Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Vietnam

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Vietnam I. SAMMANFATTNING Vietnam är en kommunistisk enpartistat. Det senaste valet ägde rum i maj 2016 och betecknades av internationella bedömare som varken fritt eller rättvist. Respekten för de mänskliga rättigheterna har allvarliga brister. Vietnam har under lång tid varit föremål för stark internationell kritik för förtryck av oliktänkande. Efter partikongressen 2016 har en våg av flera uppmärksammade gripanden och fällande domar mot människorättsförsvarare, aktivister och bloggare inträffat, vilka anklagats för brott mot nationell säkerhet. Detta har fortsatt och intensifierats. Aktivister och människorättsförsvarare har även fortsatt hindrats från att träffa utländska representanter och att resa utomlands. Situationen för yttrandefrihet är särskilt problematisk. Media är statskontrollerad och självcensur på grund av rädsla för repressalier är vanligt förekommande. Internet har stort genomslag i hela landet men nätet kontrolleras och filtreras med stöd i lag. Regeringen slår ner hårt mot uttryck för oliktänkande. Trots detta tycks den reella situationen för debattklimatet ha förbättrats genom att allt fler personer deltar i samhällsdebatten och uttrycker sina åsikter. Detta beror till stor del på den explosionsartade utvecklingen av internet och användandet av sociala medier. Frågor som rör ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kan diskuteras relativt öppet och situationen för hbtq-personer har förbättrats. Utrymmet för individer och organisationer att arbeta med politiska rättigheter, såsom yttrandefrihet och demokratifrågor där kommunistpartiets ställning och dominans ifrågasätts, är fortsatt mycket begränsat.

2 Definitionen av brott mot nationell säkerhet inkluderar såväl terrorism och andra våldsbrott som utövande av fredliga former av åsiktsfrihet som demonstrationer, aktivism på internet eller utövandet av religiösa aktiviteter. Dessa bestämmelser används regelmässigt för att gripa och döma människorättsförsvarare i Vietnam. Mötes- och föreningsfriheten är starkt reglerad. Icke-registrerade civilsamhällesorganisationer och oppositionell verksamhet är förbjudna, liksom oberoende fackföreningar. Övervakning och begränsningar av offentliga sammankomster och protester fortsätter alltjämt. Mötesfriheten respekteras i större utsträckning beträffande icke-politiska samlingar. Rättsväsendet står under kommunistpartiets inflytande och präglas av godtycke och bristande kapacitet. Korruptionen är utbredd på alla nivåer, även om ansträngningar gjorts för att komma till rätta med problemen, bland annat genom ökad mediepublicitet och hårda straff. Dödsstraffet tillämpas och uppgifter visar att Vietnam under de senaste tre åren avrättat 429 personer, vilket placerar Vietnam bland de fem länder i världen med flest antal avrättningar. Vietnam har på några decennier gått från att vara ett av världens fattigaste länder till att vara ett lägre medelinkomstland, vilket generellt lett till en snabbt ökande levnadsstandard för stora delar av befolkningen. Kvinnors och barns mänskliga rättigheter förbättras kontinuerligt, trots att många problem, såsom våld mot kvinnor, kvarstår. De socioekonomiska klyftorna växer och etniska minoriteter och personer på landsbygden fortsätter att i särskilt hög grad inte kunna åtnjuta sina ekonomiska och sociala rättigheter. II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER En princip för god samhällstyrning Rättsväsendet i Vietnam är inte oberoende utan står under kommunistpartiets inflytande. Det gäller även utnämningar av domare och åklagare samt kontroll av polisväsendet. Högsta domstolen är den högsta juridiska instansen med ett stort antal provins- och distriktdomstolar under sig. Domstolarnas ställning är svag med bristande kapacitet, vilket jämte utbredd korruption och politiskt inflytande, leder till svag rättssäkerhet. 2 (21)

3 Ett omfattande arbete med att reformera och modernisera rättssystemet inleddes 2005 och ska vara avslutat Landets rättsystem är dock fortsatt svåröverskådligt med en rad olika, ofta mycket detaljerade normativa dokument. Tilltron till rättssystemet är låg vilket bland annat får som konsekvens att människor söker informella kanaler för att lösa konflikter. Många tvister löses utanför rättsystemet vilket leder till problem, då den sedvanerätt som ofta tillämpas diskriminerar kvinnor. Enligt rapporten Justice Index från 2015 finns det stora skillnader i hur olika grupper upplever tillgång till rättssystemet. Särskilt fattiga, lågutbildade och kvinnor upplever svårigheter att få tillgång till information om rättssystemet. Korruption är straffbart enligt konstitutionen, men tillämpningen är bristfällig. Korruption fortsätter att vara ett utbrett problem i Vietnam, som år 2016 hamnade på plats 113 av 176 i Transparency Internationals index över upplevd korruption. Det politiska ledarskapet har på högsta nivå uppmärksammat att korruption utgör ett stort hot mot landets ekonomiska tillväxt och mot kommunistpartiet. På senare år har ansträngningar gjorts för att komma tillrätta med korruptionen till exempel genom utökade inspektioner, förundersökningar mot tidigare högt uppsatta individer och utdömande av hårda straff för ett antal personer involverade i stora korruptionsskandaler. Definitionen av brott mot nationell säkerhet under Vietnams strafflagstiftning är vid och inkluderar terrorism, andra våldsbrott och utövande av fredliga former av åsiktsfrihet som demonstrationer, aktivism på internet eller utövandet av religiösa aktiviteter. Dessa bestämmelser används regelmässigt för att anhålla och döma människorättsförsvarare och oppositionella i Vietnam. Vietnam har inte undertecknat de tilläggsprotokoll som ger enskilda rätt att framföra klagomål om kränkningar av de mänskliga rättigheterna till FN:s olika konventionskommittéer. Det finns heller ingen ombudsmannaliknande funktion dit medborgare kan anmäla kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. En process har inlett för att skapa en nationell institution för mänskliga rättigheter, men den har ännu inte lett till några konkreta resultat. Medborgare har möjlighet att framföra klagomål över myndighetsutövning och få myndighetsbeslut prövade i domstol, men systemet brottas med stora 3 (21)

4 kapacitetsproblem och politiskt inflytande. Majoriteten av klagomål som framförs rör frågor kopplade till landrättigheter. III. DEMOKRATI De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Vietnam är en kommunistisk enpartistat som saknar maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Revideringen av konstitutionen 2013 befäste att landet ska ledas av kommunistpartiet. Politbyrån, som utses av partiets centralkommitté som i sin tur utses av en partikongress, är kommunistpartiets mäktigaste organ och består av 19 medlemmar, varav tre kvinnor. Makten är i praktiken delad mellan presidenten, premiärministern och partiets generalsekreterare. Även parlamentets talman har en viktig roll, en funktion som nu för första gången innehas av en kvinna. Nationalförsamlingen är landets lagstiftande parlament och har 500 ledamöter som väljs i allmänna val vart femte år. Nationalförsamlingens roll har stärkts de senaste åren men den är fortfarande långt ifrån ett självständigt parlament. Det senaste valet ägde rum i maj Det officiella valdeltagandet var 99 procent. Vietnam har sedan 2002 tillåtit oberoende kandidater, som inte är medlemmar i partiet men har starka kopplingar till partiet, att ställa upp i val till nationalförsamlingen. Av dessa har endast ett fåtal blivit invalda. I det senaste valet, ställde fler oberoende kandidater upp än vid tidigare vilket ledde till en mer öppen debatt om valet och om politik i allmänhet. Flera av de oberoende kandidaterna fick dock uppleva inskränkningar av sin rörelsefrihet, trakasserier och ärekränkning. Andelen kvinnor i nationalförsamlingen har ökat sedan valet 2011 från drygt 24 procent till nästan 27 procent, men inte tillräckligt för att nå upp till det uppsatta målet om minst 30 procent kvinnor. Inga politiska partier tillåts utöver kommunistpartiet. Oppositionell verksamhet är förbjuden. Ifrågasättande av partiets maktställning är inte längre helt tabu, men individer som upprepat kritiserar partiets styre eller utmanar dess legitimitet riskerar att trakasseras eller dömas till långa fängelsestraff. Det USA-baserade reformpartiet Viet Tan har nyligen stämplats som en terroristorganisation av regeringen och samröre med Viet Tan kan leda till fängelse. 4 (21)

5 Det civila samhällets utrymme Trots förtryck och begränsningar växer antalet icke-registrerade civilsamhällesorganisationer och informella nätverk som arbetar med frågor som rör mänskliga rättigheter. Genom den explosionsartade ökningen av internetanvändning har bloggare, människorättsförsvarare och andra aktivister möjlighet att nå den stora massan, som i allt större utsträckning engagerar sig i frågor som framför allt rör miljö, livsmedelssäkerhet och korruption. Försök att organisera samverkan i nätverk är känsligt. Organisationer som verkar för politisk pluralism är inte tillåtna. Ickeregistrerade civilsamhällesorganisationer har svårt att verka öppet och ta emot stöd från internationella organisationer. Civilsamhällesorganisationer kan i teorin ta emot stöd från internationella civilsamhällesorganisationer men i praktiken försvåras detta av mycket omfattande administrativa procedurer. Under senare år har utrymmet ökat för organisationer som arbetar med bland annat barns, kvinnors, minoriteters och hbtq-personers mänskliga rättigheter. Däremot är möjligheterna för organisationer att arbeta för yttrandefrihet samt stora delar av de övriga politiska och medborgerliga rättigheterna, kraftigt begränsade och hårt kontrollerade. Godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av medlemmar av icke-registrerade organisationer och nätverk samt aktivister, bloggare och människorättsförsvarare är vanligt förkommande. Under 2015 rapporterade Human Rights Watch om minst 45 fall av överfall mot regimkritiker och människorättsförsvarare. Enligt Human Rights Watch dömdes minst 19 bloggare och aktivister till fängelse 2016, att jämföra med sju stycken Flera fall av misshandel mot människorättsförsvarare har rapporterats bland annat i sociala medier. Regimkritiker övervakas. IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Tortyr, inhuman och kränkande behandling är förbjuden enligt konstitutionen. Trots det förekommer rapporter om tortyr av personer i polisförvar, fängelser och drogrehabiliteringscenter. Förövarna har sällan hållits straffrättsligt ansvariga i dessa fall. I en rapport från Vietnams nationella säkerhetsministerium framgår att 36 dödsdömda fångar avlidit mellan juli 2013 och juli 2016 i väntan på verkställande av sin dom. Av samma rapport framgår att minst personer avlidit medan de avtjänat 5 (21)

6 sitt fängelsestraff under perioden 2011 till Human Rights Watch rapporterade i januari 2017 att tusentals droganvändare, även barn, sitter inlåsta utan rättslig grund i drogrehabiliteringscenter där tvångsarbete förekommer. Fängelseförhållandena är svåra med långa häktningstider, överbeläggning, brist på mat och rent vatten samt undermåliga sanitära förhållanden. Enligt trovärdiga rapporter förblir fångars medicinska problem ofta obehandlade eller underbehandlade. Fångar, särskilt politiska, har berättat att de hållits isolerade under längre perioder och nekats kontakt med familj, vänner, advokater och oberoende läkare. Det förekommer även att fångar systematiskt förflyttas mellan olika fängelser i syfte att isolera dem ytterligare. Amnesty International har i juli 2016 rapporterat om fyra fall av påtvingade försvinnanden där två av fallen rörde före detta politiska fångar från den etniska minoritetsgruppen montagnards. Det finns ingen information som tyder på att personer har avvisats från Vietnam till länder där de riskerar tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vietnam är både ett ursprungs- och, i mindre omfattning, ett destinationsland för människohandel. År 2015 anhölls 544 misstänkta människosmugglare, varav 217 dömdes. Vietnamesiska myndigheter har tagit steg för att förebygga människohandel, bland annat genom antagandet av en särskild handlingsplan mot människohandel för åren Genom förändringar i strafflagen 2015 har definitionen av människohandel och det straffrättsliga ansvaret för dessa gärningar förtydligats. Prostitution är förbjudet enligt lag, men enligt en rapport från ILO från 2016 finns det cirka prostituerade i landet. Diskussioner om huruvida man bör legalisera prostitution har förts men har ännu inte resulterat i några konkreta resultat. Dödsstraff Dödsstraff tillämpas. Antalet brott för vilka dödsstraff kan utdömas har minskat över tid, från 44 brott 1999 till 15 i den senaste förslaget till strafflagstiftning från Dödsstraff finns på straffskalan för bland annat mord, narkotikasmuggling, våldtäkt av minderåriga, tillverkande av falska 6 (21)

7 mediciner, korruption och ekonomisk brottslighet. Landet upphävde 2013 ett de facto moratorium kring dödsstraffet som gällt sedan EU införde exportförbud mot gift till giftinjektioner Statistik avseende dödsstraff har traditionellt klassats som en statshemlighet. I en rapport från Vietnams nationella säkerhetsministerium 2016 framgår att 429 personer avrättats i Vietnam under perioden juli 2013 och juli Detta innebär ett årligt snitt på 143 avrättningar och placerar Vietnam enligt Amnesty Internationals sammanställning från 2015 bland de fem länder i världen med störst antal avrättningar per år. Enligt rapporten från säkerhetsministeriet väntar 681 personer på avrättning. En relativt öppen diskussion om dödsstraffet förs, men det finns ett starkt stöd för dödsstraff i den allmänna opinionen. En undersökning som genomfördes av EU 2015 indikerar att 91 procent av Vietnams befolkning stöder tillämpningen av dödsstraff. Rätten till frihet och personlig säkerhet Godtyckliga frihetsberövanden med stöd av vagt formulerade lagrum är systematiskt förekommande. Regimkritiker är särskilt utsatta. Det är svårt att få tillförlitlig information om omfattningen av människor som sitter godtyckligt frihetsberövande. Amnesty International uppskattade i juli 2016 att det fanns 84 samvetsfångar i Vietnam. På en lista från FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövandens återfanns 11 namn i augusti Definitionen av brott mot nationell säkerhet under Vietnams strafflagstiftning är vid och reglerna används regelmässigt för att anhålla och döma människorättsförsvarare. De vanligaste brotten mot nationell säkerhet är propaganda mot staten och utnyttjande av demokratiska friheter och rättigheter för att kränka statens intressen. I den strafflagstiftning som antogs 2015 men som ännu inte trätt i kraft har straffsatserna för brott mot nationell säkerhet skärpts till att innefatta även försök till brott. Under de senaste två åren har en svagt positiv trend iakttagits där färre människorättsförsvarare gripits och dömts. Efter partikongressen 2016 har denna trend brutits genom en våg av gripanden och fällande domar för brott mot nationell säkerhet, som fortsatt och intensifierats. Bland dömda och fängslade för dessa brott finns bloggare, journalister, advokater, förkämpar för fackliga rättigheter, landrättsaktivister, religiösa ledare samt regimkritiska demokratiaktivister. Regimkritiker bevakas mer eller mindre strängt och 7 (21)

8 många sitter i husarrest utan stöd i lag. Människorättsaktivister och bloggare har också fortsatt hindrats från att resa utomlands och att delta i olika möten och evenemang. Krav på registrering för personer som vill övernatta någon annanstans än i sitt eget hem försvårar för människor som vill förflytta sig inom landets gränser. Även om registreringskravet inte längre tillämpas fullt ut sker övervakning av personer som engagerar sig i politiska aktiviteter. Särskilt strikt är detta i de centrala och norra högländerna. Vissa grupper, till exempel montagnarderna i de centrala högländerna, har en historia av separatism och bevakas särskilt hårt av myndigheterna. Rättssäkerhet Rättegångar lever sällan upp till internationell standard för en rättvis rättegång. De hålls i regel öppna för allmänheten, men när det rör politiskt känsliga fall och fall som rör nationell säkerhet kan detta begränsas. Under 2016 har internationella observatörer begärt och beviljats tillträde till minst tre rättegångar mot människorättsförsvarare. Många advokater är ovilliga att ta sig an fall rörande mänskliga rättigheter och andra känsliga frågor på grund av rädsla för trakasserier och sanktioner. Militärdomstolar förekommer. Trots att det finns en lagstadgad rätt till juridiskt ombud förekommer det systematiskt att rättegångar hålls utan något sådant närvarande. Detta kan delvis förklaras med att Vietnam lider brist på kvalificerad juridisk expertis. Enligt Vietnam Bar Federation fanns 2016 drygt advokater i Vietnam, som har en befolkning på mer än 90 miljoner invånare. En undersökning genomförd av UNDP (Justice Index 2015) bekräftar att människor upplever en ojämlik tillgång till rättssystemet. Detta gäller särskilt personer som lever i fattigdom och lågutbildade. Kvinnor upplever generellt sett en sämre tillgång till rättssystemet än män. En ny straffprocesslag antogs 2015, men med hänvisning till tekniska brister har den ännu inte trätt ikraft. Den innebär ett antal förbättringar. Bland annat kodifieras oskyldighetspresumtionen och placerar bevisbördan på staten. Staten måste tillhandahålla juridiskt biträde när en misstänkt står åtalad för ett brott för vilket det är föreskrivet minst 20 år i fängelse. Ytterligare en viktig förändring är ett krav på att förhör som företas i 8 (21)

9 officiella förhörsrum ska spelas in. Förhör som äger rum på andra platser ska spelas in om den misstänkte eller myndigheten begär det. Från 16 års ålder är ungdomar myndiga och därmed fullt ansvariga för sina handlingar. Från 12 års ålder kan barn som begått allvarligare brott eller som är återfallsförbrytare placeras i ungdomsvårdsskola. Barn under 18 år kan inte dömas till livstids fängelse eller dödsstraff. Enligt en rapport från Vietnams nationella säkerhetsministerium avtjänade 981 barn under 18 år fängelsestraff den 1 juli Straffrihet Straffrihet är en utbredd företeelse men det finns också exempel på att poliser ställts inför rätta för användning av övervåld. Straffrihet är särskilt ofta förekommande för brott och myndighetsövergrepp mot marginaliserade grupper liksom mot regimkritiker. Flera fall av grov misshandel mot människorättsförsvarare har rapporterats på bland annat sociala medier de senaste åren. Dessa attacker har gått ostraffade. Amnesty International gick i december 2015 ut med ett uttalande där man krävde att Vietnam får ett slut på de brutala och våldsamma attackerna, avslutar den rådande straffriheten samt ser till att de ansvariga ställs inför rätta. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande-, press- och informationsfriheterna är starkt begränsade. Rättigheterna är garanterade i landets konstitution, men med begränsning av annan lagstiftning. Detta innebär i praktiken en stor inskränkning då offentlig kritik av det politiska systemet är kriminaliserad genom strafflagens bestämmelser om nationell säkerhet. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2016 hade Vietnam plats 175 av 180. Vietnam har enligt uppgift från Live Internet Stats drygt 49 miljoner internetanvändare. Internet är statligt kontrollerat och innehållet filtreras och övervakas med stöd i lag. Blockering av hemsidor förekommer. Freedom House listar Vietnam som ett av de landen i världen med störst inskränkning av yttrandefrihet på nätet. Samma organisation rankar Vietnam som tvåa i världen när det gäller antalet fängslade nätaktivister och som nummer ett mätt i antal fängslade nätaktivister per capita. Bilden avseende yttrandefriheten i Vietnam inklusive på internet är dock inte entydig, framför allt på grund av sociala mediers omfattande genomslag. Trots fortsatta ansträngningar från regimen att inskränka yttrandefriheten tycks den reella 9 (21)

10 situationen vad gäller offentlig diskussion ha förbättrats något. I samhället och på sociala medier pågår en aktiv och inte sällan regimkritisk diskussion kring frågor som korruption, maktmissbruk, miljöförstöring, Vietnams politik vis-à-vis Kina, införandet av flerpartisystem och frågor om landrättigheter. Många vittnar om att utrymmet för vad som kan diskuteras öppet har vidgats. Regeringen har dock samtidigt slagit ner hårt mot vissa grupper och fängslanden skedde efter partikongressen 2016 av flera bloggare och andra nätaktivister som varit regimkritiska. Det finns inte några oberoende traditionella medier i Vietnam och privata medier är inte tillåtna. Självcensuren är omfattande och redaktörer mottar regelbundet instruktioner om hur de ska rapportera kring känsliga frågor. Vietnamesiska journalister är personligen ansvariga för material som publiceras. Det har förekommit fall under året där journalister blivit av med sina anställningar eller presskort för vad som bedömts vara otillåten publicering, exempelvis för att det skadat den vietnamesiska arméns rykte. Vietnamesiska medier balanserar mellan statens kontroll och växande krav från läsare på relevant och korrekt nyhetsrapportering. Den långsiktiga trenden är att mediebevakningen blivit mer öppen och journalistyrket mer professionaliserat. Det förekommer undersökande journalistik och det finns en ökad öppenhet för att rapportera om frågor som rör maktmissbruk och korruption. Utländska medier tillåts verka i Vietnam och villkoren för dessa har förbättrats något under senare år, även om korrespondenter fortsatt kontrolleras, exempelvis genom krav på tillstånd för att resa i landet. Det finns tillgång till utländska tv-stationer via satellit. Bland annat CNN och BBC visas dock med fördröjning för att möjliggöra granskning och censur av innehållet. Lagstiftning om tillgång till information antogs under Enligt Global Right to Information Ranking som jämför olika länders informationslagar hamnade Vietnams lagstiftning på plats 86 av 111 rankade länder Antagandet av lagen är ett steg mot mer transparens i Vietnams myndighetsutövning. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och föreningsfriheten är starkt begränsad i Vietnam. Rättigheterna är garanterade i landets konstitution, men endast i enlighet med gällande lag vilket i praktiken innebär att bara de sammankomster och föreningar som 10 (21)

11 myndigheterna godkänner är tillåtna. Vietnam påbörjade processen att anta en föreningslagstiftning redan i början av 1990-talet. Dessa försök har dock bordlagts ett antal gånger och föreningar regleras istället av ett antal dekret som i stor utsträckning begränsar möjligheten att registrera och driva en förening. En ny lagstiftning är under utarbetande, men antagandet av denna har gång på gång skjutits på framtiden. Med få undantag är alla organisationer och föreningar i Vietnam medlemar i Fosterländska fronten, en massparaplyorganisation under kommunistpartiet som omfattar fler än organisationer. Inga politiska partier tillåts utöver kommunistpartiet. Religiösa organisationer måste ansöka om tillstånd och inordnas i Fosterländska fronten för att erkännas. Alla fackföreningar ligger under Vietnam General Confederation of Labour (VGCL) som i sin tur organiseras under Fosterländska fronten. Inga andra fackföreningar tillåts. Strejker och andra aktiviteter är kraftigt begränsade och måste godkännas av VGCL. Offentliga möten eller demonstrationer får enligt lag inte anordnas utan polistillstånd. Ansökningar om tillstånd avslås med ett stort mått av godtycklighet. Mötesfriheten respekteras emellertid i större utsträckning när det handlar om mindre och icke-politiska folksamlingar. Pride-festivalen har till exempel hållits under fem år och har varje år växt sig strakare. Flera gånger varje månad hålls mindre demonstrationer i Hanoi, oftast kopplade till landrättighetskonflikter eller anti-kinesiska strömningar. Dessa upplöses dock snabbt av polisen. Stora demonstrationer har rapporterats regelbundet efter den så kallade Formosa-skandalen i april 2016 i centrala Vietnam. Den största ska enligt trovärdiga uppgifter ha samlat cirka personer. I sociala medier har vid flera tillfällen rapporterats om hur polis med våld har upplöst dessa demonstrationer. Mindre demonstrationer brukar också uppstå i samband med uppmärksammade domstolsförhandlingar mot exempelvis landrättsaktivister och bloggare. I april 2016 antogs ett nytt dekret som förbjuder folksamlingar utanför domstolsbyggnader. Lagstiftning om demonstrationer är under utarbetande och väntas antas under Religions- och övertygelsefrihet Religionsfrihet garanteras i konstitutionen, men i praktiken reglerar eller begränsar regeringen denna rättighet med hänvisning till nationell säkerhet. 11 (21)

12 Vietnam antog sin första lag om religioner i november Lagen förbjuder utnyttjande av religionsfrihet bland annat i syfte att skada nationell säkerhet eller nationens moral. Det är straffbart att utöva sin tro på sätt som undergräver statens politik för nationell enighet. Regeringen utövar strikt kontroll över religiösa sammanslutningar. För att en religiös organisation ska vara tillåten måste den ansöka om registrering för att få sin verksamhet, sina medlemmar och ledare godkända. Ansökningar kan avslås utan motivering eller möjlighet till överklagan. Förhållandena varierar kraftigt mellan grupper och individer samt inom landet. Oregistrerade grupper utsätts för systematisk övervakning, trakasserier och förföljelser. Känsligheten ligger sällan i religionsutövandet utan är ofta länkad till vad som regeringen uppfattar som ett hot mot sitt politiska monopol. Trots detta beskriver FN:s specialrapportör för tros- och religionsfrihet efter sitt besök i Vietnam 2014 en försiktigt positiv utveckling men också ett antal allvarliga problem, framför allt med ett otydligt regelverk som möjliggör godtyckliga regleringar för att begränsa religionsfriheten. V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Vietnam har ratificerat fem av ILO:s åtta kärnkonventioner. Arbetslagstiftningen reglerar bland annat arbetstid, övertid, grund för uppsägning, föräldraledighet och arbetarskydd. Minimilönen bland företagsanställda varierar mellan motsvarande cirka SEK. Det kvarstår dock brister i tillämpningen av arbetslagstiftningen, särskilt inom den privata sektorn, och många företag lever inte upp till de rättsliga minimikraven gällande arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Migrantarbetare, både utländska och interna, tillhör de mest utsatta grupperna. Tvångsarbete och diskriminering i arbetslivet är förbjudet enligt lag men förekommer. Rådande diskrimineringslagstiftning erkänner inte politiska åsikter, ålder, språk, nationalitet, sexuell läggning och könsidentitet, som diskrimineringsgrunder. Barn under 18 år får inte utföra tunga och farliga arbetsuppgifter. Regeringen publicerade 2014 en rapport där det uppskattdes att det finns barnarbetare i landet. Enligt officiella uppgifter är arbetslösheten i Vietnam runt 2 procent, men siffran anses vara en underskattning. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden 12 (21)

13 är lika stor som andelen män. Kvinnor arbetar dock oftare i osäkra anställningar, utan lön eller med mindre lön än sina manliga kollegor på motsvarande position. Arbetare har rätt att ansluta sig till fackföreningar, men det finns stora begränsningar vad gäller föreningsfriheten. Oberoende arbetsrättsaktivister som försökt bilda oberoende fackföreningar har trakasserats och även anhållits tillfälligt. Den stora miljöskandalen i centrala Vietnam under våren 2016 där det taiwanesiska stålföretaget Formosas utsläpp av giftiga ämnen ledde till en omfattande fiskdöd, har väckt stor ilska hos många vietnameser. Myndigheternas handlande kring miljöfrågor har varit starkt ifrågasatt. Vietnams ökade tillväxt och växande antal frihandelsavtal, har gett frågor om mänskliga rättigheter i förhållande till företagande alltmer utrymme. Frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, som är färdigförhandlat och förväntas träda ikraft 2018, föreskriver bland annat att man ska sträva efter att tillträda samtliga ILO:s kärnkonventioner. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla vietnameser har laglig rätt till hälsovård och sjukvård erbjuds utan kostnad för barn under sex år. Tillgången är dock ojämnt fördelad över landet och mellan olika grupper i samhället. Personer som lever i fattigdom, minoritetsfolk och landsbygdsbor i svårtillgängliga områden har sämre tillgång till och lägre kvalitet på vården jämfört med resten av befolkningen. Hälsosektorn består av en blandning av privata och offentliga aktörer. Korruptionen inom hälsosektorn är utbredd och mutor är ofta nödvändiga för att personer ska få tillgång till vård. De senaste decenniernas tillväxt i Vietnam och den ökning av levnadsstandarden som detta medfört har haft starkt positiv påverkan på det allmänna hälsotillståndet. Landet har också varit framgångsrikt i att åtgärda sjukdomar som till exempel malaria och tuberkulos. Vietnam har över tid gjort stora framsteg vad gäller minskning av barnadödlighet i landet. År 2015 var barnadödligheten för barn under fem år 22 per barn. Även mödradödligheten har sjunkit och var 54 per födslar Medellivslängden var enligt WHO 71 år för män och 81 år för kvinnor år (21)

14 Vietnam brottas med stora utmaningar vad gäller luftföroreningar, och miljöförstöring. Giftiga utsläpp och klimatförändringar påverkar både fisket och jordbruket och innebär ökade problem med livsmedelssäkerhet. Sjukdomar som cancer och diabetes ökar kraftigt. Spridningen av hiv och antibiotikaresistens utgör stora utmaningar. Rätten till utbildning Grundläggande utbildning är avgiftsfri och obligatorisk för alla upp till 14 års ålder. Trots att utbildningen är avgiftsfri tillkommer avgifter för exempelvis skolmat och andra kringkostnader. Enligt Vietnams milleniemålsrapport från 2015 var 99 procent av landets barn inskrivna i grundskolan Generellt sett är utbildning en mycket prioriterad fråga i det vietnamesiska samhället, men på landsbygden anses det inte sällan viktigare att barnen används som arbetskraft. Detta illustreras av att andelen barn som avslutar sin skolgång i förtid är betydligt högre i landets fattigaste delar. I Hanoiregionen slutförde nästan 98 procent av grundskoleeleverna sin skolgång jämfört med nästan 84 procent av eleverna i de centrala högländerna. Totalt kunde drygt 94 procent av landets 15-åringar läsa och skriva Siffran var något högre bland män än bland kvinnor. Vietnam deltog i OECD:s PISA-undersökning för första gången 2012 och kom då på plats 17 av 65. Det faktum att många barn från marginaliserade grupper hoppar av skolan påverkade sannolikt placeringen. Det förekommer ofta att föräldrar betalar för att barnen ska få plats på en viss skola eller få bättre stöd från lärarna. Informella gåvor anses ge bättre betyg. Skolgången för barn från etniska minoriteter bekostas av staten. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Vietnam har gått från att vara ett av världens fattigaste länder till att ha uppnått status som lägre medelinkomstland. Landet uppvisar överlag relativt goda välfärdsindikatorer för hela befolkningen. I allmänhet har befolkningen god tillgång till mat, vatten, kläder och bostad. Samtidigt växer de socioekonomiska klyftorna. Skillnaderna mellan stad och landsbygd blir allt mer påtagliga, men även inom storstäderna som en konsekvens av den snabba urbaniseringen. Skillnaderna i levnadsstandard mellan personer som tillhör de etniska minoriteterna och majoritetsfolket kinh är betydande och fortsätter att öka. Etniska minoriteter i de nordöstra och nordvästra delarna av landet samt i de centrala högländerna är särskilt utsatta. Bland människor med funktionsnedsättning, hiv-smittade, ensamstående mödrar, äldre, 14 (21)

15 migranter och drogberoende finns också utbredd fattigdom. Korruptionen drabbar särskilt den fattigare befolkningen och spär på inkomstskillnaderna. Vietnam hade plats 116 av 188 i UNDP:s index för mänsklig utveckling VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Enligt vietnamesisk lagstiftning är män och kvinnor juridiskt jämställda. I realiteten begränsas kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter, till exempel tillgång till utbildning, vård och arbetsmarknad. Våld och utnyttjande är vanligt förekommande, i synnerhet gäller detta kvinnor från etniska minoriteter. Kvinnor är underrepresenterade på ledande positioner inom nästan alla sektorer och trots ökning över tid är ännu bara 26 procent av ledamöterna i Nationalförsamlingen kvinnor. På den lokala nivån är endast en femtedel av ledamöterna kvinnor. Ungefär 25 procent av landets företag leds av kvinnor. Vietnam bedriver en aktiv familjeplaneringspolitik som har resulterat i att man uppnått målet om att begränsa antalet barn per familj till två. I skolan erbjuds grundläggande sexualundervisning inom ramen för andra ämnen som till exempel biologi. Alla har rätt till val av preventivmedel, liksom rätt till abort och mödravård. I praktiken är dock tillgången till preventivmedel för framför allt ensamstående kvinnor begränsad, sannolikt till följd av könsstereotypa värderingar. Ett dekret från Politbyrån föreskriver sanktioner mot de partimedlemmar som får fler än två barn. Tre barn innebär en varning, fyra barn innebär att medlemmen inte kan stanna kvar på en ledande position och den som har fem barn blir utesluten ur partiet. Pojkar värderas i många fall högre i samhället vilket leder till att flickfoster aborteras i större utsträckning. Detta har lett till att fler pojkar än flickor föds. Enligt FN:s befolkningsfond föddes det drygt 112 pojkar per 100 flickor Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett problem även om våld och hot om våld, inklusive våldtäkt inom äktenskapet, är förbjudet i lag. En undersökning som publicerades i november 2015 visar att 58 procent av alla vietnamesiska kvinnor någon gång utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av sina partners. Våld i hemmet handläggs som tvistemål om offrets skador täcker mindre än 11 procent av kroppsytan. Trots ansträngningar 15 (21)

16 från både civilsamhällesorganisationer och regeringen för att höja kunskapen om kvinnors rättigheter och våld i hemmet kvarstår problemet att många kvinnor på grund av social stigmatisering väljer att inte anmäla och att stanna i ett våldsamt förhållande. Sedan 2013 är sexuella trakasserier på arbetsplatsen kriminaliserade men ingen åtalades för sexuella trakasserier på arbetsplatsen under Människohandel med kvinnor utgör enligt den vietnamesiska polismyndigheten ett stort problem. Tvångs- och barnäktenskap förekommer trots förbud i lag mot båda dessa företeelser. Den statliga Nationella kommittén för etniska minoriteter publicerade 2016 en rapport där det framgår att drygt 26 procent av unga vuxna i de etniska minoriteterna ingått äktenskap före 18 års ålder. Det finns inga rapporter om kvinnlig könsstympning. Det talas öppet om jämställdhetsfrågor, både bland myndighetspersoner och i media, och myndigheter arbetar aktivt med lokala och internationella organisationer för att förbättra kvinnors situation. Barnets rättigheter Livsvillkoren för Vietnams mer än 26 miljoner barn har förbättrats väsentligt de senaste två decennierna. De flesta barn går i skolan, har tillgång till adekvat sjukvård och kan förväntas leva längre än sina föräldrar. Trots den positiva utvecklingen utgör barn fortfarande en utsatt grupp. Särskilt barn inom minoritetsgrupper och som lever i fattigdom på landsbygden saknar ofta tillgång till grundläggande säkerhet, hälsa och utbildning. Det finns ingen specifik lag som förbjuder barnaga. Våld mot barn i uppfostringssyfte är vanligt förekommande både i hemmet och i skolan. Sexuell expolatering av barn, däribland distribuering och försäljning av barnpornografi, köp och förmedling av sexuella tjänster av barn, är olagligt och kan ge stränga straff. I juni 2017 planeras en ny barnlag träda ikraft, vilken stärker barns rättigheter i olika avseenden, till exempel genom att introducera ett antal bestämmelser om bland annat religionsfrihet, privatliv, skydd mot sexuellt utnyttjande och medbestämmande i vissa frågor. Myndighetsåldern i Vietnam är 16 år. Den legala åldern för äktenskap är 18 år för flickor och 20 år för pojkar. Det är 16 (21)

17 straffbart att ingå äktenskap med en underårig eller att arrangera ett sådant äktenskap. Militärtjänstgöring genomförs från 18 års ålder. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Enligt konstitutionen är alla etniska folkgrupper lika inför lagen och alla former av etnisk diskriminering är förbjuden. Trots detta kvarstår diskriminering i stor utsträckning och etniska minoritetsgrupper har inte gagnats av den ekomiska tillväxten i lika stor utsträckning som majoritetsgruppen. Regeringen har nationella mål och särskilda program för att förbättra situationen för personer som tillhör etniska minoriteter. I Vietnam lever totalt 54 olika etniska grupper. Den största folkgruppen är de etniska vietnameserna (kinh) som utgör cirka 86 procent av befolkningen. Regeringens första rikstäckande undersökning om etniska gruppers socioekonomiska förhållanden som publicerades i september 2016 bekräftar att levnadsvillkoren för etniska minoriteter är betydligt svårare än för majoritetsgruppen. Flickor från fattiga familjer och etniska minoriteter står för den lägsta skolnärvaron och den högsta andelen avhopp från skolan. Nära 21 procent av 15-åringarna som tillhör etniska minoriteter kan inte läsa eller skriva vietnamesiska. Spädbarns- och mödradödligheten är också betydligt högre bland etniska minoriteter. Vissa grupper, till exempel montagnarderna i de centrala högländerna, har en historia av separatism och bevakas särskilt hårt av myndigheterna. Etniska minoriteter utgör ca 15 procent av landets befolkning men enligt siffror från Världsbanken tillhör hälften av de som lever i fattigdom etniska minoritetsgrupper. Dessa grupper är också mer utsatta när det kommer till konsekvenser av klimatförändringar, naturkatastrofer och andra oförutsedda händelser. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Det finns inga lagar som kriminaliserar samkönade sexuella handlingar och förbudet mot samkönade äktenskap togs bort Det är inte möjligt för samkönade par att juridiskt erkänna sitt förhållande. Det finns ingen lag som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning och samhället i stort har bristande kunskaper om rättigheter för hbtq-personer. Diskriminering och social stigmatisering på grund av sexuell läggning förekommer, särskilt 17 (21)

18 utanför de större städerna. Situationen för hbtq-personer i Vietnam har dock förbättrats under senare år i takt med att medvetandegraden kring dessa frågor ökat. Ett antal nationella organisationer med syfte att informera om hbtq-personers rättigheter och motverka diskriminering har vuxit fram och dessa har bidragit till ökad synlighet och förståelse för hbtq-frågor. Viet Pride organiserades i år för femte året i rad i tjugotvå provinser. Nationalförsamlingen antog 2015 en lag som legaliserar medicinsk könskorrigering och möjligheten att juridiskt ändra sitt kön. Vietnam röstade, som ett av få asiatiska länder, i juni 2016 ja till resolutionen om skydd mot våld och diskriminering baserat på sexuell läggning och könsidentitet i FN:s råd för mänskliga rättigheterna. Flyktingars och migranters rättigheter Konstitutionen ger ingen möjlighet till flykting- eller asylstatus och staten har inget etablerat system till skydd för flyktingar. Vietnam har genom revideringar i nationalitetslagstiftningen gjort framsteg vad gäller att förebygga och reducera problemen med statslösa personer, inklusive för den stora flyktinggrupp kambodjaner som i mitten av sjuttiotalet flydde undan Röda khmererna. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Vietnam ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i december Enligt Världshälsoorganisationens statistik utgör personer med någon sorts funktionsnedsättning cirka 15 procent av Vietnams totala befolkning. Medfödda missbildningar och sjukdomar är de vanligaste orsakerna, följt av krigsskador och olycksfall. Exponering av Agent Orange till följd av dess användning under Vietnamkriget anses fortsatt vara en vanlig källa till medfödda missbildningar. Situationen för personer med funktionsnedsättning är ett prioriterat område för myndigheterna och vissa förbättringar har skett under senare år. Ekonomiska styrmedel används för att uppmuntra arbetsgivare att anställa personer med funktionsnedsättningar. Personer med funktionsnedsättning har dock fortsatt svårt att integreras i samhället FN:s specialrapportör för barn har uttryckt oro över att en stor andel vietnamesiska barn med funktionsnedsättning är utan skolgång, trots förekomsten av bland annat specialskolor. En nationell handlingsplan har antagits med syfte att stötta 18 (21)

19 personer med funktionsnedsättning genom att tillhandahålla yrkesutbildning och lämpliga arbetstillfällen för personer. 19 (21)

20 Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har inte ratificerats. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har inte ratificerats. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter och det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte ratificerats. Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) och det tillhörande protokollet har inte ratificerats. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) har inte ratificerats. Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer Sverige bedriver en dialog med Vietnams regering kring mänskliga rättigheter framför allt genom EU men också bilateralt och tillsammans med andra 20 (21)

21 likasinnade ambassader lokalt. En formell dialog om mänskliga rättigheter förs varje år mellan EU och Vietnam. Det senaste tillfället var i december Frågor som diskuteras är bland annat situationen för yttrandefrihet, inklusive på internet, dödsstraffet, situationen för etniska minoriteter, frihetsberövanden av regimkritiker som förespråkar en fredlig övergång till demokrati, tortyr, religionsfrihet samt pressfrihet. EU:s förteckning över politiska fångar lämnas över vid dessa dialogmöten. EU begär regelbundet tillträde till rättegångar för människorättsförsvarare och tillstånd att besöka politiska fångar. Tillsammans med vissa andra EUländer och likasinnade länders ambassader arbetar Sverige aktivt för att stötta människorättsförsvarare och icke-registrerade civilsamhällesorganisationer Sverige var fram till 2013 ett av de ledande biståndsländerna vad gäller stödet till rättssektorn, oberoende media samt yttrandefrihet. Bland insatserna kan nämnas stöd till organisationer som arbetar mot korruption, hbtq-personers rättigheter, utbildning av journalister samt kvinnors politiska deltagande. Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Vietnam avslutades 2013, men Sverige är fortfarande en aktiv partner genom regionalt och multilateralt bistånd samt genom policydialog. I den senaste granskningen av Vietnam i FN:s universella granskningsmekanism (UPR) gav Sverige rekommendationer som rörde bland annat dödsstraffet och yttrandefriheten. 21 (21)