Kampen mot algblomningen

Transkript

1 Kampen mot algblomningen - Rädda Östersjön genom utsläppsrätter juli

2 Centerpartiet vill: Skydda livet i Östersjön genom åtgärder som marina skyddsområden, minskad övergödning, minskade fiskekvoter och säkrare sjötransporter. Inrätta en Östersjöregering och en Östersjödomstol för att rädda vårt känsliga innanhav. Ersätt dagens fiskekvoter med fiskedagar för att säkra ett långsiktitgt hållbart fiske. Inför utsläppsrätter för kväve och fosfor i Östersjön. 1. Östersjön i kris Världens mest stressade innanhav väcker känslor. Vi seglar i det, vi badar i det och vi fiskar i det. Vissa har det till och med som arbetsplats. Vår kärlek till Östersjön delar vi med våra grannländer, men det är inte bara vår kärlek vi delar utan även den akuta miljösituationen. Östersjön är i livsfara och samtidigt träter vi om vems felet är och vilken åtgärd som varit onödig eller inte. Man kan likna det vid en patient som håller på att förblöda på en akutmottagning men istället för att stoppa blödningen träter läkarna om huruvida man ska använda plåster eller tryckförband eller rent ut av låta blodet rinna, för att sedan försöka återuppliva patienten. Centerpartiet har under de senaste åren med förskräckelse följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav, och tagit del av larmrapport efter larmrapport. Den ansträngda miljösituationen i Östersjön kan i mångt och mycket liknas vid ett klassiskt problem de allmänna tillgångarnas tragedi. Övergödning, för hårt fisketryck och utsläpp av miljögifter beror på aktiviteter och handlingar som framstår som rationella för enskilda individer eller länder, men som sammantaget leder till ett kollektivt slöseri med den gemensamma resursen Östersjön. 1.2 men i politiken är det stiltje Miljösituationen i Östersjön har varit en av de viktigaste frågorna i den svenska miljödebatten allt sedan den stora säldöden Vår-vintern 2005 tog debatten en ny vändning då miljövårdsberedningen gick ut med att Östersjöns ekosystem sannolikt hade kollapsat och att dagens utsläppsminskningar är otillräckliga. Debatten tog också skruv eftersom forskare vid Göteborgs universitet hävdade att det andra steget i reningsverken, kvävereningen, har varit slöseri med samhällets resurser. Detta eftersom en enda algblomning i Östersjön tillför mer kväve genom att binda luftens kväve än reningsverkens rening under ett år. Detta inlägg fick dock mothugg av forskare vid Stockholms universitet som menar att om man inte skulle haft kvävereningen utan tillfört ännu mer kväve till Östersjön så hade det varit som att kasta bensin på brasas. Forskarvärden stod oeniga. Naturvårdsverkat kallade då in en expertgrupp med forskare från Kanada och USA men även denna grupp splittrades i två läger. Under tiden har det i princip blivit stiltje bland de politiska förslagen. Havsmiljökommissionen konstaterade i sitt slutbetänkande att... dagens sätt att arbeta måste förändras i grunden. Det räcker inte med att lappa och laga i nuvarande system. Sättet att arbeta har fört oss till vägs ände. Dagens regelverk skyddar inte våra hav. Våra hav måste brytas loss 2

3 från de regelverk som idag begränsar miljöarbetet ( Havet- tid för en ny strategi, Slutbetänkande av Havsmiljökommissionen SOU 2003:72). Att miljösituationen är allvarlig i Östersjön är ingen nyhet utan har varit en realitet under årtionden. Centerpartiet tänker inte bara stå och titta på när Östersjön kvävs och algerna blomstrar. Vi vill inte behöva berätta för våra barn att vi inte löste problemen, utan istället valde på att sätta oss på läktaren. Det är allvar nu och det är hög tid att agera. 2. Utveckla HELCOM till Östersjöregering Nio länder gränsar till Östersjön. Havet är en gemensam angelägenhet för alla dessa länder, men är ändå lite av ett ingenmanshav. Olika lagar och regler gäller inom de länder som gränsar mot Östersjön. Trots att det inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) finns ett miljösamarbete för Östersjön och Kattegatt, är efterlevnaden av de gemensamma reglerna dålig och målen långt ifrån uppnådda. Centerpartiet anser att det är läge att släppa ifrån oss en del av makten till en högre nivå, för att kunna nå största möjliga gemensamma effekt när det gäller Östersjöns miljösituation. Berörda länder bör inrätta en särskild Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens. En modell är att Helsingforskommissionen utvecklas och stärks. Denna form av ett beslutsfattande organ skulle vara ett helt nytt verktyg för internationellt miljöarbete. En Östersjöregering kräver att nationerna samt EU ger upp en del av sitt beslutsfattande till förmån för en Östersjöregering. Den nya beslutsnivån får mandat att fatta beslut inom områden som berör aktiviteter som påverkar Östersjön, t.ex. transporter, sjöfart, gränsvärden för närsaltsutsläpp och kemikalier samt fiske. Östersjöregeringen måste utarbeta en krishanteringsplan för hela Östersjöns ekologiska situation. Idag delas Östersjöns problem upp mellan olika politikområden. Problemen med utfiskningen klassas som näringspolitik, jordbruktes kväveläckage som jordbrukspolitik osv. För att besluten ska efterlevas krävs även att en särskild miljödomstol inrättas för Östersjön. Domstolen ska se till att alla miljöbrott mot Östersjöns ekosystem blir straffade. 2.1 Uppgifter för Östersjöregeringen Östersjöregeringens uppgift blir att skydda livet i havet. Under vattenytan finns stora hotade naturvärden. Åtgärder som marina skyddsområden, minskad övergödning, minskade fiskekvoter och säkrare sjötransporter, krävs för att skydda detta liv. Vi vill se en ökning av antalet marina reservat och/eller andra typer av ekomarint skydd. Det är dock viktigt att ett sådant arbete genomförs i samverkan med mark- och fiskevattenägare, fiskerinäringen, länsstyrelse, forskning och kommuner. Inför inrättandet av marina skyddsområden krävs en genomgripande kartering av havet. Idag finns det stora kunskapsluckor i hur såväl de fysikaliska, kemiska som biologiska förhållandena under ytan. Kunskapsluckorna måste täppas till för att vi ska vara säkra på att rätt värden verkligen skyddas. 3

4 Stora tillflöden av närsalter har resulterat i en ökad övergödning av sjöar och hav. Det har lett till en ökad algproduktion och återkommande blomning av giftiga alger, som i sin tur orsakar problem med syrefattiga och därmed döda bottnar. Många försök har gjorts för att minska utsläppen av närsalter men trots detta är flödena stora och systemet reagerar också väldigt trögt. Det kommer att ta tid innan övergödningen i Östersjön når en hanterbar nivå. Även om vi minskar utsläppen idag finns det oförbrukade näringsämnen i sedimenten som kommer att frigöras då näringsämnena minskar i den fria vattenmassan. Men det finns ändå hopp och det visar sig att de åtgärder som vidtas också ger resultat.problemen är stora och åtgärder ger resultat men det går för trögt. Centerpartiet arbetar för att intensifiera och öka åtgärderna för att minska utsläpp av närsalter, såväl från diffusa utsläppskällor såsom trafiken som från punktkällor runt Östersjön. Den gemensamma fiskepolitiken och därmed fisket i Östersjön och Västerhavet måste bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt, i fråga om utnyttjandet av fiskeresurserna. I annat fall har varken fiskbestånden eller fiskarna någon framtid. Dagens system med fiskekvoter och tillfälliga fiskestopp har inte fungera på ett tillfredställande sätt. Det finns dock alternativa sätt att förbättra vården av bestånden, minska dumpningen av undermåliga fiskar och oönskade arter samtidigt som lönsamheten i fisket kan öka. Detta kan åstadkommas genom att man istället för nuvarande system gör försök med att fastställa ett visst antal tillåtna fiskedagar, exempelvis per vecka, för respektive fiskefartyg. Under den tillåtna tiden får fiskefartyget behålla ombord allt som fångas, samtidigt som dumpning förbjuds. Om detta sker samtidigt som man använder selektiva redskap för att begränsa eller eliminera fångst av oönskade arter kan stora fördelar vinnas. Ett försök med att ersätta systemet med fiskekvoter planeras i Kattegatt. Om detta genomförs på ett bra sätt finns det stora möjligheter att skaffa ett värdefullt underlag för det fortsatta arbetet med denna fråga. Erfarenheter kan också hämtas från exempelvis Färöarna, där ett liknande system med mycket positiva resultat tillämpas sedan några år tillbaka. Varje år registrerar den svenska Kustbevakningen hundratals illegala oljeutsläpp, dessa utsläpp sker trots ett väl utvecklat system av internationella regler och ett välfungerande system i svenska hamnar för att omhänderta förorenat vatten. Det är uppenbart att risken för repressalier är för liten. Brotten föregås dessutom ofta av kalkyler där kostnaderna för att bryta mot lagen vägs mot kostnaden för att göra rätt för sig. De straffrättsliga sanktionerna måste skärpas för att i större utsträckning förhindra att miljöbrott till havs begås. Centerpartiet välkomnar att Östersjön nu är klassat som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA) av FN:s sjöfartsorgan IMO, men betonar vikten av reella och snabba åtgärder, det handlar om kemikaliepolitik, transporter, övergödning, marina skyddsområden och fiske. Att Östersjön är klassat som särskilt känsligt, får inte bara bli en verkningslös etikett. 3. Utsläppsrätter för kväve och fosfor 3.1 Övergödning Övergödningen är ett av de stora problemen i Östersjön. De höga halterna av närsalter såsom kväve och fosfor gör vattnet drabbas av syrefria bottnar och stora algblomningar. När tillgången på näringsämnen är stor växer plankton till i en takt som gör att alltför mycket syre förbrukas då 4

5 de dör och ska brytas ner. Därav problemet med de syrefria bottnarna. Det andra problemet, algblomning, kommer av att de blå-gröna algerna (egentligen cyanobakterier) producerar ett form av närvgift då de blommar och i koncentrerade mängder är detta farligt för människor och djur. Dessutom är det inte särskilt trevligt när vattnet står i full blom nedanför badklippan. Östersjön är inget skolexempel när det gäller hur ett marint ekosystem fungerar. Anledningarna är flera exempelvis att det är ett brackt vatten och i många avseenden beter sig mer som en sötvattensjö, att det finns skiktningar mellan både temperatur och salthalt, att omsättniongstiden är väldigt lång eftersom omblandnignen bara sker vid Öresund. Det är inte enkelt att förutse effekter av miljöförändringar i ett sådant ekosystem. Det är inte heller enkelt att förutse effekterna av åtgärder mot miljöförändringarna t ex olika metorder för syresättning av bottnar eller effekterna av minskade utsläpp. Det är därför inte oväntat att det senaste årets oenighet i forskarvärlen har kommit upp. Tvisten består i om hurivida det är fosfor eller kväve som är som tillväxtbegränsare och därmed vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva. Centerpartiet menar att kunskaperna om Östersjöns ekosystem måste öka och därför måste forskningen intensifieras. Vi menar också att försiktighetsprincipen måste råda och i väntan på tillförlitlig kunskap, måste vi agera för att minska såväl kväve- som fosfortillförseln till Östersjön. Näringsämnena samverkar och forskningen kan inte enbart inriktas på ett ämne i taget. 3.2 Många bäckar små gör en stor å Utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön härrör från hela Östersjöns tillrinningsområde, vilket sträcker sig långt längre än till bara kustområdena. Åtgärder måste därför inriktas såväl mot punktkällor vid kusten som mot diffusa utsläpp och läckage i inlandet. Utsläppen av närsalter som kväve och fosfor sker från åkermark, skogsmark och våtmarker. Det sker genom utsläpp av avloppsvatten och dagvatten. Det sker också genom industrier och andra punktutsläpp. En betydande del kväve härrör också från trafiken. Komplexiteten i typen och antalet utsläppskällor är kanske en anledning till att arbetet med att stoppa övergödningen gått så trögt. Det har varit svårt att finna politiska styrmedel som får effekt och är kostnadseffektiva mot denna mångfald av utsläppskällor. 3.3 Ekosystemet ska sätta gränsen Centerpartiet förordar ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och vi har länge varit pådrivande för EU:s system med utsläppsrätter för växthusgaser. Detta är dock endast ett första steg med att använda utsläppsrätter och nu är det hög tid att dra lärdom av fördelarna med systemet och införa utsläppsrätter även inom andra områden. Vi menar att det ska inrättas utsläppsrätter för fosfor och kväve med Östersjön som utsläppsbubbla. Utsläppsrätterna ska basers på en bedömning av vad ekosystemet tål för belastning av kväve och fosfor. Utsläppsrätterna ska på sikt ersätta de tillstånd som ges till industrier och andra punktkällor men till en början tillfalla dem som idag står för utsläppen. På sikt ska bubblan minska och mängderna som släpps ut successivt minska. Då kommer utsläppsrätterna bli eftertraktade och åtgärderna kommer att genomföras där det är mest kostnadseffektivt. En viss del av utsläppen av kväve och fosfor sker genom diffusa utsläpp och 5

6 dessa ska också innefattas av utsläppsrätterna men hanteras centralt genom t ex Naturvårdsverket (som i sin tur får använda andra miljöpolitiska styrmedel för att inte överträda ramarna för sina utsläppsrätter). Vi menar att systemet med EU:s vattendistrikt går att använda för att även administrera ett system med utsläppsrätter för kväve och fosfor med Östersjön som slutrecipient. Vi ser stora fördelar med systemen med utsläppsrätter. Dels så är det recipientens förmåga att ta emot närsalter som avgör storleken på bubblan och den kan successivt minskas och dels så sker åtgärderna där det är mest kostnadseffektivt. Vi ser t ex framför oss att en markägare kan välja att inte avverka en skog (som utgör en kvävefälla) för att istället sälja sina utsläppsrätter till ett avloppsreningsverk i Polen. 6