Kvicksilver i Örebro län

Transkript

1 Kvicksilver i Örebro län flöden, förråd och avveckling Publ. nr. 1999:5

2 Utgivare: Miljöskydd, Länsstyrelsen i Örebro län Publ. nr. 1999:5 Produktion: Birgit Nielsen, Stefan Bydén, Calle Bergil, Melica, Göteborg Tryck: ProLine Offset 1999

3 Förord Kvicksilver är en metall som kan förorsaka svåra miljöproblem. Riksdagen har därför beslutat att användningen av kvicksilver ska fasas ut. Metallen ska samlas in och tas ur kretsloppet. Förlag har utarbetats av Naturvårdsverket om hur en slutförvaring av kvicksilver i Sverige skulle kunna göras. För att göra denna slutförvaring så säker som möjligt har verket föreslaget gränser för hur mycket kvicksilver som maximalt kan få läcka ut. Den nedlagda gruvan i Stripa har förekommit i diskussionerna om alternativen i den fortsatta utredning om plats för slutförvaring. Inga beslut har fattats om, hur eller var slutförvaring ska ske. Kvicksilver förekommer naturligt i marken och genom långvariga utsläpp har förråden i marken höjts avsevärt. Det är stora mängder kvicksilver i omlopp i naturen och lagrade i mark och sjösediment. I denna rapport redovisas flödena, utsläpp och förråd av kvicksilver i Örebro län. Syftet med rapporten är att ge en helhetsbild av nuläget mot vilket vi skall kunna bedöma behovet av förändringar och bedöma risker med användningen eller slutförvar. Melica miljökonsulter har på uppdrag av Länsstyrelsen utarbetat denna rapport. En vetenskaplig granskning av innehållet har gjorts av adj. professor Kjell Johansson vid Naturvårdsverket/ SLU. En kortversion av rapporten finns som en broschyr. Örebro april 1999 Eva Ölundh miljöskyddsdirektör 1

4 Innehåll Uppdraget 3 Sammanfattning 4 Bakgrund 6 Miljöproblem orsakade av kvicksilver i Örebro län 9 Kvicksilverbudget för Örebro län 17 Nedfall från luften 17 I marken 18 I sjöar och sjösediment 20 I fisk 21 Utsläpp till luft och vatten 23 I varor 28 Insamling av kvicksilver i Örebro län 29 Figur över alla flöden av kvicksilver 31 Slutförvaring av kvicksilver 32 Bakgrund 32 Mängder i avfall 32 Användning av kvicksilver i produkter och processer 32 Krav på slutförvaring 34 Utsläpp från olika typer av förvar 37 Om inget görs 37 Målet 38 Referenser 39 2

5 Uppdraget Avdelningen för miljöskydd vid länsstyrelsen i Örebro län har uppdragit åt Melica miljökonsulter att kartlägga flöden och förråd av kvicksilver inom länet samt beskriva miljöproblemen kring kvicksilver och förslaget om slutförvaring av insamlat kvicksilver. Utöver denna rapport finns en broschyr som i populär form beskriver problemen och sammanfattar resultaten. Den heter Kvicksilver i Örebro län och kan beställas från länsstyrelsen. På Melica har arbetet utförts av Birgit Nielsen som gjort beräkningar och skrivit text och Stefan Bydén som konstruerat figurer och gjort layout. Calle Bergil har bidragit med teckningar. 3

6 Sammanfattning Kvicksilver är ett miljö- och hälsofarligt ämne vars användning ska avvecklas. Det kvicksilver som går att samla in ska slutförvaras. Inför detta avgiftningsarbete har flöden och förråd av kvicksilver kartlagts inom länet. Vidare har naturvårdsverkets förslag om slutförvaring av kvicksilver sammanfattats. Naturvårdsverkets förslag om slutförvaring av kvicksilver innebär lagring i djupt bergförvar. Det ska lagras som kvicksilversulfid, som är den form i vilken kvicksilver naturligt förekommer nere i berggrunden. Utsläppen från slutförvaret ska inte överskrida gränsvärdet för dricksvatten och ytvatten. Vidare ska kvicksilverhalten i fisk i närbelägna sjöar inte överskrida gällande miljömål. Det beräknade acceptabla utsläppet från ett slutförvar får då högst vara mellan 0,5 och 10 gram per år. Läckaget från olika typer av slutförvar har beräknats. I ett slutförvar djupt nere i berggrunden där avfallet kemiskt stabiliserats beräknas läckaget vara 4,6 gram per år, om det utöver denna stabilisering även är buffrat beräknas läckaget vara 0,6 gram. Dessa mängder motsvarar ungefär det årliga läckaget från 1 km² skogsmark respektive 10 hektar skogsmark. För de årliga flödena av kvicksilver inom länet är sorten i kilo, medan förråden kan räknas i 1000-tals kilo, eftersom de är resultatet av många års utsläpp och nedfall. De mängder av kvicksilver som finns i tandamalgam och produkter sammantaget inom länet uppskattas också i tusentals kilo. De mängder som är skadliga för oss människor räknas i milligram (mg), men då är det frågan om metylkvicksilver i maten vi äter. Nedfallet av kvicksilver från lufthavet över länet är kg per år. De samlade utsläppen av kvicksilver till luft från länet är kg. Nedfallet och utsläppen är i samma storleksordning, det vill säga att länet får ta emot lika mycket kvicksilver som det släpps ut inom länet. Den största delen av utsläppen utgörs av de diffusa utsläppen på kg från t.ex. elektronikindustri, avfallsupplag och tandläkarmottagningar. De direkta utsläppen inom länet utgjorde 24 kg (1995), den största källan här var Degerfors järnverk. Regnvatten som passerar genom marken för med sig kvicksilver ut i sjöar och vattendrag. Transport av kvicksilver med vattnet från länets marker till sjöar och vattendrag inom länet är årligen 8 51 kg och borttransporten är kg. Inom länet är utsläppen till vatten drygt 1 kg (1995), dessa utsläpp kommer från avloppsreningsverken. Den samlade mängden kvicksilver i länets bestånd av gädda har uppskattats till mellan 0,45 kg och 2,7 kg. Inom länet finns det många näringsfattiga skogssjöar med kvicksilverhalter över miljömålet på 0,5 mg kvicksilver/kg fiskkött. Här förekommer kvicksilver till 95 procent som metylkvicksilver, som grovt uttryckt är 1000 gånger giftigare för människor än metalliskt kvicksilver. Kvicksilverhalten i fisk är förhöjd med en faktor 4 till 6 i stora delar av Sverige och det är därför det finns allmänna kostrekommendationer för konsumtion av insjöfisk. Orsaken bakom de förhöjda halterna i fisk är nedfallet av kvicksilver från luften. De kvicksilvermängder som finns i länets marker uppskattas till mellan 100 och 110 ton. De största förråden finns i skogsmarken och sjösedimenten, eftersom nedfallet av kvicksilver har pågått länge och länet domineras av ett sjörikt skogslandskap. Humusprover visar att haltförhöjningen kan vara så stor att de mikrobiologiska processerna i marken störs, vilket kan få konsekvenser för skogens tillväxt och tillstånd. Den marktyp som innehåller de högsta halterna av kvicksilver är jordbruksmarken, eftersom den utöver nedfall har fått ta emot kvicksilver från svampmedel, fodertillsatser och konstgödsel. 4

7 Kvicksilver får inte längre användas vid tillverkning av olika produkter, men det finns i dag ett antal varor och produkter innehållande kvicksilver som är i praktiskt bruk i samhället. Inom länet används uppskattningsvis kg kvicksilver, huvuddelen av detta är amalgam i tänder. Mängden kvicksilver i omlopp i olika elektriska apparater och instrument m.m. har minskats genom insamlingskampanjer. Det har givit ett bra resultat, uppskattningvis har mängden kvicksilver i omlopp i olika elektriska varor och instrument halverats. De produkter som inte omhändertas som miljöfarligt avfall hamnar slutligen på deponi och bidrar till de diffusa utsläppen. Vid SAKAB förvaras totalt 80 ton kvicksilver i olika typer av uttjänta produkter som insamlats som miljöfarligt avfall i hela landet. Något diffust utsläpp eller läckage från lagringen har inte noterats vid de stickprovskontroller som gjorts av ventilationsluften, däremot uppmättes ett utsläpp på 150 g (1997) till följd av hanteringen av kvicksilverhaltigt avfall. Direktutsläppet till luft från den förbränning som sker vid SAKAB var 7 kg (1997). Nedfall från luften kg/år Utsläpp till luft 24 kg/år Diffusa utsläpp cirka kg/år Markläckage 8 51 kg/år ton i mark 0,45 2,7 kg i gädda Fastläggning i sjösediment kg/år 50 ton i sediment Utsläpp till vatten 1kg/år Utflöde från sjöar och vattendrag kg/år Tandamalgam och produkter kg Mellanlagring på SAKAB 80 ton Insamlat i länet: kg kg 5

8 Bakgrund Kvicksilver en metall med unika egenskaper Kvicksilvermineral, cinnober, har brutits av människan i över 2000 år. Cinnober bryts i gruvor framför allt i Spanien, Algeriet och Mexico. Det är först i och med industrialismens genombrott som användningen blivit omfattande. Den första kloralkaliindustrin med användning av kvicksilver i Sverige startade på 1800-talet. I Sverige var användningen som störst mellan 1940 och 1970 då kvicksilver användes inom ett 20-tal branscher. Kvicksilver är tekniskt sett en mycket användbar metall. Den är den enda metall som är flytande vid rumstemperatur, volymen ökar linjärt med temperaturen och det har därför använts i termometrar och termostater. Kvicksilver är dessutom en god ledare av elektrisk ström och har kunnat användas som strömbrytare, nivåvippa, lägesgivare, i batterier och lampor. Kvicksilver bildar amalgam med många metaller, vilket utnyttjas inom tandvården, vid klor- och lutframställning och vid guldutvinning. På grund av sin giftighet har kvicksilver använts som bekämpningsmedel inom jordbruket, vid s.k. betning av utsäde. Inom pappers- och massaindustrin användes kvicksilver som slembekämpningsmedel i ledningssystem och även som impregneringsmedel i pappersmassa. Från akuta förgiftningskatastrofer till kroniska miljöeffekter På 1950-talet blev det tydligt att stora kvicksilverutsläpp till vatten hade förödande effekter på människor. I bland annat Minamata i Japan skadades och dog många människor efter att ha ätit fisk och skaldjur från en havsvik med stora kvicksilverutsläpp. På 1960-talet minskade flera arter av fröätande fåglar och rovfåglar dramatiskt. Anledningen var att lantbruket betade sitt utsäde mot svampangrepp med en kvicksilverförening. På 1980-talet upptäcktes en ny typ av kvicksilverförorening i naturen. I skogssjöar långt från utsläpp och industrier innehöll fisken förvånansvärt höga halter av kvicksilver. Det här problemet var inte kopplat till en bestämd utsläppskälla. Det var i stället en konsekvens av de många små och stora utsläpp som sker i hela Europa. Den nuvarande globala bakgrundshalten av kvicksilver i luft är cirka tre gånger högre än den var före industriliaseringen. Utsläppen av kvicksilver till luft sprids i atmosfären och faller ner som våt- eller torrdeposition över växtlighet, mark och vatten. Kvicksilver som faller ner på marken kan antingen förångas igen, bindas till markpartiklar eller transporteras med markvatten till grundvatten, bäckar och sjöar. Det ökade nedfallet av kvicksilver under 1900-talet har medfört att kvicksilverhalterna i mark, vatten och sjösediment har ökat med en faktor 3 7 i södra och mellersta Sverige. 6

9 Skadlig insjöfisk Förhöjda kvicksilverhalter i naturen kan skada oss människor genom maten vi äter. Det är främst genom konsumtion av insjöfisk som vi i dag kan få i oss hälsofarliga mängder av kvicksilver. Under 1900-talet har kvicksilverhalten i insjöfisk ökat med ungefär 5 gånger. I fyrtiotusen svenska skogssjöar har fisken högre halter av kvicksilver än vad det nationella miljömålet tillåter. Tidigare svartlistades sjöar med höga kvicksilverhalter i fisk. När forskarna upptäckte att det var ett vanligt problem i skogssjöar slopades svartlistningen och ersattes av kostråd för insjöfisk. Bland annat rekommenderas gravida kvinnor och kvinnor som planerar att skaffa barn att avstå från att äta gädda, abborre, gös, lake och ål. Säkerhetsmarginalen är liten för skador på foster. Anledningen till att fisken blir så skadlig är att kvicksilvret förekommer som metylkvicksilver, som är en mycket giftig form av kvicksilver. Grovt uttryckt är metylkvicksilver tusen gånger giftigare än metalliskt kvicksilver. Det tas effektivt upp av levande organismer och koncentreras i varje steg av näringskedjan från växtplankton, djurplankton, småfisk, rovfisk till dem som äter fisken, t.ex. rovfåglar och människor. För att klara miljömålet, 0,5 mg metylkvicksilver/kg fisk, måste nedfallet av kvicksilver från luften minska med 80 procent (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Hotad skogstillväxt Kvicksilver som faller ner på skogsmark stannar i stor utsträckning kvar i det översta jordlagret, det så kallade mårskiktet. I mårskiktet bryts döda växt- och djurdelar ner och blir till ny näring. Denna näringsomsättning sker med hjälp av en mängd mikroorganismer och är av stor betydelse för skogens tillstånd. Dessa småkryp har visats sig vara känsligare än annat levande. Hela skogens ekosystem påverkas om omsättningen av näringsämnen i mårskiktet störs. Störningar av de mikrobiologiska processerna i marken har registrerats vid haltförhöjningar av kvicksilver med en faktor 3. Effekter av kvicksilver på skogsmarken kan därför finnas i stora delar av södra Sverige (Naturvårdsverket 1996, R 4677) Tusentals kilo kvicksilver per år Klor-alkali Avfallshantering 6- Pyritbränning 4- Koleldning 2- Metallproduktion 0-l l l l l l l l l l l l l År Figur 1. Utsläpp av kvicksilver till luft i Sverige (beräknade som medelvärde per decennium) (Lindqvist 1991) 7

10 Däggdjur och fåglar De högsta halterna av kvicksilver finns hos rovlevande djur och fåglar, främst de som lever av fisk. Kvicksilverhalterna i ägg från fiskgjuse och lom är så höga att störningar på reproduktionen kan befaras. I södra Sverige har lombeståndet gått tillbaka, detta misstänks ha samband med ett förhöjt intag av kvicksilver (Naturvårdsverket 1996, R 4677). Kvicksilver ska bort Miljömyndigheterna bedömer kvicksilver som ett av de allra farligaste miljögifterna. Det är bakgrunden till riksdagsbeslutet om avveckling av användningen av kvicksilver och förslaget från naturvårdsverket om slutförvaring av kvicksilveravfall. 8

11 Miljöproblem orsakade av kvicksilver i Örebro län Den svenska berggrunden och därmed även jordtäcket innehåller naturligt låga halter av kvicksilver. Nedfallet av kvicksilver och andra metaller har varit förhöjt i Sverige under lång tid. Den skandinaviska halvön ligger i ett västvindsbälte, vilket innebär att kustnära områden och områden i södra Sverige blir särskilt utsatta för föroreningar som transporteras med vindarna. De miljöproblem som hittills uppmärksammats i samband med denna storregionala spridning av kvicksilver är störningar av omsättningen av näringsämnen i skogsmarken, kraftigt förhöjda kvicksilverhalter i fisk och misstankar om störningar på reproduktionen för lom och fiskgjuse. Dessa generella problem gäller förstås även Örebro län. Miljöproblem till följd av lokala utsläpp av kvicksilver inom länet kan finnas i anslutning till tidigare gruvdrift, metallhantering och pappersmassatillverkning. Det är spåren efter kvicksilverutsläpp och -läckage till mark och vatten som finns kvar, främst i form av metallförorenad mark, t.ex. äldre gruvavfallsupplag, och förorenade sediment, t.ex. fiberbankar efter pappers- och massaindustrier. De tidigare stora utsläpp som skett till luft i länet har däremot inte avsatt några tydliga spår inom länet. Dessa kvicksilverutsläpp har transporterats bort med vindarna och bidragit till nedfall och miljöproblem längre österut. Utsläppen har minskat Under perioden skedde stora utsläpp av kvicksilver i Sverige. Utsläppen till luft var cirka ton per år (Naturvårdsverket 1993, R 4177), se även figur 1. I dag är de nationella utsläppen till luft knappt 880 kg (SCB 1995), vilket innebär en minskning med mer än 95 procent jämfört med tidigare. Utsläppen till vatten var flera ton årligen under denna period, men sedan slutet av 1970-talet har dessa utsläpp minskat betydligt (Naturvårdsverket 1993, R 4177). I dag är de nationella kvicksilverutsläppen till vatten 920 kg (SCB 1995). Motsvarande kraftiga minskningar har skett inom länet. Utsläppen till luft är drygt 24 kg (1995) och till vatten drygt 1 kg, se vidare tabell 4 och 5. En stor källa inom länet har varit Zinkgruvan vid Åmmeberg i Askersunds kommun. Det sammanlagda kvicksilverutsläppet under den period som gruvan och metallanrikningen var i drift har uppskattats till mellan 10 och 30 ton (Naturvårdsverket 1991 Sveriges Nationalatlas). Det regionala målet för utsläpp av kvicksilver till luft är att utsläppen ska minskas så att nedfallet i länet högst når upp till den allmänna bakgrundsnivån för nedfall i västra Svealand. Nedfallet har börjat minska Nedfallet är i dag 10 g Hg/km² och år över öppna marker och g Hg/km² och år över skogbevuxen mark (Naturvårdsverket 1997, R 4752). Nedfallet under förindustriell tid har uppskattats till cirka 2 g Hg/km² och år (Meili, 1995). I södra Sverige har det våta nedfallet av kvicksilver minskat med hälften vid jämförelse mellan perioderna och (Naturvårdsverket 9

12 Lindesberg Karlskoga Degerfors Örebro Kumla Laxå Hallsberg Figur 2. Försurningskänsliga områden inom Örebro län där fisken kan innehålla förhöjda kvicksilverhalter. 1996, R 4677). Minskningen beror sannolikt på minskade utsläpp i Östeuropa, bland annat har två stora kloralkaliindustrier lagts ner. Nedfallet av kvicksilver behöver minska med 80 procent. Då är det möjligt att uppnå det uppsatta miljömålet för kvicksilver i fisk, som är högst 0,5 mg kvicksilver/kg. Det är också nödvändigt att kvicksilverhalterna i mark inte fortsätter att öka med de risker det innebär för störningar på skogsekosystemet. Nya forskningsrön tyder på att siffran 80 procent kommer att justeras uppåt (Naturvårdsverket 1996, R 4677). 10

13 Lindesberg Karlskoga Degerfors Örebro Kumla Laxå Hallsberg Sjöar med mer än 0,5 mg Hg per kilo gäddkött Sjöar med mindre än 0,5 mg Hg per kilo gäddkött Figur 3. Sjöar med mer än 0,5 mg Hg/kg gäddmuskel, markerade med svarta prickar och sjöar med halter under 0,5 mg Hg/kg markerade med ringar. Storleken på prickarna och ringarna är proportionell mot halten. Kvicksilver i fisk Den naturliga kvicksilverhalten i en enkilos-gädda är 0,05 0,3 mg per kilo. I och med den storregionala spridningen av kvicksilver har halterna ökat till 0,5 1 mg kvicksilver per kilo i södra och mellersta Sverige. Det är främst genom maten som vi människor får i oss metylkvicksilver. I genomsnitt får en svensk i sig 0,01 mg metylkvicksilver per dag genom maten, medan bidraget från vatten och luft är en tiondel till en hundradel så stort. Helt avgörande för det totala intaget av kvicksilver är hur mycket fisk med höga kvicksilverhalter som konsumeras. Metylkvicksilver kan skada det centrala nervsystemet. Foster är särskilt känsliga, eftersom metylkvicksilver lätt passerar över moderkakan. Hos barn vars 11

14 mödrar under graviditeten haft ett förhöjt intag av metylkvicksilver har den psykiska och fysiska utvecklingen försenats (Livsmedelsverket 1995). Något allmänt hot mot folkhälsan anses inte de förhöjda halterna i insjöfisk vara, så länge kostrekommendationerna följs. Däremot innebär kvicksilverproblemet en försämrad livskvalitet, dels måste konsumtionen av ett nyttigt livsmedel begränsas och regleras, dels blir inte naturupplevelsen vid fiskesjön den samma. Många sportfiskare ger numera sin fångst till katten. Enligt statistiska beräkningar på sjöar större än ett hektar hade omkring 470 av länets totalt 1416 sjöar en kvicksilverhalt som översteg 1 mg/kg gädda i slutet av 1980-talet (Länsstyrelsen 1990b). Kvicksilverhalter över 1 mg/kg benämns som extremt höga halter (Naturvårdsverket 1990, AR 90:4), detta var förut den gräns över vilken sjöar blev svartlistade av Livsmedelsverket, vilket innebar att fisken inte fick saluföras som livmedel. Numera har svartlistningsgränsen ersatts av allmänna kostrekommendationer för insjöfisk. Bland annat avråds gravida och ammande kvinnor helt från att äta abborre, gädda, gös, lake och ål, och övriga rekommenderas att äta dessa fiskarter högst en gång per vecka (Livsmedelsverket 1995). Miljömålet för kvicksilver i fisk är att halten ska vara mindre än 0,5 mg/kg fiskkött. I den refererade undersökningen ovan låg ¾ av sjöarna över denna gräns. I en bilaga till länsstyrelsens rapport 1998:2 redovisas alla sjöar där kvicksilverhalten överstiger 0,5 mg Hg/kg och där det beräknas ske mer än 500 sportfisketillfällen per år. De sjöar där fisken överskrider miljömålet ligger främst inom de försurningskänsliga områdena inom länet, se figur 2. Åtgärder Under åren genomfördes en landsomfattande undersökning av olika strategier för att minska bland annat kvicksilverhalten i fisk (Länsstyrelsen 1990a). 20 sjöar inom länet var med i undersökningen. Resultaten blev följande: Försurade sjöar bör kalkas om ph understiger 6,4. Om sjön har kort omsättningstid (mindre än ett år) eller mer än 2 procent våtmarker bör även våtmarker i tillrinningsområdet kalkas. I reglerade sjöar visade det sig att en stor variation i vattenståndet föreföll gynna produktionen av metylkvicksilver (Länsstyrelsen 1998:2). Här är det vattenrättsägaren som kan medverka till att minska amplituden, men det är också möjligt att ompröva gamla vattendomar. I sjöar som inte var försurade men där kvicksilverhalterna låg över 1 mg per kg fiskkött kunde ett så kallat decimeringsfiske, utfiskning, ge resultat. Utifrån erfarenheterna ovan har länsstyrelsen utarbetat ett åtgärdsprogram för att reducera kvicksilverhalten i fisk i länets sjöar. I åtgärdsprogrammet ingår de sjöar där det beräknats ske mer än 500 fisketillfällen per år samt där de senaste analysresultaten visade halter högre än 0,5 mg Hg/kg gäddkött eller där analysdata saknas. Kriteriet för att vidta kalkningsåtgärder föreslås vara att ettårs-medelvärdet för ph är lägre än 6,4. I effektkontrollen föreslås såväl kalkade som okalkade vatten med förhöjda halter ingå så att utvecklingen kan följas även i icke försurade vatten. I effektkontrollen ingår utöver vattenundersökningar även insamling av gädda för kvicksilveranalys. Åtgärdsprogrammet har utarbetats i samarbete med kommunerna i länet och är en rekommendation. 12

15 250 mg Hg/kg TS 500 mg Hg/kg TS Figur 4. Karta över kvicksilverhalten i mårskiktet i Örebro län (Andersson 1987). Kvicksilver i skogsmarken Örebro län ingick i en rikstäckande kartläggning av kvicksilver i skogsmarkens råhumuslager under åren (Andersson 1987). Inom länet fanns tretton provtagningspunkter, där halterna varierade mellan 147 mg kvicksilver/kg och 490 mg kvicksilver/kg. I undersökningsresultaten angavs bakgrundshalten för kvicksilver i humuslagret till 130 mg kvicksilver/kg (TS). Med bakgrundshalt avsågs här de nivåer som uppmätts i avlägsna områden, opåverkade av lokala utsläpp men med viss påverkan från långväga transporterat kvicksilver (Naturvårdsverket 1991, R 3990). De uppmätta värdena i mårskiktet i länet är i de flesta fall förhöjda, det högsta värdet är 3 4 gånger högre än det ovan angivna bakgrundsvärdet. En sådan haltförhöjning kan ge upphov till störningar på de mikrobiologiska processerna i marken 13

16 Figur 5. Karta över kvicksilverinnehållet i bäckvattenväxter i Örebro län. (Ulf Qvarfort, SGU) (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Detta kan i sin tur innebära negativa konsekvenser för skogens tillstånd och tillväxt i dessa områden. För närvarande finns inget regionalt mål för kvicksilver i skogsmark. Kvicksilver i sjövatten och sediment Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) gör återkommande karteringar av tungmetaller i bäckvattenväxter. Avsikten med undersökningarna är att få en bild av bakgrundsvärdena för olika metaller i ett vattendrag. I Örebro län visar SGU:s undersökning inga avvikelser i förhållande till övriga landet, se figur 5. Om vattenmossan innehåller förhöjda halter tyder detta på ett kontinuerligt punktutsläpp. 14

17 Trehörningen Sarvtjärn Bergtjärn Ölsjön St. Ånsjön Grytsjön 500 Sediment ng Hg/g ts 10 Vatten ng Hg/l Figur 6. Kvicksilverhalter i vatten i 6 sjöar i Örebro län Kvicksilverhalter i ytsediment från samma sjöar, september/oktober I sjöar och vattendrag återfinns inte några större mängder av det kvicksilver som är i omlopp till följd av den storregionala spridningen av kvicksilver. Det beror på att kvicksilver snabbt binds till organiskt material och inte uppehåller sig i vattenfasen någon längre tid. I Örebro län har 6 sjöar undersökts med avseende på kvicksilverhalt i sjövatten under åren , se figur 6. Undersökningen ingick i projektet Kalkning kvicksilver cesium, vars syfte var att undersöka hur man på bästa sätt med kalkning och andra åtgärder kunde minska kvicksilverhalterna i fisk (Naturvårdsverket 1988, R 3530). Undersökningarna skedde före kalkningsförsöken som startade hösten Även sedimenten i dessa 6 sjöar undersöktes. Medelvärdet för dessa var 0,3 mg Hg/kg TS i den översta centimetern. 15

18 Vidare har ytsediment från ytterligare sjöar och även några vattendrag undersökts. Resultaten visar att flera av dessa är kraftigt förorenade av kvicksilver på grund av tidigare punktutsläpp. Exempel på detta är sjön Björken i Ljusnarsbergs kommun, sjön Vikern i Nora kommun (särskilt viken kallad Lillsjön), Kärrafjärden som är en vik av Vättern i Askersunds kommun, sjöarna Kärmen och Långsjön i Karlskoga kommun. Ringhyttebäcken är också förorenad med kvicksilver. Vid Aspa Bruk innehåller fibersedimenten i Sörviken (vik av Vättern) förhöjda halter av kvicksilver. Här nedan redovisas analysresultat av ytsediment från länets tre största avrinningsområden. I de flesta fall kan de höga halterna knytas till tidigare punktutsläpp. Bedömningen är gjord enligt naturvårdsverkets Allmänna råd. Tabell 1. Bedömningsgrunder, tillstånd, för kvicksilver i ytsediment (0 1 cm). (Naturvårdsverket 1999, Rapport 4913) Halt av Hg Klass Benämning mg/kg ts < 0,15 1 Mycket låga halter 0,15 0,3 2 Låga halter 0,3 1,0 3 Måttligt höga halter 1,0 5 4 Höga halter >5 5 Mycket höga halter Arbogaån provtagning 1989 Sjöarna Ljusnaren och Råsvalen uppvisade höga halter. Sjön Södra Hörken hade mycket höga halter, främst på 10 cm djup. Väringen hade måttligt höga halter. Norasjön uppvisade höga halter. Gullspångsälven provtagning 1992 Möckeln hade höga halter. Halvarsnoren, Sörelgen och Torrvarpen hade höga halter. Skagern och Lundsfjärden hade måttligt höga halter. Eskilstunaån provtagning 1991 Lillbjörken och Hemfjärden i Hjälmaren uppvisade måttligt höga halter. Ölen hade måttliga halter. Det regionala målet innebär att kvicksilver (och andra metaller) i vatten, sediment och vattenmossa ska uppvisa högst påverkansgrad 1 på en skala 0 3 enligt naturvårdsverkets riktlinjer (Naturvårdsverket AR 90:4). 16

19 Kvicksilverbudget för Örebro län I budgeten har nedfall, förråd i marker och sediment beräknats utifrån uppgifter som finns publicerade i den vetenskapliga litteraturen. Uppgifterna har så långt det varit möjligt anpassats till de förhållanden som råder inom länet. För de direkta utsläppen till vatten och luft är uppgifterna länsspecifika, medan de diffusa utsläppen till viss del utgår från nationella schabloner. Här har särskild vikt lagts vid att detaljerat beskriva bakgrunden till dessa, så att det ska vara möjligt att få en uppfattning om hur stor osäkerhet de är behäftade med och vilken relevans de kan bedömas ha. Det blir även enklare att göra jämförelser med regionala uppgifter. Nedfall från luften De kvicksilverutsläpp som sker till luft transporteras långt innan de faller ner över mark och vatten. I södra Sverige kommer nedfallet till 90 procent från utlandet. Stora utsläppskällor i Europa är kloralkaliindustrier, som framställer klor och natriumhydroxid (lut), samt förbränningsanläggningar för kol och sopor. Även så kallade diffusa utsläpp har betydelse, ca procent av nedfallet beräknas ha sitt ursprung i varor och produkter (Kemikalieinspektionen 1998). Nedfallet av kvicksilver över Sveriges landyta beräknas vara 4,2 ton via våtdeposition, sedan tillkommer det torra nedfallet som har stor betydelse på skogbevuxen mark. De direkta utsläppen från Sverige har minskat från 1,5 ton år 1990 till knappt 920 kg 1995 (Statistiska centralbyrån 1998). De diffusa utsläppen från bland annat varor och produkter uppskattas till 4 ton. Denna siffra är dock behäftad med stor osäkerhet i beräkningarna (Lindqvist m.fl och Naturvårdsverket 1993, R 4104). Sammantaget är våtdepositionen av kvicksilver över Sverige i samma storleksordning som utsläppen från de inhemska källorna. Det atmosfäriska nedfallet över Örebro län har beräknats till kg kvicksilver per år, se vidare tabell 2. Beräkningen utgår från att nedfallet över Nedfall över Nedfall jordbruksmark över skogsmark kg/år våtmark 4 kg/år 168 kg/år övrig mark 13 kg/år Nedfall över sjöytor 12 kg/år Figur 7. Beräknat årligt nedfall av kvicksilver i Örebro län. 17

20 Tabell 2. Nedfall av kvicksilver över olika marktyper i Örebro län. Area km² Hg-nedfall kg/år Skogsmark Jordbruksmark Sjöyta Våtmark Övrig mark Totalt Arealuppgifterna är hämtade från Statistiska Centralbyrån för sjö och skog, från Jordbruksverket för jordbruksmark och från länsstyrelsens våtmarksinventering för våtmarker. skogsmark är g Hg/km² och år samt att nedfallet över öppna marker är 10 g Hg/km² och år (Naturvårdsverket 1997, R 4752). Det högre nedfallet i skogsområden jämfört med över öppen mark beror på att träden med sina barr och blad har en stor sammanlagd yta som kvicksilvernedfallet kan deponeras på. Trädkronorna fungerar som ett luftfilter för föroreningar i luften. Det finns uppgifter som tyder på att det totala nedfallet över skogsmark ligger närmare 30 g Hg/km² (Naturvårdsverket 1996, R 4677 och Naturvårdsverket 1997, R 4767, bilaga). I marken När kvicksilver når marken binds metallen effektivt till organiskt material i markens översta skikt. Marken tillförs kvicksilver genom direkt atmosfäriskt nedfall och via förnafall, dvs blad, barr, kottar och kvistar som faller från träden. Transporten av kvicksilver i marken är på grund av den effektiva bindningen mellan kvicksilver och humusmaterial starkt kopplad till transporten av humöst material (Mierle och Ingram 1991, Lodenius 1994). Transporten är långsam och ackumulationen i marken är stor i jämförelse med transporten ner till djupare marklager. De högsta halterna av kvicksilver i marken till följd av det atmosfäriska nedfallet förekommer i mårlagret, det översta marklagret ner till ca 0,1 m djup. En nettoackumulation av åtminstone 80 procent av deponerat kvicksilver är nästan helt lokaliserad till mårlagret (Aastrup m.fl., 1991 och Lee m.fl., 1994). Omsättningstiden för humusen i mårlagret är i storleksordningen år, så sannolikt representeras kvicksilverinnehållet där den atmosfäriska depositionen under årtionden och till och med århundraden (Lindqvist m.fl., 1991). Det kvicksilverförråd som finns nere i mineraljorden har ackumulerats under en mycket lång tidsperiod när det atmosfäriska nedfallet var betydligt lägre. Detta kvicksilver har tagits upp i jorden i samband med jordmånsbildningen efter senaste nedisningen (Aastrup m.fl. 1991). Sammanlagt beräknas cirka ton kvicksilver finnas upplagrat i länets marker, se tabell 3. Skogsmarken Beräkningen av kvicksilverinnehållet i skogsmarkens mårlager i Örebro län utgår från att mårlagret i vissa skogsområden innehåller mellan 1,4 och 2,2 kg Hg/km² samt att mårlagret i andra områden innehåller mer än 2,2 kg Hg/km² (Andersson 18

21 Tabell 3. Beräknade kvicksilverförråd i länets marker. Area km² Hg mängd ton Skogsmark ,7 33,6 därav mårlager 9,3 13,8 djupare markskikt 13,4 19,8 Jordbruksmark ,4 Våtmark Övrig mark Totalt: 48,1 59 m.fl., 1991). I de senare områdena används 3,0 kg Hg/km² som övre gräns efter de kartor och siffror som finns presenterade i Lindqvist m.fl., Det lägre intervallet gäller ungefär 2/3 av skogsmarken i länet i den nordöstra delen, det högre intervallet ungefär 1/3 i den sydvästra delen av länet. Totalt beräknas mårlagret således innehålla mellan och kg kvicksilver. Bakgrundsvärdet för kvicksilver i mårskiktet anges av Lindqvist m.fl. (1991) till 1,1 kg/km² i mårskiktet och 1,6 kg/km² i mineraljorden. I en undersökning som gjordes av kvicksilverinnehåll i mårlager och jorden därunder, i ett avrinningsområde i Tiveden, utgjorde förrådet i mårlagret 41 procent av det totala markförrådet av kvicksilver (Aastrup m.fl., 1991). Området refereras i Lindqvist m.fl., 1991, som representativt för försurade skogsområden i södra delen av Sverige. Beräkningen av kvicksilverförrådet i djupare marklager utgår från att fördelningen mellan mårlager och djupare delar är 40/60. Detta ger ett förråd av kvicksilver i det djupare marklagret på 13,4 19,8 ton. Det sker även en avgivning av kvicksilver från länets skogsmarker till luft. Denna förångning uppskattas till 5,6 kg Hg/år. Beräkningen baseras på att kvicksilveravgivningen är 1 g Hg/km² enligt Johansson m.fl.,1991. Jordbruksmark Beräkningen för jordbruksmark utgår från att matjorden innehåller 0,15 kg Hg/hektar (Andersson 1992), vilket motsvarar 15 kg Hg/km². Totalt i länets åkermark finns således 17,4 ton kvicksilver. Utöver atmosfäriskt nedfall har jordbruksmarken fått ta emot kvicksilver från fungicider, fodermedelstillsatser och konstgödsel. Jordbruksmarkens innehåll av kvicksilver har ökat med 46 procent sedan år 1900 (Andersson 1992). Ökningstakten för kvicksilver i jordbruksmark är 0,10 0,20 procent per år (Andersson 1992). Inom Örebro län skedde ingen spridning av slam på åkermark Våtmarker och övrig mark För våtmarker görs en grov uppskattning av kvicksilverförrådet. Detta förråd antas vara 1/3 av skogsmarkens förråd. Bakgrunden är att ackumulationen bedöms främst ha bestått av vått atmosfäriskt nedfall. Förrådet i länets våtmarker uppskattas således till i storleksordningen 2 ton kvicksilver. 19

22 För övrig mark beräknas kvicksilverförrådet på samma sätt som ovan. Detta ger totalt i storleksordningen 6 ton kvicksilver. Mängden kvicksilver i sjövatten från 8 skogssjöar i Sverige låg i intervallet 1,35 till 15 nanogram per liter (Lee och Iverfelt, 1991). Kvicksilverinnehållet i sjövatten har undersökts för 6 sjöar i länet, medelvärdet för låg mellan 1,87 och 5,11 nanogram kvicksilver per liter. Kvicksilverförrådet i länets sjöar har inte beräknats, detta förråd är mycket mindre än övriga förråd, i IVL:s modell är t.ex. förrådet i den 1 km² stora modellsjön tusen gånger mindre än i mårlagret i de omgivande avrinningsområdet på 10 km² (Naturvårdsverket 1997, R 4767, bilaga). Mot denna bakgrund har det inte varit motiverat att uppskatta detta förråd, eftersom det kräver insamling och beräkning av volymen för samtliga sjöar inom länet. En överslagsberäkning visar dock att uppskattningen att innehållet i sjöarna utgör en tusendel av innehållet i mårskiktet är rimlig även i Örebro län. I sjöar och sjösediment I sjöar utan kända direkta utsläpp från t.ex. industriavlopp tillförs kvicksilver via markvatten från det omkringliggande avrinningsområdet, via direkt nedfall på sjöytan eller via inflöde av djupare grundvatten. Tillskotten via vittring av berggrunden och via grundvatteninflöde är oftast små (Lindqvist m.fl., 1991). Det årliga tillskottet av kvicksilver till de flesta sjöar är oftast betydligt större än mängden kvicksilver i sjöns vattenmassa, närmare bestämt 1 20 gånger större (Meili, 1991). Det kvicksilver som tillförs en sjö kommer att lagras upp i sedimenten, transporteras bort via utflödet från sjön eller omvandlas till elementärt kvicksilver och förångas från vattenytan till atmosfären. Transporten av kvicksilver från mark till vatten har studerats i flera typer av avrinningsområden i Sverige. Innehållet av kvicksilver i markvatten varierade mellan 1 och 6 g Hg/km² och år (Lindqvist m.fl., 1991). Läckaget från länets marker till sjöar har utifrån detta beräknats till 8 51 kg Hg/år. Kvicksilvernedfallet direkt på sjöytan har beräknats till 12 kg per år, se tabell 2. Den förångning av kvicksilver som sker från sjöytor är av samma storleksordning som nedfallet på sjöytan (Xiao m.fl., 1991). I en modellberäkning för kvicksilvertransporter i avrinningsområden i Sverige har förångningen av kvicksilver angivits till procent av nedfallet på sjöytan (Lindqvist m.fl., 1991). För länet ger det sålunda en förångning av i storleksordningen 1 till 12 kg kvicksilver om året. Det kvicksilver som når sjöar och vattendrag kan delvis komma att lagras upp i sedimenten. Mellan 10 och 60 g Hg/km² sjöyta och år binds upp i sedimenten (Lindqvist m.fl., 1991). Totalt i länet beräknas således en årlig tillförsel av kvicksilver på kg kvicksilver till bottensedimenten. Mängden kvicksilver i ytliga sedimentlager, 0 till 1 cm djup, var i sjöar i sydvästra Sverige mellan 0,15 och 0,60 mg kvicksilver/kg TS. Även i Svealands inland uppmättes halter i huvudsak inom detta intervall. Detta stämmer väl överens med det medelvärde som uppmätts i 6 sjöar inom länet, där halten låg på 0,3 mg/kg TS, vilket motsvarar 3,4 ton Hg i det översta skiktet av sedimentet (Naturvårdsverket 1988, R 3530). Sedimenttillväxten i skogssjöar är omkring 1 mm per år, vilket betyder att den mänskliga påverkan kan registreras ner till ett djup av cm. Tillförseln har under dessa år ökat med en faktor 5 (Naturvårdsverket 1993, Rapport 4135). I Lindqvist m.fl., 1991, återges ett antal dia- 20

23 Nedfall över sjöytor 12 kg/år Förångning från sjöytor 1 12 kg/år Tillflöde från punktutsläpp 1,17 kg/år Tillflöde från marker 8 51 kg/år Fastläggning i sjösediment kg/år Utflöde kg/år Figur 8. Beräknade årliga flöden av kvicksilver till och från sjöar i Örebro län. gram över kvicksilverinnehållet i sjösediment i förhållande till sedimentdjupet i bl.a. södra Sverige. Sjöarna i länet antas följa en liknande trend som i dessa, d.v.s. minskningen av Hg i sedimenten följer grovt samma kurva (0 5 cm djup 50 procent minskning, 5 10 cm djup 25 procent minskning, cm djup 25 procent minskning, cm djup 25 procent minskning) och bakgrundsnivån antas vara 1/5 av innehållet i det ytligaste 10 mm-skiktet och uppnås vid 30 cm djup. Vi antar att sedimentdjupet i snitt är 0,5 meter i länets sjöar. Utifrån dessa utgångspunkter och antaganden kan kvicksilverinnehållet i sjösediment i länet uppskattas till ca 50 ton. Utflödet av kvicksilver från sjöar ligger i intervallet g Hg/km² sjöyta (Lindqvist m.fl., 1991). Transporten av kvicksilver sker som nämnts ovan genom att kvicksilver är bundet till humusmaterial. I stora sjöar, där omsättningstiden för vattnet är längre, sedimenterar en större andel kvicksilver jämfört med en mindre sjö med kortare omsättningstid. Utflödet från länets sjöar och vattendrag beräknas uppgå till kg Hg/år. I fisk Kvicksilverhalterna i fisk är förhöjda med en faktor 4 6 i stora delar av Sverige (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Karakteristiskt för en sjö som har fisk med kraftigt förhöjda halter av kvicksilver är låg jonstyrka, lågt ph, låg produktivitet, högt färgtal och stor mängd humöst material (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Metylkvicksilver i sjövatten kan härröra från atmosfärisk deposition, avrinning från omgivande marker samt från produktion av metylkvicksilver i sjön, vilket innefattar produktion i sediment, i vatten samt i fisk (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Var och en av dessa källor kan vara betydelsefulla för tillskottet av metylkvicksilver (Rudd, 1995). I källsjöar är den atmosfäriska depositionen direkt på sjön av stor betydelse, medan metylkvicksilver deponerad eller producerad i mar- 21

24 ken i ett avrinningsområde kan vara en betydande källa till metylkvicksilver i sjöar med stort tillrinningsområde (Verta m.fl., 1994). Metylering av oorganiskt kvicksilver (metalliskt kvicksilver) sker bland annat i våtmarker. Avrinningsområden med våtmarker har identifierats som viktiga källor till metylkvicksilver till nedströms liggande sjöar. Dessa kan transportera ut i storleksordningen 10 gånger mer metylkvicksilver per ytenhet än områden utan våtmarker (Naturvårdsverket 1997, R 4767). Metyleringen av kvicksilver sker även i sjösediment och i andra organismer än fisk. Sannolikt kan bottenlevande djur som larver av fjädermyggor vara en betydelsefull transportör av kvicksilver mellan sediment och fisk (Parkman, 1993). Fisk med höga kvicksilverhalter påträffas ofta i försurade sjöar, men detta är sannolikt inte en direkt effekt av försurning. Back och Watras (1995) har visat att mängden kvicksilver i djurplankton minskar när mängden löst organiskt kol i vattnet ökar, medan skillnader i ph inte ger någon stor effekt. Sannolikt är de höga halterna av kvicksilver i försurade sjöar en indirekt effekt av en låg produktion, när biomassan är liten blir biokoncentrationen av kvicksilver högre (Naturvårdsverket 1997, R 4767). I en sjö med hög produktion kommer ju den mängd kvicksilver som är tillgänglig att spädas ut på fler organismer. Kvicksilverbelastningen på sjöns djurliv beror av mängden kvicksilver och hur effektivt kvicksilver från omgivningen överförs till organismerna längst ner i näringskedjan. Kvicksilver lagras upp främst i form av metylkvicksilver, som är en fettlöslig förening och därför lätt koncentreras till organismernas fettvävnader. Metylkvicksilver förekommer i successivt högre halter ju högre upp i näringskedjan som organismen befinner sig. Kvicksilver i fisk förekommer till 95 procent i form av metylkvicksilver (Porcella, 1994). Det är inte möjligt att inom ramen för detta projekt uppskatta mängden kvicksilver i djurlivet i länets sjöar. De högsta halterna av metylkvicksilver återfinns naturligt nog längst upp i näringskedjan. I de flesta sjöar är det gädda som är så kallad toppkonsument. Gäddan är välundersökt i länet. Mängden kvicksilver som finns lagrad i gädda i länets sjöar uppgår till mellan 450 g och 2,7 kg (Länsstyrelsen i Örebro län, 1998). Beräkningen bygger på medianvärdet för kvicksilver i gädda från 232 sjöar som är 0,79 mg/kg och att det i länets sjöar finns 5 35 kg gädda per hektar (Grahn pers. komm., 1998). 22

25 Utsläpp till luft och vatten Inom länet sker direkta utsläpp av kvicksilver till luften på sammanlagt ca 24 kg per år (1995), se tabell 4. Tabell 4. Punktutsläpp av kvicksilver till luft i Örebro län Utsläppskälla kg Hg Degerfors järnverk 14,3 SAKAB (förbränning) 7,00* Krematoriet i Karlskoga 2,50 Krematoriet i Örebro 0,26 Karlskoga Värmeverk AB 0,16 Totalt: 24 * 1997 års utsläpp var 1,6 kg Hg. De direkta utsläppen till luft har minskat kraftigt sedan mitten på 1970-talet. Även utsläppen till vatten via industriavlopp har minskat kraftigt, de årliga utsläppen är 1,2 kg (1995), se tabell 5. Uppgifterna är hämtade från Programområdet för miljöskydd vid Länsstyrelsen i Örebro län. Tabell 5. Punktutsläpp av kvicksilver till vatten i Örebro län Utsläppskälla kg Hg Skebäcks avloppsreningsverk 0,60 Karlskoga avloppsreningsverk 0,52 Kumla avloppsreningsverk 0,030 Svensk Glasåtervinning 0,01 Atleverket (avfallsupplag) 0,007 TGOJ Underhållsverkstaden 0,002 Totalt 1,2 Diffusa utsläpp Diffusa utsläpp av kvicksilver uppkommer på en mängd olika sätt från avfallsupplag, mellanlagring av kvicksilverhaltigt avfall, förorenad industrimark, fiberbankar, tandvård och amalgamfyllningar, sjukhus, framställning och användning av vissa varor och produkter och även från avloppslam. De många små diffusa utsläppen till luft, mark och vatten i länet är svåra att uppskatta. Ibland finns det uppskattningar på nationell nivå som kan skalas ner till att gälla Örebro län, det finns också vetenskapliga studier på personnivå som kan skalas upp till att gälla länet. Det händer att osäkerheten i uppskattningarna är stora och det bör påpekas att detta är ett område som håller på att kartläggas och inga beräknade siffror ska ses som absoluta sanningar. 23

26 Diffusa utsläpp till luft från avfallsupplag och diverse verksamheter Enligt Lindqvist m.fl. (1991) kan diffusa utsläpp till luft från avfallsupplag, tandvård, sjukhus, laboratorier tillverkning av elektronisk utrustning och vid måleriarbeten uppskattas till 400 mg kvicksilver per invånare och år. Uppskattningen bedöms vara korrekt inom en faktor 2. För länet innebär det ett diffust utsläpp på kg kvicksilver per år från ovan nämnda verksamheter, se tabell 6. Tabell 6. Diffusa utsläpp av kvicksilver från vissa verksamheter efter Lindqvist m.fl., Mängd kvicksilver Sverige Örebro län mg Hg/inv och år ton Hg kg Hg (inom faktor 2) Avfallsupplag 100 0,8 27,5 (14 55) Tandvård, sjukhus, lab 100 0,8 27,5 (14 55) Elektronikind., måleriarb ,6 55 (28 110) Totalt 400 3,2 110 (55 220) Innan den organiserade insamlingen av bland annat kvicksilverbatterier slagit igenom räknade naturvårdsverket med att hushållsavfallet i medeltal innehöll 1 g kvicksilver per ton avfall (Naturvårdsverket 1993, R 4177). Med ett antagande att en person i länet i medeltal ger upphov till ca 300 kg sopor ger det en sammanlagd sopmängd på drygt ton. Det innebär att hushållsavfallet före utsorteringen av bland annat batterier årligen gav upphov till ca 80 kg kvicksilver. Huvuddelen av detta har lagts på tipp. Även det icke branschspecifika avfallet innehåller kvicksilver, mängden är uppskattningsvis 2 3 gånger högre än i hushållsavfallet (Naturvårdsverket 1993, R 4177). Det finns 170 avfallsupplag inom länet (Länsstyrelsens databas över förorenad mark). Krematorier 2,75 kg/år Degerfors järnverk 14,3 kg/år Elektronikindustri, måleriarbeten ca 55 kg/år Tandvård, sjukhus, laboratorier ca 30 kg/år Amalgamfyllningar 0,1 kg/år Avfallsupplag ca 30 kg/år SAKAB (förbränning) 7 kg/år SAKAB, hantering av avfall 0,15 kg/år Figur 9. Beräknade årliga direkta och diffusa luftutsläpp i Örebro län

27 Diffusa utsläpp från mellanlagring av kvicksilveravfall Till SAKAB, Svenska avfallskonvertering AB, som ligger i länet kommer kvicksilverhaltigt avfall från hela landet. Här sker mellanlagring och behandling av kvicksilverhaltigt avfall.vid hanteringen av kvicksilverhaltigt avfall skedde under 1997 ett diffust utsläpp på 150 g kvicksilver, vilket beräknats från mätningar av ventilationsluften. Här behandlas bl.a. 3 miljoner ljuskällor per år, kvicksilverlampor och kompaktlysrör demonteras så att elektronikdelen återvinns. Resten av komponenterna krossas och destilleras eller stabiliseras, beroende på vilken kvicksilverhalt de har. Vid SAKAB förvaras totalt 80 ton kvicksilver i olika typer av avfall. För att kartlägga eventuella utsläpp från lagringen av avfall görs stickprovskontroller. Vid de kontroller som gjorts hittills har inga utsläpp kunnat noteras. Inom länet finns inga fler verksamheter där kvicksilverhaltigt avfall mellanlagras. Det sker ett direkt utsläpp av kvicksilver till luften vid den förbränning som sker vid SAKAB, detta redovisas tabell 4. En viss del av dessa utsläpp beror på dålig sortering från hushållen, kvicksilver har blandats med övrigt farligt avfall, t.ex. har kvicksilvertermometrar lagts i färgburkar. Gamla fiberbankar Förr användes kvicksilver inom pappers- och massaindustrin som bekämpningsmedel i ledningssystemen och även vid impregnering av massa. Under åren användes stora kvantiteter kvicksilver vid ett 70-tal anläggningar i Sverige. Trots den stora användningen är de lagrade mängderna små från denna tidsperiod, ca 2 ton. Resterna från denna användning har i stället följt med processvattnet ut (Naturvårdsverket 1997, R 4752). Det innebär att utanför äldre pappers- och massaindustrier finns kvicksilverförorenade fibersediment. Det finns enligt naturvårdsverket fiberbankar från pappers- och massaindustrier på 269 platser i landet, men kvicksilver har inte använts vid alla dessa. I en undersökning från 1986 undersöktes 29 av dessa, de innehöll ca 5 ton kvicksilver (Naturvårdsverket 1997, R 4752). Det finns 8 platser med förorenade sediment i anslutning till massa- och pappersindustrier inom länet. Vilka av dessa som innehåller kvicksilver är inte helt klarlagt. De uppgifter som finns registrerade hos länsstyrelsen redovisas i tabell 7. Tabell 7. Förorenade sediment vid massa- och pappersindustrier i länet. Namn Kommun Driftstid Innehåll Notering om Hg Aspa Bruk Askersund 1920 pågående Mesa, fibrer Dexter Nonwovens Ljusnarsberg 1925 pågående Fibrer med Hg Ja Rottneros Rockhammar Lindesberg pågående Frövifors Bruk AB Lindesberg 1891 pågående Örebro Kartongbruk Örebro Fiberbankar AB Laxå pappersbruk Laxå Fiber Ja Oppboga deponi Lindesberg inga uppgifter Industriavfall Örebro Pappersbruk Örebro inga uppgifter Industriavfall 25

28 Uppgifter om hur mycket kvicksilver dessa fiberbankar innehåller har inte framkommit. Det finns en uppgift om halten kvicksilver i fiberbanken för Laxå pappersbruk på 3 till 4 mg Hg/kg torrsubstans (Bydén och Nielsen, 1982). Amalgamfyllningar Det sker en avgång av kvicksilver från människor som har amalgamfyllningar i sina tänder till både vatten och luft. Avgången från amalgamfyllningar beror på att det sker en kontinuerlig frisättning av kvicksilver, det är enbart en tidsberoende process, vilket innebär att det frisätts ett antal kvicksilveratomer varje sekund (Berglund, 1998). Det har genomförts ett flertal studier av frisättning av kvicksilver från tandamalgam, särskilt under och 1990-talen. Senare studier tyder på att avgången tidigare varit starkt överskattad på grund av felaktigheter i använda mätmetoder (Berglund, 1998). Berglund har sammanställt publicerade data avseende frisättning av kvicksilver från 6 olika studier och beräknat ett medelvärde för frisättning till 0,4 mikrogram kvicksilver per amalgamyta och dygn. I studierna hade försökspersonerna i medeltal 28,5 amalgamytor. Observera att en amalgamfyllning oftast har flera amalgamytor. Totalt per år ger det en frisättning på 4,16 mg kvicksilver per person, vilket är betydligt mindre än de uppgifter som använts tidigare, t.ex. 137 mg kvicksilver per person och år (Naturvårdsverket 1996, R 4677). Av den frigjorda mängden kvicksilver hamnar 25 procent i in- och utandningsluften, medan resten sväljs ner med saliven (Berglund, 1998). Upptaget i kroppen via inandningsluften är dock betydligt större än via magtarmkanalen. Totalt upptas 10 procent av frisatt mängd kvicksilver i kroppen via inandningen och 5 procent via magtarmkanalen, medan resten avgår till miljön (Berglund, 1998). Vid beräkningar av de diffusa utsläppen till följd av amalgamfyllningar i länet antas att 2/3 av befolkningen i länet har 28,5 amalgamytor per person, det vill säga samma genomsnitt som i den refererade studien ovan. Två tredjedelar av befolkningen motsvarar åldersgruppen år. Uppgiften är hämtad från länsstyrelsens befolkningsstatistik. Med detta beräkningssätt frisätts totalt 0,76 kg kvicksilver årligen, varav 85 procent hamnar i miljön, via utandning eller via urin och avföring, se vidare tabell 8. Av tabellen framgår att de diffusa utsläppen till följd av amalgamfyllningar i tänderna främst sker till vatten och är i storleksordningen 0,5 kg årligen, medan det diffusa utsläppet till luft endast är 0,1 kg per år. Utöver den beskrivna kontinuerliga frisättningen av kvicksilver från amalgamfyllningar tillkommer kvicksilver från amalgampartiklar, det vill säga när bitar av fyllningar lossnar. Sådana partiklar kommer också att bidra till det diffusa utsläppet till vatten. Tabell 8. Beräknad frisättning av kvicksilver från amalgamfyllningar hos befolkningen i Örebro län Förekomst g Hg Urin och avföring 519 I utandningsluft 129 Upptag i lungorna 76 Upptag i magtarmkanalen 38 Totalt