Fäders upplevelse av att få barn och tiden kring förlossning, samt vårdpersonals bemötande

Transkript

1 Fäders upplevelse av att få barn och tiden kring förlossning, samt vårdpersonals bemötande En litteraturstudie Författare: Annie Bogsjö och Caroline Bowen Farsnäs Handledare: Anna-Karin Dykes Kandidatuppsats Hösten 2014 Lunds universitet Medicinska fakulteten Nämnden för omvårdnadsutbildning Box 157, LUND

2 Fäders upplevelse av att få barn och tiden kring förlossning, samt vårdpersonals bemötande En litteraturstudie Författare: Annie Bogsjö och Caroline Bowen Farsnäs Handledare: Anna-Karin Dykes Kandidatuppsats Hösten 2014 Abstrakt Bakgrund: Fäders närvaro i den perinatala processen är positiv för hela familjens välmående. Idag är jämställdhetsfrågan i fokus och fäders engagemang i den perinatala processen kan anses vara lika självklar som moderns. Syfte: Syftet är att fördjupa och beskriva kunskapen kring hur fäder upplever att få barn och tiden kring förlossning samt hur vårdpersonal kan öka fäders känsla av delaktighet. Metod: En litteraturstudie har genomförts. Tolv studier har granskats. Resultat: Fäder i Sverige upplever bristande stöd från vårdpersonal under hela den perinatala processen. Vårdpersonal i Sverige uppger att fäders deltagande är lågt i förhållande till mödrars och att detta är ett lågprioriterat problem. Trots att samhällsförändringar har underlättat för fäders deltagande har sjukvården ännu inte kunnat tillgodose detta. Slutsats: Studien påvisar vikten av ett gott bemötande och insatser från vårdgivare till fäder. Framtida utveckling av perinatalvård bör se till fäders möjlighet att deltaga. Ett familjeperspektiv bör tillämpas. Nyckelord Bemötande, fäder, perinatalvård, stöd, upplevelse Lunds universitet Medicinska fakulteten Nämnden för omvårdnadsutbildning Box 157, LUND

3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 1 Introduktion... 2 Problemområde... 2 Bakgrund... 3 Teoretisk referensram... 3 Fäder i den perinatala processen... 4 Fäders roll ur ett kulturellt perspektiv... 5 Syfte... 6 Specifika frågeställningar... 6 Metod... 6 Urval... 7 Tabell 1, Sökschema Cinahl... 8 Tabell 2, Sökschema LUBSearch... 8 Tabell 3, Sökschema PubMed... 9 Datainsamling Dataanalys Forskningsetiska avvägningar Resultat Fäders upplevelser av att få barn och tiden kring förlossning Prenatalvård Förlossningsvård Postnatalvård Vårdpersonals roll i att öka fäders delaktighet Vårdpersonals upplevelse av fäders deltagande Insatser från vårdpersonal för att öka fäders delaktighet Diskussion Diskussion av vald metod Diskussion av framtaget resultat Transition till faderskap Stöd och föräldraklasser Föräldraledighet Fördomar Amning Slutsats och kliniska implikationer Författarnas arbetsfördelning Referenser Bilaga 1, Matris... 35

4 Introduktion Problemområde Föräldrarollen ser olika ut i ett genderperspektiv, moderns roll är självklar i den perinatala processen och hon får därmed mycket fokus på sig och det växande fostret. Modern blir förberedd och informerad av vårdpersonal inför och under graviditet, förlossning samt tiden som nybliven förälder (Niven, 1992). Däremot har faderns roll inte alltid varit lika självklar och än idag upplever fäder att de inte känner sig delaktiga och att de inte har fått tillräcklig information, vilket kan leda till en negativ upplevelse och en känsla av att vara exkluderad (Longworth & Kingdon, 2011; Deave & Johnson, 2008). Förväntningar på blivande fäder ser annorlunda ut idag än tidigare och som fader förväntas man vara delaktig och involverad både inför, under och efter en graviditet. Detta ställer nya krav på fadern som fortsatt förväntas vara huvudsaklig inkomstkälla till familjen samtidigt som han förväntas vara engagerad i modern och barnet. Ett problem med detta kan vara att fäder saknar förebilder då det historiskt sett varit annorlunda och man som fader inte har förväntats vara lika involverad. Vidare, ställer detta andra krav på sjukvården och på vårdpersonal som bör anpassa vården efter patientens behov (Kaplan, 2009). Då fler fäder engageras bör man också förändra arbetssättet och öka möjligheten för fäder att vara engagerade, alltså omforma den nuvarande mödravården mot en mer familjecentrerad vård (Bäckström & Herfelt Wahn, 2011). En studie av Hildingsson, Johansson, Fenwich, Haines och Rubertsson (2013) visar att 13.6% av blivande fäder i Sverige upplever förlossningsrädsla. Studien visar att män med förlossningsrädsla är mer benägna att uppleva både graviditet och förlossning som någonting negativt. Faderlig ångest under en förlossning påverkar faderns förutsättning att vara ett stöd för modern. God omvårdnad av fadern kan på så vis påverka hela familjens välmående positivt. Att fadern får en positiv förlossningsupplevelse kan också påverka hans framtida inställning till att skaffa fler barn (ibid.). Därför bör vårdgivare se fadern som en vårdtagare, som behöver stöd även om han inte genomgår någon fysisk påfrestning (Bäckström & Herfelt Wahn, 2011). Eftersom studier visar att fäder fortfarande kan känna sig exkluderade anses det angeläget att sammanställa befintliga resultat kring området (Longworth & Kingdon, 2011; Deave & Johnson, 2008). 2

5 Bakgrund Teoretisk referensram Studien har sin grund i ett patientperspektiv där fokus läggs på upplevelser och patientens egna subjektiva erfarenheter och känslor. I detta fall är vårdtagaren en blivande fader som tillsammans med modern genomgår en känslomässig förändring och utveckling vid graviditet och barnafödande (Benneth & Brown, 1999). En sådan typ av livsförändring kan benämnas som transition (Meleis, 2010). Faderns förändringar kanske inte är lika tydliga som moderns och därför inte uppmärksammas på samma sätt (Benneth & Brown, 1999). Utifrån Hälso- och sjukvårdslagen bör alla patienter få vård på lika villkor (SFS 1982:763). Enligt WHO s Fatherhood and Health outcomes in Europe (WHO, 2007) önskar många fäder vara delaktiga i sina barns utveckling. Det finns, som tidigare benämnts av Hildingsson et al. (2013), forskning som visar att fäders närvaro är positiv för hela familjens välmående. Trots detta finns det än idag få resurser inom sjukvården som på ett naturligt sätt involverar fäder i den perinatala processen. Detta påvisar att resurserna behöver omfördelas för att nå de fäder som hamnar utanför, samt se till att de bidrag och stöd som finns anpassas till båda föräldrarna. Ytterligare information samt rådgivning bör finnas utformat för hela familjer och för alla oavsett samhällsklass och bakgrund (ibid.). Meleis (2010) menar i sin teori om transition att påverkan rörande hälsa och det dagliga livet innebär att man genomgår en transition, en förändring. Då barnafödande och allt vad det innebär är en stor livshändelse anser författarna att detta gör teorin applicerbar i sammanhanget. Vid en livsförändring utsätts människan för risker som kan påverka hälsan i olika grad, antingen i positiv eller i negativ riktning. Genom att förstå själva transitionen och den process det innebär för personen i fråga underlättas situationen samt ökar hens känsla av delaktighet och minskar risken för ohälsa. Det dagliga livet, omgivningen samt relationer är också faktorer som påverkar på vilket sätt människan hanterar och genomgår en transition (ibid.). Sjuksköterskor såväl som barnmorskor kommer ofta i kontakt med patienter som genomgår transition, vilket gör dem till en viktig del av förändringsprocessen (Fowler, Halle, Rissel, Dowd, Hennessy & MacNevin, 2008). Vårdgivaren spelar en central roll för hur patienten förstår sin situation samt anpassar det dagliga livet utifrån förmåga och resurser (Meleis, 2010). 3

6 Roy och Andrews (1986) beskriver utifrån Callista Roy s anpassningsteori att människan finns i ett anpassningsbart system där individer tar in olika stimuli från sin omgivning. Dessa stimuli bearbetas vilket leder till att ett gensvar hos individen produceras. Faktorer som påverkar människans adaptionsförmåga är miljö, hälsa samt egenvårdsförmåga. Mänskligt beteende kan ses som en produktion av det adaptiva systemet hos en individ. Roys modell redogör för hur människor anpassar sig till olika förhållanden samt till sin omgivning. Ett agerande talar för om personen effektivt eller ineffektivt adapterats. Adaptivt beteende är ett tecken på en effektiv respons på stimuli medan ett ineffektivt adaptivt beteende indikerar på problem. Roy menar att hälsa är ett tillstånd och en process av att vara människa samt att bli integrerad som individ. Brist på integrering igenkännes som brist på hälsa (ibid.). Roys modell har adapteras inom olika områden av sjukvården, däribland förlossningsvård och inom barnhälsovård i form av adaption till föräldrarollen (Rooke, 1995). Därav anser författarna att modellen är applicerbar i föreliggande studie då den kan sammankopplas till den transition det innebär att bli förälder. I föreliggande studie innefattar begreppet vårdpersonal: undersköterska, sjuksköterska samt barnmorska då dessa vårdkategorier är involverade i vården under föräldraprocessen på olika sätt. Ett annat förekommande begrepp är perinatal vård vilket innefattar perioden före, under och efter graviditet och förlossning (Niven, 1992). Begreppet familjecentrerad vård ses utifrån ett holistiskt perspektiv med fokus på att familjens gemensamma behov tillgodoses (Benzein, Hagberg & Saveman, 2009). Fäder i den perinatala processen En man upplever och känner sig som en fader för första gången när han får se sitt barn. Detta kan vara så tidigt som vid första ultraljudsundersökningen som utförs i vecka under graviditetens andra trimester, då föräldrarna både kan se barnet och höra dess hjärtljud (Ekelin, Crang-Svalenius, Dykes, 2004). De flesta fäder idag deltar både prenatalt, under förlossning och inom postnatalvård. Fäders roll i den perinatala processen är således förändrad i jämförelse med hur det tidigare har sett ut (Fowler et al., 2008). I Sverige har föräldrar enligt lag rätt till 480 dagars betald föräldraledighet (SFS 1995:584). Utav dessa 480 dagar är 60 dagar specifikt avsatta för respektive förälder. Dessa kan brukas fram tills att 4

7 barnet är åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Till följd av förlossning har fäder rätt till 10 dagars direkt föräldraledighet. Det finns också möjlighet att ta ut så kallade dubbeldagar, vilket innebär att båda föräldrarna får vara lediga tillsammans och därmed utnyttja två dagar på samma dygn. Detta är begränsat till 30 dagar totalt under hela föräldraledigheten (Försäkringskassan, 2014). Inom vården anses det idag som naturligt att fäder får närvara vid födseln av sitt barn. Under förlossning antas fadern finnas vid sin partners sida för att stötta henne, både genom fysisk beröring och emotionell support. Till skillnad från vårdpersonal har fadern ingen uppgift att utföra utan kan ägna sig helhjärtat åt sin partners behov (Niven, 1992). För att fäder ska känna en känsla av trygghet under förlossning är det viktigt att vårdpersonal försäkrar fadern om hans roll och visar honom hur han kan vara ett stöd för sin partner (Bäckström & Herfelt Wahn, 2011). Att bli förälder kan inträffa i olika faser av livet, och fäder är därför av olika åldrar (Schytt & Bergström, 2013). Schytt och Bergström (2013) omskriver fäders upplevelser av förlossning i relation till ålder. Resultatet visar att yngre respektive äldre fäder upplever förlossning på olika sätt. Yngre fäder tenderar att ha yngre partners, och upplever därav oftare en komplikationsfri förlossning. Äldre fäder tenderar att ha äldre partners och i denna grupp förekommer komplikationer mer frekvent. Vårdgivare i den perinatala processen möter fäder i olika åldrar, och dessa är i behov av olika typer utav bemötande (ibid.). Stöd från vårdpersonal är av vikt för blivande fäder då de genomgår den transition det innebär att bli förälder (Hildingson, Cederlöf & Widén, 2010; Meleis, 2010). Fäders roll ur ett kulturellt perspektiv I dagens samhälle är jämställdhetsfrågan i fokus och fäders engagemang vid graviditet, förlossning och vård av barn kan anses vara lika självklar som moderns (Benneth & Brown, 1999). Andelen blivande fäder som deltar vid en förlossning ser olika ut inom olika kulturer, både beroende på religion och personliga önskemål från föräldrarna (Shibli-Komtiani & Brown, 2012). Inom vissa religioner, exempelvis Islam, ses det som opassande att fadern deltar vid förlossning då det anses vara moderns angelägenhet. Trots det finns det fäder inom denna religion som önskar vara med, men inte får det då de blir hindrade av modern och vårdpersonal (Abushaikha & Massah, 2013). En studie av Ny, Plantin, Dejin-Karlsson och Dykes (2008) visar att män som invandrat till Sverige från mellanöstern upplever att deras 5

8 möjlighet att involveras i föräldraprocessen är större i Sverige än i deras hemland. Majoriteten av dessa män upplevde detta som något positivt och att deras syn på modern förändras efter att de fått möjlighet att involveras (ibid.). För att ha möjlighet att utveckla den perinatala vården anser författarna att det är av betydelse att vidare utforska hur vårdpersonal ser på fäders deltagande och rollen i att öka fäders delaktighet. Syfte Syftet är att beskriva kunskapen kring hur fäder upplever att få barn och tiden kring förlossning samt hur vårdpersonal kan öka fäders känsla av delaktighet. Specifika frågeställningar Hur upplevs en graviditet och en förlossning samt eftervård ur en faders perspektiv? Hur upplever vårdpersonal sin insats i att öka fäders delaktighet samt hur är deras inställning till fäders medverkan? Vad kan vårdpersonal göra för att fäder ska känna sig delaktiga i hela processen under graviditet, förlossning och eftervård? Metod För att belysa fäders upplevelse av graviditet, förlossning och eftervård har en litteraturstudie utförts. Det huvudsakliga målet med litteraturstudien var att integrera befintliga forskningsresultat för att sammanfatta vad som är känt om problemområdet. Litteraturstudien avser forskning omfattande både kvalitativ och kvantitativ ansats, för att skapa en bred helhetsbild utifrån vald litteratur. Enligt Polit och Beck (2014) sammanställer och underlättar en litteraturstudie tolkning av resultat som kan användas för att bilda nya forskningsfrågor 6

9 inför framtida studier. Studier med kvalitativ ansats innebär analys av data från en mindre mängd informanter, exempelvis intervjuer och enkätsvar, som kritiskt granskats och utvärderats. Dessa ger en subjektiv bild av patienters upplevelser och känslor. Studier med kvalitativ ansats har granskats utifrån trovärdighet och applicerbarhet (ibid.). Inom kvalitativ omvårdnadsforskning är syftet att skapa förståelse för människors upplevelser samt att det bidrar med stöd för kunskapsutveckling inom hälso- och sjukvården (Forsberg & Wengström, 2013). De kvantitativa studier som använts har granskats utifrån validitet och reliabilitet. Studier med kvantitativ ansats innebär att data innehållande ett större antal informanter analyserats samt att statistiska resultat eftersökts och bearbetats utifrån testbara hypoteser (Polit & Beck, 2014). Denna typ av omvårdnadsforskning har som syfte att finna belägg för vilken metod, behandling eller omvårdnadsåtgärd som främst gynnar patienten i ett visst sammanhang (Forsberg & Wengström, 2013). Urval Då synen på fäders medverkan vid graviditet och barnafödande skiljer sig åt inom olika kulturer begränsas därför föreliggande litteraturstudie till länder inom Nordeuropa. Hänsyn tas dock till att vissa länder inom Nordeuropa har stora flöden av migration och att patienternas religion och ursprung därför kan komma att vara av blandad art (Eurostat, 2014). En begränsning har gjorts gällande omvårdnadsvetenskapliga studiers utgivningsår från , för att forskningsresultaten som använts skall vara aktuella. De omvårdnadsvetenskapliga studier som granskats är alltså inte äldre än 10 år. Inklusionskriterier har varit att de studier som använts ska vara fokuserade på fadern och/eller faderns perspektiv, att forskningen handlar om graviditet, förlossning och eftervård samt att studierna ska vara utförda i länder inom Nordeuropa. Endast studier författade på engelska har använts. Studier skrivna på andra språk har exkluderats för att undvika feltolkning. Alla inkluderade studier är godkända av en etisk nämnd i enlighet med riktlinjer från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). För att finna relevant forskning har databaserna Cinahl, LUBSearch och PubMed använts. Cinahl står för Cumulative Index of Nursing and Allied Health och innefattar områdena omvårdnad, fysioterapi samt arbetsterapi. LUBSearch ger en översikt av biblioteken vid Lunds Universitets samlade tillgångar. PubMed är en databas som innefattar områden som 7

10 medicin, omvårdnad samt odontologi (Forsberg & Wengström, 2013). Sökorden har delats in som fritext eller MeSH-termer. MeSH står för Medical Subject Headings och är ett sätt att kategorisera ord i databasen PubMed (Willman et al., 2011). I de fall då sökorden inte funnits som MeSH-termer har en fritextsökning gjorts. Begreppet AND är en såkallad booelsk operator som har använts för att kombinera olika sökord med varandra för att få en mer specificerad sökning i databaserna (Forsberg & Wengström, 2013). Sökord samt antal granskade och använda studier presenteras nedan i tre sökscheman (Tabell 1, Tabell 2 och Tabell 3). Tabell 1, Sökschema Cinahl Databas Sökord Datum för sökning Antal träffar Antal granskade Urval 1 Urval 2 Använda studier Cinahl Childbirth (fritext) AND experience (fritext) AND Europé (fritext) Cinahl Fathers #1 [Mesh] AN D presence (fritext) AND birth (fritext) Tabell 2, Sökschema LUBSearch Databas Sökord Datum för sökning Antal träffar Antal granskade Urval 1 Urval 2 Använda studier LUBSearch Support #2 [Mesh] AN D #1 AND nurse #3 [Mesh] LUBSearch First-time fathers

11 (fritext) AND experience (fritext) Tabell 3, Sökschema PubMed Databas Sökord Datum för sökning Antal träffar Antal granskade Urval 1 Urval 2 Använda studier PubMeb #1 AND # PubMed Swedish fathers (fritext) PubMed #1 AND experience (fritext) AND birth (fritext) PubMed Swedish fathers (fritext) AND childbirth (fritext) PubMed Författare: Dykes Anna- Karin PubMed Författare: Premberg Åsa PubMed Författare: Johansson Margareta PubMed Författare: Massoudi Pamela PubMed Författare: Dolan Alan PubMed Child health nurse (fritext) AND #2 AND sweden #

12 [Mesh] Datainsamling Urvalsprocessen följde Forsberg och Wengström (2013). Datainsamling har således skett i två steg med sökschema och granskningsmall. Vid sökning i databaser urskildes de studier vars rubriker kunde vara av relevans och dess sammanfattningar (abstract) granskades i ett första urval. I andra urvalet granskades resultatet i de studier vars framtagna resultat kunde vara applicerbara i föreliggande studie (ibid.). Enligt Friberg (2012) har sekundärsökningar utifrån studiers referenslistor gjorts där även andra relevanta referenser utvunnits genom att söka på författares namn (ibid.). Under granskning av valda studier har bilaga G och H från boken Evidensbaserad omvårdnad en bro mellan forskning och klinisk verksamhet använts som granskningsinstrument (Willman et al., 2011). Bilaga G har använts för kvantitativa studier och bilaga H har använts för kvalitativa studier. Granskningsinstrumenten består av olika kriterier som besvaras med ja, nej eller vet ej (ibid.). Svaret ja gav ett poäng, svaren nej och vet ej gav noll poäng. Totala andelen poäng av andelen maxpoäng för respektive studie räknades ut och omvandlades till procent. Procentandelen har gett ett mått på om studiens kvalitet är låg, medel eller hög. Avgränsningar för procentandel för låg kvalitet avgränsades till 0-49%, medel kvalitet avgränsades till mellan % och gränsen för hög kvalitet sattes på % utifrån författarnas egna önskemål. Enbart studier som erhållit medel eller hög kvalitet har inkluderats. Sju av dessa studier var gjorda med kvalitativ metod, fyra med kvantitativ metod och en med mixed method. I granskningen av valda studier klassades sex av dessa vara av hög kvalitet och sex vara av medel kvalitet. Inkluderade studier har markerats i referenslistan med en asterisk. Dataanalys 10

13 Enligt Friberg (2012) har dataanalysen skett i olika steg. För att få förståelse för de olika studiernas innehåll och sammanhang lästes de flera gånger av båda författarna för att få en helhetsbild. Studiernas författare, år, land, titel, tidskrift, metod samt resultat och slutsats sammanställdes i en matris som användes som underlag för analysarbetet. Likheter och skillnader i studiernas resultat identifierades och markerades med olika färger för att kunna urskiljas och sorteras in i ett större sammanhang. Studierna integrerades med varandra för att få en helhetsbild kring det valda området. Hänsyn togs utifrån det faktum att kvantitativa och kvalitativa studiers resultat presenteras med siffror respektive ord (ibid.). Huvudrubriker och underrubriker utifrån syfte och specifika frågeställningar framkom där studiernas resultat kategoriserades in. Forskningsetiska avvägningar Enligt Polit och Beck (2014) har inkluderad forskning ett etiskt perspektiv samt har erhållit tillstånd från en etisk nämnd (ibid.). Forskningen presenteras sanningsenligt och litteraturstudien återger aktuella forskningsresultat. Enligt Helsingforsdeklarationens etiska riktlinjer bör inte intresset för forskningen överstiga patientintresset och patientens välmående prioriteras över forskningsresultatet (World Medical Association, 2014). De fyra viktigaste etiska principerna som forskningen skall följa är: autonomiprincipen, principen att göra gott, principen att inte skada och rättviseprincipen. Detta är sjuksköterskans viktigaste uppgifter enligt ICN s etiska kod (Northern Nurses Federation [NNF], 2003). Resultat Syftet med studien är besvarat och presenteras nedan indelat i två huvudrubriker med olika underrubriker. Huvudrubriken Fäders upplevelser av att få barn och tiden kring förlossning innefattar den perinatala processen med underrubrikerna prenatalvård, förlossningsvård och postnatalvård. Huvudrubriken Vårdpersonals roll i att öka fäders delaktighet ser till vårdpersonals upplevelser och insatser med underrubrikerna vårdpersonals upplevelse av fäders deltagande samt insatser från vårdpersonal för att öka fäders delaktighet. 11

14 Fäders upplevelser av att få barn och tiden kring förlossning Prenatalvård I en studie av Bogren-Jungmarker, Lindgren och Hildingsson (2010) deltog 827 blivande fäder i syfte att beskriva deras erfarenheter av och involvering i prenatalvård i Sverige. I studien deltog både förstagångsfäder och flerbarnsfäder. Mindre än en tredjedel av förstagångsfäder och endast en femtedel av flerbarnsfäder uppgav att de var helt nöjda med den prenatala vården. Av förstagångsfäderna deltog 75% vid fler än tre vårdbesök under graviditeten. Motsvarande siffra för flerbarnsfäder var 35%. Resultatet visar att förstagångsfäder var mer benägna att delta på prenatala föräldraklasser än de fäder som hade barn sedan tidigare (ibid.). Fäder önskade delta under den perinatala processen för att säkerställa moderns, barnets och sitt eget välmående. Att närvara på prenatala besök kunde ge direkta svar på eventuella frågor, samtidigt som det ökade känslan av trygghet. Fäder var av uppfattningen att ju mer de deltog under graviditeten, desto bättre var möjligheterna för en god kontakt med sitt barn i framtiden. Att vara förberedd inför förlossning upplevdes som viktigt då fäder uttryckte att detta bidrog till att bättre kunna stödja modern. Dessa förberedelser var beroende av faderns samt vårdpersonals inställning till hans deltagande (Persson, Fridlund, Kvist & Dykes, 2011). I en studie av Widarsson, Kerstis, Sundquist, Engström och Sarkadi (2012) var syftet att beskriva nyblivna föräldrars upplevda behov av stöd under graviditeten. Resultatet visar att blivande mödrar och blivande fäder behöver olika form av stöd under graviditeten. Mödrar upplevde att de fick bra stöd från vårdpersonal, medan fäder ofta kände sig osynliga i mötet med vårdpersonal. Fäder fick sällan frågor riktade till sig under kontroller på mödravårdscentralen samt upplevde att de inte fick det stöd de hade behov av. De uttryckte även att de kände sig hjälplösa och oförberedda när deras partner mådde dåligt eller kände sig svag på grund av graviditeten, då de inte visste hur de skulle kunna underlätta situationen för den blivande modern (ibid.). Flertalet fäder hade inte erbjudits något deltagande i specifika föräldragrupper för fäder (Bogren-Jungmarker et al., 2010). Sådana grupper uppgavs vara en viktigt källa för stöd. 12

15 Mödrar efterfrågade även möjlighet till en anpassad föräldrautbildning för fäder, där dessa kunde träffas utan att mödrar närvarade (Widarsson et al., 2012). Fäder ville att fler män skulle delta i föräldragrupper då de ville utbyta erfarenheter och lära känna andra föräldrar av samma kön. Tiden för dessa grupper var mindre viktig, då fäder räknade med att få ledigt från arbetet om det skulle behövas (Fägerskiöld, 2005). De fäder som hade medverkat vid speciella klasser för blivande fäder upplevde sig mer trygga tiden efter förlossning (Persson et al., 2011). På vissa barnavårdscentraler (BVC) fanns specifika föräldragrupper som organiserades med en manlig ledare med erfarenhet av föräldraskap. Deltagare i sådana grupper var nöjda med diskussioner angående deras nya roll. Även de fäder som inte uttryckte behov av stöd upplevde det som värdefullt att träffa andra nya fäder och utbyta erfarenheter (Fägerskiöld, 2005). Kvinnans partner beskrivs som det viktigaste stödet under graviditeten (Widarsson et al., 2012). Blivande fäders huvudsakliga prioritet var att deras partner fick en bra upplevelse av prenatalvård. Förstagångsfäder uppgav att det viktigaste var att partnern fick tillräcklig medicinsk vård, stöd samt ett respektfullt bemötande från vårdpersonal. Majoriteten fäder uttryckte en önskan om en mer familjecentrerad prenatalvård med ökad tillgänglighet (Bogren-Jungmarker et al., 2010). Förlossningsvård Att bli fader upplevs som att ta ett steg in till det okända, något som är livsomvälvande (Premberg, Carlsson, Hellström & Berg, 2010). Premberg et al. (2010) beskriver förstagångsfäders upplevelser av förlossning. Fäder upplevde att deras främsta uppgift var att stötta modern genom att vara engagerad i förlossningen. Födelseprocessen uppfattades som en delad upplevelse för modern och fadern. Då förberedelser och beslut inför förlossning fattas gemensamt av paret är det självklart att förlossningen genomgås tillsammans (ibid.). Fäder förväntar sig och önskar att få vara delaktiga i förlossningsarbetet. I de fall då vårdpersonal inte engagerar fäder känner de sig bortglömda och överflödiga (Johansson Rubertsson, Rådestad & Hildingsson, 2011a). Johansson et al. (2011a) har utforskat svenska fäders upplevelser av förlossning samt vilka faktorer som föranlett en negativ förlossningsupplevelse. Av 827 fäder angav 26% att de 13

16 erfarit en negativ förlossningsupplevelse. Dessa fäder hade ofta en högre utbildning, hade upplevt en instrumental förlossning, akut kejsarsnitt eller fått ett barn i behov av neonatal intensivvård. Fäder med negativa förlossningsupplevelser var mer benägna att vara missnöjda med vårdgivares kompetens. Med vårdgivares kompetens menas deras professionalitet, agerande samt att adekvata beslut fattades utifrån situationen. Negativa förlossningsupplevelser associerades även med meningsskiljaktighet angående partners möjlighet till bästa vård, vårdgivares närvaro i förlossningsrummet samt stöd från vårdgivare. Stöd från vårdgivare kopplades till en känsla av kontroll, emedan bristande stöd ledde till en känsla av ovisshet hos fäder. Bristande information var ytterligare en faktor som hade korrelation med en negativ förlossningsupplevelse (ibid.). I en annan studie av Johansson, Rubertsson, Rådestad och Hildingsson (2011b) framkom att 50% av 655 fäder uppgav att de fått ofullständig information om sitt barns vård och behov under tiden kring förlossning (ibid.). Informationsbrist beskrevs som den största orsaken till fäders känsla av rädsla och obehag (Fägerskiöld, 2008). Information och sättet information förmedlas på är något komplext. Oförmåga att förstå vårdpersonals dialoger med varandra ledde ofta till att fäder försökte läsa av ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonläge vilket kunde misstolkas i situationen (Premberg et al., 2010). Under förlossning upplevde fäder emotionella förändringar då de överväldigades av starka känslor. Nervositet och rädsla undertrycktes för att inte påverka modern. Att inneha en ödmjuk roll upplevdes hos fäderna som naturligt samtidigt som det kunde skapa en känsla av att vara oviktig och utesluten i sammanhanget då de egna behoven undertrycktes. Fäder beskrev det som svårt att gråta och få stöd då detta inte följde förutfattade könsföreställningar om manligt ideal. När förlossningen fortskred och avslutades framgångsrikt upplevde fäder en känsla av eufori. I stunden då barnet föds: när man kan se, känna och höra barnet, upplever männen sig som fäder. En familj har bildats (Premberg et al., 2010). Fäder önskar bli bemötta med respekt. Bristande respekt kunde vara när fäder upplevde att de inte blev lyssnade till och/eller att de blev förbisedda av vårdgivare (Johansson et al., 2011a). Att som fader uppmanas att genomföra moment under förlossningen utan att först bli tillfrågad, exempelvis klippa navelsträngen, gav en känsla av maktlöshet och upplevdes som osympatiskt. När vårdpersonal involverade fadern genom att ge honom specifika uppgifter och att uppmuntra partnerskap skapade detta istället en känsla av delaktighet och trygghet 14

17 (Premberg et al., 2010). Möjlighet till deltagande i vården bidrog till en positiv förlossningsupplevelse hos fäder (Johansson et al., 2011a). Postnatalvård I en studie av Fägerskiöld (2008) intervjuades 20 förstagångsfäder i syfte att utforska deras upplevelser av tidig spädbarnsålder. Resultatet visar att merparten fäder uttryckte att föräldraskapet var en livsomvälvande upplevelse. Att få barn förändrade allt från deras vardagliga rutiner till deras syn på livet, men huvudsakligen positiva känslor återgavs. Majoriteten fäder beskriver sig som oförberedda på den förändring det innebar att få barn, då den prenatala vården och förlossningen varit mestadels fokuserad på modern (ibid.). Många fäder upplevde bristande stöd efter förlossning. Under graviditeten hade de fått beaktning vid olika kontroller och tillräcklig information medan de efter förlossning fick mycket lite uppmärksamhet vid vårdtillfällen (Fägerskiöld, 2005). Fäder uttryckte missnöje över att inte få möjlighet att diskutera förlossningsupplevelsen med vårdgivare efteråt (Johansson et al., 2011a). I en studie av Hildingsson, Thomas, Engström-Olofsson och Nystedt (2009) framkom att det fanns specifika faktorer som gav upphov till missnöje med postnatalvård hos fäder. Syftet med studien var att beskriva nyblivna fäders tillfredsställelse med postnatal vård efter införandet av en familjecentrerad modell. Metoden som användes var kvantitativ och genomfördes longitudinellt med ett frågeformulär som totalt 640 fäder ifyllde. Två studier genomfördes på samma sjukhus, delstudie ett gjordes år 2004 och delstudie två år Mellan dessa år infördes en ny modell av postnatalvård i form av en familjesvit på patienthotellet där familjer kunde bo tillsammans efter förlossning. Vårdpersonal fick ta del av kritik som framkommit i den första delstudien samt genomgick viss utbildning inför delstudie två. Resultatet visar att antalet familjer som vistades på postnatal vårdavdelning hade halverats från 2004 till 2006, då fler familjer istället vistades på patienthotellet efter förlossning. Trots detta var en tredjedel av fäderna missnöjda med vårdkvaliteten (ibid.). Fäders belåtenhet rörande postnatalvård förbättrades inte mellan år 2004 och Missnöje med besökstider och instruktioner om omhändertagande av barnet ökade istället mellan delstudierna. De fäder som bott i familjesviten var mer nöjda än de som befann sig på 15

18 postnatal vårdavdelning (Hildingsson et al., 2009). Att få möjlighet att vara tillsammans med sin familj under de första dagarna var väsentligt då det gav utrymme till att lära känna varandra i lugn och ro. Att återvända till det dagliga livet gav möjlighet till att umgås tillsammans som en familj i hemmet. Detta i kombination med 10 dagars pappaledighet i direkt följd efter förlossning stärkte känslan av trygghet (Persson et al., 2011). Att ha personal nära till hands var av betydelse då frågor om modern och barnet kunde uppstå. Möjlighet att stanna kvar på sjukhus gav fadern ökad tillgänglighet till vårdpersonal samt likvärdig information som modern mottagit (Persson et al., 2011). Tre områden som flest fäder var missnöjda inom var: omvårdnad av barnet (63%), fäders involvering i omvårdnad (51%) samt information om amning (57%) (Hildingsson et al., 2009). Johansson et al. (2011b) utforskade fäders upplevelser av postnatalvård med fokus på att hitta huvudsakliga brister i sjukvården. Detta för att se vilka av dessa brister som ansågs kvarstå upp till ett år efter förlossning. Resultatet visar att 21% fäder uppgavs vara missnöjda med postnatalvård. Det fanns två huvudsakliga faktorer för missnöje hos fäder. Den första var bristande bemötande från vårdpersonal gentemot både fadern själv samt hans partner. Den andra faktorn var bristfällig information under och efter förlossning (ibid.). I en studie av Persson et al. (2011) framkom att fäders känsla av postnatal trygghet kan förbättras genom att ge dem möjlighet att delta i hela processen. Fäder uttryckte en avsaknad av information på föräldraklasser om tiden efter förlossning (ibid.). Även Bogren-Jungmarker et al. (2010) benämner att fäder ansåg att föräldrarutbildning hjälpt dem att förberedas inför förlossning, men inte för tiden efteråt (ibid.). I rollen som förälder beskrev fäder att de förväntas vara mer fysiskt aktiva med barnet än modern samt bemöta barnet mer bestämt. Dessa förväntningar föreslås påverka fäders transition till föräldraskap. Fäder uppgavs jämföra sig själva med sin egen far samt beskrev en skillnad i barnomsorgen av fäder då och nu, med en betydlig ökning av fördelningen mellan föräldrarna idag. Flertalet fäder uppgav att deras partner önskade dela upp föräldraledigheten jämlikt, detta för att främja en nära relation mellan fadern och barnet (Fägerskiöld, 2008). Fäder beskriver sin relation till barnet med stor glädje och stolthet. De beskriver sig som lika delaktiga i barnomsorgen som modern, förutom vid amning. Flera fäder angav att de vid amning försökte underlätta för modern efter rekommendationer från vårdpersonal, men att de trots detta kände sig obetydliga i processen. I de fall då amningen inte fungerat och 16

19 flaskmatning varit nödvändig har fäder känt sig mer delaktiga (Fägerskiöld, 2008). Fäder upplevde det som lättare att tala med kvinnliga vårdgivare, men ingen av fäderna hade mött en manlig vårdgivare på BVC. När vårdgivare engagerade fäder i samtal underlättades deras deltagande och fäder var ofta nöjda med vårdgivaren och tillgängligheten på BVC. Fäder som var förhindrade att besöka BVC på grund av arbete brukade diskutera frågor med modern som sedan kunde ställa frågan. Dessa fäder upplevde att de var engagerade inom BVC genom modern (Fägerskiöld, 2005). Fäders främsta informationskälla uppgavs vara manliga vänner eller kollegor som fått barn (Fägerskiöld, 2008). De fäder som kunde samtala med arbetskamrater och/eller familj och vänner hade mindre behov av att ha kontakt med vårdgivare och var inte i lika stort behov av en förtroendefull relation (Fägerskiöld, 2005). Prenatalt hade flertalet fäder informerats om att det fanns en risk att paret skulle separera under småbarnsåren, ett uttalande som oroat dem. Vårdgivare hade informerat om att risken för separation var så stor som 50%. Detta uttalande är inte sanningsenligt då föräldraskap snarare anses leda till en närmare relation än tidigare, vilket fäder själva angav. Fäder ansåg att parets relation hade blivit djupare och mer mogen efter förlossning trots att det fanns mindre tid för paret att umgås med varandra. Det var svårare för föräldrar att hitta egentid att vara tillsammans vilket kan vara påfrestande för förhållandet. Vidare, påpekades att vårdgivare bör komma ihåg att se till paret även om barnet är i störst fokus på BVC (Fägerskiöld, 2005; Fägerskiöld, 2008). Stöd från vårdgivare är en förutsättning för en förtroendefull relation mellan fäder och vårdgivare. Fäder uppgav att vårdgivare på BVC ofta vände sig till modern med frågor angående barnet. De uttryckte att vårdgivare bör involvera dem i större grad gällande barnets angelägenheter. Vårdpersonal bör reflektera över att fäder kan känna sig obetydliga på BVC om de i första hand vänder sig till modern (Fägerskiöld, 2005). Fäder ansåg att vårdgivare bör se och förstå varje faders unika situation samt bemöta deras oro. Deras känsla av trygghet påverkades av sättet de blivit bemötta på under den perinatala processen. Relevant information innan ett problem uppstod var att föredra, speciellt för förstagångsfäder, då det ökade känslan av trygghet (Persson et al., 2011). Vårdpersonals roll i att öka fäders delaktighet 17

20 Vårdpersonals upplevelse av fäders deltagande I en studie av Alehagen, Hägg, Kalén-Enterlöv och Johansson (2011) jämfördes sjuksköterskors syn på fäders och mödrars delaktighet inom barnahälsovård. Deltagandet ansågs vara annorlunda men samtidigt likvärdigt. Fäder såväl som mödrar deltog under aktiviteter och ställde frågor. Fäder hade god kunskap om barnet och vårdpersonal fick den information som efterfrågades. Vårdgivare upplevde det som naturligt när fäder kom med sitt barn på uppföljningar. Vidare, upplevdes det ibland som lättare att samtala med fäder än mödrar då de hade direkta frågor och ett mer okonstlat sätt att tala på, och därmed inte repetitivt diskuterade problem. Vårdgivare ansåg att fäder hade annat fokus än mödrar, med andra frågor och reflektioner. De upplevde i större grad att fäder var lugnare och hade ett avslappnat förhållningssätt till sitt barn, medan mödrar var mer spända och ville att barnet skulle uppföra sig. Fäder ansågs vara mer kritiska angående rekommendationer från vårdgivare och ville ofta ha ytterligare information (ibid.). Mellan 1% till 5% av vårdgivarna ansåg att det var en skillnad på mödrar och fäders förmåga att ta hand om sitt barn. Vårdgivare ansåg att mödrar var mer känslosamma och därmed hade bättre vårdande instinkter, vilket de menade att fäder saknade. Dessa vårdgivare var generellt äldre än 50 år (Massoudi, Wickberg & Hwang, 2010). Många vårdgivare uppgav att de enbart brukade vända sig till mödrar då de såg dem som den primära kontakten rörande vården av barnet. Detta manifesterades genom deras misslyckande att engagera och stötta fäders deltagande i lika stor utsträckning som mödrars vid konversationer och undersökningar. I familjer med invandrarbakgrund agerade fäder ofta tolk för modern och vårdgivaren. I de fall upplevdes fadern vara fokuserad på att kommunicera och inte på omhändertagandet av barnet. Vårdgivare upplevde att samhällsförändringar, som exempelvis betald föräldraledighet till båda föräldrarna, har ökat möjligheten för fäder att delta inom BVC. De uppfattade det som svårt att få ett generellt intryck av familjen om fäder inte deltog på uppföljningar på BVC. Fäder uppfattades ofta försöka ta ledigt från arbete för att medverka vid besöken och vårdgivare försökte erbjuda tider som underlättade fäders deltagande (Alehagen et al., 2011). Den primära orsaken till att fäders deltagande var lägre än mödrars ansågs vara på grund av öppettider på BVC. En stor andel fäder antogs arbeta kontorstider, vilket minskade möjligheten till att medverka under dessa tider på dygnet (Wells, Varga, Kerstis & Sarkadi, 2012). Vårdgivares uppfattning var att det är avgörande att 18

21 båda föräldrarna närvarar vid exempelvis hembesök då detta generellt leder till att fäder fortsatt deltar i aktiviteter på BVC (Alehagen et al., 2011). I en studie av Massoudi et al. (2010) var syftet att undersöka hur svenska sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever att arbeta med fäder och i vilken utsträckning de erbjuder stöd till och inkluderar fäder i det kliniska mötet. I resultatet framkom att 93% av vårdpersonalen fann det positivt att arbeta med fäder. Av 40% beskrevs fäders deltagande som lägre än mödrars vilket är ett lågprioriterat problem inom BVC. Vårdpersonal uppgav att de erbjöd föräldrautbildning till båda föräldrarna inför barnets födelse. Trots detta var fäders deltagande fortsatt lågt. Flertalet påpekar dock att de upplevt att fäders totala deltagande ökar för varje år (ibid.). Även i en studie av Wells et al. (2012) anger majoriteten vårdgivare att fäders sammanlagda deltagande ökat. Detta föreslås bero på att samhällets syn på föräldraskap har förändrats (ibid.). Somliga vårdgivare hävdar att fäders deltagande var tydligare i prenatala klasser medan de efter förlossning återgår till en vardag där modern är hemma med barnet. Fäders intresse för att delta inom BVC ansågs därefter minska (Alehagen et al., 2011). Vidare, ansåg vårdpersonal att jämställdheten mellan könen var tydligare under graviditeten än efter, då många par återgick till traditionella könsroller där modern tar hand om barnet och fadern återgår till arbetet. Fäder besökte BVC mer frekvent under sin del av föräldraledigheten. Enligt vårdpersonal uppfattade fäder BVC som en kvinnodominerad instans, där majoriteten vårdtagare samt vårdgivare är av det kvinnliga könet. Detta kunde leda till en känsla av utanförskap hos fäder (Wells et al., 2012). Bristande stöd till fäder belyses som ett problem. Nästintill 90% av vårdpersonalen angav att de under det senaste året endast ett fåtal gånger uppmärksammat fäder som mått psykiskt dåligt samt erbjudit dessa rådgivning och stöd. Vårdpersonal som tidigare arbetat med psykisk ohälsa eller som hade en specialistutbildning inom barnhälsovård var mer benägna att erbjuda detta. I de fall där fäders psykiska ohälsa uppmärksammats var orsaken främst relationsproblem och förlossningsdepression hos deras partner. Även andra orsaker såsom missbruk, posttraumatisk stress, sjukt barn samt svårighet att anpassa sig till föräldrarollen föranledde psykisk ohälsa (Massoudi et al., 2010). 19

22 Vårdpersonal uppgav att de inte anser att främja fäders delaktighet ingår i deras kärnkompetens, även om deras attityd gentemot fäders involverande är övervägande positivt (Wells et al., 2012). Fäder har en viktig roll att fylla på BVC och det bör därför vara ett mål för vårdgivare att lära känna fäder för att öka deras deltagande (Alehagen et al., 2011). Insatser från vårdpersonal för att öka fäders delaktighet Som tidigare nämnt finns olika områden som fäder är missnöjda med i den perinatala processen (Widarsson et al., 2012; Bogren-Jungmarker et al., 2010; Hildingsson et al., 2009; Fägerskiöld, 2005). Dessa områden bör därför ligga i fokus för vårdgivare i arbetet mot en mer familjecentrerad vård (Hildingsson et al., 2009). Kunskap om fäders uppfattning av att få barn är av relevans för vårdpersonal, främst för att kunna öka stödet från vårdpersonal samt rikta detta till båda föräldrarna (Fägerskiöld, 2008). Diskussion i arbetslag bör föras angående hur man på bästa sätt kan involvera fäder i processen kring att få barn (Hildingsson et al., 2009). Prenatalvård bör erbjuda en individuell och personcentrerad vård som främjar fäders känsla av delaktighet samt förser dem med relevant information (Widarsson et al., 2012). Ett sätt att stötta föräldrar är genom att organisera familjegrupper och föräldraklasser (Fägerskiöld, 2005). Ökat deltagande kan främjas genom att erbjuda dessa på andra språk samt utforma specifika stödgrupper för fäder så att båda föräldrarna blir lika involverade. Vårdpersonal behöver ökad kunskap om fäders behov av känslomässigt stöd för att kunna genomföra detta (Widarsson et al., 2012). Framtida utveckling av pre- och postnatalvård bör se till fäder och deras möjlighet till att delta, exempelvis genom ett speciellt prenatalt besök enbart för blivande fäder (Persson et al., 2011). Fäder tenderar att prioritera moderns behov högre än sitt eget under graviditet och förlossning. Det är därför av stor vikt att vårdpersonal uppmärksammar fäders behov och på så vis även inför ett mer familjecentrerat perspektiv (Bogren-Jungmarker et al., 2010). Fäder som beskrev förlossningen som negativ hade främst upplevt bristande respekt och bemötande från vårdpersonal. Detta påvisar vikten av ett gott bemötande och ett inkluderande av fadern under förlossning då detta leder till en mer positiv förlossningsupplevelse. Vårdpersonal bör ge högkvalitativ vård innehållande såväl medicinsk som empatisk 20

23 kompetens. Vidare, bör vårdpersonal även lära sig engagera fäder på ett respektfullt sätt (Johansson et al., 2011a). En fader bör försäkras om att hans insats vid förlossningen är viktig, utöver hans närvaro. Fadern bör vidkännas och stöttas som blivande förälder i större utsträckning. Vårdpersonal bör erkänna fäder som värdefulla deltagare i förlossningen och stärka dem i denna betydande ställning. De kan också informera fäder om att de kan stötta sin partner genom närvaro och fysisk kontakt samt att förse partnern med vätska och näring. En faders specifika kunskap om modern bidrar till att effektivt kunna lugna henne samt inge trygghet (Premberg et al., 2010). Fäder har inte blivit tillräckligt involverade inom postnatalvård (Hildingsson et al., 2009). Vårdgivare bör ha i åtanke att fäder vill bli hörda och seriöst bemötta angående sina individuella behov och upplevelser då det har inverkan på deras känsla av trygghet. Vårdpersonal kan uppmärksamma fäder genom att aktivt ha kontakt med familjen, besöka dem på sjukhuset samt ringa dem efter hemkomst. Utöver muntlig information var ett lugnt bemötande samt kroppsspråk hos vårdpersonal betydande då det gav ett intryck av kompetens. Vårdpersonal bör ge tydlig information om var kompetent hjälp finns att finna dygnet runt. De bör stärka fäders roll genom att erkänna och lyssna till varje enskild fader (Persson et al., 2011). Ett familjeperspektiv bör tillämpas och de nyblivna föräldrarna bör ses som en familj, en enhet. Vårdpersonal på postnatala vårdavdelningar bör ges större möjlighet att involvera fäder i eftervården (Hildingsson et al., 2009). Det föreslås även i en studie av Johansson et al. (2011b) att vårdpersonal bör se föräldraskapet som ett gemensamt projekt och stödja båda föräldrarna. Nationella evidensbaserade riktlinjer för postnatalvård bör utvecklas och implementeras (ibid.). Att vårdpersonal lyssnar till båda föräldrarna kan stärka familjens känsla av trygghet (Persson et al., 2011). Stöd för fäder kan visas genom att vända sig direkt till dem vid konversationer, att lyssna till dem och att öppet bemöta eventuella osäkerheter. Genom att ge fäder självförtroende i sin föräldraroll uppmuntras deras deltagande på BVC. Det finns behov av att skapa en separat identitet för fäder inom BVC. Vidare, efterfrågas möjlighet till direkt kommunikation mellan fäder och vårdgivare (Alehagen et al., 2011). Fäder ansåg att vårdgivare borde belysa att båda föräldrarna är av lika stor betydelse för barnet. Ur ett långsiktigt perspektiv föreslås stöd för fäder tidigt i faderskapet då det anses främja hela familjens välmående. Genom en förtroendefull relation med vårdpersonal förväntas fäders engagemang inom BVC öka (Fägerskiöld, 2005). 21

24 Då ett av målen på BVC är att skapa en miljö där alla familjemedlemmar är lika välkomna bör organisatoriska förändringar tillämpas som främjar detta. Ett förslag är att förlänga öppettiderna till vardagskvällar eller eventuellt lördagsförmiddagar för att öka möjligheten för icke föräldralediga fäder att delta. Införande av föräldramöten och föräldrautbildning från att barnet är ett år och uppåt tros kunna bidraga till att flera fäder besöker BVC. Detta då barnet inte längre måste ammas och föräldrarna då kan anses vara lika involverade i omvårdnaden. Vårdgivare bör få hjälp med att i sin yrkesroll ha utrymme för att kunna öka fäders delaktighet i barnhälsovården och därigenom se till att BVC är till för hela familjen (Wells et al., 2012). Diskussion Diskussion av vald metod Majoriteten av inkluderade studier är hämtade från PubMed då sökningar i denna databas gav bra resultat, därav var sökningar i andra databaser mindre nödvändiga. Utifrån presenterade sökord erhölls användbara studier som valdes att inkluderas i föreliggande studie. Kontrollsökningar gjordes i databaserna Cinahl och LUBsearch där samma studier fanns tillgängliga med liknande eller samma sökord. En del studier fanns tillgängliga i mer än en databas. En sekundärsökning gjordes utifrån författarnamn som identifierats utifrån andra studiers referenslistor för att finna ännu fler relevanta studier. Resultatet är utformat efter 12 studier som har granskats enligt mallar för att konstatera autenticitet och applicerbarhet enligt Willman et al. (2011). Vid granskningen har svarsalternativet vet ej använts då frågan i granskningsmallen inte varit applicerbar, vilket har påverkat samtliga studiers totala procentsats. De studier som använts har värderats likvärdigt oberoende av om de fått medel eller hög kvalitet i genomförd granskning. Ingen vikt har lagts vid vilken metod studierna genomförts med, då författarna till föreliggande studie anser att olika metoder istället givit en bred och djup grund till det valda området. En litteraturstudie genomfördes då metoden ansågs svara på syftet med föreliggande studie på ett 22