Anna Werner. Institutionen för husdjurens Examensarbete 175 utfodring och vård

Transkript

1 Hygienisk kvalitet i fullfoder till mjölkkor Hygienic quality in Total Mixed Ration to Dairy Cows av Anna Werner Institutionen för husdjurens Examensarbete 175 utfodring och vård Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala 2003 Department of Animal Nutrition and Management

2

3 Hygienisk kvalitet i fullfoder till mjölkkor Hygienic quality in Total Mixed Ration to Dairy Cows av Anna Werner Handledare: Rolf Spörndly Ola Schultzberg Institutionen för husdjurens Examensarbete 175 utfodring och vård Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala 2003 Department of Animal Nutrition and Management

4

5 Förord Föreliggande arbete startades på initiativ av Ola Schultzberg, veterinär vid Svea Husdjur, som i sitt förebyggande arbete för bättre djurhälsa på gårdar med mjölkkor sett många fall med mögligt foder i fullfoderblandare. I samarbete med Per Häggblom och Ursula Nord Bjerselius vid SVA planerades studien som ett examensarbete vid institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU med undertecknad som handledare. Studien har omedelbart stort praktiskt värde för både djurägare och för mejeriet då en försämrad hygienisk kvalitet i fodret har återverkningar på såväl djurhälsa som på mjölkkvaliteten. Användningen av fullfoderblandare ökar kraftigt i landet och mycket liten erfarenhet finns av de konsekvenser som blir när blandningar av vått och torrt foder blandas och blir stående. Svea Husdjur ek. för. har ställt upp med hjälp till gårdskontakter och biltransport för provtagning. Svea Husdjur dessutom svarat för analyskostnaderna vid SVA. Svea Husdjur tackas för sitt välvilliga bidrag och SVA för god handledning som gjort det möjligt att genomföra studien. Tillsammans har samtliga intressenter kunnat göra det möjligt för Anna Werner att genomföra ett gediget arbete som skapat ett underlag för bedömning av den hygieniska statusen i foder som blandats i mixervagnar. Det har också givit en första hjälp till råd kring hur hygieniska problem ska undvikas vilket är av största värde för lantbrukare, rådgivare samt för tillverkare av utrustning för blandning av foder. Uppsala i februari 2003 Rolf Spörndly

6

7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ABSTRACT 3 INLEDNING 4 LITTERATURSAMMANSTÄLLNING Utfodring med fullfoder och blandfoder 5 För- och nackdelar med fullfodertekniken 5 Gruppering av mjölkkor i ett fullfodersystem 6 Blandningsprinciper och foderhantering 6 Fodrets hygieniska kvalitet 7 Hygieniska analyser 8 Mikroorganismernas miljö och tillväxt 19 Mögelsvampar 10 Mykotoxiner 10 Fältflora 11 Lagringsflora 12 Jästsvampar 14 Bakterier 14 ENKÄTUNDERSÖKNING OCH TVÅ STUDIER AV HYGIENISK KVALITET I FULLFODER OCH BLANDFODER Material och metoder 16 Enkätundersökning 16 Stickprovsstudie 16 Insamling av foderrester 16 Analysmetoder 18 Tillväxtstudie 18 Före rengöring 18 Efter rengöring 19 Råvaror 19 Analysmetoder 19 1

8 Resultat 20 Enkätundersökning 20 Allmänna frågor om besättningen 20 Frågor om fullfoderblandaren och utfodringsrutiner 20 Stickprovstudie 23 Analysresultat 25 Tillväxtstudie 27 Gård 1 28 Gård 7 32 Sammanfattning av resultaten från gård 1 och 7 37 DISKUSSION 38 SLUTSATSER 41 SAMMANFATTNING 42 TACK 44 LITTERATURFÖRTECKNING 45 BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3 BILAGA 4 Enkät: Fullfoderblandare och utfodringsrutiner 48 Frågor till de nio lantbrukarna som var med i stickprovsstudien 49 - Fullfoderblandare, utfodringsrutiner och tvättrutiner Tabell över enkätundersökningens 45 olika foderblandningar 52 Omvandlingstabell från cfu till log 53 2

9 ABSTRACT In Sweden the use of mixer wagons has increased during recent years. TMR (Total Mixed Ration) and PMR (Partly Mixed Ration) means that all or most of the feed in the ration are mixed together and offered ad libitum to the animals. PMR is mainly used together with additional concentrate feeding offered in an automatic feeder or during milking. Experience shows that there have been problems with the hygienic quality where TMR and PMR are used. Hygienic problems in mixer wagons have in some cases been connected to production problems. New routines in these herds have improved production and animal health but the reason for this improvement is not fully known. This study consists of two parts, a separate literature study and a field study, with the objective to obtain a better knowledge of factors that affect the hygienic quality in TMR and PMR. The first step in the field study was a questionnaire to 54 Swedish dairy farmers about mixing and feeding routines. In the next step feed sampling for hygienic analysis was performed on nine farms in Sörmland and Uppland with TMR and PMR systems together with a detailed survey of routines used in practice. Finally, feed mixtures were collected from two farms for incubation in laboratory, with the purpose to study the microbial growth over a time of six days. The samples were analysed at The National Veterinary Institute, SVA concerning the hygienic quality. The purpose of the field study was to examine the microbial groth in TMR and PMR to be able to provide SVA reference material. The aim was to find a recommendation for the number of mixings and feedings per day as well as how often the feed mixer needs to be cleaned to avoid microbial growth. The random sample study could not prove that the hygienic quality of the feed was changed during the first 24 hours. Seven of the nine feed mixtures had a poor hygienic quality. Four of the samples were judged to have reduced or strongly reduced hygienic quality. The result is probably caused by poor quality in one or several of mixture ingredients. The growth study was performed in an incubator that can be compared with a feed mixer. An increased microbial growth was observed after two days, and the temperature rose after three to four days. The study also showed that there was a difference in the hygienic feed quality in an unclean mixer wagon compared with a clean mixer wagon at one of two farms. The results from the two studies demonstrate that the hygienic quality of mixed feeds can be improved if the mixer is cleaned regularly. The recommendation to the farmers is to clean the mixer wagon from old feed leftovers once a week all year round. Mixing of the feed should be done at least once a day during the cold months and twice a day in the summer (>15 C). The ingredients mixture should be analysed in order to detect feed of deficient hygienic quality. The study has also shown that samples of TMR and PMR sent in for hygienic analyses should not be older than 24 hours at the arrival. The result of the study showed a number of factors that need to be considered in order to decrease the risk of offering animals a feed of poor quality and prevent production problems. Poor feed hygiene cause large problems on many farms, but the results of the study can hopefully generate an interest for better handling of feed mixtures as well as a regular cleaning of the mixer wagon and with that a possibility to a positive improvement in the future. 3

10 INLEDNING I svensk nötkreaturshållning ökar bruket av fullfoderblandare. År 1998 använde 223 mjölkkobesättningar i Sverige fullfoder eller blandfoder som utfodringssystem (Svensson, 1998). Med hänsyn till den kraftiga storleksrationaliseringen sedan dess är det många fler mjölkkobesättningar som blandar foder till någon form av mixfoder idag. Om det sålts 100 blandare per år sedan 1998 är antalet idag över 600, det vill säga ca 6% av alla mjölkkobesättningar. I stora besättningar där fullfoderblandaren används effektivt kan utfodringsarbetet underlättas och kostnaderna för arbetsåtgången kan sänkas, men oftast åtgår mer foder per kg producerad mjölk i besättningar med fullfodersystem jämfört med individutfodring (Aaes, 1993; Lidström, 2002 pers. med. & Samuelsson, 1993). En fullfoderblandare har många skrymslen och vrår där foder kan fastna. Mikrobiell tillväxt kan ta fart om blandaren inte rengörs regelbundet. Om fodret är av dålig hygienisk kvalitet finns risk att produktion och djurhälsa påverkas negativt. Olika faktorer bidrar till att ett foder av dålig hygienisk kvalitet ger upphov till hälsoproblem, till exempel foderstatens balans, djurens allmäntillstånd och närmiljön. Ola Schultzberg, djurhälsoveterinär vid Svea Husdjur och handledare till examensarbetet, har påvisat att det finns problem med den hygieniska kvaliteten i foder på gårdar där fullfoder och blandfoder används. Under sina besök på gårdar runt om i Sörmland har han kunnat koppla hygieniska problem i fullfoderblandare till produktionsproblem i vissa besättningar. Genom nya rutiner på gårdarna tycks produktion och djurhälsa ha förbättrats, men dokumentation om dessa förbättringar är inte gjord. Detta examensarbete syftar till att kartlägga vilken påverkan olika rutiner och maskinkedjor har på den hygieniska kvaliteten i fodret. I samarbete med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har analyser på fullfoder och blandfoder utförts med avseende på hygienisk kvalitet. Det finns inga tidigare erfarenheter av hur den hygieniska statusen är i dessa foder. Studien har därför även haft som mål att ge SVA ett referensmaterial över hur den hygieniska kvaliteten i foderblandningar samt besvara följande frågeställningar: A. Hur lång tid tar det innan en mikrobiell utveckling har tagit fart och negativt påverkat fodrets hygieniska kvalitet? Ur en praktisk synvinkel är detta frågor som handlar om hur ofta man bör blanda foder och hur länge foderrester från föregående blandning kan ligga i blandaren innan nästa blandning. B. Hur ofta bör man rengöra blandaren för att undvika mikrobiell tillväxt? Arbetet har avgränsats till att beskriva den hygieniska statusen i fodret och inte som ambition att koppla den hygieniska kvaliteten till hälsotillståndet i besättningen. 4

11 LITTERATURSAMMANSTÄLLNING Utfodring med fullfoder och blandfoder Fullfoder innebär att alla fodermedel som ingår i foderstaten blandas med varandra till en homogen mix. Blandfoder innebär att ett flertal fodermedel som ingår i foderstaten blandas till en mix och utöver det används kraftfoderstationer eller liknande. Fullfoder och blandfoder ska ges i fri tillgång till djuren. Högmjölkande kor bör ha tillgång till fodret i minst 20 timmar per dygn (Pehrsson & Spörndly, 1994). Under 1993 var det endast fem besättningar som använde sig av strikt fullfoderutfodring. I kombination med att lösdrifter har blivit allt vanligare och att kravet på lönsamhet ökar har fullfoder- och blandfoder system blivit allt vanligare. Det är framförallt lägre foderpriser och sänkta arbetskostnader som har ökat intresset för utfodring med fullfoder och blandfoder till mjölkkor (Aaes, 1993; Svensson, 1998). Idag är blandfoder med tillskottsutfodring i kraftfoderautomater eller under mjölkning vanligast bland lantbrukare som blandar foder (Samuelsson, 2002, pers. med.). Blandfodersystemet kan löna sig om gården är beredd att köpa in en större mängd pelleterat foder, men om produktionen istället baseras på hemmaodlat foder kan fullfoder vara ett bättre alternativ (Pehrsson & Spörndly, 1994). Användandet av fullfoderblandare, i både fullfoder- och blandfodersystem, kommer dock troligtvis att öka under de kommande åren i och med att besättningsstorleken fortsätter att öka och övergång till lösdrift blir allt vanligare (Spörndly, 2002, pers. med.). För- och nackdelar med fullfodertekniken Ett system med fullfoder kräver god biologisk kunskap hos både djurägare, personal och rådgivare, då ansvaret för foderstatens näringsinnehåll flyttas från foderföretagen till djurägare och rådgivare (Lidström, 2002 pers. med.). Fullfodertekniken är flexibel och det är förhållandevis låga investeringskostnader i jämförelse med avancerad datautfodring, men det är av största vikt att tekniken anpassas till det aktuella behovet och inte korna efter tekniken (Lidström, 2002, pers. med. & Pehrsson & Spörndly, 1994). En fördel med fullfodertekniken är att det finns goda möjligheter att hantera svårhanterliga biprodukter. Utbudet för dessa fodermedel har ökat under senare år och de är dessutom ofta billiga, vilket skapar möjligheter för sänkta foderkostnader (Aaes, 1993; Bergsten et al, 2000). När flera olika fodermedel blandas till en homogen blandning kommer mjölkkorna att få ett jämnt näringsintag vilket påverkar jäsningen i våmmen på ett positivt sätt och phvariationerna blir små. Försök som har gjorts i Sverige sedan1984 har visat att nykalvade kor i fullfodersystem ökar sitt foderintag snabbare och kommer fortare i positiv energibalans efter kalvning jämfört med kor i andra utfodringssystem. När korna får fri tillgång på blandat foder minskar även konkurrensen vid foderbordet och miljön i stallet blir lugnare än när fodret ges individuellt i kraftfoderautometer (Pehrsson & Spörndly, 1994). En undersökning gjord av Svensson (1998) visar också att djurhälsan i fullfoderbesättningar är bättre än genomsnittet av Sveriges besättningar när det gäller sjukdomarna mastit och acetonemi, däremot var klövhälsan sämre i besättningar med fullfoder. Undersökningen visade dock att besättningar som utfodrade med fullfoder eller blandfoder hade en högre smakfelsfrekvens jämfört med konventionellt utfodrade besättningar (Svensson, 1998). 5

12 Nackdelarna med systemet är framför allt att foderstyrning på individnivå inte är möjlig. Om samma blandning ges till alla mjölkande kor kan det innebära risk för att både hög- och lågmjölkare blir felutfodrade. Överutfodring, speciellt under senare delen av laktationen, är ett stort problem i fullfoderbesättningar. Feta kor löper större risk att drabbas av kalvningssvårigheter, kalvningsförlamning och acetonemi. Det finns även en risk att kor med hög mjölkproduktion magrar av. Genom att gruppera korna kan man ändå finna en rimlig nivå när det gäller foderstyrning (Aaes, 1993; Bergsten et al, 2000; Pehrsson & Spörndly, 1994). Gruppering av mjölkkor i ett fullfodersystem För att lyckas med fullfoder måste lantbrukaren se sin besättning som sammansatt av kogrupper och inte koindivider. Varje grupp av kor ska ha en foderblandning som stämmer överens med behovet hos gruppens medelko. Antalet grupper avgörs av besättningens avkastningspotential, ju högre avkastning desto färre grupper behövs. Ett jämnt genetiskt material gör också att behovet av gruppering minskar (Lidström, 2002, pers. med. & Samuelsson, 1993). Visionen i ett fullfodersystem är en högmjölkande ko som minskar foderkonsumtionen i takt med att avkastningen minskar mot slutet av laktationen och att kor i samma grupp kalvar koncentrerat (Samuelsson, 2002, pers. med.). De olika grupperna utfodras oftast med olika foderblandningar beroende på avkastning, men i besättningar med juverhälsoproblem måste kornas juverhälsostatus få styra grupperingen (Lidström, 2002, pers. med.). I grupper med låg avkastning kan antingen fiberhalten höjas eller mängden foder minska. Det är dock svårt att anpassa fullfodrets energikoncentration till torrsubstansintaget för olika grupper av kor i en besättning (Aaes, 1993; Pehrsson & Spörndly, 1994). Ofta är åtgången av energi per kg producerad mjölk hög i besättningar med fullfodersystem, vilket gör att foderkostnaderna ökar och vinsten med ett rationellare utfodringsarbete minskar (Bergsten et al, 2000; Lidström, 2002, pers. med.). Grupperingen kan även orsaka betydande merkostnader i form av extra arbete, då framför allt mjölkningen tar längre tid på grund av att fler djur ska drivas och grindar ska öppnas och stängas för att hålla dem isär. Det tar också extra tid att göra foderblandningar till flera olika grupper. Om korna flyttas ofta mellan olika grupper kan det ske en minskning i mjölkavkastningen på grund av att de blir stressade i den nya gruppen och det plötsliga foderombytet (Pehrsson & Spörndly, 1994). Blandningsprinciper och foderhantering Vid val av blandare är det viktigt att ta hänsyn till gårdens grovfoderkedja, byggnadsutformning, arbetskraftsresurser och framtidsplaner för såväl djurhållning som växtodling (Lidström, 2002, pers. med.). Haspelblandaren har den lägsta fyllnadsgraden av de olika blandarna vilket kräver en stor blandare för att få en bra foderblandning. Däremot har den tillsammans med paddelblandaren den kortaste blandningstiden, vilket besparar lantbrukaren tid. Skruvblandarna behöver köras betydligt längre för att få en homogen blandning. Praktiska erfarenheter har dock visat att om blandaren körs för länge kan strukturen förstöras vilket medför att korna äter en mindre mängd foder. I vilken ordning man lastar i fodermedlena bestäms av maskinens blandningsprincip, omrörarens förmåga att förflytta fodret i behållaren och behållarens täthet. En haspelblandare och paddelblandare lastas först med kraftfoder och därefter med grovfoder, medan en skruvblandare lastas i omvänd ordning (Pehrsson & Spörndly, 1994). Det är viktigt att fullfoderblandaren inte blir 6

13 överfull vid lastningen eftersom det ger ett avsevärt sämre blandningsresultat och foder kan lätt ramla ur. Därmed är det bättre att köpa en blandare som är något större än behovet (Rasmussen, 2002). Foderhanteringen från lagret till foderbordet kräver god planering för att korna ska få ett smakligt och hygieniskt foder. Allt hemmaproducerat foder bör analyseras vid minsta tvekan om dålig kvalitet. Vid blandning av olika fodermedel ska alla råvaror vara av högsta möjliga kvalitet (Lidström, 2002 pers. med.). Om det tar för lång tid att hantera och att blanda foder minskar möjligheten till en rationell foderhantering. Om det blir problem med fullfodersystemet satsar många lantbrukare istället på att kombinera fullfoderblandaren med separat utfodring i kraftfoderstationer eller under mjölkning. Därmed faller idén med fullfoder som ett enkelt och förhållandevis underhållsfritt utfodringssystem (Persson, 1993). Samuelsson (1993) visar dock i sin undersökning att besättningar som har gett kraftfoder separat har i genomsnitt nått ett bättre ekonomiskt resultat än de som utfodrat med enbart fullfoder, även utnyttjandet av energi och protein i fodret var bättre. Skillnaderna mellan de olika besättningarna var dock relativt stora. Det jämnaste resultatet återfanns i besättningar med blandfodersystem. Fullfoderbesättningarnas sämre resultat kan delvis förklaras med inkörningsproblem och att de flesta besättningarna bara hade utfodrat med fullfoder under en säsong (Samuelsson, 1993). Fodrets hygieniska kvalitet Den dåliga foderhygienen är sannolikt ett större problem i praktiken än vad många tror. Efter en regning mognads- och skördesäsong ökar risken att mögelsporer tillväxer i fodret och därför är det angeläget att kunna kvalitetsbedöma foder ur hygienisk synpunkt (Kiessling & Pettersson, 1985b). Om det förekommer rikliga mängder av bakterier och mögelsvampar i ett foderparti behöver det inte alltid ge synliga negativa effekter på djuren men kan ändå orsaka skadeverkningar. Ett foder som anses vara av dålig hygienisk kvalitet bör helst inte användas till högproducerande och växande djur som är speciellt känsliga för undermåligt foder (Rutqvist, 1985). Bristfällig hantering av fodret med foderhygieniska problem som följd kan orsaka djurhälsoproblem, bland annat mastiter, digetionsstörningar och hämning av tillväxten hos unga djur. Det är först och främst de svaga individerna i en besättning som drabbas, men problem med djurhälsan föreligger oftast som ett besättningsproblem vilket kan innebära betydande ekonomiska förluster (Jacobsson, 1996; Nord Bjerselius, 2002, pers.med.). Enligt Norrman (1985) behövs det klarare riktlinjer för hur man ska värdera fält- och lagringsskador och hur man ska förfara med foder av nedsatt hygienisk kvalitet. Ett stort problem när det gäller analyser av mykotoxiner i spannmål är svårigheten att ta ett representativt prov från stora lagringsutrymmen (Norrman, 1985). Hult (1991) har försökt lösa detta problem genom att dra fördel av att mykotoxiner kan föras vidare från fodret till djuren och använt en indirekt samlings teknik, till exempel kan ochratoxin A ackumuleras i blodet hos svin och aflatoxin kan bli synligt i kornas mjölk. Under 1996 gjordes ett försök på foderhygieniska laboratoriet, SVA, för att utreda om traditionella metoder för analys av hygienisk kvalitet i djurfoder stämmer överens med verkligheten. I försöket ingick spannmålsprover från 34 olika svingårdar i norra Sverige som bedömdes vara likvärdiga med avseende på kvalitet i djurhållning och allmän skötsel. Hälften av proverna härrörde från gårdar med låg sjukdomsfrekvens och hälften kom från gårdar med uttalade hälsoproblem, främst avvänjningsdiarreér, grisningsfeber och fertilitetsstörningar. 7

14 Under de kliniska undersökningarna kunde man inte finna några andra orsaker till problemen än nedsatt foderkvalitet. Analyserna utfördes utan vetskap om vilken kategori de olika proverna tillhörde. Resultaten visade med signifikans att de foderprover som kom från gårdar med hälsoproblem också i analysen bedömdes inneha en nedsatt hygienisk kvalitet. På gårdar med hälsostörningar hade så många som 11 av 17 en nedsatt foderhygien. På gårdar utan hälsostörningar hade endast 1 av 17 en nedsatt foderhygien (Jacobsson, 1996). Hygieniska analyser Avdelningen för foder, SVA, utför dagligen hygieniska analyser av foder och foderråvaror (Jonsson, 2002, pers. med.). Den metod som används mest och utförs rutinmässigt på avdelningen för foder, SVA är mikrobiologisk undersökning av foder. Proverna blandas med en saltlösning och späds i flera omgångar och från spädningarna ansätts prov på ett speciellt agarmedium. Efter en viss tid bestäms antalet utväxta mögelkolonier och relateras till provmängden. Även direktutlägg av proverna görs. Denna metod lämpar sig bäst för bedömning av fält- och lagringssvampar. Mögelsvamparna identifieras och klassificering av släkttillhörighet görs främst för de dominerande svamparna. Genom att använda olika agarsubstrat gynnas olika svampsläkten och identifieringen underlättas och eventuell förekomst av de mest relevanta svamparterna kan bestämmas (Jonsson, 2002, pers. med.; Kiessling & Pettersson, 1985b). I fodertabeller för idisslare (Fodertabeller, 1999) finns en sammanställning av gränsvärden för analyser som indikerar fodrets hygieniska kvalitet (tabell 1). Det finns ännu inga gränsvärden för totalantal jästsvampar i foder enligt Jonsson, SVA (2002). När det gäller fullfoder och blandfoder finns det inga gränsvärden alls angivna. Studien hygienisk kvalitet i fullfoder och blandfoder som presenteras i detta arbete utgör för närvarande det enda tillgängliga referensmaterialet för hygieniska bedömningar av fullfoder och blandfoder. Vid den mikrobiologiska undersökningen studerades mögel- och jästsvampar samt bakterier. Tabell 1. Riktvärden för total antal aeroba bakterier, mögel- och jästsvampar i olika fodermedel (Fodertabeller, 1999). Högre antal indikerar nedsatt hygienisk kvalitet. Fodermedel Aeroba bakterier (log) Mögelsvampar (log) Jästsvampar (log) Vallfoder 3,0 5,0 5 Spannmål 7,7 5,0 - Pellets 6,0 4,0 - Mjölfoder 7,0 5,0 - SVA har tidigare, innan denna studie, tagit emot ett flertal fullfoderprover från gårdar där det uppstått problem med djurhälsan. Provresultaten från dessa gårdar har varit varierande, men misstankar om nedsatt hygienisk foderkvalitet har ofta bekräftats (Jonsson, 2002, pers. med.). I fullfoder blandas våta anaerobt lagrade (ensilerade) fodermedel med torra aerobt lagrade, vilket borde skapa goda förutsättningar för mikrobiell tillväxt. Under gynnsamma förhållanden kan detta leda till en kraftig uppförökning av patogena bakterier och mögelsvampar och därmed också en möjlig produktion av toxiska substanser (Svensson, 1997; Nord Bjerselius, 2002, pers.med.). 8

15 Mikroorganismernas miljö och tillväxt Mikroorganismer har en enorm anpassningsförmåga och är representerade i alla miljöer där det finns lättillgänglig näring, till exempel i foder och livsmedel. Våra fodermedel består till stor del av kolhydrater och protein och därför utnyttjar mikroberna i första hand enkla sockerarter och aminosyror. Dessa mikroorganismer medför normalt inga problem, men om lagring och hantering av fodret är bristfällig kan de tillväxa i sådana mängder att de utgör en hälsorisk för djuren och människor (Holmberg, 1985; Norrman, 1985). En mikrobpopulation som är i balans konkurrerar ut andra eventuellt skadliga organismer. Ett litet antal främmande mikroorganismer har svårt att konkurrera ut en population i balans, men om antalet främmande mikroorganismer överskrider populationens konkurrensförmåga kan det bli störningar i dess balans och effektiviteten sjunker (Björnhag et al, 1989; Samson et al, 1995). Detta kan ske i våmmen om korna får i sig foder av dålig hygienisk kvalitet, det vill säga ett foder kontaminerat av bakterier eller avfallsprodukter och gifter från mikroorganismer. Dessa kan påverka djuret i sig eller våmfloran och orsaka problem i form av sjukdomar eller minskad produktion. Även höga halter av harmlösa mikroorganismer kan skapa problem, till exempel diarré hos idisslare, framför allt svaga individer (Björnhag et al, 1989). Mikroorganismernas möjlighet att tillväxa beror en rad olika fysikaliska och kemiska parametrar, framför allt omgivningens temperatur, ph, vattnets tillgänglighet och tillgång på syre (Pitt & Hocking, 1997). Tiden är också en viktig faktor för möjligheten att tillväxa (Samson et al, 1995). Temperaturens påverkan på livsmedel och foder kan delas in i två separata faser, temperaturer vid bearbetning av produkten och de temperaturer som råder under lagringen (Pitt & Hocking, 1997). Vid högre temperaturer ökar mikroorganismernas aktivitet och desto fortare kan de föröka sig. Det finns dock en övre gräns där de skadas och dör istället för att växa snabbare. Enligt Q10-regeln fördubblas mikroorganismernas aktivitet om temperaturen ökar med 10 C och halveras om temperaturen minskar med 10 C (Björnhag et al, 1989). Om temperaturen är lägre än 0 C vid kyllagring av foder eller livsmedel kan man vara säker på att mikroorganismernas aktivitet är hämmad (Norrman, 1985). De flesta bakterier växer bäst vid neutralt ph, medan mögel- och jästsvampar generellt sett tål mer extrema ph. Om syror används för att hämma mögel- och jästsvampar är propionsyra mer effektivt än myrsyra på grund av att de organiska syrornas odissocierade molekyl har en fungistatisk effekt, som ökar med antalet kolatomer (Norrman, 1985). Mikroorganismerna är beroende av vatten för sin tillväxt. De kan endast utnyttja fritt vatten vilket gör att fodrets lagringsduglighet kan mätas med hjälp av vattenaktiviteten, a w. Bakterier har normalt relativt höga krav på fuktighet medan de flesta mögel- och jästsvampar kan tillväxa i torrare miljöer (figur 1) (Norrman, 1985; Pitt & Hocking, 1987). 9

16 Figur 1. En schematisk diagram på hur ph och vattenaktivitet kan påverka den mikrobiella tillväxten (Pitt & Hocking, 1997). Tillgång på syre är framförallt viktigt för mögelsvampar, men vissa arter bland släktena Fusarium, Aspergillus och Penicillum kan växa anaerobt genom bildning av etanol och organiska syror (Norrman, 1995; Samson et al, 1995). Koncentrationen av syre som finns fritt i substratet har mycket större påverkan på den mikrobiella tillväxten än syret i atmosfären (Pitt & Hocking, 1997). Mögelsvampar Varje typ av råvara eller livsmedel innehåller en relativt specifik sammansättning av olika arter av mögelsvampar. Om råvaran eller livsmedlet utsätts för extrema förändringar i omgivningen kan sammansättningen av olika arter av mögelsvampar förändras och orsaka problem i foder genom att påverka näringsinnehåll och smaklighet negativt (Björnhag et al, 1989; Olsen, 1999). När det gäller spannmål kan de också orsaka försämrad kvalitet genom att förstöra grobarheten och bakningsdugligheten (Lacey & Magan, 1991). Ett svampangrepp kan även ge upphov till infektioner och allergiska reaktioner hos djur och människor. Mykotoxiner En rad olika mögelsvampar, däribland många svampar som växer på spannmål och spannmålsprodukter i fält och under lagring, har möjlighet att bilda mykotoxiner, mögelgifter (figur 2). Vid brist på näringsämnen hämmas svampens tillväxt och som försvar lägger den om sin ämnesomsättning och bildar mykotoxiner (Holmberg, 1985 & Moss, 1991). Mykotoxiner är speciella ämnesomsättningsprodukter, så kallade sekundära metaboliter, som kan kontaminera livsmedel och foder och ge toxisk effekt hos både människor och djur. Ett av de största problemen med mykotoxiner är att de är stabila och svåra att förstöra och kan därför finnas kvar även efter att mögelsvamparna oskadliggjorts (Kiessling & Pettersson, 1985b; Samson et al, 1995). 10

17 Figur 2. Schematisk bild över mykotoxinernas utveckling i fält och lagring (Abramson, 1991). Om man hittar potentiella toxinbildande arter i foder behöver detta inte innebära att det finns mykotoxiner i fodret för det krävs även att flera miljöfaktorer samverkar. Alla sekundära metaboliter hos en mögelsvamp behöver dock inte vara mykotoxiner (Samson et al, 1995). Aspergillus, Penicillium och Fusarium är de tre dominerande släktena inom svampfloran och många arter hos dessa tre släkten kan bilda mykotoxiner som är allvarliga ur livsmedelssynpunkt (Pitt & Hocking, 1997). De kan bland annat kontaminera spannmål (vete, korn, havre, råg, majs och ris) genom att bilda mykotoxinerna, aflatoxin, ochratoxin A och trichotecener (Abramson, 1991). Fältflora Det är på fältet som fodrets hygieniska kvalitet grundläggs. För att inte försvåra konserveringen och påverka foderhygienen negativt är det viktigt att undvika veka och luckiga bestånd, liggbildning, grönskott och alltför höga vattenhalter vid skörd. Andra faktorer som kan påverka kvaliteten på grödan är plantans genotyp, klimatet och olika växtsjukdomar. När det gäller spannmål är det viktigt att inte kärnan skadas för en fullständigt oskadd spannmålskärna angrips sällan av mikroorganismer (Chelkowski, 1991; Norrman, 1985). Om grödan infekteras av mögelsporer på fältet kan fältmögel tillväxa och bilda mögelgifter. Fältmögel är vanligast på spannmål före skörd, men kan även fortsätta tillväxa i lagerlokalen om vattenaktiviteten är högre än 0,90 och temperaturen låg. Vanligtvis ersätts den dock av andra nya mögelarter under lagring, lagringsmögel, som har förmågan att bilda andra mögelgifter (Kiessling & Pettersson, 1985; Lacey & Magan, 1991; Magan & Lacey, 1987). Fälflorans mögelsvampar kräver en högre vattenhalt för att kunna växa än lagringsflorans mögelsvampar (Kiessling & Pettersson, 1985a). Mögelsvampar som tillhör denna kategori är främst släktet Fusarium (Fredlund et al, 2001a). Fusarium är ett stort släkte av mögelsvampar som angriper grödan på fältet, främst spannmål. Det är en patogen svamp som kan bidra till stora ekonomiska förluster, då den orsakar sänkt avkastning och försämrad kvalitet av spannmålen (Chelkowski, 1991). Fusarium kolonier tillväxer ofta mycket snabbt och många arter kan producera mykotoxiner, vanligast är trichotecener (Adam & Moss, 1995; Pitt & Hocking, 1997). Trichotecener kan och inhibera proteinsyntesen, skada slemhinnor och sänka immunförsvaret. Vissa arter av Fusarium kan 11

18 bilda metaboliten T-2 som är ett av de mest toxiska ämnena i familjen trichotecener (Adam & Moss, 1995; Kiessling & Pettersson, 1985a). Arter av Fusarium som inte producerar trichotecener, till exempel Fusarium culmorum, kan istället bilda andra typer av toxiska ämnen, däribland zeralenon. Zeralenon är en toxin med östrogen verkan som kan påverka reproduktionsorganen hos djur. Grisar är speciellt känsliga. Detta toxin förekommer främst i grödor såsom hö och spannmål och kan produceras både i fält och under lagring (Abramson, 1991; Kiessling & Pettersson, 1985a; Samson et al, 1995). Zeralenon är tillsammans med sin motsvarande alkohol zeralenol känd för att ha en anabol eller växtfrämjande effekt och används som växtfrämjande medel till djur i vissa länder där det är tillåtet. Den har kunnat detekteras i kött från djur som har ätit foder innehållande toxinet, vilket betyder att den också kan överföras till människan genom att vi äter kött (Adam & Moss, 1995). Lagringsflora När det gäller foder är det främst ensilage, hö och spannmål som konserveras. Fodret innehåller mycket näring och är ett bra substrat för mikroorganismerna. Ett acceptabelt lagringssystem ska hålla grödan torr och inte tillåta svampväxt. Dålig lagring ger utrymme för en rad olika mögelsvampar att kolonisera och utnyttja näringsämnena i fodret vilket ofta resulterar i en spontan värmebildning med försämrad kvalitet som följd. Fodrets kvalitet kan både försämras genom att näringsinnehållet minskar och genom bildning av mykotoxiner (Magan & Lacey, 1987). Metoder för att oskadliggöra mikrober i foder som redan har bildats och för att förhindra ytterligare etablering är ensilering, torkning och syrabehandling (Kiessling & Pettersson, 1985b). Svampar som tillhör lagringsfloran är främst släktena Aspergillus, Penicillium och Eurotium. Dessa tre släkten utvecklas främst i foder efter skörd och kan växa vid låg vattenaktivitet, 0,70-0,75 (Fredlund et al, 2001a; Magan & Lacey, 1987). De flesta lagringssvamparna är mesofila, det vill säga växer bäst vid temperaturer mellan 20 och 35 C. Ett fåtal har även möjlighet att växa vid temperaturer under 0 C och andra kan växa vid temperaturer upp till 60 C (Magan & Lacey, 1987). Aspergillus tillväxer snabbare än Penicillium och producerar sporer som är mer resistenta mot ljus och kemikalier, men tiden för att bilda sporer är längre (figur 3) (Adam & Moss, 1995; Pitt & Hocking, 1997). 12

19 Figur 3. Tillväxt av Aspergillus flavus och Penicillium expansum vid olika temperaturer och a w (Adam & Moss, 1995). Aspergillus trivs i relativt höga temperaturer och låg vattenaktivitet och uppkommer främst vid felaktig konservering av spannmål, men kan även skämma många andra foderråvaror och livsmedel (Fredlund et al, 2001a; Kiessling & Pettersson, 1985a). Flera arter av Aspergillus, till exempel Aspergillus flavus, kan bilda mykotoxiner som är skadliga för både människor och djur. Andra arter av Aspergillus kan vara infektionspatogener, till exempel Aspergillus fumigatus, som visat sig vara en vanlig orsak till abort hos nötkreatur (Holmberg, 1985). Aspergillus flavus har stor utbredning och är vanligt förekommande i nötter, oljeväxter och spannmål. I miljöer med hög luftfuktighet och varma temperaturer har Aspergillus flavus möjlighet att bilda höga halter aflatoxin i foder och livsmedel (Lacey & Magan, 1991; Olsen, 1999). Hur man påverkas av aflatoxin beror på art, kön och ålder. Inom samma djurslag är det ofta unga och svaga individer som är mest mottagliga (Adam & Moss, 1995; McDonald et al, 1995). Aflatoxin kan orsaka akut förgiftning hos människor och djur vid intag av livsmedel eller foder som är kontaminerat av toxinen. För spannmål är den högsta tillåtna halten aflatoxin endast 2 µg/kg (McDonald et al, 1995; Samson et al, 1995). Toxinet försämrar även immunförsvaret vilket kan vara en bidragande faktor vid uppkomsten av mastit (Kiessling & Pettersson, 1985a). Aflatoxin B 1 anses vara det mest fruktade mögelgiftet och är känt för att vara cancerframkallande (Adam & Moss, 1995). Man har kunnat påvisa att aflatoxin M 1, en ämnesomsättningsprodukt från aflatoxin B 1, kan utsöndras i mjölken efter att mjölkkor har utfodrats med kontaminerat foder. Kon kan bli förgiftad, men oftast är hon symptomfri. Om mjölken blir kontaminerad blir följden att även vi blir utsatta för toxinet (McDonald et al, 1995; Samson et al, 1995). Penicillium är ett släkte med många arter och förekommer i en rad olika miljöer, men gynnas av relativt låga temperaturer samt relativt låg vattenaktivitet. De är därför vanligast i kallare klimat som norden. När det gäller förstörelse av livsmedel och foder kan flera arter av Penicillium orsaka stora ekonomisk förluster (Fredlund et al, 2001a; Pitt & Hocking, 1997). 13

20 Penicillium verrucosum är känd för sin förmåga att bilda ochratoxin A och förekommer främst på korn och havre (Adam & Moss, 1995). I Sverige har höga halter av denna mögelsvamp konstaterats när spannmålen inte har torkats tillräckligt och därmed lagrats med för hög vattenhalt (Olsen, 1999). Ochratoxin A angriper främst njurarna hos svin. Tecken på ochratoxinförgifning under uppfödningen kan vara ökad törst och urinavgång, men skadorna upptäcks oftast vid slakt (Kiessling & Pettersson, 1985a). Toxinet är en stabil förening som kan passera genom livsmedelskedjan från köttprodukter till människan (Adam & Moss, 1995). Penicillium roqueforti har förmåga att växa vid låga temperaturer och är tolerant mot hög koldioxid koncentration och kan därmed orsaka skador på kyllagrade produkter som ost och kött (Lacey & Magan, 1991; Olsen, 1999). Denna mögelsvamp förekommer också ofta i höga halter i ensilageprover från besättningar med återkommande mastitproblem (Jacobsson, 1996). Penicillium roqueforti kan bilda toxinet roquefortine C och nervgifterna isofumigaclavine A och B (Olsen, 1999). Släktet Eurotioum trivs i miljöer med låg vattenaktivitet och är vanligt förekommande på spannmål (Lacey & Magan, 1991). Flera arter av släktet Eurotium är toxiska. Det finns fall där toxiner från Eurotium har varit involverade i dödsfall av kor och får som ätit korn som varit kontaminerat av Eurotium chevalieri (Samson et al, 1995). Jästsvampar Jästsvampar är ingen taxonomisk grupp utan ett växtsätt (Fredlund et al, 2001b). De är ofta encelliga och förökar sig snabbt genom att reproducera sig vegetativt genom avknoppning eller fission (Pitt & Hocking, 1997). De flesta jästsvampar tål låg vattenaktivitet, låg syrehalt och lågt ph. I dagsläget finns det inga toxinproducerande jästsvampar identifierade (Fredlund et al, 2001b). Jästsvampar kan i vissa fall ställa till problem i ensilage och fullfoder. För att ensilage ska påverkas negativt av jästsvampar krävs det att syre finns tillgängligt i systemet. Då många jästsvampar är tåliga för lågt ph samt att de förutom lättillgängliga kolhydrater även kan använda laktat som substrat utgör ensilage efter uttag från silon en gynnsam miljö (Lingvall, 2001, pers. med.). När syre blir tillgängligt på grund av bristfällig täckning, otäta siloväggar eller olämplig teknik vid uttagningen kommer det ske en aerob nedbrytning och jästsvamparna för chans att tillväxa. De använder energi och näring från fodret för sin tillväxt vilket orsakar att fodrets näringsvärde och smaklighet försämras avsevärt. De omsätter i första hand kolhydrater men efterhand också mjölksyra som i sin tur påverkar konserveringsskyddet negativt (Norrman, 1985). När laktat förbrukas av jästsvamparna kommer ph att öka och tillsammans med närvaro av syre ger det goda förutsättningar för bakterier som Bacillus att tillväxa. Kombinationsväxt av jästsvampar och Bacillus orsakar värmebildning i fodret med temperaturökningar på upp till C (Lingvall, 2001, pers. med.; Norrman, 1985). Bakterier Bakterier är vanligt förekommande i de flesta naturliga miljöer, ofta i höga antal. Aeroba bakterier lever i närvaro av syre och har ett konstant behov av syre för att tillväxa och dominerar därför på fodrets yta som är exponerad mot luft eller där luft redan är tillgänglig. 14

21 Anaeroba bakterier tål inte närvaro av syre utan använder istället syre från kemiska föreningar (Adams & Moss, 1995; Björnhag et al, 1989). Enligt Lars Rutqvist (1985), SVA, är det framför allt patogena bakterier, riklig förekomst av bakterier, exo- och endotoxiner samt giftigt bakterieprotein i foder som påverkar djurhälsan och produktkvaliteten. Det giftiga bakterieproteinets verkan är lite känt, men man tror att det kan påverka immunförsvaret. Exotoxiner är avsöndringsprodukter (proteiner) som bildas av växande bakterier. Endotoxinerna kan även frisättas efter bakteriens död. När det gäller exotoxiner är det främst botulinumtoxin som utgör en riskfaktor. Endotoxiner är en del av det yttre cellmembranet hos gramnegativa bakterier och är en molekyl som kan orsaka feber och ibland även dödsfall hos djur om den introduceras i djurkroppen. När de gramnegativa bakterierna dör kan giftet via fodret nå djuren. Det är främst feber, fertilitetstörningar och diarréer hos suggor som har satts i samband med endotoxiner (Atlas1997; Rutqvist, 1985). Riklig förekomst av bakterier i fodret kan ge upphov till fodervägran och diarréer. Ökad halt ketonkroppar i blodet, minskad mjölkavkastning och fertilitetsstörningar hos kor kan bero på att en stor mängd smörsyrabildande bakterier har bildats i ensilaget. Vissa bakterier kan även bilda sporer som i många fall kan kontaminera mjölken med försämrad produktkvalitet som följd, bland patogena bakterier kan Salmonella och Listeria nämnas (Rutqvist, 1985). Salmonella tillhör familjen Enterobacteriacae och är tillsammans med släktena Bacillus och Clostridium de främsta bakterierna som orsakar lagerskador (Norrman, 1985). Familjen Enterobacteriacae består av gramnegativa bakterier utan möjlighet att bilda sporer. De växer i temperaturer omkring C. Bakterier från denna familj utnyttjar först och främst kolhydraterna i fodret för att bilda myrsyra, ättiksyra, mjölksyra, bärnstensyra och etanol under anaeroba processer. Om kolhydrater inte finns tillgängliga i fodret utnyttjas istället aminosyror och varvid ammoniak bildas (Norrman, 1985). Vissa släkten av Salmonella och Escherichia, men även andra bakterier som tillhör familjen Enterobacteriacae, kan överleva både fermentation och torkning (Adams & Moss, 1995 & Ternström, 1983). Esherichia coli är en gramnegativ bakterie som finns i mag-tarmsystemet hos både människor och varmblodiga djur. Vanligtvis är den en harmlös bakterie, men den kan även vara patogen under speciella förhållanden och orsaka infektioner av olika slag. Foder som blivit kontaminerat av fekalier kan innehålla E. coli och infektera både mjölk och kött (Adams & Moss, 1995; Lynn et al, 1998). Listeria monocytogenes är den enda humanpatogena bakterien bland de sju arterna i släktet Listeria. Bakterien orsakar sjukdomen listerios som framförallt drabbar gravida kvinnor, foster och nyfödda barn (fosterskador och missfall), men även individer med svagt immunsystem kan drabbas. När det gäller djur ger sjukdomen upphov till centralnervösa störningar och aborter, framför allt hos får (Adam & Moss, 1995; Holmberg, 1985; Sanaa et al, 1993). L. monocytogenes kan förekomma i ensilage av dålig kvalitet (ph > 4 och jordinblandning). Om ensilaget är kontaminerat med L. monocytogenes kan bakterien återfinnas i mjölken om det brister i hygienen vid mjölkning och på båspallar (Sanaa et al, 1993). 15

22 ENKÄTUNDERSÖKNING OCH TVÅ STUDIER AV HYGIENISK KVALITET I FULLFODER OCH BLANDFODER Material och metoder Enkätundersökning Under vintern 2002 identifierades 46 gårdar med fullfoder och blandfoder i Svea Husdjurs fyra distrikt Karlstad, Örebro, Malmköping och Uppsala. Utöver dessa identifierades åtta gårdar med fullfoderblandaren Cormall utanför Svea Husdjurs distrikt, då Jonas Johansson försäljningschef på Cormall visade ett stort intresse för undersökningen. Lantbrukarna vid dessa 54 gårdar kontaktades per telefon under februari till april 2002 för att besvara en enkät om gårdens fullfoderblandare och utfodringsrutiner (bilaga 1). Enkäten var uppdelad i två delar. Enkätens första del berörde allmänna frågor om besättningen och den andra delen frågor om gårdens fullfoderblandare och utfodringsrutiner. Enkätsvaren bearbetades och användes sedan som grund för att välja ut gårdar för provtagning i vidare studier. Stickprovsstudie Efter bearbetning av enkätsvaren kunde gårdarna delas in i grupper med olika maskinfabrikat, fodermedel och rutiner vid utfodring. Provtagning av hygienisk kvalitet på fullfoder och blandfoder samt en ingående kartläggning av tillämpade rutiner utfördes därefter på nio av gårdarna i Sörmland och Uppland under sommaren Provtagningen gjordes främst för att få ett referensmaterial och kallas i arbetet för stickprovsstudie. Stickprovsstudien utfördes 8 till 24 timmar efter den senaste blandningen. Vid provtagningen användes engångshandskar av plast. Ett prov utgjordes av gram foder från olika platser i botten på blandaren. Detta var foder som låg löst i blandaren och som ansågs komma med vid nästa blandning. Proverna lades direkt i en kylväska och förvarades där under transporten till SVA. På SVA förvarades proverna i kylskåp. Lantbrukarna på de nio gårdarna fick vid besöket även ange utfodringsrutiner, fullfoderblandarens fabrikat och tvättningsrutiner av blandaren (bilaga 2). Insamling av foderrester I samband med stickprovsstudien samlades kvarvarande foderrester in för att vägas. Detta gjordes för att ta reda på om man kunde påvisa någon skillnad i mängden kg foderrester mellan de olika maskinfabrikaten. Alla foderrester som fanns kvar i blandaren efter den senaste utfodringen samlades och lades i plastsäckar. Plastsäckarna vägdes med en saltervåg (Salter modell 235). 16

23 Bilden visar antalet kg foderrester från en av studiens gårdar. För att bilda en uppfattning om var foderresterna var lokaliserade delades de in i tre kategorier (från vänster): 1. Foderrester från botten av blandaren som förväntades komma med i nästa blandning (4,2 kg). 2. Foderrester som satt fast inuti blandaren (7,2 kg). 3. Foderrester runt utmatningsskruven (22,6 kg). Totalt fanns det 34 kg foderrester i blandaren vid besöket på gården. Foto: Ola Schultzberg När foderresterna samlades in hittades stora mängder foder där det växte mikroorganismer av olika slag. För att ta reda på hur allvarligt fodret var kontaminerat samlades det in foder av dålig kvalitet från gård 1. Provet utgjordes av ca 500 gram foder som satt fast på olika platser i blandaren och som inte ansågs komma med vid nästa blandning. Provet lades direkt i en kylväska och förvarades där under transporten till SVA. På SVA förvarades provet i kylskåp. Bilden visar foderrester som hittades i foderblandaren på gård 1. Fodret var kraftigt kontaminerat av mikroorganismer. Foto: Ola Schultzberg 17

24 Analysmetoder De nio stickproverna samt provet från insamlingen av foderrester (gård 1) förvarades i kylskåp över natt för att förhindra vidare tillväxt av mikroorganismer. Från varje prov togs 40 gram ut aseptiskt och ansattes dagen efter provtagningen. Mikrobiologiska undersökningar genomfördes vid avdelningen för foder, SVA. Analys av aeroba mikroorganismer enligt NMKL, 1999 med vissa modifieringar: - TGYA-plattor med tillsatts av delvocid - Proverna ansätts genom ytspridning Analys av mögel och jäst enligt NMKL, 1995 med vissa modifieringar: - Peptonsaltvatten användes - Enkla plattor ansattes - DRBC-plattor användes för att bestämning av totalantalet jäst- och mögelsvampar Kvantitativ bestämning av bakterier tillhörande gruppen Enterobacteriacae enligt NMKL, ph- meter Metrohm 654 Tillväxtstudie På två av de nio gårdarna (gård 1 och 7) utfördes en studie för att undersöka hur lång tid det tar för mikroorganismer att utvecklas i en miljö som kan jämföras med miljön i en fullfoderblandare. Gårdarna 1 och 7 valdes ut till studien på grund av att deras tvättningsrutiner skildes åt markant. Gård 1 tvättade blandaren två gånger per år medan gård 7 tvättade blandaren en gång per vecka. Denna studie utfördes även för att se om man kunde påvisa någon skillnad i den hygieniska foderkvaliteten i en icke rengjord blandare jämfört med en rengjord blandare. Studien var uppdelad i två delar. Den ena delen bestod av en serie med prover från blandaren före rengöring och den andra av en serie med prover från blandaren efter rengöring. Därmed skulle graden av kontamination kunna påvisas. På gård 1 skedde provtagningen i början av juni 2002 och på gård 7 skedde den under senare delen av augusti Före rengöring Vid provtagningstillfället var blandaren inte rengjord på minst en vecka. Efter blandning av alla ingående fodermedel samlades en provmängd på ca 6 kg in från olika platser i blandarens övre del. Engångshandskar av plast användes. Fodret lades i en steriliserad back (31 liter) av plast med lock. Backen förvarades i skugga under vistelsen på gården och transporterades därefter i bil till SVA. På SVA förvarades backen i en termostat under hela tillväxtstudien. Termostatens temperatur var 20 C för gård 1 och 25 C för gård 7. Anledningen till skillnaden i temperatur var att termostaten saknade kylaggregat och temperaturen utomhus var så hög under augusti. Orsaken till att en back med lock användes för förvaring av fodret var att den skulle efterlikna en fullfoderblandare och för att det gav möjlighet att skaka om fodret. Genom att skaka om fodret vid varje provtagningstillfälle kunde en så homogen blandning som möjligt skapas. Vid varje tillfälle som ett prov togs ut (gård 7) mättes temperaturen i 18

25 backen med hjälp av en kvicksilvertermometer (tabell 6). Ur backen togs samlingsprover om gram. Det första provet togs ut från backen direkt efter insamlingen av fodret. Därefter togs ett flertal prover ut från backen under sex dygn. Efter rengöring Blandaren rengjordes med hjälp av en högtryckstvätt på gård 1 och en spolslang på gård 7 tills dess att alla synliga foderrester var borta. Därefter fick blandaren torka. En provmängd på ca 6 kg från olika platser i blandarens del samlades in efter blandning av alla ingående fodermedel därefter utfördes provtagningen som ovan. Råvaror För att kontrollera de ingående råvarornas hygieniska kvalitet i foderblandningen togs ett prov av vardera fodermedel ut i samband med besöket på gården. Provet togs ut slumpmässigt från platsen där råvaran förvarades. Engångshandskar av plast användes för att samla in en provmängd på ca 500 gram från respektive råvara. Proverna lades direkt i en kylväska och förvarades där under transporten till SVA. På SVA förvarades proverna i kylskåp. Analysmetoder Proverna ansattes i direkt anslutning till uttag från backen, utom i de fall provet togs ut på kvällstid. Då förvarades provet i kylskåp och ansattes följande morgon. Från varje prov togs 40 gram ut aseptiskt. Totalt togs nio prover ut ur ursprungsproverna (före respektive efter rengöring av blandaren) från gård 1 respektive totalt sju prover från gård 7. Proverna togs ut efter ett visst antal timmar. På gård 1 skilde det 4,5 timmar mellan de olika provtagningsserierna (tabell 5). Provtagningsserierna från gård 7 togs ut efter ett visst antal timmar, som var korrigerat efter den tidigare provtagningen från gård 1 (tabell 6). Samtliga råvaruprover förvarades i kylskåp över natt för att förhindra vidare tillväxt av mikroorganismer. Från varje prov togs 40 gram ut aseptiskt och ansattes dagen efter provtagningen. Mikrobiologiska undersökningar genomfördes med hjälp av samma analysmetoder som användes under stickprovsstudien vid avdelningen för foder, SVA. Det utfördes även bakteriologiska undersökningar för att påvisa eventuell växt av Listeria spp. och Esherichia coli på prov 1 och 9 i båda serierna från gård 1. 19