Utvärdering av inlärningsresultat i gymnastikundervisningen inom den grundläggande utbildningen år 2003

Transkript

1 Utvärdering av inlärningsresultat i gymnastikundervisningen inom den grundläggande utbildningen år 23 SAMMANFATTNING AV CENTRALA UTVÄRDERINGSRESULTAT Våren 23 genomförde Utbildningsstyrelsen en riksomfattande utvärdering av inlärningsresultaten i gymnastikundervisningen inom den grundläggande utbildningen. Den nationella gymnastikutvärderingen följde upp hur väl de gemensamma målsättningarna i 1994 års läroplan för den grundläggande utbildningen uppnås i skolorna, och mätte hur väl jämlikhet mellan könen, länen och språkgrupperna uppnås inom utbildningen i Finland. Utvärderingsanalysen bygger på materialet från ett teoriprov och ett konditions- och rörelsebehärskningstest som genomfördes i årskurs 9, samt på rektors- och lärarenkäter. I denna sammanfattning presenteras de centrala utvärderingsresultaten. Presentationen omfattar följande delar: - Samplet - Elevernas uthållighet sämre - Kartläggning av elevernas fysiska aktivitet - Områdesvisa skillnader i resultaten - Elevernas erfarenheter av skolgymnastiken samt attityder till ämnet - Inga större skillnader mellan finsk- och svenskspråkiga skolors elever - Både berömliga och mycket svaga kunskaper om hälsa och motion - Läroplansutvärderingen samt lärar- och rektorsenkäterna - Utvärderingens bakgrund och genomförande Rapporten Liikunnan arviointi peruskoulussa 23 Yhdeksäsluokkalaisten kunto, liikunta-aktiivisuus ja koululiikuntaan asennoituminen kan beställas via Utbildningsstyrelsens försäljning: Hagnäsgatan 2, 531 Helsingfors, telefon (9) Beställningen kan även göras per e-post på adressen myynti@oph.fi. Mer information om utvärderingen ger undervisningsrådet Tuulamarja Huisman, tfn (9) , e-post tuulamarja.huisman@oph.fi. 1

2 Samplet I utvärderingens teoriprov deltog pojkar och flickor i årskurs 9 i sammanlagt 1 finskspråkiga och 11 svenskspråkiga skolor (29 pojkar och 296 flickor från svenskspråkiga skolor). Slutsatser gällande aktivitet, attityder, erfarenheter etc. baserar sig på elevernas svar i teoriprovet. I utvärderingens fysiska konditions- och rörelsebehärskningstest deltog ett urval av de elever som skrivit teoriprovet. Resultaten i konditions- och rörelsebehärskningstestet utgår från testresultaten för totalt pojkar och 1 27 flickor (142 pojkar och 144 flickor från svenskspråkiga skolor). Största delen av eleverna som deltog i utvärderingen var 15 år gamla vid testtillfället. Samtliga elever hade under hela den grundläggande utbildningen fått undervisning i enlighet med läroplansgrunderna från år ELEVERNAS UTHÅLLIGHET SÄMRE Bland resultaten i de enskilda fysiska deltesten i utvärderingens konditions- och rörelsebehärskningstest hade den mest anmärkningsvärda förändringen skett i fråga om elevernas uthållighet. Både pojkarnas och flickornas uthållighet hade klart försämrats. Förändringen kunde konstateras genom jämförelse med resultaten från den s.k. Kouli-undersökningen (Koululaisten liikunnallisuus, 1998). Resultaten i den aktuella utvärderingen har i mån av möjlighet jämförts med resultaten i Kouli-undersökningen eftersom kultur-, språk- och begreppsmiljöerna har motsvarat varandra i de två undersökningarna och målgruppen varit densamma (åk 9). Jämförelse har varit möjlig för de test som till utförandet varit identiska, så som skyttellöpningstestet. Elevernas uthållighet mättes genom skyttellöpning (figur 1 och 2). Eleverna sprang så länge de orkade, i given rytm, fram och tillbaka längs en 2-meters sträcka som märkts ut i salen. Rytmen hölls med hjälp av en CD-skiva, vars tempo ökade under hela delprestationen. Testet är välkänt och allmänt använt inom test som mäter andnings- och blodcirkulationskonditionen. Mittresultatet för pojkarna i skyttellöpningstestet år 1998 var 1 42 meter, och 1 8 meter år 23. Gränsresultatet (Q1) mellan den svagast presterande fjärdedelen pojkar och den näst svagaste fjärdedelen var 76 meter i resultaten från år 23. Gränsresultatet (Q3) mellan den bäst och den näst bäst presterande fjärdedelen, var 1 4 meter. År 23 orkade en pojke med andra ord springa i genomsnitt 34 meter kortare än en pojke år Om en pojke från vardera undersökningen hade sprungit samtidigt på löpbanan skulle pojken i undersökningen år 1998 ha kommit i mål samtidigt som pojken i undersökningen år 23 inledde sitt sista varv. (Figur 1) 2

3 Figur 1 RESULTAT I SKYTTELLÖPNINGEN (POJKAR) Q1 Md Q Q1 Md Q Sträcka (m) På motsvarande sätt orkade en flicka i undersökningen år 23 springa en 26 meter kortare sträcka än en flicka i undersökningen år En flicka skulle med andra ord idag ligga över ett halvt varv bakom en flicka från år 1998 på löpbanan. (Figur 2) Figur 2 RESULTAT I SKYTTELLÖPNINGEN (FLICKOR) Q1 Md Q Q1 Md Q Sträcka (m) 3

4 Resultaten i de övriga deltesten, t.ex. muskelkondition, hade inte förändrats märkbart. De genomsnittliga resultaten i sit-ups-testet var oförändrade men det förekom färre svaga och färre goda resultat än i Kouli-utvärderingen år Testindex som mätinstrument För att möjliggöra jämförelse mellan mittprestationerna i samtliga test utarbetades ett konditionsoch rörelsebehärskningsindex, som visar elevens helhetsprestation i testet. Med hjälp av indexet gjordes områdes-, skol- och könsvisa resultatjämförelser, samt jämförelser mellan finsk- och svenskspråkiga skolors elever och samband mellan testresultat och allmän skolframgång. Lappland bäst i konditions- och rörelsebehärskningstestet Goda delresultat i konditions- och rörelsebehärskningstestet koncentrerades kring de delområden för organiserad idrottsverksamhet som eleverna uppgav sig delta i. Pojkarna i Lapplands och Uleåborgs län hade de bästa resultaten i konditions- och rörelsebehärskningstestet (figur 3). Samma läns pojkar var också de fysiskt mest aktiva eleverna. De sämsta genomsnittsresultaten hade pojkarna i Västra och Östra Finlands län, där en stor andel pojkar rörde sig mycket lite. Pojkarnas genomsnittsprestationer i konditions- och rörelsebehärskningstestet skiljde sig varken på kommun- eller EU-målområdesnivå från varandra. Inte heller aktivitetsgraden i organiserad idrottsverksamhet uppvisade skillnader mellan kommuner eller EU-målområden. De pojkar som var mest fysiskt aktiva i fråga om självständigt motionerande fanns i städerna. Också för flickornas del uppnåddes det bästa genomsnittsresultatet i konditions- och rörelsebehärskningstestet i Lapplands län (figur 3). I Lapplands och Södra Finlands län fanns också de fysiskt mest aktiva flickorna. Flickorna i Östra Finlands län hade det sämsta genomsnittsindexet i konditions- och rörelsebehärskningstestet, och var tillsammans med flickorna i Uleåborgs län de som var minst fysiskt aktiva. Flickor i städerna hade bättre genomsnittsindex i konditions- och rörelsebehärskningstestet (figur 4) och deltog också aktivare i organiserad idrottsverksamhet. I Södra Finlands län tyckte eleverna inte i lika hög grad som i de andra länen att gymnastiken är ett nyttigt ämne. Landsbygdseleverna ansåg i högre grad än stadseleverna att de hade nytta av skolgymnastik. 4

5 Figur 3 KONDITIONS- OCH RÖRELSEBEHÄRSKNINGSINDEX LÄNSVIS,15,1,5 Index -,5 -,1 -,15 Södra Finland Västra Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Län Flickor Pojkar Figur 4 KONDITIONS- OCH RÖRELSEBEHÄRSKNINGSINDEX (FLICKOR),12,1,8,6,4,2 -,2 -,4 -,6 -,8 -,1 -,12 Städer Tätorter Landsbygd 5

6 Figur 5 KONDITIONS- OCH RÖRELSEBEHÄRSKNINGSINDEX (POJKAR) Index,12,1,8,6,4,2, -,2 -,4 -,6 -,8 -,1 -,12 Städer Tätorter Landsbygd Samband mellan elevers testindex och allmänna skolframgång Det antas ofta att de elever som är framgångsrika i skolgymnastiken i övrigt inte presterar så goda resultat i skolan. Utvärderingens resultat visade emellertid att ju bättre elevens konditions- och rörelsebehärskningsindex, d.v.s. helhetsprestation, var desto bättre vitsord hade eleven fått i både gymnastik och läsämnen. Både pojkarnas och flickornas resultat uppvisade samma sak (figur 6 och 7). Goda vitsord verkar med andra ord uppnås av samma elever de goda eleverna är bra i både läsämnen, skolgymnastik och fysiska test. Detta statistiskt signifikanta samband gäller dock för medeltal inom en stor elevpopulation. Det går inte att dra slutsatser om samband på individnivå på basis av enbart den aktuella utvärderingen. 6

7 Figur 6 SAMBAND MELLAN TESTINDEX OCH SKOLFRAMGÅNG (POJKAR) 2, 1,5 1,,5 Index, -,5-1, -1,5-2, Vitsord Modersmålet Matematik A1 -språket Gymnastik Figur 7 SAMBAND MELLAN TESTINDEX OCH SKOLFRAMGÅNG (FLICKOR) Index 2, 1,5 1,,5, -,5-1, -1,5-2, Vitsord Modersmålet Matematik A1 -språket Gymnastik 7

8 För de sampelpojkar som på basis av testresultaten hörde till den svagast presterande fjärdedelen elever (25 % av samplet) låg vitsordsmedeltalet i modersmål och matematik lite under 7. För pojkarna med de högsta indexen (den bäst presterande fjärdedelen, d.v.s. 25 % av det totala samplet) var vitsordsmedeltalet i modersmål 7,6 och i matematik 7,7. För sampelflickorna som på basis av testresultaten hörde till den svagast presterande fjärdedelen elever (25 % av samplet) var vitsordsmedeltalet i modersmål 8 och i matematik 7,4. Medeltalen för de bäst presterande flickorna (25 % av samplet) var 8,6 i modersmål och 8,4 i matematik. KARTLÄGGNING AV ELEVERNAS FYSISKA AKTIVITET I utvärderingens skriftliga del fick eleverna svara på frågor gällande den egna fysiska aktiviteten. Fysisk aktivitet uppdelades i organiserat respektive självständigt motionerande. Med organiserat motionerande avsågs elevens deltagande i till exempel klubbverksamhet, idrottsföreningsaktivitet eller kommersiella motionstjänster. Med självständigt motionerande avsågs till exempel då eleven joggar på egen hand, eller spelar fotboll med kompisar. Till självständig motion kunde eleverna också räkna all vardags- eller nyttomotion, så som promenader till skolan. Då man analyserade elevernas aktivitet beaktades hur ofta eleven motionerat, hur mycket tid eleven lagt ner på motionen och hur intensiv motionen varit. De elever som utöver skolgymnastiken aktivt motionerade minst 2 3 gånger i veckan minst en timme åt gången räknades som aktiva. De passiva eleverna motionerade högst en gång i veckan utöver gymnastiktimmarna, en del bara en gång i månaden. En femtedel av eleverna rör sig för lite Av utvärderingen framgick att pojkarna är klart aktivare än flickorna, både i fråga om deltagande i organiserad idrottsverksamhet (figur 8 och 1) och självständigt motionerande (figur 9 och 11). Hälften av pojkarna och knappt hälften av flickorna rörde på sig tillräckligt med tanke på den egna hälsan. Oroväckande var att en femtedel av eleverna varken genom fritidsintressen eller skolresor och annan nyttomotion rörde på sig regelbundet utanför gymnastiktimmarna. 8

9 OMRÅDESVISA SKILLNADER I RESULTATEN Stadseleverna mest fysiskt aktiva I alla län fanns flera aktiva pojkar än passiva, både i fråga om organiserat och självständigt motionerande (figur 8 och 9). Stadspojkarna var aktivast som självständiga motionsutövare, medan det i fråga om deltagande i organiserad idrottsverksamhet inte fanns några större skillnader mellan var pojkarna bodde. Skillnaderna i relation till pojkarnas hemort var mindre än motsvarande skillnader för flickorna. Figur 8 7 ORGANISERAD MOTION (POJKAR) 6 5 % Södra Finland Västra Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Län Aktiva pojkar Pojkar som motionerar för lite 9

10 Figur 9 MOTION PÅ EGEN HAND (POJKAR) % Södra Finland Västra Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Län Aktiva pojkar Pojkar som motionerar för lite De aktiva och passiva flickornas andel var i stort sett densamma, men deltagande i organiserad idrottsverksamhet dominerade tydligt. Flickor i städerna hade bättre genomsnittsindex i konditionsoch rörelsebehärskningstestet och deltog också aktivare i organiserad idrottsverksamhet. (Figur 1 och 11) I de län där det fanns flera fysiskt aktiva elever uppnåddes också de bästa testindexen. Även om stadsskolornas elever var aktivare än landsbygdsskolornas, upplevde landsbygdseleverna i högre grad än stadsborna att ämnet gymnastik är nyttigt. 1

11 Figur 1 7 ORGANISERAD MOTION (FLICKOR) % Södra Finland Västra Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Län Aktiva flickor Flickor som motionerar för lite Figur 11 MOTION PÅ EGEN HAND (FLICKOR) % Södra Finland Västra Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Län Aktiva flickor Flickor som motionerar för lite 11

12 Rörelsefantaster och soffpotatisar 26 % av pojkarna och 15 % av flickorna rörde på sig mycket. Till dessa s.k. rörelsefantaster hörde elever som utöver skolgymnastiken motionerade på egen hand mycket aktivt minst 2 3 gånger i veckan. Dessutom deltog rörelsefantasterna minst 2 3 gånger i veckan i organiserad motion. Med skolgymnastiken inberäknad rörde rörelsefantasterna i praktiken dagligen på sig aktivt. De mycket passiva eleverna, soffpotatisarna, utgjorde 17 % (N = 463) av samplets pojkar, och 21 % (N = 556) av samplets flickor. Med tanke på upprätthållandet av den fysiska funktionsförmågan är soffpotatisarnas motionsmängd och motionsintensitet fullkomligt otillräcklig. En del av soffpotatisarna uppgav att de rör på sig högst en gång per månad utanför skolans gymnastiktimmar. Till den här gruppen hörde också elever som till exempel uppgav att de rör på sig 7 timmar per månad, men att dessa timmar infaller på samma dag. Det här kunde innefatta t.ex. dagar tillbringade i ett skidcentrum. I övrigt var skolgymnastiken den enda regelbundna formen av motion. Motiv bakom fysisk aktivitet och passivitet Den viktigaste faktorn bakom fysisk aktivitet var kondition och utseende för både pojkar och flickor. Minst viktigt var det motiv som anknöt till en framtida idrottskarriär. Det främsta motivet bakom passivitet var att elevernas tid går åt till andra fritidsintressen än motion, eller att eleverna tycker att motionerandet inte är någonting för dem. ELEVERNAS ERFARENHETER AV SKOLGYMNASTIKEN SAMT ATTITYDER TILL ÄMNET Elevernas självvärdering Resultaten från flickornas självvärdering visade att flickorna i högre grad än pojkarna anser sig vara ansvarsfulla och bra på att samarbeta. Flickorna kände sig mera engagerade i gymnastikundervisningen än pojkarna. Pojkarnas självvärdering var i sin tur positivare i fråga om personliga färdigheter, uthållighet, smidighet, snabbhet och styrka. Elevernas målsättningar i gymnastikundervisningen var mera uppgiftsorienterade (betoning på utveckling, att försöka göra sitt bästa) än jagorienterade (betoning på personlig framgång, att vinna och vara bäst). Pojkarnas svar på frågorna om uppgiftsorienterad vs. jagorienterad syn på gymnastiken uppvisade mindre spridning än flickornas. 12

13 Elevernas attityder till skolgymnastiken positiva Elevernas attityder till gymnastik mättes i tre dimensioner. Den första dimensionen mätte hur bra eleven tyckte om skolgymnastiken, den andra hur nyttig skolgymnastiken upplevdes vara nu och med tanke på framtiden, och den tredje dimensionen hur elevens bedömde sina egna kunskaper i skolgymnastiken. Samtliga dimensioners medeltal var klart positiva för både pojkar och flickor, oberoende av hur aktivt de motionerade på fritiden (figur 12). Elevernas attityder till skolgymnastiken var av naturliga orsaker allt positivare, ju aktivare de själva motionerade. Anmärkningsvärt var att också de passivaste elevernas attityd till gymnastik och motion är positiv. Utvärderingen visar alltså att skolgymnastikens målsättning att främja en positiv attityd till motion har uppnåtts väl. Figur 12 INSTÄLLNING TILL SKOLGYMNASTIKEN Rörelse-,8 fantaster,7 Hela,5 samplet,4 Soff,1 potatisar,1,1,2,3,4,5,6,7,8,9 Inställning Flickor Pojkar 13

14 Elevernas erfarenheter av skolgymnastiken I samband med elevenkäten i det skriftliga provet fick eleverna berätta vad som enligt dem var det bästa och det sämsta med skolgymnastiken. Varje elev nämnde tre goda sidor och tre dåliga sidor, som inte gällde specifika motionsformer eller -grenar. Bland de positiva sidorna framträdde två tydliga svarshelheter, av vilka den första anknöt till gymnastikens sociala funktion. Här nämnde eleverna aspekter som att lära känna varandra, umgänge, samarbete, att bli accepterad, att hjälpa och förstå varandra, att förstå varandras misslyckanden. Gymnastikens aktiverande funktion var den andra viktiga svarshelheten. Bland de positiva sidorna framträdde t.ex. omväxling och motvikt till läsämnena, ingen teori och inga prov, att få vara utomhus, träning, att få göra någonting, ökande självkännedom, att lära sig nya saker och utvecklas. Till de negativa sidorna räknade flickorna ofta gymnastikplikten, tävlan och test, samt lärarspecifika faktorer. Till pojkarnas negativa aspekter hörde misslyckanden, det begränsade antalet timmar, timmarnas tristess, att svettas, skador och slagsmål. INGA STÖRRE SKILLNADER MELLAN FINSK- OCH SVENSKSPRÅKIGA SKOLORS ELEVER Inga signifikanta skillnader uppmättes i jämförelsen mellan resultaten i det fysiska testet för de finskspråkiga och de svenskspråkiga skolornas elever. Pojkarna i de finskspråkiga skolorna hade en aning positivare attityd (i genomsnitt,5 p) till gymnastiken än pojkarna i de svenskspråkiga skolorna (i genomsnitt,4 p). Av denna skillnad kan 1 % förklaras med språktillhörigheten. Inga skillnader uppmättes i attityderna hos de svensk- respektive finskspråkiga skolornas flickor. BÅDE BERÖMLIGA OCH MYCKET SVAGA KUNSKAPER OM HÄLSA OCH MOTION Utvärderingens teoriprov omfattade en kunskapsdel som byggde på 12 flervalsfrågor med fyra svarsalternativ (ett korrekt). Kunskapsdelen innehöll både svåra och lätta frågor med vilka man analyserade hur väl eleverna känner till sambandet mellan motion och hälsa. Nedan är uppgift A ett exempel på en lätt uppgift (9 % av flickorna och pojkarna har svarat rätt), uppgift B exempel på en medelsvår uppgift (6 % av pojkarna och 55 % av flickorna har svarat rätt) och uppgift C exempel på en svår uppgift (19 % av pojkarna och 3 % av flickorna har svarat rätt): 14

15 A: Styrketräning påverkar speciellt a) andnings- och blodcirkulationsförmågan, b) hjärtats funktion, c) musklerna (X), d) fettförbränningen B: I aerobisk träning a) används tunga tyngder, b) rör man på sig högst 1 sekunder åt gången, c) bildas ingen mjölksyra i musklerna (X), d) har syreupptagningen ingen betydelse C: I samband med vilken sjukdom kan fysisk aktivitet vara till skada? a) vuxendiabetes (d.v.s. sockersjuka), b) astma, c) högt blodtryck, d) infektionssjukdomar (X) Den bäst presterande fjärdedelen bland pojkarna uppnådde en lösningsandel på 8 %, d.v.s. dessa pojkar nådde nästan gränsen för berömliga resultat (81 %). Motsvarande andel bland flickorna uppnådde berömliga resultat (lösningsandel 81 %). Däremot presterade den sämst presterande fjärdedelen bland både pojkarna och flickorna mycket svaga resultat, i genomsnitt 36 % av maximipoängen. Det fanns inga signifikanta kunskapsskillnader mellan elever som är fysiskt aktiva utanför skolan och elever som är passiva. Resultaten i kunskapsuppgifterna uppvisade inte heller skillnader mellan län, kommuner eller EU-målområden. LÄROPLANSUTVÄRDERINGEN SAMT LÄRAR- OCH REKTORSENKÄTERNA Utvärdering av de skolvisa läroplanerna Det centrala innehållet i skolgymnastiken definieras i de nationella läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen och omfattar löpning, hopp och kast inom olika idrottsgrenar; fri gymnastik, gymnastik med handredskap och redskap; musikgymnastik, artistisk gymnastik och dans; bollspel, orientering och utfärder; vintersport; simning och livräddning i vatten; att utveckla och följa upp funktionsförmågan; muskelvård; att bekanta sig med nya motionsformer; motionskunskap. Skolorna skickade läroplanen i gymnastik till Utbildningsstyrelsen tillsammans med utvärderingsmaterialet. Läroplanerna analyserades på Utbildningsstyrelsen och resultaten visade att kvaliteten på de skolvisa läroplanerna är mycket ojämn. Flera läroplaner var kopior av de nationella läroplansgrunderna. Målsättningarna samt innehålls- och bedömningsbeskrivningarna var varken så konkreta eller så anpassade till den egna skolan att de skulle ha tjänat som hjälpmedel för lärarna i deras arbete. Ingen skolvis läroplan innehöll principer för hur riktlinjerna skulle tillämpas i praktiken inom gymnastikundervisningen. 15

16 Den vanligaste aktiviteten på gymnastiktimmarna var för både pojkar och flickor olika lagbollspel, så som fotboll och korgboll. För flickorna var också redskapsgymnastik, aerobics, dans och avslappningsövningar vanliga. Friidrott och orientering hörde till den vanligaste formen av utomhusaktivitet. Nästan alla elever hade åkt skridsko på högstadiet, men bara var annan hade skidat (längdåkning). I Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län var längdåkning betydligt vanligare än i Södra och Västra Finlands län. Gymnastiklärarna Kartläggningen av gymnastiklärarprofilerna visade att de gymnastiklärare som besvarade lärarenkäten i genomsnitt var yngre än sina samtida kolleger i engelska och kommunikationsfärdigheter. Drygt hälften av gymnastiklärarna hade ämneslärarutbildning. Ca 15 % saknade helt och hållet pedagogisk utbildning. De kvinnliga lärarna lade ner mer tid på förberedelse inför timmarna än de manliga lärarna. De flesta manliga lärare hade tävlingsidrottarbakgrund och tre fjärdedelar av kvinnorna tävlingsidrottade eller hade tävlingsidrottat. Lärarna var i regel nöjda med gymnastiklokalerna och gymnastikutrustningen, med undantag för simlokalerna som över hälften upplevde vara otillräckliga eller alltför långt borta. 15 % av de tillfrågade lärarna ansåg att elevernas frånvaro från gymnastiktimmarna störde undervisningen. Bäst ansåg sig gymnastiklärarna uppnå de i de nationella läroplansgrunderna uppställda målsättningarna för vilja och känsla, sämst målsättningarna för färdighet och verksamhet. Rektorsenkäten Samtliga skolors rektorer fick i samband med utvärderingen ta ställning till sex påståenden beträffande skolgymnastiken och dess funktion. De flesta av rektorerna upplevde att gymnastiken inte är speciellt kostsam. I fråga om att införa flera obligatoriska gymnastiktimmar och extra resurser för valbara kurser, var hälften av rektorerna för och hälften emot. Nästan alla ansåg att gymnastiken skall kvarstå som obligatoriskt ämne, att gymnastiken är lika viktig som de andra skolämnena, och att gymnastikklubbarna är viktiga. Periodsystemet hade i vissa skolor lett till att gymnastik inte undervisats jämnt över hela läsåret utan att gymnastikfria perioder förekommit, trots att det i läroplansgrunderna fastställs att skolgymnastiken skall erbjudas som regelbunden undervisning varje vecka. 16

17 UTVÄRDERINGENS BAKGRUND OCH GENOMFÖRANDE Genomförande av utvärderingen I läroämnet gymnastik framträder tydligare än i andra ämnen skillnader mellan kön samt skillnader i elevernas individuella utveckling. I kriterierna för slutbedömningen framhävs särskilt elevernas prestationer och framsteg i förhållande till tidigare prestationer. Eftersom individuella förändringar inte kan utredas i en tvärsnittsstudie har utvärderingen uttryckt genomsnittliga förändringar i resultat och aktivitet hos årskursen som helhet. I de fysiska testen iakttogs förändringar i resultaten för hela årskurs 9 med hjälp av ett nationellt representativt sampel. I gymnastikutvärderingen byggde datainsamlingen på de tre målområden som fastställts i de nationella läroplansgrunderna: färdigheter och verksamhet, vilja och känsla, samt kunskap. Eftersom idrottsfärdigheter och attityder till idrott formas även utanför skolan var det ändamålsenligt att genom en elevenkät i samband med teoriprovet kartlägga elevernas fritidsverksamhet, bakomliggande orsaker till fysisk aktivitet respektive passivitet, samt elevernas självbild i fråga om idrott. Information om undervisningsförhållandena och genomförandet av gymnastikundervisningen samlades in bland lärare och rektorer, som också kunde ge uppgifter om lärarkårens åldersspridning och utbildningsstrukturen, samt delge sina personliga erfarenheter. Utvärderingen genomfördes vid en för skolan lämplig tidpunkt, så att eleverna först skrev teoriprovet och därefter deltog i konditions- och rörelsebehärskningstestet. Teoriprovet och konditions- och rörelsebehärskningstestet kunde genomföras på skilda dagar. Det nationella urvalet I utvärderingssamplet ingick skolor från hela Finland. Urvalet gjordes separat för de svensk- och finskspråkiga skolorna. I urvalet beaktades regional representativitet, bebyggelsens struktur, kommungrupp, länsvisa skillnader i ekonomi och näringslivsstruktur (med hjälp av Europeiska Unionens målområdeskategorisering) samt skolans storlek. Enligt överenskommelse med landskapet Åland uteslöts de åländska skolorna från det nationella samplet. 17

18 Skolvist urval I enlighet med Utbildningsstyrelsens anvisningar gjorde rektorerna i sampelskolorna ett slutligt internt urval. Endast elever som i sampelskolorna deltagit i den allmänna undervisningen ingick i det skolvisa urvalet, som gjordes i två skeden. I det första skedet plockades elever i årskurs 9 med jämna intervall ur en alfabetisk namnlista (pojkarna och flickorna separat) till utvärderingens teoriprov. I skolor med få elever deltog hela årskursen. I det andra skedet valdes max. 15 flickor och 15 pojkar med jämna intervall från listan på elever som hade deltagit i teoriprovet, till konditionsoch rörelsebehärskningstestet. Teoriprov samt konditions- och rörelsebehärskningstest Elevernas kunskaper, attityder, aktivitet och bakgrund kartlades genom ett teoriprov. För denna skriftliga del reserverades 45 minuter. Eleverna fick lämna provrummet först då samtliga elever fyllt i sina blanketter. Den lärare som övervakade provet kontrollerade att de returnerade blanketterna var sakligt ifyllda. Elevernas fysiska prestationer mättes genom ett konditions- och rörelsebehärskningstest. Testuppgifterna utarbetades av en expertgrupp med forskare och lärare i ämnet gymnastik. Utgående från tidsåtgången i förhandstesten bad Utbildningsstyrelsen skolorna reservera ca 1 minuter per grupp och testtillfälle. För att de skolvisa testtillfällena skulle vara så enhetliga som möjligt gavs skolorna identiska anvisningar för genomförandet av såväl teoriprovet som konditionsoch rörelsebehärskningstestet. Dessutom dokumenterades konditions- och rörelsebehärskningstestet genom videoupptagning. Anvisningar och videoband för videoupptagning skickades till skolorna på förhand. På så sätt kunde Utbildningsstyrelsen försäkra sig om att anvisningarna uppfattats lika och att provet genomförts på motsvarande sätt i alla skolor. Gymnastiklärarna ansvarade, i enlighet med Utbildningsstyrelsens anvisningar, för arrangemangen inför och under konditions- och rörelsebehärskningstestet. För att uppnå en möjligast enhetlig testmiljö i sampelskolorna bestämde man på förhand bl.a. hur de olika teststationerna skulle placeras i förhållande till varandra i gymnastiksalen, och i vilken ordning delprestationerna skulle genomföras. Testtillfället inleddes med 15 minuter uppvärmning (löpning, hopp och muskeltänjning). Eleverna fick sedan parvis göra sit-ups, så att de turvis utförde testet och turvis assisterade den andra eleven 18

19 genom att hålla i hans/hennes vader, kontrollera hans/hennes teknik och högt räkna antalet sit-ups. Eleverna utförde även sittande framåtböjningstest, femstegshopp utan ansats, sidohopp, bolldribbling i en åtta samt koordinationstest i grupper om tre. Grupperna förflyttade sig vid lärarens gemensamma signal i tur och ordning från en teststation till en annan. Slutligen genomförde hela testgruppen ett skyttellöpningstest. Samtliga delprestationer antecknades i samband med prestationens utförande av elevens par eller gruppkamrat, på personliga resultatkort som delats ut till alla elever. Efter att testen genomförts levererades all elev- och lärarblanketter till Utbildningsstyrelsen, tillsammans med videoupptagningsmaterial från konditions- och rörelsebehärskningstestet, en alfabetisk elevlista samt den lokala läroplanen för gymnastik. Utvärderingens generaliserbarhet har säkrats i samband med urvalsprocessen och genom kontroll av att inga yttre faktorer påverkat resultaten i samband med testtillfället. Utvärderingsuppgifternas reliabilitet konstaterades vara god. Slumpens inverkan på resultaten kan anses vara mindre än 5 %. 19