Beskrivning av gällande farledsavgiftssystem

Transkript

1 1 (8) PM Sjöfartspolitiska enheten Handläggare, direkttelefon Thomas Ljungström, : Beskrivning av gällande farledsavgiftssystem Sjöfartsverket drivs i affärsverksform med en huvudsaklig finansiering av verksamheten genom avgifter på handelssjöfarten. Verkets omsättning 2012 uppgick till drygt 1,9 mdr kr. Av detta svarade farledsavgifterna för 954 mn kr, dvs. cirka 50 procent. Övriga intäkter bestod främst av lotsavgifter, 437 mn kr och anslag, 206 mn kr. Farledsavgiften Farledsavgiften täcker kostnaderna för de verksamheter som tillhandahåller tjänster till sjöfarten och där direkta avgifter enligt principen användaren betalar inte kan tas ut beroende på svårigheter att identifiera den enskilde användaren samt att avgöra i vilken utsträckning tjänsterna används. Av de kostnader som täcks av farledsavgifterna kan framför allt nämnas: Farledsutmärkning Farledsunderhåll Sjögeografisk information (del av) Sjötrafikinformation Isbrytning Sjöräddning (del av) Myndighetsuppgifter Även delar av lotsningen och stora delar av kostnaden för administration och gemensamma funktioner täcks av farledsavgifterna. En grundläggande princip för utformningen av avgiftssystemet har varit att sjöfarten också ska täcka sina samhällsekonomiska marginalkostnader. Den största kostnadsposten är här sjöfartens utsläpp av luftföroreningar. I det reformerade avgiftssystem som infördes den 1 januari 2005 gjordes stora anpassningar till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna såtillvida att farledsavgiften för passagerarfartygen höjdes kraftigt och avgiftsnivån för övriga fartyg behölls oförändrad eller för vissa fartyg i mindre frekvent trafik till och med sänktes. Miljödifferentieringen skärptes samtidigt. \\SNSFILER01\TGSCGG$\DOCUMENTS\HEMSIDAN SV HAMNAR\DAGENS FARLEDSAVGIFTSSYSTEM.DOCX

2 2 (8)

3 3 (8) Avgiftssystemets utformning Sjöfartsverket beslutar om avgifternas storlek, men avgiftsnivån får enligt verkets regleringsbrev inte höjas med mer än nettoprisindex räknat från och med år Farledsavgiften är tvådelad, där en del baseras på fartygets bruttodräktighet och en del på mängden lastat och lossat gods. Den bruttodräktighetsbaserade avgiften är differentierad med avseende på fartygens utsläpp av svavel- och kväveoxider. För fartyg som anlöper svensk hamn från utrikes ort och som lastar eller lossar gods eller passagerare, inträder betalningsskyldigheten för den bruttodräktighetsbaserade avgiften i första svenska hamn. För fartyg i inrikes trafik uppstår avgiftsskyldigheten i den hamn där gods eller passagerare lastas för annan svensk hamn. Fartygets ägare, redare eller ett ombud för någon av dessa och som påtagit sig ansvaret för att lämna deklaration för farledsavgift, är solidariskt ansvariga för att farledsavgiften betalas. Undantagna från farledsavgifter Av förordning (1997:1121) om farledsavgift framgår att all sjöfart inte är avgiftspliktig utan att viss trafik är befriad från farledsavgift. Som last räknas i detta sammanhang inte: Bogserad last < 100 m 3 Buss, lastbil, järnvägsvagn, containrar etc. när de används för sitt ändamål Proviant och bunker till fartyget eller annat fartyg som tillhör samma redare Reseeffekter för personligt bruk Last i samband med haveri, uppläggning, ombyggnad etc och som återlastas Förstörd last Oljehaltigt ballastvatten eller annat avfall från fartygsdriften. Det utgår ingen avgift för varje enskild passagerare men betalningsskyldigheten uppstår när ett fartyg lossar eller lastar gods eller passagerare i en svensk hamn (i inrikes trafik vid lastningstillfället). Som passagerare räknas inte: Sjöman under hemresa Skeppsbruten

4 4 (8) Den som sätts i land på grund av dödsfall Den som transporteras utan ersättning eller maximalt till en kostnad som motsvarar redarens utgifter för kost. För nedanstående fartyg tas ingen farledsavgift ut: Fartyg med en bruttodräktighet under 400 enheter Fartyg avsedda för bogsering, bärgning eller sjöräddning Borr- eller bostadsplattformar eller liknande anordningar Arbetsfartyg Fartyg som transporterar last mellan hamnar belägna i Göteborg-, Brofjorden- eller Vänerområdet Fartyg i lokal eller regional person- eller lasttrafik, som drivs i offentlig regi eller inom ett län, t.ex. Waxholmsbåtarna och Styrsötrafiken. Avgift på godset För gods tas en avgift ut med 2,90 kr per ton för lastat och lossat utrikes gods. För inrikes gods tas avgiften ut endast i den hamn fartyget lastar. För s.k. lågvärdigt gods tas en avgift ut om 1,00 kr. Lågvärdigt gods är bl.a. sand, grus, sten, järnmalm och kalksten. För passagerare tas ingen avgift ut. Avgift på fartygets bruttodräktighet Antalet avgiftsbelagda anlöp för den bruttobaserade delen av farledsavgiften är maximalt fem respektive två anlöp per kalendermånad för passagerarfartyg och järnvägsfärjor respektive övriga fartyg. Passagerarfartyg, exkl. kryssningsfartyg Den del av farledsavgiften som tas ut på fartygets bruttodräktighet tas ut med 1,80 för varje enhet av fartygets bruttodräktighet för passagerarfartyg och järnvägsfärjor. Kryssningsfartyg För kryssningsfartygen uppgår avgiften per enhet av fartygets bruttodräktighet till 0,80 kr. För att inte skapa orättvisa konkurrensförhållanden vid olika kryssningsupplägg tas endast en avgift, i första svenska hamn, ut under en och samma kryssning. För kryssning där mer än 90 procent av passagerarna byts ut i svensk hamn utgår ingen avgift under de avslutade och påbörjade kryssningarna.

5 5 (8) Övriga fartyg Avgiftsnivån för övriga fartyg är 2,05 kr per enhet av fartygets bruttodräktighet. Maxbelopp Det maximala belopp som tas ut per anlöp är, för oljetankfartyg kr och för övriga fartyg kr om fartygets utsläppsnivå av kväveoxider uppgår till över sex gram per kilowattimme (kwh). För lägre utsläppsnivåer är maxbeloppen också lägre. För exempelvis fartyg med en utsläppsnivå på mellan 0,50 och 0,99 g/kwh är maxbeloppen kr respektive kr. För kryssningsfartyg, övriga passagerarfartyg och järnvägsfärjor finns inget maxbelopp. Miljödifferentiering Svavelavgift Enligt gällande EU-regler (direktiv 1999/32/EG, senast ändrad genom direktiv 2012/33/EU) om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen får inte gasolja (MGO) användas inom svenskt territorium om dess svavelhalt överstiger 0,2 %. Direktivet omfattar inte marin dieselolja (MDO) och tjockoljor (HFO). Inom SECA (t.ex. Östersjön) är idag högsta tillåtna svavelhalt i fartygsbränslen generellt 1,0 viktprocent. Den miljödifferentiering av farledsavgifterna som syftar till att ge incitament för fartygen att använda lågsvavlig bunkerolja har anpassats till dessa regler. Trots gällande regelverk ger Sjöfartsverket en rabatt på svavelavgiften om fartygen intygar att de opererar på ett bränsle med en svavelhalt på under 0,5 viktprocent. Detta för att ge en viss stimulans att operera på ett renare bränsle än gränserna i regelverken. I systemet finns tre gränser för svavelavgiften; mindre än 0,2 viktprocent, mellan 0,2 och 0,5 viktprocent samt överstigande 0,5 viktprocent. Svavelavgiften per enhet av fartygets bruttodräktighet framgår av nedanstående tabell. Svavelhalt, viktprocent Passagerarfartyg, kr Övriga fartyg, kr 0-0, ,21 0,5 0,20 0,20 0,51 0,70 0,70 För att erhålla rabatt på svavelavgiften skickar redaren eller fartygets ägare in ett dokument till verket där denne intygar att fartyget under alla förhållanden och året runt opererar fartyget enbart på lågsvavlig olja samt vilken gräns som är

6 6 (8) tillämplig. Sjöfartsverket, genom Samhälle, utfärdar ett svavelreduktionscertifikat (SO x -certifikat) som då berättigar fartyget till en lägre svavelavgift. Detta dokument ska förvaras i original ombord. Kontrollen av svavelhalten i bränslet utförs av Transportstyrelsen. Vid överträdelse förklaras intyget ogiltigt och fartyget måste på nytt kvalificera sig för ett förnyat intyg. Kvalificeringsperioden är fyra månader eller minst 20 anlöp för passagerarfartyg och åtta anlöp för övriga fartyg. Under hela perioden måste fartyget även kunna visa att fartyget endast framförts med lågsvavlig bunkerolja. Kväveoxidrabatt Sjöfartsverket anser att den tekniska utvecklingen av fartygsmaskiner motiverar att den övre gräns där rabatt börjar ges sätts till 6 g/kwh. Skalan är utsträckt ända ner till 0 g/kwh. Detta för att ge ett förstärkt incitament till att också låta hjälpmaskiner omfattas av åtgärder mot NO x -utsläppen. Avgiften som tas ut per enhet av fartygens bruttodräktighet framgår av nedanstående tabell. Utsläppsnivå, gram NO x /kwh Passagerar fartyg, kr Kryssnings fartyg, kr Övriga fartyg, kr 0 0, ,50 0,99 0,15 0,03 0,25 1,00 1,99 0,40 0,08 0,61 2,00 2,99 0,63 0,16 0,77 3,00 3,99 0,77 0,24 0,93 4,00 4,99 0,91 0,32 1,09 5,00 5,99 1,05 0,40 1,25 I likhet med SO x -certifikatet utfärdar verket, genom Samhälle, ett kväveoxidreduktionscertifikat baserat på en ansökan från redaren eller fartygets ägare. Till ansökan måste bifogas en mätrapport från ett ackrediterat kontrollorgan där utsläppen av NO x från samtliga maskiner har mätts upp. Transportstyrelsen utövar tillsyn av efterlevnaden. I likhet med förfarandet för SO x -certfikat förklaras intyget ogiltigt vid överträdelse. Även kvalificeringsperioden är densamma som för SO x -certifikaten.

7 7 (8) Rabatter på farledsavgifterna Verket får, enligt 8 förordning om farledsavgift, medge nedsättning av eller befrielse från farledsavgiften om det är förenligt med verkets ekonomiska intresse eller om det annars finns synnerliga skäl för det. Exempel på incitament för Sjöfartsverket att medge rabatter är då risk föreligger för ett stort bortfall av trafik eller vid stort behov av stimulans till ökad sjöfart eller för trafik som är av väsentlig betydelse för svensk industri. En förutsättning är att beslut om nedsättning eller befrielse är generella och att de inte snedvrider konkurrensen inom EU. Rabatterna uppgick under 2012 till cirka 25 mn kr. De rabatter som verket tagit beslut om och de krav som måste vara uppfyllda för att erhålla rabatt, framgår av verkets föreskrifter (SJÖFS 2008:5) om farledsavgift. Gällande rabatter är: Fjärrzonsfartyg, max 1,2 milj kr per linje och kalenderår Bilfartyg, 30 % rabatt på den bruttobaserade avgiften Transitrabatt, ingen avgift på lastat transitgods Transit av containrar, 50 % på lossat gods För samtliga rabatter gäller att betald avgift återbetalas efter ansökan till verket kvartalsvis. De kryssningsfartyg som inte ska betala farledsavgift är undantagna från skyldigheten att avge deklaration för farledsavgift. Avgift vid läktring Vid så kallad läktring av gods mellan två fartyg på svenskt vatten utgår den godsbaserade farledsavgiften endast en gång. Den bruttodräktighetsbaserade avgiften ska däremot betalas av samtliga inblandade fartyg. Debitering av farledsavgifter Alla avgiftspliktiga fartyg måste, genom redaren eller fartygets ägare eller genom ombud för någon av dessa, senast en vecka efter fartygets avgång avge en deklaration för farledsavgift. Denna avges i normalfallet elektroniskt men kan också skickas per telefax. Vissa fartyg som går enligt turlista och som har avtal om kredit kan få tillstånd av verket att lämna deklaration periodvis, i normalfallet en gång per månad. Fartygs ombud, redare eller ägare som efter ansökan erhållit kredit på avgiften, får avgå utan att avgiften betalats. Om kredit saknas ska avgift betalas innan fartygets avgång.

8 8 (8) Gällande föreskrifter Ansvaret internt på myndigheten för arbetet med föreskrifter, tolkning av gällande föreskrifter samt förändringar och uppföljning av farledsavgiftssystemet vilar på Samhällsavdelningen medan prognoser och uppföljning av ekonomin ligger på Stab Styrning och planering genom Controllerenheten. Mer information om farledsavgifterna återfinns i gällande föreskrifter, dels i föreskrifter (SJÖFS 2008:5) om farledsavgift med ändringsföreskrifter SJÖFS 2012:7, dels i föreskrifter (SJÖFS 1998:13) om villkor för miljödifferentierad farledsavgift SJÖFS 2012:9.