Icke-dödliga skadehändelser som inträffat i samband med färd på fyrhjuling

Transkript

1 Icke-dödliga skadehändelser som inträffat i samband med färd på fyrhjuling Rapport nr 132 Per-Olof Bylund Kristin Ahlm Akut- och katastrofmedicinskt centrum Norrlands universitetssjukhus, Umeå Enheten för rättsmedicin, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet Umeå 2006

2 2 Tillkännagivande Denna studie har kunnat genomföras med ekonomiskt stöd från Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond och Stiftelsen MHF:s Fond för Trafiksäkerhet. Ett stort tack riktas till Anders Karlsson, Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen i Stockholm för framtagande av grunddata, läkarsekreterare Sonya Enström skaderegistreringen vid Hudiksvalls sjukhus, utvecklingsledare Maj Ader och leg sjuksköterska Madelaine Andersson vid skaderegistreringen i Skaraborg för utformning och utskick av frågeenkäter. Ett stort tack riktas också till Gunnar Öijvall vid Moped och Motorcykelbranschens Riksförbund som varit behjälplig med fakta och värdefulla kommentarer.

3 3 Sammanfattning Ett sexårsmaterial av 87 personer som sökt sjukvård efter att ha skadats sig i samband med färd på så kallad fyrhjuling har analyserats. Drygt hälften var yngre än 15 år och tre av fyra var män. Sex av tio skadades i trafikområde, skog/natur eller i bostadsområde. Samtliga skadehändelser var singelkrascher. Nästan hälften (45%) skadades i samband med att fordonet välte och var fjärde kolliderade med fast föremål. Drygt fyrtio procent ådrog sig icke-lindriga skador (MAIS2+ ) och de kroppsdelar som oftast skadades var övre extremiteter. Drygt hälften av skadorna på övre extremiteter var fraktur- eller luxationsskador. Var fjärde skadad blev inlagd i slutenvård med i genomsnitt 2,5 dygns vårdtid. Fyrtiotvå procent av dem som besvarat en utskickad frågeenkät hade kvarstående besvär sex månader efter skadan och drygt var fjärde svarade att de fått förändrade fritidsvanor efter den aktuella skadan. Resultaten i denna studie indikerar att det skadeförebyggande arbetet inriktas mot barn och ungdomar. För att begränsa skador i samband med vältning kan en kombination av säkerhetsbälte och skyddsbur vara värdefull. En fortsatt uppföljning av skadefall bland åkande på fyrhjulingar i Sverige bör ske då antalet registrerade fordon ökar kraftigt.

4 4 Bakgrund Användningen av fyrhjulingar i Sverige har ökat betydligt de senaste åren och antalet registrerade fordon har de senaste 4 åren nästan tiodubblats från år 2002 till i december år 2005 (personligt meddelande från Gunilla Lennermark. Trafikregistret uppdrag, Vägverket, Örebro). Antalet totalt sålda fordon torde vara fler, men några säkra uppgifter finns inte att tillgå. Fyrhjulingar kan vara registrerade som: terrängskoter, traktor, motorcykel eller moped. Fordonen skall vara registrerade och ha en registreringsskylt, såvida de inte används uteslutande inom inhägnat område. I början på 1970-talet introducerades i USA ett fordon som benämndes ATV (All-Terrain Vehicles) vilket var en tre- eller fyrhjulig motorcykel anpassad för körning i terräng. Antalet sålda fordon ökade markant under de följande decennierna vilket också medförde att antalet skade- och dödsfall steg markant (Stueland & Aldrich, 1991; Rodgers & Adler, 2001; Moroney, Doyle & Mealy, 2003; Scutchfield, 2003). Fordonen var i början avsedda mest som arbetsredskap inom skogsbruk, men även kommuner, försvarsmakt, jägare och fastighetsbolag använder sig av dessa fordon. Utvecklingen har dock förändrats så att idag används fyrhjulingar ofta vid nöjesåkning och då framförallt av barn och ungdomar. Särskilt intresse har riktats mot de händelser som drabbat barn och ungdomar (Lister et al., 1998; Lynch, Gardner & Worsey, 1998). Helmkamp (2003) konstaterade att en fjärdedel av de omkomna var barn och ungdomar yngre än 18 år. I en nyligen publicerad studie från USA (Murphy & Yanchar, 2004) ifrågasattes om barn över huvudtaget skall använda dessa fordon. En ny typ av fyrhjulingar som anpassats för barn finns också idag ute på den svenska marknaden och deras betydelse för skadeutvecklingen är okänd. I marknadsföringen finner man reklam för dessa fordon som är avsedda för barn i åldern 3-12 år. För att öka säkerheten har vissa modeller för de allra yngsta barnen utrustats med en fjärrkontroll så att en annan person än föraren kan stanna fordonet. Dock får framförande av dessa lekfordon endast ske på inhägnat område (t.ex. tävlingsbana, nöjespark). Syfte Syftet med denna studie är att identifiera bidragande orsaker och konsekvenser bland ickedödliga skadefall som inträffat under färd med fyrhjuling, samt att finna vägar till skadeförebyggande insatser.

5 5 Material och metod Data till denna studie har inhämtats från Epidemiologiskt Centrum på Socialstyrelsen vilka är samordnare för den svenska skadedatabasen (EHLASS = European Home and Leisure Accident Surveillance System). I EHLASS finns skadedata från Norrlands universitetssjukhus i Umeå, Hudiksvalls sjukhus, jourcentralen i Ljusdal, kärnsjukhuset i Skövde samt sjukhusen i Lidköping, Falköping och Mariestad. Inom detta geografiska område bor det cirka personer. Dessa data innehåller bl.a. uppgifter på: ålder, kön, hemkommun, skadeplats, skademekanism, typ av fordon, skadediagnos, skadeallvarlighet, vårdtid på sjukhus samt en fritextbeskrivning av händelsen. Totalt identifierades 87 personer som skadats vid färd med fyrhjuling under sex-års perioden En enkät med kompletterande frågor har skickats i efterhand till de personer som skadats eller till förälder till barn som vid utskickstillfället var yngre än 18 år (Se bilaga 1). En påminnelse skickades till dem som inte svarat på den första enkäten och totalt besvarade 53 (61%) av de 87 personerna enkäten. Uppgifter beträffande alkoholpåverkan är baserade på information från den behandlande läkaren. Ingen rutinmässig blodprovstagning eller mätning av alkohol i utandningsluft av de skadade förarna har skett. En studie som omfattar dödliga skadehändelser i samband med färd på fyrhjuling redovisas i en separat rapport (Hansson, Ahlm & Bylund 2006). Skadegradering Skadegradering har skett enligt Abbreviated Injury Scale (AIS) (Committee on Injury Scaling, 1990). MAIS betecknar Maximum AIS, d.v.s. den svåraste skadans AIS-värde. Exempel: AIS = 1 Lindrig skada (exempelvis småsår, stukning, finger- eller näsfraktur). AIS = 2 Moderat skada (exempelvis hjärnskakning med medvetslöshet < 1 tim, okomplicerad fraktur). AIS = 3 Allvarlig skada (exempelvis hjärnskakning med medvetslöshet 1-6 timmar, lårbensbrott). AIS = 4 Svår skada (exempelvis blödning i hjärnan, amputation av ben). AIS = 5 Kritisk skada (exempelvis skada på kroppspulsådern).

6 6 AIS = 6 Maximal skada (nästan alltid dödlig). Regler gällande olika typer av fyrhjulingar (Vägverket, Fyrhjulingar ) Terrängskoter: Fyrhjuling registrerad som terrängskoter får endast köras på enskilda vägar (om inte vägens ägare förbjudit det). Annan väg får användas om den behöver korsas eller om terrängen är oframkomlig. Innan fordonet körs ut på en väg ska föraren stanna och lämna företräde åt trafikanter på vägen. På de flesta vägar får fordonet framföras i högst 20 km/tim och passagerare får inte åka med. Undantag är enskilda vägar som i mindre omfattning används av allmänheten för trafik. Terrängskoter får endast köras av den som tagit körkort eller traktorkort utfärdat före 1 januari 2000 eller fyllt 16 år och har förarbevis för terrängskoter. Förarbevis utfärdas av Vägverket efter godkänt kunskapsprov. Hjälm rekommenderas. Motorcykel: Fyrhjuling registrerad som motorcykel får endast köras av den som har körkort för behörighet B eller körkort för avsedd motorcykel. Passagerare får endast tas med om motorcykeln är byggd för det. Hjälm ska användas. Vid färd på väg ska den som färdas i en treeller fyrhjulig motorcykel med karosseri sitta på en sittplats som är utrustad med bilbälte och använda det om en sådan plats är tillgänglig. Om bälte används behöver hjälm ej användas. Moped: Fyrhjuling registrerad som moped klass I får köras endast av den som har körkort, traktorkort eller fyllt femton år och har förarbevis för moped klass I. Passagerare får endast tas med om mopeden är byggd för det. Hjälm ska användas. Vid färd på väg ska den som färdas i en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri sitta på sittplats som är utrustad med bilbälte och använda det om en sådan plats är tillgänglig. Om bälte används behöver hjälm ej användas. Traktor: Fyrhjuling registrerad som traktor får endast köras på väg av den som har körkort eller traktorkort om inte körningen avser kortare sträcka mellan arbetsplatser eller liknande.

7 7 Resultat Allmänt Under åren skadades 87 personer varav 52 (60%) under de sista två åren. De flesta (80;92%) skadades under fritidsaktivitet medan övriga 7 skadefall inträffade under arbetstid varav 5 skadades i samma händelse. Ålder, kön och placering på fordonet Drygt hälften (44;51%) av de 87 skadade var yngre än 15 år och 3/4 var män. Medelåldern var 20 år (median 14 år, range 3-69 år). De flesta (75;86%) var förare, 6 (7%) passagerare och 4 (5%) var åkande på släpvagn som drogs av fyrhjuling. I två (2%) fall var placeringen på fordonet okänd. Av de 44 som var yngre än 15 år var 41 (93%) förare av fordonet. I åldersgruppen år var 13 (62%) av de 21 kvinnor (9 förare och 4 passagerare). Figur 1. Antal skadade fördelade på ålder och kön. 25 Antal Kvinnor Män Ålder (år)

8 8 De flesta (57;66%) skadades under månaderna maj-augusti. Figur 2. Fördelning på månad för de 86 fall (99%) där månaden var känd Antal Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Månad Trettiosex (41%) skadades under lördagar och söndagar. I medeltal skadades 18 personer på lördag eller söndag medan på vardagar skadades i medeltal 10 personer. Figur 3. Fördelning på veckodag för de 86 (99%) fall där veckodag var känd. 20 Antal Mån Tis Ons Tor Fre Lör Sön Veckodag

9 9 De flesta (41;56%) skadades från klockan 15 fram till klockan 20. Figur 4. Fördelning efter tid på dygnet för de 73 fall (84%) där den exakta skadetidpunkten var känd. Antal Tidpunkt Typ av fordon Av de 53 personer som svarat på frågorna i enkäten hade 18 skadats under färd på fyrhjulig terrängskoter, 18 på s.k. barnfyrhjuling, 11 på fyrhjulig motorcykel, 3 på fyrhjulig moped och 3 på annan eller okänd typ av fyrhjuling. Bland de 27 barn som var yngre än 15 år och var förare av fordonet hade 3 framfört en fyrhjuling med cylindervolym på 100 kubikcentimeter, medan övriga färdats på barnmodeller.

10 10 Skadeplats Var fjärde (22;25%) skadades under färd i trafikområde (t.ex. allmän väg, privat väg, eller cykelbana) (se Tabell I). Barn och ungdomar yngre än 15 år skadades oftast i bostadsområde, skog/naturområde eller i nöjespark. Nio av 41 förare bland barn och ungdomar skadades på tävlingsbana eller i nöjespark, där platsen sannolikt var inhägnad. Tabell I. Antal skadade fördelade på åldersgrupp och olika skadeplatser. Skadeplats < 15 år > 15 år Totalt Trafikområde Skog, natur Bostadsområde Jordbruksområde Nöjespark Tävlingsbana Annat område Okänt Totalt Skademekanism Samtliga skadefall inträffade vid singelkrascher (se Tabell II). Inga av fordonen hade kolliderat med ett annat fordon som varit i rörelse. I ett fall kolliderade en fyrhjuling med en parkerad minibuss. Trettionio (45%) skadades i samband med att fordonet vält. På detta sätt skadades 5 ungdomar (1 förare och 4 passagerare på ett släp) när hela ekipaget välte på grund av en fellastad släpvagn. Andelen skadade i samband med vältning var högre (22;51%) i åldersgruppen 15 år eller äldre, jämfört med de yngre (17;39%). Av de 22 som skadades i trafikområde hade 15 (68%) vält med fyrhjulingen.

11 11 Tabell II. Fördelning av olika kraschmekanismer fördelat på om fordonet vält eller inte. Kraschmekanismer Vältning Ej vältning Totalt Kollision med fast föremål Sladdat, svängt, kört ner i dike Singelkrasch (okänd orsak) Singelkrasch i samband med hopp Ramlat av fordonet under färd Kört omkull p.g.a. fellastad släpvagn 5-5 Tekniskt fel Kört i brant backe 3-3 Kört ner i grop Övrigt Totalt Skadornas svårighetsgrad Drygt 40 procent hade icke-lindriga skador (MAIS 2+ ) och det förelåg ingen skillnad mellan de yngre (< 15 år) och de äldre. Alla tre personer som hade allvarliga skador (MAIS= 3) hade vält med sina fordon och var 16, 30 och 46 år gamla.

12 12 Skadetyp och, skadelokalisation De 87 personerna ådrog sig totalt 115 skador där kontusioner (ytliga mjukdelsskador) var vanligast (n= 48). En tredjedel (28;32%) ådrog sig frakturskador vilket var samma andel hos de som var yngre än 15 år jämfört med de äldre. Fraktur- och luxationsskador svarade för mer än hälften av samtliga skador på övre extremitet. Fem personer ådrog sig hjärnskakning och ytterligare en fick en allvarlig hjärnskada (AIS= 3), två av dessa använde hjälm, tre var utan och i ett fall var det okänt. Tre av de 6 med skallskador var barn yngre än 15 år (varav 2 använde hjälm). Den person som ådrog sig den allvarligaste hjärnskadan använde inte hjälm. Två personer fick allvarliga (AIS= 3) lung- och bröstkorgsskador. Utöver de redovisade skadorna i Figur 5 hade en person kontusioner över hela kroppen. Figur 5. Skadetyp och skadelokalisation för de 87 skadade personerna (114 skador). Hals/nacke 5 (4%) Kontusion 3 Stukning 1 Sår 1 Bröstkorg/buk/ryggrad 26 (23%) Fraktur 7 Kontusion 15 Punkterad lunga 2 Sår 2 Skalle/ansikte 14 (12%) Sår 5 Kontusion 3 Hjärnskakning 5 Allvarlig hjärnskada 1 Övre extremitet 40 (35%) Sår 4 Fraktur 19 Kontusion 12 Stukning 3 Luxation 2 Nedre extremitet 29 (25%) Sår 2 Fraktur 2 Kontusion 15 Stukning 8 Nerv/sen/muskelskada 2

13 13 Vårdtid Tjugoen (24%) av de skadade lades in för sluten vård på sjukhus och den sammanlagda vårdtiden var 53 dygn, vilket motsvarar 2,5 dygn i genomsnitt. Den person som hade den längsta vårdtiden (6 dygn) var en passagerare som färdades på en släpvagn som välte. Alkohol Tre (9%) de 35 förarna som var 15 år eller äldre visade enligt läkarens notering i journalen tecken på alkoholpåverkan. Samtliga tre var män i åldrarna år. Hjälmanvändning Av de 87 skadade använde åtminstone 45 (52%) hjälm vid skadetillfället medan 24 (28%) inte använde hjälm. I 18 fall (21%) var hjälmanvändningen okänd. Av de 53 som besvarat enkäten hade 32 (60%) använt hjälm, 20 (38%) hade inte använt hjälm, medan i ett fall var det okänt. Av dessa 53 var hjälmanvändningen betydligt högre (87%) bland de som var yngre än 15 år jämfört med de 15 år eller äldre (26%). Kvarstående besvär, förändringar i fritidsliv och arbetsliv Av de 53 personer (61%) som svarat på enkäten angav 22 (42%) att de sex månader efter skadetillfället fortfarande hade kvarstående besvär efter skadan såsom värk, stelhet eller missprydande ärr. Fjorton (26%) av de personer som svarat på enkäten angav att skadan föranlett förändringar i deras fritidsliv som t.ex. att de inte kan utföra sport- och motionsaktiviteter som tidigare. Tre personer svarade att de på grund av skadan fått förändringar i sitt arbete som t.ex. byte av arbete eller arbetsuppgifter.

14 14 Diskussion Föreliggande studie är troligen den första från Sverige som behandlar icke-dödliga skadefall vilka inträffat i samband med färd på fyrhjuling. I USA har fyrhjulingar, men även trehjulingar varit föremål för ett antal studier efter att de introducerades i början på 1970-talet. En slutsats var att dessa All Terrain Vehicles (ATV) med tre hjul var mer riskfyllda att färdas med då de var mer instabila och hade lätt att välta (Pollack & Pollack, 1990; Scutchfield, 2003). I slutet av 1980-talet beslöts genom en gemensam överenskommelse mellan tillverkare av ATV och den amerikanska produktsäkerhetsmyndigheten att sluta tillverka trehjuliga fordon i USA. Försäljning och registrering av fyrhjulingar i Sverige har ökat likaså antalet personer som skadats i samband med färd på fordonen. Ökningen av antalet skadade har främst skett under de två sista åren av undersökningsperioden då drygt hälften av skadefallen inträffade. Endast 8 procent av skadefallen var relaterade till yrkesutövning. Det är således under fritidsaktiviteter som de flesta skadar sig, vilket stämmer väl med Moroney, Doyle & Mealy, (2003) som inte fann något enda skadefall som inträffat under arbetstid. Anmärkningsvärt var att två av tre skadade i åldersgruppen år var kvinnor, vilket man inte funnit i tidigare litteratur. Hälften av de skadade var unga personer (< 15 år) vilket är en högre andel jämfört med vad som anges i liknande studier från USA och Irland (Ganos et al, 1988; Moroney, Doyle & Mealy, 2003). I USA har ett flertal författare oroat sig över det stora antalet barn och ungdomar som skadats och omkommit i samband med färd på denna typ av fordon (Kelleher et al, 2005; Killingsworth et al, 2005). I amerikanska studier (Ganos et al, 1988; Murphy & Yanchar, 2004; Keenan & Bratton, 2004) ställs frågan om barn överhuvudtaget skall använda dessa fordon. I Sverige säljs numera en mindre typ av fyrhjuling anpassad för barn som är avsedda att köras på tävlingsbanor och nöjesparker som är inhägnade. En hög andel av yngre förarna hade skadats i miljöer där det sannolikt inte funnits en inhägnad som lagstiftningen föreskriver. Att man låter sina barn köra de större tunga modellerna är ytterst olämpligt med tanke på en viss instabil konstruktion och kraftig motorstyrka. När det gäller dessa tunga modeller krävs att föraren har bra koordination, muskelstyrka och ett bra omdöme (Lister et al, 1998; Shults et al, 2005).

15 15 I föreliggande studie skadades nästan hälften i samband vältning och mer än två av tre som skadats i trafikområde hade voltat vid skadehändelsen vilket indikerar att fyrhjulingar har instabilitetsproblem även på belagda vägar och gator (Ganos et al, 1988; Scutchfield, 2003). Det lägre ringtryck på däcken som används vid färd i terräng kan vara en av orsakerna till denna instabilitet. Bland de yngre åkande hade 39 % vält vilket stämmer väl med vad Lynch, Gardner & Worsey (1998) funnit. En skyddsbur i kombination med säkerhetsbälte som förhindrar att den åkande kastas av fordonet vid sladd, vältning eller kollision, kunde vara en åtgärd för att reducera skadorna. Ingen av de skadade personerna i vår studie hade kolliderat med ett annat fordon som varit i rörelse utan samtliga skadefall inträffade vid singelkrascher. Lynch, Gardner & Worsey (1998) noterade att endast 4 procent av skadefallen bland barn var kollisioner med andra fordon. De övre extremiteterna var de kroppsdelar som oftast skadades (35%), medan sju procent ådrog sig hjärnskakning eller allvarligare hjärnskada. Liknande fördelning av skador på kroppen redovisar Rodgers & Adler (2001) i en studie från USA förutom att andelen med hjärnskakning var lägre (2%). Var fjärde skadad vårdades inneliggande på sjukhus vilket också Ganos et al. (1988) och Pollack & Pollack (1990) funnit medan Rodgers & Adler (2001) rapporterade en något lägre andel (16%). Resultaten liknar också skadade motorcyklister som sökt vård vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå där 28% blev inlagda för vård (Björnstig, Bylund & Björnstig, 2005). Hjälmanvändningen var betydligt högre bland de yngre (< 15 år ) jämfört med hos de äldre. I en studie av Rodgers (1990) uppskattades att risken för dödliga skador minskar med 42% och icke-dödliga skallskador minskar med 64% om ATV-åkare använder hjälm, vilket indikerar betydelsen av att alltid använda hjälm. Ytterligare insatser för att öka hjälmanvändningen bör framförallt inriktas mot de äldre åkande på fyrhjulingar. I föreliggande studie fann vi att var tionde förare (> 15 år) varit påverkade av alkohol vid skadetillfället. I en svensk studie av icke-dödliga skador bland snöskoterförare (Bylund & Björnstig, 1999) uppskattades att andelen påverkade förare var minst 4 procent men eftersom ingen rutinmässig kontroll av alkohol i utandningsluft eller via blodprov utförs på sjukhuset måste dessa data räknas som minimisiffror. I en studie av Honkanen (1977) konstaterades att läkaren vid den kliniska undersökningen kunde identifiera 63 % av de patienter som enligt blodprov senare visade sig vara alkoholpåverkade. Pollack & Pollack (1990) och Moroney,

16 16 Doyle & Mealy (2003) redovisade att cirka var tionde skadad förare på ATV var påverkade av alkohol. Av de personer som besvarat frågorna i enkäten angav 42% procent att de sex månader efter skadetillfället hade någon form av kvarstående besvär men ett tidsintervall på sex månader för uppföljning av kvarstående besvär torde vara alltför kort. Björnstig et al. (1991) konstaterade i en studie av fordonsrelaterade skador att var femte som sökt vård på sjukhus hade någon form av kvarstående besvär fem år efter skadehändelsen. I föreliggande studie konstateras att barn och ungdomar utgör en hög andel av dem som skadas vilket indikerar att det skadeförebyggande arbetet bör fokuseras på denna åldersgrupp. Studien ger en indikation på att skadeutvecklingen bör följas noggrant då fyrhjulingarna sannolikt kommer att bli mer förekommande i framtiden. Från och med oktober 2003 är det tillåtet framföra en fyrhjulig motorcykel med enbart B-körkort som krav, vilket kan leda till en ökning av outbildade mc-förare i trafiken. Ett krav på ett speciellt förarbevis för fyrhjulingar, inkluderande särskild körutbildning, skulle kunna öka kunskapen om och respekten för fordonet, till gagn för trafiksäkerheten. För att begränsa skador i samband med vältning kan installation av skyddsbur kombination med säkerhetsbälte på fordonen vara en värdefull åtgärd.

17 17 Referenser Björnstig J, Bylund P-O, Björnstig U (2005). Fordonsrelaterade skadefall som behandlats vid Norrlands universitetssjukhus under år Olycksanalysgruppen Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Rapport nr Björnstig U, Larsson TJ, Bylund P-O, Backlund A-M (1991). Kvarstående besvär och invaliditet en jämförelse av skador i samband med arbete, fordon och sport. Institutet för Personsäkerhet & Olycksfallsforskning, Stockholm. IPSO Factum 29. Bylund P-O, Ulf Björnstig (1999). Snöskoterrelaterade skadefall vårdade vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Olycksanalysgruppen Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Rapport nr. 85. Committee on Injury Scaling (1990). The Abbreviated Injury Scale, 1990 Revision. Association for the Advancement of Automotive Medicine, Des Plaines, IL. Ganos D, Crady S, Portenga S, Hoffman G, Mann R (1988). Trauma associated with threeand four wheeled all-terrain vehicles: Is the four-wheeler an unrecognized health hazard? Am Surg 7: Hansson S, Ahlm K, Bylund P-O (2006). Dödliga skadehändelser i samband med färd på fyrhjuling. Olycksanalysgruppen, Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Norrlands universitetssjukhus. Umeå. Rapport Nr 131. Helmkamp JC (2003). ATV-related deaths in West Virginia: W V Med J 99: Honkanen R Records based on clinical examination as an indicator of alcohol involvement in injuries at emergency stations. Scand J Soc Med 5:91-5. Keenan HT, Bratton SL (2004). All terrain vehicle legislation for children: A comparison of a state with and a state without a helmet law. Pediatrics 113:330-4.

18 18 Kelleher CM, Metze SL, Dillon PA, Mychaliska GB, Keshen TH, Foglia RP (2005). Unsafe at any speed kids riding all-terrain vehicles. J Pediatr Surg 40: Killingsworth JB, Tilford JM, Parker JB, Graham JJ, Dick RM, Aitken ME (2005). National hospitalization impact of pediatric all-terrain vehicle injuries. Pediatrics 115: Lister DG, Carl J, Morgan JH, Denning DA, Valentovic M, Trent B, Beaver BL (1998). Pediatric all-terrain vehicle trauma: A 5-year statewide experience. J Pediatr Surg 33: Lynch JM, Gardner MJ, Worsey J (1998). The continuing problem of all-terrain vehicle injuries in children. J Pediatr Surg 33: Moroney P, Doyle M, Mealy K (2003). All-terrain vehicles unstable, unsafe and unregulated. A prospective study of ATV-related trauma in rural Ireland. Injury 34: Murpy N, Yanchar NL (2004). Yet more pediatric injuries associated with all-terrain vehicles: Should kids be using them? J Trauma 56: Pollack VC Jr, Pollack SB (1990). Injury severity scores in desert recreational all-terrain vehicle trauma. J Trauma 30; Rodgers GB, Adler P (2001). Risk factors for all-terrain vehicles injuries: A national casecontrol study. Am J Epidemiol 153: Rodgers GB (1990). The effectiveness of helmets in reducing all-terrain vehicle and deaths. Accid Anal Prev 22: Scutchfield SB (2003). All-terrain vehicles: Injuries and prevention. Clin Orthop Rel Res Shults RA, Stacey SD, Wiles SD, Vajani M, Helmkamp JC (2005). All-terrain vehicle related non-fatal injuries among young riders: United States, Pediatrics 116:

19 19 Stueland D, Aldrich R (1991). All-terrain vehicle injuries in central Wisconsin: a continuing problem. Wis Med J 90: Vägverket, Fyrhjulingar

20 20 BILAGA 1 Id nr Frågeformulär Den... sökte Du vård på sjukhuset/vårdcentralen i... efter en skadehändelse med fyrhjuling. Vilken typ av fyrhjuling körde Du när olyckan inträffade? fyrhjulig terrängskoter fyrhjulig motorcykel fyrhjulig moped fyrhjulig traktor annan typ av fyrhjuling, ange vilken Var inträffade olyckan? skogsterräng gata, väg eller liknande tävlingsbana nöjespark bostadsområde annan plats Var? Använde Du hjälm vid olyckstillfället? Ja Nej Minns ej Vilken motorstyrka hade fordonet?.hästkrafter Vet ej Vilken cylindervolym hade fordonet?..kubikcentimeter Vet ej Vilken hastighet hade Du vid skadetillfället?...km/t Vet ej Hade Du förarbevis/körkort för det aktuella fordonet? Ja Nej Ej aktuellt

21 21 Beskriv händelseförloppet när olyckan inträffade Hade du några kvarstående besvär 6 månader efter skadan? Ja Nej Om ja, vilka besvär? Har dessa besvär orsakat förändringar i Ditt arbetsliv? Ja Nej Om ja, vilka förändringar? Har dessa besvär orsakat förändringar i Ditt fritidsliv? Ja Nej Om ja, vilka förändringar? Var vänlig återsänd denna enkät i bifogat svarskuvert (frimärke behövs ej) Om vi vill återkomma med kompletterande frågor var vänlig ange Ditt tel.nr.