TRYGGHETSBILDEN I MALMÖS DELOMRÅDEN

Transkript

1 TRYGGHETSBILDEN I MALMÖS DELOMRÅDEN Fokus på Annelund och Södervärn HARALD BARRETT KIM BENGTSSON FRIIS Examensarbete i Kriminologi 165hp-180hp Kriminologiprogrammet Maj 2014 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö

2 TRYGGHETSBILDEN I MALMÖS DELOMRÅDEN FOKUS PÅ ANNELUND OCH SÖDERVÄRN HARALD BARRETT KIM BENGTSSON FRIIS SAMMANFATTNING Denna uppsats innehåller en uppföljningsstudie av Malmö Områdesundersökning 2012 (MOMS) med ett närmare fokus på delområdena Annelund och Södervärn. I dessa delområden konstaterades att övervägande del respondenter är trygga eller delvis trygga i sitt bostadsområde trots flera omständigheter som korrelerar med hög otrygghet. I uppsatsen har vi eftersträvat att kvalitativt undersöka bakomliggande mekanismer till respondenternas övervägande trygghet i form utav observationsstudier och intervjuer med nyckelinformanter. Uppsatsen innehåller en utförlig beskrivning av fenomenet "trygghet" och en genomgång av forskningsläget kring faktorer som påverkar tryggheten på olika sätt. Resultaten visar att den övervägande tryggheten i delområdena kan bero på att Annelund och Södervärn är belägna i närheten till olika mötesplatser där invånare träffas och får möjlighet att etablera gemensamt definierade informella regler och accepterat beteende. Delområdena har av olika anledningar genomströmningar av människor som naturligt övervakar områdenas gator och platser och i bostadshusens fysiska struktur fann vi goda möjligheter för invånarna att övervaka sin omedelbara bostadsmiljö. Vi konstaterade att Annelund har tydligare gränsdragningar mellan invånarnas privata utrymmen än i Södervärn, men att känslan av tillhörighet till sitt bostadsområde var starkare i Södervärn med kringliggande delområden. Delområdenas belysning gav övervakningsmöjligheter på gångstråk, runt bostadshus, promenadstigar med mera, även i mörker. De personer som upplever sig mest trygga är de som har bott länge i bostadsområdet och i närliggande områden finns det platser där ungdomar kan spendera sin fritid, vilket haft positiv betydelse för trygghetsbilden i respektive område. Nyckelord: Trygghet, Malmö, Södervärn, Annelund, Informell Social Kontroll, Område, Defensible Space, Jane Jacobs, Kriminologi, Observation, Intervju, 2

3 THE FEAR OF CRIME AND SAFETY IN MALMÖ S NEIGHBOURHOODS THE DISTRICTS ANNELUND AND SÖDERVÄRN. HARALD BARRETT KIM BENGTSSON FRIIS ABSTRACT This paper is a follow-up study of the 2012 Malmö Neighbourhood Survey (Malmö Områdesundersökning 2012), focusing more closely on the districts Annelund and Södervärn. The respondents of these districts reported in Malmö Neighbourhood Survey that they felt predominantly safe or partly safe in their neighbourhood, despite several conditions that correlate with high fear of crime. In this paper we have aimed to qualitatively study, with observation studies and interviews with key informants, underlying mechanisms that explains the respondents predominant neighbourhood safety. The paper contains a detailed description of the phenomenon "fear of crime" and a review of factors that through research have been proven to affect the level of fear of crime. The results in this study shows that the predominant safety in Annelund and Södervärn is due to the districts presence to meeting-points, where residents are given the opportunity to establish commonly defined informal rules of conduct and acceptable behaviour. The districts have by different reasons a vivid throughflow of people that naturally surveil the districts streets and places and we found good opportunities for the residents to naturally surveil their immediate housing environment owing to the residential buildings physical structure. We concluded that Annelund has more visible delineations between the residents private areas and the public areas, but the residents feeling of belonging to their neighbourhood were stronger in Södervärn and it's surrounding districts. The districts lighting gave good surveillance opportunities, daytime and night-time, on walking paths, around residential buildings and alike. The residents that experienced the least fear of crime (or highest levels of safety) had lived in the neighbourhood for a long time and in the nearest area we found community youth centers, which have positively affected Annelund and Södervärns neighbourhood safety. Keywords: Safety, Fear of Crime, Security, Malmö, Södervärn, Annelund, Informal Social Control, Neighbourhood, Defensible Space, Jane Jacobs, Criminology, Observation, Interview 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Syfte Frågeställningar Begreppsdefiniton MALMÖ OMRÅDESUNDERSÖKNING Annelund Södervärn TRYGGHET Vad är trygghet? Rädsla, oro, risk Trygghet, säkerhet, tillit Generell/Individuell trygghet VAD PÅVERKAR TRYGGHETEN? Områdesegenskaper Social interaktion Platser Fysiska faktorer Övriga faktorer TEORETISK UTGÅNGSPUNKT Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" Oscar Newman Defensible Space METOD Observation Operationalisering av teori Innehållsanalys Intervjuer med nyckelinformanter Urval av nyckelinformanter Genomförande Transkribering Tematisk analys Metodologiska överväganden Validitet, reliabilitet och objektivitet Etiska aspekter RESULTAT Annelund Observation Intervju

5 7.2 Södervärn Observation Intervju DISKUSSION Metoddiskussion Framtida forskning...51 LITTERATURLISTA...53 BILAGA 1 OBSERVATIONSSCHEMA...56 BILAGA 2 - INTERVJUGUIDE...58 BILAGA 3 - INFORMATIONSBREV

6 1. INLEDNING Målet att öka befolkningens trygghet återges som ett sätt att motverka ojämlikheter i bland annat människors hälsa och som en förutsättning för en socialt hållbar utveckling (Kommission för ett socialt hållbart Malmö, 2013). År 2012 genomförde Institutionen för kriminologi på Malmö Högskola tillsammans med Malmö stad, Räddningstjänst Syd och Polisområde Malmö en fördjupad trygghetsmätning, Malmö Områdesundersökning (MOMS). Undersökningen syftar till att bättre kunna planera och utföra det trygghetsskapande arbete som respektive organisation ansvarar för. Undersökningen ville ge en tydligare, forskningsanknuten analys som fokuserar på samband och orsaker till trygghetsbilden, men även gestaltar den lokala problembilden i Malmös delområden (Ivert et al, 2013). Samarbetet utvecklades mellan Institutionen för Kriminologi vid Malmö Högskola, Malmö Stad Avdelningen för Trygghet och Säkerhet, Polisområde Malmö och Räddningstjänsten Syd (a.a.). Utifrån Malmö Områdesundersökning kan utläsas att en majoritet av respondenterna, ca 70%, upplever sig trygga i sitt bostadsområde (Ivert et al, 2013). Detta innebär att respondenterna inte känner rädsla för några särskilda personer i området, känner sig trygga då de sent på kvällen är utomhus i bostadsområdet och sällan eller aldrig går omvägar för att undvika vissa platser eller personer de upplever som obehagliga. De respondenter som upplever sig delvis otrygga, innebärandes otrygg i relation till en av tre frågor som avser mäta konkret otrygghet, utgör 20% (a.a.). 10% av respondenterna uppger sig vara mycket otrygga, innebärandes otrygg i relation till minst två av tre frågor som mäter konkret otrygghet. Malmö Områdesundersökning fokuserar främst på kontextuella faktorer, såsom lokal problemnivå och kollektiv styrka, för att skapa en bättre förståelse för fördelning och utveckling av otryggheten i Malmö (Ivert et al, 2013). Kollektiv styrka beskrivs som ett mått på bostadsområdets beredskap, förmåga och förväntningar att hantera problem, upprätthålla gemensamma normer och viljan/förmågan att ingripa för sitt områdes bästa (Sampson, 2006). Den kollektiva styrkan bygger på social sammanhållning och informell social kontroll i området, och leder till trygghet genom en gemensam uppfattning om acceptabla företeelser i området och viljan att ingripa om något problematiskt skulle inträffa (a.a.). Utsatthet för brott och lokal problemnivå anges även som viktiga förklaringar till individuella skillnader i otrygghet (a.a.). I områdesundersökningen kan utläsas att två delområden, Annelund och Södervärn, uppvisar särskilt hög nivå av upplevd otrygghet (Ivert et al, 2013). 48 % av Annelunds respondenter och 40 % av Södervärns respondenter uppger hög upplevd otrygghet och delområdena visar på låg kollektiv styrka, hög utsatthet för brott och hög problemnivå i relation till samtliga undersökta delområden. Detta innebär att i Södervärn uppger sig 40 % av respondenterna sig vara trygga och ungefär 20 % sig delvis trygga och i Annelund uppger sig omkring 40 % sig vara trygga och ungefär 10 % delvis trygga (a.a.). Därför frågade Malmö Stads Avdelning för Trygghet och Säkerhet oss att ge en djupare förklaring till varför de flesta invånarna i dessa delområden fortfarande är trygga eller delvis trygga, vilket är huvudmålet för denna uppsats. Malmö Områdesundersökning visar att det finns ett signifikant samband mellan nivå av kollektiv styrka och allmän/konkret otrygghet (a.a.) Även korrelerar lokal problemnivå och nivån av trygghet, likaså finns ett samband mellan utsatthet för brott och variationer i tryggheten. Då 6

7 kollektiv styrka minskar, lokal problemnivå ökar och utsattheten för brott ökar, stiger även nivån av otrygghet (a.a.). Denna uppsats motsätter sig inte dessa samband, utan söker en förklaring till varför övervägande del av respondenterna uppger sig vara trygga och delvis trygga, även i de områden där omständigheterna ser ut att tala emot det och där otryggheten uppges vara som högst. 1.1 Syfte Syftet med denna studie är att undersöka varför övervägande andel respondenter i delområdena Annelund och Södervärn är trygga eller delvis trygga trots jämförelsevis hög lokal problemnivå, låg kollektiv styrka och hög andel respondenter som blivit utsatta för brott. 1.2 Frågeställningar Varför upplever den övervägande andelen respondenter sig trygga eller delvis trygga i sitt delområde trots hög lokal problemnivå, låg kollektiv styrka och hög andel respondenter som blivit utsatta för brott? Vilka faktorer bakom den övervägande tryggheten kan identifieras/tänkas föreligga i Annelund och Södervärn? 1.3 Begreppsdefiniton I uppsatsen återkommer ett antal begrepp som vi definierar utifrån teoretisk innebörd, såsom närområde, vilket innebär bostadshusens omedelbara närmiljö och utformning såsom innergårdar och gatan i direkt anslutning till fastigheten. Denna närmiljö och utformning återkommer i uppsatsens båda teoretiska utgångspunkter (Jacobs, 2005; Newman 1996) och har sammanfattats under denna term. Ett annat återkommande begrepp är delområde, som bygger på Malmö Stadsbyggnadskontors indelning av Malmö i 136 olika geografiska enheter. I uppsatsen definieras grönområden som en mindre plats med växtlighet som storleksmässigt eller verksamhetsmässigt inte uppfyller samma kriterier som en park (Jacobs, 2005), medan en park definieras som ett större grönområde i anslutning till verksamhet eller annan aktivitet, såsom Malmö Folkets Park (a.a.). Ett genomgående teoretiskt begrepp är informell social kontroll som syftar till gemensamt accepterade beteenden och normer i vissa miljöer som upprätthålls genom informella medel mellan människor i dessa miljöer (Sampson, 1986). 7

8 2. MALMÖ OMRÅDESUNDERSÖKNING Uppsatsen grundar sig på resultaten från Malmö Områdesundersökning (Ivert et al, 2013) och ämnar bidra med förklaringar till trygghetsbilden i Annelund och Södervärn. Nedan kommer undersökningens utformning, syfte och till viss del resultat att presenteras. Malmö Områdesundersökning är en fördjupad trygghetsundersökning som mäter variationen i trygghet på delområdesnivå i Malmö (Ivert et al, 2013). Syftet med undersökningen var att beskriva och analysera variationer i trygghetsbilden mellan och inom olika delområden i Malmö, detta för att skapa en förståelse för de skillnader som finns mellan de olika stadsdelarna. Undersökningen ligger även till stor del grund för det trygghetsskapande arbetet i Malmö (a.a.). Tidigare genomfördes årliga trygghetsmätningar av Malmö på stadsdelsnivå, med fyra fokusområden och Burlöv inkluderat (Malmö stad, 2014). Behovet av information och kartläggning av lokala problembilder på en mer detaljerad geografisk nivå än stadsdelsnivå bidrog till att ett samarbete upprättades mellan Institutionen för Kriminologi vid Malmö Högskola, Malmö Stads Avdelning för Trygghet och Säkerhet, Polisområde Malmö och Räddningstjänsten Syd (Ivert et al, 2013). Trygghetsbilden undersöktes nu istället på delområdesnivå. MOMS frågeformulär är en utveckling av trygghetsmätningar som använts både nationellt och internationellt (Ivert et al, 2013). Områdesundersökningen inriktar sig främst på att mäta individuell trygghetsuppfattning, utsatthet för brott, lokal problemnivå och kollektiv styrka. Otrygghet mäts genom allmän otrygghet som är rädslan/oron att utsättas för brott i bostadsområdet eller genom att kontrollera för om man avstått från någon aktivitet på grund av otrygghet. Otrygghet mäts även genom konkret otrygghet som innebär den upplevda otryggheten i bostadsområdet. Utsatthet för brott studerar den självrapporterade utsattheten för hot, fysiskt våld, skadegörelse eller stöld (a.a.). Lokal problemnivå är respondentens upplevelse av prevalensen och frekvensen av sociala och fysiska ordningsstörningar. Kollektiv styrka är ett index av social sammanhållning och tillit samt informell social kontroll (a.a.). 2.1 Annelund Annelund är ett delområde i Malmö som tillhör stadsområde Innerstaden. Den totala befolkning 2012 var 1902 personer och majoriteten av befolkningen var mellan år. Utav befolkningen mellan år hade 13 % förgymnasial utbildning, 37 % gymnasial utbildning och 45 % eftergymnasial utbildning. Antal förvärvsarbetande var 65 % och öppet arbetslösa var 5 %. Bruttomedelinkomsten för förvärvsarbetande var ca kr. År 2012 fanns det 1219 bostäder i Annelund, framförallt bostadsrätter 1. Annelunds svarsfrekvens i Malmös områdesundersökning var 62 % av de tillfrågade (Ivert et al, 2013). Respondenterna rapporterade en hög utsatthet för personbrott (vilken överstiger gränsen 9,9 % utav befolkningen) och egendomsbrott (vilken överstiger 31,9 % befolkningen). Annelunds frekvens av ordningsstörningar översteg rapportens gräns för en hög lokal problembild. I delområdet uppgav 40 % av respondenterna att de känner sig trygga i sitt bostadsområde, omkring 10 % att de är delvis trygga och 49 % att de känner sig 1 Statistiken är hämtad från Malmö stad för år

9 mycket otrygga. Gällande allmän otrygghet har Annelund ett värde som är högre än Malmös genomsnitt och nivån av respondenter som valt att avstå från aktivitet på grund utav rädsla bedömdes vara hög, fler än 14,5 %. Annelunds kollektiva styrka var lägre än Malmös genomsnitt, men befann sig inte bland de allra lägsta nivåerna (Ivert et al, 2013) anmäldes framförallt cykelstölder, stöld genom inbrott i källare och vind, stöld ur eller från motorfordon samt skadegörelse mot stad, kommun och landsting i Annelund. Baserat på antal anmälda brott per invånare anmäldes det under 2013 en generellt lägre andel brott i delområdet än i stadsdelområdet Innerstaden och hela Malmö. I Annelund anmäldes det flest brott under kategorierna stöld-, rån- och häleribrott, där cykelstöld och stöld ur eller från motordrivet fordon var de vanligaste brotten. I förhållande till Malmö och stadsdelsområdet Innerstaden anmäldes det i Annelund 30 % till 4 % lägre andel brott i dessa brottskategorier. Annelund hade per invånare en större andel anmäld skadegörelse och stöld genom inbrott i förhållande till stadsdelsområdet Innerstaden och Malmö. Inom dessa brottskategorier var de brott som främst anmäldes under 2013 stöld genom inbrott i källare och vind och skadegörelse mot stad, kommun eller landsting (ej inräknat klotter). Anmälda våldsbrott och inbrott var under 2013 de brottskategorier som Annelund hade en mindre andel av i förhållande till stadsdelsområdet Innerstaden och Malmö. Utav dessa brottskategorier var dock misshandel (ej grov) inomhus och stöld genom inbrott i skola, bibliotek, undervisningslokal, förskola, fritidshem var de vanligaste brotten i Annelund. Annelund hade under 2013 en liknande andel anmälda narkotikabrott, hot, kränkningar och frihetsbrott samt sexualbrott i förhållande till stadsdelsområdet Innerstaden och Malmö Södervärn Södervärns totala befolkning år 2012 var 1613 personer, och övervägande del av befolkningen var mellan år. Utav befolkningen mellan år hade 12 % förgymnasial utbildning, 34 % gymnasial utbildning och 49,5 % eftergymnasial utbildning. Totalt antal förvärvsarbetande var 56 % och öppet arbetslösa var 5 %. Södervärns bruttomedelinkomst ca kr. I Södervärn fanns 1022 bostäder, framförallt hyresrätter 3. Södervärns urval i Malmö Områdesundersökning innefattade en svarsfrekvens av 53 % (Ivert et al, 2013). Södervärns respondenters rapporterade hög utsatthet för personbrott (vilken överstiger gränsen 9,9 % utav befolkningen), likaså hög utsatthet för egendomsbrott (vilken överstiger 31,9 % befolkningen). Frekvensen översteg rapportens gräns för en hög lokal problembild. Utav Södervärns respondenter uppgav 40 % sig vara trygga i sitt bostadsområde, 20 % delvis trygga och 40 % mycket otrygga. Delområdets värde för allmän otrygghet översteg Malmös genomsnitt och nivån av respondenter som avstått från att utföra någon aktivitet på grund utav rädsla uppgavs vara hög med ett värde av fler än 2 Statistiken är hämtad från Brottsförebyggande rådet för Statistiken är hämtad från Malmö Stad för år

10 14,5 %. Södervärns kollektiva styrka innehade det lägsta värdet av Malmös delområden (a.a.). I Södervärn anmäldes det år 2013 framförallt stöld genom inbrott i källare och vind, cykelstöld, innehav och bruk av narkotika, skadegörelse mot stad, kommun och landsting samt stöld ur eller från motorfordon. Södervärn hade större andel anmälda brott i kategorierna stöld genom inbrott i källare eller vind, skadegörelse och narkotikabrott i förhållande till Innerstaden och Malmö. I Södervärn anmäldes det under 2013 fem gånger så mycket stöld genom inbrott i källare eller vind per invånare i förhållande till Innerstaden och Malmö. De skadegörelsebrott som anmäldes i Södervärn under 2013 var främst skadegörelse, mot stad, kommun, landsting (ej inkluderat klotter), skadegörelse på motorfordon och klotter. Innehav och bruk av narkotika var de narkotikabrott med flest anmälningar i Södervärn under Gällande narkotikabrott anmäldes det under 2013 två till tre gånger fler narkotikabrott i Södervärn än i Innerstaden och Malmö. Sexualbrott var den brottskategori som Södervärn hade minst andel anmälda brott av i förhållande till Innerstaden och Malmö. I övrigt hade Södervärn en liknande andel anmälda brott i jämförelse med Malmö och Innerstaden 4. En huvudsaklig skillnad mellan delområdena är att bostäderna till största del är bostadsrätter i Annelund och hyresrätter i Södervärn. Den anmälda brottsligheten är av liknande karaktär och index av trygghetsnivåer och problemnivå följer samma mönster. Dock är den största skillnaden mellan uppfattning av fysiska ordningsstörningar i områdena att ca hälften av Annelunds befolkning ser nedskräpning som ett problem medan motsvarande siffra i Södervärn uppnår ca 80%. Gällande sociala ordningsstörningar anser större andel av Annelunds befolkning att ungdomsgäng är ett problem, medan ungdomsgäng inte har särskilt stor betydelse i Södervärn. Även gällande uppfattning om störande grannar anser många fler i Annelund än i Södervärn att detta är ett problem. I Södervärn anser mer än dubbelt så många som i Annelund att berusade personer är ett problem, även är det många fler i Södervärn som oroar sig för inbrott och stöld eller skadegörelse av cykel än i Annelund. Delområdena visar på liknande resultat för när man senaste observerade vårdslös körning, grupper av barn utan tillsyn och ungdomar som betett sig respektlöst mot vuxna. 4 Statistiken är hämtad från Brottsförebyggande rådet för

11 3. TRYGGHET Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö (Kommission för ett social hållbart Malmö, 2013) förklarar att ökad trygghet i befolkningen ofta är ett mål i sig självt men beskrivs också som en viktig del i motverkandet av ojämlikheter i bland annat hälsa och som en förutsättning för en hållbar social utveckling. Kommissionen förklarar målsättningen att stadsplaneringen ska bidra till att stärka tilliten och främja goda och tillgängliga miljöer och mötesplatser som inbjuder till delaktighet med syftet att "bygga in" ett socialt kapital i bostadsområden och i staden (Kommission för ett social hållbart Malmö, 2013). Socialt kapital beskrivs som våra sociala nätverk, sociala stöd, möjligheter att delta i samhällslivet och graden av social samhörighet i vår närmiljö och som betydande för vår upplevda och mentala hälsa på individ- och samhällsnivå. Vidare beskrivs målsättningen att kartlägga och jämföra den demografiska situationen i områdena så att brister kan rättas till, samt viljan att förbättra ryktet för utsatta områden i staden. Utsatta områdens rykten måste förbättras då ett gott rykte förklaras stärka känslan av status, vi-känsla och därigenom den sociala integrationen (a.a.). Kommissionen formulerar uttryckligen behovet av att tillgodose tryggheten hos invånarna, då trygghet och tillit beskrivs som viktigt för hälsan och möjligheterna för människor att skapa möten ökar när invånarna vågar röra sig fritt ute i bostadsområdet (Kommission för ett social hållbart Malmö, 2013). Vidare definierar Conklin sex stycken konkreta konsekvenser av otrygghet i kontrast till brottslighet och använder dessa för att illustrera vikten av att utföra trygghetsstudier (Hale, 1996). 1. Otrygghet skadar ett områdes känsla av samhörighet och grannskap och kan resultera i att vissa offentliga platser blir "no-go areas". 2. Detta kan leda till att mer välbeställda medborgare skyddar sig själva och sin egendom eller flyttar från drabbade områden kan brottsligheten istället riktas mot de som redan är socialt eller ekonomiskt utsatta. 3. Otrygghet kan leda till ökad positiv inställning till bestraffning genom att minska fördelarna med en liberal straffrättspolitik. 4. Som följd av ovanstående punkt kan domstolarna anses inte döma tillräckligt hårt, då nivån av o/-trygghet kan ge mer eller mindre legitimitet åt det kriminalpolitiska systemet. Detta kan leda till en mer hämndlysten inställning till kriminalpolitiken, vilket man i amerikanska studier har påvisat genom att en ökning i otrygghet givit ett större innehav och bärande av vapen hos befolkningen. 5. Otrygghet har en skadlig, psykologisk effekt i synnerhet när bostadsområdets fysiska och sociala miljö är utsatt, dock ser man generellt att dessa effekter är svaga. 6. Människor som är rädda för att utsättas för brott ändrar sina vanor genom att spendera mer tid i hemmet och försvårar utsatthet genom lås, kedjor, larm m.m. Även begränsar man sitt beteende till säkra platser vid säkra tidpunkter och undviker aktiviteter som uppfattas som farliga. Detta ger en neråtgående spiral som förändrar ett beteende som i sin tur resulterar i en högre nivå av otrygghet (Hale, 1996; 82-83). I sin sammanställning av studier som undersökt otryggheten för brottslighet uttrycker även Hale sina rekommendationer att ny forskning av o/-trygghet bör eftersträva en triangulering av metoder (Hale, 1996). Etnografiska studier, livshistorier, individuella och gruppintervjuer har mycket att bidra till 11

12 kunskapsbilden och kan berika enkätundersökningar med djupare insikter genom alternativa metoder (Hale, 1996). 3.1 Vad är trygghet? En kortfattad redogörelse för definitionen av trygghet vore att beskriva ett fenomen av objektiv och subjektiv upplevelse av människors livsvillkor och avsaknad av rädsla, oro och risk (Heber, 2008) Torstensson Levander (2007) förklarar att trygghet är ett komplext begrepp som saknar en universellt accepterad definition, men i den internationella litteraturen använder man sig ofta av begreppet fear of crime då man talar om upplevelser och variationer av o/- trygghet. I sin sammanställning av forskning kring fenomenet fear of crime redogör Hale (1996) för olika trygghetsvarierande faktorer. Otryggheten varierar som följd av personlig, psykologisk eller ekonomisk sårbarhet, det vill säga exponeringen för betydande risk, avsaknad av kontroll i form utav bristande effektivt skydd och förväntningar av allvarliga konsekvenser. Vidare varierar otryggheten som följd av erfarenheter av brottslighet, antingen genom att man själv blivit utsatt eller indirekt via bekanta, media, rykten med mera. Otryggheten kan även variera som följd av individers uppfattade risk att utsättas för brott och en bedömning av allvarlighetsgraden av denna brottslighet (a.a.) Rädsla, oro, risk Begreppet fear of crime beskrivs med tre olika komponenter, först beskriven är rädsla som definieras som en okontrollerad känsla eller emotion (Hale, 1996). Denna negativa känsla är situationsbetingad och manar till undvikande beteende. I Hebers (2008) sammanställning beskrivs rädsla som en stark, känslomässig upplevelse som innefattar fysiska reaktioner, såsom häftiga hjärtklappningar, svettningar, darrningar och smärtor i bröstet, och kan innefatta individens riskbedömning av situationen. Den faktiska risken att utsättas för yttre hot har inget direkt samband med den individuella reaktionen, då denna påverkar emotionella och kognitiva processer som inte behöver ha med utsattheten för brott att göra (a.a.). Den andra, oro, beskrivs som en föreställning om risken att något negativt skulle kunna hända och den olustiga känsla som följer utav detta, vilken inom psykologin definieras som kognitiv-social ångest (Heber, 2008). Tillskillnad från rädsla är oro inte lika situationsbetingat. Denna framåtblickande oron inför brott som beskrivs ovan är ofta del av en mer generell känsla av otrygghet som innefattar mer än rädslan för själva brottsligheten. Dock kan oron fortfarande baseras på vad individen tidigare upplevt eller uppfattat från media och/eller bekanta. Oro inkluderar funderingar om möjliga gärningspersoner, konsekvenser av brottsligheten och vilka åtgärder man bör vidta för att undvika att bli utsatt för brott, även hör oro ihop med en faktiskt förhöjd risk att utsättas för brott (a.a.). Själva oron inför brott behöver inte nödvändigtvis vara det som skapar otrygghet i ett område, utan otryggheten i området kan vara det som ger känslor av oro inför brott (Heber, 2008). Individuella variationer i upplevelsen av trygghet kan alltså bero på oron att utsättas för brott, men även av obehag som följd utav ordningsstörningar i områden man befinner sig, samt individers personlighetsdrag såsom ångestbenägenhet, behov av omväxling och starka stimuli. Även individers personliga livshistoria har betydelse, då denna formar synen man har på sig själv, 12

13 andra och samhället i stort. Vidare kan enstaka extrema och negativa upplevelser och/eller hög utsatthet för stress under lång tid ha betydelse för trygghetsupplevelsen (Heber, 2008). Den tredje komponenten är trygg och beskrivs som en känsla som anknyts till vissa slags situationer, även här bunden till individens riskbedömning och känslan som uppstår ur denna (Heber, 2008). Ytterliggare definieras en emotionell upplevelse av riskfrihet i form utav begreppet safe (Litzén, 2006). Heber (2008) förklarar att individens riskbedömning, som ofta sker snabbt och omedvetet, är en uppskattning av sannolikheten inför att något negativt ska inträffa, samt hur stor den negativa konsekvensen förväntas bli. I riskbedömningen kan vägas in spekulationer om en särskild gärningsman, bl.a. när individen befinner sig i den riskfyllda situationen. Ofta skiljer sig forskningens och allmänhetens riskbedömningar av en situation åt, men detta innebär inte att allmänhetens riskbedömningar inte stämmer lika väl. Utgångspunkten för en människas riskbedömning varierar, men verkar ofta baseras på den omgivande miljön (Wilson & Kelling, 1982). Individen bedömer ofta risken och säkerheten som följd utav omgivningens fysiska och sociala karaktär (a.a.) Trygghet, säkerhet, tillit Heber (2008) förklarar trygghet vara tillit till medmänniskor och säkerhet om att man kan skydda sig om ett brott skulle inträffa. Vidare förklaras att trygghet också kan syfta till avsaknaden av rädsla, oro och risk men även i form utav ekonomisk stabilitet. Andra mänskliga livsvillkor som kan kopplas till trygghetsupplevelser är faktorer såsom boende, sysselsättning, utbildning, fritid, hälsa, familj, umgänge och uppväxt. Dock behöver grundtryggheten i form utav "goda" livsvillkor inte innebära samma upplevelse av trygghet för alla, vilket innebär att trygghet både är objektivt och subjektivt (a.a.). Trygghet kan variera i individers bedömning av förmågan att skydda sig i förhållande till en upplevd risk (Heber, 2008). Säkerhet kan förknippas med fysiska aspekter, anordningar i form utav lås, larm, kameraövervakning m.m. men även med individuella faktorer såsom kroppsbyggnad. Bedömningar av säkerhet baseras på subjektiva uppfattningar om risker, säkerhetsåtgärder och möjligheter att skydda sig (a.a.). Tillit definieras som människors förtroende för bekanta och okända personer och beskrivs vara bidragande till variationer i trygghetsupplevelsen (Heber, 2008). Starka sociala relationer är vanligare i mindre orter än i större städer och ger människor en lägre nivå av oro inför brott, dock kan nya möten med främmande människor också generera trygghet. Man kan även känna tillit till institutioner, t.ex. rätts/polisväsendet, men denna typ av framåtblickande tillit kallas förtroende och syftar till att människor litar på att institutionen handskas med brottsligheten (a.a.) Generell/Individuell trygghet Trygghetsupplevelser kan vara antingen generella eller individuella och förklaras av Ferraro och LaGrange (1987) som en kognitiv-affektiv dikotomi och särskiljer individens riskbedömning och reaktioner på rädsla. 13

14 På den generella nivån beror den kognitiva trygghetsupplevelsen på riskbedömningen av att andra ska utsättas för brott (Ferraro & LaGrange, 1987). Den affektiva trygghetsupplevelsen innebär dels en värdering av oron att utsättas för brott rent generellt och dels en emotionell upplevelse i form utav rädsla att andra ska falla offer för brott (a.a.). Warr (1992) förklarar att den generella emotionella rädslan för brott benämns som altruistisk rädsla och är vanligast förekommande då föräldrar oroar sig för att deras barn ska utsättas för brott eller då partners oroar sig för den andres utsatthet. På den individuella nivån beror den kognitiva trygghetsupplevelsen på bedömning av den egna risken eller säkerheten att utsättas/inte utsättas för brott (Ferraro & LaGrange, 1987). Som en ytterligare aspekt av den kognitiva trygghetsupplevelsen kan individen ha åsikter om vilken form av brottslighet som är mest allvarlig och vilken typ av kriminalitet myndigheter bör handskas med, samt reflektera över sin egen oro att utsättas för brott. Den affektiva värderingen innebär egen oro och den emotionella upplevelsen innebär rädslan att själv bli utsatt för brottslighet (a.a.). 4. VAD PÅVERKAR TRYGGHETEN? Rädslan för brott korrelerar inte alltid med den egna utsattheten för brott (Hale, 1996), utan känslan kan bättre förklaras som rädsla för andra människor (Ceccato, 2012). Forskning på området tenderar att förklara skillnader i otrygghet utifrån faktorer på individnivå, områdesnivå och samhällsnivå, vilka förekommer och påverkar människor samtidigt (Heber, 2005; Hale, 1996). På individnivå är det framförallt tidigare utsatthet för brott och demografiska faktorer som studerats. Faktorer på områdesnivå förklaras som invånarnas erfarenheter och upplevelser av deras bostadsområde. På samhällsnivå förklaras både hur otrygghet och rädsla framställs i media, men på samhällsnivå finns även en generaliserad otrygghet som skapas av globala och sociala förändringar (a.a.). Forskningen kring vad som faktiskt påverkar variationer i tryggheten är vida omstridd och härefter följer en redogörelse av faktorer man funnit centrala inom ämnet. 4.1 Områdesegenskaper Vad som kännetecknar otrygga områden är både fysiska och sociala karakteristiska och tecken på oordning (Ceccato, 2012). Dåligt utformade och dåligt underhållna bostäder, bristande eller avsaknad av naturliga övervakare, tomma fastigheter, brist på offentliga lokaler och miljöfaror som skräp, hundavföring och dumpat gods är exempel på fysiska tecken som skapar otrygghet, även har graffiti, övergivna fordon och vandaliserade bänkar visat sig ha betydelse (a.a.). Sociala tecken som påverkar otryggheten är ungdomsgäng och öppen drogförsäljning. Om människor uppfattar sitt område som hotande, t.ex. genom fysiska tecken på oordning, kan detta ge uppfattningen att området är oförutsägbart och oorganiserat, vilket i sin tur vittnar om en förhöjd risk att utsättas för brott (Hale, 1996). Sociala och fysiska ordningsstörningar i bostadsområdet är bidragande till nivån av otrygghet genom känslor av förlorad kontroll av den omedelbara miljön, vilket indikerar om områdets oförmåga och/eller bristande intresse att handskas med problemen (a.a.). 14

15 4.1.1 Social interaktion Social interaktion innebär de möten som sker mellan människor (Ceccato, 2012). Människor i urbana miljöer möter överlag fler främlingar och med en frekvent social olikhet ökar även den sociala osäkerheten, vilket i sin tur påverkar otryggheten (Hale, 1996). Då fler okända personer rör sig i området försvagas kontrollen över flödet av människor, vilket kan öka otryggheten i området (a.a.). Främlingar påverkar tryggheten i ett bostadsområde då människor inte förstår deras motiv eller avsikter med sin vistelse, vilket i sin tur skapar en föreställning om en grupp utanför och en innanför det egna bostadsområdet (a.a.). I områden som har hög informell social kontroll bemöter man okända människor med viss försiktighet och invånarna har större kontroll över vilka personer som rör sig i bostadsområdet (Newman, 1996). Personer som har vänner i sitt bostadsområde och som är nöjda med sina grannars beteenden och stöd upplever sig mindre otrygga (Hale, 1996). Kontakten med grannar, snarare än social kontakt med andra människor i sig tycks vara en kritisk faktor då otryggheten sjunker (a.a.). Även om genomströmningen av människor i ens område är högt tycks personer med stark integration i grannskapets sociala liv uppleva sig mindre otrygga (a.a.). Tryggheten i ett område kan variera beroende på hur invånarna regelbundet och rutinmässigt använder sig av grannskapet, vilket i sin tur skapar en känsla av tillhörighet (Hale, 1996). Genom detta vet invånarna vilka de kan lita på i bostadsområdet, och ju fler dessa är oroar man sig mindre för sin säkerhet inom bostadsområdets gränser (a.a.). Boendemiljöns inverkan på otryggheten kan ske genom styrkan av sociala anknytningar, invånarnas sociala stöd till varandra och känslan av att bo i ett sammanhängande, stöttande område (a.a.). Denna samhörighet bland invånarna dämpar de förväntade, negativa effekterna av att utsättas för brott eller att ta del av sociala/fysiska ordningsstörningar och kan även öka tryggheten då invånarna utbyter erfarenheter och kan utforma mentala kartor över säkra/osäkra platser och därigenom tryggt orientera sig i området (a.a.) Platser Trygghetsupplevelsen kan ses som graden av kontroll individen har över sin omgivning (Heber, 2007). Hemmet och arbetsplatser är platser i närmiljön som uppfattas säkrare än obekanta och okontrollerbara platser (a.a.). På välbekanta platser vet man vilka aktiviteter som förekommer, därför upplevs dem säkra och trygga (a.a.). De platser som verkar ha störst betydelse för trygghetsupplevelsen är de platser som ligger närmast bostadsområdet, däremot bör människors vardagsmiljöer studeras i större utsträckning, då den spenderade tiden i området har betydelse för hur människor upplever platsen (Hale, 1996). 4.2 Fysiska faktorer I en sammanställning av områdesfaktorers inverkan på trygghet förklaras att fysiska egenskaper, såsom lås, staket eller säkra inträdessystem var relaterade till människors lägre rädsla för brott (Lorenc et al, 2013). Dock fann man att faktorer på offentliga platser, såsom förseglade fönsterluckor och säkerhetsgrindar i många fall gav en högre otrygghet, då detta skapade en otrevlig och hotande atmosfär för invånarna (a.a.). Överdrivna säkerhetsåtgärder i hemmen var även något som gav en ogästvänlig och deprimerande bild utav området, vilket respondenter återgivit med fängelseliknande metaforer (a.a.). 15

16 Gatubelysning är även något som diskuteras i många studier, då många respondenter känner sig otrygga på dåligt upplysta platser (Lorenc et al, 2013). Belysning påverkar tryggheten dels genom att den ökar synligheten och övervakningen av området, vilket kan ge uppfattningen om färre antal gömställen för potentiella gärningsmän och dels genom att ge ett trevligare och mer välkomnande intryck av bostadsmiljön, bl.a. eftersom att belysning är en indikator på närvaron av andra människor. Belysning är dock ingenting som nödvändigtvis är relaterat till tryggheten, då respondenter även återgett att de upplevt sig trygga trots flera mörka platser i bostadsmiljön (a.a.). Lindgren och Nielsen (2012) fann att belysning och buskage i bostadsområden påverkar otryggheten genom möjligheterna att övervaka andra människor och deras beteende. Dock återfann man att den egentliga medierande faktorn för otrygghet var närvaron av personer med kriminellt eller avvikande beteende, i synnerhet om de var helt okända av invånarna i bostadsområdet (a.a.). Planeringen av den fysiska utformningen av en stad eller ort har stor betydelse för otryggheten (Lilja, 2002). Då många offentliga utrymmen finns i boendemiljön, såsom naturliga mötesplatser i form utav torg eller parker, kan människor knyta kontakter och lära känna varandra, vilket i sin tur ökar tryggheten. Foster och Giles-Corti (2008) undersökte ett bostadsområdes möjligheter till övervakning och invånarnas rörelsemönster och fann att områdes egenskaper såsom gatubelysning, verandor, utrymningsvägar, underhåll av miljön m.m. var relaterade till huruvida man valde att gå till arbetet eller inte (a.a.). Platser i bostadsmiljön som är synliga möjliggör för naturlig övervakning (Lorenc et al, 2013). Då synligheten är bristande, kanske på grund utav växtlighet eller utformning av byggnader och närområdet, ökar otryggheten genom en förhöjning av den uppfattade risken att bli utsatt för brott. Kameraövervakning är även något som har diskuterats i litteraturen, men som har mött motstridiga resultat vad gäller den faktiska påverkan på både trygghetsupplevelsen och brottsligheten (a.a.). Foster et al (2013) kontrollerade för ett bostadsområdes lokala markanvändning och kopplingen till invånarnas otrygghet. Man fann att den starkaste områdesfaktorn som påverkade invånarnas upplevda risk att utsättas för brott var ökad detaljhandel i närområdet. Närmare beskrivet var köpcenter, kaféer, snabbmatsrestauranger, spritbutiker, frisörer och järnhandlare högst korrelerade med otrygghet, då de attraherade okända människor till bostadsområdet på daglig basis och ökade det konstanta flödet av människor och trafik i området. Även var vissa av dessa detaljhandlare mer associerade med faktisk brottslighet, bl.a. spritbutiker eller barer/pubar med alkoholservering. Andra typer av detaljhandlare hade däremot liten påverkan på uppfattad risk att utsättas för brott (a.a.). Foster et al (2013) förklarar att i områden som är avsedda för mer än endast bostadshus finns färre beskyddare som utövar naturlig övervakning eller underhåll av miljön och fler okända människor, vilket gör det svårare att urskilja invånare från besökare och därigenom en försvagning av informell social kontroll (a.a.). Fysiska områdesegenskaper har dock mötts med motstridiga resultat, då studier visat att offentliga utrymmen såsom just torg och parker även uppfattats som typiska brottsplatser av invånarna (Hale, 1996). Människor baserar till stor del sina omdömen av otrygga och farliga platser utifrån den fysiska utformningen. Välordnade fysiska och sociala miljöer har stor betydelse för människors trivsel i 16

17 bostadsområdet och därigenom huruvida de planerar att bo kvar. I sådana miljöer har invånarna bra kontakt med sina grannar och känner igen vilka som hör hemma i området (a.a.). Detta gör att invånarna kan utöva informell social kontroll över sitt bostadsområde, vilket reglerar acceptabla beteenden häri, och som till stor del påverkas av bl.a. områdets storlek (Newman, 1996). I mindre områden har människor lättare att känna igen varandra och därigenom utöva informell social kontroll. 4.3 Övriga faktorer När forskare började studera trygghet, var demografiska faktorer de faktorer som fick störst utrymme och flest publikationer (Hale, 1996). De demografiska faktorer som har visat sig samvariera med trygghet är främst kön, ålder och socioekonomisk status. Både i svenska och utländska studier har kvinnor påvisats uppleva generellt högre otrygghet och större rädsla att utsättas för brott än män (Hale, 1996; McGarrell, Giacomazzi & Thurman, 1997). Ålder har även framställts i forskningen som en faktor som har stor inverkan på trygghetsuppfattningen då både äldre och yngre har uppvisat större otrygghet än genomsnittet (Hale, 1996). Vidare har socioekonomisk status framställts som en bidragande faktor till den individuella trygghetsuppfattningen, då socialbidragare, arbetslösa och låginkomsttagare uppgett en högre nivå av otrygghet (Nilsson & Estrada, 2003). Förutom demografiska faktorer har brottslighet varit en faktor som studerats i förhållande till den upplevda tryggheten (Hale, 1996). Däremot har andel utsatta för brott och andel otrygga invånare inte alltid samvarierat eller korrelerat, (Ceccato, 2012) då det snarare verkar som att det finns andra underliggande processer hos områdets invånare som påverkar trygghetsupplevelsen (Hale, 1996). Brott har i svenska trygghetsmätningar varit den variabel som flest respondenter angett som det största hotet mot deras trygghetsupplevelse (Sandstig, 2003). De brottskategorier som flest upplever skapa otrygghet är våldsbrott och sexualbrott (Hale, 1996) och andra brottskategorier som visat sig påverka den upplevda tryggheten är de så kallade synliga brotten, innebärandes de brott som boende i området ser och som media inte uppmärksammar (Brottsförebyggande rådet, 2003). Exempel på synliga brott är misshandel utomhus, olaga hot, ofredande, sexualbrott utomhus, rån utomhus, anlagda bränder och väskryckningar. Våldsbrott och sexualbrott framkallar mer konkret rädsla medan stöld och inbrott, som också är brottskategorier som visat sig inverka på trygghetsupplevelser, snarare skapar oro än rädsla (Heber, 2007). Under 1980-talet och 1990-talet har media framställts som en betydande faktor för variationer i trygghet (Kohm et al, 2012). Forskningen har fokuserat på att främst mäta samvariation mellan medieform och upplevd trygghet (a.a.). Både i äldre och i nyare studier har lokala tv-nyheter framställts som den medieform som har störst påverkan på den upplevda otryggheten (Kohm et al, 2012; Doob & Macdonald, 1979). Studier har visat att samvariationen mellan de lokala tv-nyheterna och den upplevda otryggheten påverkas främst av områdets brottslighet och man har även sett en samvariation mellan trygghet, tidigare utsatthet för brott, lokala tv-nyheter som primär nyhetskälla och frekvensen av tv-tittande (Weitzler & Kubrin, 2004; Doob & Macdonald, 1979; Romer, Jamieson & Aday, 2003). Det starkaste sambandet mellan lokala tv-nyheter och ökad upplevd otrygghet verkar samvariera med brottsligheten i bostadsområdet, framförallt nivån av våldsbrottslighet (Kohm et al, 2012). I områden med hög andel brottslighet har 17

18 lokala tv-nyheter visat sig samvariera med en ökning av den upplevda otryggheten hos invånarna, medan lokala tv-nyheter inte visat sig ha någon effekt i områden med låg andel brottslighet (Weitzler & Kubrin, 2004). Våldsbrott har även visat sig vara de brott som har störst effekt på den upplevda otryggheten då man undersökt för andra mediakällor än lokala tv-nyheter (Heath & Gilbert, 1996). Enligt Liska & Baccaglini (1990) är framställningen av mord i media de våldsbrott som har störst påverkan på den upplevda otryggheten, framförallt om det sker i lokalsamhället. Vidare har man funnit att om antalet rapporterade mord är fler i andra områden än i det lokala området, uppfattas det lokala området som tryggt i jämförelse (a.a.). Den största kritiken som riktats mot medias inverkan på den upplevda tryggheten är att undersökningar inte kontrollerat för tillgängligheten av nyhetskällor samt olika samhällsgruppers språk- och läsfärdigheter (Heath & Gilbert, 1996). Samhällsgrupper med en lägre socioekonomisk status tenderar att ha högre andel individer med språk- och lässvårigheter och som saknar kapital för att finansiera inköp av nyhetstidningar och tv, därför kan det vara svårt att dra slutsatser om medias påverkan på dessa samhällsgruppers upplevda otrygghet (a.a.). På senare tid har medias inverkan på den upplevda tryggheten tonats ned då det förekommer skiftande resultat på området (Heber, 2007). 5. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT Uppsatsens datainsamling/tolkning utgår från två teorier som tar upp mekanismer som är direkt relaterade till trygghet och säkerhet genom inverkan på områdets informella sociala kontroll. Teorierna använder sig av aspekter som Malmö Områdesundersökning inte berört, nämligen bakomliggande mekanismer till de faktorer som påverkar informell social kontroll, vilket i sin tur påverkar tryggheten. Dessa mekanismer är till exempel förutsättningar för att naturligt övervaka sitt bostadsområde och förutsättningar att möta andra människor som bor eller rör sig i bostadsområdet. Således ger dessa teorier oss möjligheten att söka djupgående förklaringar som kan identifiera orsakerna bakom orsakerna. Uppsatsen syftar inte till att undersöka hur brottsligheten påverkas utav informell social kontroll och/eller nivån av otrygghet och utgår därför inte från klassiska kriminologiska teorier. Däremot finns stora likheter med kriminologiska mekanismer i de teoretiska utgångspunkter vi valt, däribland social sammanhållning i form utav kollektiv styrka eller social desorganisation (Sampson, 2006), områdets vanskötsel i form utav Broken Windows-konceptet (Wilson & Kelling, 1982) och människors rörelsemönster i form utav rutinaktiviteter (Cohen & Felson, 1979). Newman talar om invånarnas direkta boendemiljö och fysisk utformning i och intill det privata utrymmet, men då uppsatsens syfte hänvisar till att söka förklaringar på delområdesnivå krävs att vi även tillämpar oss av en teori som fokuserar på områdesmekanismer utanför invånarnas privata utrymmen, varför vi valde att även använda oss av Jacobs resonemang kring storstadsplanering och trygghet. 18

19 5.1 Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" Levande gator fyllda med människors närvaro och ett brett utbud av allmännyttiga funktioner är storstadens säkraste och tryggaste platser (Jacobs, 2005). Jacobs skrev Den amerikanska storstadens liv och förfall 1961, som en reaktion på efterkrigstidens storstadsplanering, som enligt henne enbart såg till byggnadernas skick och inte den sociala kontexten eller stadsområdenas trygghetsupplevelse. Jacobs utgick från empiriska undersökningar och förkastade tanken med en generell stadsplanering. Hon såg snarare att stadsplanering bör ta hänsyn till särskilda förutsättningar och omständigheter i de specifika områdena, detta för att öka människors möjligheter till övervakning av området. Tillskillnad från klassiska kriminologiska teorier grundade Jane Jacobs sitt resonemang med ett induktivt förhållningssätt till olika bostadsområden och hade inte sina rötter inom akademin, utan arbetade som journalist och sedan författare. Hennes teoretiska resonemang har dock legat till grund för vidare forskning och teori kring ämnet, bland annat Oscar Newmans Defensible Space (a.a.). Jacobs delar upp staden i offentliga och privata utrymmen (Jacobs, 2005). De offentliga utrymmena är de platser som är tillgängligt för alla, såsom parker, gator och mötesplatser. De privata utrymmena är bostadshus och innegårdar. Jacobs förklarar att de utrymmen som påverkar tryggheten mest är gatorna i det offentliga utrymmet och nämner tre kriterier som definierar en trygg gata: Det ska finnas en tydlig gräns mellan offentliga och privata utrymmen. Det ska finnas eyes on the street, som innebär att de boende ska ha förutsättningar för att naturligt övervaka gatan. Jacobs nämner att bostadshus som har entréer och fönster vända ut mot gatan är förutsättningar för naturlig övervakning. En tillräcklig och kontinuerlig genomströmning av människor är den tredje förutsättningen för en trygg gata. Jacobs ser närvaron av människor som naturliga övervakare och som en förutsättning för att upprätthålla vilka beteenden som är accepterade på gatan. Närvaron av människor på gatan är även en förutsättning för att de boende ska känna behovet att se ut genom deras fönster och naturligt övervaka gatan (Jacobs, 2005) För att öka närvaron av människor på gatan ses mötesplatser som en grundförutsättning (Jacobs, 2005). Mötesplatser innebär olika funktioner som butiker, restauranger, barer eller aktivitetsknutna lokaler. Dessa platser bör, förutom att vara många, även vara öppna under olika tider på dygnet för att undvika folktomma gator. Områden som har stor blandning mellan bostadshus och mötesplatser benämnet Jacobs som "trygga" i storstaden, dock behöver denna blandning inte finnas i alla områden för att gatorna ska upplevas som trygga. Områden som ligger mellan attraktiva mötesplatser, eller som är resesträckor till mötesplatser får genom sin placering en ökad genomströmning av människor. Parker och grönområden Jacobs ser parker och grönområden i storstäder som attraktiva och trygghetsskapande mötesplatser om de är placerade intill levande stadsområden (Jacobs, 2005). I sådant fall kan dessa mötesplatser få många olika typer av besökare under flera tidpunkter på dygnet, men om parker däremot är felplacerade krävs det att parken erbjuder specifika funktioner som lockar människor till närvaro. För att en park ska upplevas som en trygg plats anser Jacobs att parken 19

20 bör vara utformad med variation i strukturen, ha ett tydligt centrum, vara ljus och bör vara placerad och inramad av stadskvarter (a.a.). De naturliga övervakarna är boende och näringsidkare i området, som grundförutsättningar för upprättandet av social kontroll, ordning och trygghet, men anser inte att poliser och andra ordningsupprättare är oviktiga för storstadens säkerhet och trygghet (Jacobs, 2005). Det sociala samspelet på gatorna är som ett komplext system av oskrivna lagar som närvarande människorna på gatorna själva skapar. Därför har polisens närvaro mindre betydelse för upprättandet av gatornas accepterade beteenden (a.a.). Gatorna skapar förutsättningar för möten och ytlig kontakt med människor, kända som okända (Jacobs, 2005). Dessa möten bygger successivt upp en känsla av tillit hos invånarna, vilket bidrar till ett gemensamt engagemang och informell kontroll av området. Detta är vad Jacobs benämner som trygghet (2005). Mångfald En annan viktig aspekt för att skapa trygghet i storstaden är mångfalden (Jacobs, 2005). Stadens stadsdelar och stadens platser bör ha mer än en funktion som lockar människor till närvaro. Stadens kvarter bör vara mindre i storlek och korsningar, gathörn bör vara tätt placerat, byggnaderna bör variera i ålder och skick. Områdenas varierande utbud av funktioner är en förutsättning för mångfald i staden. Utbudet av funktioner bör både vara primära och sekundära, där primära funktioner innebär bostadshus, arbetsplatser, allmännyttiga verksamheter såsom bibliotek, skolor och nöjesaktiviteter. De sekundära funktionerna är de som livnärs utav de primära funktionerna såsom restauranger, butiker och pubar (a.a.). Jacobs (2005) ser verksamheternas storlek i förhållande till området som problematiskt och förklarar att verksamheter som är stora i skala inte bör placeras i områden med småskaliga kvarter, då dessa verksamheter tar upp alldeles för stor del av fasaden ut mot gatan och minimerar antalet naturliga övervakare. De verksamheter som Jacobs ser kan minska tryggheten, säkerheten och ordningen är parkeringsplatser, lastbilsterminaler, stora reklamskyltar och bensinstationer då de till sin storlek kan inverka negativt för området. Förutom bebyggelsernas storlek i områden ser Jacobs (2005) att de mest trygga områdena inte ligger i anslutning till monofunktionella områden såsom sjukhusområden, universitetsområden eller stora industriområden eftersom dessa ger begränsad överblickbarhet av området och begränsar flödet av människor till verksamheternas öppettider. Jacobs formulerade sitt resonemang utifrån 1960-talets amerikanska stadsförhållanden men har inte byggt sin teoretiska utgångspunkt på forskningsanknutna undersökningar. Även om stadsförhållanden förändras med tiden kan Jacobs mekanismer fortfarande ses som gällande. I likhet med teorin om rutinaktiviteter (Cohen & Felson, 1979) kan omständigheter och människors rutiner förändras med tiden, men mekanismerna kvarstår. 5.2 Oscar Newman Defensible Space Newman redogjorde 1972 för sin teori om Defensible Space som en modell där brott kan förhindras genom att man ökar möjligheterna för invånare att kontrollera och skydda sitt eget område samtidigt som man eliminerar fysiska karakteristiska som kan attrahera brottslingar (Newman, 2010). Defensible Space tillämpas på specifika byggnader, bostadsprojekt eller hela grannskapsområden och hjälper 20