Yttrande angående ändring av vissa delar av förordning (1998:965) om behörigheter för sjöpersonal

Transkript

1 1 (6) Handläggare direkttelefon Fartygsoperativa enheten Ert datum Er beteckning Bo Bergström, N2003/9163/TP Regeringskansliet Margareta Granborg Näringsdepartementet Stockholm Yttrande angående ändring av vissa delar av förordning (1998:965) om behörigheter för sjöpersonal Sjöfartsinspektionen har givits tillfälle att inkomma med synpunkter på skrivelse från försvarsmakten i vilken det föreslås att tjänstgöring ombord samtliga marinens fartyg ska likställas med tjänstgöring ombord på konventionella handelsfartyg för erhållande av behörighet som fartygsbefäl klass V, klass VII och klass VIII. Försvarsmaktens förslag till ändring Försvarsmakten har föreslagit en ändring av 2 kap. 7, 8 och 9 förordningen (1998:965) om behörigheter för sjöpersonal, behörighetsförordningen. Dessa paragrafer anger kraven för att erhålla behörighet som fartygsbefäl klass V, klass VII och klass VIII. I den nuvarande lydelsen av behörighetsförordningen ställs krav på att en viss del av den tjänstgöring som erfordras för utfärdande av behörigheterna som fartygsbefäl klass V, klass VII och klass VIII ska vara fullgjord på ett handelsfartyg. Försvarsmakten har föreslagit att kravet på att en viss del av den däckstjänstgöring som krävs för erhållande av ovan nämnda behörigheter skall vara fullgjord på handelsfartyg tas bort. Försvarsmakten har föreslagit att det endast skall krävas att däckstjänstgöringen fullgjorts på fartyg för att på så sätt öppna upp lagstiftningen så att tjänstgöring som fullgjorts på alla försvarsmaktens örlogsfartyg kan tillgodoräknas för erhållande av behörighet. Sjöfartsverkets inställning till den föreslagna ändringen Sjöfartsverket stöder inte den av försvarsmakten föreslagna ändringen och anser att någon ändring av behörighetsförordningen inte bör göras. Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post NORRKÖPING Östra Promenaden inspektion@sjofartsverket.se

2 2 (6) Syftet med kravet att en viss del av sådan däckstjänstgöring som utgör villkor för erhållande av vissa behörigheter skall ha fullgjorts på handelsfartyg är att garantera att sjömannen, som skall få en sådan behörighet, har praktik från sådana fartyg som behörigheten ger honom eller henne rätt att tjänstgöra på. Att tjänstgöringen är genomförd på den typ av fartyg där det finns förutsättningar för att erhålla de praktiska kunskaper som behövs för att arbeta ombord på sådana fartyg som behörigheten ger rätt att tjänstgöra på, både vad gäller manskap och befäl, är av yttersta vikt för att upprätthålla en god sjösäkerhet. Skälen för Sjöfartsverkets ställningstagande Allmänt De sjömän som arbetar på fartyg ingår i fartygets besättning. Beroende på bl.a. fartygets storlek, maskinstyrka, typ, och fartområde har dess besättning olika sammansättning. För svenska handelsfartyg bestämmer Sjöfartverket vilket det minsta antal besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller avses att användas genom att utfärda s.k. säkerhetsbesättningsbeslut för fartyg 1, se 1 kap. 2 och 3 kap fartygssäkerhetslagen (2003:364). Ett fartygs besättning består av flera sjömän i olika befattningar som t.ex. befälhavare, överstyrman, teknisk chef och fartygsingenjör. För att en sjöman skall kunna tjänstgöra i en viss befattning på ett visst fartyg måste han ha den behörighet som krävs, t.ex. sjökapten, fartygsbefäl klass II-VIII, sjöingenjör eller maskinbefäl klass II-VI. Vilken behörighet som krävs för att få tjänstgöra i en viss befattning ombord på ett fartyg bestäms bl.a. utifrån fartygets storlek, maskinstyrka, typ och fartområde och anges i säkerhetsbesättningsbeslutet för fartyget i fråga. Ibland krävs en specialbehörighet utöver den vanliga behörigheten för att få tjänstgöra i en viss befattning på ett visst fartyg, t.ex. kan det krävas att en sjöman har en specialbehörighet för oljelasthantering för att få tjänstgöra i en befattning som styrman i besättningen på ett oljetankfartyg utöver den vanliga behörighet som krävs för att få vara styrman på fartyget. Behörighetsförordningen och Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:1) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal, behörighetsföreskriften, införlivar den s.k. STCW-konventionen 2, som 1 För mindre fartyg utfärdas inte säkerhetsbesättningsbeslut. Vilken sammansättning besättningen på dessa fartyg skall ha framgår i stället av s.k. bemanningsföreskrifter som utfärdas av Sjöfartverket. 2 Den internationella konventionen om utbildning, träning, certifiering och vakthållning för sjöfolk 1978, med ändringar 1995 (STCW 95)

3 3 (6) gjorts bindande för medlemsstaterna genom rådets direktiv 2001/25/EG 3, i svensk rätt. STCW-konventionen anger vilka minimikrav som skall ställas för utfärdande av behörighetsbevis som ger rätt att tjänstgöra i vissa befattningar på vissa fartyg. En behörighet som utfärdats med stöd av behörighetsförordningen ger innehavaren rätt att tjänstgöra i en befattning för vilken ett säkerhetsbesättningsbeslut föreskriver en viss behörighet. Syftet med bestämmelserna Behörighetsförordningen ställer dels krav på teoretiska kunskaper, dels på praktik som villkor för utfärdande av de aktuella behörigheterna. Syftet med kravet att däckstjänstgöring som krävs för erhållande av de aktuella behörigheterna till viss del skall vara fullgjord på handelsfartyg är att tillse att innehavaren av behörigheten har praktisk erfarenhet från sådana fartyg som behörigheten ger rätt att tjänstgöra på. En innehavare av en behörighet, som ger rätt att tjänstgöra på en viss typ och storlek av fartyg, skall ha tidigare erfarenhet från sådana fartyg. Detta är den grundläggande tanke som hela behörighetsförordningens, och de internationella instrument som ligger till grund för denna, struktur och krav är uppbyggda kring. Till stor del skall praktikkravet naturligtvis säkerställa att behörighetsinnehavaren har tillräcklig praktisk erfarenhet av att framföra fartyg och navigera; i de fallen ställs krav på tjänstgöring i ett fartygs däcksavdelning. I vissa fall ställs det också krav på att tjänstöringen skall ha fullgjorts i en viss befattning, t.ex. som styrman, på fartyg av en viss storlek som går i en viss fart; detta för att även denna praktik är nödvändig för tjänstgöring i de högre befattningar behörigheten kan ge innehavaren rätt att tjänstgöra i. Kravet på att en viss del av den tjänstgöring som krävs skall ha fullgjorts på handelsfartyg finns för att säkerställa att behörighetsinnehavaren är van vid den arbetsordning och de arbetsuppgifter som tillkommer en befattningshavare på handelsfartyg, med andra ord, att han känner till de fartyg och den befattning behörigheten ger rätt att tjänstgöra i. Marinens fartyg I 1 kap. 2 behörighetsförordningen definieras handelsfartyg som fartyg som används för handelssjöfart eller transport av passagerare eller till annat 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EGT L 136, 18/05/2001 s , Celex 32001L0025)

4 4 (6) ändamål som hör ihop med handelssjöfarten såsom bogsering, isbrytning, bärgning och dykning. Vissa av marinens fartyg kan således per definition vara handelsfartyg när de används för ändamål som hör ihop med handelssjöfarten. Sjöfartsverket har därför, med stöd av bemyndigande i behörighetsförordningen, i 4 kap. 1 behörighetsföreskriften föreskrivit att också tjänstgöring på marinens lag-, skol- och långresefartyg får tillgodoräknas som tjänstgöring på handelsfartyg vid utfärdande av behörigheter enligt behörighetsförordningen. Anledningen till detta är att tjänstgöringen på dessa fartyg har bedömts motsvara tjänstgöring på handelsfartyg i så hög utsträckning att den praktik som sjömannen får ombord på dessa fartyg ger sjömannen de kunskaper som krävs för att tjänstgöra i högre befattningar på handelsfartyg. Tjänstgöring på marinens fartyg i övrigt får tillgodoräknas om fartygen uppfyller behörighetsförordningens krav på storlek, maskinstyrka och fartområde dock inte som tjänstgöring fullgjord på handelsfartyg. Sådan tjänstgöring kan tillgodoräknas för att uppfylla de delar av behörighetsförordningens krav på däckstjänstgöring som inte måste ha fullgjorts på handelsfartyg. För att erhålla behörighet som fartygsbefäl klass V krävs t.ex. 36 månaders däckstjänstgöring varav dock endast 18 månader skall ha fullgjorts på handelsfartyg, se 2 kap. 7 behörighetsförordningen. Tjänstgöring på de av marinens fartyg, som inte klassats som handelsfartyg, skiljer sig avsevärt från tjänstgöring på ett handelsfartyg. Såväl fartygsorganisation som arbetsuppgifter och social struktur skiljer sig åt i sådan omfattning att de inte ger nödvändig praktik i hur arbetet på ett handelsfartyg går till. Praktiken ska ge den erfarenhet och kunskap som är nödvändig för att det blivande befälet senare ska känna sig bekant med miljön ombord och säkert kunna utföra de arbetsuppgifter som krävs av honom/henne i ett konventionellt handelsfartyg. Tjänstgöring på dessa marinens fartyg ger således inte sjömannen relevant praktik. Det CI-beslut som försvarsmakten nämner i sin hemställan har tagits fram för att Sjöfartsinspektionens praxis vid bedömning av möjlighet att tillgodoräkna sig praktik från marinens fartyg blir konsekvent. Konsekvenser av en ändring Fatygsbegreppet innefattar bl.a. fritidsfartyg, ubåtar, pråmar, flytdockor och pontonkranar. Att som praktikkrav för de behörighetsbevis som fartygsbefäl klass V, klass VII och klass VIII endast kräva att tjänstgöring fullgjorts i viss omfattning på fartyg innebär i princip att en sjöman kan bli innehavare av ett behörighetsbevis som berättigar till tjänstgöring i en befälsbefattning på handelsfartyg utan att denne någonsin tjänstgjort på ett handelsfartyg utan enbart på t.ex. en ubåt. En sådan ordning är fullständig oacceptabel från sjösäkerhetssynpunkt.

5 5 (6) Behörighetsförordningens föreskrifter skall säkerställa att innehavaren av ett behörighetsbevis har praktik som givit erfarenhet att tjänstgöra i de befattningar och på de fartyg behörigheten ger rätt att tjänstgöra i. Att genomföra en sådan ändring som försvarsmakten föreslagit strider därför mot syftet med reglerna. Det är från sjösäkerhetssynpunkt av största vikt att kraven om en viss tjänstgöring på handelsfartyg vidmakthålls. Övrigt Försvarsmakten gör i sin skrivelse en internationell jämförelse. Huruvida denna är relevant undandrar sig Sjöfartsinspektionens bedömning. De två nämnda ländernas örlogsfartyg torde vara delvis av annan typ och ha andra uppgifter än svenska, t.ex. fiskeritillsyn i Nordatlanten. Sjöfartsinspektionen anser att det är en mycket positiv utveckling att civil och militär utbildning av sjökapten och styrmän blir likvärdig. Detta räcker dock inte för utbytbarhet mellan örlogsfartyg och civila fartyg; praktiken är en väsentlig del av kravet för en behörighet. Det förhållandet att Försvarsmakten går mot ökade internationella engagemang har i sig inget värde i den nu aktuella frågan. Sammanfattning En ändring av det slag försvarsmakten föreslår kommer att medföra att även praktik på andra grupper än marinens örlogsfartyg kommer att kunna tillgodoräknas för erhållande av behörighet som ger rätt att tjänstgöra på handelsfartyg. T.ex. faller fritidsfartyg, ubåtar, pråmar, flytdockor och pontonkranar in under definitionen fartyg. Det är en väsentlig skillnad på att arbeta på ett stridsfartyg och ett handelsfartyg. Ett stridsfartyg har som sitt främsta uppdrag att vid ett ev. krig försvara Sverige i strid och är således konstruerat för detta ändamål. Arbetsuppgifterna, organisationen och den sociala strukturen ombord återspeglar detta uppdrag. Ett handelsfartyg har som uppgift att transportera gods eller passagerare på ett säkert sätt. Det huvudsakliga arbetet består i att lasta och lossa fartyget och sedan på ett säkert sätt hantera och vårda lasten och passagerare under resans gång. De organisationsmässiga, arbetsmässiga och sociala skillnaderna ombord på dessa olika fartygstyper är för stora för att det skall vara sjösäkerhetsmässigt godtagbart att det görs möjligt att erhålla en behörighet som ska gälla på samtliga handelsfartyg enbart mot bakgrund av tjänstgöring i ett stridsfartyg. Det finns navigatoriska likheter mellan att föra ett örlogsfartyg och ett handelsfartyg, men de finns också stora skillnader i detta avseende. Den praktik som en sjöman får av att framföra fartyg och navigera kan dock

6 6 (6) tillgodoräknas honom eller henne vid ansökan om behörighet då det endast är en del av däckstjänstgöringen som skall ha fullgjorts på handelsfartyg. Det blivande fartygsbefälet måste ges tillfälle att bli väl rustade för den miljö som de senare kommer att arbete i. Därför är det nödvändigt att en viss del av den praktik som ligger till grund för en behörighet som ger rätt att tjänstgöra på handelsfartyg är fullgjord på ett sådant fartyg. I handläggningen av detta ärende, som har beslutats av Sjösäkerhetsdirektören Johan Franson, har deltagit, avdelningsdirektör Olle Wadmark och byrådirektör Bo Bergström, den sistnämnda även föredragande. Johan Franson Bo Bergström