Drivmedelsbolagens undersökningar och saneringar av förorenade bensinstationer

Transkript

1 Drivmedelsbolagens undersökningar och saneringar av förorenade bensinstationer SLUTRAPPORT AV SPIMFAB:S ARBETE UNDER 1997 TILL 2014 spimfab SPI Miljösaneringsfond AB

2 SPIMFAB SPI MILJÖSANERINGSFOND AB ISBN OMSLAGSFOTO: SPIMFAB FOTON: S 15 SJÖBERG BILDBYRÅ, S 18 PRESSENS BILD/ANNA LITTORIN, S 25 OCH 28 THINKSTOCK, S 31 JOHNÉR/SUSANNE KRONHOLM OCH BAKSIDAN JOHNÉR. ÖVRIGA FOTON SPIMFAB GRAFISK FORMGIVNING OCH FIGURER: AB TYPOFORM TRYCK: ÅTTA.45 TRYCKERI AB

3 Drivmedelsbolagens undersökningar och saneringar av förorenade bensinstationer SLUTRAPPORT AV SPIMFAB:S ARBETE UNDER 1997 TILL 2014

4 Förord SVENSKA PETROLEUM OCH BIODRIVMEDELINSTITUTET, SPBI, och flertalet av drivmedelsbolagen i Sverige har under åren 1997 till 2014 undersökt och vid behov åtgärdat föroreningar i mark vid mer än nedlagda bensinstationer. Verksamheten har bedrivits i det gemensamma bolaget SPI Miljösaneringsfond AB, med förkortningen SPIMFAB. Syftet med SPIMFAB har varit att undersöka och vid behov sanera föroreningar i jord och grundvatten på bensinstationsfastigheter, där försäljningen hade upphört under perioden 1 juli 1969 till 31 december Syftet med denna rapport är att summera utfört arbete och uppnådda resultat samt presentera vunna erfarenheter. Verksamheten har utvärderats med hjälp av intervjuer och en enkätundersökning med medverkande aktörer (anställda, styrelse, leveran törer och myndigheter). Slut rapporten baseras även på SPIMFAB:s egen dokumentation från arbetet. Utvärdering och slutsatser är författarnas tolkning och sammanställning av underlaget. Slutrapporten har i huvudsak utarbetats av Anneli Liljemark (Liljemark Consulting), Helena Fürst (Helena Fürst miljökonsult) och Magdalena Gleisner (SPIMFAB). GIS-analys med tillhörande kartor i kapitel 4 har utförts av Camilla Hjelm i ett projektarbete vid Södertörns Högskola. Många andra har medverkat, bland annat genom intervjuer, en styrelseworkshop och enkätsvar. SPIMFAB och författarna vill rikta ett tack till alla som bidragit till rapporten. SPIMFAB i augusti 2014 SPIMFAB:S REGIONKONTOR stängs vid utgången av Från 1 januari 2015 hänvisas till huvudkontoret i Stockholm (tfn ). SPIMFAB kommer sedan under en tid att vara bemannat med en begränsad personalstyrka. Därefter hänvisas till SPBI, (tfn , e-post info@spbi.se, hemsida 4 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER

5 Sammanfattning I DET GEMENSAMÄGDA BOLAGET SPIMFAB har SPBI och flertalet av drivmedelsbolagen i Sverige under åren 1997 till 2014 undersökt och vid behov åtgärdat föroreningar i mark vid mer än nedlagda bensinstationer. Totalt har ca stationer hanterats av SPIMFAB. I denna slutrapport redovisas bakgrunden till SPIMFAB:s arbete, dess upplägg, utförda insatser, uppnådda resultat och viktiga erfarenheter av arbetet. Projektet har utvärderats med hjälp av intervjuer och en enkätundersökning med medverkande aktörer. Utöver detta baseras slutrapporten på SPIMFAB:s egen dokumentation från arbetet. Bakgrunden till SPIMFAB var det ökade efterbehandlingsansvaret för förorenade bensinstationer som förväntades i och med miljöbalkens införande Det skulle bli svårt att utreda vem som hade ansvaret för respektive anläggning och med danska Oliebranchens Miljøpulje (OM) som förebild samlades drivmedelsbolagen för att ta ett solidariskt ansvar undertecknades avtalet om att stifta SPIMFAB. Projektet avgränsades till att gälla fastigheter med detaljistförsäljning av motorbensin till vägtrafikfordon, och där denna försäljning upphört under perioden 1 juli 1969 till 31 december Försäljningsstället skulle vidare ha varit allmänt tillgängligt med huvuddelen av försäljningen till allmänheten genomfördes den första pilotomgången med undersökning av några ur risksynpunkt högprioriterade bensinstationer. Därefter har SPIMFAB organiserat 17 arbetsomgångar. Under hela verksamhetsperioden har de haft ett fåtal anställda och drivit arbetet genom ramavtal med konsultföretag, laboratorier, entreprenörer och behandlingsanläggningar för förorenad jord. Vid starten uppmanades alla drivmedelsbolag, miljökontor, allmänheten med flera att identifiera och anmäla stationer till SPIMFAB. Vid bristfälliga anmälningar arbetade SPIMFAB för att komplettera underlaget så att även dessa stationer kunde tas med i åtgärdsprogrammet. Cirka 300 projekt har undersökts per arbetsomgång, med de sista undersökningarna hösten 2013 och avslutande åtgärder under Inledningsvis prioriterades objekten utifrån risk, för att längre fram övergå till geografiskt samlade insatser. Arbetsomgångarna har varit systematiskt upplagda utifrån ett program fördelat över två år. Det första året har avtal tecknats med fastighetsägare och undersökningar utförts. Vid beslut om åtgärder har åtgärden utförts kommande vår och sommar. Arbetsomgångarna har gått i varandra. Av de registrerade bensinstationerna har mer än bensinstationer prioriterats för vidare hantering. Undersökningar har utförts på cirka objekt och av dessa har cirka sanerats. Dessutom har cisternkontroller och cisternupptagningar utförts vid totalt cirka stationer. Mer än 95 procent av åtgärderna har varit schaktsaneringar. Cirka ton förorenad jord har transporterats till mottagningsanläggningar, vilket i snitt är cirka 350 ton per projekt. Den näst vanligaste metoden har varit in situ-saneringar, det vill säga behandling av föroreningar på plats i marken utan att gräva upp jord. Sammantaget har ett 60-tal stationer åtgärdats med in situsanering, varav två tredjedelar i kombination med schaktsanering. De flesta in situ-åtgärder utfördes i början av SPIMFAB:s arbete, men metoden ansågs sen i de flesta fall inte vara lämplig utifrån förutsättningarna vid bensinstationerna. Emellertid har i princip alla sådana projekt avslutats med uppnådda åtgärdsmål. Utöver de årliga undersökningarna och åtgärderna har SPIMFAB även varit en aktiv aktör genom att exempelvis ta fram branschvägledningar och riktvärden, driva utvecklingsprojekt, sprida kunskap om undersökningar och åtgärder samt följa upp och utveckla analyser och analysmetoder. Kostnaden för SPIMFAB har varit drygt miljoner kronor och har gemensamt finansierats av drivmedelsbolagen. Undersökningarna och Sammanfattning 5

6 åtgärderna har varit helt kostnadsfria för fastighetsägarna. Sett till den totala kostnaden bedöms SPIMFAB-projektet vara det hittills största saneringsprojektet i Sverige som har utförts av en och samma huvudman. SPIMFAB anses generellt ha varit ett framgångsrikt projekt där mycket har åstadkommits kostnadseffektivt och på kort tid. Vidare anses att SPIMFAB har tagit sitt efterbehandlingsansvar, men ofta även gjort mer än vad som skulle ha krävts ansvarsmässigt enligt miljöbalken. Positiva effekter av arbetet är till exempel minskade miljöoch hälsorisker, frigjorda markresurser, minskad miljöskuld för drivmedelsbolagen och bättre förutsättningar för enskilda fastighetsägare att använda sina fastigheter, samt kunskapsuppbyggnad. Exempel på en postiv miljöeffekt är minskad risk för spridning från de hundratal fastigheter som ligger inom vattenskyddsområden eller nära enskilda dricksvattenbrunnar. Den största negativa påverkan på miljön bedöms vara utsläpp till luft i samband med entreprenadarbeten och transporter. Några av de framgångsfaktorer som lyfts fram i rapporten är: avtalet mellan delägarna god kommunikation en effektiv organisation ett strukturerat arbetssätt långsiktig finansiering Det finns också saker som hade kunnat göras annorlunda, vilket bland annat har fram kommit i enkätsvaren. Med tanke på den effektiva organisation som byggts upp finns synpunkter på att ett utökat åtagande till att även omfatta stationer nedlagda efter 1994 eller före 1969 hade varit effektivt. Det finns också synpunkter på att undersökningsstrategin har varit så begränsad att föroreningar kan ha missats. Å andra sidan finns det synpunkter på att SPIMFAB har sanerat mer än vad som har behövts ur risksynpunkt. Som stor aktör har flera vidare önskat att SPIMFAB skulle ha arbetat mer aktivt för teknikutveckling och för återanvändning av schaktmassor genom sortering och behandling. Hos både allmänheten och många myndigheter finns en uppfattning om att SPIMFAB har tagit hand om alla bensinmackar och att problemet nu är löst. En stor del av problemet är löst, men det är viktigt att förstå att SPIMFAB inte har omfattat alla drivmedelsanläggningar i landet. Däremot kan en framtida hantering av eventuella föroreningar från dessa underlättas tack vare de erfarenheter som finns från SPIMFAB. 6 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER

7 Summary DURING THE YEARS 1997 to 2014 SPIMFAB, a company owned by SPBI* together with the majority of the fuel companies in Sweden, investigated and, if required, remediated contaminated land at more than abandoned petrol stations. In total, more than petrol stations were handled by SPIMFAB. In this final report the background to the SPIMFAB project is described, as well as the SPIMFAB set-up, the measures undertaken, results achieved and important experiences gained. The project has been assessed through interviews with as well as a questionnaire sent to participating actors. In addition the report is based on SPIMFAB s own project docu mentation. SPIMFAB was created due to the increased legal responsibility for contaminated petrol station land anticipated with the introduction of the Environmental Code in The difficulties in determining the remediation responsibility for each facility involved, and the example of the Miljøpulje (OM) set up by the Danish oil business, lead to the decision by Swedish oil companies to assume a common responsibility for the problem. The agreement to establish SPIMFAB was signed in The project was limited to properties with retail sale of engine fuel for road vehicles, the sales having ceased during the period July 1 st 1969 to 31 December Furthermore, the station products were to have been available to the general public with the majority of sales made to the general public. In 1997, the first pilot batch was undertaken with investigations undertaken of a number of high priority petrol stations from a risk perspective. SPIMFAB subsequently organized a total of 17 work batches. During the entire period of activity SPIMFAB employed only a handful of people, managing the activities through framework agreements with consultancies, laboratories, contractors and soil treatment facilities. During the start-up period, all fuel companies, environmental authorities, the general public and others were encouraged to identify and report petrol stations to SPIMFAB. Any reports lacking sufficient information were researched and added to by SPIMFAB to enable these stations to be included in the programme. During each work batch, some 300 sites were investigated, the last investigations being carried out in the autumn of 2013 with final remediation measures undertaken in The sites were initially prioritized from a risk perspective; however in later stages activities were undertaken on a geographical basis. Each work batch was structured as a two-year programme. During the first year, agree ments were made with landowners and site investigations were carried out. If deemed necessary, remediation measures were undertaken during the following spring and summer. Work batches have continually overlapped. From the registered petrol stations, more than stations were selected for further study. Site investigations were carried out at some objects and remediation measures were undertaken at of these. In addition, fuel cisterns were checked and/or removed at a total of some stations. More than 95 % of the site remediations were carried out through soil excavation and off site removal. Some tonnes of contaminated soils on average 350 tonnes per site were trans ported to treatment facilities. In-situ remediation, i.e. non excavation, on-site treatment of contamin ants on site was under taken at some 60 stations. At two thirds of these sites, the in-situ treatment was combined with excavation of some of the contaminated soils. Most of the in-situ treatments were undertaken during the earlier work batches; in subsequent stages this method was considered to be too inefficient and therefore abandoned. However in principle all of these in-situ remediations have been completed and the remediation targets achieved. * SPBI, Swedish Petroleum and Biofuels Institute, is an industry organization for fuel companies in Sweden Summary 7

8 In addition to undertaking annual investigations and remediation measures, SPIMFAB has actively participated in the field by issuing industry guidelines and guideline values, undertaking development projects and disseminating knowledge about investigations and remediation methods, and by following up and developing methods of soil analysis. The cost of SPIMFAB has totalled some million Swedish kronor, financed by the fuel companies. Land owners have not been required to finance any of the site investigations and remediation measures. Based on the total cost, the SPIMFAB project is deemed to be the largest Swedish remediation project to date carried out by the same actor. The SPIMFAB project is generally considered as a successful project, having achieved considerable results in a cost-effective way during a short time period. SPIMFAB is also deemed to have met its legal remediation responsibilities, often even to have undertaken measures in excess of Environmental Code requirements. Positive outcomes from the project are e.g. reduced risks to human health and the environment, increased land avail ability, reduced environmental debt for the fuel companies and better opportunities for private landowners of utilizing their properties, as well as increased know-how about remediation. Examples of posi tive environmental effects are reduced risk of contaminants spreading from the hundreds of properties located within water protection areas or close to private wells. The most significant negative environmental impact is deemed to be air emissions from transportation and site vehicles. Some of the success factors identified in the report are: The agreement between the SPIMFAB partners Good communication Efficient organisation A systematic and structured approach Long-term financing The results of the questionnaire among other sources point to some things which could have been handled differently. In view of the efficiency of the organization established, opinions have been put forward that a further commitment extending to petrol stations abandoned after 1994 or be fore 1969 would have been effective. Others have contended that the investigation strategy was too limited, lead ing to contaminants remaining undetected. Others again have stated that SPIMFAB has undertaken more remediation works than necessary from a risk perspective. There are also those who would have wished that as a large actor, SPIM FAB should have worked more actively towards in creased technical development and for the reuse of excavated soils through sorting/classification and treatment. There exists a misapprehension, both within the general public and some public authorities, that SPIMFAB has dealt with all petrol stations and thus that the problem has been solved. While a major part of the problem has been solved, it is important to realize that the SPIMFAB programme has not comprised all fuel facilities in the country. However future management of potential contaminants from these facilities will be easier thanks to the experiences gained from SPIMFAB. 8 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER

9 Innehåll Förord 4 Sammanfattning 5 Summary 7 1 Inledning och läsanvisning 11 2 Bakgrund till SPIMFAB Historisk tillbakablick Förarbeten och avtal Omvärldsförändringar och trender under projekttiden 16 3 SPIMFAB:s upplägg Avgränsning Syfte och mål Finansiering Organisation Avtal och styrdokument Fastighetsägaravtal Kvalitetsmanualen Ramavtal med leverantörer Anmälan och registrering Prioritering Arbetsgång för undersökningar och åtgärder Undersökningsfas Åtgärdsfas Cisternkontroller och cisternupptagning Dokumentation och databas Övrigt arbete Utvecklingsprojekt och branschrelaterade publikationer Extern kommunikation och kunskapsutbyte Uppföljning av analyser och analysmetoder Uppföljning av konsultarbete 26 4 SPIMFAB:s resultat Undersökningar och åtgärder Omfattning Åtgärdsval schaktsanering Åtgärdsval in situ-sanering Miljö och hälsa 30

10 4.2.1 Minskade föroreningskällor Minskade risker och uppnådda åtgärdsmål Minskad risk för spridning till skyddsvärt vatten Påverkan från transporter Kvarlämnade föroreningar Kostnader och ekonomiska nyckeltal Utveckling av branschen Samhällsnytta 38 5 Erfarenheter från SPIMFAB-projektet Helhetsbilden av SPIMFAB Myndigheternas bild av SPIMFAB:s arbete Utvärdering av SPIMFAB:s upplägg Avgränsning Finansiering Organisation Avtal och styrdokument Anmälan och registrering Prioritering Arbetsgång Utvärdering av upplägg för undersökningar Strategier Analyser Riskbedömning och bedömning av åtgärdsbehov Utvärdering av upplägg för åtgärder Åtgärdsval in situ-sanering Pilotprojekt naturlig självrening Cisternkontroll Utvärdering av dokumentation och databas Utvärdering av övrigt arbete Utvecklingsprojekt och branschrelaterade publikationer Extern kommunikation och kunskapsutbyte Övriga erfarenheter och reflektioner 52 6 Vad händer efter SPIMFAB? 53 Litteraturförteckning 56 Bilagor 59 Bilaga 1 Projektexempel 60 Bilaga 2 Beskrivning av SPIMFAB:s riskkategorisering 65 Bilaga 3 Ord- och begreppsförklaring 68 Bilaga 4 Underlagsmaterial 69 Bilaga 5 Sammanställning av enkätsvar 71 Bilaga 6 Fastigheter som ingått i SPIMFAB-projektet 91

11 Inledning och läsanvisning 1

12 SPBI OCH FLERTALET AV drivmedelsbolagen i Sverige har under åren 1997 till 2014 undersökt och vid behov åtgärdat föroreningar i mark vid mer än nedlagda bensinstationer. Verksamheten har bedrivits i det gemensamma bolaget SPIMFAB. Syftet med SPIMFAB har varit att undersöka och vid behov sanera föroreningar i jord och grundvatten på bensinstationsfastigheter, där försäljningen hade upphört under perioden 1 juli 1969 till 31 december Syftet med rapporten är att summera det arbete som har utförts och de resultat som nåtts. Vidare är syftet med rapporten att utvärdera projektet och att sammanfatta vunna erfarenheter. Underlag till rapporten utgörs av: Intervjuer med ett urval av SPIMFAB:s nuvarande och tidigare anställda samt styrelseledamöter. Workshop med SPIMFAB:s styrelse. En enkätundersökning till ca 100 konsulter, labo ratorier, entreprenörer och miljömyndigheter, se Bilaga 5, samt uppföljande intervjuer med ett urval av dessa. Dokumentation från arbetet, till exempel rapporter från undersökningar och åtgärder av objekt, vägledningsmaterial och kvalitetsmanual, se Bilaga 4. Rapporten har följande upplägg: Kapitel 2; Bakgrund till SPIMFAB, med bland annat en historisk tillbakablick och beskrivning av förarbetena. Kapitel 3; SPIMFAB:s upplägg med beskrivning av uppdraget, organisation, planering och genomförande av undersökningar och åtgärder m.m. Här tas även annat arbete som SPIMFAB utfört eller deltagit i upp. Kapitel 4; Resultat av arbetet i form av nyckeltal för antal undersökta och åtgärdade anläggningar, ekonomi, miljö- och samhällsnytta m.m. Kapitel 5; Vunna erfarenheter samt utvärdering av upplägg, genomförande och resultat. Kapitel 6; Frågor och svar på vad som händer efter SPIMFAB. Kapitel 2 och 3 är tänkt att vara en objektiv beskrivning av SPIMFAB. Kapitel 4 och 5 är sammanställningar av vad som kommit fram i utvärderingen av arbetet och innehåller i delar tolkningar av underlaget. Med den här uppdelningen kan det finnas en del upprepningar mellan avsnitten, men också en del hänvisningar i senare kapitel tillbaka till tidigare. I bilagor till rapporten finns ytterligare material i form av exempel från typiska projekt, underlagsmaterial, beskrivning av riskkategorisering, ordoch begreppsförklaring, resultat från enkätundersökningen och en lista över de fastigheter som har undersökts. 12 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER

13 Bakgrund till SPIMFAB 2

14 SPIMFAB:S ARBETE HAR PÅGÅTT i 17 år och föregicks av bland annat förhandlingar och avtalsskrivning mellan de medverkande bolagen. Historiken med bensinstationer är förstås längre än så. I detta kapitel ges en kort historisk tillbakablick och därefter en beskrivning av arbetet inför bildandet av SPIMFAB. 2.1 Historisk tillbakablick Bilismen gjorde sitt intåg i Sverige mot slutet av 1800-talet. Inledningsvis såldes drivmedlen på fat från apotek och kemikalieaffärer. Petroleumprodukterna var av varumärket Standard Oils, och importerades till Sverige från USA av mindre grossistfirmor. Det första svenska oljebolaget, Krooks Petroleum & Olje AB, bildades Snart därefter ökade antalet oljebolag och försäljare. Med de första pumpanordningarna förvarades bensinfaten ofta ovan jord (Öhberg, 2007). Bilismen ökade efter hand och med det även antalet försäljningsställen. Under 1900-talets första hälft kom en uppsjö av nya varumärken, till exempel BP, Nynäs, Gulf, Esso, Caltex, Shell och OK. Vanligtvis såldes då bensinen från en enstaka pump utanför speceributiker, kiosker, cykelverkstäder, färgaffärer, garage, verkstäder m.m. Först under 1930-talet uppfördes renodlade servicestationer. I slutet av 1930-talet var antalet bensinförsäljningsställen i Sverige som störst med drygt stycken. Under kriget ransonerades bensinen och antalet försäljningsställen minskade (Öhberg, 2007). I början av 1960-talet ökade säkerhetskraven och cisternerna måste grävas ner. Då var cisternerna fortfarande relativt små med volymer på ca 3 till 10 m 3, jämfört med dagens cisterner som rymmer ca 30 till 50 m 3. På och 1970-talet kom den stora nedläggningsvågen av bensinstationer orsakat av bland annat nya vägsträckningar med motorvägar, större kapacitet hos nyare stationer och oljekrisen på 1970-talet. Kvar blev därefter ca bensinstationer. Förändrade förutsättningar och krav har därefter lett till att antalet bensinstationer minskat ytterligare och idag finns knappt stationer i drift skapade drivmedelsbolagen, tillsammans med branschorganisationen Svensk Bensinhandel, Petroleumhandelns Trygghetsfond. Till denna fond avsattes 1 öre per liter bensin för att underlätta nedläggning av bensinstationer. De bensinhandlare som frivilligt stängde sina stationer kunde då ansöka om pengar, dels för att sanera efter verksamheten och dels som en ekonomisk ersättning. Trygghetsfonden lades ner i mitten av 1990-talet på grund av ändrad konkurrenslagstiftning (Svensk Bensinhandel, 2014). Fram till 1990-talets mitt var det vid nedläggning av bensinstationer fortfarande relativt vanligt att sanering enbart utfördes genom att ett ackrediterat företag rengjorde och sandfyllde cisternerna. Sandfyllningen syftade bland annat till att cisternen skulle tåla belastning ovanifrån. Under 1990 talet började dock även omkringliggande mark att under sökas vid avveckling av bensinstationer. Via Petroleumhandelns Trygghetsfond genomfördes drygt 500 saneringar, varav merparten under perioden 1990 till 1995 (Svensk Bensinhandel, 2014). Flera av dessa platser återkom SPIMFAB till senare för komplettering av saneringsåtgärderna. Många av de stationer som är i drift idag har varit i drift under lång tid. Med nya miljökrav har de äldre anläggningarna anpassats. Med de ökade säkerhetskrav som kom 1995 infördes bland annat krav på spillzoner och andra försiktighetsåtgärder. Detta innebär att de nyare bensinstationerna mer sällan är förorenade. 2.2 Förarbeten och avtal Under 1990-talets mitt insåg drivmedelsbolagen att den kommande miljöbalken (SFS, 1998) skulle kunna ge komplicerade rättsfall gällande ansvar för nedlagda och kommande nedläggningar av bensinstationer. Samtidigt fanns inte längre Trygghetsfonden som kunde ge tidigare stationsägare stöd. Hittills var den verksamhetsutövare som förorenat marken ansvarig, även om verksamheten hade upphört. Med miljöbalken skulle det ändras till att efterbehandlingsansvaret kunde riktas mot såväl nuvarande som tidigare verksamheter. I andra hand skulle fastighetsägaren kunna få ett ansvar. Problemet med ansvarsfrågan för verksamhet med bensinförsäljning var att det finns en mängd olika varianter av återförsäljar-, leverantörs-, upplåtelse-, ägar- och hyresavtal. Bolagen bedömde att det skulle bli mycket komplicerat att för varje enskild station utreda vem som hade det faktiska efterbehandlingsansvaret. I Danmark fanns organisationen Oliebranchens Miljøpulje (OM), som hade bildats 1992 med syftet att drivmedelsbolagen i Danmark skulle ta ett solidariskt ansvar och gemensamt arbeta med undersökning och sanering av nedlagda bensinstationer (OM, 2013). Även drivmedelsbolagen i Finland har 14 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER

15 tagit ett liknande solidariskt ansvar för att sanera sina nedlagda förorenade bensinstationer. Där bildades Soili Programme 1996 (Soili, 2014). Med danska OM som förebild tog drivmedelsbolagen i Sverige våren 1995 upp en diskussion om en motsvarande svensk organisation. Syftet var att identifiera, inventera, riskkategorisera, undersöka och vid behov sanera fastigheter med nedlagda bensinstationer, oavsett vem som ägt fastigheten eller bedrivit försäljning på fastigheten. På så sätt skulle bolagen kunna undvika kostsamma och svåra ansvarsutredningar. Svenska Petroleum Institutet (SPI, numera SPBI) och nio drivmedelsbolag undertecknade den 6 juni 1996 ett konsortialavtal, med överenskommelse om att stifta ett aktiebolag med föreslaget namn SPI Miljösaneringsfond AB (SPIMFAB). Samtliga aktörer hade aktier i bolaget, varav SPI (numera SPBI) flertalet. Mycket tid lades på att formulera avtalet innan det undertecknades och avtalet har visat sig vara starkt. Inget bolag har lämnat projektet under dess genomförande (men köp och namnändringar har förekommit). Drivmedelsbolagen som ursprungligen skrev under var: Svenska Statoil AB AB Svenska Shell Kuwait Petroleum Svenska AB Preem Petroleum AB OK Försäljnings AB Du Pont Conoco Nordic AB Norsk Hydro Olje AB AB Svenska Uno-X Skandinaviska Bensin AB din-x Avtalet möjliggjorde att bolag som i övrigt är konkurrenter kunde sitta i samma styrelse och gemensamt driva projektet. Med ett gemensamt ansvar för samtliga stationer behövde ansvarsfrågan för enskilda objekt inte hanteras. Arbetet har istället kunnat drivas effektivt utan juridiska tvister om ansvar. I maj 1997 godkände Konkurrensverket aktiebolaget SPIMFAB, och samarbetet mellan drivmedelsbolagen kunde påbörjas. (Ljung, 2013). Den 6 mars 1997 träffade SPI (numera SPBI), Naturvårdsverket och Sveriges Kommuner och Landsting en överenskommelse om att samarbeta i ett Saneringsråd. Även Svensk Bensinhandel utsåg en 2. Bakgrund till SPIMFAB 15

16 representant, och blev därmed en part i rådet. Syftet var att godkänna SPIMFAB:s förslag till prioritering av bensinstationer för respektive verksamhetsår. SPIMFAB har därefter genomfört det praktiska arbetet med att undersöka och vid behov sanera nedlagda bensinstationer. Under årens lopp har omorganisationer skett inom och mellan drivmedelsbolagen. Våren 2014 bestod SPIMFAB:s ägarföretag av SPBI och sju drivmedelsbolag (Statoil Fuel & Retail Sverige AB, ST1 Energy AB, ST1 Sverige AB, OK-Q8 AB, Preem AB, Q-Star försäljning AB och Skandinaviska Bensin AB din-x). 2.3 Omvärldsförändringar och trender under projekttiden Under de år som SPIMFAB drivit sin huvudsakliga verksamhet ( ) har branschen med undersökningar och åtgärder av förorenade områden utvecklats mycket. Samma år som SPIMFAB bildades, 1997, kom de första svenska riktvärdena för förorenad mark (Naturvårdsverket, 1997). Bara ett år senare gav SPI (numera SPBI) och Naturvårdsverket ut branschspecifika riktvärden och vägledning (Naturvårdsverket, 1998). SPIMFAB:s eget arbete har lett till ett vedertaget tillvägagångssätt för undersökning och sanering av bensinstationer. Även andra faktorer i samhället har påverkat projektet. Exempel på omvärldsförändringar och trender under projekttiden är: Miljöbalkens införande Det var vetskapen om att denna var på väg med förtydliganden om ansvaret för föroreningar i mark, som var en av drivkrafterna till att bilda SPIMFAB. Hela branschen med undersökningar och åtgärder av förorenade områden har utvecklats parallellt med SPIMFAB, exempel på detta är: Det statliga anslaget för undersökning och åtgärder av förorenade områden där ansvar saknas har tillkommit. Det huvudsakliga vägledningsmaterialet från Naturvårdsverket för arbete med förorenade områden har tagits fram. Kunskapsuppbyggande insatser från Naturvårdsverket med programmet Hållbar sanering och med kurser inom ämnesområdet från Svenska Geotekniska Föreningen (SGF). Antalet konsulter, entreprenörer och mottagningsanläggningar har ökat. En tydlig trend hos laboratorierna är att branschen har konsoliderats till några få stora internationella laboratorieföretag. Parallellt med detta har nya analysmetoder utvecklats och laboratoriearbetet automatiserats och rationaliserats. Detta har inneburit säkrare analyser med kortare svarstider och lägre priser. Ny lagstiftning om brandfarliga varor har införts. Ny lagstiftning om arbetsmiljö vid byggnadsoch anläggningsarbete (AFS 1999:3) har införts, och kompletterades 2008 med krav på byggarbetsmiljösamordnare samt förtydligande av byggherrens ansvar. 16 DRIVMEDELSBOLAGENS UNDERSÖKNINGAR OCH SANERINGAR AV FÖRORENADE BENSINSTATIONER