Om barnens vardagliga aktivitet och gällande rekommendationer

European Youth Heart Study (EYHS) Om barnens vardagliga aktivitet och gällande rekommendationer Att mäta vardaglig fysisk aktivitet är svårt, särskilt när det gäller barn. Den idag mest tillförlitliga mätmetoden nyttjar rörelsemätare av typ accelerometer. Den tillåter bestämning av den totala aktiviteten för varje minut under en hel dag flera dagar/veckor i en följd. Dessutom kan man se hur aktiviteten är fördelad med avseende på dess intensitet. Vi har på detta sätt studerat tusen svenska skolbarn som en del av vår medverkan i European Youth Heart Study (EYHS). Det visar sig, när nu den fysiska aktiviteten för första gången har mätts på detta sätt, att barn och unga är mycket mer aktiva än vad många föreställer sig. MICHAEL SJÖSTRÖM ULF EKELUND AGNETA YNGVE ANDREAS NILSSON ANITA HURTIG- WENNLÖF PREVNUT VID NOVUM, KAROLINSKA INSTITUTET OCH STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING Introduktion Det kan tyckas märkligt. Många hävdar att dagens barn och ungdomar är allt mindre fysiskt aktiva. De säger samtidigt att vi måste stimulera dem till att bli mer aktiva. Detta utan att någon utförlig, objektiv information finns tillgänglig om hur situationen faktiskt är, eller hur den har utvecklats på senare år. Detta betyder förvisso inte att de som framför dessa åsikter behöver ha fel. Men att en så central aspekt i vårt folkhälsoarbete är så otydligt klarlagd är förvånande. Vi har således inte någon tillförlitlig information som anger hur aktiva, eller inaktiva, barnen och de unga egentligen är i vardagen. Vi vet inte hur den totala aktiviteten är fördelad under dygnet, under veckan eller under olika säsonger. Ej heller vet vi hur länge barnen är inaktiva under dagen, det vill säga hur länge de är stillastående, sitter eller ligger. Anledningen till denna brist på kunnande är att metoder har saknats för en något så när säker bestämning av alla dessa mått. Detta gäller också aktivitetens karaktär (intensitet). Den är av betydelse för hälsoutvecklingen och för utvecklingen av prestationsförmågan. Framgångsrikt arbete med att öka den totala aktiviteten i befolkningen, bland barn som vuxna, förutsätter bra information om den egentliga aktiviteten i vardagen, liksom aktivitetens karaktär. Då först kan ändamålsenliga rekommendationer formuleras, problemen med inaktivitet kan identifieras och effektiva interventioner kan planeras, genomföras och utvärderas. Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet definieras som alla de kroppsrörelser vi utför med hjälp av vår muskulatur ( any bodily movement produced by skeletal muscles that results in energy expenditure ) (1). Fysisk aktivitet innefattar således all den aktivitet som vi utför till vardags, det vill säga under transporter, på arbete/skola, i hemmet, samt på fritiden. Den sistnämnda domänen av vardagen inkluderar motion och idrott. Med motion avses sådan aktivitet som utförs planerat, strukturerat och repetitivt med syftet att förbättra eller bibehålla en god allmänkondition (1). Sådan aktivitet bedrivs på en förhöjd intensitets- eller ansträngningsnivå. Den övriga vardagliga aktiviteten utgör till sin omfattning en betydande, ofta helt övervägande, andel av den totala aktiviteten. På vilket sätt och i vilken omfattning denna aktivitet, eller inaktivitet, inverkar på hälsoutvecklingen hos den enskilde är mindre känt, men intresset bland forskare, folkhälsoarbetare och andra aktivitetsförespråkare inriktas nu allt mer mot denna andel av den totala aktiviteten. Det finns ett visst kunnande om den avsiktliga motionens omfattning och dess bestämningsfaktorer bland såväl 62

Fysisk aktivitet omfattar alla kroppsrörelser som utförs med muskler. Om den ökat eller minskat kan bero på hur man mäter? Foto Leif Carlson barn som vuxna. Det finns däremot inte i något land data om den totala fysiska aktiviteten i befolkningen, hur den fördelas med avseende på kön, ålder, socioekonomiska förhållanden, etc. Aktivitetens karaktär, det vill säga den intensitet den bedrivs på, och hur länge den pågår (durationen), samt hur ofta aktiviteten i fråga återkommer (frekvensen) är obekant. Av detta följer att de allmänna rekommendationerna om fysisk aktivitet, bland såväl barn som vuxna, inte är sakligt underbyggda i en omfattning som vore önskvärd. Dagens rekommendationer Dagens rekommendationer om hur mycket fysisk aktivitet som erfordras för att främja hälsa och förebygga sjukdom i den vuxna befolkningen formulerades av bland andra HEA i England (1994) (2), och av CDC/ACSM i USA 1995 (3) och lyder; Every adult should accumulate 30 minutes or more of moderate-intensity physical activity on most, preferably all, days of the week [...] intermittent bouts of physical activity, as short as 8 to 10 minutes, totaling 30 minutes or more on most days provide beneficial health and fitness effects. Liknande rekommendationer fördes fram vid ungefär samma tidpunkt vad beträffar barn och unga. De föreskriver, i sammanfattning, fysisk aktivitet på något förhöjd nivå i 30 (4) respektive 60 minuter (5) dagligen. Underlaget för råden om 30 respektive 60 minuters aktivitet, eller mer, på en ansträngningsnivå, som är något högre än den vardagliga ( moderateintensity ), dvs en nivå motsvarande rask promenad, eller högre, utgörs av resultat från en del epidemiologiska studier, bland andra de sk Harward alumini-studierna. De bygger också på extrapoleringar av andra resultat och erfarenheter, samt på en del antaganden. Fokus har varit sambandet mellan fysisk aktivitet och hjärt-kärlsjukdom. Men det vetenskapliga underlaget för detta påstående är vid en närmare granskning inte så handfast som man skulle kunna önska. Bland annat har kunskapen om arten och graden av fysisk aktivitet i befolkningen, inte minst bland unga individer, har varit bristfällig. Fysisk aktivitet i vardagen är emellertid, som anges inledningsvis, svår att mäta, särskilt bland unga (6). Vi har på vår enhet under senare år arbetat med att pröva och utveckla metoder för bestämning av den fysiska aktiviteten bland barn och unga. Metoderna kan vara antingen subjektiva eller objektiva. Subjektiva metoder Aktivitetsdagböcker och enkäter är exempel på subjektiva metoder. Dagboksmetoden har visat sig vara en tillförlitlig metod vid studier av ungdomar i tonåren (7,8), men kräver en betydande arbetsinsats. Dessutom förutsätter den en aktiv medverkan under flera dagar av den undersökte. Enkäter är därför vanligast förekommande i befolkningsstudier. De är billiga att ta fram och kan enkelt distribueras ut till ett stort antal individer. Tillförlitligheten i svaren är dock inte särskilt god. Det gäller särskilt barn från ca 10-årsåldern och nedåt. Då enkätfrågorna ofta är retrospektiva kan svårighet att minnas ge upphov till fel. Likaså kan oklart definierade termer, som exempelvis avser intensiteten i en aktivitet, ge upphov till missförstånd. Det finns en klar tendens att överskatta sin aktivitet (9). För många kan det vara svårt att hålla isär idealbilden, om hur fysiskt aktiv man bör vara, från den verkliga bilden. En annan svårighet med enkäter har att göra med just det faktum att de är enkla att ta fram. Detta har inneburit att ett mycket stort antal formulär finns, som dessutom oftast använts bara någon enstaka gång. Frågorna är olika, och svaren är inte jämförbara, vilket gör att en samlad bild av aktivitetsläget inte kan fås. Ej heller kan tendenser skönjas. Visserligen torde det finnas fog för påståendet att aktiviteten har minskat de senaste decennierna. Vilken art och mer precis omfattning som denna minskning har är dock mindre bekant. Mot bakgrund av detta har The International Physical Activity Ques- 63

tionnaire (IPAQ) nyligen utvecklats (10). Det är en uppsättning formulär (kort respektive långt, för självifyllande respektive intervju) som är utvecklat och testat gemensamt av en internationellt sammansatt grupp av forskare på området. Ett 25-tal centra från alla världsdelar har medverkat i det omfattande testarbetet. Frågorna i det långa formuläret är indelade i fyra kategorier och som avser tid i fysisk aktivitet under de senaste sju dagarna i arbete, under transport, i hemmet och under fritid. Den sammanlagda tiden i aktivitet från de fyra kategorierna ger således ett mått på den totala omfattningen av fysisk aktivitet. Frågorna om tid i aktivitet inom varje kategori är vidare indelade med avseende på intensiteten, vilket ger värdefull information om individens rörelsemönster. Dessutom täcker frågorna också tid i sittande (inaktivitet) under dagen. Arbetet med att testa de olika versionerna har fallit väl ut. Formuläret har uppvisat en acceptabel reproducerbarhet och validitet (tillförlitlighet) ställt mot en objektiv metod. Därför överväger nu WHO liksom EU att inkludera formuläret, eller anpassade versioner av det, i sina globala program för övervakning av hälsoutvecklingen. Vi på PrevNut vid Novum har haft en central roll i det bakomliggande utvecklingsarbetet och leder också det fortsatta arbetet med att utveckla och ytterligare förbättra formulären (10). Nyligen har en miljömodul tagits fram som särskilt beaktar bestämningsfaktorer för fysisk aktivitet i vår omgivning. Sammanställda resultat från kvalitetstestningen av IPAQ kan läsas på projektets hemsidor, www.ipaq.ki.se, från vilka också formulären kan laddas ner. Objektiva metoder Behovet av en tillförlitlig objektiv metodik att använda vid bestämning av fysisk aktivitet på större urvalsgrupper är stort. Fördelen med en sådan är att flera av de kända felkällorna förenade med subjektiva metoder (enkäter) kan undvikas (11). Dessutom utgör en objektiv metod med god tillförlitlighet det enda acceptabla valet av referensmetod vid valideringar av subjektiva metoder. Dubbelmärkt vatten metodik (DLW), hjärtfrekvensregistrering och rörelsemätare (accelerometrar) är de mest använda metoderna. DLW metoden kan bestämma den totala energiförbrukningen över tid med mycket bra precision, men är samtidigt allt för dyr för att användas Figur 1. Visar utfallet av ett dygns registrering av aktivitet med hjälp av accelerometer (infälld). Den mängd arbete som utförts för varje minut under dygnets vakna tid redovisas minut för minut i form av aktivitetsmarkeringar (counts) och bildar en kurva. Mått på total aktivitet erhålles, och dessutom kan andelen av tiden, liksom antalet tillfällen, som mängden arbete överstiger vissa intensitetsnivåer tas fram. På så sätt kan man också få fram antalet minutrar som individen varit aktiv på olika nivåer (exempelvis måttligt och högt intensiv aktivitet). i större studier. Dess oförmåga att bestämma aktivitetsmönster är även en anledning till behov av andra objektiva metoder. Hjärtfrekvensregistrering och rörelsemätning med accelerometer kan båda användas för att bestämma såväl aktivitetens intensitet och duration som dess frekvens (8,11). Fördelen med accelerometer är att den är behändig att handskas med. Instrumentet, en liten plastdosa som bärs runt midjan, registrerar kroppsrörelser minut för minut under flera dagar eller veckor (Figur 1). Dess mätvärde (counts) återger därmed en mer direkt mätning av den fysiska aktiviteten, vilket är en styrka jämfört med den mer indirekta mätningen av aktivitet som sker vid hjärtfrekvensregistrering. De flesta tillgängliga accelerometrar registrerar de rörelser som sker vertikalt (uniaxial mätare). Figur 1 visar exempel på en registrering över en dag av vaken tid. Vi har genomfört utvärderingar av en sådan rörelsemätare, en uniaxial accelerometer (av märket CSA/MTI), den idag mest använda, dels vad gäller test av dess validitet mot DLW metodik (12), och dels dess förmåga till noggrann analys av intensitetsmönster (13). Den har i båda avseendena visat goda resultat. En svaghet är svårigheten att korrekt kunna spegla ökningen i energiförbrukning som sker vid cykling, gång i trappor eller stillastående aktiviteter, etc. Den kan heller inte användas i vatten. Instrumentet är trots dessa felkällor att anse som ett lämpligt verktyg för att spegla hela det vakna dygnets fysiska aktivitet. Metoden och utrustningen har också fått ett genomslag globalt och är flitigt använda i fältstudier för bestämning av mängd och mönster av fysisk aktivitet. Vi har nu, som ett led i ett internationellt samarbete, med beteckningen EYHS, också tillämpat metoden för att ta reda på hur aktiva barnen egentligen är i vardagen, och hur denna aktivitet är fördelad med avseende på dess intensitet. EYHS The European Youth Heart Study (EYHS) är ett europeiskt forskningsprojekt som studerar sambanden mellan livsstilsfaktorer (t.ex. fysisk aktivitet och kostvanor) under barnoch ungdomsåren och andra idag kända riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom i vuxenlivet (14). En gemensam databas i vilken data från samtliga länder ingår gör det möjligt att studera eventuella skillnader mellan länder och kulturer samt att studera eventuella dos-respons förhållanden mellan livsstilsfaktorer och hälsomarkörer. Det långsiktiga målet är att skapa underlag för primär-preventiva strategier riktade till barn och ungdomar med avsikten att minska förekomsten av hjärt- och kärlsjukdom i vuxenlivet. Varje deltagande land ska testa och mäta 1000 barn, av vilka 500 är barn i åldern 9-10 år (årskurs 3 i Sverige) och 500 är ung- 64

Tabell 1. Ålder, längd och vikt på de undersökta barnen, samt tid i minuter de varit fysiskt aktiva på måttlig (3-6 METs) respektive hög (6 METs eller högre) intensitetsnivå (medelvärde ± SD) Pojkar (n=202) Ålder (yrs) 9.5 ± 0.3 9.5 ± 0.4 15.6 ± 0.4 15.6 ± 0.4 Längd (cm) 139 ± 6.0 139 ± 6.7 175 ± 7.5 166 ± 6.3 Vikt (kg) 33.6 ± 6.5 33.9 ± 6.9 63.3 ± 10.8 58.1 ± 9.2 Måttlig 183 ± 52 160 ± 28 66 ± 31 57 ± 22 Högintensiv 34 ± 23 24 ± 15 16±12 11 ± 10 Totalt 217 ± 67 184 ± 52 82 ± 38 69 ± 28 domar, 15-16 år gamla (årskurs 9). Hittills har datainsamlingar genomförts i Danmark, Sverige, Estland, Portugal och Norge. Material och metoder Underlaget för de resultat som redovisas i detta arbete är de data som insamlats med rörelsemätare, accelerometer (Computer Science and Applications Inc, CSA model WAM 7164, obs notera att företaget som idag marknadsför utrustningen heter MTI, och utrustningen Actigraph AM7164). De undersökta barnen, som utvalts genom ett slumpmässigt förfarande från skolor i Örebro respektive Stockholmsområdet (Tabell 1), har burit mätaren i fyra dagar vardera under vaken tid. Under hela denna tid har information om aktiviteten registrerats och sammanfattats för varje minut. För godkänd registrering har krävts minst tio timmars registrering per dag och under minst tre dagar. I en del fall har tekniska problem med rörelsemätaren hindrat korrekt registrering. Sammanlagt mer än 800 barn har på detta sätt blivit kartlagda. Förutom totalaktiviteten, uttryck i totalt antal counts per dag, alternativt counts per dag och minut (korrektion för att olika individer bär mätaren under olika tid), har tiden i minuter på en måttligt respektive högt intensiv nivå kunnat beräknas. För detta har vi använt oss av ett speciellt analysprogram, som vi utvecklat själva. 9 år 15 år Flickor (n=237) Pojkar (n=156) Flickor (n=208) 9-10 årsåldern respektive 15-16-årsåldern. Den yngre åldersgruppen var i stort något mer aktiv än den äldre. Fördelning av den totala aktiviteten skiljde sig åt mellan grupperna. De yngre barnen var mer aktiva på dagen, medan de äldre hade en markerad aktivitetstopp vid 19-21-tiden. Båda gruppernas genomsnittliga aktivitet efter hand under dagen visade när de tog sig till och från skolan, när de hade lunch, och så vidare. På liknande sätt kan aktiviteten under skolåret illustreras. Barnen är klart mer aktiva i början av skolåret (september), medan totalaktiviteten sjunker påtagligt under hösten för att vara 30-40 procent lägre under vintermånaderna. Under våren tilltar aktiviteten på nytt. Den tid uttryckt i minuter som barnen var aktiva på en måttligt respektive högintensiv nivå framgår av Tabell 1. Sammantaget var 9- åringarna i genomsnitt aktiva på en hälsostärkande nivå (3-6 METs) under 217 (pojkar) respektive 184 minuter (flickor), av vilket 34 respektive 16 minuter var aktivitet på högintensiv nivå (6 METs eller) mer). Figur 3 visar Figur 2. Genomsnittliga kurvor som visar mängden aktivitet (uttryckt som aktivitetsmarkeringar, sk counts, per minut) under en skoldag bland ca 400 barn i 9-10-årsåldern respektive 15-16-årsåldern. Den yngre gruppen är något mer aktiv totalt and den äldre, och dessutom har den sin aktivitet annorlunda fördelad under dagen. Resultat Den insamlade informationen gjorde det möjligt att illustrera hur den totala aktiviteten fördelade sig under en medeldag, exempelvis en skoldag. Figur 2 visar genomsnittliga värden under hela dagen för ca 400 barn i Figur 3. Box-plots som visar det totala antalet minuter av aktivitet på måttlig respektive hög intensitetsnivå bland pojkar och flickor i de två åldersgrupperna. Den ljusa linjen i respektive box visar medianvärdet. 65

antalet minuter på hälsostärkande aktivitetsnivå bland pojkar och flickor i respektive åldersgrupp, inklusive medianvärdet. Diskussion Den genomsnittliga totala aktiviteten inbegrep aktivitet på måttlig eller hög intensitetsnivå i en överraskande hög omfattning. Förvisso kan metodologiska förklaringar finnas. De så kallade cut-off -gränserna som använts, det vill säga de som definierar när en aktivitet är på normal, respektive måttlig eller hög intensitetsnivå, kan diskuteras. De gränser vi använt oss av i denna redovisning är vedertagna bland flertalet experter på området. Man bör även hålla i minnet att rörelsemätarna som använts snarare underregistrerar än överregistrerar aktiviteterna i fråga. Detta gäller bland annat registreringen av cykelarbete, gång i trappor och arbeten som i första hand inbegripit armar och överkropp. Simning och lek i vatten är heller inte medtagna, eftersom rörelsemätaren kan skadas av vatten. Dessutom missas en hel del, framför allt högintensivt arbete, som ju ofta sker i kortare sekvenser. Detta därför att arbetet under den registrerade minuten i övrigt är så på så pass låg nivå att genomsnittet för hela minuten inte blir särskilt högt. Vi bedömer därför de framtagna värdena på totalaktiviteten som acceptabelt representativa för de genomförda arbetena på respektive intensitetsnivåer. En fortsatt metodologisk diskussion får utvisa hur de korta episoderna av högintensivt arbete ska hanteras. En betydande andel, för att inte säga alla, av de 9-10-åriga barnen tycktes vara aktiva i 30 respektive 60 minuter per dag totalt (Figur 4). Bland de äldre ungdomarna, det vill säga de som är 15-16 år, är andelen som uppfyller 30-minuters rekommendation, fortfarande hög, ca 95%, medan 60- minuters rekommendationen uppfylls av ca 2/3 av barnen, något sämre för flickorna än pojkarna. Dessa resultat är jämförbara med de tidigare resultat vi redovisat då fysisk aktivitet och total energiförbrukning mättes med kontinuerlig hjärtfrekvensregistrering hos en grupp 14- till 15-åriga ungdomar, speciellt om hänsyn tas till skillnader i definition av intensitet mellan studierna (15). Håller därmed dagens rekommendationer om minst 30 respektive 60 minuters aktivitet dagligen? Nej, det gör de inte. Rekommendationer som i stort 100 procent av individerna i Figur 4. Andelen pojkar respektive flickor i de två åldersgrupperna som uppfyller gällande 30 respektive 60 minuters rekommendationer om fysisk aktivitet på hälsostärkande intensitetsnivå. berörda åldersgrupper uppfyller saknar värde, särskilt om det samtidigt och högljutt från olika håll förs fram att barnen är alltför inaktiva. Det finns därför skäl att ta upp en diskussion om nu gällande rekommendationer. Mycket behöver här diskuteras och rekommendationen eller andra inarbetade synsätt kanske omprövas. Exempelvis bör mer utvecklad hänsyn bör tas till ålder och kön hos de växande individerna, kanske också kroppssammansättning (BMI). Basen för dessa diskussioner måste vara data, som på ett tillförlitligt sätt beskriver den fysiska aktivitetens karaktär och omfattning i nu berörda grupper av barn och ungdomar. Dessutom krävs betydligt bättre data som beskriver sambanden mellan fysisk aktivitet och olika mått på hälsa bland barn och unga. EYHS är ett steg i den riktningen, men bara en början. Longitudinella studier som utnyttjar objektiva metoder för att mäta fysisk aktivitet är nödvändiga för att uttala sig om orsak och verkan med avseende på aktivitet och hälsa. Skolidrotten - vår kommentar Riksidrottsförbundet (RF) presenterade sommaren 2002 ett förslag till ändring av skollagen som ger eleverna rätt till organiserad fysisk aktivitet 30 minuter varje dag. Vi kommenterade situationen offentligt i DN Debatt den 16 augusti. Vi föreslog att frågan utreds bättre så att sakläget tydliggörs och välgrundade beslut kan tas. Nu finns förslaget i budgetpropositionen för 2003. Vi anförde i DN Debatt att formuleringarna som använts, bland annat i en trycksak från RF i ärendet, visar att det råder en väldig begreppsförvirring och brist på kunnande om centrala sakförhållanden. Välmenta beslut kan nu komma att tas för att blidka en högljudd opinion, men dessvärre på osakligt underlag. I slutändan kanske de som behöver mest stöd inte får detta på grund av den missriktade ambitionen. Som påtalats tidigare i detta arbete saknar vi objektiva data som visar att barnens totala fysiska aktivitet har minskat. Och om nu en faktisk minskning visar sig föreligga, i vilka avseenden har aktiviteten i så fall gått ner? Vilka hälsoproblem är följden av denna förmodade nedgång, vilka är drabbade? Vad behöver i så fall åtgärdas? Och hur? Följer en aktiv livsstil under barnaåren med genom livet? Löser man verkligen problemen med kroniska sjukdomar i vuxen ålder med att öka utrymmet för idrott under skoldagen? En del, men bara en del, av den hälsostärkande aktiviteten under en vanlig dag utgörs av motion och träning. Den absoluta merparten av sådan aktivitet utförs i situationer som inte har med avsiktlig motion eller idrott, än mindre med skolans idrottstimmar, att göra. Varför då denna koncentration på skolidrotten? Låt oss ta exemplet med ett antal barn i klass tre i 9-10- årsåldern. Dessa barn är, som visas i detta arbete, aktiva på en hälsobringande intensitetsnivå i genomsnitt mer än 200 minuter per dag. Sammantaget är barnen aktiva 1 400 minuter under en vanlig terminsvecka. Jämför tiden med RF:s förslag om 30 minuter organiserad fysisk aktivitet per dag. På vilket avgörande sätt och i vilken omfattning bidrar dessa minuter till barnens hälsa och hälsoutveckling? Resultatet blir bara en marginell ökning av den totala aktiviteten. Vi vet heller inte om en ökad aktivitet under 66

skoltid bidrar till att den totala aktiviteten under dygnet ökar. Det kan lika gärna bli så att motsvarande aktivitet inte utförs under fritiden om barnen haft gympa (motsv) under skoldagen. Är då något vunnet? Och vet vi att det är de mest behövande som tillgodogör sig den utökade aktiviteten på skoltid? Vad vi behöver är en mer ingående och välgjord dokumentation av nuläget, av det slag som redovisas i detta arbete. Vi kan då genom mer utförliga analyser bättre identifiera problemen och kanske också bättre förstå de bakomliggande orsakerna till inaktiviteten. När vi har svaren kan politiska beslut tas och mer genomtänkta och utförliga handlingsplaner upprättas. Metoder kan utvecklas för att nå avsedda personer eller grupper och på ett sådant sätt att den önskade förändringen verkligen åstadkoms och förhoppningsvis blir bestående. Att främja en aktiv livsstil bland barn och vuxna är en viktig uppgift i folkhälsoarbetet. Om en utökning av ämnet idrott och hälsa i skolarbetet, eller om fysisk aktivitet organiserad på annat sätt, visar sig vara lösningen på problemet är det naturligtvis glädjande, men vi har i dagsläget inget sakligt stöd för detta. Att förändra den fysiska aktiviteten hos befolkningen är svårare än så och förutsätter både tålamod och skicklighet. I det arbetet måste även kostfrågorna ingå. Det så kallade Eurodietprojektet (16) angav att strategierna för ett framgångsrikt folkhälsoarbete på kost- och aktivitetsområdet ska vara samordnade, multidisciplinära, uttömmande och bestående. De ska inbegripa en rad åtgärder som samtidigt är riktade mot individen, gruppen och befolkningen i sin helhet. Förändringsprocessen ska pågå på olika arenor, däribland skolan, och inom olika målgrupper. Processen ska vara förankrad i den offentliga förvaltningen och hela det lokala, regionala, nationella och internationella samhälle vi lever i. Den nu föreslagna lagändringen är en allför isolerad företeelse, och måste för att få effekt kombineras med en hel del andra åtgärder. Vi vet ännu inte vilka dessa är. Tanken att tillförsäkra barnen mer aktivitet är i grunden således god, men att enbart åtgärda en enskild omständighet, som nu är på väg att ske, är exempel på dåligt folkhälsoarbete. Kanske är det samtidigt ett sätt att förflytta ansvaret från föräldrar, samhällsplanerare och andra till skolan, som inte är bättre förberedd för den uppgiften än andra. Ansvarig utbildnings-/skolminister bör således avvakta med lagändringar, eller motsvarande åtgärder, till dess att en saklig diskussion förts om problemets verkliga omfattning och innehåll samt bakomliggande faktorer. Kanske är det dessa som i första hand ska åtgärdas, bland annat faktorer i omgivningen, och inte inaktiviteten som sådan. Sammanfattningsvis Det visar sig således, när nu den fysiska aktiviteten för första gången har mätts så att såväl total aktivitet som rörelsemönster kunnat beskrivas, att barn och unga är mycket mer aktiva än vad många föreställer sig. Exempelvis är en genomsnittlig 9-10 åring fysiskt aktiv mer än 200 minuter per dag på en hälsostärkande intensitetsnivå. Dagens rekommendationer om 30/60 minuters aktivitet, som ofta hänvisas till, är tilltagna i underkant, och knappast av värde i det hälsofrämjande arbetet. Diskussionen om 30 minuters organiserad fysisk aktivitet under skoldagen hamnar med detta i en speciell dager. Ett effektivt hälsofrämjande arbete förutsätter mer och bättre information om sakläget, så att det förmodade problemets karaktär kan preciseras och dess verkliga bakgrund tydliggöras. Först då kan ändamålsenliga strategier formuleras. Där är vi inte ännu. Referenser 1. C Caspersen, K Powell, G Christenson. Physical activity, exercise and physical fitness: Definitions and distinctions for health-related research. Public Health Rep,100:126-131, 1985 2. AJ Killoran, P Fentem, C Caspersen. Moving on. International perspectives on promoting physical activity. Health Education Authority, 1994. 3. R Pate, M Pratt, S Blair, et al. Physical activity and public health: A recommendation from the Centers of Disease Control and Prevention and the American College of Sports and Medicine. JAMA, 273:402-407, 1995 4. J Sallis, K Patrick. Physical activity guidelines for adolescents: consensus statement. Pediatr Exerc Sci, 6:302-314, 1994 5. S Biddle, J Sallis, N Cavill (eds). Young and Active? Young People and Health Enhancing Physical Activity Evidence and Implications. London: Health Education Authority, 1998 6. M Sjöström, U Ekelund, A Yngve A. Hur aktiva är våra barn och ungdomar? Sv Idrottsforskning, Nr. 4:14-17, 2001 7. U Ekelund, A Yngve, M Sjöström. Total daily energy expenditure and patterns of physical activity in adolescents assessed by two different methods. Scand J Med Sci Sports, 9: 257-264, 1999 8. U Ekelund, A Nilsson, M Sjöström. Den svåra konsten att mäta fysisk aktivitet. Erfarenheter från arbetet med Örebro Youth Activity Study. Sv Idrottsforskning, Nr. 2: 44-49, 2001 9. GE Duncan, S Sydeman, MG Perri, M Limacher, AD Martin. Can sedentary adults accurately recall the intensity of their physical activity? Prev Med, 33:18-26, 2001 10. M Sjöström, A Yngve, U Ekelund, M Hagströmer. IPAQ en rörelse i tiden. Sv Idrottsforskning, Nr. 2:13-17, 2001 11. A Nilsson, A Hurtig-Wennlöf, U Ekelund. Objektiva metoder för bestämning av fysisk aktivitet. Ökad förståelse för sambandet mellan aktivitet och hälsa. Sv Idrottsforskning, Nr. 2:8-12, 2001 12. U Ekelund, M Sjöström, A Yngve et al. Physical activity assessed by activity monitor and doubly labeled water. Med Sci Sports Exerc, 33:275-281, 2001 13. A Nilsson, U Ekelund, A Yngve, M Sjöström. Assessing physical activity among children with accelerometers using different time sampling intervals and placements. Pediatr Exerc Sci, 14:75-84, 2002 14. A Hurtig-Wennlöf, E Poortvliet, M Liljegren, K Nylund. Aerob arbetsförmåga samvarierar med en totala fysiska aktiviteten hos flickor. Axplock ur den svenska delen av European Youth Heart Study. Sv Idrottsforskning, Nr. 2:50-54, 2001 15. U Ekelund, M Sjöström, A Yngve. Total daily energy expenditure and pattern of physical activity measured by minute-byminute heart rate monitoring in 14-15 year old Swedish adolescents. Eur J Clin Nutr, 54: 195-202, 2000 16. M Sjöström, L Stockley. Toward public health nutrition strategies in the European Union to implement food based dietary guidelines and to enhance healthier lifestyles. Public Health Nutrition, 4:307-324, 2001 67