Arbetar Greppa Näringen med rätt metoder för att minska övergödning av Sveriges kustvatten och hav?

Transkript

1 Till rådgivare i Greppa Näringen Alnarp Arbetar Greppa Näringen med rätt metoder för att minska övergödning av Sveriges kustvatten och hav? Debatten om övergödning, algblomning och växtnäringsämnen i havet har förts i över ett år i media. Med anledning av debatten tog Naturvårdsverket under 2005 initiativ till att en internationell utvärdering av det svenska havsmiljöarbetet genomfördes. Efter att ha tagit del av utredningens rapport presenterade Naturvårdsverket i början av juni i år rekommendationer för miljöarbetet för att minska algblomningen. Greppa Näringens projektledning redovisar i denna PM med anledning av detta vilka konsekvenser vi drar för projektets del, av Naturvårdsverkets analys. Lantbrukarna kommer också att informeras via en artikel skriven av Markus Hoffmann i det medlemsbrev som inom kort går ut till Greppa Näringens medlemmar. Flera av de åtgärder som Naturvårdsverket nämner är åtgärder som inte direkt berör jordbruket. T.ex. så framhålls att fosforförlusterna via enskilda avlopp i känsliga områden bör åtgärdas liksom sjöfartens utsläpp av kväveoxider. Att det är fler sektorer i samhället än jordbruket som kommer att behöva vidta åtgärde är något som bör delges lantbrukarna. Följande slutsatser drar vi i projektledningen för Greppa Näringen av Naturvårdsverkets rapporter: Forskardebatten om havet och Naturvårdsverkets ställningstagande innebär inte att någon av Greppa Näringens moduler har ifrågasatts. Det arbete som vi utfört hittills inom projektet har i allt väsentligt varit rätt med tanke på havsmiljön och övergödningen. Greppa Näringens verksamhet är nära kopplad till miljömålet Ingen övergödning vilket också är Naturvårdsverkets utgångspunkt för havsmiljöarbetet. Jordbruket och rådgivningen inom Greppa Näringen måste emellertid även arbeta med att begränsa växtnäringsförlusterna med tanke på miljömålet Grundvatten av god kvalitet och med tanke på att ytvatten används som dricksvatten på många håll i Sverige. Havet är således inte det enda målet för arbetet. Västerhavet Fokus i åtgärdsarbetet i områden som avvattnas mot Västerhavet bör enligt Naturvårdsverket ligga på kväve, men även fosforbelastningen behöver minska. Åtgärder mot fosforutsläpp ger dock endast positiva effekter i havsmiljön i Västerhavet om de kombineras med en minskad tillförsel av kväve. En tillräcklig minskning kan endast nås med åtgärder mot atmosfäriskt nedfall kombinerat med åtgärder från diffusa källor på land. Hittills har ca 50 % av verksamheten inom Greppa Näringen gällt rådgivning om kväveutlakning, 30 % ammoniakförluster 15 % fosfor. För Västra Götalands, Hallands län och den del av Skåne som avvattnas västerut, bör denna fördelning fortfarande innebära en ändamålsenlig fördelning av resurserna. I dessa områden skulle rådgivningen om fosforåtgärder eventuellt kunna förstärkas något, men endast i mindre omfattning och under förutsättning att arbetet med kväve fortsätter i minst samma omfattning. 1

2 Kvävenedfall över land och hav Det svenska arbetet inom EU samt internationellt för att minska kväveutsläppen till luften, bör enligt Naturvårdsverket drivas vidare med fortsatt hög ambitionsnivå. För Greppa Näringens del drar vi slutsatsen att arbetet med utfodring, stallåtgärder och åtgärder vid lagring och spridning av stallgödsel, för att minska ammoniakförlusterna ska fortsätta i alla Greppa Näringens län. Öppna havet i Östersjön, utsjön Naturvårdsverket kvarstår vid sin tidigare generella policy att de totala utsläppen av både fosfor och kväve till egentliga Östersjön bör minska. Tillförseln av kväve bör minska på ett sådant sätt att man inte åstadkommer ökade problem med blomningar av blågröna alger i öppna Östersjön eller vid kusten. Nya åtgärder bör enligt Naturvårdsverket i första hand inriktas på att minska förlusterna från marken samt öka fosforretentionen i landskapet. I län som avvattnas österut är det önskvärt att rådgivningen om fosfor prioriteras mer än tidigare. Dagens arbete med att begränsa tillförseln till marken av fosfor i foder och via stall- och mineralgödsel, bör fortsätta, men åtgärder mot förluster i fält bör utökas. Det gäller dock att hitta de åtgärder som är effektiva på varje plats. Modulen fosforstrategi kan behöva förbättras och fler rådgivningar om fosfor bör utföras. I Aktionsplan för havsmiljön föreslås att pilotprojekt om fosfor genomförs i Greppa Näringens regi. För att bli bättre på att finna åtgärder som minskar fosforförlusterna och ett arbetssätt för avgränsade avrinningsområden har en planering att genomföra projekt på 3 platser under 3 år, påbörjats. I områdena ska ett antal jordanalyser göras liksom provtagningar och analyser av näringsinnehåll i vattnet, samtidigt som rådgivning ges till lantbrukarna. Samarbete ska ske med forskare. I dessa områden kan nya åtgärder utformas som kan komma att introduceras allmänt i projektet. Vattnet längs Östersjökusten Mot bakgrund av panelens oenighet om nyttan av kväverening anser Naturvårdsverket det inte vara motiverat att i dagsläget föreslå nya generella åtgärder för att minska kväveutsläppen till den svenska ostkusten, utöver gällande lagstiftning, redan fattade beslut och pågående åtgärdsprogram inom jordbruket. Detta utesluter inte åtgärder mot kväveutsläpp som är motiverade av tillståndet i specifika recipienter. När Jordbruksverket gjorde en översyn av känsliga områden enligt nitratdirektivet (Rapport 2006:5) markerades i Kalmar län stora områden där yt- och grundvatten riskerar att förorenas av nitrat. Detta talar för att arbetet med att minska kväveförlusterna från jordbruket bör fortsätta även i de östra länen, men att kunskapen om vattnets rörelse i landskapet och utbredningen av känsliga områden, behöver förmedlas till rådgivare och lantbrukare. Naturvårdsverket framhåller att man vid genomförandet av ramdirektivet för vatten bör kunna hitta kostnadseffektiva åtgärder lokalt för att uppnå en god vattenkvalitet vid kusten. I den kommande LBU-perioden vill vi hitta samarbetsformer mellan projektet Greppa Näringen och de nya vattenmyndigheterna i rådgivningsarbetet. 2

3 Bakgrund På följande sidor kan du som är intresserad läsa mer om bakgrunden till ovanstående slutsatser Naturvårdsverket uppdrog under våren 2005 åt en internationell s.k. expertpanel att de skulle genomföra en utvärdering av övergödningssituationen i våra hav. Anledningen till detta var den oenighet som finns bland svenska havsmiljöforskare om behoven av åtgärder mot utsläpp av kväve respektive fosfor för att havsmiljön ska kunna förbättras. Under 2005 kunde alla ta del av denna oenighet bland forskarna t.ex. genom ett flertal inslag i radioprogrammet Naturbruk och i flera artiklar i dagspressen. Även många av er rådgivare inom Greppa Näringen har enligt uppgift fått frågor från lantbrukarna om vi arbetar med rätt åtgärder med tanke på debatten. När vi under december 2005 genomförde en enkätundersökning bland lantbrukare svarade 59 % att det var fosfor som var viktigaste orsaken till övergödning i haven och 26 % att det är kväve. Lantbrukarna har alltså uppfattat debatten, men kanske dragit alltför långtgående slutsatser Expertpanelen som Naturvårdsverket anlitade bestod av forskare från USA och Kanada. De redovisade i februari i år sina slutsatser i Naturvårdsverkets rapport nr 5509, Eutrophication of Swedish Seas. Naturvårdsverket redovisade 12 juni i ytterligare en rapport, nr 5587, en analys och ett ställningstagande till expertgruppens slutsatser och förslag. Två andra viktiga skrifter har publicerats under det senaste halvåret. I december 2005 utkom en bok från Naturvårdsverket. Monitor 19 Förändringar under ytan. Den beskriver förändringar i Östersjön och illustrerar texterna med många intressanta bilder. Två kapitel behandlar övergödningsproblematiken. Boken rekommenderas om du vill fördjupa dig inom området. I den power-point presentation som publicerades för några veckor sedan under UTBILDNING- lantbrukarkurser- centralt framtaget material på kommer många av diagrammen och bilderna från denna bok. Den andra viktiga skriften är Aktionsplan för havsmiljön. Regeringen gav i oktober 2005 Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med 15 andra myndigheter ta fram ett förslag till en samlad aktionsplan för havsmiljön. I slutet av april 2006 utkom aktionsplanen som rapport 5563 från Naturvårdsverket. De fyra skrifterna från Naturvårdsverket som kommenteras här är alltså: 1) Förändringar under ytan, Monitor 19 2) Expertpanelens slutsatser Eutrophication of Swedish Seas rapport ) Aktionsplan för havsmiljön, rapport ) Övergödningen av Sveriges kuster och hav rapport 5587 Alla dessa fyra rapporter kan den som vill fördjupa sig i ämnet beställa eller ladda hem som pdf från Naturvårdsverkets hemsida, Expertpanelens uppdrag var framförallt att finna åtgärder mot blågrönalgernas förekomst och giftig algblomning. Cyanobakterier är ett annat namn som används parallellt med blågröna alger eftersom organismerna mer är att betrakta som bakterier än alger. I fortsättningen använder vi begreppet blågrönalger eftersom det nog är det begrepp som används mest i media. Algblomning är inte den enda konsekvensen av övergödning utan tillväxt av andra alger gynnas också av övergödningen och uppkomsten av syrefria bottnar är en annan negativ 3

4 konsekvens. I Monitor 19, sidorna finns beskrivet vilka näringsutsläpp som är viktigast att begränsa enligt Naturvårdsverket. Från dessa sidor kan följande redovisas: Uppkomst av algblomning i egentliga Östersjön I egentliga Östersjön innehåller vattnet mindre kväve än fosfor i förhållande till vad alger i allmänhet behöver för sin tillväxt. Förbättrad kväverening minskar förekomsten av kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet och därmed borde även algproduktionen minska. Den slutsatsen ifrågasattes emellertid när forskarna insåg att blågrönalgernas kvävefixering i egentliga Östersjön är av betydligt större omfattning än vad man tidigare trott. Produktionen av sådana alger begränsas av vattnets fosforinnehåll och inte av kväveinnehållet. Minskas kvävetillförseln minskar produktionen av övriga algarter och det blir överskott kvar av fosfor. De kvävefixerande algerna får en konkurrensfördel. Efterhand blir dessutom det kväve som de fixerande algerna bundit tillgängligt för andra algarter och organismgrupper. Trots att det är brist på kväve i egentliga Östersjön är algtillväxten alltså reglerad av fosfortillförseln. Det är därför som man under de senaste åren ifrågasättas om ytterligare kväverening i reningsverken längs ostkusten liksom andra åtgärder för att minska kväveutflödet till Östersjön ska göras. Övriga effekter Det finns en hel del fakta som enligt Naturvårdsverket talar för att åtgärder mot kväve också behövs. Exempelvis regleras den algblomning som sker på våren av vattnets kväveinnehåll i nästa hela Östersjön. Sedimentationen av döda alger är stor i samband med denna vårblomning och detta är en viktig orsak till uppkomsten av syrefria bottnar. En ensidig satsning på fosforrening skulle därför kunna reducera förekomsten av blågröna alger men inte minska vårblomningen i någon större grad. I vikar längs Östersjökusten är förhållandet mellan näringsämnena inte alltid det samma som ute i det öppna havet, utan en vik kan vara kvävebegränsad och en annan fosforbegränsad. I Stockholms skärgård t.ex. har vattnet historiskt sett växlat mellan att först vara kvävebegränsad för att när fosforrening infördes under 1970-talet bli fosforbegränsad närmast reningsverken. Eftersom inte kväve längre bands upp i alger närmast reningsverken transporterade kvävet längre ut från land och i yttre delarna av fjärdarna blev tillväxten kvävebegränsad. Istället för att ta bort övergödningseffekten så flyttades den således längre ut från kusten i och med att endast det ena näringsämnet renades. Enligt Naturvårdsverket bör kväverening ha en gynnsam inverkan på situationen ute till havs under vår och höst. Flertalet forskare är eniga om att både kväve- och fosfor tillförseln måste minska för att vi ska kunna reducera övergödningsproblemen i Östersjön. Samma sak gäller Västerhavet. Även i detta havsområde kan algproduktionen vara såväl fosfor- som kvävebegränsad. Tillväxt av blågrönalger är dock inte lika vanligt längs Västkusten till en del beroende på att havsvattnets högre salthalt är mindre gynnsam för algernas uppförökning. I Bottniska viken är algtillväxten huvudsakligen fosforbegränsad och där krävs en minskning av fosfortillförseln för att primärproduktionen ska avta. I Västerhavet är det tvärtom, där får en minskning av kvävetillförseln större verkan än fosfortillförseln. 4

5 Expertpanelen kom med 4 rekommendationer till Sverige: 1. Minska fosfortillförseln till öppna egentliga Östersjön Naturvårdsverket instämmer med huvudbudskapet i expertpanelens rekommendation d.v.s. att det krävs en avsevärt ökad ambition när det gäller att minska fosforbelastningen på havet. Detta bör enligt Naturvårdsverket främst ske genom ett kraftfullt agerande internationellt och tillsammans med att vissa svenska punktutsläpp åtgärdas. Informationskampanjer riktade till boende med enskilda avlopp i särskilt känsliga områden för att de ska undvika disk- och tvättmedel som innehåller fosfor bör ske och märkningen av produkter som innehåller fosfor förbättras. Arbetet med att minska fosforförlusterna från jord och skogsbruket behöver också intensifieras. Naturvårdsverket poängterar att åtgärder har genomförts i Sverige för att minska tillförseln av fosfor till jordbruksmark; bl.a. genom rådgivning, stallgödsellagstiftning och regler för tillåten djurtäthet på gårdarna. Nya åtgärder bör i första hand inriktas mot insatser för att direkt minska förlusterna från marken samt öka fosforfastläggningen i landskapet. Ytterligare forskning och försöksverksamhet behövs. Naturvårdsverket förespråkar vidare att Sverige även i den kommande LBU-perioden bör använda en relativt stor andel av medlen för vattenvårdande åtgärder. Naturvårdsverkets slutsatser: Det är viktigt att omgående intensifiera det internationella och nationella arbetet med de diffusa källorna, särskilt jordbruk, i syfte att få fram effektiva åtgärder. Naturvårdsverket kvarstår vid sin tidigare generella policy att de totala utsläppen av både fosfor och kväve till egentliga Östersjön bör minska. En ökad fokusering på fosfor anser man dock vara befogad, särskilt i arbetet inom EU, eftersom alla länder utom Ryssland runt Östersjön numer tillhör EU. Tillförseln av kväve bör minska på ett sådant sätt att man inte åstadkommer ökade problem med blomningar av blågröna alger i öppna Östersjön eller vid kusten. 2 Minska kvävedepositionen från atmosfären Naturvårdsverket instämmer med expertpanelens rekommendationer om fortsatt agerande för att minska kvävenedfallet. I princip skulle åtgärderna behöva styras så att de har störst effekt på nedfallet till Västerhavet, men det är svårt eftersom kvävenedfallet i stor utsträckning härrör från utländska källor. De största bidragen till kvävenedfallet över Östersjön och Kattegatt kommer från Tyskland, Polen, Danmark samt från sjöfarten i Östersjön och på Nordsjön. För Kattegatt är bidraget såväl från Storbritannien som från sjöfarten större än från Sverige. Detta visar att det i första hand är internationella åtgärder som behövs. Ensidiga svenska minskningar av kväve ger enligt naturvårdsverket endast små effekter på nedfallet till omgivande hav. Naturvårdsverkets slutsatser: Det svenska arbetet för att minska kväveutsläppen inom EU samt internationellt bör drivas vidare med fortsatt hög ambitionsnivå. 3 Minska kvävetillförseln till vatten utanför den svenska västkusten Naturvårdsverket instämmer med expertpanelens rekommendationer om tillförseln av kväve till Västerhavet behöver minska via såväl vatten som luft. Även reduktion av fosfor bör ge 5

6 positiva effekter i havsmiljön i Västerhavet, men bara om den kombineras med en minskad kvävetillförsel. Fokus i åtgärderna bör ligga på kväve men även fosfortillförseln behöver minskas på ett kostnadseffektivt sätt. Jordbruket är den enskilt största svenska källan för belastning på Västerhavet. Miljöersättningar för minskat kväveläckage kan sökas i kustlänen från Västra Götaland till Kalmar och Gotlands län. Anläggningsstöd för våtmarker utgår med högst belopp i Blekinge, Skåne och Hallands län. En fortsatt regionalisering och behovsanpassning är angelägen med hänsyn taget till kostnadseffektivitet. Naturvårdsverkets slutsatser: Fokus i åtgärdsarbetet bör ligga på kväve, men även fosforbelastningen behöver minska. Åtgärder mot fosforutsläpp ger dock endast positiva effekter i havsmiljön om de kombineras med en minskad tillförsel av kväve. En tillräcklig minskning kan endast nås med åtgärder mot atmosfäriskt nedfall kombinerat med åtgärder från diffusa källor på land. Vid genomförandet av ramdirektivet för vatten bör man kunna hitta kostnadseffektiva åtgärder lokalt för att uppnå en god vattenkvalitet vid kusten. 4 Minska tillförseln av näringsämnen till övergödningskänsliga områden längs den svenska ostkusten på rätt sätt Den interna belastningen från sediment är en betydande källa för fosfor i kustområden som tidigare påverkats av stora fosforutsläpp. Hur snabbt denna interna frigörelse sker kommer att styra hur snabbt en extern minskning av fosfortillförseln får effekt. Några av Naturvårdsverkets slutsatser: Mot bakgrund av panelens oenighet om nyttan av kväverening anser Naturvårdsverket det inte vara motiverat att i dagsläget föreslå nya generella åtgärder för att minska kväveutsläppen till den svenska ostkusten, utöver gällande lagstiftning, redan fattade beslut och pågående åtgärdsprogram inom jordbruket. Detta utesluter inte åtgärder mot kväveutsläpp som är motiverade av tillståndet i specifika recipienter, som t.ex. skärgårdar och områden med begränsad vattenomsättning, om man även betraktar risken för ökad blomning av blågröna alger. En förnyad utvärdering ska ske om några år när bättre underlag finns från recipienterna. Nuvarande nationella åtgärdsprogram för att reducera kväveförlusterna från jordbruket bör genomföras enligt gällande plan. Det finns inte några argument för att ytterligare bygga ut kvävereningen i de kommunala reningsverken längs ostkusten, men den nuvarande kvävereningen bör fortsätta som tidigare. Vid genomförandet av ramdirektivet för vatten bör man kunna hitta kostnadseffektiva åtgärder lokalt för att uppnå en god vattenkvalitet vid kusten. För Greppa Näringen, Stina Olofsson, projektledare Markus Hoffmann, informationsansvarig 6