Miljösituationen i Malmö

Transkript

1 Ingen övergödning Utsläppen av övergödande ämnen från mänskliga verksamheter har i Sverige under senare år avmattats och legat på samma nivå eller till och med minskat något. Några tydliga förändringar i mark och vatten har dock ännu inte kunnat urskiljas. Detta anses bero på de storskaliga naturliga flödena av kväve och fosfor samt den långa återhämtningstiden i miljön. Algblomning, igenvuxna vikar och krympande fria vattenytor orsakas av ökad närsaltsbelastning. Övergödningen leder ofta till att det blir brist på syre i vattnet vilket slår ut bottendjuren och i vissa fall även fisken. Övergödningen orsakas av stora utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor från främst jordbruket samt olika typer av avloppsanläggningar. Övergödande ämnen transporteras även som luftföroreningar långa sträckor och faller sedan ner över mark och vatten. För att komma tillrätta med detta gränsöverskridande problem är även internationellt samarbete av yttersta vikt. Miljösituationen i Malmö Tillstånd Förslag till statusklassningar av Skånes vatten har gjorts av Länsstyrelsen i Skåne, i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten. Vattenförekomster som klassats kan utgöras av kustområden, som sträcker sig 1 sjömil ut från Sveriges baslinje, vattendrag, som är 15 km eller längre, samt sjöar, som är 1 km2 eller större. De flesta kustvatten kring Skånes kust har klassats i den mellersta statusklassen måttlig av totalt fem klasser. Detta gäller kustvattnen utanför Malmö där övergödningen, som runt övriga Skåne, är stor. Statusen för Öresundsområdets svenska sida är generellt sett otillfredsställande eller dålig när det gäller näringsämnen. Enligt Öresunds Vattenvårdsförbunds undersökningar är fosforhalterna fortfarande högre än normalt vid ett flertal tillfällen medan kvävehalterna däremot på senare tid börjat närma sig och i vissa fall varit under normalvärdena. Mätningar i de små bäckarna i Malmö, Tygelsjöbäcken, Bunkeflodiket, Skumparpsdiket samt i Segeå och dess biflöden visar på genomgående höga totalkvävehalter och totalfosforhalter. I jämförelse med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet är halterna av totalkväve och totalfosfor ofta mycket eller extremt höga. Segeåns vattenområde, inklusive biflödena, har avseende näringsförhållandena klassats som måttlig, otillfredsställande och dålig status, i Länsstyrelsens förslag till statusklassning. Undersökningar av markvatten sker på cirka 1 lokaler i Sverige. Resultaten publiceras på IVL Svenska Miljöinstitutets hemsida ( På lokalen närmast Malmö, Klintaskogen i Höörs kommun, har mycket höga halter av nitratkväve noterats med oregelbundna mellanrum. Detta har främst skett på våren vilket anses indikera utlakning av kväve från skogsmarken under denna årstid. Effekter Vattnet kring Skånes kuster samt sjöar och vattendrag i jordbruksområden är kraftigt påverkade av övergödning. Algblomning längs kusterna är ett uppmärksammat problem under badsäsongen. Planktonproduktionen i havet blir alltför riklig och vattnet kan få en besvärande lukt eller smak och kan även bli giftigt. På två platser i Sege å, dock inte inom Malmö kommun, har bottenfaunan inventerats årligen sedan år 23. Un-dersökningarna visar på betydlig föroreningspåverkan enligt Danskt Faunaindex samt allmänt låga artantal. Även vegetationen på land påverkas av övergödningen i form av den stora kvävedepositionen. Arter som frodas bättre med ökat kvävenedfall, såsom hundkäx, brännässlor och mjölkört, breder ut sig på bekostnad av andra växter. Även skogen växer snabbare än förr.

2 Påverkansfaktorer Användningen av gödsel inom jordbruket ökade mycket efter andra världskriget. Idag används stora mängder handelsgödsel på åkermarken och beroende på tillgång, ofta även stallgödsel. Den sedan slutet av artonhundratalet pågående förändringen av landskapet med utdikade vårmarker, sänkta sjöar och uträtade vattendrag bidrar till att vattnets uppehållstid i markerna minimeras. Näringsläckaget från markerna är idag därför större och det hindras inte eller tas inte omhand, i vattendrag och våtmarker, på samma sätt som förr. Öresund belastas av kväve- och fosforutsläpp från Malmö till största delen via Segeån som mynnar i norr, de mindre vattendragen som mynnar i söder samt avloppsreningsverken Sjölunda och Klagshamn. För hela Segeåns vattensystem finns långa provtagningsserier och Tygelsjöbäcken har provtagits sedan år 199. Näringsämnestransporterna till Öresund uppskattas med hjälp av beräknade vattenflöden för respektive vattendrag. Det är svårt att se tydliga trender för utförseln av närsalter via både Segeån och Tygelsjöbäcken. Uttransporten av näringsämnen följer i stor utsträckning nederbördens variation. Bedömningar bör därför vara långsiktiga. Kvävetransporten via Segeån låg år 27 något under medelvärdet för perioden medan fosfortransporten låg över medelvärdet för samma period. Både kväve- och fosfortransporten via Tygelsjöbäcken låg år 27 över medelvärdet för perioden Någon minskning av näringsämnesbelastningen från Malmös vattendrag kan inte direkt urskiljas. DIAGRAM 1 Uttransport av totalkväve och totalfosfor via Sege å till Öresund. Källa: Segeåns Vattendragsför-bund , 2, 15, 1, 5,, DIAGRAM 2 Transport av totalkväve och totalfosfor från Tygelsjöbäcken till Öresund. Källa: Miljöförvaltningen ,2 1,,8,6,4,2, Det avloppsvatten som uppkommer i Malmös bostads- och industriområden tas omhand av två avloppsreningsverk inom kommunen: Sjölunda och Klagshamn. Malmö och regionen runt omkring är en av de mest expansiva i Sverige. Den höga utbyggnadstakten med stora nya bostadsområden m.m. innebär i slutändan ökad belastning på avloppsreningsverken. De båda avloppsreningsverkens totala kväve- och fosforutsläpp har ökat sedan år 21. Utsläppsmängderna från avloppsreningsverken påverkas till viss del av mängden nederbörd som faller inom verksamhetsområdet. Den stora minskningen av kväveutsläppen under åren beror på att Sjölundaverket byggdes ut med en förbättrad kväveavskiljning under denna period.

3 DIAGRAM 3 Utsläpp av totalkväve och totalfosfor från avloppsreningsverken till Öresund. Källa: VA SYD Klagshamn Sjölunda Klagshamn Sjölunda Vid förbränning av olika typer av bränslen uppstår kväveoxider. Trafiken, på vägar och till sjöss, energi- och industriprocesser samt även arbetsmaskiner och arbetsredskap ger upphov till utsläpp av kväveoxider. Utsläppen minskade mycket mellan år 1985 och 25 men ser nu ut att ha stagnerat. Se diagram 3 i kapitel Bara naturlig försurning. Endast en mindre del av kvävet från de utsläpp som sker i Malmö faller ned över kommunen men utsläppen påverkar känsliga naturtyper i andra delar av Skåne. Huvuddelen av det nedfall som drabbar Malmö har i sin tur sitt ursprung i utländska källor. Undersökningar av kvävedeposition sker, såsom markvatten, på cirka 1 lokaler i Sverige. Resultaten publiceras på IVL Svenska Miljöinstitutets hemsida ( Nedfallet av totalt oorganiskt kväve är mycket högt på lokalen närmast Malmö, Klintaskogen. Det har legat relativt konstant sedan mätningarna startade år Variationerna i kvävedepositionen mellan åren har främst berott på variationer i nederbördsmängden. Nedfallet av kväve visar ingen tydlig trend i tiden. Generellt gäller att depositionen av kväve är högre i de södra eller västra delarna av Skåne, jämfört med de nordöstra delarna. Lokala depositionsmätningar av kväve i Malmö uppvisar en liten minskning av nedfallet säsongen 24/5 jämfört med 1999/2. Den tredje mätningen utförs under säsongen 29/1. Regionala aspekter Slutrecipienten för allt vatten från Malmö, avloppsvatten, dagvatten och vattendragen, är Öresund. Detta vattenområde påverkas av utsläpp från verksamheter i andra kommuner både på svenska och danska sidan. Tillståndet i Öresund påverkas även mycket av tillståndet i angränsande havsområden såsom Östersjön och Kattegatt samt i förlängningen Skagerack och Nordsjön. Samverkan och samarbete med organisationer både inom och utanför Sveriges gränser, såsom Segeåns Vattendragsförbund, Öresunds Vattenvårdsförbund och Öresundsvattensamarbetet, är därför ytterst viktiga att upprätthålla. Även när det gäller de gränsöverskridande luftföroreningarna och det nedfall av kväve som de orsakar är det viktigt att samverka och samarbeta över de administrativa gränserna, till exempel i Skånes Luftvårdsförbund samt även inom olika EU-projekt. Gällande mål Internationella konventioner Internationellt arbete bedrivs genom Oslo-Paris-konventionen (OSPAR) som vill bevara och skydda de marina ekosystemen i Nordsjön och Nordostatlanten samt Helsingforskonventionen (HELCOM) som vill skydda den marina miljön i Östersjön från alla typer av föroreningar. Mål inom EU EU:s ramdirektiv för vatten syftar bland annat till att hindra och minska föroreningar i inlandsvatten, grundvatten, vatten i övergångszon och kustvatten. EU:s strategi för den marina miljön syftar till dels att skydda Europas

4 hav och återställa dem i fullgott skick dels att se till att de ekonomiska verksamheter som är knutna till havsmiljön ska bli hållbara ur miljösynpunkt. Nationella mål (föreslagna mars 28) Nationellt miljökvalitetsmål Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Delmål Utsläpp av fosfor - Fram till år 216 ska åtgärder ha vidtagits som leder till att de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till Östersjön minskar med 29 ton från års nivå i en-lighet med HELCOM:s preliminära bördefördelning. Utsläpp av kväve - Senast år 216 ska åtgärder ha vidtagits som leder till att de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till Östersjön minskar med 2 78 ton från års nivå i en-lighet med HELCOM:s preliminära bördefördelning. Utsläpp av ammoniak - Senast år 215 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med 13 % från 25 års nivå. Utsläpp av kväveoxider - År 215 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 13 ton. Regionala mål Överensstämmer innehållsmässigt med de nationella målen i stort, förutom att året när delmålen ska nås är satt till 21. Delmålen för Skåne är inriktade på minskade utsläpp av fosfor, kväve, ammoniak och kväveoxider. De regionala målen för Skåne fastställdes 23 och reviderades 27. En större revidering kommer att göras när nya miljömål beslutas efter nästa miljömålsproposition. Värdering Kunskapsbehov Inventeringar av bottenfaunan i kommunens vattendrag är ett viktigt led i att fastställa hur de höga näringsämnesnivåerna i bäckarna påverkar djurlivet. Bottenfaunainventering har endast gjorts vid ett tillfälle i början av 199-talet i kommunen. Inventeringar av växter på land bör även se till utbredning av kvävegynnade arter inom kommunen. Belastningen av näringsämnen från hästhållningen i kommunen är inte känd. Hästhållningen i Malmö är relativt stor medan hållningen av nötkreatur och svin är liten. Jordbrukens påverkan på vattendragen behöver studeras och dokumenteras. Det är också angeläget att se över hur dammar och våtmarker kan utformas med hänsyn till att flera olika funktioner önskas av dem, såsom näringsämnesfällor, ökad biologisk mångfald och rekreation i stadsnära landskap. Behov av lokala mål Lokala mål och åtgärder är viktiga för att minska påverkan på de lokala recipienterna men även för att minska belastningen på Öresund.

5 Behov av åtgärder Pågående åtgärdsarbete Kraven på avloppsreningsverken Klagshamn och Sjölunda ökar successivt. Från år 26 gäller nya villkor för både Klagshamn och Sjölunda avloppsreningsverk vilka ställer högre krav på verksamheten än tidigare. De innebär snävare ramar för variationer i reningsresultat och för att klara detta har processövervakningen utökats. Även en viss utbyggnad och ombyggnad av reningsverken har krävts. Malmös befintliga avloppsledningsnät förbättras kontinuerligt enligt gällande saneringsplan. Hög prioritet ges åt arbetet med att separera spillavloppsledningar och dagvattenledningar så att risken för källaröversvämningar och bräddningar minskar. Malmö stads arbete med öppen dagvattenhantering i tätortsmiljö är omfattande och berör både gamla och nya områden i staden samt även områden utanför bebyggelsen. Ett flertal dammar har anlagts inom Segeåns avrinningsområde för att förlänga vattnets uppehållstid i landskapet och därigenom reducera kväveinnehållet. Under Segeå-projektets första och andra etapper anlades cirka 43 ha våtmarksytor. Den sista etappen påbörjades under år 27 och ambitionen är att anlägga ytterligare 2 ha våtmarker/dammar. På grund av höga markpriser och många motstående intressen för den tätortsnära marken har endast fem dammar anlagts i Malmö kommun, till en sammanlagd areal dammyta på 2,4 ha. Projektet Greppa näringen är en samverkan mellan lantbruksnäringen, länsstyrelserna och Jordbruksverket. Projektet syftar till att minska förluster av näringsämnen till luft och vatten från djurskötsel och växtodling. Ungefär 5 % av kommunens cirka 85 lantbrukare är anslutna till Greppa näringen. Jordbruksverket betalar även ut olika typer av miljöersättningar, exempelvis för skyddszoner längs vattendrag, till jordbrukare som vårdar och utvecklar odlingslandskapet och använder miljövänliga metoder i sin verksamhet. Malmö stad har under lång tid arbetat med att öka andelen miljöbilar i sin verksamhet. Policyn idag är att alla nya bilar som köps in av Malmö stad måste vara miljöbilar. Åtgärdsmöjligheter i Malmö Ytterligare åtgärder inom avloppsledningsnätet kan genomföras för att minska risken för översvämningar och bräddning vid kraftig nederbörd. Ett brett genomförande av öppen dagvattenhantering i stadens alla områden och delar är önskvärt. Malmö stad bör också ta del i det fortsatta Segeå-projektet för perioden och kan som markägare även bidra till att dammar och våtmarker anläggs. Samarbetsmöjligheter kan också finnas med kommuner söder om Malmö för att uppnå målen i EU:s ramdirektiv för vatten i de små sydvästskånska vattendragen. Inom ramen för bland annat tillsynen av jordbruken kan kommunen arbeta för en ökad anslutning av lantbrukare till Greppa näringen. Genom att fullt ut endast använda miljöbilar i sina verksamheter kan kommunen minimera kvävepåverkan från transporterna. Behov av åtgärder från andra aktörer Det viktiga arbetet med genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten pågår i Sverige och det administreras av fem vattenmyndigheter med deltagande av landets länsstyrelser. Myndigheternas beslut om miljökvalitetsnormer, åtgärdsplaner och förvaltningsplaner kommer att få stor betydelse för det framtida arbetet med att förbättra kvaliteten på vattenförekomsterna och minska belastningen av näringsämnen på dem. Ett intensifierat Östersjösamarbete krävs för att minska belastningen av näringsämnen på Öresund.