlig effekt. Det regelbundna utbytet av information mellan programmens administrativa organ bör med andra ord fortsätta. Norska regeringens strategi i norra regionerna I december 2006 presenterade den norska regeringen sin strategi för de norra regionerna som är en nationell strategi med internationella ambitioner. Det övergripande målet är att skapa en hållbar tillväxt och utveckling i de nordligaste regionerna. Politiken syftar också till att utnyttja möjligheterna till ett mer omfattande internationellt samarbete om utnyttjandet av naturresurser, miljöförvaltning och forskning genom närmare förbindelser med Norges nordiska grannar och partner från Ryssland, Europa, Kanada och USA. Bilateralt samarbete mellan Norge och Ryssland Närområdessamarbetet mellan Norge och Ryssland fokuserar sig på den ryska delen av Barentsområdet, och i synnerhet på Murmansk- och Arkhangelskområdena. Norsk finansiering av gemensamma samarbetsprojekt täcker olika sektorer - från stöd till utveckling av det civila samhället; miljöskydd, kärnsäkerhet inkluderat; utbildning och forskning, social- och hälsovård, energi och industriell utveckling samt hållbar utveckling av naturresurser. Ett särskilt drag i det gränsöverskridande samarbetet är de omfattande människa till- människa kontakterna och samarbetet på gräsrotsnivå. Bilateralt samarbete mellan Sverige och Ryssland Närområdessamrbetet mellan Sverige och Ryssland har fokuset i N ordvästra Ryssland, i synnerhet staden St. Petersburg, Leningrads område och Kaliningrads område. Störst finansiering 19
har riktats till miljösektorn (avloppsvattenbehandling, energieffektivitet, kärnsäkerhet och begränsning av kärnkraft), men också till utveckling av civilsamhället, social- och hälsosektorn, rättsväsendet och samarbete mellan medborgarorganisationer. Regionala utvecklingsprogram i Finland De regionala utvecklingsprogrammen bygger på den finska lagen om regional utveckling. Dessa program utarbetas i linje med de viktigaste utvecklingsmålen för varje region. Regionala råd har ansvaret för att utarbeta och genomföra programmen inom sina respektive regioner. Nyckelriktlinjerna för det regionala utvecklingsprogrammet för finska Lappland har beaktats när Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets Kolarctic-program för gränsöverskridande samarbete utarbetades. Den nationella regionala utvecklingen i Norge har delegerats till länsråden. Flera partner samarbetar i det regionala utvecklingsprogrammet för att utveckla den regionala och lokala nivån. Innovation Norge beviljar stöd och lån för internationella investeringar. Norges Barentssekretariat administrerar stödet till projekt inom Barentssamarbetet, inklusive samfinansieringen av det ryska deltagandet i Kolarctic-projekten. Sverige, nationell regional utveckling Länsstyrelserna och de självständiga och kommunala samarbetsorganen i Sverige har det övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen, vilket inkluderar att utarbeta ett regionalt utvecklingsprogram. Utvecklingsprogrammet fungerar som ett paraply för andra utvecklingsaktiviteter, till exempel EU:s strukturfonder. Länen planerar infrastruktur- och miljöutvecklingen. Den nationella strategin för konkurrenskraft och sysselsättning utgör grunden för de regionala utvecklingsprogrammen. 4. SWOT-ANALYSER I en analys har man identifierat starka sidor, svagheter, möjligheter och hot (SWOT, strengths, weaknesses, opportunities and threats) i programområdet i förhållande till målen för programmet (bilaga 1). Grundprincipen för analysen var att identifiera de frågor som är gemensamma för området. Frågor som enbart var relevanta för delar av området utelämnades om de inte var av särskild betydelse. Huvudsyftet med att utnyttja resultaten från SWOT-analysen är att undersöka de frågor som identifierats som möjligheter och att använda de starka sidorna som ett stöd. Målet är att eliminera svagheter som identifierats genom programaktiviteterna och att avlägsna eller avvärja hoten. De frågeställningar som framför allt framkom under SWOT-analysen har utvärderats mot bakgrund av deras lämplighet inom ramen för programmet. Utvärderingen har inriktats på om programmet har möjlighet att påverka dessa frågor. Resultatet och effekterna av SWOT-analysen presenteras i inriktningsavsnittet till varje mål, där de viktigaste frågorna förtydligas och där utvecklingen av målen och stödets inriktning inkluderas. Några av de problemområden som identifierats kan inte förändras eller förbättras via programaktiviteter. De frågorna måste i första hand lösas med aktiviteter på statlig snarare än regional nivå. Även om ett antal sådana frågor identifierades ansågs det lämpligt att ta med dem i SWOT-analysen för att behålla uppmärksamheten på dem i syfte att underlätta för programaktiviteterna att påverka dem positivt. 20