Runstenar och kvinnors sociala makt under vikingatid En analys av hegemonisk femininitet och dess manifestation på runstenar i Uppland.

Transkript

1 Runstenar och kvinnors sociala makt under vikingatid En analys av hegemonisk femininitet och dess manifestation på runstenar i Uppland. Magisteruppsats i arkeologi VT 2011 Institutionen för arkeologi Stockholms universitet Författare: Siri Sandquist Handledare: Ing-Marie Back Danielsson

2 Innehållsförteckning Sid 1. Inledning Runstenar i tidigare forskning 2 2. Syfte och frågeställningar Syfte Frågeställningar 4 3. Material och avgränsning 4 4. Problematisering och källkritik 9 5. Metod och teori Metod Genusteori i tidigare forskning Kvinnliga genus under vikingatiden Analys Exempel Typexempel Inga från Snottsta Juvurfast Tolkning Runstenar som uttryck för social makt Tolkningar av genusrollernas fördelning på grundmaterialet Döttrarna Slutsatser Sammanfattning Referenser 29 Abstract The subject of this paper is to explore the female gender and its representation on rune stones in Uppland. By analyzing in what way women are mentioned on the rune carvings I try to determine what kind of power they had. My material consists of 152 rune stones where women are represented. By statically analyzing them I hope to find a hegemonic femininity in Viking age Uppland. To deepen my knowledge of the Viking age gender and female power I have also studied old law texts from Iceland and Sweden. By comparing what form of power female genders had within the law with the way they are represented on the rune stones I believe we can get a picture of what female gender it was that had the greatest social power. Bilden på framsidan föreställer runstenen U330 från Snottsta gård. (källa: 1

3 1. Inledning När jag påbörjade arbetet med denna uppsats hade jag många frågor och funderingar. Runstenar är ofta ett manligt forum, där mäns öden och ägorätt åminns och markeras. Jag ville se om man kunde använda sig av det rika och unika material som våra runstenar är för att lyfta fram något annat. Jag ville utforska vilken plats kvinnor har i dessa texter. Gavs de en egen makt och agens, eller är deras makt enbart stärkt genom deras relationer till män? Finner vi dem representerade som agerande subjekt eller som objekt man sörjer? Jag ville se om man i de kortfattade redogörelserna på Upplands runstenar kunde urskilja vilka maktrelationer som styrt, och styrts av, kvinnor under sen vikingatid/ tidig medeltid och hur deras agens påverkats av deras genus. Jag tror att det är möjligt att utifrån denna standardiserade konstform utläsa mer djupgående strukturer i det vikingatida/ tidigmedeltida samhället. Ytterligare något jag ville ha svar på när jag började arbetet med denna uppsats var om man kan urskilja en kvinnlig hegemoni, ett kvinnligt genus som haft en starkare agens även i mer manligt präglade miljöer, dit runstensresandet räknas? Jag ville lägga fokus på runstenar som är intressanta ur ett genusperspektiv och undersöka vilka former av femininiteter som finns representerade och ev. hur dessa förhåller sig till de maskuliniteter som finns representerade i materialet. I uppsatsens kommer ett flertal gånger runstenstexter citeras. Om inte annat framgår av referenser är alla dessa tolkningar hämtade från Upplands runstenar (Wessén & Jansson ) Runstenar i tidigare forskning Tidigare forskning angående runstenar har ofta koncentrerat sig på runstenarnas information om utlandsresande vikingar, eller deras poetiska budskap (t.ex. Jansson 1976: ff). En annan del av forskningen som gärna nyttjar materialet runstenarna ger är naturligtvis ortnamn- och namnsforskare (t.ex. Ståhl 1970). Susanne Thedéen har i en artikel undersökt hur olika maskuliniteter manifesterar sig på runstenarna i äldre vikingatid. Hon argumenterar övertygande för hur det sätt på vilket den döde beskrivs ha avlidit speglar olika ideal, eller typer av manlighet. Man väljer att nämna hur en man har dött eftersom det säger något om vilken sorts manligt genus han innehaft (Thedéen 2009:58). Torun Zachrisson (1998) har i sin doktorsavhandling undersökt runstenarna i Mälardalen. Runstenarna i området kan delas in i två olika vågor av runstensresande. En första våg under e. Kr och en andra våg äger rum ca e. Kr. Dessa olika typer av runstenar skiljer sig något åt i utformande och formuleringar. De tidiga runstenarna är fattiga vad gäller ornamentik men innehåller å andra sidan ofta längre och mer utbroderade böneformler. Ann Sofie Gräslund (1994:126) har gjort en kronologi utifrån ornamentiken på stenarna. Den tar sin början i stenar utan dekor med 2

4 enkla rader av text och blir sedan eftersom allt rikare i ornamentiken, samtidigt som texten på stenarna blir allt mer standardiserad. Detta förklarar Zachrisson genom att medan de första stenarna restes av redan omvända kristna, så restes den andra vågen av runstenar av personer som endast nyligen övergått till kristendomen, som en del av en kristen mission (Zachrisson 1998:130 ff). Hon ser ett samband mellan bildandet av Sigtuna som en kristen centralort och den första vågen av runstensresande och menar att den andra vågen av runstensresande speglar omfattande förändringar i staden som äger rum under samma tid som dessa börjar uppföras. Då avhystes nämligen kungsgårdens tomt atill förmån för biskopen och kyrkan (ibid.:155). Det är även under den andra vågen av resande som de professionella ristarna dyker upp i materialet, och dessa sätter Zachrisson i relation till omkringresande och missionerande kyrkoföljen (ibid.:127). Hon menar att runstenarna fyller samma funktion som de asa troendes rika gravgåvor (ibid.:148). Gräslund har tidigare uppmärksammat att kvinnornas involvering i runstensresandet blir allt vanligare över tid. Under den första runstensresarvågen är deras involvering inte alls lika märkbar som mot slutet av den andra vågen, något hon tolkar som att kärnfamiljen ökar i betydelse under denna tid (Gräslund 1995:462). Jämförelser mellan olika områden har tidigare gjorts av bland annat Madelene Karlsson i en C-uppsats från Hon har jämfört antalet runstenar med kvinnoinblandning i Småland och Uppland. Denna visar sig vara mycket svagare i Småland än i Uppland, något som Karlsson med stöd av Sawyer ger en förklaring i arvsreglerna som differerade mellan de olika områdena, samt det politiska läget i de olika landskapen. (Karlsson 2005:5). Sawyer delar upp det vikingatida rättsväsendet i Norden i ett Östnordiskt och ett Västnordiskt system. Det Östnordiska systemet präglas av ett parentel system vilket innebär att även kvinnor ärver, och där ett äktenskap innebär bildandet av en ny släkt. Detta i kontrast till det västnordiska gradualsytemet som ger män företräde i arvslinjen, och där kvinnan vid äktenskapet blir en del av sin makes släkt (Sawyer 1992:540). Upplands större representation av kvinnor skulle då kunna förklaras med att de i Uppland hade större makt, och större behov av att hävda sin arvsrätt genom uppresandet av minnesmonument över den avlidna. Zachrisson (1998:159) håller dock inte med om detta resonemang. Hon har jämfört runstensresandet i Uppland och Södermanland och sett en markant övervikt på kvinnlig representation i Uppland. Hon tror dock inte att detta beror på arvsregler och menar att arvsrätt överhuvudtaget är omöjligt att utläsa ur runstensmaterialet. Hon ser istället skillnaden som kronologisk. Anledningen till att kvinnor är starkare representerade i Uppland är att runstensresandet där pågick längre. Det är helt enkelt frågan om ett scenario där en från början manligt dominerad statushandling med tid förlorar sin sociala status och därför blir det tillåtet för kvinnor att ta del av handlingen. 3

5 2. Syfte och frågeställningar 2.1 Syfte: Uppsatsens övergripande syfte är att genom en närstudie av ett antal runstenar från Uppland undersöka kvinnliga genusrollers representation på dessa och i förlängningen deras position i det vikingatida samhället. Jag vill se ifall mer än ett kvinnligt genus går att urskilja och huruvida man kan argumentera för att det existerat en hegemonisk femininitet som avspeglar sig på runstenarna. 2.2 Frågeställningar: Kan man se olika former av femininitet representerade på runstenarna? Är kvinnor aktiva eller passiva, och om de är aktiva, legitimeras de då genom en manlig relation eller är de starka nog att bära sig själva? Hur skulle en feminin hegemoni kunna uttryckas på runstenarna? 3. Material och avgränsning Jag valde att arbeta med runstenarna i Uppland eftersom detta är en mycket runstenstät trakt med sina ca 1400 kända runstenar. Här finns även en stark representation av kvinnor i materialet, då kvinnonamn återfinns på inte mindre än 39% av runstenarna, en siffra som är hög i jämförelse med övriga landet (Gräslund 2009:26). Jag vände mig då till uppslagsverket Upplands runstenar (Wessén & Jansson ) och gjorde en statistisk sammanställning av band 1 och 2, som täcker runstenarna U 1 till U 603. Dessa 603 runstenar utgör underlag för min statistiska sammanställning. I en första sållning rensade jag bort de stenar som inte innehåller runskrift, eller som förblivit otydda, eller där relationerna mellan individerna som omnämns inte framgår. Exempel på sådana otydliga stenar är exempelvis U16 med inskriften Gunne och Kåre reste stenen efter Han var den bäste av bönder i Håkons Rod. eller U124 med inskriften Anund och Torgil lät resa stenen efter Åsgöt.. Det förekommer alltså både stenar där inskriften är så skadad att man inte kan utläsa en relation som tidigare stått där, men även stenar där ristningen aldrig innehållit den information jag intresserar mig för. Man kan argumentera för att jag då styr materialet till att bara förevisa det jag är intresserad av, men faktum är att det är ytterst ovanligt att kvinnor omnämns på runstenar utan en släktrelation. Efter utrensningen återstod 328 runstenar, kvinnor omnämns på 152 av dessa. Dateringen på runstenarna rör sig från vikingatid och in i tidig medeltid, ca 1100talets slut. ( Vad gäller barn är dessa svåra att urskilja då någon ålder vanligen inte nämns på den avlidna. Döttrar och söner förekommer ofta men det är nästan alltid omöjligt att avgöra ifall dessa individer överlevt till vuxen ålder eller inte. 4

6 Nedan följer alla runstenar som jag använt mig av som källmaterial. Runstens nr Relationer Antal objekt och subjekt U4 dotter till far ett objekt ett subjekt U11 man och hustru till sig själva samma objekt som subjekt far och mor till U14 son ett objekt, två subjekt U25 änka till make ett objekt ett subjekt arvsdokument, nämner hustru, änka, moder, U29 dotter arvsdokument U30 son till far, änka till make ett objekt, två subjekt U32 syskon till far och bror två objekt, fem subjekt U34 syskon till far och bror två objekt, tre subjekt U36 änka till make ett objekt, ett subjekt U37 syskon och änka till far och make ett objekt. Fyra subjekt U40 syskon till far ett objekt, två eller fler subjekt U45 son till mor ett objekt, ett subjekt U46 son till mor ett objekt, ett subjekt U50 kvinna till man och änka till make två objekt, två subjekt U52 mor till två söner och ytterligare en man tre objekt, ett subjekt U53 far och mor till son ett objekt, två subjekt U62 son efter far och änka efter make ett objekt, två subjekt U69 mor till son ett objekt, ett subjekt man till far mor och ännu en U75 kvinna tre objekt, ett subjekt U78 syskon till bror ett objekt, tre subjekt U80 söner till far, änka till make ett objekt, tre subjekt U84 änka till make minst ett objekt, ett subjekt U89 systrar till far ett objekt, två subjekt man efter far, mor bröder och U92 syster okänt antal objekt, ett subjekt U98 kvinna till far, en man och en son tre objekt, ett subjekt U100 mor till son, bror och syster minst tre objekt, ett subjekt två söner till sin far och en kvinna efter sina U101 söner tre objekt, tre subjekt U104 man till far, bror och mor tre objekt, ett subjekt två söner till sin U106 mor ett objekt, två subjekt U107 en far till sin son, en man till sin hustru och dotter tre objekt, två subjekt U108 syskon till far ett objekt, två subjekt U111 man till en annan man och mor två objekt, ett subjekt U112 son till mor ett objekt, ett subjekt U114 kvinna till make och två söner tre objekt, ett subjekt U117 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U131 två söner till far, änka till make ett objekt, tre subjekt U133 mor till son och sig själv två objekt, ett subjekt U136 änka till make ett objekt, ett subjekt U137 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U141 mor till son ett objekt, ett subjekt U142 son till far och änka till make ett objekt, två subjekt änka till make, två män efter en annan man U143 kvinna efter tre objekt, fyra subjekt U144 ännu en man syskon till far och bror, änka till make minst två objekt, fyra subjekt 5

7 U146 kvinna till make och son två objekt, ett subjekt U148 man till hustru, son till mor ett objekt, två subjekt U150 föräldrar till son ett objekt, två subjekt syskon till far, hustru till make samt en annan U151 person. troligen tre objekt, tre subjekt U152 kvinna till make och son två objekt, ett subjekt U158 kvinna till make och far troligen två objekt, ett subjekt man och mor till U166 son ett objekt, två subjekt U169 man till son och dotter två objekt, ett subjekt U170 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U173 tre söner till far, hustru till make ett objekt, fyra subjekt son till far och U175 mor två objekt, ett subjekt U181 syskon till far ett objekt, minst 6 subjekt U193 hustru till make och två män till samme man ett objekt, tre subjekt U200 man till bror och mor två objekt, ett subjekt U204 föräldrar till fosterson ett objekt, två subjekt U210 söner till far, änka till make ett objekt, tre subjekt U214 änka till make ett objekt, ett subjekt U215 två kvinnor till sin far och bror två objekt, två subjekt U226 änka till make ett objekt, flera subjekt U227 man till bror, mor till son ett objekt, två subjekt U231 syskon till far ett objekt, fyra subjekt U233 syskon till far, mor till son två objekt, fyra subjekt U234 syskon till far ett objekt, tre subjekt U238 kvinna till son och make två objekt, ett subjekt U239 kvinna till make ett objekt, ett subjekt U240 söner och mor till far och make ett objekt, fyra subjekt U243 två mödrar till sina två söner två objekt, två subjekt U247 syster till bror ett objekt, ett subjekt U251 mor till son ett objekt, ett subjekt U252 två söner till mor ett objekt, minst två subjekt U253 änka till make osäkert antal objekt och subjekt. Troligen ett objekt, ett subjekt U255 bror till bror, mor till son ett objekt, två subjekt U265 mor till son ett objekt, ett subjekt U267 mor till son ett objekt, ett subjekt U272 mor till son ett objekt, ett subjekt U277 änka till make och man till man två objekt, två subjekt U280 man till hustru ett objekt, ett subjekt U285 kvinna till son och bror två objekt, ett subjekt U288 föräldrar och son till son och bror ett objekt, tre subjekt U294 änka till make, och en annan kvinna(?) troligen två objekt, ett subjekt U295 far till son, syster till bror troligen två objekt, två subjekt U296 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U310 änka till make, och makens son två objekt, ett subjekt U311 mor till dotter, bröder till syster ett objekt, fyra subjekt U312 far till styvdotter ett objekt, ett subjekt U313 styvfar till styvdotter och mor till dotter ett objekt två subjekt 6

8 U314 mor till dotter ett objekt, ett subjekt U315 föräldrar till son ett objekt, två subjekt två män till man och änka till U317 make ett objekt, tre subjekt U318 änka och dotter till make och far ett objekt, två subjekt U324 Bror till bror, mor till son ett objekt, två subjekt U326 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U328 två kvinnor till far och make två objekt, två subjekt U329 änka till make ett objekt, ett subjekt U330 änka till make ett objekt, ett subjekt U331 änka till make ett objekt, ett subjekt U332 änka till make ett objekt, ett subjekt syskon till far, syskon till mor, och ytterligare tre U337 personer fem objekt, fem subjekt U341 man till far, bror och mor tre objekt, ett subjekt U346 mor till son ett objekt, ett subjekt U347 man till hustru och tre söner fyra objekt, ett subjekt U351 son till far, änka till make ett objekt, två subjekt U352 mor till son ett objekt, ett subjekt U354 syskon till bror ett objekt, två subjekt U355 syskon till bror ett objekt två subjekt U356 mor till son ett objekt, ett subjekt U357 bröder och änka till far och make ett objekt, fyra subjekt mor till son, fyra bröder efter U363 bror och far tre objekt, fem subjekt U375 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U376 mor till son, änka till make ett objekt, två subjekt U377 föräldrar till dotter ett objekt, två subjekt U378 söner till föräldrar två objekt, två subjekt U390 man och änka till make ett objekt, minst två subjekt U393 bror till sina två systrar två objekt, ett subjekt U412 man till far änka till make ett objekt, två subjekt U418 syskon till far ett objekt, två subjekt U421 dotter till far, änka till make ett objekt, två subjekt U428 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U429 syskon till far ett objekt, två subjekt U430 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U431 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U439 syskon till far ett objekt, två subjekt U440 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U445 son till far, änka till make ett objekt, två subjekt U455 man till far, kvinna till mor två objekt, två subjekt U459 man till far, mor till son ett objekt, två subjekt U460 man till far änka till make ett objekt, två subjekt U461 syskon till far, änka till man ett objekt, fem subjekt U462 syskon efter far, änka till make ett objekt, fyra subjekt U463 söner till far, änka till make ett objekt, tre subjekt U464 mor till son ett objekt, ett subjekt U465 änka till make ett objekt, ett subjekt U472 dotterdotter till morfar ett objekt, ett subjekt U474 bror till bror, mor till son ett objekt, två subjekt U475 son till mor ett objekt, ett subjekt 7

9 U478 änka till make, söner till far ett objekt, tre subjekt U485 söner till far, änka till make ett objekt, tre subjekt U489 mor till dotter ett objekt ett subjekt U497 son till föräldrar två objekt, ett subjekt döttrar till far, samt en annan U508 man två objekt, två subjekt U532 änka till make ett objekt, ett subjekt U533 mor till son ett objekt, ett subjekt U545 änka till make, och dotter till far två objekt, ett subjekt U565 föräldrar till son, bror till bror ett objekt, tre subjekt U572 änka till make, bröder till bror ett objekt, tre subjekt U582 föräldrar till son ett objekt, två subjekt U595 söner till far, sonsöner till farmor två objekt, två subjekt U600 Mor till son ett objekt, ett subjekt Fig. 1. Runstenar som använts som källmaterial. Kvinnostenar 152 Runstenar med tydliga familjerelationer och genus 326 Antal runstenar i materialet Fig. 2. Diagram över det material jag har analyserat och hur stor del av detta som kommit med efter det första urvalet. Den översta stapeln visar antalet runstenar son nämner kvinnor. I min statistik är det alltså 25 % av runstenarna som nämner en kvinna, det vill säga en något lägre summa än i Gräslunds undersökning. Detta beror troligen på att jag enbart använt mig av band 1 och 2 som underlag. Dessutom har jag inte i min sammanställning tagit med de stenar där en kvinna nämns som någon syster, mor eller så vidare utan att vara aktiv som objekt eller subjekt. Dock är andelen kvinnor inte särskilt relevant för min undersökning då den rör hur kvinnor benämns på runstenar, inte hur många stenar kvinnor nämns på. Jag har även läst mycket av den tidigare litteratur som skrivits om just kvinnornas roll i det vikingatida, och tidigmedeltida samhället i Skandinavien. Värda att nämna är Birgit Sawyer (1992), Agneta Breisch (1994) och Charlotte Ekholst (2009) bland andra. Dessa 8

10 forskare har använt sig av norröna sagor och lagtexter i sina undersökningar. Bland andra Gràgàs som är en isländsk lagtext vars datering är något osäker (Breisch 1994:16), Upplands landslag från 1296 och isländska ättesagor samt Sturlunga sagorna med flera. Alla dessa skriftliga källor är naturligtvis osäkra källor då de till stor del tillkommit långt efter att händelserna de beskriver utspelat sig. Men jag tror ändå att det samhälle som tidigare forskare kunnat urskilja i dessa texter till viss del korrelerar med det samhälle som existerade vid tiden av resandet av runstenarna som denna uppsats avser att behandla. 4. Problematisering och källkritik Jag har i min uppsats även använt mig av tidigare forskning som baserats på skriftliga källor som ofta är yngre än runstenarna i min undersökning. Gör detta faktum de skriftliga källorna otillförlitliga eller kan man trots allt lita till deras innehåll? Det är enligt mig helt legitimt att tolka de lagtexter som finns bevarade från den första halvan av medeltiden som rester av ett äldre system. Innan lagarna sattes på pränt fördes de vidare genom en muntlig tradition, och mycket av det gamla systemets värdegrunder tror jag bevarats in i de tidigaste nedteckningarna av lagtexterna. 5. Metod och teori 5.1 Metod Jag har utifrån Upplands runstenslexikon, sammanställd av Elias Wessén och Sven B F Jansson gjort en statistisk sammanställning av antalet runstenar som nämner kvinnor, men även hur de benämns. Jag har valt att identifiera vissa genusroller kvinnor kan inneha på runstenar och sedan jämfört dem mot varandra för att försöka nå djupare förståelse för kvinnors situation i Uppland under den senare delen av järnåldern. Jag uteslöt de stenar som inte hade inskrifter där man tydligt kunde se att en kvinna fanns representerad. Efter det delade jag in stenarna i kategorier, baserade på hur kvinnor fanns representerade på dem. Detta har jag sedan belyst genom att välja ett antal runstenar där kvinnor finns representerade på ett utmärkande sätt. Jag använder mig av beteckningarna objekt/subjekt i min undersökning. Med begreppet objekt menar jag den eller de som runstenen är rest till minne av, och med subjekt den eller de som låtit resa stenen. I sökandet efter olika former av femininiteter och vilken form av makt dessa genus har kunnat inneha i det vikingatida samhället har jag även studerat tidigare forskning om de norröna sagorna och nordiska lagtexter. Jag tror nämligen att historiska källor är ett mycket användbart komplement till det arkeologiska materialet när sådana går att finna. 5.2 Genusteori i tidigare forskning Genus är ett begrepp som ofta får ta olika funktion efter sammanhanget. Man kan i korthet säga att det syftar till den sociala konstruktion som oftast men inte alltid går hand i hand med en individs biologiska kön. Genus är dynamiskt och de normer som 9

11 genus representerar skapas och omgestaltas inom den sociala samvaron hela tiden (Connell 2008:55). Inom genusforskningen har traditionellt intresset oftast vänts mot kvinnor, och genusforskningen har också kallats för kvinnoforskning. På senare år har dock intresset även vänts mot maskuliniteter och hur de skapas och befäster sig själva, både i dagens samhälle och förr i tiden. Maskulinitetsstudier syftar till att synliggöra den forntida mannen som individ snarare än som en representation för människan eller samhället i stort (Alberti 2006:401ff). Connell har i sin bok Maskuliniteter (2008) undersökt hur manlighet gestaltas i dagens samhälle och funnit att även om man ofta är högre värderat än kvinna så finns det även en hierarkisk ordning av olika former av manligt genus. Den översta av dessa kallar han för hegemoni. Denna form av manlighet är den ideala manligheten, den dominerande mansrollen (Connell 2008:101). Denna form av manlighet stärks till stor del av de underordnande genusen. Både kvinnors, men även andra män som underordnats, som exempel nämner Connell homosexuella, som förknippas med kvinnlighet för att tryckas ned. Även av manligheter som är delaktiga i strukturen genom att de drar fördel av den upphöjda roll mannen fått, utan att helt uppfylla kriterierna för att själva vara en del av denna maskulinitetens hegemoni hjälper till att upprätthålla strukturen (Connell 2008:101). Han menar att maskulinitet formas av relationerna mellan olika genus, även kvinnor, och är därför inte statiskt. Både män och kvinnor utför handlingar hela tiden som får dem att gå in och ut ur de maskulina genusen (Connell 2008:71). Liksom mycket annat när det kommer till genus finns det inte ett fast regelverk. Genus skapas genom göranden hela tiden i våra liv och vårt genus förändras utifrån våra handlingar. Ibland skapas vårt genus av våra handlingar, men våra handlingar styrs även av vårt genus. Det är en omedveten process som äger rum konstant i vår interaktion med andra människor. Inom genusforskningen har som sagt stort intresse riktats mot kvinnornas roll och situation i forna tider, vikingatidens kvinnor är inget undantag. Elisabeth Arwill- Nordbladh till exempel har skrivit om hur vikingatidens kvinnobild sett ut genom forsknings historien och påverkats av rådande normer och ideal (Arwill-Nordbladh 1998: ff). Inger Lövkrona är genusforskare (ex. Lövcrona1990) och har intresserat för kvinnornas position och sociala makt under historisk tid. Hon argumenterar för att en genushierarki existerade mellan de olika geografiska och kulturellt laddade områden som hushållets skötsel delades in i under historisk tid. Mannens arbetsuppgifter som oftast varit aktiva och riktade utåt i samhället har haft en högre status än kvinnans arbetsuppgifter som snarare rört hemmet och hushållet (Stig Søhrensen 2006:110). Den manliga sfären har varit större än kvinnans (Breisch 1994:86). Det hierarkiskt separerade i denna arbetsdelning kan bland annat ses i hur en man aldrig kunde ta över en kvinnas arbete men en kvinna kunde utföra mannens arbete ifall han var frånvarande (Lövkrona 1990:193). Med husfrun som härskare över gård och lås och husbonden som härskare över utmarker och omvärlden, kan man tycka att en viss maktbalans upprättades mellan könen (Stig Søhrensen 2006:110 ff) men så var inte alltid fallet, åtminstone inte i förmodern tid. Även familjen som social institution genomsyrades av en patriarkalisk hierarki (Lövkrona 1999:21 ff). Det finns dock exempel på att kvinnor 10

12 ibland kunde få mer makt även utanför hemmet, åtminstone under den tid denna uppsats berör, vikingatid/tidigmedeltid. Exempel på detta kan hittas i hjältesagorna om sköldmör, och änkor kunde ibland få egen makt över sin makes tillgångar. Hon kunde då ikläda sig en form av manligt genus som ringkvinna och agera som myndighetsperson för sig själv vid ting (Ney 2004:72,114). 5.3 Kvinnliga genus under vikingatiden Man kan argumentera för att Lövkronas forskning inte går att applicera på vikingatidens förhållanden då den är etnologisk och därför rör en betydligt senare tidsperiod än vikingatiden. Jag tror dock att arkeologin kan hämta en hel del från dessa studier av senare tider om vi sätter dem i ett nytt sammanhang. Samma tendenser går nämligen att ana längre tillbaka i tiden. Det har till exempel föreslagits att det under tidig medeltid endast existerade en form av manligt ideal, eller manligt genus om man så vill. Detta ideala sätt att vara man på var baserat på aggressivitet, mod och styrka. Det viktigaste var att inte visa sig svag och det var ett ideal, alla, oavsett kön, mättes efter, män som kvinnor (Ekholst 2009:37). Denna manliga moral och dess ideal för både män och kvinnor berörs även av Breisch. En kvinna som krävde blodshämnd var inte okvinnlig och bröt inte mot någon norm (Breisch 1994:90). Den ovan nämnda arbetsdelningen mellan man och kvinna speglas även i t.ex. Sturlunga sagan från 1200 talet. Hon visar där aktivitet, myndighet och handling, även våld tycks i vissa situationer vara accepterat (Breisch 1994:86). Under vår järnålder, och även långt senare, hade man i södra Europa ännu kvar antikens tankar om kvinnan som en slags felande, eller inverterad man. Hon var inte en i sig egen och annorlunda sort utan en sämre version av en man (Ward 2002:2). Samtidigt har kvinnorna varit mycket viktiga i de politiska maktspelen i Norden under och 1100 talet. I bildandet av stadsstater har en övervägande majoritet av de mäktigaste männen åtnjutit mycket makt tack vare spinnsidan (Hermansson 2000:173). Kvinnorna har varit ytterst viktiga när det gäller att knyta ann till kungalinjer och på så sätt kunna göra anspråk på makten. Det skulle dröja långt in i medeltiden innan man började med fasta släktnamn. Man kunde helt enkelt räkna sig till sin mors ätt om den hade högre status än faderns (Sawyer 1993:185). Det sker under medeltiden en tydlig förändring i hur man ser på kvinnor, och den ser vi i landskapslagarna. Under tidig medeltid är kvinnan i princip inte straffskyldig då hon är ovormaghi- det vill säga omyndig likt ett barn under femton år (Ekholst 2009:114). Detta för tanken till en stark kollektivism där familjeöverhuvudet har det övergripande ansvaret. I Gràgàs ser vi ett annat exempel på kollektivets betydelse under den tidigaste delen av medeltiden i hur dråpsboten delas i två delar. Den första skall förövaren själv stå för, medan den andra delen av boten delas mellan hans arvingar i proportion till hur stor del de har att vänta sig till arv av den dömde (Sawyer 1992:36). Detta kommer under loppet av medeltiden att förändras, och i landslagarna är kvinnor själva straffskyldiga för stöld precis som männen. Denna förändring speglar en 11

13 individualisering av kvinnor och män, där kvinnorna blir självständigare som individer inför lagen. Kvinnornas mottaglighet för den kristna missionen vara ett tecken på att man i kristendomen såg en frihet, då kristendomen värderar alla själar lika mycket, oavsett om det är kvinnor, barn eller trälar. Ett något tveeggat svärd visserligen, då kvinnorna i den kristna religionen kom att genom syndafallet bli syndabockarna för mänsklighetens fall från eden. (Karlsson 2005:16). Jag nämnde tidigare att man i Mälardalen och östnorden hade en parentel arvlinje till skillnad från den västnordiska graduala arvslinjen. I det sammanhanget blir det intressant att jämföra lagarna kring våldtäkter i de olika områdena. I Upplandslagen såväl som i Dalalagen, Hälsingelagen, Södermannalagen samt de senare stads- och landslagarna har en kvinna som blivit våldtagen rätt att då dräpa förövaren. I kontrast till de norska och isländska lagarna var det alltså kvinnan själv som ansågs kränkt nog, men även fysiskt kapabel att dräpa förövaren (Ekholst 2009:261). I de isländska lagtexterna ser man istället vid lägermålsbrott en tydlig hierarki utifrån vilka straff mannen får beroende på var i den sociala hierarkin kvinnan han förbrutit sig på befinner sig. Om kvinnan är fri blir brottet fredslöshet. Om det rör sig om en frigiven trälinna eller en s.k. gäldsträlkvinna som fött en fri son blir straffet detsamma. Har den frigivna trälinnan/gäldsträlkvinnan inte en fri son blir dock brottet endast landsförvisning. Rör det en ogift trälinna blir straffet 3 marks bot och rör det en ogift tiggerska som vandrar ensam straffas inte mannen över huvudtaget (Breisch 1994:60). Thedéen har ju tidigare diskuterat maskulinitet och hur den manifesteras på vikingatida runstenar, men finner att de kriterier hon använt i sin analys, dödssätt och dödsplats endast i undantag finns med på stenar tillägnade kvinnor (Thedéen 2009:70 ff). Alltså var jag tvungen att leta efter något annat att basera min analys på. Eva-Marie Göransson (1999) har i sin doktorsavhandling om gotländska bildstenar utifrån bildstenar, textilier och norröna sagor delat in kvinnligheten i flera olika genus. I kapitlet om de norröna sagorna strukturerar hon det i tre övergripande genus, människo-kvinnan, den mytiska kvinnan, och kvinnliga väsen (Göransson 1999:163). Då jag kommer koncentrera den här uppsatsen till kvinnor som levt och verkat i Uppland kommer jag att fokusera på de som hon kallar människo-kvinnor. Dessa delar hon utifrån kläder och attribut in i ännu fler kategorier. Då jag i runstensmaterialet mestadels möter en begränsad samhällsklass, en grupp människor som varit landägande och alltså haft tillräckligt god ekonomi för att kunna bekosta resandet av runstenar (Källström 2009:34) kommer jag att koncentrera dessa varierande genusroller till ett mindre antal. I valet av hur jag ville definiera de genusroller jag ville arbeta vidare med tog jag även hänsyn till vilka familjemedlemmar som gav en man dråpsrätt. I Gràgàs är detta: Hustrur, döttrar, mödrar, systrar, fostermödrar och fosterdöttrar. Jag har arbetat utifrån hypotesen att det vikingatida samhället var familjeorienterat, och har därför valt att definiera olika genusroller kvinnor innehar i relation till andra familjemedlemmar. Det vill säga dotter, syster, mor, hustru, och änka. Jag räknar då in foster-relationer som om de vore hela. Jag har även med två runstenar som nämner farmor/morfar relationer. 12

14 Göransson uppmärksammar också att kvinnor alltid skildras i sagorna länkade till ett manligt familjeöverhuvud. Även om det undantagsvis kan förekomma att ett kvinnligt familjeöverhuvud nämns i relation till en annan kvinna, kan aldrig en man knytas till underordnad en kvinna på samma vis. Detta kan tyckas märkligt då det var helt tillåtet till och med för danska kungar att kalla sig för sitt modersnamn istället för sitt fadersnamn om det var ett bättre val politiskt, som fallet var med den danske konungen Sven Estridsen från 1000-talets senare hälft (Hermansson 2001:81). Vad denna emotsägelse än kan bero på så visar åtminstone bruket att anknyta sin egen identitet till ett familjeöverhuvud på hur viktigt släktskapet var i den ättesorienterade kultur som rådde i Norden under vikingatiden, och hur underordnade de ofria var då de inte hade rätt till släktskap. Kollektiv tillhörighet var en nödvändighet för överlevnad och ätteband knöts med hjälp av giftermål, frilloskap och fosterbarn (Breisch 1994:11 ff). Trälar kunde ägas av både män och kvinnor, och presenteras i saga-texterna gentemot ägare istället för släktband (Göransson 1999:164), något som ytterligare förstärker vikten av att höra till en släkt. 6. Analys Jag har analyserat stenarna utifrån hur olika kvinnliga genus nämns på dem, och hur kvinnor förekommer som subjekt kontra objekt på stenarna. Med delat subjekt menar jag när kvinnan rest stenen tillsammans med en eller flera andra personer med annorlunda genusroll i förhållande till den döde. Med delat objekt avses på samma sätt stenar där kvinnan endast är en av flera personer som stenen rests åt. Jag har valt att redovisa mängden av subjekt och objekt i diagram som följer nedan. Exempel på olika typer av runinskrifter följer nedan i kapitel 7. När det gäller läsningen av diagrammen bör man känna till att jag i sökandet efter ensamma kvinnliga subjekt även räknat in de fall då till exempel två mödrar rest en gemensam sten till sina två söner som är fallet med runstenen U243: Holmlög och Holmfrid låta resa stenarna efter Faste och Sigfast, sina söner, de dogo i vita kläder. Denna sten finns alltså redovisad som en sten i diagrammet över mödrar. Detta för att statistiken skall avspegla antalet stenar med ensamma kvinnliga subjekt, snarare än antalet kvinnliga subjekt överlag. Dessutom har sten U 29 som är ett arvsdokument inte tagits med i subjekt/objekt indelningen, då denna ristning inte har något tydligt objekt eller subjekt. Däremot finns den med i diagrammet över de olika genusrollerna då genusroller omskrivs i texten. I ett fall då en sten rests till namngivna söner och döttrarna har de fått stå som två döttrar även om det naturligtvis kan ha rört sig om fler. 13

15 Först delade jag in antalet runstenar som nämnde kvinnor i olika kategorier, nämligen: A=runstenar resta av kvinnor till män, B=runstenar resta av män till kvinnor, C =runstenar resta av kvinnor till kvinnor och D =runstenar där både män och kvinnor rest en sten för både män och kvinnor. Värt att ha i åtanke då man studerar detta resultat är att majoriteten av stenar resta av kvinnor i realiteten är resta av både en man och en kvinna, som exempelvis på U 108 med inskriften: Inge och Ingegärd och de läto resa stenen efter sin fader. Gud hjälpe hans ande och själ. I sådana fall som detta där en man och en kvinna gemensamt rest en sten till en man har jag låtit den hamna i statistiken under kvinna till man. Jag låter kvinnan överskugga mannen i sammanställningen eftersom jag redan uteslutit stenar med enbart män på. Det är viktigt att ta med i beräkningen att även om kvinnor varit engagerade i resandet av runstenar i Mälardalen har de alltså inte varit ensamma, varken som subjekt eller objekt utan tvärtom, har det ofta rört sig om att män och kvinnor tillsammans hedrat en eller flera avlidna. Kvinna till Man 123 Man till kvinna 26 Kvinna till kvinna 2 Man och kvinna till man och kvinna 2 Fig. 3. Cirkeldiagrammet visar hur många av de 152 utvalda kvinnostenarna som rests av en kvinna till en man, av en man till en kvinna, av en kvinna till en annan kvinna och slutligen av både män och kvinnor till både män och kvinnor. I vissa fall har man rest stenar åt sig själv medan man ännu levde. På de 152 runstenar som är mitt grundmaterial kan ett flertal olika genusroller ses, och nästan alla dessa speglas i kvinnans familjerelation. Enda tydliga undantaget, i mitt underlag, där en form 14

16 att genus kan sägas avspeglas på runstenen som inte är kopplad till en familj är på U 168: Holmsten, Ragnfast, Östen läto hugga stenen efter Faste, sin och Toras frigivne (?). Öpir högg. Om den något osäkra översättningen stämmer omnämns kvinnan här alltså som den före detta ägarinnan av stenens objekt, men tolkningen är i sig osäker. Att det är så ovanligt med andra former av genusroller än de som är bundna till en familjekonstellation, är i sig inte svårförklarligt då runstenar nästan alltid är en minnesvård över avlidna släktingar. Däremot finns det vissa regionala skillnader som tidigare uppmärksammats av forskningen. Familjerelationer är vanligare förekommande i Mälardalen än i Sydskandinavien (Thedéen 2009:70). Det vanligast representerade kvinnliga genuset på stenarna i min undersökning är moder, följt av änka. Något förvånande är kanske hur vanligt förekommande döttrar är. dotter 35 syster 15 hustru 6 änka 51 mor 74 kvinna till sig själv 2 dotterdotter 1 farmor 1 Fig. 4. Cirkeldiagram över de olika genusrollerna som jag valt att undersöka Vad gäller uppdelningen mellan objekt och subjekt är kvinnor mycket mer vanligt förekommande som subjekt än som objekt. Fördelningen ses i diagrammet nedan, där den röda stapeln representerar subjekt och den blå stapeln representerar objekt. 15

17 farmor barnbarn änka hustru moder subjekt objekt syster dotter Fig. 5. Diagram över de olika genusrollernas representation som objekt respektive subjekt i runstensmaterialet. Som man ser av diagrammet ovan är det i alla kategorier vanligare att kvinnor reser stenar än får en sten rest över sig. Det enda undantaget är hustrur, vilket beror på att jag valt att skilja mellan hustrur och änkor, trots att det mångt och mycket är överlappande kategorier. Anledningen till att jag trots allt valde att skilja de två kategorierna åt är att det finns en sten, U 11 som rests av en man och hans hustru medan de ännu levde båda två. Som jag nämnde ovan var det vanligt att män och kvinnor reste stenar tillsammans, och därför ansåg jag att det var av vikt att undersöka hur den inbördes fördelningen var på de ristningar jag undersökt. Jag gjorde därför även en indelning efter hur många olika delade eller ensamma subjekt och objekt som fanns med i mitt material. 16

18 ett subj till ett obj 36 ett subj till flera obj 23 flera subj till ett obj 72 flera subj till flera obj 18 övrigt 3 Fig. 6. Stapeldiagram över antalet subjekt och objekt i relation till varandra. Notera att det vanligaste är att flera olika personer reser sten för en enda individ. Detta rör sig i majoriteten av fallen av kombinationer där föräldrar rest stenar till sina barn, eller där barnen tillsammans med sin mor rest sten till en avliden fader. Med övrigt avses här arvsdokument eller så pass skadade inskrifter att det är omöjligt att veta hur många subjekt/objekt som förekommit från början. Av de runstenar jag undersökt är det alltså ca 34 % eller 53 stycken som enbart har kvinnliga subjekt, (jag räknar då stenar som rests av två kvinnor tillsammans som en sten, eftersom det på dessa stenar har just enbart kvinnliga subjekt) och ca 11 %, det vill säga 17 stenar av mitt undersökningsmaterial, innehåller endast kvinnligt objekt. Intressant nog är det som man ser i diagrammen nedan mödrar och döttrar som förekommer oftast som ensamma objekt med sju, respektive sex stenar. En rätt stor skillnad från hustrur och systrar som bara förekommer två gånger. I diagrammet som förevisar genusgruppen mödrar och deras förekomst som ensamt eller delat subjekt/objekt ser vi hur en majoritet av de mödrar som omnämns på runstenarna själva stått för resandet av stenar till sina döda barn. Näst vanligast är att man rest en sten till sammans med sin make. Det är intressant att ensamma mödrar är så pass vanligt förekommande som runstensresare. 17

19 mor som ensamt subjekt 26 föräldrar som subjekt 20 mor som delat subjekt 11 mor som ensamt objekt 7 mor som delat objekt 9 Fig. 7. Uppdelning av subjekt och objekt vad gäller mödrar på runstenarna. Skillnaden mellan punkten föräldrar som subjekt och delat subjekt är att stenarna i den sistnämnda kategorin rests av mödrar i kombination med andra individer än den avlidnes far. I fig. 5 ser man att ytterst få hustrur finns representerade i materialet och att huvudparten av dessa är objekt. Den enkla förklaringen till detta är naturligtvis att en hustru som överlever sin make blir en änka. Därför har jag här slagit ihop dessa två kategorier till en och då ser vi plötsligt ett mönster som är mer likt det som redovisas i cirkeldiagrammet över mödrar ovan. hustru som ensamt subjekt 19 hustru som delat subjekt 8 barn och hustrur som delat subjekt 25 hustrur som ensamt objekt 2 hustru som delat objekt 2 hustru till sig själv 1 Fig. 8. Uppdelning av subjekt och objekt vad gäller hustrur/änkor. Även här ser vi att antalet hustrur som ensamma reser stenar till sina makar ligger nära antalet hustrur som reser sten tillsammans med sina barn. Även här är det vanligare att kvinnorna är subjekt än objekt. Vanligast är här att änkor reser sten tillsammans med sina barn över en avliden make, men det är heller inte ovanligt med änkor som ensamma subjekt. Döttrar är en ytterst intressant kategori på runstenarna jag undersökt. Även om det även här är starkaste 18

20 representerade som subjekt, så är de även i proportion till antalet stenar som nämner kvinnor över huvudtaget relativt vanligt att de förekommer som objekt. döttrar som ensamt subjekt 9 döttrar som delat subjekt 16 döttrar som ensamt objekt 6 döttrar som delat objekt 1 Fig. 9. Subjekt- och objektindelning vad gäller döttrar. Notera att hela 32 runstenar omnämner döttrar och att dessa alltså är en relativt vanlig genusroll på runstenarna. Jämför t.ex. 17 % ensamt objekt i kategorin döttrar, mot 9,4 % ensamt objekt i den största enskilda genuskategorin, mödrar. Det sista diagrammet som kommer redovisas i denna uppsats visar den minsta genuskategorin, systrar, som nämns på 13 av de 152 stenarna. Här följer trenden med kvinnorna starkast representerade som delat subjekt. Anledningen till att kategorin systrar blivit så liten är att en del kvinnor i kategorin döttrar naturligtvis är systrar också, i den mån att de och deras bröder gemensamt reser sten över avlidna föräldrar. Men eftersom jag endast gått på de genusroller som syns i relationen objekt/subjekt snarare än mellan olika subjekt på samma sten har denna kategori blivit rätt liten. systrar som ensamt subjekt 2 systrar som delat subjekt 5 systrar som ensamt objekt 2 systrar som delat objekt 2 Fig. 10. Subjekt- och objektindelning vad gäller systrar. På grund av att två stenar rests av två systrar gemensamt förefaller diagrammet uppvisa fel antal stenar. 19

21 7. Exempel 7.1 Typexempel Nedan följer ett antal typexempel av stenar med klassiska formuleringar. Jag kommer även att ta upp två kvinnor som omnämns på runstenarna på ett ögonväckande sätt och därför enligt mig förtjänar lite utrymme. Den vanligaste kategorin stenar med kvinnor på är som framgått av diagrammen ovan mödrar som ensamt subjekt. Vanligast på de stenar där modern är en del av ett delat subjekt, är att stenen rests av föräldrarna gemensamt efter en avliden son. Ex. U 440: Tord och Sigrid läto göra minnesmärket efter sin son Sigtor. Gud bärge hans själ. En del av dessa stenar har även mer än ett objekt, som exempel kan nämnas U 100: Gyrid lät resa stenen efter Ulvkel, sin son, och Gye sin broder och efter Holmdis, sin syster. U 100 ger även ett exempel på runstenar som omnämner systrar, den minst representerade genusrollen i materialet. Ett annat exempel på när systrar ristat tillsammans, något som förekommer två gånger bland de 152 runstenarna denna undersökning rör, är U 215: Ragnhild och Ulfhild läto (resa) stenen efter sin fader och broder Eventuellt har U 215 hört ihop med U 214 med inskriften: Och Ingeberg efter sin make. Han drunknade på Holms hav. Hans knarr gick i kvav; endast tre kommo av. Även här ser vi hur vanligt det är att flera olika personer hjälps åt att resa en runsten över en avliden person. Vad gäller änkor kommer ett särskilt exempel behandlas närmare nedan, men eftersom Inga i Snottsta snarare är ett undantag än en regel tänkte jag även nämna en mer typisk inskrift som rör en änka. U 461: Fastulv och Öring(?) och Ger(?) och Holmlög de läto resa sten efter Est, sin fader och Fastlög efter sin man. Gud hjälpe hans själ. Änkan har alltså rest minnesvård över sin avlidne make tillsammans med sina barn, i detta fall även minst en dotter. I korthet kan man säga att även om stenar med enkelt subjekt och enkelt objekt förekommer, (se kapitel 6) är runresandet oftast en kollektiv handling. 20

22 7.2 Inga från Snottsta Det första särskilda exemplet jag vill ta upp är en kvinna vid namn Inga som lät rista inte mindre än fyra ristningar efter sin make Ragnfast, en av dem är en hällristning, U 331: Inga lät rista runorna efter Ragnfast sin man. Han ägde ensam denna by efter Sigfast sin fader. Gud hjälpe deras ande. De övriga är två parstenar U329 och U330 med inskrifterna: U 329 Inga lät resa dessa stenar efter Ragnfast sin man- Han var broder till Gyrid och Estrid. U 330 Inga lät resa stenarna och göra bron efter Ragnfast sin man, Assur var hans huskarl. Det är intressant att notera att den avlidne maken här omnämns som bror till två systrar. Den sista stenen som Inga reste till sin make är U 332: Inga reste stav och stenar efter Ragnfast, sin man. Hon kom till arv efter sitt barn. Man kan alltså tydligt se att även om alla dessa stenar är monument över en avliden make så rör det sig även om tydliga markeringar av släkttillhörighet och arv. Ingas runstenar hittas alla i Snottsta, med undantag för U332 som istället återfinns i Vreta, även det i Marksims socken. Det är därför inte långsökt att tänka sig att denna Inga som var Ragnfast hustru och som kom till arv efter sitt barn är samma Inga som omnämns på U 29, en hällristning från Hillersjö: Tyd! Germund fick till sin hustru Gerlög som ungmö. Sedan fingo de en son, innan han (d.v.s. Germund) drunknade. Och sonen dog sedan. Därpå fick hon Gudrik till man. Han denna Sedan fingo de barn. Men en enda flicka levde kvar; hon hette Inga. Henne fick Ragnfast i Snottsta till hustru. Därpå dog han och sonen sedan. Och modern kom till arv efter sin son. Sedan fick hon Erik till man. Därpå dog hon. Då kom Gerlög till arv efter Inga, sin dotter. Torbjörn skald ristade runorna. Denna hällristning har dessutom bestämts som typ 4 medan de fyra som Inga själv rest till sin make Ragnfast tillhör typ 3. ( Men vad säger då ristningarna denna Inga lämnat efter sig om hennes sociala roll och status? Till att börja med har hon uppenbarligen varit rik, då hon haft råd att både göra bro, samt bekoste tre runstenar och en hällristning till minne av sin avlidne make. Dessutom står hon som ensamt subjekt på alla de fyra monument hon bekostat, vilket ytterligare pekar på att hon åtnjutit stor social makt. På den hällfasta ristningen framgår 21

23 det att Ragnfast ensam ägde hela byn efter sin fader. Denna ristning är naturligtvis av största vikt eftersom det ju på U 332 framkommer att Inga ärvde i bakarv efter sitt barn. U 331 och U 332 ger alltså i kombination Inga legitim rätt till ägorna. Något som ju också bekräftas av Hillersjö hällen. Men varför har Inga valt att resa de två stenarna som nämner systrarna till den avlidne och hans huskarl? Om det bara var frågan om sorgemonument verkar det märkligt att hon valt att resa så många olika stenar. Mer troligt är att det finns ytterligare en anledning. Omnämnandet av systrarna på U 329 kan antingen tolkas som att även de varit delaktiga i resandet av stenen trots att det inte framgår direkt i ristningen. Men jag tror att det är mer logiskt att se denna sten i relation den komplicerade familjestruktur som var grunden för det vikingatida samhället. Inga gör anspråk på hela sin makes arv, som han ensamt fått till arv av sin fader, medan hans systrar uppenbarligen inte fått en del av ägorna. Kanske nämns de två systrarna för att förstärka släktbanden till de två kvinnorna och deras respektive familjer. Omnämnandet av Ragnfast fader kan förutom i arsvssyfte även vara gjort för att identifiera vem stenen tillägnats. Enligt Magnus Källström kan man tolka omnämnandet av fäder och mödrar som gjort i ett identifikationssyfte. Kanske har fadern varit gift flera gånger, eller så har flera personer med samma namn levt i samma trakt. Vad gäller omnämnandet av relationer som döttrar och systrar menar han att man ska se det som ett markerande av status (Källström 2009:38). Man kan se Ingas stenar med omnämnandet av makens systrar och huskarl som en slags statushöjande information, för dem som visste vilka dessa personer var. När det gäller systrarna tror jag säkert att det kan stämma. Antagligen hade Gyrid och Estrid gift sig med mäktiga och prestigefulla män, som Inga gärna ville knyta till sin döde make och i förlängningen sig själv. Säkerligen var det även en gest för att visa att hon inte var ensam sörjande utan att ett stort socialt kontaktnät varit knutet till honom. I så fall är det svårare att finna en liknande funktionell anledning till att resa en sten där Assur, den dödes huskarl nämns vid namn. Han kan ha varit extra viktig då det är troligt att han till stor del stått för drivandet av gården, och en möjlighet är att Inga genom att tydligt lyfta fram huskarlen som en del av familjen, en av de sörjande, försäkrar sig om att inga avlägsnare arvingar försöker ta över huskarlen Assurs prestigefulla arbetsuppgifter. 7.3 Juvurfast En annan intressant kvinna som fått flera runstenar resta efter sig är Juvurfast, som verkar ha dött ung. Kanske innan hon ens gift sig då det är hennes mor och styvfar som rest stenarna till hennes minne. Kanske än mer intressant är att hennes mor och styvfar även rest sten efter sin avlidne son, men han verkar bara ha fått en. Kanske förekommer fler stenar uppförda av Gunnar, Farulvs son och Holmdis hans hustru någon annanstans i Mälardalen som fallit utanför mitt undersökningsområde, men bland de 603 runstenar jag haft som grund är dessa ristningar de enda som tycks ha rests av dem, bortsett från U316 med den korta inskriften Tord äger bron. 22