Distriktsstyrelsen beslöt för en tid sedan att tillsätta en valanalysgrupp med ett ganska öppet mandat att genomföra ett analysarbete. Dock lämnades några övergripande hållpunkter. Direktiven bifogas valanalysen. Styrelsen utsåg Kent Waltersson som ordförande och som ledamöter Britt Olauson och Elisabeth Jönsson. Widar Andersson utsågs till resursperson och bollplank. Gruppen har adjungerat Elias Aguirre. Samtliga i gruppen har sedan deltagit på lika villkor. Viktigaste slutsatserna politiskt och organisatoriskt., formulerat som 11 rekommendationer. Våga vara tidigare och formulera tydligare konfliktytor i landstingspolitiken. Programmet bör färdigställas ännu tidigare nästa gång. Det finns en stor acceptans för att hälso- och sjukvården behöver mer resurser. Förslaget till skattehöjning har fått ett bra mottagande. De fyra prioriterade områdena i landstingsvalet var bra. Lagom många, konkreta och inte en massa siffror. Ändå gick det inte hela vägen, och därvidlag spelade den nationella trenden roll. Samtidigt betalar vi fortfarande priset för vrinnevilistans framgång 2006. Förtroende kan raseras snabbt men tar tid att bygga upp. Tydligare konfliktytor är en viktig del i strategin mot vrinnevilistan. Ska det finnas någon regional politisk fråga utöver hälso- och sjukvården så får den vara het och beröra de allra flesta, annars är det lika bra att låta bli. Måhända kan kollektivtrafiken vara en sådan fråga. Se upp med material- och prylfloden och bestäm ett huvudmaterial per nivå (lokalt, regionalt, nationellt). I slutledet (mötet mellan partiarbetare och väljare) blev det närmast ogörligt att orientera sig i alla olika material, samtidigt som det saknades en grundpresentation av politiken. Det blir lätt så när fyra nivåer (centralt, regionalt, lokalt, lokal-lokalt) har intentioner att täcka alla frågor och alla möjliga målgrupper. I nästa valrörelse rekommenderas restriktivitet.
Begränsa antalet ledande företrädare till landsting/regionvalen. Denna gång utnämndes ett (alltför) stort antal ledande kandidater Det är bra att tidigt låta partidistriktet utse vilka som ska synas, men våga välja ut två-tre kandidater. Partidistriktet bör ta ett större ansvar för toppkandidaterna på riksdagslistan. De ledande företrädare som utses ska kunna användas i hela länet och ha tydligt ansvar för att vara den regionala rösten för s under valrörelsen. Övriga bör finnas i sina egna valkretsar, i sin egen kommun, sitt eget bostadsområde. Sänk trösklarna att få hjälpa till för s valseger. Vi mötte människor i valrörelsen som ville göra ett handtag under en begränsad tid för en s-valseger. Här behöver partiet utveckla former som på ett enkelt sätt kan dra in sympatisörer för en stunds valarbete. Skapa en realistisk självbild. Släpp tanken på att socialdemokratin och arbetarrörelsen är ett överlägset valmaskineri. Fortfarande har många av oss en föreställning om oss likt en stor armé, som med en fullskalig mobilisering kan vinna valet på några få veckor i augusti/september. Vi måste alla inse att vi inte har fler medlemmar 1 än vad borgerligheten har. Hur kan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen stärka sin närvaro på arbetsplatserna? Vilka ytterligare sociala rörelser som delar våra värderingar kan vi etablera kontakt med? Uppmuntra kandidater av olika slag att profilera sig på olika sätt, i olika frågor. Då kan vi nå fler väljare och kanske nya väljargrupper. Om någon vill genomföra en personvalskampanj bör partidistriktet se på det med positiva ögon, eftersom vi behöver alla sossar med driv. Vi vinner på en öppen och inbjudande attityd. Bra personvalskampanjer kräver dock bra kommunikation med partiorganisationen. Samtalskampanjen en metod att hålla i men som förtjänar en bättre och tydligare politik. Många har vittnat om att vi gjorde en mycket bra valrörelse, träffade massor av väljare framförallt via dörrknackning. Här rekommenderar vi tålamod i metoden. Det var kvalitet i våra möten, vi lärde oss mycket om hur människor har det, och med ett annat politiskt läge hade det här kunnat lyfta rejält. Metoden är nu väl inkörd och bör användas under hela perioden fram till september 2014. Telefonbearbetningen bör struktureras bättre många listor blev oringda. 1 http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/partierna-vaexer-efter-medlemsras-11650, 100203
Satsa på ett målmedvetet arbete för att upprätthålla den facklig-politiska samverkan mellan valen. Samverkan måste bygga på innehåll snarare än form. Det är viktigt att partidistriktet snarast samlar ledningarna i fackförbunden och utarbetar en handlingsplan. En politisk fråga med stor potential är de ungas situation på arbetsmarknaden, likväl som arbetsvillkoren för breda grupper i samhället. Rekrytera medlemmar i de fackliga leden. Det täta samarbete mellan de fackliga organisationerna och politiken som funnits traditionellt bygger på att det finns många som verkar inom båda områdena. När både partidistriktet och fackförbunden tappar medlemmar blir det viktigare än någonsin att investera tid och energi på att få fler facklig-politiskt engagerade. En bra början skulle kunna vara plan och målsättning för rekrytering av nya medlemmar och satsning på nya kandidater inför nästa val. Till grund för rapporten ligger: Analysgruppens egna erfarenheter Enkätundersökning till landstingsgruppen, arbetarekommunordföranden och valledare Samtal med partidistriktets ombudsman Intervjuer med ledande fackliga företrädare Diverse dokument och andra intervjuer Vi har valt att avgränsa vårt arbete dels i förhållande till arbetarekommunernas analyser, dels i förhållande till den nationella analysen 2. I första hand har vi inriktat oss mot landstingsvalet samt de organisatoriska insatser som partidistriktet ansvarade för. Under arbetets gång har partiets centrala valanalys presenterats, samtidigt som fler arbetarekommuner bedrivit/bedriver ett ambitiöst analysarbete. Arbetarekommunernas valanalyser kommer att biläggas. 2 http://www.socialdemokraterna.se/upload/kriskommissionen/omstartforsocialdemokratin.pdf, 110404
I början av 2010 fattade partidistriktets styrelse beslut om ett val-pm där fyra mål fastställdes. Nedan redogör vi för vilka dessa mål var, och ställer dem i relation till utfall. 1. Att få ett valdeltagande på minst 85%. Utfall: 85,79%, en ökning med 2,44% jämfört med riksdagsvalet 2006. Detta är en hög siffra jämfört med föregående val. I landstingvalet var valdeltagandet läggre, 82,63%, även där var en ökning (1,67%). Mycket tyder på att det inte främst är våra egna insatser som lett till detta resultat, utan snarare sverigedemokraternas framgångar och borgerlig mobilisering. Oavsett orsak är målet uppfyllt. 2. Att vinna 116 400 röster i riksdagsvalet, vilket motsvarar vår andel av partiets nationella mål. Det skulle kunna resultera i sju riksdagsmandat för socialdemokraterna i Östergötland. Utfall: 92 164 röster. S gick från 37,4% 2006 till 32.95% i valet 2010. I mandat innebar det en tillbakagång från sex till fem mandat. Målet ej uppfyllt 3. Att ta makten genom egen majoritet eller tillsammans med någon eller några andra i landstinget, Östsam och i kommunerna Utfall: S gick fram i landstingvalet med 0,75% jämfört med 2006, men det resulterade inte i något ytterligare mandat i landstingsfullmäktige. De borgerliga och Vrinnevilistan regerar vidare, nu i minoritet och med passivt stöd av sverigedemokraterna. I Östsam finns en överenskommelse om samlingsstyre. Kommunvalet resulterade på sina håll i framgångar för s. Tydligast är detta i Åtvidaberg där storkoalitionen mellan s och m fick tummen upp av väljarna. I Motala, Mjölby och Finspång återerövrade vi makten, och i Norrköping och Boxholm fick s förnyat förtroende. I Vadstena upplöstes samarbetet mellan m och s och ersattes av ett alliansstyre. De övriga kommunerna styrs av de borgerliga partierna. I Ödeshög halverades stödet för s. Detta betyder att det är socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden i sex av 13 kommuner. Med undantag av Åtvidaberg och Östsam finns inga blocköverskridande majoriteter i länet där s är involverade. Trenden från den nationella nivån har alltså fått genomslag också i Östergötland. Målet delvis uppfyllt 4. att värva 1 000 medlemmar 2010. Utfall: Det värvades 396 nya medlemmar i partidistriktet under 2010. Målet ej uppfyllt.
Sammanfattningsvis när det gäller måluppfyllelsen kan alltså konstateras att vi stärkte vårt politiska inflytande i flera kommuner, samt i Östsam. Samtidigt var valet till riksdagen en katastrof och vi nådde inte ända fram i landstingsvalet. Medlemsvärvarmålet är långt ifrån uppfyllt. För att förstå länets socialdemokratiska valrörelse 2010 behöver man ha med sig en bild av tiden innan valrörelsen, som kantades av en hel del ingående förberedelser men också av bekymmer som går det att befara påverkade valresultatet negativt. På många sätt var valrörelsen 2010 annorlunda jämfört med tidigare. För första gången sedan 1994 gick socialdemokraterna till val som opposition, och dessutom i ett formaliserat samarbete med två andra partier, v och mp. Förberedelserna påbörjades tidigare än tidigare val.. Både nationellt och regionalt fanns en uttalad tanke med att sjösätta en valorganisation och testa den redan i Europaparlamentsvalrörelsen i juni 2009, vilket också i viss mån gjordes. Den viljeinriktning som så ofta ges uttryck för precis i samband med valet, nämligen att kampanjarbetet borde pågå också mitt i mandatperioderna, förverkligades alltså delvis. Det fanns en mer strategisk ingång i förberedelserna inför valrörelsen. Redan 2008 påbörjades utbildningen KOM Kommunikation, organisation och metod som var ett samarbete mellan S, ABF och Marieborgs folkhögskola med målet att sprida kunskaper om planering och implementering av valstrategier i länet. Utbildningen fick också gott resultat, inte minst i det hänseendet att många av deltagarna blev ledande personer inom sina lokala partiorganisationers valrörelser. Socialdemokraterna i Östergötland var alltså tidigt på banan och med tydlig strategi. Hur såg då den mediala uppladdningen inför valrörelsen ut? Många väl genomarbetade satsningar, utspel och envishet i viktiga frågor som jobb och infrastruktur till trots är det den negativa mediala bilden som etsar sig fast. Man kan konstatera att uppladdningen inför 2010 års val var långt ifrån harmonisk för Socialdemokraterna i Östergötland. Det sista året fram till valet kantades av ett antal händelser som skakade om partidistriktet och lyfte frågor om såväl det interna partiarbetet som grundläggande etik och moral. Händelserna skildrades också negativt i media, vilket kan ha bidragit till att såväl partimedlemmar som presumtiva väljare kan ha känt sig mindre attraherade av socialdemokraterna i Östergötland. Kortfattat handlade det om efterdyningarna efter Louise Malmströms avgång som vice ordförande partidistriktet, anklagelserna om fusk i samband med val av riksdagslista, oegentligheterna kring VD-avtalet i Östgötatrafiken och de LO-funktionärer med socialdemokratisk koppling som gripits för sexköp i Stockholm.
I eftervalsdebatten har många pekat på att socialdemokratins tillbakagång har en längre historia än 2006. Detta stämmer i Östergötland, även om valet 2002 innebar en uppgång jämfört med 1998. I tabellen nedan har vi tagit fram siffror som visar valresultaten i Östergötland de fem senaste valen, fördelade på kommun-, landstings- och riksdagsval. Värt att notera är att det går minst dåligt i kommunvalen. Där har tillbakagången varit cirka 10% 2010 jämfört med 2006. Under samma period har tillbakagången i landstings- och riksdagsvalen varit dryga 13%. Längre tillbaks har ordningen varit omvänd, det vill säga s har haft ett starkare förtroende nationellt och i landstingsvalen. Tabell: Valresultat socialdemokraterna i Östergötland, kommunal, landstings- och riksdagsval i %, åren 1994, 1998, 2002, 2006 och 2010, % 1994 1998 2002 2006 2010 R L K R L K R L K R L K R L K 46,1 47,9 45,8 37,2 38,2 37,4 42,2 41,8 40,6 37,4 33,8 37,7 32,9 34,5 35,4 Källa: SCB De fem senaste valet har andelen som röstar på socialdemokraterna i Östergötland minskat stadigt. Men variationerna är stora, från Boxholm där nästan varannan (45,4%) röstade på s, till Linköping där drygt var fjärde (27,6%) rösade på s. Sammantaget ligger Östergötland nära de nationella nivåerna, och har så gjort de senaste valen. Tabell: Valresultat samtliga partier, riksdagsvalet valkrets Östergötland Antal Andel Antal Andel Antal Andel Parti 2010 2010 +/- +/- 2006 2006 Moderaterna 80141 28,65% 15104 3,84 65037 24,81% Centerpartiet 17561 6,28% -2323-1,31 19884 7,58% Folkpartiet 19017 6,80% 1900 0,27 17117 6,53% Kristdemokraterna 16357 5,85% -2474-1,34 18831 7,18% Socialdemokraterna 92164 32,95% -5898-4,46 98062 37,40% Vänsterpartiet 14242 5,09% 614-0,11 13628 5,20% Miljöpartiet de gröna 21225 7,59% 7823 2,48 13402 5,11% Sverigedemokraterna 14862 5,31% 8774 2,99 6088 2,32% Övriga partier 4172 1,49% -5947-2,37 10119 3,86% Giltiga röster 279741 100,00% 17573 262168 100,00%
Tabell: Valresultat Socialdemokraterna i riksdagsvalet 2010 - kommunnivå, % 1994 1998 2002 2006 2010 Riket 45,3 36,4 39,9 35 30,7 Östergötlands län 46,1 37,2 42,2 37,4 32,9 Boxholm 54,2 44,6 53,4 50,5 45,4 Finspång 55,1 46,2 51,6 47,1 43,9 Kinda 39,5 34,7 38,5 38,0 32,1 Linköping 40,3 32,7 38,2 32,8 27,6 Mjölby 49,8 40,9 46,4 42,9 37,8 Motala 55,5 44,2 49,4 44,1 42,9 Norrköping 47,1 37,3 42,3 37,1 32,5 Söderköping 38,7 31,6 35,3 30,9 26,2 Vadstena 46,6 36,4 40,7 36,0 32,9 Valdemarsvik 47,8 39,5 43,4 40,2 37,0 Ydre 33,4 28,3 33,0 30,8 28,2 Åtvidaberg 54,3 45,1 49,0 46,4 41,4 Ödeshög 41,1 33,5 38,1 35,7 31,2 Källa: SCB Det var i förväg svårt att veta vad man hade att vänta sig i landstingsvalet. S vann tillbaka något men är fortfarande långt från tidigare års resultat. Man kan konstatera att förtroende tar tid att bygga upp och att missnöjespartier inte ofta försvinner så snabbt som efter en mandatperiod, utan ofta finns kvar snarare två eller tre perioder. Med tanke på den stormiga period som kulminerade i valförlusten i landstingsvalet 2006 var den valplattform som S gick till val på 2010 väl utformad. Fokus låg på rätt typ av politiska frågor. Intrycket från många valarbetare är att den regionala politiken var lätt och kul att prata om och samtidigt mötte positiva reaktioner. Det bör noteras att mycket få uppgett att de mottagit negativa reaktioner på förslaget om skattehöjning, tvärtom verkar finnas stöd för uppfattningen att hälso- och sjukvården är underfinansierad. Pedagogiskt var det lämpligt att de så kallade prioriterade områdena var få, även om tre punkter är lättare att lägga på minnet än fyra.
I tabellen nedan framgår hur östgötarna röstade i landstingsvalet. Tabell: Valresultat Landstinget i Östergötland 2006 och 2010 Antal Andel Antal Andel Antal Andel Parti 2010 2010 +/- +/- 2006 2006 Moderaterna 67706 24,80% 12680 3,38 55026 21,42% Centerpartiet 15649 5,73% -2456-1,32 18105 7,05% Folkpartiet 16690 6,11% 77-0,35 16613 6,47% Kristdemokraterna 13999 5,13% -3531-1,7 17530 6,82% Socialdemokraterna 94265 34,53% 7498 0,75 86767 33,78% Vänsterpartiet 13576 4,97% 484-0,12 13092 5,10% Miljöpartiet 17625 6,46% 6599 2,16 11026 4,29% Vrinnevilistan 20259 7,42% -8418-3,74 28677 11,16% Sverigedemokraterna 9498 3,48% 4804 1,65 4694 1,83% Övriga partier 3766 1,38% -1578-0,7 5344 2,08% Giltiga röster 273033 100,00% 16159 256874 100,00% Källa: www.val.se Vid en närmare genomgång av de olika valkretsarna synliggörs stora skillnader. Så här gick det för s i respektive kommun Tabell: Valresultat socialdemokraterna i landstingsvalet 2010 - kommunnivå, % 1994 1998 2002 2006 2010 Östergötlands län 47,9 38,2 41,8 33,8 34,5 Boxholm 56,6 44,9 52,8 50,2 49,8 Finspång 54,2 46,1 50,2 39,5 44,0 Kinda 41,0 35,8 38,0 37,5 33,2 Linköping 43,5 33,9 38,3 33,7 31,4 Mjölby 51,1 40,9 44,5 41,9 40,3 Motala 56,9 44,0 48,6 41,3 45,3 Norrköping 48,6 38,6 41,9 27,6 31,1 Söderköping 39,8 32,4 35,1 24,4 25,5 Vadstena 48,0 37,8 40,8 35,0 35,8 Valdemarsvik 48,5 41,1 43,9 34,8 37,3 Ydre 33,8 31,4 34,5 31,9 31,2 Åtvidaberg 57,6 46,8 48,4 46,4 46,9 Ödeshög 42,1 34,0 37,2 34,6 31,2
Ett av partidistriktets främsta uppdrag är landstingspolitiken. Vi har därför valt att titta närmare på hur landstingsvalrörelsen fungerade. Ett antal frågor har därför ställts i en enkät riktad till de socialdemokratiska landstingskandidaterna. Svaren varierar beroende på var i länet och kanske också på listan man befunnit sig under valrörelsen. Toppkandidater och personer som sedan tidigare är vana att debattera landstingspolitik är positiva till hur debatten skett. Bland dem som finns längre ner på listorna finns synpunkter på att landstingspolitiken var frånvarnade i debatten i de lokala valrörelserna. Många uppger sig däremot vara positiva till det politiska program som Socialdemokraterna i Landstinget gick till val på. Det handlade om fyra prioriterade grupper och områden som behövde satsas mer på. Att man valde få och tydliga punkter gjorde att kampanjen i landstingsfrågor höll ihop, var konsekvent och det under en ganska lång period, menar flera. De invändningar som ges på det politiska innehållet handlar mer om otydligheten i den nationella politiken som säkerligen spelade in i valresultatet. Några kommentarer handlar om Vrinnevilistan och Socialdemokraternas strategi gentemot dem. Flera efterfrågar en tydligare strategi för att vinna tillbaka mer stöd från väljarna som valet 2006 lämnade Socialdemokraterna för Vrinnevilistan i den östra länsdelen. Tabell: Vrinnevilistans resultat i länet och deras starkaste kommuner 2006-2010, % Norrköping Söderköping Valdemarsvik Finspång Länet 2010 18,46 14,91 10,27 8,21 7,42 2006 29,63 25,96 16,53 12,62 11,16 Organisatoriskt efterfrågas en tydligare samordning av landstingsvalrörelsen med resten av partidistriktets valrörelse. Även om det till viss del gjordes skulle det vara välkommet att starta det arbetet tidigare än vad det gjorde 2010. Flera tyckte att man borde i större utsträckning borde ha använt sig av landstingskandidater som är igenkända på hemmaplan, snarare än att fokusera helt på de ledande företrädarna. Hur röstade östgötarna i kommunalvalen? Också här är variationerna stora, ja, faktiskt ännu större än i riksdagsvalet. Spännvidden går från Ödeshög med 16% socialdemokrater, till Boxholm med 54,5% s-väljare.
Tabell: Valresultat Socialdemokraterna i kommunalvalen 1994-2010, % 1994 1998 2002 2006 2010 (Medel, länet) (45,8) (37,4) (40,6) (37,7) (35,4) Boxholm 55,8 43,4 52,6 55,7 54,5 Finspång 49,9 44,7 47,2 42,2 43,6 Kinda 34,6 33,4 37,4 39,4 29,7 Linköping 42,3 33,9 38,1 35,1 30,5 Mjölby 49,1 39,4 43,3 42,5 39,5 Motala 54,7 42,2 47,7 40,4 43,6 Norrköping 46,5 38,5 40,8 37,8 36,6 Söderköping 37,4 31,8 35,0 32,8 28,8 Vadstena 43,1 37,1 38,9 35,5 34,0 Valdemarsvik 47,1 38,0 42,6 41,7 34,8 Ydre 33,4 31,6 33,7 31,8 30,6 Åtvidaberg 54,6 41,7 34,0 41,1 45,3 Ödeshög 37,2 31,0 33,6 31,8 16,0 Källa: SCB Bakom de här siffrorna döljer sig en komplex lokal väv av förklaringar. I Ödeshög har vi en partisprängning och etablerandet av ett lokalt missnöjesparti med fd socialdemokrater i ledningen. I Boxholm förstärks sannolikt det goda resultatet ett snäpp ytterligare av det faktum att något vänsterparti inte ställer upp i kommunalvalet. Så kan man hålla på kommun för kommun, men går det att hitta några mönster? En tydlig oppositionspolitik som i Motala lönade sig i det lokala sammanhanget, samtidigt som en tydlig samförståndspolitik över blockgränserna uppskattades av väljarna i Åtvidaberg. Det går inte heller att dra några slutsatser om vilken ledartyp som vinner väljarna gunst. Också det är beroende av den lokala kulturen och historien. En slutsats är ändå att länet, precis som riket i stort, drar isär. Linköping, och till del Norrköping, drogs med i den nationella trenden med ett socialdemokratiskt parti som har stora problem i storstäderna, där framförallt miljöpartiet och moderaterna skördar framgångar. I valrörelsen 2010 bedrevs en personvalskampanj för Aleksander Gabelic som stod på plats sju på riksdagslistan. Partidistriktet valde att se positivt på kampanjen och att vi skulle kämpa för att ta sju mandat, vilket skulle innebära att kandidaten kom in oavsett kampanjen. Kampanjmedarbetarna knackade dörr och träffade över 8 500 väljare. Gabelic fick flest personkryss på riksdagslistan (knappt 3000 stycken).
Kampanjmedarbetarna träffade många fler väljare än de hade gjort utan kampanjen. Den extraenergin som de hade upplevde många väljare som tilltalande. Gabelic själv tyckte först att det kändes jobbigt, men sedan att det kändes som en extra knorr att söka ett kryss åt sig själv. Organisatoriskt finns självklart ett problem med att samordna personvalskampanjer med partiets övriga kampanjarbete. Det arbete som maximerar kandidatens personkryss kanske inte sammanfaller med det arbete som behöver göras för att maximera antalet röster på partiet. Dessutom är det väldigt svårt att komma in med personkryss. På Östergötlands listor var det bara två personer hade kryssat sig in Jimmie Åkesson (sd) och Staffan Danielsson (c) om de inte redan hade toppat sina partiers respektive listor. Slutresultatet kan bli att man står där med både en besviken kandidat och en massa besvikna väljare. Vid nästa val ska spärren sänkas från 8 till 5 procent av rösterna, men det krävs ändå en mycket stor insats för att ändra ordningen. Vårt traditionella sätt att bedriva politik, med våra kandidater som representanter för ett helt parti, där vi har en demokratisk gång fram till nominering och val inom partiet, är väl värd att bygga vidare på. Dock gäller det att partiets strukturer lever upp till detta och att det finns möjlighet för kandidater med olika bakgrund att komma fram. En sådan öppenhet i partiet är både ett sätt att röstmaximera och att hålla partiet vitalt. Vi bör uppmuntra kandidaterna på listorna att driva frågor de känner att de kan stå för, i olika forum. Vi behöver alla goda, energiska krafter vi har. Vi bör uppmuntra valledningar och kandidater att ha en öppen och tillgänglig planering, och bjuda in till gemensamma träffar. I 2010 års valrörelse var Gabelic eller andra i hans kampanj inte sällan med på arbetarekommunens möten, och det sättet att arbeta kan säkert trimmas ännu bättre till nästa valrörelse. En tydlighet kring vad man förväntas göra i olika situationer, och en bra kommunikation med exempelvis arbetsplatsen som ska besökas är viktig, för att inga valarbetare eller tänkta väljare ska känna sig överkörda av en "personreklamkampanj".
Tabell: Personkryss i riksdagsvalet, valkrets Östergötland, 2010 Namn Antal Andel% Aleksander Gabelic 2916 3,16% Louise Malmström 2626 2,85% Johan Löfstrand 2410 2,61% Johan Andersson 1741 1,89% Mattias Ottosson 1497 1,62% Tabell: Personkryss i landstingsvalet efter andel kryss i respektive valkrets 2010* Namn Valkrets Antal Andel% Mats Johansson Linköping 1646 5,64 Helene Andersson-Molina Norrköping 1415 5,62 Torbjörn Holmqvist Motala-Finspång 810 4,45 Elisabeth Edlund Kinda-Åtvid-Söderköping-Valdemarsvik 391 4,01 Miko Månsson Ödeshög-Ydre-Boxholm-Mjölby-Vadstena 460 3,86 Per-Arne Larsson Ödeshög-Ydre-Boxholm-Mjölby-Vadstena 454 3,81 Christina Hasselrot Motala-Finspång 598 3,28 Eva-Lotta Nilsson Ödeshög-Ydre-Boxholm-Mjölby-Vadstena 383 3,22 Britt Olauson Kinda-Åtvid-Söderköping-Valdemarsvik 310 3,18 Christoffer Bernsköld Norrköping 790 3,14 * = Andelen kryss beräknas utifrån antalet röster i respektive valkrets. Eftersom det finns flera valkretsar i landstingsvalet överensstämmer inte ordningen i kolumnerna antal och andel. Kopplingarna mellan LO och Socialdemokraterna är en viktig del av socialdemokratiska valrörelser. Det har därför varit intressant att titta närmare på hur samarbetet mellan partidistriktet och de fackliga organisationerna fungerade i valrörelsen. Följande organisationer har ingått: Byggnads, Handels, IF Metall och Kommunal. Att skapa sig en enhetlig bild av hur den facklig-politiska samverkan fungerade under valet är svårt. Framförallt eftersom förutsättningarna är så olika i olika förbund och på olika platser. Precis som många andra i arbetarrörelsen framstår dock flera av de fackliga organisationerna som i stort sett nöjda med hur valrörelsen 2010 organisatoriskt genomfördes. Det är snarare det facklig-politiska arbetet mellan valen som lyfts som ett förbättringsområde. Flera efterlyser större kontinuitet i samarbetet, som bör fortgå under hela valperioden. Det kan handla om arbetsplatsaktiviteter och konkreta projekt som exempelvis byggaktionen.
Det finns också en besvikelse över att alla inte är insatta och kunniga om hur den fackligpolitiska samverkan fungerar. Ett konkret förslag var att genomföra seminarier tillsammans med ledande politiska företrädare om aktuella frågor på arbetsmarknaden och inom förbundens verksamhetsområden. Några menar att samarbetet inte bara får bestå i att en avdelning lämnar ett ekonomiskt stöd till partiet. Det måste vara ett ömsesidigt samarbete. Det betyder att man vill påverka både politiken och organisationen. Framförallt behöver vi tydliggöra våra olika roller i detta samarbete. Det genomfördes en hel del gemensamma aktiviteter: Direktbrev till alla medlemmar i avdelningen. Några ringde alla förstagångsväljare. Dessutom arbetsplatsbesök med nationella, regionala och lokala företrädare. Det blir dock allt svårare att komma in på olika arbetsplatser. Hur möter vi detta framöver? En annan uppfattning är att avdelningarna i huvudsak fått hjälp med att plocka fram medverkande till olika aktiviteter. Det har också genomförts en del gemensamma mediaaktiviteter. Men alla var överens om att det måste öka i omfattning och att det var något som måste ske under hela valperioden. Även här framförs önskemål om gemensamma utbildningar. Vidare framfördes önskemål om att partidistriktet en eller två gånger per år kallar facken till gemensamma träffar. Då kan organisationerna informera varandra och nationella företrädare kan bjudas in för att fördjupa kunskaperna i aktuella frågor. Som valarbetare upplevde man lätt valrörelsen som motsägelsefull. Nationella opinionsundersökningar visade på en situation där Socialdemokraterna och de rödgröna låg efter opinionsmässigt. Samtidigt fanns en stark känsla bland många valarbetare att loppet inte var kört. Tvärtom kände många valarbetare sig väl mottagna av väljare runt om i länet. Den känsla av stark skepsis som funnits när man valarbetat för ett regerande parti 2006 infann sig aldrig. Att mottagandet överlag var positivt visar sig också i att det faktiskt genomfördes så många väljarsamtal i länets valrörelse. Socialdemokraterna centralt konstaterade på ett tidigt stadium att valet 2010 skulle vinnas genom en så kallad samtalskampanj. Det innebar en kampanj med tydligt fokus på folkrörelsearbete snarare än på kommunikation via köpta annonser. Det innebar också att partiets regionala och lokala organisationer uppmanades välja metoder som gav möjlighet till mer rejäla väljarsamtal framför metoder som möjligtvis gav väljarkontakter, men färre riktiga samtal. Kort sagt var strategin att marknadsföra Socialdemokraterna med vanliga partiarbetares ansikten snarare än centrala företrädares.
På samma sätt som en valvinst kan innebära glorifierande av de märkligaste av kampanjmetoder innebär en valförlust att känslan att såga alla metoder ligger nära. När det gäller metoderna är frågan givetvis: hade de någon effekt? Och om ja, på vilket sätt? Svaret är att resultaten varierar. Även om vi i det här arbetet inte exempelvis djupdyker i statistiken om valdeltagande och röstetal i områden som dörrknackats på ett omfattande sätt går det att konstatera att bilden varierar vad gäller dörrknackningen. På många platser gick valdeltagandet upp, men vi kammade inte hem vinsten. Den starka känsla av ett metodologiskt renodlat och organisatoriskt väl genomfört arbete bör såklart ställas i relation till valresultaten runt om i länet däremot bör det inte helt förta den mycket positiva i att metoderna förfinas och kampanjerna görs mer tillgängliga för medlemmar och andra att delta i. De många positiva reaktioner på sättet att genomföra valrörelsen, inte minst i Östergötland, bör tas tillvara inför kommande val samtalskampanjer är bra att använda för valarbetare. Politik på länsnivå är svårt, få företrädare är kända och frågorna får ofta begränsat utrymme medialt. För att profilera landstingspolitiker och riksdagskandidaterna krävs fokus på mycket få personer. Det gäller även andra regionala kandidater. Den generella känslan är att partidistriktet borde jobba mer intensivt med färre regionala kandidater. En återkommande känsla som ges uttryck för i diskussioner med ledande företrädare är att man inte nyttjas maximalt under den intensiva slutspurten av kampanjen. Ett bra sätt att är att använda lokala ambassadörer i specifika bostadsområden eller större områden. Det är smart både organisatoriskt, då man får ett tydligt och överblickbart ansvarsområde, likväl som politiskt då det med fördel formeras så att det är lokala kandidater som är områdesansvariga. Totalt producerade partidistriktet 800 egna affischer med ledande kandidater 5 000 foldrar för presentation av riksdagskandidaterna togs fram, 20 000 foldrar fördelade på tema Sjukvård, Ostlänk och Jobb trycktes upp. Att det blev så många material berodde till stor del på att kandidaterna ville ha egna material. Genom färre kandidater kan det samtidigt bli färre politiska områden som behöver belysas. Målet att genomföra 60 000 samtal med östgötarna infriades med råge, och drygt 120 000 samtal registrerades på partidistriktet. Mycket engagemang ägnades åt att ta fram särskilda kommuneditioner av AiP. Detta gjordes i Motala, Kinda, Linköping, Söderköping, Åtvidaberg, Valdemarsvik, Mjölby, Vadstena och Finspång. I dessa editioner fanns det med en blandning av nationellt, regionalt och mycket lokalt material. Det är en erfarenhet som vi skulle kunna bygga vidare på. Totalt sett blev det 130 000 tidningar.
Värt att också notera är att partidistriktets ekonomi visade på minussiffror ett år innan valet, och att inga pengar fanns avsatta i valfonden. En konsekvens av detta blev en mycket liten annonsering. Inför 2014 behöver partidistriktet årligen avsätta medel i en valfond. Valledningen bestod av Johan Andersson, distriktsordförande, Roger Berzell, valledare, Eric Rynestad, IF Metall, Eva Fornefors och Eva-Britt Karlsson, Kommunal, Kjell Gustafsson, LO-distriktet, Irma Görtz, S-kvinnor, och Elias Aguirre, SSU. Sara Eriksson, valkretssekreterare, deltog också i arbetet. Gruppen träffades från tidig vår ungefär en gång i månaden. Ju närmare valet desto större intensitet i mötesverksamheten. Beslut fattades om utåtriktade insatser på olika teman, bl a om skatter under Lilla valrörelsen ( Vem ska betala? ), olika sätt att presentera det regionpolitiska och det hälso- och sjukvårdspolitiska programmets olika områden samt beslut om radioreklam.